Arbetsrätt

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Arbetsrätt

Vi har under en längre tid framhållit behovet av att se över vissa delar av ledighetslagstiftningen. Det gäller dels frågan om utökad rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet, dels behovet av att båda föräldrarna ska ha lagstadgad rätt att närvara vid besök hos mödravården under hela graviditeten.

Vi ser fortfarande att det finns behov på dessa områden när det gäller att få fler företag att växa fram i Sverige och att ge båda föräldrarna möjlighet att förbereda sig inför det stundande föräldraskapet.

Detta är frågor vi lyfter i våra kommittémotioner. Det är skarpa förslag om att regeringen ska se över de aktuella delarna av ledighetslagstiftningen. Vi står naturligtvis bakom vad som anförs i motionerna om behovet av förändringar på dessa områden. Vi konstaterar dock samtidigt att det nyligen har genomförts en stor reformering av det arbetsrättsliga regelverket i linje med vad som har efterfrågats av parterna på den svenska arbetsmarknaden. Det finns skäl att låta denna reformering fullt ut få genomslag på arbetsmarknaden innan initiativ tas till några nya reformer. Men, herr talman, vi kommer givetvis att driva på för att även i framtiden få genomslag för vår politik i samarbete med partier inom området arbetsrätt.

Sverigedemokraterna vill även slå fast att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell. Det viktiga är att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet görs med denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som nu håller på att genomföras på den svenska arbetsmarknaden med reformer för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden är ett bra exempel på att man har den svenska arbetsmarknadsmodellen för ögonen.

Herr talman! Vi vill också framhålla Tidöavtalet, där samarbetspartierna Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna anger att partierna är överens om att ta ansvar för Sverige i ett gemensamt samarbete under mandatperioden 2022-2026. Vi välkomnar den väg som våra partier tillsammans med övriga samarbetspartier har stakat ut för utvecklingen av Sverige under de kommande åren.

Herr talman! I dag behandlar vi betänkande AU5 Arbetsrätt. I betänkandet hanteras de 40 yrkanden om arbetsrätt som inkommit i olika motioner från riksdagsledamöter och partier. Det är ett viktigt betänkande, men det andas i stor utsträckning den förändring av lagstiftningen som gäller från den 1 oktober 2022 och som var en följd av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 15.

Den svenska modellen på arbetsmarknaden bygger på ett stort gemensamt ansvar mellan parterna. Det har visat sig vara en framgångsrik modell som gett stabilitet på svensk arbetsmarknad. Antalet dagar i konflikt är lågt i både internationella och historiska mått.

År 2020 präglades av mycket oro i världen men inte av konflikter på arbetsmarknaden i Sverige - noll dagar. Även året efter var konflikterna få, och endast elva arbetsdagar gick förlorade till följd av arbetsmarknadskonflikt mellan parterna. Detta är som sagt väldigt låga siffror både internationellt och historiskt sett. Den svenska modellen på arbetsmarknaden fungerar och ska värnas.

För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige fortsätter att stå upp för en rättvis världshandel. En rättvis handel förstärker och förankrar legitimiteten för global handel. Det är dessutom en förutsättning för en hållbar handel, inte minst när det gäller social hållbarhet.

Sverige har visat att det är möjligt att förena en fri och öppen handel med exempelvis höga miljökrav och ett starkt skydd för arbetstagarnas rättigheter. En viktig del i detta är det globala partnerskapet Global Deal, som verkar för social dialog och förbättrade arbetsmarknadsrelationer. Det är ett värdefullt verktyg för att förbättra villkoren även utanför Sverige.

Herr talman! För att den svenska modellen ska fungera gäller det att den är respekterad av alla på arbetsmarknaden. Tyvärr ser vi hur vissa företag inte står upp för de avtal och villkor som förhandlats mellan parterna. Den så kallade arbetslivskriminaliteten breder ut sig. Företag som på ett systematiskt sätt utnyttjar arbetare och snedvrider konkurrensen får stora konsekvenser för såväl individer som samhället i stort.

Vi har under de senaste åren läst många reportage från hela Sverige om hur arbetare utnyttjas. De tvingas sova på golvet i källaren, betala tillbaka delar av lönen och arbeta i en osäker arbetsmiljö. Ofta är det personer som redan innan hade en svår vardag som utnyttjas. Bygg, restaurang och städ är några av de branscher som pekas ut som extra utsatta.

Det här bidrar till en osund konkurrens där företag som vill göra rätt för sig riskerar att slås ut. Det är därför viktigt att arbetsmarknadens parter har ett tätt samarbete med myndigheter för att upprätthålla lagar och regler på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Efter att parterna på arbetsmarknaden träffat en ny överenskommelse om ett nytt huvudavtal har vi från den 1 oktober 2022 en ny lagstiftning. Det nya huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd lägger grunden för en förändrad arbetsmarknad.

När parterna är överens på detta sätt är det viktigt för oss i politiken att respektera det och inte gå över deras huvuden. Många yrkanden berör det som förhandlats mellan parterna, och det är viktigt att låta parterna få utvärdera och föra förhandlingar om eventuella framtida förändringar.

Jag vill beröra några delar av den förändrade lagstiftningen på området. Lagen ändrades så att heltid ska vara norm. Skyddet för arbetstiden skulle också stärkas till följd av att turordning skulle införas vid förändrad arbetstid, så kallad hyvling. Det var viktiga förändringar som skulle öka tryggheten för många.

Herr talman! Det har nu gått lite mer än fyra månader sedan den nya lagen började gälla, och de senaste veckorna har vi kunnat se hur det här praktiseras i verkligheten. Ett stort företag väljer nu att på bred front minska arbetstiden för de anställda. De går runt turordningsreglerna genom att förändra arbetstiden för alla anställda på arbetsplatsen. Samtidigt läggs det ut nya jobb där kontraktet är på noll timmar i veckan. Är det här den nya tolkningen av heltid som norm?

Jag vill vara tydlig med min och Socialdemokraternas syn på det här: Vi vill att normen på svensk arbetsmarknad ska vara tillsvidareanställningar på heltid som omfattas av kollektivavtal. Det ska vara arbetsmarknadens parter som enligt den svenska modellen förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden, och båda sidor ska stå upp för de överenskommelser som sluts.

Det som nu sker är den första prövningen av det nya avtalet. Jag har svårt att se att den hyvling som vi nu ser är enligt det nya avtalets intention. Anställda som jobbat länge i företaget ser nu sin lön och arbetstid minska. Det finns exempel där anställda får gå ned till så lite som fem timmar i veckan. Hur ska de kunna klara sig på sin lön med så få timmar?

