Allmänpolitisk debatt

Herr talman! Anders Ygeman ägnar väldigt lång tid åt att tala om sin frånvaro. Det har vi inte gjort när han var borta. Nej, det var kanske lite dumt sagt. Det är ganska märkligt, Ygeman, att du talar om att vi är frånvarande i miljöpolitiken och klimatpolitiken när ni i er alternativbudget, som jag kallar för en s-kuggbudget, håller med om 99 procent av våra satsningar. Jag tycker det är lite förmätet att såga regeringsalternativet på en procent. Dessutom kan man faktiskt ifrågasätta Klimp. Det har bland annat Konjunkturinstitutet gjort. När Klimp:en kom är det klart att man bytte pannor. Men det hade man gjort i alla fall. I stället ledde det till överhettning på den marknaden. Jag har själv bytt och vet hur svårt det var att få någon att göra det, men nu bytte jag efter att Klimp:en hade försvunnit. Det gjorde bara att priserna ökade eftersom det blev en marknad för de här konverteringarna, och det har inte tjänat den enskilda konsumenten. De här Klimp-pengarna klumpade ihop sig till ingenting i slutändan.

Herr talman! Jag förstår att skolminister Björklund har lämnat kammaren. Han skulle med en rysning ha gett Jeppe Johnsson icke godkänt i ämnet matematik. Jag kan möjligtvis drista mig till att ge Jeppe Johnsson icke godkänt i ämnet politik. Bara i år har vi 345 miljoner kronor mer på klimatområdet. Få ihop den procentberäkningen, om du vill. Under de närmaste åren har vi 2 miljarder kronor - för Jeppe Johnssons del kan jag säga att det är samma sak som 2 000 miljoner kronor - mer än regeringen i vårt budgetalternativ. Få ihop den procenträkningen. Men det räcker inte med procent, Jeppe Johnsson. Det är ju praktisk politik det handlar om. Ni vill ge ut pengar så att man ska kunna köpa dyra, nya miljöbilar. Vi vill hjälpa till så att man ska kunna efterkonvertera. Ni vill göra skattehöjningar på den miljöbästa dieseln i stället för att gynna den miljövänliga. Skillnaden kunde inte ha varit tydligare.

Herr talman! Jag kan tala om mitt tidigare yrkesliv. Jag vet att procent är svårt. Jag tror säkert att Ygeman tillhörde de elever som klarade det, annars är det väldigt svårt. Jag har nämligen varit mattelärare. Hur som haver säger Anders Ygeman att han gärna vill samarbeta - men med vem? Mer spret mellan oppositionspartiet Socialdemokraterna och de andra tilltänkta samarbetspartierna får man väl verkligen leta efter. Anders Ygeman, jag medger att alla inte kan köpa en ny miljöbil. Men om du och jag gör det så kommer det ut en bättre begagnad på marknaden, och jag tror att den gör bättre nytta för miljön än din gamla ombyggda bil.

Herr talman! Välkommen tillbaka från föräldraledigheten, Anders Ygeman! Jag tycker väl egentligen att det är samma gamla band som spelas upp jämfört med hur det lät förra hösten. Om Anders Ygeman hade varit tillräckligt uppmärksam under sin föräldraledighet - det är bra att han inte har varit det, för det tyder på att han verkligen har tagit ledigt liksom jag gjorde under min föräldraledighet - hade han upptäckt satsningar på havsmiljön, på den klimatmiljard som nu är på väg och på miljöbilspremien, satsningar som redan nu har gett en tydlig effekt. Jag tycker att det är bra att man är noga med vad som egentligen har hänt. Men det är också så att Anders Ygeman försöker säga att han har sträckt ut handen hela tiden men att det inte sker någonting. Men det är just det som pågår just nu. Anders Ygeman är själv inte med i Klimatberedningen, herr talman, men det är där vi samarbetar. Det är där vi nu är på gång och ska börja diskutera och komma fram till vilka målsättningar vi ska ha i Sverige och vilka åtgärder vi ska vidta för att vi ska kunna vända utvecklingen och få ett mer hållbart samhälle.

Herr talman! Och vad grundar Jeppe Johnsson det på? Det är naturligtvis så att den efterkonverterade bilen är precis lika bra för miljön som den som går på etanol från början - det är ju det området som det handlar om just nu. Det är självklart, i alla fall när det gäller koldioxidutsläpp. Jag rekommenderar för procenträkningens skull läsning av regeringens egen budget, som jag håller upp här. Vår budgetmotion finns också att läsa, så kan ni se våra miljardsatsningar på klimatet, något som inte finns i alliansens budget. Vem ska Ygeman samarbeta med? Ja, jag kan läsa upp vad jag sade i mitt anförande. "Jag har, varje gång jag har stått i den här kammaren och debatterat med regeringsföreträdare och miljöministern, manifesterat att socialdemokratin är beredd att samarbeta om skarpa åtgärder mot klimathotet" med regeringen. Om det kommer skarpa åtgärder är vi beredda att ta vårt ansvar, men det har varit ett ganska lätt löfte att ge eftersom de skarpa åtgärderna har lyst med sin frånvaro.

Herr talman! Claes Västerteg tar upp tre konkreta exempel. Låt oss prata om dem! Havsmiljön är det första. Ni tar pengar från biologisk mångfald och skyfflar över till havet. Nettoeffekten är noll. Ni pratar om att en klimatmiljard är på väg som en skarp åtgärd. Det är ju ett fantastiskt exempel på en skarp åtgärd. Men låt mig konstatera att det ni i budgeten kallar en klimatmiljard i själva verket är en sänkning av ambitionerna med 40 miljoner kronor. I vårt budgetförslag kan man hitta äkta miljarder, två stycken, för investeringar, forskning och utveckling. Det tredje skarpa förslaget, miljöbilsbonusen, är ju ett skarpt förslag, och därför stöder vi också det förslaget i vår budgetmotion. Men inte nog med att vi stöder det förslaget: Vi ger det också en rättviseprägel genom att dessutom erbjuda alla dem som redan har en bil en möjlighet att ta sitt ansvar genom att efterkonvertera sin bil till en miljöbil, något som ni motsätter er.

Herr talman! Den budget som nu i detalj har lagts på riksdagens bord är en budget för 2008. Det vore förmätet från regeringens sida att lägga fast alla detaljer för hur det ska se ut 2009 och 2010 om regeringen och vi från majoritetens sida samtidigt säger att vi ska ha Klimatberedningen och att det är där vi ska föra ett samtal för att vi ska komma så överens som möjligt för att vi just ska kunna lösa de här viktiga frågorna och problemen och inte gräva ned oss i skyttegravar. Hade vi låst fast allt vid hur vi ser på 2009 och 2010 så hade det inte varit sjyst enligt min mening. Då hade vi bjudit in med armbågen. Det är så att de satsningar som vi gör på miljöområdet 2008 - så mycket satsningar har aldrig någonsin gjorts på miljöområdet, inte under någon tidigare regering. Det tycker jag tyder på att vi har en kraftfull miljöpolitik som syftar till att ställa om till ett hållbart samhälle.

Herr talman! Jag konstaterar att Stureplanscenterns ordförande har rätt. Handling är svårt - talk is cheap . Vi satsar 350 miljoner kronor mer än alliansens budget innevarande år. Den enda skarpa klimatåtgärden som Claes Västerteg kunde presentera, den har vi varit med och stött här i kammaren, och vi kommer att stödja den här i kammaren. Men vi föreslår också en förbättring, nämligen att alla de som i dag är innehavare av ett fordon ska kunna efterkonvertera det för att göra sin bil miljövänligare. Det skarpa förslaget avvisar regeringen. Det är tydligt vem som står för samarbete, och det är tydligt vilka som står för en klimatpolitik. Jag slutar återigen med Stureplanscenterns ordförande: Handling är svårt, talk is cheap .

Herr talman! På Trollberget i Storskogen sitter Nicke Lilltroll och gråter. Han gråter över att gammelskogen avverkas i rasande takt och ersätts med biologiskt fattiga skogsplanteringar. Nicke Lilltroll är bekant för de flesta av oss som var barn på 60-talet. Han är ett skogstroll med många funderingar. Mossa, mossa på er alla människobarn, hälsade han. Men det gör han inte längre. I dag är han mest rädd för vad människorna och skogsbolagen med alla sina maskiner ska göra med Storskogen. Precis som jag undrar säkert Nicke Lilltroll hur regeringen egentligen tänker kring miljö- och klimatfrågor. Han förstår, liksom alla kloka människobarn, att ett förändrat klimat också drabbar allt liv i skogen. Här hemma säger regeringen många bra ord. De säger att de vill stärka miljön. Jo, regeringen vill stärka och skydda utrotningshotade växter och djur genom att inte göra naturreservat. Det tycker regeringen nog är onödigt och så dyrt att det har Sverige inte råd med. Och de som äger skogen är viktigare än själva skogen. Långt utanför Storskogen finns det platser som heter Djursholm, Danderyd, Örgryte, Täby och Hovås. Där finns det stora hus. Där bor det människor som regeringen tycker synd om. I stället för att rädda Storskogen vill regeringen att de rika människorna som bor där ska få behålla mer av sina pengar. De ska också få pengar från alla oss andra i Sverige så att de kan få hjälp av någon som städar i deras stora hus. Nicke Lilltroll tycker att det verkar konstigt. Det tycker jag med. Regeringen stärker alltså klimatpolitiken genom att också ta bort det svenska klimatinvesteringsprogrammet, Klimp:en. Det är verkligen jättekonstigt, eftersom Naturvårdsverket också tycker att Klimp:en är bra på att minska utsläppen av växthusgaser och är bra för miljön av andra skäl också. Men det tänker regeringen ta bort i alla fall, utan att tala om varför man gör det. Det är konstigt att lägga ned Klimp:en. Ni kanske också hörde miljöministern här i kammaren för snart ett år sedan när han lovade att ta vara på klimatinvesteringsprogrammet, att det var en missuppfattning att Klimp:en skulle läggas ned. Men han har kanske ångrat sig, för jag såg inga pengar i budgeten efter nästa års slut. Verkligen konstigt är det att regeringen tar bort mer pengar från klimatinvesteringar än man ökar sina satsningar. Då blir det ju mindre pengar att göra bra saker för miljön med. Ibland gör regeringen nästan bra saker, som att höja skatten på bensin och diesel. Men sedan gör de så att de som åker bil till jobbet och kan dra av pengar kan åka billigare till jobbet nu än tidigare. Det tycker jag är konstigt med tanke på miljön. Sedan tänker regeringen bygga nya stora vägar så att fler bilar kan få plats. Det är också konstigt. I Stockholm till exempel ska ju pengarna från trängselavgifter gå till att bygga nya vägar. Det är jättekonstigt med tanke på miljön. Nicke Lilltroll och jag är inte ensamma om att inte förstå regeringens politik. Det är många i hela Sverige som inte förstår vad regeringen håller på med, som till exempel varför miljöministern inte stoppar företaget som letar efter koppar inom ett område som ingår i världsarvet, i Sjaunja. Eller varför regeringen, trots att både Islands och Norges miljöministrar protesterat, skickat i väg gammalt uttjänt radioaktivt bränsle till det skandalomsusade Sellafield, trots att Sverige enligt strålskyddslagen inte får exportera kärnbränsle till ett land som inte har slutförvar. Sveriges regering struntar i det. Visst är det konstigt! Vänsterpartiet tycker precis som Världsbankens tidigare ordförande Nicholas Stern att världens ändrade klimat beror på att marknadsekonomin har misslyckats med att fixa en bra miljö. Visst är det konstigt att en borgerlig regering inte lyssnar på Stern. I stället trampar regeringen på i ullstrumporna och tycker att marknaden är bäst på att fixa nästan allt, och att det är bäst att allt görs frivilligt. Ja, när det gäller miljön alltså, inte om man blir arbetslös eller så. Det är så att man vill gråta själv när man tänker på det. Men Nicke Lilltroll och vi andra ska inte gråta, för det finns andra partier än de som ingår i regeringen som vill göra mer för din storskog och andra som har fått det riktigt dåligt på grund av alla utsläpp från oss i den rika världen. Människorna i Afrika, Asien och Latinamerika flyr därför att de inte kan bo kvar i sina byar längre. Antingen översvämmas de eller också finns det inget vatten alls. Därför tycker vi att Sverige ska ge mer pengar till de här länderna. Vi vill satsa på ett särskilt klimatbistånd, och det är jätteroligt att Naturskyddsföreningen också tycker att det är en bra idé. Tänk om regeringen också skulle tycka det! Men det gör de nog inte, för de tycker att biståndspengar ska användas till att ta emot flyktingarna när de kommer hit, till att skicka militär till andra länder och till att betala av gamla skulder. Vi tycker att det är jättekonstigt att regeringen sänker skatter med 67 miljarder för människor som redan har mycket pengar. Vi vill använda de pengarna till bra grejer för miljön och till människor som inte har så mycket pengar och kanske är arbetslösa. Nu ska du lyssna noga, Nicke Lilltroll, för till skillnad från människobarnen, som är mycket kloka, kommer du snart att få höra hur många av de vuxna i den här kammaren försöker göra sig lustiga över att du bara är ett litet troll och därför är det inte värt att ta dig på allvar. Men egentligen vet alla här inne vad du och varenda unge vet, nämligen att man måste våga bestämma att vi ska sluta släppa ut farliga saker så att mossan, blommorna, vattnet och alla djuren kan leva och må bra, ja, människorna också. Må så grankott!

