Betänkande 2003/04:JUU7 Allmän inpasseringskontroll i kriminalvården

Video


Fru talman! I detta betänkande behandlar utskottet propositionen 2003/04:3 
Allmän inpasseringskontroll i vissa kriminalvårdsanstalter och häkten 
samt ett antal motioner som väckts med anledning av propositionen.
I propositionen föreslås att Kriminalvårdsstyrelsen ges rätt att besluta om att samtliga personer som passerar in i en viss sluten anstalt eller ett viss häkte ska kroppsvisiteras.
Alla som arbetar vid eller besöker anstalten eller häktet ska omfattas av kontrollen. Syftet med kontrollen ska vara att söka efter otillåtna föremål. Skriftliga meddelanden får inte granskas. Ett beslut om allmän inpasseringskontroll får avse högst tre månader i taget. Om det finns särskilda skäl för det får Kriminalvårdsstyrelsen i enskilda fall medge undantag från den allmänna inpasseringskontrollen.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 2004.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I ärendet finns fyra reservationer och ett särskilt yttrande.
Fru talman! Därmed har jag gjort en inledning och överlämnar ärendet till debattörerna.



Fru talman! Vi står bakom samtliga moderata reservationer men yrkar bifall endast till reservation nr 1.
Fru talman! Kriminalvården står inför många stora och svåra problem. Det har vi talat om innan här i dag. Vi har en otrolig beläggningssituation med dubbelbeläggning. Man bor i sjukrum, i idrottsrum och i besöksrum. Antalet verkställighetsfall har nått 
all-time high.
 Samtidigt är mer än varannan intagen missbrukare.
Fru talman! Drogmissbruket är nog det största hindret i kriminalvårdens verksamhet. Det är ett hinder för att tiden i anstalt ska kunna användas till återanpassning till ett hederligt liv efter att man har avtjänat sitt straff. Det måste alltid vara utgångspunkten när vi sätter människor i fängelse.
Som jag nämnt tidigare här i dag är kriminalvården i akut penningbrist. Kriminalvårdsstyrelsen fick senast nu inför årsskiftet vädja om ytterligare rejält höjda krediter, och man har på förslag att genomföra en hel rad försämringar.
Fru talman! När detta är sagt kanske det ändå är på sin plats att ge regeringen och utskottsmajoriteten en liten blomma, i och för sig en väldigt liten men dock en blomma. Vi från oppositionen är inte direkt bortskämda med att ni vågar föreslå åtgärder som i varje fall i någon mån syftar till att komma till rätta med problemen i fängelserna eller begränsa handlingsfriheten för både besökare och de intagna. Deras rättigheter och friheter brukar ni sätta oerhört högt. Det gör vi också. Men det måste finnas proportioner i det hela.
Men verkligheten har väl tvingat er. Att man under 18 månader på Hall beslagtog inte mindre än 50 mobiltelefoner - och det var vad man beslagtog - måste ju också ha tvingat er till handlingskraft.
Vi kan bara från vår sida beklaga att ni inte tycker att det är nödvändigt på de öppna anstalterna. Argumentationen är lite tunn och haltande. Varför skulle man inte vilja smuggla in mobiltelefoner på öppna anstalter? Där är en del ganska avancerade brottslingar. Vi strävar också efter att man ska kunna avsluta sitt straff på en öppen anstalt. Varför skulle man inte kunna smuggla in vapen eller narkotika på en öppen anstalt?
Vi beklagar här er hållning. Likadant beklagar vi att ni står fast vid att man bara ska ta tre månader i taget. Det kan bli lite onödig byråkrati. I vissa fall tror jag att man får ha det permanent.
Fru talman! Det krävs krafttag för att förhindra att narkotika kommer in på våra anstalter och häkten. Det är säkert alla överens om. Men utskottsmajoriteten låter fortfarande som en gammal singelskiva, om ni kommer ihåg det. Det är en alldeles speciell singelskiva. Man har spelat in samma låt på bägge sidor. Hur man än lägger på den är det samma upprepning.
Ni skriver att ni alltid är av samma uppfattning som motionärerna som vill göra något åt problemen. Men när det gäller vikten av att komma med någonting eller förhindra någonting är ni så nöjda med det som har hänt, ni följer det, och ni tycker likadant som förra året.
Fru talman! Så till glasrutan. Så här skriver vi moderater i vår motion: "Genom att inrätta besöksrum i vilken den intagne och besökaren hålls åtskilda, exempelvis genom en glasruta, kan en del av narkotikainförseln stoppas. Härigenom möjliggörs också besök i de fall det annars, på grund av dokumenterat missbruk, inte vore möjligt. Glasrutan minskar lockelsen för anhöriga att vid besök försöka ta in narkotika på anstalten. Det kan också minska möjligheterna för den intagne att försöka förmå sina anhöriga att föra in narkotika. Sådana besöksrum bör inrättas på ett antal anstalter." Det var från vår motion.
Vår reservation avslutas så här: "Regeringen bör låta utreda möjligheterna och förutsättningarna att inrätta sådana besöksrum på ett antal anstalter." Vi skriver alltså "utreda" möjligheterna.
Fru talman! Inte ens detta kan majoriteten tänka sig. Litar ni inte på att er regering kan utreda det här på ett seriöst sätt?
I våras förde jag en debatt med Yilmaz Kerimo om glasrutan. Då sade Yilmaz så här: "Jag tycker inte att vi ska ha bråttom med glasrutan. Det ska vara en human politik. Den som sitter inne ska kunna krama sitt barn när det kommer. Han ska kunna krama sin fru. Hon ska kunna krama sin man när hon kommer. Det är en human politik. Det underlättar återanpassningen." Ja, det är säkert nyttigt med en kram då och då. Men det får faktiskt finnas gränser. Det kan finnas gånger när det inte är speciellt motiverat att man springer och kramas till höger och vänster.
Fru talman! Vi har aldrig föreslagit att alla besök ska ske med glasruta. Men det finns fall då det är motiverat. Vilket är mest humant - besök med glasruta eller inga besök alls? Är det humant att vissa anhöriga, fruar, mödrar och flickvänner, känner sig tvingade att ta med narkotika vid besök? Så är den bittra verkligheten! Är det humant att vissa intagna trots att de inte vill känner sig tvingade av sina medfångar att se till att deras besökare tar med sig narkotika?
Fru talman! Jag ser fram emot svar på dessa frågor. Samtidigt efterlyser jag förslag på hur Yilmaz Kerimo vill stoppa att narkotika tas in på anstalter och häkten.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att en absolut förutsättning för att tiden i anstalten ska kunna användas för återanpassning till ett hederligt liv är att fängelserna hålls fria från narkotika och andra droger. De interner som har varit motiverade att lämna sitt missbruk får inte tillräckligt med hjälp under sin fängelsevistelse i dag. Den mest humana kriminalpolitiken är fängelser och häkten utan droger.
Fru talman! Kan Yilmaz tänka sig att man har en liten hund stående vid inpasseringen till kriminalvårdsanstalterna? Det har ju visat sig att till och med om personalen kopplar sin pudel utanför så är det vissa som avstår från att besöka.