Det som sker är pinsamt. Det går ännu mer mot en arbetsmarknad som jag trodde tillhörde det förgångna, där den anställde behöver stå med mössan i hand för att be om jobb så att räkningarna kan betalas.

Lagstiftningen är ny och avtalet är nytt. Jag är säker på att frågan kommer att diskuteras i den avtalsrörelse som många nu står inför, och jag är säker på att frågan hanteras bäst mellan arbetsmarknadens parter enligt den modell som vi har på svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Herr talman! Arbetsmarknaden är i ständig förändring. Internationell konkurrens, teknisk utveckling och andra faktorer gör att människor ibland måste flytta från krympande företag till branscher där nya jobb växer fram eller har blivit lediga. Att denna strukturomvandling fungerar effektivt är en förutsättning för att vårt ekonomiska välstånd ska öka.

Den svenska modellen bidrar till såväl stabilitet som flexibilitet på arbetsmarknaden. Parternas vilja att komma överens, lösa konflikter och gemensamt bidra till såväl hög tillväxt som en funktionsduglig arbetsmarknad tjänar svenska folket väl.

För att inte arbetsmarknaden ska bli en klubb för inbördes beundran mellan dem som redan har ett jobb och dem som anställer behöver politiken ta ansvaret för att vara den tredje parten som företräder dem som saknar arbete.

Alla som kan arbeta ska arbeta. Därför behöver regler, drivkrafter och stöd utformas för att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Arbete är som bekant trygghet, gemenskap och också tillgång till det växande välståndet.

Herr talman! De flesta grupper inom de flesta sektorer på de flesta platser runt om i vårt avlånga land klarar strukturomvandlingen väl. Överlag är det faktiskt mindre dramatiskt att bli uppsagd från jobbet i Sverige än i många andra OECD-länder. Det visar SNS senaste konjunkturrådsrapport. Långa uppsägningstider gör att få som varslas faktiskt blir arbetslösa. Det håller vad en teoretiker skulle kalla för friktionsarbetslösheten, alltså arbetslösheten mellan två jobb, nere. De som blir arbetslösa efter ett varsel riskerar därför längre arbetslöshetstider och behöver möta höga förväntningar, lagom ersättningsnivåer och låga trösklar.

Samtidigt finns det grupper som oftare får problem. De som i dag drabbas hårdast av strukturomvandlingen är äldre och lågutbildade personer i glesbygd, ofta om de förlorat ett jobb inom tillverkningsindustrin. Särskilt negativa och bestående inkomsteffekter syns också när uppsägningarna är stora i förhållande till den lokala arbetsmarknaden.

Arbetsrättens betydelse växer när ekonomin nu ser ut att vika nedåt. Den svenska modellen bygger då motståndskraft i ekonomin.

Herr talman! Den svenska modellen hotas sällan från den här kammaren utan snarare från andra platser, just nu kanske i första hand från EU. Regeringen har därför agerat för att den svenska modellen ska fredas från klåfingriga Brysselbyråkrater. Det är avgörande att Sverige värnar våra intressen mot överstatlighet.

Man får ändå beundra det socialdemokratiska självförtroendet. Vi brukar inte vilja att EU ska lagstifta om aborträtten, eftersom vi förstår att det sannolikt inte skulle bli svensk lagstiftning i hela EU om också Polen och andra får vara med och bestämma.

Trots denna brett förankrade insikt på vissa områden verkar Socialdemokraterna ändå tro att just när det gäller arbetsrätten ska det bli precis som vi i Sverige vill. Därför utsatte den tidigare, socialdemokratiska regeringen den svenska modellen för ett närmast existentiellt hot med sociala toppmöten och introduktionen av den sociala pelaren. Liksom när det gäller tryggheten, energimarknaden, skattesystemet, skolan, biståndet och mycket annat är det nu upp till den nya moderatledda regeringen att stoppa, städa och styra upp där socialdemokratins slarvstyre skapade problem.

Herr talman! Politikens kärnuppgift när det kommer till arbetsrätten är att människor ska vara trygga på arbetsmarknaden. Det nya omställningsavtalet stärker tryggheten på arbetsmarknaden med en bred tillgång till kompetensutveckling samtidigt som flexibiliteten kring den enskilda anställningen ökar något.

Nu krävs en varsamhet för att omställningsavtalet också ska få fäste på arbetsmarknaden. Flera av de förslag som finns i en del av reservationerna kan såklart vara vällovliga, medan andra skulle försämra arbetsmarknadens funktionsduglighet. Oavsett detta är det nu inte läge att gå in med ny stor lagstiftning när parterna precis, på politikens anmodan, har slutit ett nytt avtal som kommer att få effekt i fortsättningen.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Livet som handelsanställd börjar ofta i stor otrygghet. Om man har tur följer sedan små steg i riktning mot ökad trygghet. För samtidigt som livet går på ökar vanligen behovet av trygg anställning i takt med att man bildar familj, behöver ett fast boende eller tar banklån. Tyvärr ökar inte den faktiska tryggheten i samma takt som behovet av trygghet.

Nästan tre av tio butiksanställda har en tillfällig anställning. Tre av fyra av dessa kallas in vid behov och arbetar per timme. Det här är de mest otrygga formerna av tillfälliga anställningar. Många vet inte om de har någon anställning nästa månad, nästa vecka, nästa dag. Var fjärde har färre än 20 timmar i veckan på sitt kontrakt. En arbetare i detaljhandeln har en genomsnittlig löneinkomst på 18 300 kronor i månaden - före skatt. Ett tryggt jobb med en lön att leva på är alltså att betrakta som ett privilegium för butiksanställda. Det är ett privilegium man ofta behöver ägna flera år åt att göra sig förtjänt av.

Herr talman! När ändringarna i LAS förhandlades fram hösten 2020 var Kommunals dåvarande ordförande Tobias Baudin nöjd med resultatet och sa att han var glad att missbruket av hyvlingen nu skulle stoppas. Och sju av åtta partier i Sveriges riksdag jublade när LAS-propositionen klubbades den 8 juni 2022.