Herr talman! Jag tänkte börja med tre saker som regeringen har sagt och som jag varmt sympatiserar med. Förra årets regeringsdeklaration proklamerade att klimathotet är vår generations ödesfråga. Den meningen har ju inte blivit mindre aktuell sedan dess, snarare tvärtom. I årets regeringsdeklaration sade Fredrik Reinfeldt mycket tydligt att förorenaren ska betala. Det är också en princip som är mycket klok. Det är fel att subventionera dem som smutsar ned. De ska betala i stället, för att man ska kunna påverka åt rätt håll. Det som regeringen dessutom brukar hävda, som jag också sympatiserar med, är att klimatfrågan är global. Alla inser ju att även om vi vidtar alla åtgärder vi kan här i Sveriges riksdag räcker inte det. Det här måste också det internationella systemet ta itu med. Utifrån de tre utgångspunkterna tänkte jag tala om dels vad vi vill göra från Miljöpartiets sida, dels fundera över hur regeringens nuvarande politik går ihop med de här tre satserna. Om vi till att börja med tittar på prismekanismen, att använda investeringarna för att komma till rätta med klimatfrågan, kan vi notera att vi drivit det väldigt länge i Miljöpartiet. Det var Miljöpartiet som tog initiativ till grön skatteväxling. Det var verkligen ingen populär fråga. Vi har nyligen tittat på gamla presslägg och såg att det inte var någonting som uppskattades. Det fick vi driva igenom. När trängselskatten initierades var det heller inte precis någonting som folk snabbt anslöt sig till. Det trodde man också var fel. Man vågade inte ta strid med bilismen här i Stockholm. Det visade sig att stockholmarna lyckligtvis var klokare än så. Att i lag tala om att man måste sälja förnybara bränslen var inte heller något som var populärt. Alla de tre sakerna initierade vi och fick igenom här i riksdagen trots att klimatopinionen då inte alls hade nått i närheten av vad den är i dag. Nyligen har Demoskop visat att klimatfrågan har seglat upp och nu ligger i paritet med jobb och vård som är de klassiska, stora frågorna när det gäller vad folk tycker är viktigt i politiken och efter vilka parametrar man väljer vilket parti man ska rösta på. Och det är inte så konstigt att det är på det viset, därför att om vi inte klarar av att bromsa upp klimatförändringarna är egentligen rätt mycket av det andra ointressant. Har vi ingen värld att leva i kan vi ordna hur vi vill med arbetsmarknadsåtgärder. Det kommer ändå inte att räcka för att klara ut det hela. Vi vill använda de instrument som finns i Sveriges riksdag så att det politiska systemet kan leverera det vanligt folk vill ha för att leva klimatvänligt. Jag vet ingen förälder som vill se sina barn i ögonen och säga att man tänker fortsätta att förstöra för barnens och barnbarnens framtid. Ska man kunna byta bilen mot kollektivtrafiken, ska man kunna byta flyget mot snabbtåget, måste tåget gå. Det räcker inte med att det finns spår utan det ska också finnas tillräckligt med spår och det måste också finnas trafik som gör att det går att bekvämt flytta sig dit man ska. Då duger det inte att skriva som regeringen gör för utgiftsområde 22, nämligen att regeringen har för avsikt att öka utrymmet för väginvesteringar eftersom det sker på järnvägsinvesteringarnas bekostnad. Det är inte att leverera det människor behöver för att leva klimatvänligt. Vi vill i större utsträckning använda skatter för att påverka, helt i enlighet med den princip Fredrik Reinfeldt sade i talarstolen när riksdagen öppnade, nämligen att förorenaren betalar. Vi hade varit med om att initiera flygskatten. Det är svårt att inte påstå att flyget kanske borde ta sin del av ansvaret. I dag hade bensinen kostat 4 kronor litern vid pumpen om bilisterna hade varit lika lite beskattade som flyget. Det kan inte fortsätta så. Det senaste ministerrådsmötet visar att det är svårt att få till stånd något system av utsläppsrättigheter som täcker flyget. Vi måste göra vår egen hemläxa, precis som FN har uppmanat oss att göra, nämligen införa en flygbränsleskatt. Vi vill använda investeringarna till att bygga ut järnvägsnätet mellan städerna, bygga spårvagnsnät i städerna så att kollektivtrafiken kan bli snabb, bekväm och pålitlig. Människorna ska använda bilen bara när de absolut måste. Vi vill också se till att det blir billigare med kollektivtrafiken i förhållande till biltrafiken. Vad gör regeringen? När man höjer dieselskatten - vilket vi förstås inte har något emot, den borde höjas ännu mer enligt vårt budgetalternativ - måste man också se till att ta hand om kollektivtrafiken. Har man inget återföringssystem eller kompensationssystem leder det till att biljettpriserna blir dyrare. Det måste i sanning vara helt obegripligt för människor som får höra att de ska använda bilen mindre om de vill skydda klimatet - samtidigt görs kollektivtrafiken dyrare. Det är dags att ta deklarationerna på allvar och använda dem - EU - för att trycka på i stället för att sitta och gå med på Open Skies, som kommer att öka flygtrafiken mellan USA och Europa. Använd EU-systemet till att begränsa lastbilarnas konkurrensförmåga i förhållande till järnvägen i stället för att försöka öka lastbilens konkurrenskraft genom att öka maxvikten och därmed skjutsa över gods från järnväg till lastbil.

Herr talman! Vi tar problemen på allvar, och vi visar det i vårt budgetförslag. Vi gör rejäla satsningar, precis som vi har varit inne på här tidigare. Men vi gör också en rejäl satsning på att förändra klimatskatterna så att de styr i en bättre riktning. Jag blir lite fundersam, herr talman, och har varit det under senare tid, när Miljöpartiet gör det till sin stora grej att det fattas investeringar och medel för järnvägar. Men bland annat skjuter vi lite pengar till järnvägarna i den här budgeten, just för att förbättra standarden. Men det är också så att vi har haft regeringsmakten i ett års tid. Miljöpartiet var med och styrde det här landet under ett antal år - inte i regeringen men partiet tillhörde majoriteten. Jag kan bara konstatera att när man tittar på tillståndet på landets vägar och järnvägar gjorde den förra regeringsmajoriteten inte sitt jobb vad gäller infrastrukturen. Man gjorde inte sitt jobb på många andra håll heller, men det är så tydligt att de problem vi har i dag har uppstått därför att man inte gjorde tillräckligt under den förra regeringens tid.

Herr talman! Jag kan hålla med om att vi inte gjorde tillräckligt. När jag började som riksdagsledamot hösten 1998 var det så att för varje satsad krona på järnväg satsades två på väg. När den sista propositionen lades fram innan valet var förhållandet precis tvärtom. Det hade aldrig blivit fallet om det inte hade funnits ett starkt grönt inflytande i regeringen. Först var det kanske ett visst motstånd från socialdemokratin, men till slut insåg man att klimatfrågan måste få återverkningar på de investeringar som görs. Ni annonserar nu att ni ska göra tvärtom. Det står tydligt att utrymmet för väginvesteringar ska ökas. Jag förstår faktiskt inte vad du pratar om när du säger att ni tar frågan om infrastrukturinvesteringar på allvar.

Herr talman! Jag tycker att det är klädsamt av Karin Svensson Smith att hon erkänner att det inte gjordes tillräckligt under förra mandatperioden. Det har jag inte hört från Miljöpartiet tidigare. Det är definitivt klädsamt. Jag vill också påstå att det krävs att man kan ta sig till kollektivtrafiken. Vi kommer aldrig att ha möjlighet - och vi har inte önskat det heller - att bygga ut järnvägar precis överallt i varje litet samhälle. Därför lägger regeringen fram förslag på en rejäl satsning på till exempel enskilda vägar, som gör att även de på landsbygden på ett säkert och bra sätt kan ta sig till och från arbetet. Den satsningen är också avgörande för att ha en kollektivtrafik som helhet. Det är aviserat en infrastrukturproposition under våren. Vi kommer säkerligen att få anledning att diskutera frågorna mer. Men järnvägen är en viktig del i regeringens klimatpolitik.

Herr talman! Hur kan det då komma sig att regeringen minskar Banverkets möjlighet att fullfölja den framtidsplan vi har beslutat om här? Det är 71 järnvägsprojekt som skjuts på en osäker framtid. Man talar om att man kommer att ytterligare förflytta 25 miljarder till Norra länken och Förbifart Stockholm. Vad ska man tro? Var kommer pengarna från? Har ni inget ekonomiskt ansvar? Man kan inte få plats med 25 miljarder för motorvägar och stora järnvägsinvesteringar samtidigt. Man måste välja det som är mest klimatriktigt i sammanhanget. Vi kunde kanske ha gjort bättre, men nu handlar det om framtiden. Hittills i budgeten har det varit nedskärningar på Banverket. Framtidsprojekt har stoppats, men Norra länken får fortsätta bygget. Vad är det för klimatpolitik?