Fru talman! I dag diskuterar vi olagliga varor på anstalt. Det är en mycket välbehövlig debatt. Narkotikasituationen på svenska fängelser är i dag katastrofal. Under 2002 tog anstalterna emot över 6 000 narkotikamissbrukare. Många av dem fortsätter sitt missbruk i anstalten. En tredjedel av de intagna är dömda för ett eller flera brott mot narkotikastrafflagen. Flera fortsätter att begå narkotikabrott på fängelserna. Slutsatsen är att narkotikan flödar in och runt i våra anstalter och häkten.
Vi har också sett en kraftig upptrappning av mobiltelefoner inne på anstalterna. Under förra året beslagtogs ca 300 mobiltelefoner, varav nästan 200 på slutna anstalter. Då ska man minnas att de som sitter på slutna anstalter är där eftersom de har bedömts som samhällsfarliga. Mobiltelefoner inne på anstalt kan orsaka mycket stor skada. De intagna kan till exempel med hjälp av dessa organisera brott utanför anstalten eller planera upplopp i fängelset. Det finns också exempel på att mobiltelefoner har använts i planeringen av fritagningar och rymningar.
Det finns även problem med insmuggling av vapen och andra otillåtna föremål. Allt detta gör att tiden i fängelse kan bli en mycket otrygg tid för de intagna. Arbetsmiljön för personalen blir outhärdlig. Samhällsmedborgarna i övrigt kan också känna sig otrygga av detta.
En av kriminalvårdens uppgifter är att rehabilitera och återanpassa de intagna till ett liv utanför murarna. All behandling och alla investeringar är omintetgjorda om den intagna fortsätter att gå på narkotika. På flera fängelser har man dessutom svårt att hålla icke missbrukande skilda från narkotika. Det finns de som för första gången testar knark i fängelse. Det är helt oacceptabelt.
Det handlar också om miljön i anstalt. Inte nog med att narkotikan bryter ned den missbrukande; han eller hon kan också utgöra en fara för andra. Det finns en klar koppling mellan narkotika och våld och hot i anstalt, det vill säga säkerheten.
Det sista argumentet för att få bort knark från fängelserna borde egentligen vara självklart, men det är det tyvärr inte alla gånger: Hantering av narkotika är straffbart och ska därmed bekämpas överallt i samhället, även inom kriminalvården.
Hur kommer då narkotikan och andra otillåtna föremål in? Ja, tänk om någon kunde ge ett heltäckande svar på den frågan! Uppfinningsrikedomen hos de intagna är stor, men en sak vet vi: Mycket narkotika och en del otillåtna föremål kommer in via besökare. En del kommer tyvärr också in via personal. Personal har bland annat känt sig hotad och tvingad och har därför begått brottsliga handlingar.
För att komma åt problemet krävs en ökad kontroll av dem som kommer in på en anstalt. Detta har vi liberaler krävt länge, och nu äntligen kommer det en reaktion. Lagförslaget är otillräckligt, men ändå! Vi gläds över att även Socialdemokraterna har förstått att någonting måste göras. Propositionen innebär att en anstalt kan ansöka om ett tre månader långt tillstånd att införa en allmän inpasseringskontroll om det anses nödvändigt för att upprätthålla säkerheten. Möjligheten gäller dock enbart för slutna anstalter.
Min första invändning gäller att kontrollen bara får användas när den anses nödvändig. Vad menas med detta? Kanske är vi överens om att det är nödvändigt att stoppa vapen och mobiltelefoner. Men är vi överens om att det är nödvändigt att stoppa narkotika? Får man enbart använda inpasseringskontrollen för att stoppa narkotika om denna anses ge upphov till säkerhetsrisker? Anses narkotika alltid vara en säkerhetsrisk? Jag ser det så, men jag är inte säker på att alla - inklusive regeringen - anser det.
I dagens situation uppfattar jag att det på flera anstalter finns ett konstant behov av att öka säkerheten. Framför allt finns det ett behov av att bekämpa narkotika på alla anstalter. Det verkar medföra en hel del byråkrati att behöva ansöka om ett nytt tillstånd efter tre månader. Vi i Folkpartiet anser därför att det vore bättre att ett beslut om allmän inpasseringskontroll gäller tills vidare och att återkommande utvärderingar av beslutet ska ske.
Den kontroll som det ges möjlighet till i propositionen möjliggör för fängelserna att kräva att intagna, besökare, personal, ja alla, går igenom en stålbåge. Ger stålbågen utslag finns det en reglerad möjlighet att känna igenom en persons kläder. Detta är en mycket låg grad av integritetskränkning. Den kan likställas med den som man får tåla om man beslutar sig för att flyga. Med denna åtgärd kan alla med rent mjöl i påsen slippa känna sig misstänkta.
Det finns en motion som handlar om att advokater, läkare och präster ska slippa kontroll. Jag tror inte att det vore någon bra lösning. Dessa grupper skulle kunna utsättas för tryck, och om olagliga varor skulle fortsätta att komma in i anstalten kan de också utsättas för oförtjänt misstanke. Advokaterna får helt enkelt ringa i fasta telefoner eller utanför anstalten.
Stålbåge och kroppsvisitation är en bra start för att minska olagliga varor på anstalt. Denna åtgärd kommer dock inte att ensam kunna lösa problemen. Flera åtgärder måste vidtas. Därför upprepar jag än en gång att fler knarkhundar måste till och att det bör vara möjligt att installera glasruta i besöksrummen. Detta skulle ytterligare minska pressen på besökarna att medföra narkotika och även möjliggöra besök då en intagen dokumenterat går på narkotika, som sades här tidigare.
Slutligen motsätter vi oss också att det inte går att ansöka om allmän inpasseringskontroll på en öppen anstalt. Alla anstalter med behov av kontroll måste kunna få ett tillstånd.
Sedan vill jag naturligtvis tala om att Folkpartiet står bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2.