Herr talman! Utskottet avstyrker Vänsterpartiets yrkande om att förbjuda hyvling och hänvisar till förändringarna i LAS till följd av parternas överenskommelse. Man anser att "det nya regelverket innebär ett stärkt anställningsskydd för arbetstagarna just i situationer då en arbetsgivare väljer att omreglera sysselsättningsgraden". Utskottet uppfattar att det är en "välbalanserad ändring av regelverket". Utskottet framhåller även att "ändringen ska ses som en del av ett större paket där både arbetstagares och arbetsgivares behov av flexibilitet, trygghet och inflytande ska tillgodoses". Enligt utskottet finns det därmed inte något som helst skäl för riksdagen att ta initiativ på området. Utskottsmajoriteten, från höger till vänster, tycker alltså att den nuvarande lagstiftningen kring hyvling är bra och ser ingen anledning att förändra regelverket.

Herr talman! Jag vet inte vilken verklighet som övriga partier lever i, men inte är det i den verkliga världen. För de ledamöter som uppenbarligen har missat vad som har hänt de senaste månaderna gör jag här en jättekort resumé.

I oktober 2022 varslade klädkedjan Hennes & Mauritz omkring 400 anställda i 69 butiker runt om i Sverige om uppsägning. I stället för att säga upp personal enligt turordningsreglerna har man valt att hyvla arbetstiden, det vill säga sänka sysselsättningsgraden, för uppemot 1 500 anställda. Det motsvarar en tredjedel av de butiksanställda i Sverige.

De flesta har fått ett "erbjudande" om lägre tjänstgöringsgrad. Anställda som tidigare arbetat heltid, det vill säga 38 timmar per vecka, har nu "erbjudits" 5 timmar i veckan. Det finns dessvärre många sådana exempel. De ställs nu inför valet att acceptera eller att säga upp sig. Samtidigt annonserar H & M efter ny personal. Det kan ju vara trevligt med ny personal som är yngre, oorganiserad och har lägre krav på lön och så vidare.

Herr talman! Om vi skulle fråga de anställda som under vintern har fått "erbjudandet" och fått sin ekonomiska verklighet krossad om de tycker att de har fått ett "stärkt anställningsskydd" tror jag inte att de skulle hålla med. De nya reglerna, som förenklat innebär att fritt sänka sysselsättningsgraden, skulle alltså användas i en viss turordning, men de har visat sig vara helt tandlösa.

Det är nämligen så, herr talman, att en lucka i lagen gör att man kan kringgå den nya lagen. Lite förenklat kan man säga att om man ska hyvla enbart några tjänster gäller lagen, men den gäller inte om man hyvlar alla tjänster lika mycket. Det är precis vad H & M har gjort. Därmed kan man runda hela regelverket. Då spelar det ingen roll hur gammal du är eller hur länge du har jobbat i butiken; du har ingen trygghet.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2.

Vänsterpartiet är det enda partiet i riksdagen som vill förbjuda hyvling. Övriga partier verkar vara nöjda med den nya regleringen i LAS - trots att den inte fungerar. Men innan jag lämnar talarstolen skulle jag vilja ställa några öppna frågor.

Tycker ni att de anställda på H & M har fått ett "stärkt anställningsskydd"?

Är det rimligt att en arbetsgivare ska kunna sänka de anställdas sysselsättningsgrad på det sätt H & M har gjort?

Är det någon här som kan försörja sig på omkring 10 timmar i veckan?

Om någon här skulle svara nej på dessa frågor borde man också vara för ett förbud mot hyvling. När hyvling prövades rättsligt blev det tydligt att ingen heltidsanställning var skyddad i Sverige - och ingen deltid heller för den delen. Hyvling har varit ett faktum ända sedan Coopdomen 2016. Det är en vidrig personalpolitik och ett ohederligt sätt att behandla människor. Och eftersom det är lagligt är det också så man gör.

Herr talman! Jag har inga illusioner om att högerregeringen och dess stödparti kommer att ändra lagstiftningen. Inget av dessa partier har någonsin tidigare lyft ett finger för att komma till rätta med hyvling, och det kommer de såklart inte att göra nu heller. De är helt ointresserade av att förbättra villkoren för vanligt folk - det är sedan gammalt.

Herr talman! Jag vill inledningsvis konstatera att den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på en ansvarsfördelning mellan staten och arbetsmarknadens parter.

Statens roll är att bidra med ett ändamålsenligt regelverk och andra styrmedel för att säkra goda arbetsvillkor och underlätta tillkomsten av nya jobb, samtidigt som förutsättningar skapas för arbetsmarknadens parter att ta ansvar för löner och övriga villkors utformning. Sverige har en stark och väl fungerande arbetsmarknadsmodell, vilken har tjänat oss väl.

Herr talman! Under flera års tid har det funnits en diskussion om turordningsregler, kompetensbrist och flexibilitet på arbetsmarknaden. Det omställningspaket som nu genomförs på den svenska arbetsmarknaden med reformer för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden är ett bra exempel på att den svenska arbetsmarknadsmodellen klarar av att hantera de utmaningar som finns på arbetsmarknaden. Framförhandlandet av omställningspaketet visar på en bra balans mellan både arbetsgivares och arbetstagares behov av flexibilitet, trygghet och inflytande.

Jag tror att det är viktigt att vi samverkar med de omställningsorganisationer som nu växer fram, exempelvis TRR och TSL. Tittar man på hur de arbetar ser man att samverkan mellan arbetsmarknadens parter underlättar också när man går från ett arbete till ett annat.

Herr talman! För de allra flesta på arbetsmarknaden utgör inkomster från arbete den största inkomstkällan. Arbetsinkomsten är även viktig för andra inkomster eftersom den till stor del ligger till grund för exempelvis sjukpenning, föräldrapenning och pension.

Enligt siffror från SKR ökade andelen heltidsanställda i kommunerna från 70 till 83 procent mellan 2009 och 2020. Under samma period ökade andelen som arbetar heltid från 60 till 71 procent. För regionerna är motsvarande siffror en ökning av andelen heltidsanställda från 81 till 90 procent medan andelen som arbetar heltid har ökat från 63 till 71 procent.

Herr talman! Heltidsarbete bör vara utgångspunkten på arbetsmarknaden. Samtidigt måste regelverket möta arbetsgivarnas behov av flexibilitet och arbetstagarnas önskan om att arbeta i annan utsträckning än heltid.

Kristdemokraterna anser att det regelverk vi har i dag är väl utformat för att hantera de olika önskemål som finns. Samtidigt finns det behov av fler verktyg och ökat utrymme för flexibilitet som gör det möjligt att kombinera ett högt arbetsmarknadsdeltagande med ett fungerande fritids- och familjeliv.