Herr talman! På försommaren satt jag med EU:s miljöministrar på ett informellt ministermöte i Ruhrområdet. För några årtionden sedan var Ruhr symbolen för industrialismen, stål- och kolindustriernas skorstenar och kolrök - och himlen var oftast skymd av rökmoln. Nu satt vi miljöministrar under klar himmel i ett renat Ruhr och lyssnade till miljövisionären Jeremy Rifkin. Han talade om möjligheten att i framtiden åstadkomma en helt ny industriell revolution driven av miljöteknik, resurseffektivitet och innovationer. Där bortom såg han vätgasekonomi och solenergiekonomi hägra. Låt det inte vara någon tvekan: Sverige ska vara den ledande internationella förebilden för en sådan utveckling. Vi ska ha en av världens mest utvecklade ekonomier med hög ekonomisk tillväxt som är helt miljöanpassad och byggd på hållbara resurser. En krympande ekonomi kan aldrig krympa utsläppen tillräckligt. Det kan bara en ekonomi som utvecklas och växer - en ekonomi som brukar utan att förbruka. Alliansregeringen har intensifierat arbetet runt om i hela samhället. Nu genomförs fler åtgärder än någonsin tidigare, och fler delar av samhället och näringar är engagerade i klimatarbetet än någonsin tidigare. I vår första budget ökade klimat- och miljösatsningarna jämfört med förra regeringens sista år, och i den andra budgeten ökar satsningen ytterligare. Sammanlagt presenterar vi klimatsatsningar för den mandatperiod som ligger framför oss som ligger närmare 40 procent över vad som gjordes under den förra mandatperioden. Med klimatmiljarden satsar vi på framtidens nyckelområden. Dessutom lägger vi fram det bäst miljöstyrande klimatskattepaketet som har presenterats i någon budget. Vi höjer skatten på utsläpp som förstör klimatet, och vi sänker skatten så att det syns i människors plånböcker. Miljöhänsynen ska kännas i hjärtat och synas i plånboken. Samtidigt sänker vi taket i den europeiska utsläppshandeln. Regeringen beslutade i förra veckan att minska tilldelningen av utsläppsrätter med ytterligare en tiondel, ytterligare två och en halv miljoner ton, jämfört med förra regeringen och stödpartierna. Med alliansregeringen minskar utsläppen snabbare, och förorenaren får betala. Vi arbetar nu i högt tempo för att åstadkomma vad klimatet kräver. Vi gör mer än vad den förra regeringen gjorde där det behövs, vi vänder kursen där det behövs. Efter tolv år med förra regeringen, stödd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, var satsningarna på havsmiljön vare sig nämnvärda eller spårbara i budgeten. Efter alliansens första tolv månader har vi inlett en omfattande satsning på havsmiljö. Ett nytt anslag på en halv miljard kronor har inrättats. Redan i år inledde vi med ett elvapunktsprogram. Efter tolv år med förra regeringen har det byggts vindkraft i snigelfart. Danmark gick om Sverige i ett tidigt skede, och för något år sedan kunde Portugal bygga lika mycket vindkraft på ett år som Sverige klarade på 15 år. Efter alliansens första tolv månader lägger vi nu om kursen för att åstadkomma de regelförenklingar som behövs. Målet är att det inte ska ta längre tid att bygga vindkraft i Sverige än i våra grannländer. Efter tolv år med förra regeringen var regelkrånglet för miljöutveckling i näringslivet orimligt. Jag träffade Volvo som för några år sedan ville bygga världens första helt klimatneutrala fabrik. De började planera för Hisingen i Göteborg. Ett år senare inleddes motsvarande arbete också i belgiska Gent. Nu står fabriken i Gent klar, med vindkraftverk som snurrar och solpaneler på taken. På Hisingen har planerna inte lämnat skrivbordet och tillståndsprövningen. Under alliansregeringens första tolv månader har vi redan beslutat om ett hundratal regelförenklingar, och vi ska fortsätta. Efter tolv år med förra regeringen har Sverige Europas tyngsta och mest bränsletörstiga bilpark. Efter tolv månader har vi tagit ledningen i den europeiska miljöbilsligan. Förra månaden ökade miljöbilsförsäljningen med 34 procent jämfört med motsvarande månad förra året. Samma period ökade etanolförsäljningen med nästan 70 procent. Dessutom köper allt fler små och bensinsnåla bilar. Enbart statliga satsningar räcker inte för den omställning som kommer att krävas. Alliansregeringen gör mer än vad som någonsin har gjorts genom statens budget, men vi mobiliserar samtidigt insatser i hela övriga samhället. Vi behöver hela Sveriges insats! Vi vänder oss till näringslivet med utmaningen att genomföra miljöanpassningen, satsa på miljötekniken och vinna exportframgångar. Det är därför som vi avtalat med USA och Brasilien om samarbete. Därför satsar vi ytterligare åtgärder för ny miljöteknik för att minska utsläppen inom transportsektorn. Därför utmanar vi företagen att minska koldioxidutsläppen. Därför träffar vi marknadens aktörer för att utveckla en klimatmärkning tillsammans med dem, och vi börjar med livsmedelssektorn. Går det bra för Ludvig Svensson går det bra för Sverige, sade Olof Palme 1982. I dag berättar Ny Teknik hur Ludvig Svenssons textilfabrik i Kinna har blivit bäst i världen på högteknisk energisparande växthusväv. Man exporterar runt om i världen, och växthusväven sparar motsvarande tre till fyra kärnkraftverk varje år. Det går bra för det miljövänliga näringslivet och exporten i alliansens Sverige. Vi vänder oss till forskningen med utmaningen att tillsammans bygga Sverige som främsta kunskapsnation - bara så kan vi ta ledningen i miljökapplöpningen. Därför genomförs nu ytterligare satsningar på nästa generations teknik för biodrivmedel. Sverige ska fortsätta att ligga i framkant där vi är som bäst. Vi vänder oss till Sveriges kommuner med utmaningen att tillsammans bygga och inleda programmet för hållbara städer och samhällen. Det innebär att förverkliga visionen om hållbarhet i våra kvarter, grannskap och stadsdelar. Samtidigt skapar vi bra exempel som lägger grunden för svensk miljöteknikexport. Vi vänder oss till det civila samhället. Vi vänder oss till medborgarna för att de ska medverka till förändringen och handla miljövänligt. Alliansregeringen gör dessutom de miljövänliga valen lättare. Miljöproblemen är globala och vårt miljöarbete stannar inte vid Sveriges gränser. Vi vänder oss därför till övriga länder i EU och har varit drivande för att EU ska sätta upp de mest radikala och ambitiösa klimatmålen som någon ländergrupp i världen antagit. Vi gör upp med myten att klimatåtgärder inom EU är bortaplan när det är svensk hemmaplan. Nu mobiliserar vi Sverige för att höja ambitionerna i klimatarbetet och samla samhället bakom ett nationellt klimatmål. Nu innebär det vetenskapliga rådets rekommendationer att Sverige först i världen ska sikta på att stabilisera utsläppen på en ännu lägre nivå än vad som hittills har diskuterats i världssamfundet. Regeringen välkomnar detta och gör sig samtidigt beredd för att så brett som möjligt komma överens om det politiskt satta målet. Förra regeringen talade om 25 procents minskning av utsläppen av växthusgaser till 2020 men ville inte låta riksdagen besluta om det. Myndigheternas prognoser visar att de åtgärder som den förra regeringen lämnade efter sig, de så kallade skarpa åtgärderna, skulle minska utsläppen med bara 2 procent 1990-2020. Nu siktar vi långt högre. Men hellre än att bråka om att ni gjort för lite i det förflutna, bjuder vi in er för att se till att tillräckligt mycket görs i framtiden. Den stora utmaningen för vår generation av politiker är att i bred samverkan åstadkomma lösningarna. Vi kan inte gräla oss ur klimatproblemen - vi behöver samarbeta oss ur dem. I debatten så här långt har det varit mycket tal om vad staten ska göra men lite om vad hela samhället, näringslivet och forskningen ska göra. Det har handlat mycket om att utsläppen ska krympa, och det håller regeringen med om, men det har handlat mycket lite om hur vi ska se till att ekonomi- och teknikutveckling samtidigt växer tillräckligt mycket. Det har handlat mycket om det nationella perspektivet, vad vi ska göra här hemma i Sverige, men mycket lite eller inget alls om vad Sverige konkret ska göra i EU och globalt. Det är därför som alliansregeringen nu vänder kursen och vänder sig till hela samhället för att tillsammans med övriga samhället medverka till att den kursförändringen åstadkoms. Vi vill också för detta söka den breda samverkan som vi sedan regeringens start har sagt att vi siktar till. I detta anförande instämde Lennart Pettersson, Eva Selin Lindgren och Claes Västerteg (alla c), Sofia Arkelsten och Sven Yngve Persson (båda m), Anita Brodén (fp) samt Sven Gunnar Persson (kd).

Herr talman! Jag sade i mitt anförande att talet är miljöministerns stora styrka. Man kan säga att det blev en självuppfyllande profetia, för hade allt det som Andreas Carlgren sagt varit riktigt har ju Nobelkommittén i Norge gjort ett tragiskt misstag. Då skulle ju inte Al Gore ha fått Nobels fredspris utan Andreas Carlgren och alliansregeringen. Tyvärr har de inte hunnit uppfatta det i Stureplanscentern, där Andreas Carlgren gjorde ett bejublat framträdande i maj, för när de hade läst budgeten i oktober uttalade de att om det är på något område som regeringen har misslyckats så är det på miljöpolitikens. Tal är enkelt, handling är svårt. Vår nuvarande ärkebiskop gör exakt samma reflexion. Den enda som hyllar regeringens miljöpolitik för tillfället är regeringen själv.

Herr talman! Om vi inte ägnar oss åt orden utan åt det som faktiskt görs är det ett faktum att alliansregeringen nu genomför klimatmiljarden med internationella klimatinsatser, klimatforskning och mer hållbar energi inom jord- och skogsbruk. Och inte på en enda punkt är Socialdemokraterna emot. Ni föreslår bara opreciserat ytterligare miljarder utan att säga till vad. Det mest miljöstyrande klimatpaketet hittills genomförs för att minska utsläppen. Ni har inga andra summor från Socialdemokraternas sida. Vi lägger fram en politik för nya vägar att klara den biologiska mångfalden. Socialdemokraterna stöder det anslag som vi föreslår till lite drygt 99 procent. Vi inrättar ett nytt anslag för bättre havsmiljö. Redan i starten lägger vi en halv miljard. Socialdemokraterna stöder det. Vi lade fram ett förslag om miljöbilspremie och genomförde det. Ni stödde det. Du har sagt att ni ska ge stöd för progressiv handling. När vi nu visar den i praktiken visar ni också med er handling i riksdagen att ni stöder den i stora delar.

Herr talman! Jag har lovat att vi ska stödja varje skarpt miljöförslag. De få förslag som kommit från er på det området har jag också stött och därigenom levt upp till det löftet. Jag förstår inte varför det skulle störa Andreas Carlgren. Däremot stör det mig att när man gör en skatteväxling på miljöområdet vill man skattestraffa den miljövänligaste dieseln. Det stör mig att man lägger ned det mest mobiliserande och framgångsrika klimatprogrammet vi har haft i Sverige, det lokala klimatinvesteringsprogrammet. Det stör mig när miljöministern säger att vi till 99 procent är lika när vi har 2 000 miljoner kronor mer för forskning, utveckling och investeringsprogram.

Herr talman! Det var bra. Då klargjordes det som jag har påstått länge, nämligen att i handling genomför vi en politik som Socialdemokraterna till stora delar stöder. Samtidigt vill ni på gator och torg låta som att ni vill något helt annat. Men det är inte riktigt sant i den verkliga verkligheten när ni kommer till ert så kallade skarpa förslag och era faktiska anslagstabeller. Då visar det sig att det i mycket stora delar, till och med till de största, stöder ni våra förslag. Det gör inte den andra sidan av vänsterkartellen. Där vill man avskaffa miljöbilspremier redan vid årsskiftet. Där vill man inte ha någon satsning på havsmiljön från Miljöpartiets sida, medan Vänsterpartiet föreslår dubbelt så mycket. Där vill man satsa på mycket högre bensinskatt, och man vill införa den flygskatt där Anders Ygeman stöder regeringens linje. Jag tror att det är lättare att samla alliansen och Socialdemokraterna till en bred politik än vad det skulle vara att samla den splittrade vänsterkartellen. I grunden är det nog bra för Sverige.

Herr talman! Högerregeringen säger att man ska satsa på att förbättra stadsmiljöerna. Ändå lägger man ett skatteförslag där man likställer miljöklass 1-diesel med miljöklass 3-diesel vilket innebär att miljöklass 1-diesel kommer att försvinna från marknaden. Det innebär bland annat att partikelutsläpp kommer att öka. Inte minst i städerna där barnen är de som är mest utsatta. Är detta en satsning på en arbetsmarknadsåtgärd? Under förra mandatperioden skulle ni öka städningen av Stockholms gator. De kommer att kunna jobba treskift om detta går igenom. På vilket sätt förbättrar man miljön genom att slå ut en av de kvaliteter på bra drivmedel där Sverige faktiskt är ledande?

Herr talman! Frågeställaren missar helt vad det är som sker på den svenska bilmarknaden. Dieselbilarna minskar tvärtom partikelutsläppen. Utvecklingen håller i snabbt tempo på att lämna den verklighet som ni beskriver. Men när jag läste oppositionens förslag förstod jag varför ni lämnade den mest förorenande och bränsletörstiga bilparken efter er. Det ni föreslår är ett särskilt statsbidrag för att permanenta en alltför bränsleslukande bilpark som förstör och släpper ut för mycket utan att ni gör något verkligt åt just de åtgärderna. Men vi är fortsatt beredda att samarbeta och se till att vi får ned luftutsläppen.

Herr talman! Ungefär 15 år, Andreas Carlgren, räknar man med att det tar att byta ut den dieselpark vi har på personbilssidan. Det tar 15 år innan vi kommer upp så att det blir ett plus på det nya med partikelfilter och så vidare. I 15 år tänker du och regeringen utsätta barnen i Stockholm, Malmö och Göteborg för betydligt mer partikelutsläpp bara på grund av skatteincitament. Men höj då skatten på alla kvaliteterna! Då kan vi bibehålla en bra miljö. Dessutom har vi alla arbetsredskap runt om i landet som inte på många, många år kommer att få möjlighet till renare kvalitet och kunna minska partikelutsläppen. Nej, tänk om! Höj skatten på alla kvaliteter! Då klarar vi en bra miljö, och ni klarar budgeten.

Herr talman! Jan-Olof Larsson visar om igen exempel på det rena enbart nationella tänkandet. Nu ändrar vi regelverket i EU så att kraven på både partikelrening och luftföroreningar höjs. Samtidigt ser vi till att genomföra nya bränslekvalitetsdirektiv och att göra det största klimatskattepaketet med de mest miljöstyrande åtgärderna hittills. Det är ett paket som ni dessutom i alla viktiga summor stöder. Missa inte den viktiga utveckling som pågår! Se till att förnya bilparken i stället! Där sker den stora miljöförbättringen som både minskar utsläpp av partiklar och samtidigt minskar bränsleförbrukning och klimatförstöring.

