Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever

Herr talman! I dag ska vi debattera betänkandet Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever. Det finns inga reservationer i ärendet. Alltså är vi alla överens. Det tycker jag är mycket bra, inte minst för barnens skull.

Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever

Vi får gå tillbaka till den 1 juli 2009 för att hitta bakgrunden till dagens ärende. Då trädde nya regler för beräkning av kommunernas bidrag till enskilda huvudmän för förskolor och skolor i kraft. Reglerna bygger på en likabehandlingsprincip. Enskilda huvudmän ska få bidrag på samma villkor som den kommunala verksamheten.

Bidraget består av ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp. Tilläggsbeloppet ska lämnas för barn och elever med behov av ett omfattande särskilt stöd. För att tillägget ska utbetalas bör det handla om insatser av extraordinärt slag som inte har koppling till den vanliga undervisningen. Stödet bör avvika väsentligt från de resurser som normalt hänförs till det generella stöd som skolan ska tillhandahålla i den normala undervisningen.

Tilläggsbelopp kan utbetalas för till exempel tekniska hjälpmedel, särskilda läromedel och stödåtgärder för elever med stora inlärningssvårigheter som beror på språkliga eller sociala faktorer. Det kan även vara fråga om assistenthjälp eller anpassning av lokaler. Men, hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp om det medför betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen.

Sedan reglerna trädde i kraft 2009 har det rått oenighet mellan kommuner och huvudmän i tolkningen av vad som ska ingå i tilläggsbeloppet och i vilka situationer det ska utbetalas. Det finns inte någon vägledning i hur bestämmelserna ska tolkas. Det har i tillämpningen uppfattats som att stödet inte får vara förknippat med själva undervisningssituationen.

Ett mycket stort antal ärenden har på grund av denna oenighet i tolkningen tvingats prövas i domstol. Frågan vandrade hela vägen upp till Högsta förvaltningsdomstolen, där det kom ett utslag 2012. Domskälen som uttalades var bland annat att bestämmelserna om tilläggsbelopp förutsätter att en individuell prövning ska göras av varje elevs unika situation och behov.

För varje enskilt barn och varje enskild elev som är i behov av särskilt stöd måste således en individuell prövning göras av vilka åtgärder som behövs för just det barnet eller den eleven.

Detta har resulterat i att vi behöver göra en smärre ändring i skollagen för att tydliggöra innebörden av rätten till tilläggsbelopp.

Regeringen anser att tilläggsbelopp måste kunna komma i fråga även när det gäller extraordinära stödinsatser som tillgodoser barnets eller elevens behov i undervisningssituationen.

I skollagen ska det skrivas in att tilläggsbeloppet ska vara individuellt bestämt utifrån barnets eller elevens behov. Förordningsbestämmelserna bör ändras i syfte att tydliggöra att tilläggsbelopp kan lämnas också för sådana extraordinära stödåtgärder som till exempel ett barn eller en elev med stora inlärningssvårigheter har behov av i undervisningen.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2016. På så vis kan lagen tillämpas redan vid höstterminen i år, vilket är mycket bra för barnen.

sDet föreslås inga ändringar när det gäller övriga villkor för att ett tilläggsbelopp ska lämnas, utan lagändringen är endast ett förtydligande. Det grundläggande kravet kvarstår, det vill säga att en elevs behov av särskilt stöd måste vara omfattande för att ett tilläggsbelopp ska lämnas. Övriga elevers behov av särskilt stöd ingår i den normala undervisningen och ingår i grundbeloppet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever

Förtydligandet är mycket välkommet i kommuner, bland skolhuvudmän och inte minst bland domstolar. Det är mycket olyckligt att ärenden måste vandra hela vägen upp till Högsta förvaltningsdomstolen.

När det gäller gymnasiesärskolan gjordes förändringar för elever som påbörjade sin undervisning efter den 30 juni 2013, då man tog bort det specialutformade programmet. En bestämmelse finns fortfarande kvar i skollagen som hänvisar till de program som i dag inte finns.

Regeringen föreslår att den kvarvarande hänvisningen i skollagen om specialutformade program i gymnasiesärskolan tas bort.

Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Roza Güclü Hedin (S).

Herr talman! Att klara skolan är grunden för att kunna följa sina drömmar och få ett bra liv. Att klara skolan är grunden för att kunna göra klassresor, skaffa sig ett arbete och kunna försörja sig.

Alla elever har rätt att få det stöd som de behöver för att klara skolan. Vissa behöver mer, andra mindre. Men rätten att få det stöd man behöver ska gälla alla.

Det står ingenting i skollagen om att elever som behöver extra stöd inte ska kunna få det om de väljer en fristående skola. Om elevens rätt till stöd vore självklart för alla kommuner och självklart oavsett vilken skola eleven väljer att gå i hade dagens förändring av skollagen inte varit nödvändig.

Det går naturligtvis att vara efterklok och säga att lagen skulle ha skrivits tydligare. Men i grunden handlar det om att kommuner väljer att låta ekonomi och ideologi gå före elevernas rätt till stöd. Det är rätt anmärkningsvärt att drivkraften att undergräva möjligheterna för friskolor att verka i en kommun kan överskugga rätten för varje elev att få det stöd som han eller hon behöver för sin utveckling.

I samband med flera rättsfall och ett vägledande avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen står det klart att ett förtydligande behövs. Utan det förtydligande som vi ska besluta om i dag finns det risk att enskilda barn och elever inte får det stöd för sin utveckling som de har rätt till. Det gäller elever som behöver stora insatser inom ramen för undervisningen.

I och med denna förändring i skollagen hoppas jag att alla elever och föräldrar ska kunna känna sig tryggare med att oavsett vilken skola de väljer ska de kunna vara säkra på att eleverna har rätt till samma resurser och samma stöd oavsett vem som driver skolan.

Jag vill därmed yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever

Alla barn och elever ska ges den stimulans, det stöd och den ledning som de behöver i sitt lärande och i sin personliga utveckling. Det är en grundläggande utgångspunkt, och det slås fast i skollagen.

Samtidigt vet vi att många barn och elever har funktionsnedsättningar och kan vara i behov av extra stöd för att kunna lära, utvecklas och nå utbildningens mål. Men dagens regelverk är tyvärr inte tydliga i fråga om extra stöd till just dessa barn och elever. Det är därför som vi har dessa problem som har lett till att många skolor har överklagat hur kommunerna har hanterat detta. Därför är det oerhört viktigt att vi ändrar lagen nu, att vi är överens om att lagen ska förtydligas, att det ska göras individuella prövningar för dessa barn och att det skrivs in i skollagen.

Jag tycker att det är viktigt att vi i skollagen förtydligar att tilläggsbeloppet kopplas till det enskilda barnets och den enskilda elevens behov och att tilläggsbeloppet bestäms individuellt. Detta framgår av förslaget till lagstiftning.

Det är vår övertygelse att detta förtydligande kommer att underlätta för elever med stora inlärningssvårigheter att få det stöd som de behöver och har rätt till. Observera att det handlar om barn och elever som är i extra behov av detta stöd.

Denna förändring kan också ses som ett viktigt led i en rad förändringar och investeringar som regeringen gör för att bidra till att öka kunskapsresultaten och öka jämlikheten i den svenska skolan. Det handlar om att ge alla barn och elever det stöd som de behöver på ett tidigt stadium. Det handlar om att ge eleverna stöd på olika nivåer. Det handlar om att ge lärarna den tid som de behöver för sitt pedagogiska uppdrag. Det handlar om att öka tillgången till specialpedagoger och speciallärare. Det handlar om extra satsningar på elevhälsan. Och det handlar om en rad andra viktiga åtgärder som regeringen vidtar för att öka förutsättningarna för att alla barn ska nå utbildningens mål.

Herr talman! Precis som har betonats tidigare i debatten är detta ett ärende och ett betänkande där det råder stor enighet. Man kan ju fundera på varför man då ska ha en debatt om ett sådant ärende, men det blir en möjlighet för oss att både förklara och motivera varför situationen har uppstått, vad som har legat bakom den och hur vi ser på framtiden.