Fru talman! Kvarvarande ledamöter i justitieutskottet och alla andra åhörare! För att inte glömma det och för att vinna tid yrkar jag bifall till reservation 3 och reservation 4.
Nu diskuterar vi den allmänna inpasseringskontrollen och vad den innebär. Flera har redan sagt att samtliga personer ska vara föremål för kontroll vid vissa slutna anstalter och häkten. Det innebär att alla som arbetar på och alla som besöker dessa häkten och anstalter ska vara underkastade den här kontrollen, och det är väl bra.
Genom mitt yrke som advokat vet jag att många har börjat sitt narkotikamissbruk på anstalten. Debuten har alltså skett på en anstalt. Vi kan inte ha anstalter där det finns narkotika. Det är fullständigt obegripligt att det är på det sättet. För ett antal år sedan sökte man sig till Österåkersanstalten därför att det fanns det ett visst skydd mot narkotika på den anstalten. Man hade en aktiv chef där och så vidare. Man sökte sig alltså till en anstalt för att slippa narkotikan. Det är ju orimligt att det är på det sättet.
Det behövs självfallet en reglering av det hela. Jag läste i propositionen att enligt Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning för 2002 förekommer narkotikamissbruk ofta eller så gott som dagligen vid flera av landets anstalter. Det är häpnadsväckande. Vilket misslyckande.
Som har sagts här tidigare regnar det mobiltelefoner och narkotika över Hall. När jag har besökt anstalter har jag träffat intagna som har varit så påverkade att de inte har känt igen att det är jag som kommer dit. De har sagt: Vänta du till min advokat Peter Althin kommer så ska vi ta hand om detta.
Så påverkade har de varit på anstalten. Det är självklart att vi behöver ha en reglering av detta. Kontroll behövs. Men den här regleringen ska inte göras mer långtgående än vad som är nödvändigt. Därför har jag skrivit en motion, som påtalas här, men jag yrkar inte bifall till den. Inte ens en gång mina egna kamrater tycker att det är en så lysande idé ännu så länge. Jag har nämligen yrkat undantag för präster, läkare och advokater. Då kan någon tycka att jag pratar i egen sak, och det gör jag ju naturligtvis i viss mån. Det behöver inte vara något fel. Jag kan ju - jag höll på att säga för en gångs skull - veta vad jag pratar om, och det kan ju inte vara någon nackdel, inte ens i de här sammanhangen.
Det intressanta är att när jag som advokat uppträder i säkerhetssalar där det finns en säkerhetskontroll är det ingen som kontrollerar mig. Jag kan lyfta in precis vad som helst, vare sig det gäller häktningsförhandlingar eller huvudförhandlingar. Den tilliten bör man ha till advokater, präster och läkare. Jag är inte ensam, även om jag inte har fått med mig hela partiet ännu. Det finns ett antal remissinstanser som är inne på samma linje, och detta utan att jag har pratat med någon av dem. Det är Länsrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge och kanske inte helt överraskande Sveriges advokatsamfund. Jag har inget yrkande när det gäller detta. Jag påpekar bara att det är viktigt att vi får kontroll på detta, men jag tror att det kan vara viktigt att vissa yrkesgrupper ändå slipper det.
Hur ska man då komma till rätta med narkotikaproblemen i övrigt? Jag har yrkat bifall till två reservationer. Den ena går ut på detta med en glasruta. Jag är egentligen motståndare till slutenhet och till att man gör det besvärligt och minskar humaniteten inne på anstalterna, men jag tror att det kan vara viktigt för vissa grupper att över huvud taget få träffas. Man borde i alla fall pröva detta och utvärdera det som ett sätt att förhindra denna ström av narkotika som kommer in på anstalterna. Därför yrkar Kristdemokraterna bifall till reservation 4.
Hur ska man åstadkomma drogfrihet inne på anstalterna? Man måste ha bättre kontroller inne på anstalterna med urinprov, besökskontroll och så vidare. Jag vill påstå att det är oerhört viktigt för de intagna själva att de, om vi nu hoppas att de ska återanpassas, slipper få i sig narkotika på anstalterna. Man ska hjälpa dem att förhindra att de får i sig narkotika.
Man får aldrig ge upp. Det ska finnas en humanitet i allt. De här föreslagna åtgärderna, som tas upp i reservationerna 3 och 4, tycker jag uppfyller vissa krav och kan underlätta lite för att få stopp på det hela. Därför yrkar jag bifall till dessa.
Sedan önskar jag alla mina kolleger i justitieutskottet, talmännen och övriga här en god jul och ett gott nytt år.