Herr talman! Vi har lyssnat till miljöministern i tio minuter, och det var knappast något erkännande av den politik som gjort Sverige till ledande på området, både nationellt och internationellt. Det var knappast heller en inbjudan till oppositionen för fortsatt samarbete. Det har jag svårt att tolka det som. Jag vill ändå tolka miljöministern som att han vill väl. Men du har en partiledare som varken tar i energipolitik eller elmarknaden. Du har en moderat statsminister som just har insett frågornas vikt, inte minst i opinionen. Jag gissar att han har ett tufft jobb, inte minst i det egna partiet, att övertyga om att på det här området behövs politiken, till skillnad mot på andra områden. Du har en finansminister som inte skjuter till en enda ny krona utan som ber dig trolla med knäna och dessutom bidra till den sänkta förmögenhetsskatten. Jag vill be miljöministern att ta chansen till debatt här i kammaren där klimatfrågan har många vänner. Vad är det som du egentligen vill genomföra men får nobben? Jag tror nämligen att klimatet skulle vinna en omröstning.

Herr talman! Det var lite svårt att hänga med i resonemanget. Jag har precis redovisat att vi ökar klimatsatsningen kraftigt, både under nuvarande år och för hela mandatperioden, jämfört med förra perioden. Så sägs det att jag skulle ha problem med finansministern. Vi redovisar nu rader av åtgärder både för att skynda på arbetet för att effektivisera energianvändning. Förnybar energi ökar kraftigt, och vi genomför dessutom regelförenklingar. Vi genomför satsningar på miljöteknikförbättringen. De behövs för att stödja exempelvis den nya generationens drivmedel. Det kallar Lena Hallengren för att jag har problem att få igenom politiken i regeringen. Där är det svårt att hänga med. Om det däremot är ett sätt att säga "surt sa räven" förstår jag det, men det är synd om det är hela inriktningen. Vi menar ärligt att vi vill söka det breda samarbete som vi har talat om och som jag tror att vi skapar förutsättningar för i handling.

Herr talman! Faktum är att inte en enda ny krona har tillförts området. Ni byter namn och flyttar runt pengar. Ni flyttar från biologisk mångfald till havsmiljö. Det är helt riktigt att det sker en förändring när det handlar om miljöbilar. Men vad är det för åtgärder som har lett till denna utveckling? Jag är helt övertygad om att den heta fråga som klimatfrågan har blivit gör att människors medvetande ökar. Det ska vi alla vara tacksamma för. Men vilka ekonomiska styrmedel, vilka kraftfulla åtgärder är det som regeringen genomför som bidrar till denna utveckling? Det finns mycket mer att göra, och jag vill fråga miljöministern en gång till: Vad är det miljöministern egentligen vill genomföra men får nobben? Det vi hittills har sett kan väl inte vara det enda. I så fall är det svagt.

Herr talman! Nu blir det ännu konstigare. Frågan var vilka ekonomiska styrmedel och åtgärder vi genomför. Räcker det om jag nämner miljöbilspremien som Socialdemokraterna stöder och det mest miljöstyrande klimatskattepaket som har lagts i någon budget hittills och som Socialdemokraterna stöder i alla väsentliga delar? Det är tydliga exempel som svar på hur vi vill genomföra åtgärderna. Svaret på grundfrågan är att jag vill genomföra precis den regeringspolitik som vi nu genomför. Därutöver vill jag naturligtvis göra mycket mer under resten av mandatperioden. Men på tolv månader har vi åstadkommit den förändring som jag redovisade. Den ska jämföras med det som lämnades efter tolv år. Det är skillnad. I stället för att bråka om det som gjordes för lite vill vi se till att tillsammans göra mer för framtiden.

Herr talman! Jag sade att jag tyckte att det var mycket som var konstigt med regeringens politik. Jag tycker fortfarande att det är mycket konstigt hur regeringen och miljöministern tänker när det gäller att minska bilismen. Miljöbilspremien styr inte bort bilåkandet. Det bästa är väl ändå att inte åka bil över huvud taget. Hur kan det vara bra för miljön att man flyttar pengar till miljöbilspremien från kontot för biologisk mångfald? Hur går det ihop med en bra miljö i skogen? När man inte kan nå miljömålet Levande skogar flyttar man fram miljömålet. På så sätt kan man uppfylla sina åtaganden. Det är inte så svårt att förstå. En annan fråga som jag kanske kan få svar på gäller klimatinvesteringsprogrammet Klimp:en. Den 22 november förra året lovade miljöministern att det skulle vara kvar. Vi hoppas att det är kvar efter 2008, trots att det inte finns några pengar i dag.

Herr talman! Nu fick vi höra att det är ett mål i sig att minska bilismen. Är det verkligen en uppfattning som vänsterkartellen står bakom? Jag är övertygad om att Sverige kommer att behöva bilen också i fortsättningen, men det behövs miljövänlig bilism med miljövänliga drivmedel. När det gäller den biologiska mångfalden vill jag säga att den anslagsförändring som vi nu genomför stöds till 99 procent av huvuddelen av vänsterkartellen. Det är en diskussion som i första hand får föras inom vänsterkartellen, tycks det. När det gäller Klimp:en inleder vi nu programmet för hållbara städer, som jag beskrev. Vi visar på mycket mer offensiva satsningar tillsammans med näringslivet. Jag vill ställa en fråga. Vänsterpartiet vill ju lämna EU. Hur ska vi kunna stärka vårt arbete i klimatarbetet genom att lämna EU? Hur fort vill ni överge den plattform vi nu har som är den viktigaste av alla?

Herr talman! Jag har en motfråga till miljöministern. Hur kan man få det till att vi vill förbjuda bilismen när jag säger att vi vill minska bilismen? Det är inte riktigt det vi säger. Vi vill stoppa bilismen, kontrade miljöministern med. Det vill vi inte. Vi vill göra det möjligt för människor att slippa åka bil. Vi vill göra det möjligt för dem att åka kollektivt, att åka på räls i stället för på väg. Det har inte regeringen underlättat. Vad beträffar hållbara städer vill jag säga att om ni bara byter namn på klimatinvesteringsprogrammet Klimp:en och skär ned på anslaget till det är det för att man inte vill vidkännas att vi hade ett bra program. Men det är ju inte så det är tänkt. Jag förstår inte att man inte vill agera lokalt när man talar så mycket om hur man vill arbeta globalt.

Herr talman! Det var bra att Wiwi-Anne Johansson nu ändrade sig om bilismen. Vi är överens om att det behövs mer ordentliga satsningar på järnvägstrafik och kollektivtrafik på riktigt. Det duger inte att skapa mängder av projekt och sätta upp höga mål med låga anslag och ersätta resten med blomsterspråk. Från regeringens sida håller vi nu på att göra en förändring så att det blir verkliga pengar. När det gäller Klimp:en är sanningen att Konjunkturinstitutet har visat att åtgärderna har förhållandevis mycket låg effektivitet, och att det är förhållandevis mycket höga administrationskostnader. Vi siktar på att genomföra en satsning tillsammans med näringslivet där vi vill se bred miljöteknikutveckling som också lägger grunden för stora exportframgångar samtidigt som vi förverkligar förändringarna hemma i kvarteret. Något svar på frågan om EU fick vi inte.

Herr talman! Jag har tre frågor till miljöministern. När det gäller hur man ska miljöanpassa och klimatanpassa transportsystemet har vi två myndigheter som vi utgår ifrån. Det är Naturvårdsverket och Vägverket. Vägverket säger i sitt remissvar till Oljekommissionen att i bästa fall kan en femtedel av klimatåtgärderna eller oljereduktionen ske genom byte till förnybara drivmedel. Resten måste ske på annat sätt. Kollektivtrafik är svaret på det. Då undrar jag vad regeringen vill när det gäller kollektivtrafiken. Hur kan det komma sig att man låter dieselskatten slå igenom på bussarna så att det blir dyrare? Hur kan det komma sig att man inte satsar på baninvesteringar i stället för på väginvesteringar? Min andra fråga gäller hållbara städer. Regeringen vill satsa på det. Förklara för mig hur staden här blir hållbar. Även om ni skulle anslå 2 miljarder i stället för 1 miljard lär det inte kompensera för att man lägger 25 miljarder på att utvidga möjligheten att förstöra klimatet genom mer vägtrafik. Vad är en klimatmiljard mot 25 miljarder till väginvesteringar? Förklara det för mig.

Herr talman! Vi börjar nu äntligen visa sanningen om de stora uppblåsta program som den förra majoriteten låtsades lämna efter sig när det gäller kollektivtrafiken. Det handlar om att redovisa både de åtgärder som ska göras och att satsa pengarna för det. Det kommer vi att göra. Det ska också ligga i den infrastrukturproposition som regeringen ska lägga fram nästa år. För ett år sedan stod vi här och förde samma debatt. Då var Citybanan det stora exemplet. Nu har vi redovisat hur vi gör satsningarna, och byggandet pågår. Dessutom satsar vi miljardbelopp på kollektivtrafik. Är det inte dags att rätta ordvalet efter verkligheten och det som faktiskt syns? Det räcker inte att föra debatten här i kammaren. Det måste också stämma med verkligheten utanför.

Herr talman! Tala om var i propositionen ni satsar på kollektivtrafik. Det blir dyrare med biljetterna. Ni har ingen kompensation för dieselskatten. Förklara för mig hur Förbifart Stockholm ska bidra till att göra en hållbar stad av Stockholm. Förklara för mig vart kilometerskatten har tagit vägen. I en lördagsintervju förklarar du, klokt nog, att man behöver kilometerskatt för att reglera ökningen av lastbilstrafik. Det är den klimatgas som ökas mest. Var hittar jag det i budgeten? Tala om vilken sida det står på.

Herr talman! Den här typen av debatter blir till sist ganska tråkiga om man gång på gång låtsas att alliansregeringen på 12 månader ska ha hunnit rätta till allt det som inte gjordes på 12 år. Jag har på punkt efter punkt redovisat hur vi har lagt om kursen och inlett förändringar också när det gäller kollektivtrafiken och järnvägssatsningarna utan att angripa det finmaskiga vägnätet ute på landsbygden. Vi är nämligen övertygade om att utan bilen stannar Sverige. Det är därför vi ska se till att bilen blir miljövänlig och drivs med miljövänliga bränslen. Om vi för en mer ärlig debatt blir det mer intressant än om vi låtsas att allt skulle ha kunnat rättas till omedelbart. Förvånansvärt mycket är redan gjort.

Herr talman! Det ska löna sig att göra rätt, och det ska kosta att smutsa ned, sade miljöministern. Han sade också att miljöhänsyn ger nya jobb. Det har Miljöpartiet sagt i över 20 år. Allianspartierna har hela tiden påstått att vi har fel. Jag är därför jätteglad att ni har ändrat er. Om ni menar allvar med er nya insikt undrar jag om miljöministern är beredd att dra tillbaka förslaget till en enklare plan- och bygglag eller om miljöministern är beredd att skicka signaler till ledamöterna i civilutskottet att ta hänsyn till en del av Miljöpartiets förslag. Det räcker nämligen inte att enbart ändra lagen så att man tar större hänsyn till de risker som klimatet innebär. Man måste också ge plan- och bygglagen verktyg så att man kan bygga effektivt för en hållbar framtid. Det gäller till exempel att se till att lagen innehåller möjlighet att ta mer hänsyn till de effekter som externetableringar får på trafiken. Är miljöministern beredd att vidta någon åtgärd så att vi inte hamnar på efterkälken här?

Herr talman! När det gäller skatteväxlingen kan jag bara konstatera att vi genomför det mest miljöstyrande klimatskattepaket som har legat i någon budget. Det innebär att vi höjer skatten på det som förstör miljö och klimat samtidigt som det syns skattesänkningar i plånboken. Det märkliga är att samtidigt som regeringen genomför den politiken har Miljöpartiet övergått från att förespråka bred skattesänkning till att förespråka bred skattehöjning hela vägen. Ni höjer skatten på miljöutsläpp, men också stort på arbete - dessutom för låg- och medelinkomsttagare. Det är svårt att se hur det ska gagna den miljövänliga utvecklingen. Dessutom höjer ni skatten kraftigt i tjänstesektorn.

