Avgifter vid Riksrevisionen

Fru talman! Detta betänkande är egentligen en fortsättning på det beslut som riksdagen redan har tagit beträffande den framtida revisionen, alltså infö- rande av Riksrevisionen och ytterst de tre riksrevisio- nerna. Det regelverk som omger denna verksamhet har riksdagen tidigare fattat beslut om vid olika till- fällen. Det här är som sagt en fortsättning på detta. Vi fö- reslår avgifter i en lag för Riksrevisionen som innebär att Riksrevisionen under sitt första verksamhetsår ska ta ut avgifter för den årliga revisionen av affärsverk och statliga myndigheter med en hög grad av avgifts- finansiering samt aktiebolag och stiftelser där Riksre- visionen utser revisorer. Vidare föreslås i detta betän- kande en ändring i lagen om revision av statlig verk- samhet med mera som innebär att i princip all årlig revision vid Riksrevisionen från och med 2004 ska vara avgiftsbelagd. Riksrevisionens inkomster från avgifterna och ersättningar ska samtliga tillföras statskassan och redovisas under inkomsttitel på så- dant sätt att de passerar både inkomst- och utgiftssi- dan i själva statsbudgeten. Vi föreslår också i detta betänkande att lagen trä- der i kraft den 1 juli 2003. I och med det här beslutet kan Riksrevisionen vara på plats och starta sitt arbete som det var tänkt den 1 juli.

Fru talman! Det här ärendet har jag haft förmånen att få följa så att säga från ax till limpa, först i Riks- dagskommittén där vi arbetade med detta, sedan i riksdagsstyrelsen och nu i finansutskottet. När man gör en sådan resa tar man intryck av åsikter och ståndpunkter, och förhoppningsvis blir man klokare av att lyssna. I ett skede hade vi en utredare i det här arbetet som sade: Nej, det ska inte vara några avgifter. Det var en mycket betrodd utredningsperson. Det som utredningsmannen sade lät väldigt välunderbyggt. Sedan kom vi på att har vi inga avgifter alls hotas en så viktig verksamhet som Riksrevisionsverket tidiga- re hade, viss biståndsverksamhet som genom Sida finansieras via avgifter. Det fick mig att vilja slå vakt om att ha en möjlighet i systemet att ta ut avgifter. Det är viktigt med biståndsverksamheten. Det fanns också skäl att ha kvar avgifter på de affärsdrivande verk och bolag som jobbar i konkurrens. Det ska vara lika i fråga om konkurrens, det är sant. Sedan antog riksdagsstyrelsen enhälligt ett förslag om att det skulle finnas avgifter. Så trodde jag att jag var nöjd och glad. Sedan gick det vidare till regeringen, och rege- ringen gick ut med en promemoria. Så hände det att det kom in remissvar från Justitieombudsmannen, Riksdagens revisorer och Universitetet i Lund som påpekade att det här med avgifter nog inte var så välbetänkt. Då kom en motion från några vänsterpartister som ni har läst. Jag kände mig lite obehaglig till mods. Här motionerar partikamrater mot ett beslut som jag har stått bakom. Det var inte helt behagligt, men så är det ibland i Vänsterpartiet, inte helt behagligt. Så ska det vara i partier, det ska inte vara behagligt alla gånger, annars blir det stiltje och man stelnar. Jag läste motionen och tänkte: Ja, motionärerna har faktiskt rätt i mycket. Sedan såg jag att motionä- rerna inte hade helt rätt. En del hade regeringen fak- tiskt tänkt på, men en del hade inte ens motionärerna tänkt på. Jag ska nu komma till det. Motionärerna begär inte månen, de avvisar inte allt. De säger att fram till 2003 kan vi göra såsom riksdagsstyrelsen och regeringen vill, men inför 2004 behöver vi tänka efter lite mera. Det är det som min reservation går ut på, att tänka efter lite mera inför 2004. Fru talman! Jag yrkar bifall till min reservation, men jag vet att den kommer att förlora i kammaren. Jag tror mig med till visshet gränsande sannolikhet veta att det bara är Vänsterpartiet som kommer att stödja den. Ibland kan man säga att det inte gör så mycket, eftersom jag kommer att vinna i längden. Det sade jag i en annan debatt. Men den här gången är jag inte alls så säker på att jag kommer att vinna i läng- den. Jag är rädd för att jag kommer att förlora i läng- den i den här frågan. Det gör mig ännu oroligare. Vi kan få väldiga problem 2004. Jag vill backa tillbaka lite nu. Vad händer i stats- förvaltningen under 2003? Där gjorde majoriteten, vi i de samverkande partierna v, s och mp, en besparing på 0,7 % av förvaltningsanslagen som reducerade dem med 1,2 miljarder. Det är mycket pengar. Detta måste myndigheterna nu klara av. Den besparingen kommer att gälla för all framtid. Den gäller inte bara för 2003, utan den bärs ju framåt. Det blir lägre nivå- er. Det beslut vi nu ska fatta i riksdagen innebär att vi gör en ny besparing på offentlig statsförvaltning. Nu ska hela verksamheten avgiftsfinansieras. Det kan röra sig om 300 miljoner kronor. Det är ungefär Riks- revisionens anslagsnivå. Det ska vältras ut på statlig förvaltning. Det är ytterligare ett besparingsbeting som de ska hantera nästa år. Det borde de kunna hantera, kan man tycka. Regeringen ska ju återkom- ma med en finansiering, står det lakoniskt på en rad. Det sägs ingenting om hur. Jag har varit lite elak när jag skrev reservationen, fru talman. Jag skrev min reservation ordagrant uti- från utskottets betänkande. Det är samma text. I ut- skottets betänkande på s. 7 står det: "Enligt vad ut- skottet i dagsläget kan konstatera leder anslagsfinan- sieringen av Riksrevisionen till att statens utgifter under utgiftstaket fr.o.m. 2004 blir - allt annat lika - högre jämfört med den beräknade utgiftsnivån vid oförändrad organisation för den statliga revisionen." Det är alltså 300 miljoner till som ska tas ut från den statliga förvaltningen under ett befintligt utgift- stak. Hur ska det hanteras? Vi har ju redan gjort tuffa besparingar på den sociala sidan och sänkt ersättning- en från 80 % till 78 %. Det gjorde vi inte för att vi tyckte att det var roligt utan för att pengarna sakna- des. Nu kommer det att saknas ytterligare uppemot 300 miljoner kronor som ska tas från statlig förvalt- ning. Det är ett tufft sparbeting. Fru talman! Till det kan läggas en annan sak. Jag sitter i styrelsen för Riksskatteverket. Där fick jag reda på att pensionerna blir dyrare än beräknat för den statliga förvaltningen. Det kan röra sig om 600-700 miljoner kronor för i år som ska läggas till det tidiga- re besparingsbetinget på 1,2 miljarder. Nu är vi uppe i 2 miljarder. Sedan kommer 300 miljoner till. Vi minns vad man sade i sagan: Orkar du den så orkar du den. Men till slut orkar inte förvaltningen mer. Här borde man ha tänkt efter före. Jag har fått ändra mig under resans gång. Jag tycker att fler borde fundera på att ändra sig och erkänna existensen av detta pro- blem i alla fall. Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till min re- servation.