Fru talman! Det är positivt att regeringen nu äntligen lägger fram en proposition om allmän inpasseringskontroll i kriminalvården. Tyvärr har det som vanligt tagit för lång tid. Åtminstone tycker vi i oppositionen att det har tagit för lång tid. Jag tycker också att det tyder på viss handlingsförlamning med att ta itu med de problem som finns inom kriminalvården.
Narkotika, mobiltelefoner och diverse olika vapen är tyvärr inte ovanligt inne i svenska fängelser. Detta har vi vetat länge och ändå har det tagit så här lång tid innan vi fått ett förslag, en proposition, på vårt bord.
Centerpartiet står bakom de begränsningar som ligger i förslaget såväl vad gäller tidsbegränsningen på tre månader med möjlighet till förlängning som begränsningen till slutna anstalter och häkten.
Det är viktigt att slå fast att åtgärderna inte ska användas generellt månad efter månad och år efter år, utan åtgärderna ska vara en extra kontroll för att sätta fokus på problem som finns på just den anstalten just då. Med en generellt pågående kontroll riskerar det att bli en rutinkontroll som egentligen inte skapar en fokusering på problemet, utan det blir kanske snarare ineffektivt. Tillämpningen av inpasseringskontrollen bör prövas vid jämna mellanrum för att se om den aktuella situationen på anstalten eller häktet verkligen ger anledning till kroppsvisitation av alla, såväl personal som besökare. Tyvärr är väl situationen i våra anstalter sådan i dag att den här kontrollen behövs alltsomoftast, men vi kan ju ha en förhoppning om att situationen blir bättre.
Fru talman! Centerpartiet vill också se de nu liggande förslagen om kroppsvisitering som ett nödvändigt ont och inte som en självklarhet. En reglering som kränker människors integritet får aldrig göras mer långtgående än vad som är nödvändigt. Det får vi aldrig glömma bort. Visar en utvärdering av de ökade inpasseringskontrollerna på slutna anstalter och häkten att de ger en god effekt som även skulle behövas på öppna anstalter för att angripa motsvarande problem, är jag öppen för att tillåta kroppsvisitering även på öppna anstalter. Men jag tycker att det säger sig självt att det inte finns samma starka motiv ur säkerhetssynpunkt med en inpasseringskontroll på öppna anstalter som det finns på slutna.
Man kan ju tillägga att det knappast är så att remissinstanserna har krävt mer långtgående förslag, utan tvärtom har många tunga remissinstanser ställt sig tveksamma till de nu föreslagna åtgärderna.
Samtidigt som vi i Centerpartiet i dag inte är beredda att acceptera en generell användning av inpasseringskontroll på alla anstalter, vill vi se ett effektivare arbete mot narkotika inne på anstalterna. Detta är åtgärder mot och för de intagna på anstalterna och inte mot personal och besökare.
Det behövs fler narkotikahundar, urinprovtagningar och andra kontrollåtgärder. Ny teknik bör kunna användas i större utsträckning och på ett effektivare sätt när det finns misstanke om narkotikamissbruk inne på anstalterna. Detta har vi debatterat tidigare, och jag tänker inte gå djupare in på det i just denna debatt.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3 under punkt 6 angående andra åtgärder mot droger i anstalter och häkten, och jag står självklart även bakom det särskilda yttrandet om den så kallade glasrutan. Vi menar att glasruta ska kunna användas på försök i de fall då den intagne inte kan få besök på annat sätt.