Herr talman! Det vore intressant att få svar på frågan. Jag är jätteglad om ni om några år kan följa efter oss även när vi tar steget fram när det gäller att utveckla de ekonomiska styrmedlen. Jag funderade över om ministern är beredd att vidta några åtgärder för att förbättra plan- och bygglagen. Det är ju ett konkret verktyg. På Naturvårdsverket är man jätteorolig för att ni inte ser till att vattenfrågorna får en ökad tyngd i översiktsplaneringen genom detta. Man sänker ambitionerna. Jag är ute efter konkreta verktyg som vi kan använda i det politiska arbetet, och då svarar ministern med något som jag över huvud taget inte har lyft fram. Jag tycker att det nästan är lite oförskämt.

Herr talman! Det var just frågan om skatteväxling som Jan Lindholm började med att ta upp. Men när det gäller svaret på frågan om plan- och bygglagen har vi redan i den proposition som Jan Lindholm vinkar med föreslagit en förbättring av plan- och bygglagen. Den innebär att man bättre ska ta hänsyn till klimatförändringarna i den kommunala planeringen. Därutöver kommer det att behöva genomföras ett antal åtgärder. Men då kommer vi att bygga det på det som blir resultatet av remissomgången av Klimat- och sårbarhetsutredningen. Där kan det säkert finnas utrymme för goda förslag också från oppositionspartierna i riksdagen. Men vi ska se till att genomföra den förberedelsen i ordentlig ordning.

Herr talman! Äntligen har vi möjlighet att ha en friare debatt här i kammaren. På samma sätt som vi har jobbat med de nya ämnesdebatterna för att lyfta fram särskilda frågor och pröva våra argument mot varandra är denna allmänpolitiska debatt väldigt viktig. Nu har miljöminister Andreas Carlgren på ett föredömligt sätt berättat om alliansens ståndpunkter i miljöfrågan, och för att det inte bara ska bli upprepningar och för att detta inte ska bli ett sådant tillfälle då vi ställer oss upp och vittnar om våra åsikter är det upp till oss att fylla den här debatten med innehåll. Jag kan tycka att ett sådant här tillfälle - en allmänpolitisk debatt - är lika viktigt som tidningarnas debattsidor. Jag tänker därför föregå med gott exempel och leverera ett förslag. Jag vill införa en gräddfil. Anledningen till det är att jag vill uppnå största möjliga miljönytta. Mitt politiska uppdrag går ut på att göra det enkelt för människor att göra miljöbra saker. Därför tycker jag att vi ska uppmuntra teknisk utveckling, nya maskiner, förändringar och effektiviseringar i produktionen som minskar miljöpåverkan. Och det är viktigt att vi är teknikneutrala. Herr talman! Eftersom vi i alliansen inte bara är kompisar med varandra - vi är också miljövänner, företagsvänner och teknikvänner - har jag ett förslag. Det är helt i andan av 25-procentaren, det arbete som vi driver för att minska kostnaden för administration med en fjärdedel. Det är en förenkling. I dag har vi en tillståndsprövning som motverkar miljöförbättringar när företag vill förändra sin verksamhet. Tillståndsprövningen gör ibland att man tvingas göra om hela tillståndsprocessen. Det kan dra ut på tiden, vilket är dyrt, och under tiden hinner omvärlden förändras. På det sättet ser lagstiftningen till att effektivt konservera gamla fabriker, gamla processer och gamla maskiner. Som politiker är det min roll att balansera individens rättigheter, rättssäkerheten, demokratiska principer och vårt intresse som land. Vi vill ha förutsägbara, enkla och långsiktiga regler. Vi vill också belöna dem som är duktiga och uppmuntra till miljöbra beteende. En gammal klassisk moderatprincip är just att förorenaren ska betala. Det tycker också många andra. Det ska löna sig att vara miljösmart. Därför föreslår jag en grön gräddfil, en snabbare process för företag som förändrar sin verksamhet så att miljönyttan ökar. Alldeles för många hålls kvar i det gamla eftersom tröskeln för förändring är för hög. Vi måste hjälpa förändringen på traven. Jag tror att det är detta som behövs för att vi ska kunna göra ett technical leap , ett skutt mot användandet av bästa möjliga teknik. Det är klart att man inte bara kan kasta fram någonting här mitt under debatten och tro att något ska hända väldigt fort. Men vi behöver utreda det och se till så att alla behov och krav som vi ställer på lagstiftning uppfylls. Hur ska man kunna visa miljönyttan på ett sätt som inte är krångligt? Hur ska domstolarna vara organiserade? Det kanske räcker med en jourdomstol, vad vet jag. Vilka lagförändringar behöver vi? Men tänket är rätt, och om vi hade haft denna gröna gräddfil skulle ett av miljöministerns exempel inte gälla längre, nämligen det som handlar om fabriken som Volvo ville bygga i Tuve och göra koldioxidneutral. Men eftersom vi var för krångliga, processen tog för lång tid och det blev för dyrt ligger den fabriken nu i belgiska Gent. Vi behöver alltså mycket fler smarta investeringar i Sverige, och vi behöver fler regelförenklingar som gör skillnad. Det var mitt förslag och inlägg i den här debatten. Det gör det lite enklare att göra miljöbra saker, och det är faktiskt vårt uppdrag.

Herr talman! Vi har vid ett flertal tillfällen hört ledande företrädare som talar om att utsläppsminskningar lika gärna kan göras någon annanstans. Jag är väl medveten om att Sofia Arkelsten inte alls hade detta uppe i sitt anförande. Men eftersom det är en allmänpolitisk debatt och eftersom vi för bara några dagar sedan kunde läsa att Svenska kyrkan och ärkebiskopen, FN och Naturskyddsföreningen faktiskt kritiserar regeringen och Reinfeldt för just det faktum att det är en internationell strategi på bekostnad av den nationella vill jag egentligen bara få möjlighet att ställa en fråga till Sofia Arkelsten i dag i kammaren. Hur ser den moderata synen på utsläppsminskningar nationellt respektive internationellt ut?

Herr talman! Vilken jättebra fråga! Den debattartikeln var undertecknad av en av våra kolleger, Aleksander Gabelic, som sitter här i kammaren men som då använde sig av en annan hatt, nämligen hatten som ordförande i FN-förbundet. Det kan tyckas vara lite intellektuellt ohederligt att inte berätta att man sitter i miljö- och jordbruksutskottet och är socialdemokrat. Det var en ganska intressant debattartikel. Jag tycker att den var ett ganska stort slag i luften. Debatten beskrevs som att det handlar om huruvida vi ska göra någonting i Sverige eller om man ska göra någonting i andra länder. Men mitt svar på det är naturligtvis att vi måste göra saker i Sverige och i andra länder. Kyotoprotokollet lämnar till exempel CDM, clean development mechanism , som är ett sätt att jobba med teknikutveckling och för att också kunna tillgodoräkna sig utsläppsminskningar i andra länder.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är också lite nyfiken efter miljöministerns anförande och efter en allmän inställning som jag återigen kan höra från högeralliansen om att så väldigt lite hände tidigare. Då vill jag fråga: Vad är Sofia Arkelstens analys? Varför har Sverige en så ledande roll och position när det gäller nationell och internationell klimatpolitik?

Herr talman! Jag märker att Lena Hallengren fiskar efter beröm för den gamla regeringen. Men vi har tidigare sagt att vi inte tycker att allt som ni gjorde tidigare var uselt. Vi tycker att det har pågått en del bra saker. Men sedan ska vi vara väldigt väl medvetna om att Sverige har ett gott rykte när det gäller miljöfrågor. Det handlar naturligtvis inte bara om regeringen utan om väldigt många duktiga företag och människor som gör bra saker. Det handlar om vårt engagemang i EU som nu tack vare den nya regeringen är helt annorlunda och naturligtvis mycket bättre. Jag tror att det finns många orsaker till detta och inte bara den socialdemokratiska regeringen. Dessutom var det faktiskt så att mycket av det som Socialdemokraterna genomförde var sådant som Miljöpartiet föreslog och drev. Det ska vi inte heller sticka under stol med. Och det hoppas jag att Lena Hallengren vill erkänna också.

Herr talman! Jag märker att Lena Hallengren fiskar efter beröm för den gamla regeringen. Men vi har tidigare sagt att vi inte tycker att allt som ni gjorde tidigare var uselt. Vi tycker att det har pågått en del bra saker. Men sedan ska vi vara väldigt väl medvetna om att Sverige har ett gott rykte när det gäller miljöfrågor. Det handlar naturligtvis inte bara om regeringen utan om väldigt många duktiga företag och människor som gör bra saker. Det handlar om vårt engagemang i EU som nu tack vare den nya regeringen är helt annorlunda och naturligtvis mycket bättre. Jag tror att det finns många orsaker till detta och inte bara den socialdemokratiska regeringen. Dessutom var det faktiskt så att mycket av det som Socialdemokraterna genomförde var sådant som Miljöpartiet föreslog och drev. Det ska vi inte heller sticka under stol med. Och det hoppas jag att Lena Hallengren vill erkänna också.

Herr talman! Jag hörde att även Sofia Arkelsten vid beskrivningen av gröna filer, tror jag att det var, använde formuleringen att det ska löna sig att göra rätt. Då tänkte jag att det kanske inte är så svårt att våga gå vidare lite grann. Jag har nämligen förstått att du också är talesman i miljö- och klimatfrågor för ditt parti. Eftersom miljöministern inte kunde ge mig något konkret svar undrar jag om du kan ta dina partikamrater i civilutskottet i kragen och tala om för dem att fysisk planering faktiskt är viktig om vi ska kunna lösa dessa frågor. Man måste faktiskt se till att förändra plan- och bygglagen så att det i den också tas hänsyn till det. Ni har nu förslag som faktiskt är ganska bra när det gäller att minska riskexponeringen. Däremot måste vi faktiskt vara lite framåtsyftande också. Jag tycker att det låter som om du är det.

Herr talman! Jag tackar Jan Lindholm för att han sade att jag är framåtsyftande. Det var trevligt. Sedan blev jag lite nervös när du ville leda mig åt Miljöpartiets håll. Jag kan säga följande: Ja, jag är talesperson i dessa frågor, och jag tycker att fysisk planering är viktig. Jag tror att vi kommer att behöva titta en del på PBL. Det vet vi också efter Klimat- och sårbarhetsutredningens yttrande. En del av detta kommer att beröras i Klimatberedningen där jag också sitter och där vi jobbar på ganska mycket. Men vi kan inte säga någonting förrän vi har presenterat vårt förslag, och jag hoppas att du respekterar det.

Herr talman! Det är bråttom. Varje investering som görs fel kommer att bli ett framtida problem. Därför har vi, om vi inte får ett stopp på utbyggnaden av externa köpcentrum till exempel, en ökad börda att hantera i framtiden. Jag har mycket svårt att förstå varför inte också vi när det går så lätt i andra länder, till exempel i Danmark och Norge, skulle kunna bryta ut någon fråga där vi ganska snabbt kunde komma till skott. När vi nu verkar vara överens om att situationen är allvarlig och om att det är bråttom är det så synd, tycker jag, att bara fortsätta att se på då investeringar görs som innebär att vi får en högre tröskel att kliva över.

Herr talman! Jan Lindholm och jag är nog inte helt överens i synen på alla externa köpcentrum. Jag tror naturligtvis att det är ganska smart att lägga handel i redan befintliga trafikstråk, för då skapas inte ytterligare tilltrafik. Jag förstår att det här är en fråga som kommer att debatteras många gånger. Vi kommer inte att komma överens här.