Fru talman! En enig riksdag beslutade i december 2000 om en sammanhållen revisionsmyndighet, Riks- revisionen. I det beslutet fanns inget sagt om finansie- ringen av granskningsverksamheten. På förslag av riksdagsstyrelsen föreslogs i bud- getpropositionen för år 2003 att riksdagen för budget- året 2003 skulle bemyndiga Riksrevisionen att dispo- nera avgiftsinkomster för årlig revision. I sina över- väganden angav riksdagsstyrelsen att man av praktis- ka skäl bör tillämpa samma ordning för finansiering av viss årlig revision under 2003 för Riksrevisionen som för Riksrevisionsverket. Det innebär att Riksre- visionen under det andra halvåret 2003, såsom Riks- revisionsverket under det första halvåret 2003, till viss del finansieras med avgifter som myndigheten disponerar. Riksdagsstyrelsen angav också att från och med 2004 kommer all årlig revision att föreslås vara av- giftsbelagd och redovisas mot statsbudgetens in- komstsida. Riksdagen beslutade i enlighet med riks- dagsstyrelsens förslag. Någon erinran mot styrelsens överväganden beträffande avgiftsbeläggningen av den årliga revisionen och dispositionen av avgiftsin- komsterna framställdes inte under riksdagsbehand- lingen. Fru talman! Jag gör denna historiska exposé för att visa på den enighet som rått i detta ärende. Dagens debatt påminner mig om talesättet: Sent ska syndaren vakna. Vänsterpartiet och Lars Bäckström har varit djup involverad i arbetet med en riksrevision och har inte - vad jag vet - tidigare anfört några invändningar mot ett system med avgiftsfinansiering. Nu föreslår Vänsterpartiet att förslaget om att i princip all årlig revision ska avgiftsbeläggas från och med 2004 ska avslås. I stället vill Vänsterpartiet ha en utredning om det föreslagna avgiftssystemet. Trots Lars Bäckströms anförande vill jag säga att vi har tänkt efter före. Jag vill fråga: Vad är det egentligen som har hänt sedan riksdagsbeslutet? Vad är det som har tillkommit eller förändrats? Jag kan inte se några skäl till ett avslag och en utredning. Motionärerna anser att frågan om avgifter vid Riksrevisionen är komplicerad, att den behöver utre- das vidare och därefter, på sedvanligt sätt, remissbe- handlas. I avvaktan på ett förslag baserat på en sådan utredning kan det förslag om avgifter som regeringen lagt för andra halvåret 2003 enligt motionärerna till- lämpas vidare. Vad som ska ske därefter ska utredas. Så tyckte Riksdagens revisorer och Riksdagens ombudsmän, och så tycker Vänsterpartiet. Förslaget som vi nu diskuterar utarbetades inom Finansdepartementet utifrån de principer för finansie- ringen av Riksrevisionen som riksdagsstyrelsen angett och som riksdagen under behandlingen av propositionen Riksrevisionen och budgetpropositio- nen för 2003 ställt sig bakom. Utifrån detta ansåg regeringen att förslagen i promemorian kunde läggas till grund för lagstiftning i ärendet. I lagrådsremissen som därefter utarbetades redo- visades motiven för riksdagsstyrelsens ställningsta- gande. På samma sätt utvecklades de formella förut- sättningarna för en myndighet under riksdagen att utfärda föreskrifter. I lagrådsremissen föreslogs vida- re att bestämmelser om avgifter vid Riksrevisionen skulle tas in i en särskild lag. Lagrådet accepterade detta för 2003, men för tiden därefter ansåg Lagrådet att bestämmelserna om avgifter ska sammanföras med övriga bestämmelser om revision i lagen om revision av statlig verksamhet. Med vissa redaktio- nella ändringar godtog Lagrådet förslaget i övrigt. Fru talman! Jag säger som Lars Bäckström brukar säga: Vad göras skall är allaredan gjort. Jag kan inte se att detta ärende inte är berett tillräckligt mycket och yrkar därför bifall till förslaget i finansutskottets betänkande och avslag på motionen.

