Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om djurskydd från allmänna motionstiden 2025/26, främst med hänvisning till vidtagna åtgärder och pågående arbete. I betänkandet finns elva reservationer (S, V, C, MP). Behandlade förslag 86 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26.     Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Utskottets överväganden Djurvälfärd och utevistelse Veterinärer och säkrare djursjukvård Effektiv djurskyddskontroll EU:s djurskyddslagstiftning Farliga djursmittor Antibiotikaanvändning Smärtfria metoder för bedövning vid slakt Illegal handel med djur Skydd för viltlevande djur Delfinarier Virtuella

Video

Fru talman! Sverige har ett av världens starkaste djurskydd, och det ska vi vara stolta över. Våra bönder lever upp till långtgående krav när det gäller utrymme, bete, tillsyn och omsorg. Det är en del av den svenska modellen. Vi producerar mat med höga etiska ambitioner. Men höga ambitioner kostar pengar. Djurvälfärdsersättningen, som administreras av Jordbruksverket inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, finns av en anledning. Den är ett erkännande av att om samhället ställer högre krav än minimikraven måste samhället också vara berett att ta sin del av kostnaden. Det fungerar inte att skicka notan till svenska bönder och samtidigt öppna dörren för billig import från länder med lägre krav. Det är varken rättvist, hållbart eller ansvarsfullt. Fru talman! I dag omfattar djurvälfärdsersättningen vissa djurslag, framför allt inom nötkreaturs, får- och delar av grisproduktionen. Men Sverigedemokraternas ambition är tydlig. Vi vill utvidga djurvälfärdsersättningen till fler djurslag. Varför? Jo, det vill vi därför att verkligheten ser likadan ut oavsett djurslag. Högre djurskyddskrav innebär större ytor, mer arbete, bättre stallmiljöer, mer tillsyn och högre produktionskostnader. Det gäller inte bara kor och får, utan det gäller även fjäderfän och andra delar av animalieproduktionen. Om vi menar allvar med att Sverige ska fortsätta ha ett djurskydd i världsklass måste vi skapa ekonomiska förutsättningar för det. Annars riskerar vi två saker: för det första att svenska producenter slås ut och för det andra att produktionen flyttar utomlands till länder där djuren har det sämre. Det vore ett dubbelt misslyckande, både för landsbygden och för djuren. Fru talman! Det är lätt att i denna kammare tala varmt om djurens välfärd, men det är på gårdarna runt om i Sverige som verkligheten avgörs. När elpriser, foderkostnader och regelbörda ökar samtidigt som konkurrensen från importen hårdnar måste politiken vara realistisk. Sverigedemokraterna menar att högre djurskydd är en politisk ambition, och politiska ambitioner ska finansieras politiskt. Svenska bönder ska inte ensamma bära kostnader för våra gemensamma värderingar. En utvidgad djurvälfärdsersättning är därför inte ett bidrag i största allmänhet. Det är ett verktyg för att stärka svensk livsmedelsproduktion, stärka självförsörjningsgraden och värna konkurrenskraften. Det handlar också om beredskap. I en orolig omvärld behöver Sverige en stark inhemsk livsmedelsproduktion. Då kan vi inte samtidigt undergräva lönsamheten genom att ställa krav utan att kompensera för dem. Fru talman! Låt oss också lyfta blicken mot det europeiska perspektivet. Djurvälfärdsersättningar hanteras inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, där varje medlemsstat tar fram en nationell strategisk plan som godkänns av Europeiska kommissionen. Det innebär att systemen ser olika ut i olika länder. EU sätter upp minimiregler för djurskydd, men Sverige ligger i många fall långt över dessa miniminivåer. Det är vi stolta över. Problemet uppstår när svenska bönder konkurrerar på samma inre marknad som producenter i länder med lägre krav och därmed lägre kostnader. Så länge EU inte harmoniserar djurskyddet på en högre nivå i hela unionen kommer konkurrensskillnaderna att bestå. Det finns de som menar att lösningen är att Sverige ska anpassa sig nedåt, men det är inte vår väg. Vår linje är tydlig. Vi ska stå fast vid djurskydd i världsklass. Vi ska driva på i EU för högre gemensamma minimikrav. Men fram till dess måste vi säkerställa att svenska producenter inte ensamma får bära kostnaderna för våra högre ambitioner. Antingen höjer vi nivån i hela Europa, eller så kompenserar vi våra producenter här hemma fullt ut. Att göra ingenting är inte ett alternativ. Fru talman! Vi ska inte sänka våra djurskyddskrav för att möta en lägre europeisk nivå. Vi ska stå fast vid dem. Men då måste staten vara beredd att ta ansvar. Sverigedemokraternas ambition är därför tydlig. Vi måste utvidga djurvälfärdsersättningen till fler djurslag, säkerställa långsiktighet i stöden och se till att svenska bönder kan fortsätta vara bäst i världen utan att gå med förlust. Det är bra för djuren, det är bra för landsbygden och det är bra för Sverige. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Djurskyddslagen slår fast att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Detta gäller hela livet, även i livets slutskede. Före jul uppmärksammade Aftonbladet den omdiskuterade bedövningsmetoden koldioxidbedövning vid slakt av gris. Vi vet att denna metod medför kraftig stress och obehag hos grisarna innan de förlorar medvetandet. Vi socialdemokrater har varit tydliga med att det behövs mer forskning om alternativa metoder för att på sikt kunna ersätta koldioxiden med mer skonsamma lösningar. Det är inte lika tydligt vad Sverigedemokraterna vill. I intervjun med Aftonbladet sa Markus Wiechel att koldioxidbedövning är en av de vidrigaste delarna med köttindustrin och att det är ofattbart att det är tillåtet. I samma intervju sa Martin Kinnunen att det inte är konstigt att metoden fortfarande används eftersom det handlar om konkurrenskraft och att Sverige måste ha likadana regler som andra länder har. Han är också tydlig med att konkurrenskraft måste gå före om inte konsumenterna är villiga att fullt ut betala för ett högre djurskydd. Min fråga till ledamoten, fru talman, är om Sverigedemokraterna vill se en utfasning av koldioxidbedövning vid slakt av gris.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Hur vi ska minska lidandet för djuren vid slakt och samtidigt få svenska konsumenter att vara villiga att betala för det är en ständig balansgång. Om exempelvis varje avdelning i en matvaruaffär i dag fick bära sig själv skulle priset på frukt och grönt vara bra mycket lägre, medan priset på kött skulle vara högre. Det skulle vara ett första steg för att vänja svenska konsumenter vid att vi måste lära oss att betala mer för svenska produkter och svenskt kött så att vi också kan ha en mer human avlivning när det gäller slakten. Det kom just en artikel om hur man har börjat forska på en annan typ av bedövning vid slakt av grisar. Nu minns jag inte riktigt i vilken tidskrift det var, men det var i en av dem vi får som kom häromdagen. Där var det en kvinna som skrev att det skulle krävas omfattande ombyggnader hos slakterierna för att kunna genomföra detta. Då blir frågan om det finns möjlighet att gå vidare med det, men det lät som ett bättre förslag än dagens metoder.

Fru talman! Jag vet inte riktigt om jag blev klokare av det svaret. Saken är ju den att det verkar råda väldigt olika meningar internt i Sverigedemokraterna om vilken väg man ska ta. Den ene säger att det är ofattbart att detta tillåts, och den andre säger att det måste vara kvar för att svenska producenter ska kunna konkurrera med kollegor i Europa och resten av världen. Jag skulle gärna vilja veta om Sverigedemokraterna är villiga att ändå se till att det utförs forskning på alternativa metoder, även om det medför kostnader och stora ombyggnationer? Det är ju just detta som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu ställer sig bakom. Vi vill se mer forskning. Det vore intressant att veta vad Sverigedemokraterna tycker i den frågan. Men det är inte heller bara när det gäller koldioxidbedövning som det är svårt att veta vad Sverigedemokraterna vill. Jag ska ta upp ytterligare en sak. På Sverigedemokraternas Facebook- och Instagramsidor kan man se hur Jimmie Åkesson gullar med hundar och samtidigt för fram budskapet att ingen ska behöva bli ruinerad när ens husdjur är svårt sjukt. Där står det att Sverigedemokraterna kommer att följa utvecklingen och undersöka vad man på sikt kan göra för att motverka och få ned omotiverat höga veterinärvårdskostnader. Fru talman! En tydlig orsak till de höga veterinärkostnaderna i Sverige är att stora veterinärbolag med vinstkrav har tagit över stora delar av marknaden. Min kollega Malin Larsson tog upp det i ett replikskifte med Staffan Eklöf, och då sa han att han fick rysningar och att det lät lite väl socialistiskt att styra marknaden. Staffan Eklöf trodde inte alls på att gå in och ändra på en marknad som i stort sett fungerar, utan han ville i stället påverka med olika mjuka signaler. Min fråga till ledamoten är därför: Vad är det för signaler som Sverigedemokraterna ska använda för att pressa priset på veterinärvård i Sverige?(Applåder)