Herr talman! För några veckor sedan lyssnade jag på radioprogrammet Godmorgon, världen! Där gjorde Ulf Wickbom jämförelser mellan Titanic och ångaren Tellus, vår jord. Wickbom beskrev hur vi trots vår stora kunskap om klimatförändringarna bara ångar på. Trafiken ökar. Urskogen skövlas. Vatten och luft förorenas. När jag lyssnade på det kändes det så uppfordrande med tanke på att jag och vi som politiker bildligt talat faktiskt står på kommandobryggan och finns i maskinrummet. Alla har vi ett gemensamt ansvar för att nu navigera Tellus rätt bland blindskären ut på lugnt vatten. Regeringen agerar, vill jag säga, kraftfullt nationellt med den största miljöbudgeten någonsin men också internationellt med EU som en viktig plattform. Herr talman! Jag är tacksam för att miljö- och klimatfrågorna har fått en allt större dignitet, senast i samband med utnämningen av mottagare av Nobels fredspris. Jag är också glad över att miljöministern är närvarande här och över miljöministerns engagemang. Jag hoppas innerligt att klimatkonferensen på Bali blir ett klimatmässigt positivt genombrott. Jag är tacksam för den havsmiljösatsning som vi i Sverige nu arbetar hårt med. Men det är också angeläget att Östersjökonferensen leder till att samtliga länder runt Östersjön tar sitt gemensamma ansvar så att vi tillsammans kan rädda vårt innanhav. Samverkan, bindande internationella avtal och teknikutveckling är några av de viktiga nycklarna. I Kina har man till exempel nyligen sjösatt en miljölag. Man har börjat återplantera skog tack vare kontakter med Sverige och med svenska politiker och ministrar. I Kalifornien finns det ett intresse för utbyte bland annat när det gäller hur man ska kunna tillvarata biogasen från 280 miljoner ton gödsel som produceras av 80 000 nötdjur i ett begränsat område. Nyligen kunde vi läsa att 37 svenska miljöteknikbolag finns med på USA:s önskelista. Herr talman! Den största vinsten som vi energimässigt kan göra handlar om effektivisering. EU har satt upp ett mål om 20 procent, men bedömare anser att det är fullt möjligt att höja den ribban. Vi borde anta den utmaningen och stimulera medborgarna att delta i det arbetet, för sammantaget har det betydelse hur vi färdas, hur vi handlar och vad vi äter. Samhällets behov av en säker energiförsörjning och minskade koldioxidutsläpp kommer framöver - ja, ganska snart - att leda till en intensiv energidebatt. Kolsnåla alternativ kommer att krävas där vi inte kan förringa vare sig kärnkraften, solkraften, vindkraften, vågkraften eller bioenergin. Teknikneutralitet och ett långsiktigt tydligt ramverk är politikernas ansvar. Innovatörer, entreprenörer och marknadskrafter brukar fungera mycket väl när spelreglerna är klara. På transportsidan sker mycket, inte minst när det gäller utvecklingen av fordon och drivmedel; det har vi redan varit inne på. Ett nanobatteri kommer inom ett år att lanseras i USA. Enligt uppgifter kan man ladda i tio minuter och sedan köra 40 mil, så man bara anar vilken teknikutveckling och vilken potential som finns i detta. Flyget har också varit uppe. Det är nu aktuellt för EU:s handelssystem. Sjöfarten och övrig trafik borde givetvis snarast inkluderas. Här vädjar jag till miljöministern att vara uthållig i sin påverkan i EU. Den ökning av tågresenärer som skett är positiv. Vi har här i dag också talat om tåg- och järnvägsresande. Det är viktigt med ökade investeringar här. Vidare har vi pekat på regeringens vilja. Resurser, mina vänner, skapas av arbete! Här finns det nu ökade möjligheter framgent. Det krävs också utveckling, nya idéer och en samverkan med våra grannländer, inte minst när det gäller gemensamma godstransporter på tåg. Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt och säga några ord om den biologiska mångfalden. Det är en folkpartistisk hjärtefråga. Överallt runt omkring oss finns den biologiska mångfalden - i mark som nedbrytare och jordförbättrare och i vatten som proteinkälla. Vi vet att den mildrar naturkatastrofer. Den filtrerar, rengör, syresätter, förhindrar erosion och pollinerar. Men fem-tio arter utrotas varje dag. En femtedel av alla utrotningshotade arter hör hemma i de tropiska skogsområdena. Modernt jord- och skogsbruk, bebyggelse, miljögifter och olaglig jakt kan snabbt rycka undan grunderna för en arts fortlevnad. Det finns en direkt koppling mellan den biologiska mångfalden och ekosystemets kapacitet när det gäller att leverera tjänster till människan i form av mat, energi, byggnadsmaterial och mediciner. I morgon uppmärksammar vi världshungerdagen. De flesta av världens 1,3 miljarder extremt fattiga människor är för sin försörjning beroende av både den vilda och den odlade mångfalden. Ett hållbart nyttjande av mångfalden har därför en stor betydelse också för att minska fattigdomen. Herr talman! Avslutningsvis: Sida har som mål att alla projekt ska visa på konsekvenserna för den biologiska mångfalden. Det är ett mål som vi alla alltid borde ha för ögonen.

Herr talman! Jag tänkte uppmärksamma det som Anita Brodén sade om regeringens goda vilja när det gäller järnvägstrafik. Om man följer debatten i Västsverige vet man att Eva Flyborg och ett antal andra riksdagsledamöter påtalat att väldigt viktiga investeringar saknas i Västra Götalandsregionen. De har en lista över tio olika projekt, av vilka sju gäller järnvägar. På vilket sätt tänker regeringen omhänderta detta? Det undrar jag. Man har ju sagt att man ska öka utrymmet för väginvesteringar. Jag undrar också hur ni reagerar på bussbranschens krav på att slippa höja biljettpriserna för vanligt folk så att de kan fortsätta att åka buss och så att fler gör det i stället för att ta bilen. Varför vill ni göra det dyrare att åka kollektivt?

Herr talman! Vi har varit inne väldigt mycket på den här frågan. Det som vi hela tiden från regeringen och från vårt håll har velat peka på måste göras är att ta tag i det underhåll som vi vet, och där vi också fått ett erkännande här i dag, har varit eftersatt. Där satsar vi oerhört mycket på att täcka väldigt många av hålen. Men det finns en ambition och ett arbete här, och det finns också en viss del i budgeten för det här. Självklart önskar jag och många med mig att kakan med regeringens politik ska öka. Det är viktigt att vi för över mer, inte minst godstrafik, på järnvägen men också att det görs där många människor transporteras och förflyttar sig.

Herr talman! Ska jag tolka det här svaret som att du kommer att driva på så att en del av de miljarder som finns i statskassan kommer att läggas på att utvidga systemet med järnvägstrafik? Det syns ingenting om det i budgeten över huvud taget. När folk åker tåg måste man komma fram. Nu kommer det enligt SJ:s tidtabell från och med årsskiftet att ta längre tid mellan Stockholm och Göteborg därför att tågen inte får plats. Hur ska man förvänta sig att människor fortsätter att ta tåget när man inte kommer fram? Det finns inte tillräckligt med plats. Det måste byggas mer. Man kan inte trolla. Tågen går inte i luften. Det måste till mer pengar till järnväg. Vi hade det i den rödgröna majoriteten. Ni har stoppat 71 av de projekt som vi sjösatte.

Herr talman! Jag upplever att vi börjar i rätt ända. Vi håller på att täcka många av de hål och de, kanske ibland, luft- och önskedrömmar som har funnits. Men vi gör det successivt framöver. Det du är inne på är viktigt. Mer och mer behöver satsas på spår och på järnväg. Vi har haft tolv månader på oss, vi har en klar inriktning och vi visar också väldigt tydligt hur vi vill arbeta. Ni har använt tolv år. Vi försöker nu täcka bristerna och jobba vidare. Inriktningen är helt klar. Jag kommer också att medverka till att pusha på så att det blir mer satsning på järnväg.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Anita Brodén för ett fint anförande, dessutom fritt från sådant självförhärligande som statsrådet Carlgren ägnade sig åt i sina tio minuter. Tyvärr vill alliansregeringen skära 50 miljoner innevarande budgetår inom området för den biologiska mångfalden. Jag undrar naturligtvis hur Anita ställer sig till den nedskärningen. Den andra frågan jag har till Anita är att statsrådet ondgjorde sig över att socialdemokratin kan vara beredd att stödja få av alliansregeringens skarpa förslag. Jag undrar om Folkpartiet kan tänka sig att överväga att stödja några av våra skarpa förslag, eller om det är en omöjlig tanke.

Herr talman! Jag ska börja med den senaste. Vi har så oerhört många bra förslag, så där kommer jag att arbeta självklart i alliansen, med regeringen. Det är det jag upplever är en framgång. Vad gäller den biologiska mångfalden, Anders Ygeman, ska vi vara väldigt ärliga. Det är 1,9 miljarder i den potten. Vi ska också betänka hur det var för tio år sedan. Då innehöll den budgeten enligt ert förslag 365 miljoner. Vi kommer att förvalta dessa 1,9 miljarder på ett oerhört effektivt sätt. Vi håller dessutom på att mejsla fram nya effektivare verktyg. Det visar sig att det inte varit effektivt. Vi klarade inte att skydda så mycket som vi önskade under er tid. Men det är vår ambition. Därför är jag inte oroad. Vi säger från mitt parti att vi kommer att vara pådrivare i de här frågorna, och vi kommer verkligen att bevaka det.

Herr talman! Jag tycker att vi ska vara matematiskt korrekta. När Anders Ygeman talar om skarpa nedskärningar vill jag åter säga att budgeten för den biologiska mångfalden omfattar 1,9 miljarder. Nedskärningen på den budgeten handlar om 50 miljoner. Då ska vi också dra oss till minnes att för tio år sedan var motsvarande budget 365 miljoner. Därför tycker jag att det är övermaga att tala om skarpa nedskärningar. Vad vi dessutom gör är att vi håller på, vi har redan förslag, med att ta fram en del nya verktyg. Det kommer att komma i en skyddsproposition eller en skrivelse men också i skogspropositionen och så småningom givetvis i klimatpropositionen. Så det kommer, och vi inbjuder er alla att vara med i detta arbete.

Herr talman! Det hade varit klädsamt för regeringen och Folkpartiet om man hade börjat med de skarpa verktygen och sedan med de skarpa nedskärningarna. Jag kan bara konstatera att Folkpartiet, Centerpartiet och regeringen är beredda att samarbeta bara om det innebär att socialdemokratin voterar för de förslag som regeringen lägger fram och vägrar att samarbeta om all annan politik. Alla de skarpa förslag som vi har lagt fram i den här kammaren har voterats ned. Beskedet nu är att alla de skarpa förslag som vi lägger fram kommer att voteras ned. Jag tror inte att det är en bra grund att bygga det framtida klimatarbetet på i Sverige.

Herr talman! Anita Brodén yvs över den kraftfulla havsmiljösatsning som görs från högerregeringen. Ni har suttit i styrande ställning i ett helt år. Det enda kraftfulla jag ser när det gäller havsmiljösatsningen är omdisponering på olika konton. Det skulle vara intressant att höra Anita Brodén här redovisa alla de kraftfulla åtgärderna. Vad har ni gjort när det gäller övergödning från jordbruket? Vad har ni gjort när det gäller övergödning från trafiken och enskilda avlopp? Anita Brodéns partikompis drev under oppositionstiden på ett förtjänstfullt sätt på hur vi ska fylla ut PSSA-området med kraftfulla åtgärder och förslag. Vad har skett under det här året? Vad sker nu framöver? Redovisa den fantastiskt kraftfulla havsmiljöpolitik som högerregeringen står för! Det skulle vara intressant att få reda på det här.

Herr talman! Tack för frågan, Jan-Olof. Jag vill börja med att påpeka att vi har inrättat ett nytt havsmiljöanslag. Vi arbetar sektorsövergripande med havspolitiken, miljöministern tillsammans med jordbruksministern. När två departement samlas kring en problemställning där båda har ett ansvar är det unikt. Vi minskar utsläppen långsiktigt och sätter in åtgärder som ger snabba resultat. Det handlar om markbaserade utsläpp från jordbruk. Men det handlar också om att nu få till stånd gemensamma åtgärder i hela Östersjöregionen. Här är det en enorm påverkan, inte minst när det gäller grannlandet Polen. Det gäller också att påverka Tyskland så att de ska vara med på noterna. Vi har kontrollstationer. Sverige går nu före i det internationella arbetet i Helcom. Vad gäller pengar, herr talman, är det 100 miljoner 2008. Vi ökar 2009 och 2010 med ytterligare miljoner.

Herr talman! Anita Brodén har liksom jag hittat att ett höjt anslag tillskapas när man tar pengar från andra konton och tillför detta. Då är detta en jätteambitiös havsmiljösatsning, säger man, fast det är i princip samma pengar. Förra gången vi hade debatt om detta var det också en jätteframgång att två centerpartistiska statsråd träffades och diskuterade hur man ska lösa de här frågorna. Det kanske är en fantastisk framgång att de gör det. Men för oss är det inte så märkvärdigt, utan det måste till reella förslag. Vi har ett annat jättestort problem runt kusten. Det ligger en massa vrak och läcker olja. Rätt som det är bryts de sönder, och kusterna blir antagligen helt ödelagda. Vad gör ni åt det annat än tittar på vem som ska ha det juridiska ansvaret? Åtgärder måste till. De kan brytas sönder i nästa vinterstorm som kommer. Vad gör ni åt havsmiljön? Jag har inte sett ett enda konkret förslag. Det är rent otroligt. Så står ni och yvs över en jättebra havsmiljöpolitik, och den ska man föra i Tyskland.