I betänkandet står det om skollagens tredje kapitel, och jag tänker läsa innantill för att det ska bli alldeles rätt. "I skollagens tredje kapitel om barns och elevers utveckling mot målen slås det fast att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål." Det är så otroligt viktigt att alla barn får samma förutsättningar.

När alliansregeringen tillträdde lade den fram en proposition om lika villkor, och år 2009 började ett antal regler gälla för att det skulle vara möjligt för barn att oberoende av skolhuvudman få det stöd de har rätt till. I förarbetena verkar det väldigt klart vad detta skulle innebära, men precis som Maria Stockhaus tidigare nämnde har ett antal domstolsutfall efter det försvårat möjligheten för elever att få det stöd de behöver. Det är klart att det är viktigt att detta rättas till, och det görs nu med det förtydligande som finns i den proposition vi debatterar i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever

Det är bra att detta förtydligas, men samtidigt kan man fundera lite över varför det ska ta så lång tid att göra den typen av förändringar i det här regelverket. Vi vet nämligen att barn varje dag har behov av det stöd de behöver för att nå så långt som möjligt.

Den uppräkning Jabar Amin tidigare gjorde var ganska intressant. De satsningar han nämnde att regeringen lyfter fram var sådana som även alliansregeringen gjorde, och jag tycker att det är positivt att vi kan visa att det i stora delar finns en samsyn i utbildningspolitiken. Det gäller satsningar på speciallärare, skolhälsovård och så vidare, och det är sådana satsningar som också alliansregeringen genomförde under sina år.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill påminna om en berättelse om en åsna som stod mellan två hötappar. Det är inte jag som åsyftas. Jean Buridan, en gammal filosof som föddes för många år sedan, skrev en berättelse. Den handlade om hundar, men för eftervärlden har den kommit att handla om åsnor. Det är en åsna som står mellan två hötappar som ser identiska ut, och därför kan åsnan inte välja utan svälter till sist ihjäl.

Detta blev en ideologisk grund för att säga att någon annan bör bestämma för människor. Någon annan bör bestämma vad som är viktigt och vilken hötapp åsnan ska välja. Det är en ideologi som under lång tid sa att staten eller någon annan ska bestämma över människan, för människan klarar inte av det - ställs hon inför två identiska val blir hon till sist så förvirrad att hon svälter ihjäl, precis som Jean Buridans åsna.

Valfrihet handlar till stor del om att få forma sitt eget liv. Det är inte bara viktigt att få göra valet i sig - till exempel välja skola, sjukvård, läkare eller äldreomsorg - utan det är även en viktig del i en människas berättelse om sitt eget liv. Det handlar om människans formatering och formning av sitt eget liv. Det är genom att fatta egna beslut människan växer. Det är en annan ideologi man kan tänka sig, nämligen den liberala.

Dessa två synsätt på människan har ofta stått emot varandra. Den ena säger att människan inte klarar av att välja och att någon annan därför ska göra det, och den mer liberala - eller borgerliga - säger att människan kan växa och ta beslut och därför också ska få göra det. Ibland är valen svåra att göra, men det är ändå viktigt att människan får rätt att göra dem. Lösningen på svåra val är inte att någon annan ska göra dem, utan lösningen är att få människor själva att växa in i den roll som krävs för att göra svåra val.

Ibland krävs det att man får bättre information eller bättre förutsättningar för att göra de valen, och jag är glad att utskottet i dag är överens om att den linje vi vill dra i just det här ärendet handlar om att förbättra möjligheten att göra informerade val. Då kan någon säga: Men det vore väl bättre om alla skolor var bra skolor, så att man slipper välja och vet att alla är lika bra - då spelar ju valet inte så stor roll? Min poäng är att det snarare är tvärtom, det vill säga att alla skolor ska vara lika bra men att vissa skolor är bra för några elever medan andra skolor är bättre för andra elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever

Det är därför viktigt att eleven ges chans att välja den skola som hon trivs bäst i eller som hon eller hennes föräldrar tycker att hon har bäst chanser att växa och lära sig mest i. Olika skolor passar olika människor olika bra. Därför är det, som Ulrika Carlsson och Maria Stockhaus tidigare sagt, så viktigt att det är lika villkor mellan fristående skolor och kommunala skolor. Oavsett vilka förutsättningar man själv har socialt, funktionsmässigt eller på andra sätt kunskapsmässigt, får man då chansen att göra bra val - oavsett om det är kommunala eller fristående skolor.