Herr talman! När det gäller veterinärpriserna kommer vi förhoppningsvis väldigt snart att få resultaten från undersökningen om pristransparens. Därefter hoppas jag att vi kan gå vidare med någon form av åtgärder. Sedan måste man också påminna sig om att det var under förra mandatperioden, när Socialdemokraterna styrde, som de stora bolagen tog över marknaden. I dag domineras den ju i praktiken av två stora bolag. Där finns en fråga: Hur kunde detta ske? Fanns det verkligen stöd för detta inom konkurrenslagstiftningen, att de totalt skulle dominera marknaden? Och finns det egentligen möjlighet för de statliga myndigheter som SLU och Distriktsveterinärerna att bedriva priskonkurrens? Det återstår att se. Det ska bli intressant att se vad undersökningen kommer fram till. Jag tror att vi i alla partier är överens om att man inte ska behöva bli ruinerad för att man har ett husdjur som man ömmar för. När det gäller avlivningsmetoderna för gris måste vi se till att det finns fler alternativ. Vi behöver ta fram fler alternativ och undersöka vad de kan leda till när det handlar om att minska lidandet för grisar. Det tror jag också är något som vi alla är överens om. Då är det mycket möjligt att de också kan genomföras, men det gäller att få med alla på den banan. Jag ser fram emot att det kommer mer forskning på det området.(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle börja med att yrka bifall till reservation 2 på en gång, så att det inte blir som i går, då talmannen fick fråga mig en extra gång. Herr talman! Vi är här i dag för att debattera djurskydd. Jag tänkte faktiskt börja lite personligt och berätta om när jag var liten och det var dags för oss att skaffa höns. Jag är uppvuxen i en villa utanför Karlstad i utkanten av en villaförort, med två sidor mot skogen. Det har gjort att vi kanske har haft lite fler djur än man brukar ha i en villaträdgård. Bland annat skulle vi alltså skaffa höns. Vi åkte till ett hönseri – eller snarare ett värperi – i Kil, där man producerade ägg. Jag vet att mamma sa att jag skulle stanna i bilen, för jag fick inte gå in och titta. Vi kom ut med en banankartong med tre uttjänta värphöns i. De mådde inte bra. De hade gjort sitt i produktionen och skulle förmodligen gasas ihjäl och eldas upp, helt enkelt. Jag vet inte om vi fick dem gratis eller om vi fick betala en symbolisk summa, men de kom hem. De hade inte mycket fjädrar kvar. Men efter att ha flyttat in i lekstugan och fått några dagar blev de fina: Gertrud, Gullan och Bruna Bönan. Bruna Bönan var givetvis min. De fick ett fantastiskt liv och gav många ägg, även om de annars skulle ha setts som uttjänta. Lite senare fick vi också en tupp av en annan ras, men honom tyckte hönorna inte om, så han fick mest bo inne hos mig. Jag kommer ihåg att vi delade på Mozartkulor: Jag åt upp chokladen, och han fick äta upp marsipanen. Mamma var inte så glad över att den dyra födelsedagschokladen var borta. Varför berättar jag då detta? Jo, nu finns det inga burhöns längre i Sverige. Det som då var standard är nu ett minne blott. Vi har haft flera debatter de senaste veckorna om just svensk matproduktion och svenska livsmedel. Mycket av det vi pratar om när vi pratar om djurvälfärd handlar ju om produktionsdjur, även om det också finns mycket mer. Vi är alla väldigt glada, tror jag, över att burhönsen är borta. Men det betyder inte att problemen är borta. Även om vi har stått här och slagit oss för brösten för svensk livsmedelsproduktion finns det fortfarande baksidor. Herr talman! Jag skulle vilja prata om turbokycklingar – snabbväxande hönsraser som vi har till köttproduktion när det gäller kyckling. Vi använder i Sverige en ras som ökar sin storlek med 50 gånger på 35 dagar. Kycklingarna växer så snabbt att de inte hinner med. När de slaktas vid 35 dagars ålder väger de ofta över 2 kilo. Det säger sig självt att de inte mår bra av att växa så snabbt. Vi ser trampdynsskador, hudproblem, hjärt- och lungproblem och ökad risk för ben- och gångproblem. Vi ser minskad aktivitet. Men detta är inte det värsta, för dessa kycklingar har också föräldrar. Hönan och tuppen som ska bli föräldrar till de här små kycklingarna måste ju bli äldre och nå äggläggande ålder. Ger man dem så mycket mat som de vill ha klarar inte benen av att bära dem. Därför håller man dem på svältkost för att de inte ska växa för fort. Man ser att hönsen nästan dricker ihjäl sig. Man får ransonera vattnet för att försöka stilla deras hunger. Detta kan inte vara rätt, och det kan inte vara värdigt svensk djurhållning. År 2023 visade Uppdrag granskning en film från detta, som fick stor spridning. I vårt grannland Norge blev det ett ramaskri. Där har man nu en utfasning på gång. Dessa höns kommer inte att vara i produktion när det här året är slut. I Sverige, däremot, händer ingenting – absolut ingenting! Här har vi ett stort problem. Från Miljöpartiets sida vill vi se ett förbud mot de snabbväxande raserna. Jag anser att de redan i dag är förbjudna, för detta strider mot djurskyddslagen och djurvälfärden. Sådana här saker ska inte få ske. Jag hoppas att mina kollegor oavsett parti också är med på att stoppa detta. Att vi ska sluta plåga djur på detta sätt kan inte vara en fråga om efterfrågan. Herr talman! Vet ni hur många kycklingar som slaktas varje år i Sverige? Det handlar om över 110 miljoner liv som blir 35 dagar gamla och har växt till 2 kilo från ett litet ägg. Det kan inte vara rätt. Herr talman! Det finns också andra frågor när det kommer till fjäderfä. I Sverige kläcks alla ägg, och sedan sorterar man bort tuppkycklingarna. Man tar bort dem direkt och maler ned dem eller låter dem bli värme eller någonting sådant. I många andra länder, till exempel återigen Norge, fasas detta ut. Man gör en bioskanning i stället och könsbestämmer äggen innan, så att man slipper att tuppkycklingar kläcks. I stället får man bara sådana höns som faktiskt lägger ägg. Varför gör vi inte det här i Sverige? Det enda svaret jag har fått är: Det blir lite dyrare. Men är det värt att vartannat ägg innehåller en tuppkyckling, som vi då avlivar direkt? Vi kläcker fram ett djur som sedan dör.Här måste det ske en förändring. Vi vill se att det blir en obligatorisk könsbestämning av ägg, så att man, när man använder teknikerna, klarar av att få upp till 95–98 procent höns i stället för att varannan är en tupp.Herr talman! Vi säger ofta att vi är ett föregångsland, men just när det kommer till fjäderfän är vi inte det. Vi ser att man i våra nordiska grannländer går före. Turbokycklingar och äggselektion borde vara historia. Det är inte värdigt svensk matproduktion. Vi vill se ett förbud här.Vi vill också se att man får långsamväxande raser, som i högre grad har möjlighet till ett naturligt beteende. På samma sätt som att vi ser att burarna är borta ser vi då att djuren får ha ett mer naturligt beteende och att de får växa i avsedd takt.Herr talman! Det finns mycket att säga i det här ämnet. Jag hoppas att vi kommer att kunna återkomma till detta i olika delar av debatten, i repliker och annat. Men för oss i Miljöpartiet är det otroligt viktigt med en djurvälfärd och att djuren ska ha ett naturligt beteende. Vi vill se fler djur ute, och vi vill att miniminivån på djurskyddet ska höjas i Sverige men också i hela EU, så att vi inte i stället importerar de här problemen.(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi djurskydd. Det handlar om de lagar, regler och principer som finns för att säkerställa att djur behandlas väl och skyddas från lidande.För oss moderater är det viktigt med ett välfungerande och ändamålsenligt djurskydd. Fokus bör ligga på att stärka djurvälfärden samtidigt som regelverket bör vara utformat så att det fungerar i praktiken för landets djurägare och företag.Sverige ligger långt fram vad gäller djurskydd. Det är naturligtvis bra. Jag har svårt att se att någon här skulle kunna vara emot ett bra djurskydd. Samtidigt får det inte vara så att de höga djurskyddskraven innebär att svenska livsmedelsproducenter missgynnas ur konkurrenssynpunkt. Så har det tyvärr varit, och så är det delvis fortfarande. Ingen – inte heller våra djur – är betjänt av att svenska lantbrukare konkurreras ut på grund av att Sverige har högre djurskyddskrav än andra länder och att produktionen i stället flyttar till länder med avsevärt sämre djurskydd. Det är inte rättvist mot vare sig lantbrukarna eller djuren.Sveriges regering driver därför på i arbetet för förbättrade djurskyddsregler i EU. Reglerna bör motsvara minst standarden i Sverige. Frågan är prioriterad för regeringen.Herr talman! Sverige har sedan tidigare kunnat betala ut djurvälfärdsersättning inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik om djurägaren vidtagit extra djuromsorgsåtgärder. Det är självklart bra. Det som däremot har varit mindre bra är att ersättningen bara har kunnat betalas ut för åtgärder som har gått över Sveriges nationella krav i lagstiftningen. Då Sverige har högre djurskyddskrav än övriga EU har det tidigare därför inte varit möjligt att kompensera våra svenska lantbrukare för den extra djuromsorg som de har haft.Till exempel har det inte varit möjligt att ge kompensation till mjölkbönderna för att Sveriges mjölkkor tillåts beta ute – detta eftersom beteskravet för de svenska mjölkkorna är inskrivet i lag i Sverige. Nu har vi ändrat på det. Den svenska regeringen har lyckats få till en ändring i EU:s regelverk som nu gör det möjligt att ge ersättning till våra svenska lantbrukare för att de låter sina kor beta ute.I budgeten för 2026 har det avsatts 282 miljoner för att kompensera våra svenska mjölkbönder med 1 000 kronor per ko. Det är både rimligt och rättvist, och det är en framgång för den svenska regeringens enträgna arbete.För oss moderater är det självklart att våra hårt arbetande svenska lantbrukare ska belönas för de extra ansträngningar som det innebär att ha mjölkkorna ute. Dessutom har regeringen gett Jordbruksverket i uppdrag att ta fram ett förslag till djurvälfärdsersättning även för dikor. Syftet med det stödet är dubbelt – dels att öka nötköttsproduktionen i hela landet, dels att bidra till den biologiska mångfald som följer av betande mular.Herr talman! Det är allvarstider i Europa. Det pågår krig i vårt närområde. Sverige behöver stärka både sitt försvar och sin civila beredskap. Mot den bakgrunden är det särskilt allvarligt att vi har en låg självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel. Endast hälften av de livsmedel som konsumeras i Sverige produceras här. År 1990 var motsvarande siffra 75 procent.Det skulle vara bra för både landsbygden, klimatet och djurvälfärden om en större andel av våra livsmedel skulle produceras på svenska gårdar. För att man ska klara detta behöver antalet betande djur öka. Det gäller både får och nötkreatur.När man talar om vikten av fler betande djur och djurskydd är det dock svårt att inte nämna problemet med de ökade rovdjursangreppen. År 2024 hade vi nästan 150 konstaterade rovdjursangrepp på får och nötkreatur – angrepp av varg eller lodjur. Totalt närmare 500 djur dödades eller skadades i dessa angrepp. Ur djurskyddssynpunkt kan konstateras att dessa tamdjur utsatts för ett enormt lidande.De ökade rovdjursstammarna är ett reellt problem ur djurskyddssynpunkt. Det är också ett problem eftersom det är ett hinder för en ökad livsmedelsproduktion. Om man på allvar vill att vi ska få fler betesdjur i Sverige kan man inte blunda för det stora djurskyddsproblem som ökade rovdjursstammar innebär. Där det finns täta rovdjursstammar minskar också viljan att hålla betesdjur. Det är därför som vi moderater vill minimera den svenska vargstammen, till 170 individer. Vi vill också avsevärt förenkla reglerna för skyddsjakt. Utgångspunkten bör vara: Om en varg skjuts i direkt anslutning till ett hägn där tamdjur vistas är det att betrakta som tillåten skyddsjakt. Vi vill också att det ska bli mindre restriktivt när det gäller skyddsjakt av varg i samband med jakt med lösdrivande hund.Herr talman! I några av motionerna som behandlas i betänkandet tar man upp tillgången på veterinärer samt att priserna på veterinärvård har stigit kraftigt de senaste åren.Tillgång till veterinärer dygnet runt i hela landet är en förutsättning för möjligheterna att upprätthålla ett gott djurskydd och en god djurhälsa. I dag är det Jordbruksverket som har ansvar för att det finns tillgång till veterinärer oavsett tidpunkt på dygnet.Enligt en undersökning från LRF för något år sedan uppgav en av tre djurhållare att de saknade tillgång till veterinär under jourtid. Många djurhållare uppgav att de var oroliga för hur de skulle klara av akuta situationer.Bristen på veterinärer är påtaglig främst för livsmedelsproducerande djur. För att säkerställa tillgången på veterinärer har regeringen därför vidtagit en rad åtgärder.För åren 2025–2027 får Jordbruksverket 30 miljoner extra per år för att förstärka veterinärvården. Antalet utbildningsplatser på veterinärutbildningen har ökat kraftigt, från ungefär 100 platser när regeringen tillträdde till 170 platser nästa år. Möjligheten för utländska veterinärer att tjänstgöra i Sverige har underlättats. Regeringen har också låtit utreda hur de privata aktörerna i framtiden kan få ett större ansvar för beredskapen för djursjukvård under jourtid. Utredaren har bland annat pekat på möjligheten att införa en beredskapsersättning för privata veterinärer som åtar sig att stå i beredskap. Detta förslag bereds just nu av regeringen, som förhoppningsvis återkommer i frågan inom kort.När det gäller de allt högre kostnaderna för veterinärvård har regeringen gett Konkurrensverket i uppdrag att kartlägga pristransparensen på marknaden samt utreda hur detta påverkar prisbildningen och kostnadsutvecklingen för veterinärvård. Konkurrensverket ska också lämna förslag på konkreta åtgärder som gör att det blir lättare för konsumenter att jämföra priser. Jag fick veta alldeles nyligen att det förslaget ska presenteras på fredag, denna vecka. Regeringen jobbar alltså aktivt även med frågan om de allt högre veterinärkostnaderna.Med de orden, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att välkomna Lars till utskottet och den här debatten om djurskydd. Det är första gången vi möts i kammaren, så det ska bli kul.Vi delar bilden av att djurskyddet i Europa behöver stärkas och komma i kapp Sverige, men jag är nog inte lika oroad som ledamoten över att vårt starka djurskydd skulle vara en konkurrensnackdel. Det är snarare en konkurrensfördel som gör att fler väljer svenska produkter.Ledamoten är också inne på ett tema som vi socialdemokrater bevakar särskilt noga just nu: den svenska veterinärvården och hur den har förändrats de senaste åren. Det som tidigare var en samhällsnära service har i dag blivit en hårt koncentrerad marknad, där majoriteten av klinikerna och djursjukhusen ägs av stora riskkapitalbolag. Det har resulterat i skenande priser på veterinärvård, något som slår väldigt hårt mot djurägare och deras djur. Priset för ett vanligt veterinärbesök har ökat med 55 procent på bara fem år. Det är långt över inflationen men också vad som är rimligt för en djurägare att betala.För många har situationen blivit ohållbar. Undersökningar visar att nio av tio djurägare oroar sig för sina veterinärvårdskostnader. En av tre undviker till och med att söka vård, eftersom de är så rädda för vad räkningarna kommer att landa på. I vissa fall har människor också tvingats avliva sina djur eller lämna bort dem för att de inte har råd att behålla dem. Det här är ett tydligt marknadsmisslyckande, och för att vända utvecklingen krävs politisk handling.Min fråga till ledamoten, herr talman, blir därför om Moderaterna delar bilden av att det finns problem med just konkurrensen på veterinärmarknaden. Om så är fallet, vilka konkreta åtgärder är Moderaterna beredda att vidta utöver uppdraget till Konkurrensverket att se över pristransparensen, som ledamoten redovisar ska presenteras på fredag?