Fru talman! Jag utgår från att alla de här fartygen inte har kapsejsat under det senaste året, utan det är fartyg som har legat på havets botten ett antal år. Då skulle jag vilja ställa en motfråga: Vad gjorde regeringen under de tolv åren? Sedan tycker jag fortfarande, även om våra ministrar inom miljö och jordbruk båda är centerpartiministrar, att det väsentliga är att departementen möts och att man gemensamt tar tag i frågorna. Under dessa månader har vi kommit i gång med kraftfulla förslag. Vi känner en oerhörd oro för Östersjön. Det kommer att syresättas och startas den typen av konkreta åtgärder. Vi i Sverige är en del som påverkar Östersjön. Vi måste få med oss övriga länder i detta arbete.

Fru talman! Skinande rent i varje hörn och skrymsle, fönstren putsade, golven rena och blanka. Nu kan jag flytta med gott samvete. Skönt att det finns dem som specialiserat sig på den här typen av städtjänster. Fakturan river vi och kastar i glömskans hav. Revisorn granskar och ger råd med en noggrannhet som om varje decimal är den högsta meningen i livet. Bokslut och dispositioner blir korrekta, och skattemyndigheterna lyfter på hatten. Försäljningen av firman går helt enligt planerna. Räkningen för konsultationstjänsterna skickar vi vidare till dem som tar över. Hyrbil och hotellnätter ger härliga semesterupplevelser och skön avkoppling. Fönsterkuvertet med uppbörden för kalaset vidaresänds raskt till barnbarnens namn och adress. Så kan vi väl inte göra? Så bär man sig verkligen inte åt. Ring efter barnombudsman, kronofogde och polis! Men just så har vi människor under lång tid hanterat de tjänster som ekologiska samband och system oförtrutet levererat. Gratis, fritt och för intet har vi nyttjat naturens egna regleringar av klimat, vattenflöden och vattenrening. Det har handlat om upptag av olika former av avfall, variationer av jordens mullhalt, fotosyntesen, näringsämnenas kretslopp, vindens och insekternas pollineringstjänster och växtlighetens upptag av koldioxid. Vi har njutit, nyttjat och utnyttjat. Det fungerade hyggligt så länge omfattningen var liten i förhållande till naturens funktion och förmåga som råvarukälla och som mottagare av restprodukter och avfall. Inte minst överskottet av koldioxid och de klimatförändringar som engagerat debatteras i dag är kraftfulla signaler om att våra produktions- och konsumtionsmönster, framför allt i den så kallade rika världen, är på kollisionskurs med både atmosfären och naturen. Visst kan vi öka ansträngningarna att kompensera genom att köra runt långtradarkaravaner lastade med bin som görs till något slags fortplantningens globetrotter. Vi kan se till att köra upp fler kineser i träden för att sköta processen för hand på det sätt som man nu är tvungen att göra i vissa delar av landet. Fru talman! Jag tror att det under de närmaste åren finns möjlighet att samtala om vår jords och mänsklighetens framtid på ett nytt sätt. Klimatkrisen har utlöst en medvetenhet och kreativitet som gör det möjligt att på allvar också ta tag i de riktigt svåra frågorna om de modeller som styr hur vi använder resurser. Det är modeller som får det finansiella kapitalet att stiga mot nya himmelska höjder medan naturkapitalet förbrukas och en stor del av ekosystemtjänsterna stressas och överbelastas. De frågor som pockar på sin lösning handlar om hur ekosystemtjänsterna och den biologiska mångfalden kan ges ett rimligt värde. Hur värderas framsteg i samhället? Kan vi komplettera bnp, bni och andra liknande begrepp på ett bättre sätt än hittills? Vi har försökt men inte fått riktigt genomslag. Hur kan kostnaderna för miljöpåverkan på ett tydligt sätt tas in i de ekonomiska modellerna? Fru talman! När röken från utgiftsområdenas slagfält har lagt sig tror jag att det finns möjlighet att mötas igen för att tvärs över alla sektors-, parti- och blockgränser samtala om två som jag tycker mycket grundläggande frågor: 1. Hur kan vi förnya, fördjupa eller kanske mer återta den ursprungliga betydelsen av begreppet hållbar utveckling så att ekosystemen, naturen och dess resurser i fortsättningen får utgöra själva basen i en liksidig triangel där arbetet för en ekonomisk, social och miljömässigt balanserad utveckling finns med? 2. Hur kan vi förändra utbildningssystemen, inte minst ekonomutbildningar på olika nivåer, på ett sådant sätt att den grundläggande förståelsen för ekosystemens funktion och grundläggande betydelse för allt liv blir en hörnsten? Samtal med den här inriktningen börjar hemma och i förskolan för att sedan fortsätta på alla nivåer i vårt svenska samhälle liksom inom EU och globalt. När det blir verklighet och vi har kommit ytterligare en bit på vägen, fru talman, kan vi med större trovärdighet se våra barn och barnbarn i ögonen och säga: Vi gjorde verkligen vad vi kunde!

Fru talman! I början blev jag alldeles hoppfull när Sven Gunnar Persson talade om nyputsade fönster. Jag tänkte att han här kommer att gå på tvärs mot regeringens partier. Hushållsnära tjänster kostar så mycket pengar. De behöver vi ha till biologisk mångfald och klimatåtgärder. Nästa steg var de statliga företagen som skulle säljas ut - yes ! Det här är en riktig skräll, tänkte jag. Men sedan gick det mer in i någon sorts dimma. Jag hängde inte riktigt med i hur vi skulle betala för ekosystemtjänsterna. Det är tveksamt om vi kommer att ha dem kvar i fortsättningen när vi inte satsar på att rädda gammelskogen. Du kanske har något bra recept, Sven Gunnar. Anita Brodén talade om att ni har nya verktyg. Är det ett nytt verktyg att skjuta upp miljömålet Levande skogar om man inte når det? Hur ser de riktiga verktygen ut?

Fru talman! Mossa, mossa, Wiwi-Anne! Jag hörde också på Nicke Lilltroll på radion! Jag var inte 100-procentigt säker på din fråga. Men jag uppfattar det som att du undrar över hur vi ska nå miljömålen om biologisk mångfald framöver. Det är Kristdemokraternas och hela regeringens övertygelse att vi måste hitta nya vägar som är effektivare och mer träffsäkra än hittills för att nå målen. Det arbetet är igångsatt i Regeringskansliet att hitta tydliga, klara och konkreta åtgärder för att bättre än hittills nå miljömålen.

Fru talman! Det handlade mer om de konkreta verktygen för att uppnå miljömålet Levande skogar. Jag undrade om det var ett mål i sig att skjuta upp målet när man inte når det. Det kan vara en poäng. För att vara allvarlig: Vad är det för fel på till exempel naturreservat? Det är en bra form för bevarande av skog till eftervärlden. Hur är det? Är det frivillighet som alliansregeringen ska bygga på? Det har visat sig vara en väldigt dålig väg att gå. Man har tidigare försökt att få skogsägare att avsätta på frivillig väg. Kan ni tänka er att man vågar utmana ägarna till skogen, skogsägarna själva, och med andra medel säga: Den här skogen måste vi lösa in och ta hand om som naturreservat?

Fru talman! Naturreservat kan vara ett utmärkt verktyg där det passar. Frivilliga åtaganden av arrendekaraktär med som naturvårdsavtal är en annan modell vi tycker bör användas i större utsträckning. Bland de nya verktygen finns till exempel den finska modellen, Metsomodellen, där staten och det offentliga talar om att man har behov av att skydda den ena eller andra typen av nyckelbiotoper och nyckelnaturmiljöer. Vilka vill vara med och skydda dem? frågar staten. Sedan får skogsägare och markägare vara med och lämna anbud på det. Det har funkat bra i Finland. Vi ska kika på den modellen, och vi hoppas att den skulle kunna vara ett ytterligare verktyg i lådan för att bättre och snabbare kunna nå målen.

Fru talman! I en del av universum ligger Vintergatan - ett solsystem som vi är en liten, liten del av. Jag tror att alla har sett Fuglesangs foton på vår jord som är tagna under rymdfärden med Discovery med den tunna hinna av atmosfär som skyddar vår jord mot farlig UV-strålning och som gör just vår planet beboelig. Man kan bli imponerad av den teknik som gör rymdfärder möjliga, och självfallet av alla de män och kvinnor som ger sig ut i det äventyr som en rymdfärd innebär. Men framför allt blir det en så påtaglig känsla av hur sårbara vi är, hur små vi är och hur beroende vi alla är av varandra. Den känslan blandas med ilska och vemod över det beteende vi har lagt oss till med på bekostnad av andra delar av världen och utan omtanke om kommande generationer. Klimatet har i alla avseenden blivit hetare. Allt fler får äntligen upp ögonen för den klimatförändring som människan har orsakat och som nu hotar liv och existens på vår gemensamma planet. Redan i dag ödeläggs både byar och städer av extrema väderväxlingar. Äppelblommor i Kina får handpollineras eftersom det naturliga ekosystemet satts ur spel. Det sägs av många att egna barn är det starkaste motivet för att ändra beteende, byta livsstil, lägga om sina vanor och helt enkelt bli mer medveten om sitt agerande. Jag är beredd att hålla med. Och nog vore det för väl om det kunde räcka för att få till stånd en förändring - om tanken på vår egen litenhet kunde räcka för att inte bara prata utan också handla! Ett steg på vägen och ett ofantligt erkännande av frågornas storhet och betydelse blev fredagens tillkännagivande av Alfred Nobels fredspris för 2007. Medan högerledaren Bush har blundat för fakta, lagt både skuld och ansvar på andra och nedlåtande kallat Al Gore för ozonmannen har Al Gore blivit en folkhjälte - en av vår tids största och mest framgångsrika folkbildare som med sin film En obekväm sanning gjort klimathotet begripligt och till en angelägenhet för var och en av oss. Al Gore är en målmedveten politiker, driven av visioner och med en fast övertygelse om att världen går att förändra. En annan internationell politiker uttryckte det i ord när han sade: Politik är att vilja. Samma Olof Palme stod värd för Stockholmskonferensen 1972. Det var ett internationellt värdskap som kom att följas av ett stort engagemang i människor och miljö utanför våra egna gränser. Det var uppenbart redan då att miljön är en global utmaning som kräver internationellt samarbete. Birgitta Dahl, Anna Lindh, Kjell Larsson och Lena Sommestad är bara de senaste i en lång rad. Jag måste säga att det faller ett löjets skimmer över sittande högerregering som inte missar ett enda tillfälle att framhålla hur Sverige först nu tar det internationella samarbetet på allvar, eftersom det är en global utmaning. EU-kretsen är glad att Sverige åter är med vid förhandlingsbordet, säger man, och att EU nu levererar. Priset tar sannolikt statsministern som i samband med sitt besök i USA och sin visit i Kalifornien menar att han plöjde jungfrulig mark. Få skulle kalla marken jungfrulig bara för att man själv eller ens partivänner inte har plöjt den. Det bekymrar mig att vi har en regering som ägnar sig mer åt retoriken och kosmetiken än åt att seriöst forma en politik som möter de klimathot som vi står inför. Det måste bli ett slut på de åtgärder som byter namn och som med mindre pengar ska åstadkomma ännu mer, på beslut som går på tvärs mot klimatmålen, på utredningar, på beredningar, på råd och kommissioner som sammanställer befintlig fakta och kunskap ännu en gång. Oljekommissionen lämnade till exempel sin rapport i juni före valet. Nu har den gått på remiss. Man kan fråga sig varför det ska vara en lång remisstid i just denna fråga. När a-kassan kraftigt försämrades behövdes inga långa remisstider. Jag undrar vilken kunskap det är som saknas för att regeringen ska börja agera. Varför låter ni halva mandatperioden gå innan ni visar handlingskraft? Det finns fler som undrar. Den opolitiska Naturskyddsföreningen recenserar regeringen och skriver så här i sitt senaste nummer av den tidning som ni alla har fått i era riksdagspostfack: Regeringen Reinfeldt med kolleger har hamnat i en värld där miljöfrågorna pockar på handling. Men Naturskyddsföreningen är inte imponerad av regeringens första år vid makten. Rubriken lyder: Regeringen måste rycka upp sig. Man kan vidare läsa: Utifrån riksdagens miljömål och miljövetenskap har regeringen i flera fall fattat kontraproduktiva beslut; anslaget till biologisk mångfald har sänkts, skatteväxlingen har avskaffats, hastigheten på vägarna har höjts, stöd till miljöorganisationer har tagits bort, biståndet har sänkts, vargen har gjorts fredlös och förbud mot miljögiftig bly har hävts. De offensiva inslagen är blygsamma. Visst kan Östersjösatsningen bära frukt, men hittills består den mest av omflyttade medel och har svagt fokus på utsläppsminskning. Trots vissa klimatåtgärder saknas en klimatpolitik. Energipolitiken är ett frågetecken. I väntan på handling och politiska krafttag visar regeringen en tydlig inriktning, nämligen en fortsatt övertro på marknadens förmåga. Men marknaden har inte temperaturmålet överordnat. Marknaden struntar i den globala per capita-fördelningen. Marknaden är okänslig för torka, översvämning och hungersnöd. Marknaden ser inte fördelningspolitiska effekter, vilken den förvisso har gemensamt med regeringen. Marknaden spelar en viktig roll, men då krävs ekonomiska styrmedel. Det krävs investeringsstöd för att stimulera en utveckling med höga initialkostnader, subventioner för att få privatpersoner att känna att investeringen är ekonomiskt möjlig att genomföra och skatter för att omfördela och styra. Det finns så mycket att göra: stöd till utveckling och forskning, stöd till efterkonvertering, branschprogram för vindkraftssektorn, miljöanpassning av den offentliga upphandlingen, utveckling av en enhetlig klimatmärkning, en ökad konkurrens på elmarknaden och införande av drivmedelscertifikat. Medborgare, riksdagsledamöter och fru talman! Låt oss i denna kammare slå fast det som många har varit inne på tidigare. Det råder ingen brist på förslag till åtgärder. Men en bristvara i sammanhanget är tid. Lämpa inte över den utmaning vi alla har och den börda som vi ser på våra barn och barnbarn! (Applåder)