Fru talman! Jag fick en fråga om vad som har hänt sedan riksdagsstyrelsen fattade sitt beslut. Det som har hänt är att regeringen har utarbetat en promemo- ria. Den har gått ut på remiss, och det har kommit in remisskritik. Själva idén med att ha remisser är att man ska läsa dem och ta intryck av dem. Om styrel- sen redan har beslutat sig trots att frågan går ut på remiss och beredning och man inte tar något intryck av remisserna, är det ju idé att lägga ned remissin- stanserna. Men det tycker inte någon av de här två debattörerna. Det är vad som har hänt. En del av remisskritiken har regeringen faktiskt bemött i propositionen, och det finns också med i betänkandet. Det finns en del saker där. Det är bra med utskottsbehandlingar. Det ger tid för eftertanke och begrundan. Och det har jag fått. Tack vare remisserna och motionärerna har jag fått tid att tänka. Jag har kommit fram till att detta betyder en effektiv besparing på statsförvaltningen. I värsta fall blir den på 300 miljoner kronor. Jag tror inte att alla riktigt har besinnat det. Det är 300 miljoner kro- nor som ska finansieras under satt utgiftstak. Det skrev utskottet också i sitt betänkande, och det skrev jag i min reservation. Det är detta som har hänt. Jag vill ha ett svar på hur vi ska hantera den besparingen under utgiftstaket. Jag har en lösning. Jag kommer att begära ett in- lägg sedan så att jag kan ställa den frågan, men nu handlar ju repliken om annat. Jag vill ställa frågan till andra, och det kan jag inte göra nu av respekt för kammarens regler. Min fråga är: Är ni socialdemokrater beredda att justera utgiftstaket uppåt med trehundra miljoner kronor? I så fall har vi inget stort problem. Det är fråga om en genuin teknisk förändring eftersom det motsvaras av inkomster som är exakt lika stora. Det handlar alltså inte om något tricksande. Därför borde vi kunna säga att om vi kunde göra det där andra så kan vi nog också göra det här.