Herr talman! Tack så mycket till ledamoten för frågan!Problemet med höga veterinärkostnader är inte nytt. Marknadskoncentrationen och prisutvecklingen pågick även under Socialdemokraternas åtta år vid makten. Inga lagförslag lades fram, och man vidtog inga konkreta åtgärder under den tiden.Det gör den nuvarande regeringen. Som jag nämnde i mitt anförande har Konkurrensverket fått i uppdrag att kartlägga pristransparensen på marknaden och identifiera vilken prisinformation som djurägarna saknar för att kunna göra informerade val. Utredningen omfattar hela landet, både akuta och standardiserade behandlingar.Konkurrensverket kommer att lämna ett förslag på fredag den här veckan. När det förslaget har kommit får vi ta ställning till vilka konkreta åtgärder som vi kommer att gå vidare med. Arbetet pågår.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!Jag skulle vilja säga att landsbygdsminister Peter Kullgren kom till dukat bord, eftersom det fanns ett färdigutrett förslag som sedan låg till grund för propositionen som vi debatterade här under fjolåret om förbättrade förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård. Jag skulle därför säga att vi absolut gjorde någonting i regeringsställning.Det var också vi som initierade utbyggnaden av veterinärutbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet. Vi startade jobbet med att utöka antalet utbildningsplatser som regeringen nu tar vidare, vilket är positivt.De höga priserna finns där, och djurägarna är oroliga. Vi har också jättestora regionala skillnader och skillnader i priser mellan kliniker. Som exempel kan nämnas akut livmoderinflammation hos hundar. Det kan skilja uppåt 54 000 kronor mellan två olika kliniker, där riskkapitalägda bolag sticker ut med extremt höga priser. Det är en skillnad som rimligtvis inte kan förklaras av mer avancerad utrustning, utökade öppettider eller mer specialkompetens bland personalen.Vi tycker att det är viktigt att vi tar tag i den här frågan på allvar. Vi har presenterat ett veterinärvårdspaket med flera olika förslag till lösningar. Det handlar om saker som vi skulle vilja utreda vidare för att ta kontrollen över den skrämmande prisutvecklingen. Allt det har dock Moderaterna och övriga Tidöpartier röstat ned, vilket är beklagligt.Min fråga kvarstår därför, herr talman: Förlitar sig Moderaterna på att marknaden på egen hand ska lösa problemen kopplat till högre priser och de stora regionala skillnaderna, eller är man beredd att gå in och styra på ett tydligare sätt vilken typ av prissättning som ska ses som rimlig?

Herr talman! Som jag nämnde i mitt förra inlägg finns det en utredning som jobbar med frågan. Den ska presentera sina förslag på fredag, och vi får återkomma till de konkreta åtgärderna då.Jag kan också konstatera att jag och ledamoten representerar olika politiska partier. Vi har såklart olika ideologiska utgångspunkter. Som moderat står jag alltid upp för marknadsekonomin. Jag vet att det är marknadsekonomin som ger oss tillväxt och skapar välstånd. Det kan inte vara statens sak att bestämma priserna på veterinärvård, lika lite som staten ska bestämma priserna på till exempel mat.Systemet att staten bestämmer priser har provats i andra länder. Erfarenheten säger oss att det alltid leder till sämre kvalitet, längre köer och minskad tillgänglighet. En fungerande marknad kräver konkurrens, inte prisregleringar.(Applåder)

Herr talman! Även jag vill välkomna Lars Johnsson till utskottet; det här är vår första debatt på miljö- och jordbruksutskottets område.I mitt anförande pratade jag om turbokycklingar och snabbväxande raser och att svensk livsmedelsproduktion inte alltid har världens bästa djurskydd. Det vill vi ju ha, och en stor och bra del i det är kontroller för att se att djurskyddet efterlevs.Tyvärr ser vi att det sker alldeles för sällan. I Sverige har vi ett mål om att 10 procent av det djurhållande lantbruket årligen ska få besök av länsstyrelserna, som är de som har detta uppdrag. Före pandemin var det runt 8 procent. Under pandemin var det av förklarliga skäl inte lika många gårdsbesök. Därefter har det dock inte hänt så mycket, och i de senaste siffrorna från 2024 var det bara 5,4 procent. Det är bara lite mer än hälften av de besök som ska göras.Om vi återgår till kycklingarna kunde man i ett tv-program se att det inte hade varit någon kontrollant ute på dessa gårdar sedan 2023. Länsstyrelsen sa att de har kontrollerat men från kontor och inte ute på plats. Jag undrar därför vad ledamoten, som tillhör ett regeringsparti, gör för att man se till att vi får kontroller så att vi får bort det som är dåligt och ser till att vi kan ha en bra djurvälfärd ute på lantbrukets gårdar.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!Jag har själv sett det här programmet om kycklinguppfödningen, och man blir inte imponerad i alla delar. Det vill jag ha sagt. Såvitt jag som lekman på området kan bedöma är en del av det som skildras i programmet inte i överensstämmelse med svensk djurskyddslagstiftning, så det borde alltså redan med dagens lagstiftning finnas grund för tillsynsmyndigheterna att agera.Exakt hur länsstyrelserna väljer att prioritera och agera måste vara upp till länsstyrelserna. Jag tror att en del av de här anläggningarna finns i min valkrets, och jag har faktiskt bokat in ett besök hos djurskyddsenheten på länsstyrelsen hemma i Kristianstad för att förhöra mig om hur de arbetar.Jag är också intresserad av att det här ska bli bra. Jag ber att få återkomma när jag har varit på besök där.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det låter lovvärt.Avarter finns inte bara inom fjäderfäindustrin, utan vi har också haft ett uppmärksammat fall på Gotland med mjölkkor. Där hade det inte heller varit någon inspektion.Om vi har ett mål om 10 procent gårdsbesök och kommer upp i 5,4 procent måste det vara någonting med styrningen som inte stämmer, och det är faktiskt regeringen som ger länsstyrelsen uppdrag om hur de ska arbeta och även medel.Är det någonting som vi har sett från Tidöregeringen är det att man har minskat anslagen till länsstyrelserna. Kommer regeringen framöver att prioritera länsstyrelserna och ge dem möjlighet att genomföra sitt uppdrag?