Fru talman! De senaste åren har ordnings- och säkerhetsproblemen vid landets anstalter och häkten ökat. Det har visat sig att intagna i större utsträckning än tidigare har tillgång till otillåtna föremål, till exempel narkotika, vapen och mobiltelefoner.
Under år 2002 beslagtogs ca 300 mobiltelefoner vid landets samtliga anstalter. Mobiltelefonerna underlättar för de intagna att planera och genomföra brott, som narkotikahandel, men används även vid rymningar och fritagningar.
Vidare medför förekomsten av otillåtna föremål, speciellt narkotika, ordningsstörningar och ett negativt socialt klimat som försvårar återfallsförebyggande arbete. De otillåtna föremålen är självklart också ett säkerhets- och arbetsmiljöproblem för personalen.
De otillåtna föremålen tas huvudsakligen in av de personer som passerar in i anstalterna och häktena. Det finns därför ett behov för kriminalvården att i större utsträckning kunna kontrollera dessa. Det finns redan i dag möjlighet att kontrollera de intagna och deras besökare, men dessa kontrollmöjligheter räcker inte till.
I den proposition som behandlas i vårt betänkande föreslås därför att Kriminalvårdsstyrelsen ska kunna besluta att samtliga som passerar in till en viss sluten anstalt eller ett häkte ska kunna kroppsvisiteras. Syftet är att man ska söka efter otillåtna föremål. Kontrollen ska benämnas "allmän inpasseringskontroll". Kriminalvårdsstyrelsen kan i ett enskilt fall medge undantag från kontrollen, om det finns särskilda skäl för det.
Med kroppsvisitation avses undersökning av kläder, väskor och annat som den som undersöks bär med sig. I begreppet innefattas även kontroll med en metalldetektor. Den kontroll som föreslås kan därmed jämföras med den som tillämpas vid flygplatser.
Det finns en rad fördelar med en kontroll som omfattar alla. En allmän kontroll blir effektivare, då fler personer kontrolleras, och enklare att tillämpa, eftersom riskbedömningar inte behöver göras i enskilda fall. Den får lättare acceptans bland dem som kontrolleras, eftersom den inte utpekar en viss grupp som misstänkt.
En allmän kontroll skyddar även personalen - men också andra som arbetar nära de intagna - från att genom hot eller påtryckningar förmås att föra in otillåtna föremål till de intagna. Om en enskild grupp undantas från kontroll finns det risk att dessa personer i större utsträckning blir utsatta för hot och påtryckningar från de intagna.
Reservanterna har föreslagit att vissa yrkesgrupper ska undantas från kontrollen, till exempel advokater och präster. Med hänvisning till argumenteringen tidigare vidhåller majoriteten sin uppfattning att alla ska kontrolleras.
Syftet med lagförslaget är att färre otillåtna föremål ska komma in på anstalterna. Detta kommer bland annat att göra det svårare för de intagna att ägna sig åt brottsliga aktiviteter under anstaltstiden och medföra att personalen får en tryggare och säkrare arbetsmiljö.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Fru talman! Moderaterna och Folkpartiet har i reservationer föreslagit att alla anstalter, även öppna, bör omfattas. De föreslår också att beslut om allmän inpasseringskontroll ska gälla tills vidare, det vill säga inte vara tidsbegränsade. De vill med andra ord gå hårdare fram.
Från majoritetens sida anser vi att det är en bra ordning med en tidsbegränsad inpasseringskontroll. Det är angeläget att kontroller av detta slag inte förekommer i vidare mån än vad som är motiverat ur säkerhetssynpunkt. När den fastställda tiden löpt ut ska frågan om fortsatt kontroll utvärderas.
Vi inför möjlighet till inpasseringskontroll. Då får vi också se hur det fungerar. Den svenska kriminalvården har ingen tidigare erfarenhet av inpasseringskontroll av detta slag.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.