Herr talman! Det är positivt att tekniken utvecklas. Det gör det möjligt att skapa nya tjänster och arbetstillfällen via digitala plattformar. En viktig uppgift för politiken och arbetsmarknadens parter är att skapa en god miljö för företagande och innovationer, vilket skapar möjligheter för nya företag och gör att fler kommer i arbete. I takt med att den tekniska utvecklingen går framåt krävs också nya lösningar för de sociala och arbetsrättsliga utmaningar som uppstår som en del av utvecklingen.

Det är också viktigt att vi alla tillsammans i en föränderlig värld värnar den svenska modellen, särskilt i relation till EU.

Herr talman! Även om vi har 422 000 arbetslösa som behöver komma i jobb vet vi att många företag har svårt att få tag på den arbetskraft som de efterfrågar. Åtta av tio företag uppger att de har svårt att rekrytera och hitta rätt kompetens.

Utifrån detta perspektiv är jag glad för att vi nu har en uppgörelse avseende arbetskraftsinvandring som innebär att de som kommer hit får skälig lön samtidigt som vi öppnar för undantag inom bristyrken samt säkerställer att säsongsarbete inom jord- och skogsbruket samt bär- och syltindustrin säkerställs. Det är bra, då vi behöver säkerställa att både näringslivet och den offentliga sektorn får den arbetskraft som man behöver.

Herr talman! Kompetensföretagens årsrapport 2021 visar att det fanns 190 700 personer som var sysselsatta i bemanningsbranschen någon gång under året. Av dessa var 102 000 årsanställda i branschen. Det innebär att cirka 2 procent av den sysselsatta befolkningen utförde sitt arbete i bemanningsbranschen 2021.

Som kristdemokrat konstaterar jag att samtliga arbetstagare på arbetsmarknaden ska garanteras goda och trygga arbetsvillkor. Bemanningsbranschen och alla de som på olika sätt utför arbete som tillfälligt inhyrd personal är viktiga aktörer på den svenska arbetsmarknaden. Många gånger är det inom dessa yrken samt i andra tjänstedominerade branscher som ungdomar och invandrare får sitt första jobb. Det är viktigt att vi tillsammans med arbetsmarknadens parter underlättar för dessa branscher.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Jag vill också passa på att svara på Ciczie Weidbys frågor.

För mig som kristdemokrat är det oerhört viktigt att vi hela tiden ser till arbetsmarknadens funktion. Vi stiftar lagar, men det är arbetsmarknadens parter som jobbar med dem.

Enskilda företag aktar jag mig för att kommentera, för jag vet inte riktigt hur den enskilda förhandlingen har sett ut. Men på den principiella nivån är vi kristdemokrater väldigt nöjda med den ordning vi har i dag och oerhört nöjda med att vi har den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den har fungerat väl, och den har tjänat Sverige väl. Det kommer antagligen alltid att finnas enskilda förhandlingar som man kan ha synpunkter på. Men i grunden har vi en väl fungerande arbetsmarknad, och det är jag stolt över.

Herr talman! Det är klart att jag måste gå upp när Magnus Jacobsson kallar på mig.

Det vore ju det absolut bästa om det var så att politiken höll sig borta från att stifta lagar. Då blir den enkla frågan tillbaka varför det var så fantastiskt viktigt att försämra arbetsrätten, som vi gjorde i våras. Vi gjorde det enklare att hyvla och skapade färre undantag i återanställningstryggheten. Varför var det i så fall viktigt att försämra arbetsrätten för så många människor, som vi gjorde?

Herr talman! I våras satt jag i trafikutskottet och brydde min hjärna med hur vi ska få infrastrukturen i det här landet att fungera väl. Samtidigt har jag följt arbetsmarknadsfrågorna lite vid sidan av.

Det är grundläggande frågor som Ciczie är inne på, nämligen hur en arbetsmarknad fungerar och hur vi får dem som står långt från arbetsmarknaden att komma in på arbetsmarknaden. Som jag sa i mitt anförande har vi människor som står utanför arbetsmarknaden, och vi vill inget hellre än att de ska bli en del av samhället och en del av en samhällsgemenskap.

Här finns en brytpunkt mellan trygghet, som jag tror att vi alla uppskattar, och flexibilitet. Flexibiliteten gör att man kan byta jobb och ibland till och med blir tvingad att byta jobb.

Jag tror att vi är många som har studerat danskarna och den danska modellen och hur den fungerar. När jag satt i riksdagen 1998-2002 satt jag i arbetsmarknadsutskottet. Då studerade man Nya Zeeland för att se hur man jobbade med de här frågorna där.

Det är ett evigt spänningsfält eller en evig kamp mellan det trygga och det flexibla. Men i allt detta är det ändå så att arbetsmarknadens parter har träffats. De har gått igenom frågan och landat i en uppgörelse, och vi har ställt oss bakom den uppgörelsen.

Nu måste den uppgörelsen få vara en stund innan vi går in och börjar rycka i den, så även om jag kan förstå den oro som Vänsterpartiet lyfter fram är det oerhört viktigt att vi i politiken inte är inne och rycker i systemet hela tiden. Då kommer vi att skapa ännu större oro.

Herr talman! Det är så många trådar man vill hugga tag i här.

Magnus Jacobsson pratar till exempel om den danska modellen med så kallad flexicurity. Jag kan upplysa Magnus om att utskottet var i Danmark under förra mandatperioden.

Det man blir varse när man åker till Danmark och studerar vad det innebär att ha större flexibilitet i arbetsmarknadspolitiken är att man inte bara kan ha flexibilitet utan att man också måste ha security. Det ligger liksom i själva namnet.

I Danmark blev de ganska förvånade över vilken otroligt flexibel arbetsrätt vi redan hade i Sverige, hur otroligt låg anställningstrygghet vi hade i Sverige och hur vanligt det var att människor inte jobbade heltid.

Det är fortfarande så att heltid inte på något sätt är norm även om man säger att det ska vara norm. Gå till vilken butik som helst! Det finns ingen som jobbar heltid där. Gå till en restaurang! Kockarna kanske jobbar heltid, men det finns inte någon annan som jobbar heltid där.

Man säger att vi ska ha mer flexibilitet när den svenska arbetsmarknadsmodellen redan erbjuder väldigt mycket flexibilitet och vår lagstiftning är så otroligt flexibel som den är. Men vi naggar på vår trygghet hela tiden, och det är jätteallvarligt. Då blir det ingen flexicurity. Då blir det bara flexibilitet - men aldrig av omsorg om de utsatta utan bara för dem som anställer människor.