Herr talman! Länsstyrelserna är olika myndigheter, så jag utgår från att siffran 5,4 procent är ett genomsnitt utifrån de olika länsstyrelserna. Det kan säkert skilja sig på olika håll i landet.När det gäller resurser för tillsynen är min bild att huvuddelen av tillsynen finansieras av tillsynsavgifter. De har inte någon större koppling till vilka pengar man tillför från regeringen, utan kopplingen är vilka avgifter som länsstyrelserna tar ut för tillsyn.Om länsstyrelserna väljer att göra tillsyn på plats eller genom uppföljning av dokument måste vara upp till varje myndighet att avgöra så att tillsynen får bäst effekt.(Applåder)

Herr talman! Välkommen, Lars Johnsson, till utskottet!Det gläder mig att ledamoten lyfter upp vargfrågan när vi talar om djurskyddet. Vargen hör också hemma där. Jag återkommer till frågan längre fram. Det är svårt att prata djurskydd och inte lyfta upp vargfrågan. Det är helt uppenbart.Den fråga jag tänkte ta upp med ledamoten gäller djurvälfärdsersättningen. Ledamoten tog upp att en höjning av ersättningen för djurvälfärd i Europa är rätt väg att gå, men samtidigt har regeringen tagit fram ett system med djurvälfärdsersättning. Det kan låta bra, men nivån ligger på en låg nivå – en tusenlapp per djur. Samtidigt är regelverket extremt krångligt, till exempel att man kopplar ihop klövvårdsersättningen med beteskraven. Det kommer att bli svårt att hantera. Är ledamoten nöjd med den konstruktion som djurvälfärdsavgiften verkar se ut att landa i?

Herr talman! Jag tackar för frågan.Jag är nöjd med att man har kommit fram till en djurvälfärdsersättning på 1 000 kronor per ko. Det är ett stort steg jämfört med tidigare. Då fick man inte någon ersättning alls för det extra djurvälfärdsarbete som lantbrukaren gjorde.Jag är införstådd med att den konstruktion som finns nu för att betala ut ersättning inte är den bästa lösningen. Det var väl den möjlighet som fanns för att införa lösningen snabbt. Jag ser en förbättringspotential genom att ta fram ett annat system framöver, men det här var den möjlighet som fanns nu för att komma igång snabbt.

Herr talman! Min nästa fråga gällde veterinärerna. På fredag kommer vi eventuellt att få ett nytt förslag.Precis som har lyfts fram i debatten fungerar det olika i landet. Jag vill bara uppmärksamma ledamoten på att det finns områden i Sverige där det finns ett fungerande joursystem. Det finns fungerande privata system med full konkurrens till rimliga priser, och det finns områden där det inte fungerar. Har ledamotens förslag nu på fredag en profil så att systemet ska ändras i hela landet, eller kommer man att se möjligheter med den mångfald som behövs och bejaka möjligheterna till privata initiativ där marknaden fungerar?

Herr talman! Jag kan inte föregripa de förslag som ska läggas fram på fredag – helt enkelt för att jag inte har kunskap om dem. Men jag utgår från att de kommer att lösa problemen i hela landet. Utgångspunkten måste vara att man ska betala de privata aktörerna som håller jour en ersättning. Det kan ju inte vara rimligt att de ska göra arbetet utan ersättning. Vi får avvakta till fredag och se hur förslaget ser ut i detalj.(Applåder)

Herr talman! Sverige är känt för sitt starka djurskydd och goda djurhälsoläge, och det är något som jag och många med mig, inte minst här i Sveriges riksdag, värderar högt. Det märks på svenska konsumenters vilja att välja svenskt i butik och ute på restaurang.Därför är det lika upprörande varje gång som vi får ta del av bilder och filmer som visar grova överträdelser av djurskyddslagstiftningen, nu senast genom Kalla faktas granskning av en större mjölkgård på Öland. Djur utsattes för misshandel och hölls under förhållanden som inte lever upp till de mest grundläggande kraven på skötsel och omsorg.Vi fick se hur djurskötare slog och hoppade på kor som inte hade en chans att ta sig undan. De scenerna hänger fortfarande kvar på min näthinna, och många i min närhet har kommit fram och frågat hur något sådant kan förekomma i ett land som Sverige.Herr talman! Jag har stor förståelse för frågorna. Den nya, moderna djurskyddslagen slår fast att djur har ett egenvärde och att de ska skyddas mot onödigt lidande. De har enligt lagen rätt att bete sig naturligt och ska hållas i en god miljö som främjar deras hälsa. Men för att lagen inte ska reduceras till fina ord på ett papper krävs att den tillämpas och följs upp och att eventuella brister åtgärdas innan de spårar ur. Här spelar djurskyddskontrollen en viktig roll. Därför är det oroande att se att systemet brister. Enligt den nationella djurskyddsrapporten för 2024 kontrollerades endast 5,4 procent av anläggningarna med livsmedelsproducerande djur. Målet är att minst 10 procent ska kontrolleras årligen. Det är inte en liten avvikelse, utan det är ett tydligt tecken på att systemet saknar tillräcklig kapacitet för att arbeta förebyggande.Herr talman! Vi vet att majoriteten av Sveriges lantbrukare följer djurskyddslagstiftningen och gör sitt allra yttersta för att ta hand om sina djur på bästa sätt. Just därför är det avgörande att de som inte sköter sig upptäcks i tid – för djurens skull, för seriösa lantbrukares skull och inte minst för att förtroendet för svensk livsmedelsproduktion inte ska urholkas.Låt mig vara tydlig. Jag uppmuntrar inte att obehöriga personer tar sig ut på gårdarna och filmar och tar kort. Det vänder jag mig starkt mot. Det skapar oro och stress i en redan pressad bransch och är absolut inte vägen framåt. Det vi behöver är en fungerande, rättssäker, effektiv och likvärdig djurskyddskontroll i hela Sverige.Herr talman! Det är dags att regeringen agerar. Länsstyrelserna har under lång tid larmat om hög arbetsbelastning, personalbrist och hög personalomsättning. Resurserna går i allt högre utsträckning till att hantera klagomål och svåra uppföljningsärenden. Det är inte ett misslyckande hos enskilda inspektörer, utan det är ett strukturellt problem. Ytterst är det regeringens ansvar att se till att myndigheterna har rätt förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag.Genom propositionen Hund under kontroll utökas dessutom inspektörernas ansvar ytterligare. I grunden är det självklart viktigt och bra att farliga hundar upptäcks och omhändertas i tid, men i ett läge där arbetssituationen redan är ansträngd måste vi också våga tala om konsekvenserna, nämligen att det blir ännu mindre tid över för rutinkontroller ute på gårdarna och ännu mindre tid för dialog och förebyggande samtal. Den typen av kontroller stärker långsiktigt djurskyddet och även förtroendet för länsstyrelsen och deras inspektörer.Herr talman! Ett gott djurskydd kräver också en fungerande djursjukvård. När en ko kalvar fel, när en häst får kolik och när en jakthund skadas under eftersök måste det finnas tillgång till veterinärer hela vägen från Haparanda till Ystad.I dag möter djurägare en annan verklighet. Det finns en växande veterinärbrist, särskilt under jourtid och i glesbygd. Det råder kraftigt ökade priser med stora regionala skillnader, och marknaden har ett fåtal stora aktörer som kontrollerar en allt större del av verksamheten. Det här påverkar djurvälfärden i hela landet. Därför är det avgörande hur vi organiserar den veterinära beredskapen och hur vi ser till att marknaden fungerar framöver.Herr talman! Regeringens utredning om veterinär beredskap under jourtid har nu presenterats. Det är bra att livsmedelsproducerande djur även fortsättningsvis ska omfattas av ett statligt ansvar. Kor, grisar och får ska självklart få den vård de behöver när de behöver den. Men när det gäller sällskapsdjur under jourtid öppnas det för att staten ska dra sig tillbaka och lämna över ansvaret till privata aktörer. Det är en minst sagt riskabel väg. Verkligheten ser nämligen väldigt olika ut beroende på var i Sverige man befinner sig. I stora städer finns det alternativ. Men på landsbygden finns det oftast bara en aktör, eller ingen alls under nätter och helger. Förslaget skulle därför kunna få stora konsekvenser, inte minst för hästnäringen, som bidrar till en levande landsbygd och skapar arbetstillfällen i stora delar av landet. En kolik mitt i natten kan inte vänta, en fölning som går fel kan inte skjutas upp och en allvarligt sjuk häst kan inte flyttas långa sträckor. Djurskydd gäller alla djur, även på obekväm arbetstid.Herr talman! Vi måste också tala om kostnaderna. Priserna för veterinärvård har ökat kraftigt. På bara tio år har priserna ökat med nästan 70 procent. Den största ökningen har vi sett de senaste fem åren då kostnaden för ett vanligt veterinärbesök har ökat med ungefär 55 procent.Detta gör att allt fler djurägare väntar med att söka vård och att allt fler oroar sig. Det har till och med gått så långt att tusentals svenskar har hamnat hos kronofogden på grund av obetalda veterinärvårdsräkningar.Herr talman! Det är dags att vi börjar tala klarspråk om varför priserna har skenat. En avgörande förklaring är att två stora riskkapitalbolag tog över stora delar av marknaden för ungefär tio år sedan. De köpte snabbt upp en stor mängd kliniker och flera av de stora djursjukhusen.Det handlar om bolag som omsätter miljardsummor varje år. Forskare på Sveriges lantbruksuniversitet har kunnat bekräfta att stora veterinärbolag med vinstkrav är en stor orsak till prisökningarna. Studien visar också att riskkapitalbolagens kliniker sticker ut med både högre priser och större prisökningar än andra veterinärer.Herr talman! Vi socialdemokrater tycker att det är oroväckande att det har blivit så dyrt med veterinärvård i Sverige. Dagens Nyheter har rapporterat om fall där det till och med var billigare för en djurägare att boka en resa till Spanien för att söka vård för sitt djur där än att få samma behandling hemma i Sverige. Det är helt orimligt.Veterinärvård är dessutom inte vilken marknad som helst. Den är samhällsbärande och är avgörande för djurskyddet, och den spelar en central roll för vår livsmedelsproduktion. Därför behöver vi skarpare verktyg för att stärka konkurrensen och motverka överprissättning.Herr talman! Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.(Applåder)