Det utskottet i dag gör, herr talman, har många teknikaliteter i sig och är på många sätt ett svar på domar som har kommit tidigare. Men i grunden handlar det om att underlätta för valfrihet, se till att valfriheten gäller alla och se till att fristående skolor och kommunala skolor har lika villkor att möta olika elevers förutsättningar. Därför är detta viktigt, herr talman, och därför kommer också Liberalerna att rösta bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Vi i Kristdemokraterna anser att det är viktigt att alla elever ska erbjudas så lika villkor som möjligt. Detta gäller även de elever som har valt en skola som har en annan huvudman än kommunerna. Att en fristående skola ska kunna bedriva sin verksamhet på samma villkor som en kommunal skola är grundläggande. Det är eleverna och föräldrarna som gör valet av skola, och de ska inte straffas om de gör ett val som kommunen inte anser vara rätt.

Det verkar som att vi för vår egen bekvämlighet allt som oftast klumpar ihop eleverna och försöker skapa regler och sätt att fördela medel som bygger på att man förutsätter att varje elev är likadan som bänkkamraten. Det kanske kommer som en överraskning för många, men jag kan garantera att bänkkamraten inte är likadan. Varje person är unik, och med det följer ett ansvar för oss alla att möta varje individ utifrån deras förutsättningar.

Vi måste inse att varje människa är unik och inte kan förutsättas fungera exakt likadant som övriga. Att se varje individ och skapa förutsättningar för varje elev ställer höga krav på våra lärare. Då är det också ett rimlighetskrav att kommuner ger skolorna det redskap i form av resurser som behövs för att klara den uppgiften.

Vi kristdemokrater är för att fristående skolor ska finnas som alternativ. Ibland är de som en blåslampa på den kommunala verksamheten och en möjlighet för medborgare att mäta resultat, resurser, nöjdhet med mera. Kort sagt är konkurrens bra även inom skolområdet. Det är min fasta övertygelse att varje elev börjar sin skolgång med en ljus bild och med drömmar om vad den vill bli. Då blir skolans uppgift att stötta, hjälpa och fylla eleven med kunskap som möter de krav som finns i samhället - samtidigt som lågan att vilja lära sig ska finnas kvar.

För att lågan ska finnas kvar måste varje elev mötas individuellt, på dennes nivå, vid varje enskilt tillfälle. Detta förhållningssätt ska inte stoppas för att vi vill fördela medel efter en mall som ingen passar in i eller göra det så svårt som möjligt för den som är i behov av extra stöd att faktiskt få del av det stödet, oavsett vilken huvudman man har. Vi borde se individen som en resurs för framtiden. Ju mer vi investerar i eleven och ser till att denne hamnar rätt, desto mer får vi tillbaka för lång tid framöver.

Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever

När det gäller tilläggsbeloppet är det bra att det blir tydligare att också friskolor kan förvänta sig extra medel när det behövs extra anpassning. Det är bra för den elev som behöver extra stöd, vars förälder då inte behöver gå via en rättsprocess.

När det gäller gränsdragning mellan särskilt stöd och extra anpassning anges i förarbetena till bestämmelsen om extra anpassning av undervisning inom ramen för den ordinarie undervisningen att särskilt stöd avser insatser av mer ingripande karaktär. Det är insatser som normalt inte är möjliga att genomföra för lärare inom ramen för den ordinarie undervisningen, även om insatsernas omfattning och varaktighet måste beaktas. Jag tror att det finns ett litet diskussionsämne för kommunerna att hantera för att få detta alldeles rätt, men ibland är det väl bra att man friar i stället för att fälla. Det är nämligen eleven som drabbas om denne inte får de extra resurser som behövs - inte skolan, utan eleven.

Vi anser att propositionen är bra och att den hjälper den enskilda eleven mot sitt mål. Vi ställer oss bakom den.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)