Herr talman! Kristdemokraterna är ett borgerligt parti som till skillnad från många andra borgerliga partier har en lång facklig tradition, framför allt i Europa. Just denna frågeställning, brottningskampen mellan trygghet och flexibilitet, existerar inte bara i Sverige.

Ciczie Weidby lyfter, herr talman, fram ett antal branscher som mycket riktigt ofta har mindre trygghet i meningen att man inte har lika många heltidstjänster som många andra branscher. Samtidigt är det just dessa branscher som ofta erbjuder en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Många unga människor börjar där, studerar vidare och jobbar senare med något annat.

Själv kommer jag från bevakningsbranschen, som också har väldigt konstiga arbetstider. Man kan exempelvis ta en sådan sak som karensdagen. Jobbar du ett tolvtimmarspass är karensdagen tolv timmar, och jobbar du ett åttatimmarspass är den åtta timmar. Det är inte alltid lagstiftningen når den perfekta rättvisan.

Men poängen i mitt anförande, herr talman, är att den svenska modellen försöker fånga upp detta. Den svenska modellen, som vi försvarar gentemot våra europeiska vänner, försöker fånga detta i form av en grundläggande lagstiftning, och sedan är det parterna som förhandlar. Jag har den största respekt för denna modell, för jag tror att den har tjänat oss väl. Jag skulle önska att Vänsterpartiet mer stod bakom den.

Herr talman! De senaste mandatperioderna har den svenska och den globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga och olagliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad.

Vi befinner oss just nu i ett väldigt tufft ekonomiskt läge, med stor osäkerhet om hur ekonomin kommer att påverkas på kort och lång sikt. Osäkerheten i ekonomin och på arbetsmarknaden är betydligt större än på väldigt länge. Detta påverkar givetvis den globala såväl som den inhemska arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka ytterligare och sysselsättningen falla tillbaka. Fler människor ska arbeta; fler unga pojkar och flickor ska se sina föräldrar gå till arbetet.

Under förra mandatperioden fick Centerpartiet inom ramen för januariavtalet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad, med ett omfattande omställningspaket, en stor reformering av matchningen och inte minst en modern arbetsrätt. Den nya, mer moderna arbetsrätten innebär att vi får en mer flexibel arbetsmarknad som passar dagens samhälle bättre. Detta innebär stora förbättringar för såväl människor som företag och har lagt en grund för att många fler nya jobb ska kunna växa fram.

Vi lever i en föränderlig omvärld där utvecklingen många gånger går väldigt fort. Samhället ser i dag inte ut som det gjorde för tjugo, tio eller ens fem år sedan. Detta gäller även arbetsmarknaden - digitaliseringen, automatiseringen, arbetstagares förväntningar och krav på arbetsgivare. Precis som samhället i stort är svensk arbetsmarknad i ständig förändring. Det gäller att lagar och regler och arbetsmarknadens spelregler förändras därefter.

Coronapandemin var fruktansvärd på många sätt och tvingade oss att arbeta på andra sätt än vi gjort historiskt. Den tvingade såväl arbetstagare som arbetsgivare att vara flexibla, ställa om och tänka nytt. Det finns många gånger ett före och ett efter pandemin. Januariavtalets inriktning med en ny, modern arbetsrätt var nödvändig, och vi står nu bättre rustade att klara samhällets och arbetsmarknadens utmaningar i en ny tid.

Men vi har i dag fortfarande regelverk på arbetsmarknaden som skrevs för decennier sedan, i en tid när de största företagen stod för jobben. Så är det inte längre. Numera är det små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. En hel del lagar och regler är helt enkelt inte anpassade efter dagens arbetsmarknad och näringsliv och riskerar till och med att hindra framväxten av morgondagens jobb och i längden hota Sveriges internationella konkurrenskraft. På många platser runt om i vårt avlånga land är dessutom de små och växande företagen avgörande för näringslivets återväxt och den lokala arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag skulle vilja säga några korta ord om arbetsrätten och EU. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter har, trots löfte om att den inte skulle stöta sig med medlemsländernas befintliga arbetsmarknadspolitik, lett till en rad rättsligt bindande initiativ från kommissionen på det sociala och arbetsmarknadspolitiska området. Flera av förslagen är numera antagna och utgör bindande lagstiftning i medlemsstaterna.

I takt med att ännu fler konkreta förslag för genomförandet av den sociala pelaren presenteras har det blivit tydligt att den svenska arbetsmarknadsmodellen på riktigt är hotad och inte kommer att finnas kvar i sin nuvarande form om förslagen fortsätter att genomföras i den takt det nu sker.

För Centerpartiet har det alltid varit självklart att beslut om arbetsmarknaden och sociala skyddsnät behöver fattas utifrån hur det ser ut och fungerar i respektive medlemsland. En förflyttning av arbetsmarknadspolitiken till EU-nivå riskerar att sänka kraven och skyddet snarare än höja dem.

Vi behöver inte mer lagstiftning på EU-nivå i arbetsmarknadsfrågorna. Vi behöver lyssna på erfarenheterna av hur det fungerar i alla andra länder, dela med oss av kunskapen och fortsätta arbeta utifrån hur det ser ut i Sverige i dag.

Herr talman! Här hade jag tänkt stanna, men man satte ju nästan kaffet i halsen när man lyssnade på Oliver Rosengren och Moderaterna. Allt som den förra regeringen gjorde på arbetsmarknadsområdet var fel, och nu ska den nya regeringen städa upp. Det låter mycket bra!

Men hittills har ställningstagandena från den nya regeringen på arbetsmarknadsområdet varit otroligt luddiga. Utskottet vet många gånger inte vad regeringen vill. Exempelvis när det gäller att haka på Danmarks stämning gällande minimilönerna var regeringens ställningstagande ytterst tveksamt. Det satt väldigt långt inne att man skulle landa där.

Det finns en stor samstämmighet i riksdagen kring att vi ska värna den svenska modellen och att EU ska hålla sig långt borta. Men då måste den nya regeringen också leverera på de punkterna. Jag hoppas att vi får se en helt annan tydlighet framöver, för Tidöpartiernas ledamöter har inte varit jätteaktiva under utskottssammanträdena när vi har haft överläggningar om just EU-ärenden. Men om jag tolkar Oliver Rosengren rätt kommer det att bli skillnad framöver.

Avslutningsvis skulle jag vilja yrka bifall till reservation 14.