Herr talman! Jag anser att kontrollverksamheten när det gäller djurskyddet fungerar bra i Sverige. Man kan ha synpunkter på att det ska göras fler kontroller än 5 procent. Men även om vi skulle se ett kontrollsystem där vi hade 15 eller 20 procent är jag inte säker på att vi skulle träffa situationerna där det blir problem.Ledamoten lyfte upp det vi såg på Öland. I de fallen går det fort från att ibland fungera väldigt bra till att inte fungera alls. Ofta är det ohälsa och andra tråkigheter som spelar in.Jag skulle hellre vilja se förebyggande system. Det finns förebyggande insatser, från LRF:s sida, för att stötta individen. Men i dag finns det också ett supereffektivt egenkontrollarbete. Det lyfte ledamoten inte upp över huvud taget. Ser inte ledamoten det som en väg framåt, i stället för något som vi vet egentligen inte är lösningen?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!Det viktigaste arbetet för att arbeta förebyggande, stärka djurskyddet och se till att djuren har det bra ute på gårdarna gör lantbrukaren varje dag i det dagliga arbetet. Samtidigt menar vi socialdemokrater att det är orimligt att det går 10 år mellan att djurskyddsinspektörerna kommer ut till vissa gårdar, inte minst de som har livsmedelsproducerande djur. Detsamma gäller för djurparker, där vi pratar om 10–15 år mellan kontrollbesöken. Den diskussionen har vi också haft uppe i utskottet tidigare.Jag vill sätta fingret på vikten av att kontrollmyndighet och verksamhetsutövare möts, att de kan sitta ned och ta en kaffe och föra ett samtal om vilken utvecklingspotential som finns på gården. Man ska inte alltid bara behöva slå ned på eventuella brister som behöver åtgärdas. Därför vore det bra om inspektörerna kom ut oftare i stället för mer sällan.Jag har full förståelse för att det kan hända saker i lantbrukares liv, till exempel tragedier i familjen, som gör att man tappar kontrollen och att den typen av ärenden uppstår. Det är beklagligt i alla dessa fall. Men jag delar inte bilden att vi inte behöver öka antalet kontroller. Däremot behöver vi prata om vad kontrollen ska innehålla.Jag vet att inspektörerna på länsstyrelserna längtar efter att få göra de här rutinkontrollerna och att inte alltid behöva åka ut på akuta klagomålsärenden och möta djur som är misshandlade, misskötta och har det väldigt dåligt. Ibland kan det vara gött för en inspektör att få träffa en glad gris eller en ko som har det fint på logbacken.

Herr talman! Jag märker att ledamoten och jag trots allt är tämligen överens i frågan till slut.Men nästa fråga är vi kanske inte lika överens om: synen på veterinärerna, den veterinära kapaciteten och prisbilden. Jag delar ledamotens syn på att två stora aktörer gör att vi nu har en komplex marknad på veterinärsidan. Men det finns många enskilda aktörer bland veterinärerna som sköter sig och som har en vettig prisbild.Borde inte ledamoten vara intresserad av att stimulera de små privata, enskilda aktörerna för att få ett fungerande system, som en lösning?

Herr talman! Jag tycker inte att det ena utesluter det andra. Jag vet att det finns jättemånga mindre kliniker runt om i Sverige som gör ett hästjobb för att säkra djurvälfärden och som tar emot sällskapsdjur och även åker ut på gårdar för att träffa större lantbruksdjur och vårda dem på plats.Vi lyfter fram riskkapitalbolagen eftersom de sticker ut med både högre priser och en större prisutveckling än de mindre klinikerna, som ledamoten nämner. Jag ser också att det blir väldigt svårt för de mindre aktörerna att konkurrera när de stora riskkapitalbolagen köper upp allt fler små kliniker och även större djursjukhus och lägger beslag på hela veterinärvårdsmarknaden. Det är den utvecklingen vi socialdemokrater inte vill se. Vi vill ju att det ska finnas små kliniker runt om i hela Sverige.Jag pratade med Lars Johnsson om de regionala skillnaderna. När vi tittar på hur det ser ut mellan kliniker och jämför de här riskkapitalbolagen med en mindre klinik kan det skilja uppåt 54 000 kronor för att behandla en akut livmoderinflammation hos en hund. Jag menar att det är något sjukt i systemet som gör det möjligt för de stora riskkapitalbolagsägda klinikerna att ta ut så mycket mer i pris.Sedan kan man prata om utbud och efterfrågan och att de här klinikerna ligger i storstadsregionerna och kanske har ett större kundunderlag. Men vi måste våga markera när vi ser den typen av skrämmande prisutveckling som slår direkt mot djurägare och deras djur. Jag tycker inte att riskkapitalbolag ska göra stora vinster på deras bekostnad.(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi djurskydd här i kammaren. Jag vill först yrka bifall till förslaget i betänkandet.Sverige är ett fantastiskt land att producera livsmedel i. Vi har duktiga bönder, bra klimat, goda förutsättningar för att odla spannmål och en god djurhållning. Vi kan producera mycket mer mat och livsmedel i Sverige än vi gör i dag.I går hade vi debatt här i kammaren om livsmedelsproduktion. Då nämnde jag förra veckans stora samling, Lantbrukets dag, som jag och Hushållningssällskapet anordnade i Förstakammarsalen här i riksdagen. Det var tydligt att alla närvarande partier ville öka landets livsmedelsproduktion, och det är en mycket viktig signal till alla Sveriges lantbrukare. Den här signalen har även nått livsmedelsföretagen. I dag kom Arla med den stora glädjande nyheten att de väljer att satsa 3,2 miljarder kronor på ett nytt mejeri i Götene. Grattis Sverige, och grattis Götene! Det blir uppåt 1 000 nya arbetstillfällen, herr talman.Bidragande faktorer till att Arla väljer Sverige är enligt Arlas vice ordförande Inger-Lise Sjöström och Arlas koncernchef Peder Tuborgh den politiska ledningen och engagemang. Här i Sverige är det inte som i Danmark eller Holland, där man försöker bli av med mjölkproducenter, framhåller de. Precis så är det. Vi i Kristdemokraterna och regeringen vill ha fler mjölkkor och fler köttkor i Sverige. Sverige ska bli självförsörjande på mjölkprodukter och kött. Det är roligt att det har kommit resultat.Herr talman! Bland det första som den här regeringen gjorde när den tillträtt var att tillsätta en konkurrenskraftsutredning med före detta landshövding Elisabeth Nilsson som utredare. Hon lade fram flera förslag i sin utredning. Hon föreslog virtuella stängsel, som nu också blir verklighet – fantastiskt! Det behövdes en ny regering för att det skulle bli av. Hon föreslog villkorad läkemedelsanvändning. Hon lade också fram förslag om färre vargar, vildsvin och hjortar. Det är en väldigt viktig fråga. Min kollega talade om hur viktigt det är att vi får ned vargstammen för att ha bättre djurskydd.Men det som verkligen tog skruv var det som gällde beteskravet. Det blev en väldigt stor fråga i Sverige. Vad är det då av det som utredaren säger som är så förfärligt enligt vissa kritiker? Jo, utredaren föreslår att mjölkkor i lösdriftsbesättningar ska undantas från beteskravet. Enligt utredaren skulle det skapa ökad flexibilitet, underlätta för många mjölkproducenter och kunna ge nya mjölkföretag. Befintlig mjölkproduktion skulle kunna bibehållas eller utökas utan att äventyra djurskyddet. Med dagens beteslagstiftning finns stora bekymmer med bland annat logistik under betesperioden, utmanande utfodring, avsaknad av mark och höga kostnader för mark. Det är vad utredaren berättar i sin utredning.Vad är det då som är så upprörande? Det kan man fråga sig, herr talman. Jag skulle önska att alla förståsigpåare brydde sig lite mer om fakta än om känslor. Dagens stallar för mjölkkor är inte alls som Emil i Lönneberga-tidens trånga, mörka ladugårdar. I dag bygger man på ett helt annat sätt, med ljusa stallar och stor tillgång till plats för korna.En ko som mår dåligt mjölkar inte. Svenska mjölkbönder har redan visat gång på gång att djurvälfärd och produktion går hand i hand. Vi kan inte fortsätta med ett regelverk som många har svårt att leva upp till. Det handlar om att göra reglerna rimliga, rättvisa och anpassade till verkligheten. Generellt sett måste vi minska detaljstyrningen och överimplementeringen av EU-direktiv. Svenska bönder ska inte belastas av hårdare regler än sina europeiska kollegor. Mindre pappersarbete och mer tid i ladugården stärker livsmedelsförsörjningen.Alla politiker talar om att minska regelbördan för bonden. Här kan vi göra skillnad för mjölkbönderna i Sverige. Det borde finnas undantag i lagstiftningen.Herr talman! Sverige använder minst antibiotika i djurhållningen av alla länder i EU. Jag vill här i kammaren passa på att tacka alla Sveriges bönder, som gör ett fantastiskt arbete med sina djur.Herr talman! Är jordbruk en miljöfarlig verksamhet? Ja, så står det faktiskt i miljöbalken, som beslutades här i riksdagen den 4 juni 1998. Det är många jordbrukare som reagerat kraftfullt på detta beslut. Att bedriva svenskt jordbruk med livsmedelsproduktion och djurskydd – skulle det vara miljöfarligt? Jag vet inte hur många debatter vi haft med landsbygdsministrar och miljöministrar sedan 2014 – ingen har velat röra i miljöbalken.Men nu, herr talman, har vi en annan regering, som förstår vikten av att tala gott om svenskt jordbruk och av att gå från ord till handling och se till att denna ordalydelse förändras i miljöbalken. Det är en viktig signal.(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.För inte så länge sedan debatterade jag med landsbygdsminister Peter Kullgren, ledamotens partikollega, om ett problem vi har inom svensk kycklingproduktion. Det pågår tyvärr i flera av Sveriges kycklingfabriker ett systematiskt djurplågeri som strider mot vår djurskyddslagstiftning. Det gäller uppfödandet av snabbväxande kycklingsorter, så kallade turbokycklingar. Dessa kycklingar är framavlade för att växa sig stora på så kort tid som möjligt. Det innebär ett stort lidande både för slaktdjuren och för föräldradjuren.Jag ställde frågan till landsbygdsministern om han var beredd att göra något åt problemet på nationell nivå. Tyvärr fick jag svaret att han inte tänkte göra det.Nu har det kommit en färsk undersökning som visar att 69 procent av väljarna vill se ett förbud mot så kallade turbokycklingar. Min fråga till ledamoten är om han kan tänka sig att få vår landsbygdsminister att ändra åsikt.