Fru talman! Jag och Lars Bäckström är helt över- ens om det viktiga med remissförfarandet. Det är ett unikt sätt som vi har i Sverige. Naturligtvis har rege- ringen också tagit intryck av remissinstanserna, men jag tycker för den skull inte att detta behöver utredas ytterligare. De synpunkter som motionärerna har tagit upp handlar om konstitutionella aspekter, fördyringar och besparingar. Jag håller med om att det blir fördyring- ar för revisionsobjekten. Avgiftsbeläggningen ska ju gälla i princip all årlig revision. På så sätt kommer det nya avgiftssystemet att, till skillnad mot dagens god- tyckliga kriterier för när myndigheterna ska betala för revisioner, ge alla revisionsobjekt lika kostnadsvillkor vid extern revision. Förslaget omfattar fler. Därmed får de myndighe- ter som i dag inte betalar revisionsavgift kostnadsök- ningar. Om detta ska regeringen alltså återkomma, som Lars Bäckström sade, i budgetpropositionen. Förslaget om avgiftsbeläggning innebär också att avgiften för den årliga revisionen kommer att fördelas på de objekt som kan påverka revisionens omfattning, och alltså ge revisionsobjekten ett tydligt incitament att förbättra sin ekonomiska förvaltning. På så sätt är detta förslag påverkbart.

Fru talman! Jag ska börja med det senare, för där blir det feltänkt. Ett revisionsobjekt ska inte ha möj- lighet att påverka revisionens omfattning. Det är en feltanke. Själva poängen med att revisionsobjektet inte ska kunna påverka inriktningen av revisionen är ju det grundläggande. Det där är alltså feltänkt. In- riktningen ska inte kunna påverkas. Om så sker har det hänt något väldigt udda. Det är reservationen jag argumenterar för, inte motionen. Jag är lite listig av mig. Jag skriver inte bara av reservationer och motioner rätt upp och ned, utan jag lägger till. Jag menar att det finns goda skäl att noggrant överväga denna kritik, och sedan citerar jag motionen. Därefter går jag vidare och citerar utskottet när det skriver att anslagsfinansieringen ska kunna leda till att "statens utgifter . blir - allt annat lika - högre jämfört med den beräknade utgiftsni- vån". Och det slår mot taket. Därför skriver jag i min reservation: "Inte heller är det klargjort om de ökade inkomsterna kommer att leda till en teknisk uppjustering av utrymmet under utgiftstaket." Den fråga jag ställer till min meddebat- tör är: Kommer taket att räknas upp? Det kan ju inte en riksdagsledamot lova. Jag kan inte lova det. Man kan säga vad man vill. Palme sade: Politik är att vilja. Min fråga är om vi två, som står här och debatterar i dag, vill räkna upp taket. Man kan svara "ja", "nej" eller "jag har inte riktigt bestämt mig". Alla svaren är hedervärda. Ett svar är bra, nämligen: "Ja, jag är beredd att verka för det." Sedan kanske vi får svårt att vinna över Ring- holm, men det måste vi göra. Statsförvaltningen be- höver den vinsten. Man har inte råd med fler bespa- ringar. Om vi vinner har vi också utrymme att höja, och därmed återställa, sjukförsäkringen. Men då måste vi räkna upp taket. Jag kommer att begära ordet igen och ställa frågan även till andra.

Fru talman! Jag och Lars Bäckström är helt över- ens om att varje skattekrona ska användas på rätt sätt och inte förslösas. Därför är det också viktigt att myndigheter förbättrar sin ekonomiska förvaltning. Det menar jag är möjligt. Revisioner syftar ju till att - om man får anmärkningar - ge råd, stöd och tips så att man kan bli bättre i sin ekonomiska förvaltning. Det menar jag att man kan med det förslag som vi diskuterar i dag.

Fru talman! Jag har redan tidigare antytt frågan. De borgerliga ledamöter som sitter i kammaren har, om de är lite lyhörda, kunnat förbereda sitt svar. Vi i den samverkande majoriteten anklagas ibland för att tricksa med utgiftstaket. Jag menar att den kritiken med större rätta kan riktas mot den borgerliga oppositionen. Den här gången tycker jag dock att den borgerliga oppositionen kan enas med i varje fall Vänsterpartiet om att säga att detta är saldoneutralt. 300 miljoner i ökade utgifter för de statliga myndig- heterna går in på statens inkomstsida men kommer inte till Riksrevisionen. Samtidigt har Riksrevisionen utgifter på ungefär 300 miljoner kronor. Är det då inte rimligt att det motiverar en beräk- ningsteknisk justering av utgiftstaket? Vore det att budgettricksa? Det är ännu oklart om jag får igenom detta med Ringholm. Kanske går det med stöd från vissa socialdemokrater i riksdagen. Kommer den borgerliga oppositionen i så fall att anklaga oss för att tricksa med utgiftstaket? Den frågan bör besvaras. Jag väntar på svaret.