Herr talman! Jag kunde inte låta bli, Jonny Cato! Jonny Cato kritiserar Moderaterna för att inte göra så mycket på arbetsmarknadsområdet, men detta är inget man kan anklaga Centerpartiet för. Centerpartiet har storslagna planer för exakt hur mycket man kan förändra arbetsrätten och göra den så flexibel att det nästan inte finns någon arbetsrätt kvar.

Jag måste få höra Jonny Cato berätta hur han i en drömvärld skulle vilja förändra arbetsrätten ännu mer så att den blir ännu mer flexibel. Hur kan man ännu mer fritt och flexibelt anställa, eller faktiskt inte anställa, människor? Vilken typ av arbetsmarknad ska vi egentligen ha, oavsett om vi pratar om stora eller små företag? Det är jag jättenyfiken på.

Jonny Cato sa också i sitt anförande att det finns jättemånga gamla lagar, och det är alldeles riktigt. Det finns jättemånga lagar från 70-talet som ibland kan kännas lite daterade, tycker även jag. Det är jättemånga av våra medbestämmandelagar som borde stärkas ytterligare så att arbetarna har mer att säga till om och får mer inflytande på sin arbetsplats. Men jag misstänker att det inte är detta Jonny Cato menar.

Det vi ser i dessa gamla lagar är att man på 70-talet aldrig ens kunde tänka tanken att man inte skulle anställa människor, att man skulle säga: Här får du ett kontrakt på noll timmar. Det kunde man inte föreställa sig, och inte heller att det skulle hyvlas och bara struntas i turordningsregler. Det är lite funderingar jag har till Jonny Cato.

Herr talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågorna! Det är ingen hemlighet att Centerpartiet och Vänsterpartiet har fundamentalt olika syn på arbetsmarknaden. Men jag tänkte ta avstamp där ledamoten slutade.

Min poäng är just att arbetsmarknaden inte ser ut som den gjorde på 1970-talet. Vi behöver förändra arbetsmarknaden utifrån den tid vi lever i och utifrån de förutsättningar som vi har i dag. Kraven från arbetstagarna är andra. Min generation ställer andra krav på arbetsgivare än vad mina föräldrars generation gjorde.

Automatiseringen, digitaliseringen, coronapandemin - det är mycket som spelar en roll och som gör att arbetsmarknaden ser annorlunda ut i dag än tidigare.

Det stämmer att vi i Centerpartiet fick igenom mycket av vår politik inom ramen för januariavtalet på arbetsmarknadsområdet. Jag är väldigt stolt över att arbetsmarknadens parter kom överens, även om det givetvis var under press från politikens sida, vilket Vänsterpartiet säkert kommer att framhålla, så jag säger det redan nu. Men jag tycker att det är bra. Ibland behövs det press, och det behövdes i det här fallet.

Det som är viktigt nu är att reformeringen inte är klar. Det gäller att man hela tiden lyssnar på arbetsmarknadens parter. Jag har haft bra dialog med båda sidor som fackförbund och arbetsgivarorganisationer och så vidare. Det hoppas jag att regeringen också har, och att man ständigt kan förändra detta utifrån hur situationen uppstår.

Om det är något vi har lärt oss av de stora reformerna under de gångna decennierna är det att det inte räcker med att bara genomföra stora reformer, utan man måste också följa upp dem, justera dem och se vad som kan bli bättre. Och det tycker jag är viktigt att göra framöver. Det får väl vara min dröm. Men jag ska även säga att jag är väldigt stolt över mycket av det som vi fick igenom under förra mandatperioden.

Herr talman! Man får väl vara glad för Jonny Catos skull att han är nöjd över det.

Jag är jättenyfiken på vad det är för krav eller icke-krav som Jonny Cato och hans generation har. Är det så att Jonny Cato och hans generation inte har behov av att ha en trygg anställning? Är det så att den generationen helt plötsligt inte behöver känna att man kan vara kvar på en och samma arbetsplats en längre tid och känna trygghet i det? Det handlar om att man kan känna sig trygg och veta att man ska vara på samma arbetsplats i ett par år, och man kanske också har träffat någon som man gärna vill bilda familj med och så vidare.

Problemet är att man hela tiden säger att det är nya tider nu. Ingen vill vara kvar länge på en och samma arbetsplats. Man ska hit och man ska dit. Frågan är vad som har skapat vad. Handlar verkligen den nya generationens hoppande mellan olika arbetsplatser bara om att det är så det är numera? Eller är det så att detta är det enda sättet att försörja sig? Man får ju aldrig stanna kvar någonstans. Det är projektanställningar till höger och vänster. Det är inte bara inom handel, hotell och restaurang som folk jobbar extra, utan det handlar också om personer med höga utbildningar som inte får några anställningar.

Det prekariat som har vuxit fram nu är helt sanslöst. Frågan är om detta är något som verkligen har efterfrågats eller om det bara har blivit så. Det kan vi ju diskutera, liksom det som sägs om att man inte längre kräver trygghet.

Jag ser att jag har för få sekunder kvar. Jag skulle jättegärna vilja prata mer om den nya tekniken och plattformarna, hur vi beställer tjänster och varor, vem det är som utför jobbet och under vilka villkor. Men jag hoppas att vi får anledning att återkomma till detta.

Som sagt: Vilka krav eller icke-krav är det som Jonny Cato och hans generation har på arbetsmarknaden? Det var den frågan jag försökte ställa i början.

Herr talman! Det är just detta som är utmaningen. Alla människor är olika. Alla vill vi arbeta på olika sätt. Alla förväntar vi oss olika saker när vi går upp på morgonen, och vi har olika idéer om vad som är vår drömvärld att leva och arbeta i. Det är därför vi behöver ha en flexibel arbetsmarknad som passar alla.

Även min generation vill ha en trygghet, men tryggheten ser kanske inte ut på samma sätt som den gjorde på exempelvis 1970-talet. Vi kan inte fastna i bilden att allting på arbetsmarknaden var bättre förr, utan samhället förändras, och så också arbetsmarknaden.

Herr talman! I mitt anförande tidigare sa jag att det inte finns något hot mot arbetsrätten i den här kammaren. Men jag glömde givetvis Centerpartiet. Jag ber om ursäkt för det.

Centerpartisten Jonny Cato talar om en luddig arbetsmarknadspolitik som är rund i kanterna. Man vet inte riktigt vad det är som ska komma.