Herr talman! Jag tackar Kajsa Fredholm för frågan. Som ledamoten är inne på har hon talat med ministern. Ministern sa då att detta inte var aktuellt.Jag kan utan tvekan säga att frågan är viktig och att det är bra att vi diskuterar den. Något som är viktigt här är marknaden. 69 procent av svenska folket svarar så här i den undersökning som ledamoten nämner, men är de också beredda att betala mer? Det är faktiskt i mycket det som det handlar om. Det är lätt att säga att branschen ska ändra sig. Jag tror att branschen skulle göra det om den visste att man skulle vara lika mån om att köpa kycklingen.Vi ska också komma ihåg en annan sak som jag tycker är viktig i sammanhanget: Vi i Sverige köper in väldigt mycket utländsk kyckling. 71,2 procent av det kycklingkött vi äter är importerat. Hela 96 000 ton köps in från olika delar av vår omvärld. Jag tycker att det är intressant att ha med den bilden, ledamoten. Om vi ska kräva att vår kycklingbransch ändrar sig måste vi se till att vi inte handlar så mycket från andra länder. Man kan nästan garanterat säga att de länderna inte har ett sådant här förbud. Visst är Norge ett gott exempel; där har man ändrat sig. Men vi har inte sett att det skulle vara Norge man köper från. Man köper från andra delar av Europa, och de har inte gjort det här.

Herr talman! Jag tackar för det förklarande svaret, men jag är inte enig med ledamoten. Jag tycker att regeringen skulle kunna ändra på det här beslutet. Som ledamoten nämnde har Norge gått före, men det gäller även Danmark, där man har infört nya regler.Det finns en rapport från 2024 som visar att mer än var fjärde kommun i Sverige säger att man kommer att använda sig av möjligheten att välja bort turbokycklingar redan vid nästa upphandling. Men då är problemet att det nästan inte finns några långsamväxande kycklingar. 99 procent av de kycklingar som köps in i dag är turbokycklingar.Om man benar ned den undersökning som jag talade om är det hela 61 procent av Kristdemokraternas väljare som vill se ett förbud mot turbokycklingar.Min fråga är igen: Kan ledamoten kanske knacka på hos landsbygdsministern och prata med honom så att han ändrar sig?

Herr talman! Återigen tack för frågan!Jag hade kanske inte tänkt att ledamoten skulle ändra sig. Jag förstår att Vänsterpartiet har sin inställning. Jag är tacksam att få upplysning om hur våra väljare tänker. Det ska bli intressant att ta del av den undersökningen.Det är naturligtvis viktigt att föra en diskussion. Nu säger ledamoten att 25 procent av kommunerna tänker att man skulle kunna ändra på det. Men det är 75 procent som inte gör det, och det är ganska mycket.Vi hade i går en diskussion om upphandling och de problem som finns. Det är någonting som vi måste vara duktigare på. Det gäller att verkligen se till att kommunerna köper svenskt. Konsumentmakten är stor här. Det handlar om konsumenterna, regionerna och även kommunerna.Det gäller att man säger till branschen: Vi vill samsynt ha det här. Vi kommer nu att köpa från Sverige, och det blir naturligtvis ett annat pris när man gör på det sättet med kycklingar. Då kommer de att ändra sig. Det är jag övertygad om.Men om vi, eller våra politiker i kommunerna, säger en sak här och sedan går i väg och köper billig mat från andra delar av exempelvis Europa eller av världen är det en stor dubbelmoral. Det måste vi verkligen diskutera och ta tag i. Det är en viktig signal att vi köper från Sverige med svenska lagar och kriterier.

Herr talman! Tack till ledamoten för anförandet!Jag nämnde själv utredningen om veterinär beredskap under jourtid. Regeringen har länge varit medveten om den ökande veterinärbristen inte minst i glesbygd och på obekväm arbetstid under kvällar, nätter, helger och storhelger. Trots det har man inte gjort tillräckligt för att säkerställa att djurägare har tillgång till veterinär när det behövs.Nu föreslår utredningen om veterinär beredskap att staten inte längre ska ansvara för akutsjukvård vad gäller sällskapsdjur under jourtid. Det enda som utredningen säger att man ska ta ansvar för är akut avlivning av djurskyddsskäl.Det är ett besked som oroar och också provocerar många hästägare och hundägare runt om i landet. I ett läge där veterinärbristen redan är akut ska lösningen alltså vara att staten ska dra sig tillbaka och lämna över ansvaret till privata aktörer på en marknad som redan i dagsläget inte fungerar.Konsekvensen riskerar att bli att djurägare på landsbygden står utan veterinärvård på kvällar, nätter och helger. Kristdemokraterna säger sig värna landsbygden. Men vad är landsbygd utan fungerande veterinärberedskap?Herr talman! Min fråga till ledamoten blir om Kristdemokraterna delar utredningens bedömning att det statliga ansvaret för veterinärvård bör minska eller om ni anser att staten ska ett fortsatt tydligt ansvar för jourberedskapen i hela Sverige.

Herr talman! Tack, Sofia Skönnbrink, för frågorna!Ledamoten hänvisar till en utredning som har lagt fram sitt förslag. Jag tänker som vanligt att man kommer att bereda frågan. Det tråkiga svaret är att man bereder frågan på departementet efter att man har fått utredningen, och så får man se vad man kommer fram till. Det är det viktiga.Frågan som ledamoten sätter fingret på är otroligt viktig. Vi har ett läge där man i delar av vårt land har svårt att få tag i veterinärer. Det är klart att det är allvarligt. Ledamoten nämnde i sitt anförande kalvförlamning och sådant som kan hända, och då är det viktigt att det finns veterinärer.Här har regeringen tillskjutit 50 miljoner till distriktsveterinärerna. Det har förut varit och är fortsatt en brist på veterinärer. Här har det tillskjutits pengar för att man ska utbilda fler veterinärer. Det är viktigt.Det är inte tondövt från regeringens sida, utan tvärtom. Här vill man förändra saker. Konkurrensverket fick det här uppdraget. Svaret kommer på fredag, som flera av oss har sagt här. Vi får helt enkelt avvakta vad de säger, apropå det vi tidigare sa om priser.

Herr talman! Tack för svaret!Kalvförlamning kommer inte att vara något problem framgent. Lantbrukets djur ska enligt utredaren fortfarande täckas in av det statliga ansvaret som distriktsveterinärerna uppbär. Det jag tog upp var sällskapsdjuren, dit inte minst hästar och hundar räknas.Jag förstår att frågan bereds inom Regeringskansliet. Det jag var ute efter var att få höra vad Kristdemokraterna som parti tycker om att det statliga ansvaret för veterinärvård under kvällar, nätter och helger ska minska.Några som är väldigt oroliga över utredningens förslag är den svenska jägarkåren. Jakthundar är också sällskapsdjur. Men jakthundar gör också eftersök på trafikskadat vilt. De utgör därför en väldigt viktig funktion i samhällets tjänst.Herr talman! Jag tycker nog att de förtjänar ett svar från ledamoten om vad Kristdemokraterna egentligen tycker om förslaget och om Kristdemokraterna tycker att det är rimligt att staten inte längre ska ta ansvar för en svårt skadad jakthund som jobbar i samhällets tjänst med eftersök vid trafikolyckor.