Fru talman! Yilmaz kommenterade inte några diskreta frågor som jag hade, så jag tänker naturligtvis upprepa dem.
I sitt anförande nämnde Yilmaz att det hade beslagtagits 350 mobiltelefoner. Jag kommer inte ihåg under vilken tid det var, men det är 350 för mycket. Då är min fråga till Yilmaz, som har studerat detta noga: Togs några av de mobilerna på någon öppen anstalt?
Om de tas på en öppen anstalt undrar jag om Yilmaz Kerimo tror att man kan använda dem brottsligt. Eller ringer man bara flickvänner, mödrar och vänner och bekanta? Tror Yilmaz att man också på en öppen anstalt kan använda de här mobiltelefonerna till att göra vissa beställningar, till att driva lite affärsverksamhet eller fri företagsamhet inifrån fängelset, så att det skulle vara skadligt? Eller tror Yilmaz att de mobiltelefoner som man eventuellt tar in på öppna anstalter enbart används socialt?



Fru talman! Vi tycker att man ska ha inpasseringskontroll på slutna anstalter och i häkten ur säkerhetssynpunkt.
De öppna anstalterna ska vara öppna. Då har man bedömt att de intagna inte är en risk för allmänheten, och de ska komma ut så småningom. På slutet av sin fängelsetid ska man sitta på en öppen anstalt för att sedan kunna komma ut, och man ska också anpassa sig till det samhälle som man sedan ska leva i.
Har man samma kontroll hela tiden blir det en tickande bomb när dessa personer kommer ut. Då kommer det att bli ännu värre för dem. Vi tycker att vi ska börja med inpasseringskontroll på slutna anstalter där det finns risk för att de har otillåtna föremål. När den risken är borta förflyttas de till öppna anstalter, och då ska det vara öppna anstalter.



Fru talman! Jag förmodar att alla ska komma ut så småningom, även de som sitter på öppna anstalter.
Yilmaz talar här om tickande bomber. Jag vet inte om bomberna är mer eller mindre farliga om de har en mobiltelefon eller otillåtna föremål. Jag anser att de här tickande bomberna - det var Yilmaz eget uttryck - är farligare om de får tillgång till sådana föremål som jag förmodar att både Yilmaz och jag inte tycker att man ska ha.
Yilmaz sade det själv, så jag behöver inte upprepa det, men det är också ganska grova brottslingar som sitter på öppna anstalter. Både Yilmaz och jag tycker att man kan överföra riktigt grova brottslingar till öppna anstalter mot slutet av verkställighetstiden. Med den återfallsfrekvens som vi har kan jag, även om jag inte skulle vilja det, säga så här: En del av dem kommer tyvärr att återfalla, kanske redan under anstaltstiden, och bedriva brottslighet med hjälp av bland annat mobiltelefoner. Affärsverksamhet har förekommit på slutna anstalter och naturligtvis också på öppna anstalter.
Slutligen: Kan Yilmaz tänka sig att man har en liten eller en något större hund vid inpasseringen till både öppna och slutna anstalter som, så att säga, kan vara en liten detektor och känna om det luktar lite otillåtet pulver när besökarna kommer in och när de intagna har varit på permission?



Fru talman! Jag tror att där går skiljelinjen mellan den socialdemokratiska politiken och Moderaterna. Moderaterna vill bara ha hårdare tag. De tror att det löser alla problem, bara man låser in och kontrollerar. Med en inhuman politik ska man lösa alla problem.
Vi tycker visst att man ska ha kontroller. Det är därför vi ska börja med inpasseringskontroll på slutna anstalter. Där ska man satsa på att motivera dessa människor så att de småningom kan komma till öppna anstalter. Därefter ska de komma ut i den fria världen igen. 
Det räcker inte att låsa in dem, ha hårdare kontroller och tro att de ska bli narkotikafria och att allt ska bli bra. Man bedömer att det finns behov av att införa inpasseringskontroller på slutna anstalter än så länge. Vi börjar med det. Sedan får man utvärdera det. Därefter får man se om det behövs ytterligare åtgärder. Men bara en åtgärd räcker inte. Det är olika faktorer som man ska jobba med, motivationsarbete och programverksamhet när de är inne. Sedan ska de så småningom flyttas ut till andra öppnare anstalter. Därefter ska man ge dem ett förtroende att leva ett fritt liv. 



Fru talman! Jag fick inte heller svar på mina frågor. Därför ställer jag dem en gång till. Enligt propositionen får inpasseringskontrollen användas endast då det är nödvändigt för säkerheten. Jag skulle vilja få ett svar på vad nödvändigt egentligen betyder. Jag tycker att det är relativt oklart. Jag skulle vilja ställa en fråga till Yilmaz Kerimo. Anser Yilmaz Kerimo att narkotika på fängelserna alltid eller bara ibland ska bedömas vara en säkerhetsrisk?