Låt mig ta den andra änden på den jämförelsen. När Centerpartiet ingick det som Jonny Cato uppenbarligen är mycket stolt över, nämligen januariavtalet, berättade man om de storslagna planerna för arbetsmarknadspolitiken ett par dagar innan den långa statliga arbetsmarknadsutredningen skulle presenteras. Man hade kanske tyckt att det hade kunnat vara en god poäng att först ta del av resultaten av Cecilia Fahlbergs utredning, som i flera år hade tittat på hur man skulle kunna reformera Arbetsförmedlingen. Men det kunde inte Jonny Cato eller hans kollega Martin Ådahl vänta på. Nej, det fanns ju möjlighet för pressträff, och då måste man givetvis berätta hur det ska gå till innan man har underlagen på borden. Det är storslagna ord, men det är slarvigt och slappt införande.

Man undrar vad det är som Jonny Cato är så stolt över med den arbetsmarknadspolitik som man fick på plats. Till syvende och sist var det ju inte Centerpartiets visioner, utan det var ju i stället parternas överenskommelser som blev avtal. Nej, när plakaten får gå före politiken och reklamen före reformerna blir det inte mer än så här, och det är trist.

Men berätta nu, Jonny Cato: Vilken är nästa reform som Centerpartiet vill köra över parterna med under den här mandatperioden, om Centerpartiet fick bestämma?

Herr talman! Jag ska berätta vad man fick med Centerpartiet. Då fick man en stor och omfattande reformering av Arbetsförmedlingen. Man fick ett omfattande nytt omställningsstöd på plats, och man fick en modern arbetsrätt. Det är borgerlig liberal politik. Med Moderaterna och Tidögänget fick man höjd a-kassa.

Jag tycker på riktigt och trodde på riktigt att Moderaterna skulle kunna se det positiva i det som Centerpartiet fick igenom och som inte Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna och alliansregeringen orkade med att göra, det vill säga att förändra arbetsrätten och förändra Arbetsförmedlingen, men nej.

Om ledamoten tycker att vi tar varje chans till pressträff kan man ju säga att Moderaterna tar varje chans de kan att slå på Centerpartiet, även om det handlar om saker som de själva har tyckt länge, till exempel att förändra och modernisera arbetsrätten.

Detta med omställningsstudiestödet och reformen av Arbetsförmedlingen är saker som inte minst Oliver Rosengrens egen generation från "Sverige jobbar"-tiden i MUF var tydliga med och ville genomföra. Men sedan blev det dåligt bara för att Centerpartiet fick igenom det. Det är så de nya Moderaterna - de ny-nya, eller vad man ska kalla dem - agerar. Så fort Centerpartiet får igenom något är det dåligt, oavsett vad man har sagt tidigare och oavsett vad man egentligen tycker.

Jag tycker att Sverige är bäst när Sverige jobbar. Därför är jag stolt över att vi moderniserade arbetsrätten. Vi fick ett stort och omfattande omställningsstöd på plats, och vi fick en reformering av Arbetsförmedlingen.

Detta är stora reformer som har påbörjats, men de kräver mycket framöver. Nu har Moderaterna nycklarna till Rosenbad. Nu kan ni ju driva en fortsatt omställning i den riktning som ni vill, vilket vi har gett er förutsättningar för och möjligheter att göra.

Herr talman! Här talas det om den storslagna arbetsförmedlingsreformen. Man undrar ju lite vad som ska bli det revolutionerande resultatet av att gå från 80 procent upphandlat utförande till 100 procent upphandlat utförande?

Det var kanske inte direkt en revolution i arbetsmarknadspolitiken som ägde rum när Centerpartiets Martin Ådahl-reform av Arbetsförmedlingen genomfördes. Man skulle först dela upp Arbetsförmedlingen i två ben, ett ben för sökande och ett ben för arbetsgivare. Det implementerades, och ett par år senare fick man stryka det. Man startade ett stort digitaliseringsprojekt, och ett par år senare fick man lägga ned det. Ja, det är inte en reform som i alla delar imponerar. Det finns ju ögonblick när man har betraktat AF-reformeringen och känt att regalskeppet Vasas jungfruresa nog trots allt var en framgång.

Nu är vi i en ny verklighet med en regering som på allvar tänker se till att Arbetsförmedlingen levererar resultat. Så sent som i dag på morgonen stod och talade man direkt till Arbetsförmedlingen i ett seminarium om insatser och sa: Vi förväntar oss fler i arbetsmarknadsåtgärder, för vi tänker lägga om arbetsmarknadspolitiken till de insatser som fungerar.

När det kommer till arbetsrätten, som vi är här för att debattera, ska man komma ihåg att vi i Moderaterna älskar den svenska modellen. Vi vet att den svenska modellen har tjänat Sverige väl och att vi kan få på plats stabilitet och flexibilitet tillsammans när parterna tar ansvar. Politiken givetvis är en av dessa parter. Den är, precis som jag sa i mitt anförande, den tredje parten som behöver företräda dem utan arbete och som håller drivkrafterna uppe, håller trösklarna nere och ser till att Sverige jobbar.

Herr talman! Det verkar vara en ny strategi hos Moderaterna att attackera enskilda centerpartister. I programmet 30 minuter lade migrationsministern allt på Annie Lööf, och nu lägger Oliver Rosengren allt på Martin Ådahl. Vi är stolta över den centerpartistiska reformen. Det var, trodde i alla fall jag, allianspolitik som vi drev igenom.

När det gäller den svenska modellen vet Oliver Rosengren att Centerpartiet också står bakom och värnar den. Jag tycker att det var bra att parterna kom överens. Centerpartiet sa vid ett flertal tillfällen att vi hoppades att parterna kunde komma överens, och det gjorde de också.

Centerpartiet fick igenom stora reformer. Dessa var dåliga, enligt ledamoten, men jag kan konstatera att allt kommer att bli bättre nu därför att Moderaterna har haft ett seminarium på morgonen.

Herr talman! Över 7 procents arbetslöshet samtidigt som arbetsgivare i regioner, kommuner och det privata näringslivet skriker efter arbetskraft - hur är det möjligt? Hur kan man under de senaste åtta åren så totalt ha misslyckats med arbetsmarknadspolitiken? Hur kan man så totalt ha missat att matcha den stora del som står utanför arbetsmarknaden med de luckor som finns?

I de senaste debatterna har vi fått höra nya tongångar. Nu säger alla riksdagens partier att den som har arbetsförmåga ska jobba. Det är bra, men då måste vi vara beredda att förändra de strukturer och incitament som hindrar detta.