Herr talman! Tack, ledamoten, för följdfrågorna!Först och främst vill jag lyfta fram att vi har satsat på veterinärerna. Det var förut en diskussion här om att det finns få veterinärer. Det finns vita fläckar i vårt land. Någonting som regeringen har tittat på är hur man kan ordna det och göra det bättre.Sedan kommer jag till utredningen som ledamoten hänvisar till. Här vill inte jag gå fram och säga vad jag tycker. Det är viktigt att regeringen får tid att ta fram förslag utifrån utredarens förslag. Det är viktigt.Det är bättre att regeringen får säga sitt. Det är svaret på frågan. Men det ledamoten oroar sig för är viktigt. Ledamoten talar om eftersök och annat. Det är viktiga frågor. Kristdemokraterna har inte slagit dövörat till, utan tvärtom. Här vill vi se att det blir så bra som möjligt för hela vårt land.

Herr talman! Att ta sitt husdjur till veterinären är dyrt, och det har blivit allt dyrare de senaste åren. Veterinärkostnaderna har ökat i hela landet, men de skiljer sig samtidigt åt beroende på var i Sverige man bor. Priserna måste ned, och de måste bli mer likvärdiga i landet.Vi i Vänsterpartiet anser att även familjer och andra med lägre inkomster ska kunna ha husdjur utan att bli ruinerade när djuret behöver veterinärvård. Att ha husdjur ska inte behöva vara en klassfråga.Herr talman! Djurens välmående är en grundläggande värdering i vårt samhälle. Att våra djur ska få leva under förhållanden som respekterar deras naturliga behov och beteenden är viktigt för de flesta av oss.År 2019 fick Sverige en ny djurskyddslag. Den nya lagen innehåller framför allt tydliga skrivningar om vad som anses vara ett naturligt beteende för ett djur som hålls i fångenskap och att djuren ska ges möjlighet att agera utifrån det beteendet. Den här lagen är vi stolta över, och Sverige är med den på många sätt ett föregångsland inom EU.Alla partier här är överens om att vi behöver verka på EU-nivå för ett bättre djurskydd i hela EU. Men trots en stark lagstiftning förekommer köttproduktion i Sverige som strider mot den.Herr talman! Före jul kom avslöjanden i medierna om att miljontals grisar varje år plågas vid slakt. I otäcka bilder fick vi se hur grisar lider när de slaktas med koldioxid som bedövningsmetod. Jag tänker inte gå in på för många detaljer i lidandet, men det är en utdragen kvävning som sker.Den här metoden sker i strid med vår djurskyddslagstiftning. Det är både viktigt och brådskande att ändra detta, att forska mer och att använda slaktmetoder som minskar stress och lidande för djuren.Jag yrkar därför bifall till reservation 8 i betänkandet, som handlar om åtgärder mot detta.Herr talman! I dag pågår tyvärr ett systematiskt djurplågeri i flera av Sveriges kycklingfabriker som även det strider mot vår djurskyddslagstiftning. Kycklingen är vår vanligaste fågel. Årligen föds över 100 miljoner kycklingar upp för slakt. Kycklingen som vi köper i matbutiken är framavlad för att växa sig stor på väldigt kort tid. Det är så kallade turbokycklingar, och de utgör 98 procent av alla kycklingar som föds upp i Sverige.Kartläggningar visar på stora brister i hur dessa djur hanteras. Det är problem med klämda vingar och huvuden, problem med hög dödlighet i transporter och problem med frätskador från avföring och uppfläkt hud ned till muskulaturen.För några veckor sedan kom SVT:s Uppdrag granskning med reportaget Älskade kyckling. Det är en uppföljning på ett reportage som heter Kycklingens pris, som för två år sedan avslöjade det systematiska lidandet för dessa turbokycklingar i den svenska kycklingindustrin.De här kycklingarna och föräldradjuren, det vill säga avelsdjuren, har smärta inavlad i sina kroppar. De växer så snabbt att deras ben inte bär, och föräldradjuren hålls på svältkost för att inte dö av sin egen genetik. Detta resulterar i de otäcka bilder vi fick se i Uppdrag granskning.Herr talman! Etologen Per Jensen har följt kycklingbranschen i många år och säger så här i programmet: Det här är det mest akuta djurskyddsproblemet vi har i Sverige. De här typerna av djuruppfödning och djurproduktion har passerat de biologiska gränserna för länge sedan.Det är alltså problem både med uppfödningen av turbokycklingar och med uppfödningen av avelsdjuren, det vill säga föräldradjuren till slaktkycklingarna. Svensk kycklingindustri köper in snabbväxande så kallade grandparents från avelsföretag i Storbritannien för att fortsätta aveln på svenska anläggningar, där äggen från grandparentsdjuren kläcks för att få fram föräldradjur som i sin tur föder slaktkycklingarna.Aveln sker alltså i flera led, även i Sverige. I Sverige ska svensk djurskyddslagstiftning gälla. Jag citerar ur den: ”Det är förbjudet att utföra avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för föräldradjuret eller avkomman.”Det här är ett systematiskt djurskyddsproblem och inte enstaka fall av avarter. Det sker i strid med djurskyddslagen.Herr talman! Det finns ett brett väljarstöd för att Sverige borde lagstifta mot att föda upp snabbväxande kycklingraser. Hela 69 procent av väljarna vill se ett förbud. De förväntar sig helt enkelt en högre nivå av svensk djurvälfärd.I en rapport från 2024 framkommer även att mer än var fjärde kommun säger att de kommer att användasig av möjligheten att välja bort turbokycklingar redan vid nästa upphandling. Men som det ser ut i dag blir det svårt, när nästan hela kycklingproduktionen består av turbokycklingar.Avslutningsvis, herr talman: Min förhoppning är att vi, alla partier, ska kunna komma överens om att sätta stopp för uppfödning av turbokycklingar och övergå till en produktion av mer långsamväxande raser.(Applåder)

Herr talman! Ledamoten lyfter gång på gång fram turbokycklingen som ett stort problem. Jag förstår detta, och jag är också oroad över det jag ser och det jag hör.Jag tror dock att det är svårt att snabbt vända detta. Det kommer att ta tid om vi ska göra det genom att vi fattar beslut. Jag är säker på att marknaden, som jag känner den, redan har reagerat blixtsnabbt på de signaler man har fått och kommer att vidta åtgärder.Samtidigt måste vi ha en balans i resonemanget, herr talman. Det är på ett sätt ett stort problem med den snabba tillväxten. Men samtidigt får vi inte glömma att en snabb tillväxt på våra kycklingar gör att de också är väldigt klimatsmarta. Man lyfter fram kycklingköttet som det kanske mest klimatsmarta köttet, och detta tack vare den snabba tillväxten.Herr talman! Vad vi måste fundera på är balansen i detta. Var går vi över gränsen? Ledamoten lyfter detta på ett klokt sätt. Men vi kan inte låta pendeln slå åt andra hållet och ta fram något som vi inte vill köpa och som blir alldeles för dyrt när man väljer bort kycklingkött över huvud taget. Vi behöver kycklingköttet också för svensk självförsörjning.Är det ledamotens uppfattning att vi ska ha ett totalstopp för turbokycklingar här och nu, eller hur vill ledamoten se den här övergången?

Herr talman! Tack så mycket, Anders Karlsson, för frågan!Jag tror att vi behöver fatta politiska beslut för att fasa ut det här. Man har fasat ut detta med framgång i Norge, och vad jag har förstått har inte konsumentpriset ökat i någon betydlig grad. Just när det gäller turbokycklingar dör ju också en väldig massa kycklingar i transporter och på grund av de problem de har med sina kroppar i och med att de är för tunga. De kommer upp i två kilo på den här korta tiden.I programmet Uppdrag granskning berättade man att det var en mycket lättare hantering i Norge och inte lika mycket svinn, som de sa, i och med döda djur. Jag tror att det går att få ekonomi i det här, men det gäller att branschen tar ansvar och ändrar förhållandena.

Herr talman! Kycklingbranschen är skandinavisk, kan man säga. Det är gemensamma stora bolag som utgör helheten. Jag är övertygad om att den diskussion som har förts i medierna och som vi nu för här gör att man kommer att ha en hög lyhördhet. Här är det också lätt att med avelsarbetet göra ganska snabba förändringar.Jag hoppas att ledamoten ger branschen tid att göra de omställningar som den säkert är beredd att göra. Ska vi fatta beslut här i kammaren kommer det att ta för lång tid i förhållande till den problembild som ledamoten själv målar upp.Min vädjan till ledamoten är egentligen att gå i den riktningen och vara lyhörd i de här delarna. Sedan kan vi väl ta hit någon från kycklingbranschen för en dialog. Det tror jag skulle vara alldeles utmärkt.

Herr talman! Uppdrag gransknings första reportage var för två år sedan. Efter det agerade man i Norge. Men man agerade inte i Sverige, och det har man fortfarande inte gjort.Tyvärr tror jag inte att vi kan vänta på att marknaden ska lösa problemet. Jag tror att det kommer att behövas politiska åtgärder. Det ska naturligtvis vara genomförbara åtgärder. Något annat vore väldigt oklokt.