Fru talman! Jag tycker att svaret är självklart. Att du ställer den frågan och att du inte redan kan svaret gör mig lite besviken. Nödvändigt är när man ser att det finns otillåtna föremål på anstalterna. När man ser att de har mobiltelefoner och narkotika på anstalterna måste man vidta åtgärder. Då ska man införa inpasseringskontroll. Det är ett självklart svar. Jag har inte förstått vad du undrar över.



Fru talman! Det är jättebra att jag får det svaret. Det tycker jag också. Narkotika på anstalterna är alltid ett säkerhetsproblem. Det är just därför som jag kräver att inpasseringskontroller och tillstånd för det ska vara mer än bara en temporär kontroll. Narkotikaproblemen på anstalterna i Sverige i dag är mycket stora och mycket allvarliga. Jag ser att majoriteten fortfarande, trots detta förslag som jag välkomnar, är handfallen. Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga till Yilmaz Kerimo. Har du börjat tänka om vad gäller glasrutan och hundarna? I så fall skulle jag se att det börjar hända någonting.



Fru talman! Jag tycker att tre månader är bra att börja med. Sedan får man utvärdera. Om det finns behov av att förlänga finns möjligheten att förlänga. Det är självklart. Tre månader är en lagom tid för att få en effekt av de åtgärder som man har tillfört. Det finns alltid möjlighet att förlänga.
Vad det gäller besöksrutan har Jeppe Johnsson tagit upp det. Det gör han alltid, varje år. Både han och jag sitter i Kriminalvårdskommittén. Den tittar på vissa åtgärder, vissa förändringar. Glasrutan är en av dem som man kanske ska börja titta på lite närmare. Jag vill inte föregripa utredningens arbete. Jag avvaktar och ser vad vi kommer fram till i kommittén innan jag kan säga något. Men bara en åtgärd räcker inte. Det finns olika faktorer. Många åtgärder måste vidtas för att man ska kunna förebygga narkotika och allt som finns på anstalterna. En helhetssyn måste tillämpas. Kommittén tittar närmare på hur man ska effektivisera detta arbete. Vi får avvakta och se.



Fru talman! Bakgrunden till den här propositionen utgörs av ökade säkerhetsproblem inom kriminalvården. Det handlar konkret om att det i relativt stor utsträckning och på flera anstalter förekommer narkotika, vapen och mobiltelefoner. Det i sin tur underlättar och möjliggör planering och genomförande av nya brott, rymningar och fritagningar. Det är självklart en utveckling som är bekymmersam och måste föranleda åtgärder. Förslaget om allmän inpasseringskontroll bör ses i just detta sammanhang.
Fru talman! Kriminalvårdens uppgift är, som alla vet, att verkställa de straff som utdöms då någon har begått brott. Återfall i brott ska förebyggas, och verkställigheten ska vara säker och human. Det innebär självklart att återfall i brott eller drogmissbruk under verkställigheten strider mot grundtankarna och målen för kriminalvårdens verksamhet. Om vi ser på situationen när det gäller missbruk av droger på våra kriminalvårdsanstalter är det ett bekymmersamt faktum att andelen narkotikamissbrukare bland de intagna tycks öka.
Vänsterpartiet anser att det är angeläget att kriminalvården prioriterar uppbyggandet av bättre fungerande missbruksbehandling i sin verksamhet. Fler drogfria avdelningar behöver tillskapas med inslag av ökade behandlingsinsatser. Mer av motivationsarbete behövs på övriga avdelningar. Utvecklingen har tyvärr delvis gått i rakt motsatt riktning. Den utvecklingen, menar vi, måste brytas. En mer utbyggd väl fungerande missbruksbehandling är ett avgörande led i rehabiliteringen av den enskilde. 
Det är Vänsterpartiets uppfattning att förstärkningar av behandlingsarbetet i kriminalvården också är ett avgörande moment i ett förebyggande arbete för att verksamt minska återfall i brott och drogmissbruk generellt i kriminalvården. Därför är det viktigt att i fortsättningen söka prioritera behandlingsinsatser i högre utsträckning än vad som skett under senare år.
Fru talman! Jag har redovisat några grundläggande synpunkter från Vänsterpartiet om vad vi anser viktigt att tänka på vid utformningen av verkställigheten i kriminalvården. Vi står bakom dessa förslag till allmän inpasseringskontroll. Det är självklart oacceptabelt med en ökad mängd narkotika, vapen och mobiltelefoner som i sin tur underlättar eller utgör grund till kriminalitet och drogmissbruk. En åtgärd som kan vara acceptabel och effektiv är att, som föreslås i betänkandet, låta Kriminalvårdsstyrelsen ha möjligheten att besluta om en allmän inpasseringskontroll. Det är då en grundförutsättning att den verkligen ska vara allmän och omfatta samtliga personer som passerar in i den aktuella anstalten eller häktet. Den ska omfatta besökare. Den ska omfatta personal. Det är otillåtna föremål som ska stå i fokus, inte skrivna meddelanden. Kriminalvårdsstyrelsen ska kunna medge undantag i enskilda fall där det får anses motiverat. Ett beslut om allmän inpasseringskontroll får avse högst tre månader. Sedan ska ett nytt beslut fattas.
Fru talman! Ett avgörande skäl för Vänsterpartiet att ställa oss bakom de här förslagen till allmän inpasseringskontroll är just detta att bestämmelserna omfattar i princip alla, med undantag av dem som av alldeles särskilda skäl kan beviljas undantag av Kriminalvårdsstyrelsen. Det innebär att bestämmelserna är icke utpekande, icke-diskriminerande. Det är en grundförutsättning för oss. Det måste givetvis också ske i former som innebär att kränkningar undviks.
Fru talman! Vänsterpartiet vill verka för prioritering av mer behandlingsinsatser. Vi står därför givetvis bakom skrivningarna i betänkandet om att inte införa besöksrum med glasruta. Det underströks ju också av Narkotikakommissionen. Det är, menar vi, inte förenligt med strävan att inte öka slutenheten i anstalterna. Vi har inte funnit någon anledning att ändra denna inställning.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande JuU7. 