Under de senaste åren har jag flera gånger mött Sadoo, som är ägare till en av Skånes restauranger och vars farfar för övrigt förde in falafeln till Malmö. Sadoo driver i dag libanesiska restauranger där han gärna anställer nya medarbetare från utanförskapsområden. Han har vittnat om hur medarbetare väljer att säga upp sig därför att de förlorar ekonomiskt på att gå till jobbet. De förlorar makt över sitt eget liv och blir mindre fria att forma sin och sina barns framtid. Detta måste ändras omgående.

Det är faktiskt helt orimligt att det kan löna sig att tacka nej till arbete och i stället ta del av de bidrag som finns upparbetade. Jag ser fram emot att vår regering ska riva strukturer och hinder så att det alltid är bättre ekonomiskt att jobba än att få bidrag. Leve arbetslinjen!

Om Sverige ska klara sin kompetensbrist inom välfärden men också inom industrin och de privata tjänsteföretagen måste vi inkludera alla med arbetsförmåga. Ofta är det inte åtta timmar om dagen som gäller, men det behövs ofta anpassningar. Framför allt krävs det ett individuellt hänsynstagande och stöd både till medarbetare och arbetsgivare.

Flera av oss var och lyssnade på ett seminarium i februari och fick då höra om organisationer som lyckas möta dem som inte passar in i mallen. Att bygga ett system för att sedan pressa in individers förutsättningar, kompetens och drömmar i färdiga mallar fungerar ganska dåligt. Kanske vi kan vända på kuttingen och utgå från varje individs drömmar och möjligheter. Kan våra statliga myndigheter det, eller måste vi ta hjälp av privata och ideella organisationer? Nu är det upp till bevis.

Arbetsförmedlingen måste fortsätta att tänka nytt och leverera bättre utifrån sitt uppdrag. Den grupp som står allra längst ifrån arbetsmarknaden riskerar att ytterligare halka efter nu när varsel och otrygghet ökar. Det duger inte att Arbetsförmedlingen går med överskott på lönebidrag och anpassningar, utan pengarna ska ut till de stora grupper som inget hellre vill än att vara en del av arbetsmarknaden och som arbetsgivarna behöver.

På arbetsmarknaden går det fort, och nya kompetenser efterfrågas liksom mer flexibilitet och nya anställningsformer. Vi måste våga testa gränser, ligga i framkant och vara modiga i våra beslut.

Det ska bli spännande att se om det nya omställningsstöd som arbetsmarknadens parter har förhandlandlat fram kan ge både mer flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden. Vi följer alla med stort intresse vad det kommer att få för effekter.

Utbildning är det liberala svaret på de allra flesta problem och utmaningar i samhället. En bra skola som kröns med en gymnasieexamen är den bästa arbetslöshetsförsäkring som finns.

De flesta av oss har förundrats över bristen på arbetskraft i hantverksyrken men också på sjuksköterskor, busschaufförer och industrijobb. Jag blir så less över att vissa jobb anses vara mindre fina bara för att utbildningen innehåller färre teoretiska moment.

Hur kommer det sig att utbildningar som leder till jobb och har bra löneutveckling så ofta anses oattraktiva när våra ungdomar eller äldre ska välja? Det är kanske för att de oftast ligger utanför stadskärnan, att intagningspoängen är låga och att uppmuntran och intresset för dessa utbildningar i den akademiska världen är svalt. Eller kanske det beror på att praktiska hantverksyrken nedvärderats av oss politiker i många år. Där har våra kommunala företrädare en stor uppgift att tänka nytt och modigt. Alla jobb är värdefulla, inte minst i de branscher där man skriker efter personal.

Just nu resonerar jag med min 15-åriga Truls vid köksbordet om vad han ska bli när han blir stor. Vilken linje ska han välja, och vilka förutsättningar finns det för jobb och stimulerande arbete där man håller ett helt arbetsliv? Det enda vi kan vara riktigt säkra på är att de jobb vi väljer mellan i dag kanske helt har förändrats om 20 år. När jag valde gymnasieutbildning fanns inte yrken som drönarpilot, zumbainstruktör eller nutritionist. Å andra sidan finns inte yrken som växeltelefonist, mjölkbud eller kägelpojke längre. Kägelpojkar arbetade i bowlinghallar, om någon har missat det.

Att som liberal tvinga fram eller gå tillbaka till ett system där det bara finns ett gymnasium att välja på är fel väg att gå. Likväl kan vi inte fortsätta att utbilda medborgare till jobb som inte efterfrågas eller som det inte finns behov av.

Det krävs ett omtag där vi på ett strukturerat sätt redan i skolan lyfter upp de ämnen som företaget Sverige AB efterlyser: matte, teknik och så vidare. Därefter måste vi ge ordentlig konsumentupplysning så att det blir lätt att välja linjer som ger både utveckling och möjlighet till egen försörjning.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I betänkandet har Miljöpartiet en reservation.

Jag ska inte hålla något långt anförande, utan jag tänkte kort och gott läsa upp vårt ställningstagande.

Herr talman! Jag välkomnar att utskottet ser behovet av både kvinnors och mäns deltagande på den svenska arbetsmarknaden. Jag beklagar dock att utskottet, regeringen och regeringens samarbetsparti inte ser behovet av att ta ytterligare steg för att möta de utmaningar som framför allt kvinnor har för att kunna utföra sitt arbete i den utsträckning de själva önskar.

Vi har i dag en situation i de kvinnodominerade branscherna, framför allt vård och omsorg, där många kvinnor sliter ut sig eller arbetar ofrivillig deltid.

Enligt en rapport från Kommunalarbetareförbundet känner sju av tio av deras medlemmar i äldreomsorgen och barnomsorgen en oro inför att pensionen inte kommer att räcka eller att de inte kommer att orka arbeta fram till pensionsåldern.

Många arbetstagare har gått ned i tid för att orka med eller funderar på att lämna yrket. Flera kollegor är en grundförutsättning men det behövs också bättre villkor och högre löner.

Jag anser därför att regeringen bör ta initiativ till att införa en rätt till heltid och möjlighet till deltid. Vidare anser jag att regeringen bör ta initiativ till insatser så att offentligfinansierade arbetsgivare kan gå före och erbjuda heltid som norm och deltid som möjlighet till alla sina arbetstagare. Med detta sagt yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation.

Arbetsrätt

Jag vill även gärna kommentera replikskiftet mellan Ciczie Weidby och Magnus Jacobsson. När det gäller orden flexibilitet, effektivisering och modernisering spyr jag på dem. Ursäkta mitt språkbruk. Det är marknadsfundamentalisternas sätt att säga sämre villkor, besparingar och svältlöner.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Integration