Herr talman! Sverige är och ska fortsätta vara ett föregångsland när det gäller djurskydd och hög djurvälfärd. Vi måste också fortsätta tala med klar stämma i EU. Djurskyddet måste stärkas i hela unionen.Hur väl man tar hand om sina djur är en värdemätare på hur det är ställt i ett samhälle. Ett starkt djurskydd ger inte bara djuren drägliga livsvillkor, utan det ger oss även hälsosam mat och är en viktig pusselbit i kampen mot antibiotikaresistensen. Det ger oss också ett lantbruk att verkligen vara stolta över.När vi nu närmar oss slutet av mandatperioden kan jag stolt konstatera att den här regeringen har gjort skillnad för djurskyddet i Sverige. Vi har lyckats med något som många länge talat om men ingen tidigare levererat på: Vi har sett till att det inte längre finns någon pälsindustri i Sverige. Den sista minkfarmen är stängd.Herr talman! Om jag har koll på mina fakta har det funnits pälsfarmer i Sverige i drygt hundra år. Att hålla djur på en liten yta enbart för deras päls skull är inte värdigt ett modernt samhälle. Nu är det slut med det, och det är väldigt bra.Det krävdes en beslutsam, liberal borgerlig regering för att få detta att bli verklighet. För mig är det en stor liberal seger. Det är en seger för det sunda förnuftet och för ett bättre samhälle. Framför allt är det dock en seger för djurvälfärden. Om detta visar något är det engagemanget från vår sida i djurhälsofrågorna. Det spelar roll vilka som styr i Sverige.Nu behöver nästa steg bli att se till att pälsindustrin avvecklas i resten av EU. Här finns ett viktigt jobb att göra. Här behöver Sverige tala med tydlig röst.För att fortsätta på EU-spåret: Liberalerna har i decennier arbetat för ett starkare djurskydd för alla djur på europeiska gårdar. Jag brukar tala mig varm för det arbete som Europaparlamentarikern Marit Paulsen på sin tid gjorde. Där såg vi också hur framgångsrikt EU kan arbeta för att få till stånd en bättre djurvälfärd. Mer finns dock att göra, och vi liberaler kommer att fortsätta kämpa för att höja djurskyddets miniminivå i EU. Vi vill se ett starkare djurskydd i hela EU. Tyvärr går det dock väldigt sakta. Här behöver vi driva på. Det är dags avveckla pälsindustrin även i resten av EU.Herr talman! När man debatterar djurskyddet kan man inte låta bli att komma in på betesfrågan. När vi debatterade djurskydd förra året här i kammaren sedan var frågan om beteskravets vara eller icke vara högaktuell. Att vi partier i regeringsunderlaget tyckte olika var tydligt. Så var det. Mitt och Liberalernas budskap var då att vi skulle kämpa för att förslaget om slopat beteskrav inte skulle bli verklighet. Vi var tydliga med att vi stod upp för kornas rätt till bete.Nu kan vi konstatera att beteskravet blir kvar. Vi är väldigt stolta över det och över att mjölkbönderna nu får kompensation för de merkostnader detta medför.Att kornas utevistelse är reglerad är viktigt. Det sätter en lägstanivå för hur mjölkkor i Sverige lever sina liv. Det är garanten för att de faktiskt får komma ut. Det är en anständighet vi är skyldiga djuren. Fler djur, inte färre, behöver få komma ut på bete, röra sig fritt utomhus och få utlopp för sina naturliga beteenden.Herr talman! Det svenska djurskyddet är inte bara viktigt för djurens skull. Det ger också svenska livsmedelsprodukter en unik kvalitetsstämpel, vilket i sig är en konkurrensfördel. Det följer ett viktigt mervärde för oss konsumenter av att välja just svenskt.De ambitiösa svenska djurskyddsreglerna medför visserligen högre produktionskostnader, men det är ett pris som måste betalas. Frågan är bara vem som ska ta den kostnaden. Det finns ingen rättvisa eller rimlighet i att tvinga det svenska jordbruket att prisa ut sig mot konkurrensen från kontinenten. Nu, i och med den kompensation vi ger svenska mjölkbönder, jämnar vi ut spelplanen.Inom regeringssamarbetet har det som sagt funnits olika åsikter i frågan, men nu har en konstruktiv lösning nåtts. Det är väldigt bra. Jag kan bara tacka för gott och konstruktivt samarbete från er andra partier i regeringssamarbetet.Slutligen, herr talman: Turbokycklingarna, eller de snabbväxande kycklingarna, har varit uppe här tidigare i kväll. Den senaste tiden har medier återigen rapporterat om de förutsättningar dessa lever under och de förhållanden som råder. Det är en bild som är väldigt svår att förena med bilden av ett lantbruk med hög svansföring i djurskyddsfrågorna och med det starka signum och det starka varumärke som svenska produkter har.Att vi har en hög nivå på vår djurvälfärd är en anledning för oss konsumenter att välja just svenskt. Här vilar ett enormt ansvar på branschen. Här kan man inte skylla på regleringar och stel byråkrati. Här finns en hemläxa att göra.Om man inte agerar biter man sig själv i svansen. Att fler offentliga aktörer nu väljer bort turbokycklingar är en viktig signal: Ta till er kritiken! Agera! Se till att följa den svenska djurskyddslagstiftningen!De förhållanden som vi har fått ta del av i medierna är inte acceptabla. Djur som hålls i livsmedelsproduktion, och djur över huvud taget, ska leva ett gott liv. Just nu är den bild man får av svensk kycklingindustri inte tillräckligt bra.

Herr talman! Vi debatterar i kväll miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU9. Det handlar om djurvälfärden. Djurvälfärden är viktig för konsumenten, men den är precis lika viktig för producenten. Att man som konsument i dag väljer svenska livsmedel beror på att man anser sig trygg med inte minst djurskyddslagstiftningen. Detta kan lätt brytas ned. Vi har sett något fall inom mjölkproduktionen på Öland nyligen. Vi har hört diskussionen här i kammaren gällande turbokycklingar, från flera håll. Saker och ting tar också tid att bygga upp.Det här med turbokycklingar kommer att sätta spår i hela branschen. Men om man går så långt som att säga att vi ska välja bort den, herr talman, ska man vara medveten om att det är brist på svenska livsmedel i handeln. Kycklingen är väldigt värdefull som livsmedel ur klimatsynpunkt – bättre än många andra köttslag. Jag är övertygad om att branschen snabbt kommer att se över detta och återkomma med lösningar likt den i Norge. Något annat vore ju som självmord för branschen.Det är viktigt att göra rätt. Vi har hört om de djurvälfärdsersättningar som nu införs från regeringens sida och som man är nöjd med. Men det får inte gå till så. ”Hastverk” hörde vi någon säga på Lantbrukets dag i förra veckan. Lösningen blev för komplex. För det första är ersättningen på 1 000 kronor på för låg nivå. Den täcker inte kostnaden för betesdrift. Man kopplade även ihop den med klövvårdsersättningen. Snacka om regelkrångel, alltså precis det som regeringen vill få bort!Till regelkrånglet kommer ändrade tidsperioder för betesdrift. Sverige är ett avlångt land. Man måste ta hänsyn till vad som är dag och natt på ett helt annat sätt än vad det här förslaget gör. ”Gör om och gör rätt” var det någon lantbrukare som sa på Lantbrukets dag. Det är också vad jag säger om den lösning som har kommit till. Detta rörde egentligen bara mjölkkor. Men om det ska vara självklart att rekryteringsdjur och ungdjur ska vara på bete måste det fungera även för dem.Det finns en hotbild som vi har sett de senaste tio åren i form av den ökande problematiken kring varg, som togs upp här tidigare. Hanterar vi inte vargfrågan på ett klokt sätt kommer inte våra lantbrukare att vilja ha sina djur i betesdrift. Det skulle också vara förödande när det gäller djurvälfärd och att över huvud taget kunna ha ett resonemang om djurvälfärd när man ser vad ett ökat antal vargar ställer till med. Man kan komma ut i en hage och hitta tio ihjälbitna lamm. Kan vi då samtidigt prata om djurvälfärd? Har vi inte tappat någonting på vägen?Det kommer att finnas lösningar med virtuella stängsel och andra stängsellösningar, men de är ganska komplexa. Vi måste hantera vargstammen klokt. Vi måste se till att tamdjur hålls avskilda på samma sätt som vargen från samernas renar.Vi måste tänka lite nytt. Vi kommer inte att lyckas med att få mer svenska livsmedel på hyllorna om vi inte hanterar denna fråga. Det märks speciellt i de områden där man inte har haft varg tidigare. Där det finns lite mer varg och man kan ha avskjutning går det ändå att hantera vargen. Då blir vargen rädd för skott. Det finns gränsfall med enstaka vargar. När de kommer ut bland rekryteringsdjuren beter de sig på ett sätt som ger en större hotbild. Detta måste hanteras.Jag säger inte att ambitionen från regeringens sida är fel. Det är resultatet som är fel. Ambitionen om 170 vargar är utmärkt, men i dag har vi 355 vargar. Det är det som är problemet och skapar hotbilden.När det gäller djurvälfärden har vi också varit inne på den veterinära situationen. Det handlar om hur vi ska hantera veterinärers möjlighet att agera och att man har tillgång till dem. Detta har vi diskuterat tidigare i kväll. Jag gillar inte att de stora aktörerna driver upp prisbilden. Det har ju varit rimliga prisbilder i Sverige.Vi måste stärka den konkurrenskraft som är möjlig att stärka för enskilda veterinärer och stötta det system som har fungerat under väldigt lång tid. Det gäller både tamdjur och sällskapsdjur. På något sätt lever de i symbios. Ibland är det så lite för en veterinär att göra att han behöver både tamdjur och sällskapsdjur, alltså till exempel hästar, för att tjäna sitt uppehälle som veterinär. På många ställen fungerar joursystemen utmärkt.När det gäller det som inte får inträffa, typ utbrott av salmonella eller andra komplicerade sjukdomar, måste en statlig funktion – som också får kosta – träda in och hantera saken på ett klokt sätt. Det finns även möjligheter att delegera till de privata distriktsveterinärer som finns lokalt. Det har fungerat.Vi ser fram emot det som händer på fredag när förslaget läggs på bordet. Vi får se vad regeringen har hittat på. Det är viktigt att ha med LRF och andra, även Arla, i det förebyggande arbetet. Jag har lyft fram det tidigare i kväll. Vi kan inte få en bättre djurvälfärd om vi inte har med de organisationerna. Arbetet kommer inte att fungera bara med kontroll, utan vi måste ha med dessa aktörer för att det svenska djurskyddet ska fungera så bra som det faktiskt gör i dag och för att det ska fungera bra framåt.Jag yrkar bifall till reservation 5 under punkt 4 om EU:s djurskyddslagstiftning.Överläggningen var härmed avslutad.(Beslut skulle fattas den 4 mars.)

Debatt om förslag

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till ett 80-tal förslag i motioner från allmänna motionstiden 2025 om djurskydd. Utskottet hänvisar framförallt till redan vidtagna åtgärder och pågående arbete.
Förslagen handlar bland annat om djursjukvård, afrikansk svinpest, illegal handel med djur och delfinarier.