Fru talman! Mitt minne är inte vad det borde vara. Jag har bestämt för mig att Narkotikakommissionen föreslår att man ska införa glasruta. De kan väl inte ha helt fel.
Jag skulle bara vilja fråga Rolf det som jag frågade Yilmaz. Kan det inte vara skadligt att plocka in mobiltelefoner på en öppen anstalt, eller är det någon sorts belöning man ska få när man har kvalificerat sig för en öppen anstalt? Kan man inte ställa till skada, göra små beställningar och ringa olämpliga samtal också från en öppen anstalt?



Fru talman! Jag skulle vilja säga att en placering i öppen anstalt inte sker slumpvis. Det sker utifrån en planering. Det är en person som utifrån en helhetsbedömning ska kunna klara en sådan placering som en öppen anstalt innebär. 
Därför tycker jag att den här åtgärden, som måste anses vara en extraordinär åtgärd, ska användas med urskillning. Det ska vara en selektiv åtgärd och inte slå över hela linjen. Jag tycker att det bör vara huvudprincipen. Därför ska detta vara förbehållet slutna anstalter och häkten.
Det är också så, om jag ska se på det hela lite kritiskt fundersamt, att åtgärderna för att klara bevakningen och inpasseringskontrollen på den öppna anstalten kräver mycket mer. Det är inte avgörande, men det är en detalj i det hela. Jag tror att det är klokt och vist att börja med den här varianten och kunna införa detta vid de slutna anstalterna och häktena.



Fru talman! Rolf pratar om att det ska vara selektiva åtgärder. Det är fortfarande tre månader som gäller. Det hade varit tre månader också på en öppen anstalt. Det hade inte varit för evigt där heller med de regler som utskottsmajoriteten kommer att rösta igenom. 
För min del skulle det vara intressant att studera om grova brottslingar som så att säga gör sin sista tid på öppen anstalt aldrig återfaller. Jag tror tyvärr inte att det är riktigt så. Många av de grova brottslingarna är betydligt mer beräknande än så.
Sedan delar jag Rolfs uppfattning att det är oerhört viktigt med vård och behandling i fängelserna. Jag kan bara säga att den kriminalvård vi har nu faktiskt får tummen ned av RFHL. Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, RFHL, kallar den besparingsplan som nu föreligger för en krigsförklaring. Vi har i och för sig inte tagit ställning till den, men vi tar snart ställning till budgeten och det kräver de besparingarna. Hur vill Rolf jobba vidare för att pengarna också ska räcka till den angelägna vården och behandlingen? RFHL ser det som en krigsförklaring.



Fru talman! Jag råkar känna en del framträdande företrädare för RFHL. Jag är fullkomligt övertygad om att de är helt överens med mig om att det måste till en hårdare satsning på en behandling inom ramen för kriminalvården. Det är där de stora bekymmersamma bristerna finns. Det är på det viset vi kan förebygga och motverka det utbredda missbruk som finns och bygga upp människorna igen utifrån rediga behandlingsplaner. Det är på den bogen vi i första hand måst satsa nya medel. Vi ska jobba på det under de kommande åren. 
I första hand ska vi åter bygga upp behandlingsarbetet och göra det starkare. Vi ska skapa balans. Det måste till kontrollåtgärder också, men jag tror att det i första hand är behandling av missbruk som måste till för att också den vägen faktiskt minska efterfrågan på missbrukssidan inne på anstalterna. Om det är jag fullkomligt övertygad att RFHL håller med mig.


Debatt om förslag

Från den 1 februari 2004 får Kriminalvårdsstyrelsen möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll på slutna anstalter och häkten. Alla som besöker eller arbetar vid anstalten eller häktet ska då kroppsvisiteras för att förhindra att narkotika, vapen, mobiltelefoner och andra otillåtna föremål tas in. Skriftliga meddelanden får inte granskas. Ett beslut om allmän inpasseringskontroll får gälla högst tre månader i taget. Kriminalvårdsstyrelsen ska kunna göra undantag från den allmänna inpasseringskontrollen i enskilda fall. 

Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.