Fru talman! Lena Hallengren tar upp Naturskyddsföreningen i sitt anförande. De talar med många röster. De har också kallat Fredrik Reinfeldt för den mest progressiva miljöpolitikern i Europa. Det är jag stolt över. Jag vill ta upp ett av dina förslag. Du har ju faktiskt ett förslag - att införa en klimatmärkning. Ni verkar vilja att den ska vara statlig. Jag är lite nyfiken på hur ni tänker. Alliansregeringen träffar nu branscherna för att ta fram en bra märkning. Vi har börjat med livsmedelsbranschen. Krav jobbar på det här. Internationellt finns till exempel Tesco, som satsar massor av pengar på forskning. Jag undrar om ni vill stoppa detta. Vill ni hellre ha en statlig märkning än att branscherna ska finnas med? Tycker ni att vi gör fel?

Fru talman! Tack för frågan, Sofia Arkelsten. Det här är en fråga som vi har drivit under rätt lång tid. Den är en av de paradfrågor som Mona Sahlin lyfte fram när hon valdes till partiordförande för drygt ett halvår sedan. Jag inser, och ser till min glädje, att alliansregeringen har tagit upp frågan och börjat jobba med den. En regering har naturligtvis andra verktyg än en opposition för att arbeta med frågan. Jag är nöjd med att regeringen jobbar med frågan. Jag tänker noga följa hur det ser ut och hur det fungerar. Jag tror att alla inser svårigheten att införa en märkning. Det är just det som vi jobbar med. Vad skulle den kunna handla om? Det kan handla om allt ifrån transporter till annat. Ska det gälla transportsektorn eller det som sker vid butik? Hur lång kedja ska man lyckas täcka in med klimatmärkningen? Frågan är också: Kommer det att kosta pengar? Den frågan får vi återkomma till i kommande budgetar, både i proposition och i motioner.

Fru talman! Jag väljer att tolka detta som att Lena Hallengren är svagt välvilligt inställd till vad regeringen gör just nu. Jag har också en annan fråga. Thomas Östros skrev en debattartikel som till en del byggde på det dokument som du lämnade i Klimatberedningen. Vi ska inte prata om det vi gör i Klimatberedningen förrän vi levererar, men eftersom ni gick ut i en debattartikel har jag en fråga. Artikeln rörde inte EU någonstans. Det stod EU en gång, när det gäller transporterna. Jag undrar om det är en strategi ni har att inte nämna EU i er klimatpolitik för att kratta lite för dem som ni kanske vill samarbeta med i en valrörelse. Det skulle kunna vara Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Det är jättespännande för oss och för dem på läktaren att se vem ni kommer att samarbeta med. Jag undrar om det är er strategi att lämna EU utanför det här tills vidare.

Fru talman! Eftersom frågan ställs i kammaren får jag väl ändå ta den på lite allvar. Vi tycker naturligtvis att EU är en viktig samtalspartner och att EU är en viktig arena. Frågan är snarare vad Sverige kan göra nationellt. Klimat- och energipolitiken är inte någonting som vi lämnar till en beredning, och när den beredningen är färdig ska det jobbas fram en proposition, och därefter kan vi börja fundera och kanske har någonting hänt när vi börjar närma oss valet. Den sega strategin gillar vi inte riktigt. Därför presenterar vi mängder med förslag. Hur kan vi arbeta nationellt? En fråga är hur vi jobbar i EU. Ytterligare en fråga är hur vi jobbar globalt och internationellt. Men någonting som Moderaterna alltid missar är just vad vi gör nationellt. Nu har Sofia Arkelsten ingen möjlighet till replik, så vi får återkomma till detta vid annat tillfälle, men jag noterar att det ständigt är det globala perspektivet och EU-perspektivet som kommer fram och aldrig det nationella. Där har vi väldigt mycket att göra.

Fru talman! Jag noterar att retoriken och det man gör i handling skiljer sig ganska mycket inom socialdemokratin mellan när man var i majoritetsställning och nu när man är i opposition. Under den förra mandatperioden hade den dåvarande regeringen en möjlighet att lägga fram ett förslag om ett mål till 2020 för hur mycket vi ska minska våra koldioxidutsläpp. Det enda skarpa förslag som fanns i den proposition som den regeringen gick med till kammaren var att vi ska ha kvar målet till 2010 om minus 4 procent. Något annat skarpt förslag fanns inte. Då hade man chansen - om det handlar om att vi ska göra det fort utan att titta på alla konsekvenser. Då hade den förra regeringen chansen. Nu använder vi den tidtabell som socialdemokratin pekade ut vid det tillfället. Vi har en klimatberedning, och det kommer en klimatproposition under nästa år. Förhoppningsvis får vi en väldigt bred majoritet kring den.

Fru talman! Vi har inte samma bild av historien och varför Sverige har den position vi har i dag. Det har framgått här. Jag tror att också Claes Västerteg är medveten om att regeringens uppfattning var att målet för 2020 var minus 25 procent innan IPCC:s senaste rapport, innan Nicholas Sterns rapport och innan det stora genomslaget för Al Gores film. Det fanns en insikt om att vi hade behov av stora utsläppsminskningar redan då. Det är möjligt att det gick mig om intet, och Claes Västerteg får väl fylla i, men vad hade alliansregeringen, som då var i opposition, för skarpt mål att sätta emot när riksdagen skulle fatta det beslutet?

Fru talman! Det var ingen i den här kammaren som var emot det förslaget. Det var svårt att vara emot det eftersom det inte fanns något förslag. Det enda vi hade att ta ställning till då var minus 4 procent. Regeringen gjorde en bedömning. Man ställde sig vid sidan om. Man tog inte chansen att låta den här kammaren fatta ett beslut. Det kommer vi att göra. Jag noterar att Lena Hallengren sade i sitt anförande hon tyckte att det tog för lång tid och att det var för många utredningar. Men i Socialdemokraternas motioner med anledning av budgetpropositionen och i Thomas Östros debattartikel i Dagens Nyheter tidigare i höstas pratar man om att man behöver utreda och överväga ett mål på 35-40 procent. Det är precis det vi gör. Fru talman! Jag tycker att Lena Hallengrens kritik faller ganska platt.

Fru talman! Jag är knappast ensam om att tycka att mycket tar tid. Jag har hört miljöministern och andra ena sekunden hävda att tolv månader är en väldigt kort tid. Ni kan inte förvänta er att vi hinner göra det här på tolv månader. I nästa sekund har man i princip revolutionerat världen på tolv månader. Det gäller område efter område. Jag kan bara konstatera att vi har behov av att göra väldigt mycket och hela tiden ligga före när det gäller forskningar och investeringar. Det är en sak att fortsätta att utreda, men att samtidigt börja jobba med aktiva åtgärder är ingenting som står i motsättning till varandra. Jag har inte tidigare uppfattat - och det kan knappast någon från alliansen peka på - att det fanns några tydliga, skarpa krav på utsläppsminskningar i den senaste valrörelsen eller åren före den.

Fru talman! Man skulle kunna karakterisera den borgerliga regeringen på olika sätt. Det här verkar vara ett tillfälle för att slänga runt lite sarkasmer, elakheter och historiska tillbakablickar. Är jag lite elak skulle jag kunna säga att en svensk komiker sade så här: Det är ingen konst att vara förälder, det är omöjligt. För att travestera på det skulle man kunna säga: Det är ingen konst för en moderatstyrd regering att bedriva en klimatbra politik, det är omöjligt. Är jag lite snällare skulle jag kunna säga om den borgerliga politiken att sent har syndaren vaknat. Jag har stått i kammaren och diskuterat trafikpolitik och hört moderata företrädare säga att det inte finns några problem med transporter, och då pratar vi inte om framtida transporter utan om dagens transporter. Numera verkar man ha insett att transporter i sig skapar stora problem. I Sverige står transportsektorn för 45 procent av de utsläpp av koldioxid som sker till atmosfären. Då måste vi vidta kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med de problemen. Då räcker det inte att vi står här och slår oss för bröstet och talar om vad vi har gjort och inte gjort och så vidare. Eftersom vi har de problem som vi har på jorden, Tellus, har vi inte gjort tillräckligt. Sverige har inte gjort tillräckligt, USA har definitivt inte gjort det och EU har inte gjort det. Det krävs kraftfulla åtgärder i framtiden. Det måste vara slut med prat och tjat. Vi måste vidta kraftfulla åtgärder. När jag jämför de olika budgetalternativen kan jag konstatera att Vänsterpartiet ligger i framkant när det gäller radikala förslag som skulle kunna innebära ett paradigmskifte genom att vi använder ekonomiska styrmedel och en lagstiftning som medför att vi får en annorlunda politik som kan se till att klimatet tar mindre stryk. Klimatet bryr sig inte om vilka klimatmål vi här i riksdagen fastställer om det inte kommer någon typ av åtgärd som också levererar resultat. Det är det enda intressanta. Då håller det inte att göra som den borgerliga regeringen gör där både statsminister Reinfeldt och miljöminister Carlgren pratar väldigt fint om miljön och klimatet och att vi måste vidta åtgärder samtidigt som man säger att utifrån samhällsekonomiska analyser har man kommit fram till att man ska satsa mer på väginvesteringar. Säger man det menar man faktiskt att man ska satsa mer på väginvesteringar jämfört med andra satsningar. När s, v och mp satsade, om jag minns rätt, 107 miljarder kronor på järnvägstrafik för den period som pågår nu fick vi kritik från den borgerliga sidan att det var tokinvesteringar i järnväg. Nu får vi höra att det är för lite satsningar. När vi införde trängselavgifter fick vi höra att det var en vansinnig politik. Numera har den borgerliga sidan tagit sitt förnuft till fånga och återigen infört det i Stockholm. Tyvärr använder man inte pengar på ett vettigt sätt, nämligen till att satsa på en bättre kollektivtrafik i storstaden Stockholm. Man inför en miljöbilspremie, och det kan man väl leva med. Men det intressanta är inte om miljöbilen i princip kan gå på etanol, biogas eller bensin. Det intressanta är att de som kör bilarna faktiskt kör dem på ett förnybart bränsle. Då vore det kanske smartare att sätta lite mer tryck på internationella organisationer för att ta bort tullen på etanol. Varför ska vi tullbelägga och straffbelägga ett förnybart drivmedel medan vi inte har motsvarigheten på till exempel diesel eller bensin? Varför ska man ändra beskattningen av olika dieselsorter så att man minskar gapet mellan miljöklass 1 och 3? Jag tror att Naturskyddsföreningen kallar det för svart skatteväxling. Vi säger som många andra har sagt här, nämligen att vi vill ha en teknikneutral skattelagstiftning när det gäller kollektivtrafiken och framför allt bilismens påverkan på miljön. Om man vet att man får betala ett högt pris för en bil som släpper ut mycket koldioxid och många partiklar och sedan får betala ett mycket högre belopp i fordonsskatt så länge man äger den bilen och väldigt mycket mer i drivmedelsbeskattning varje kilometer man kör den tror jag att förnuftet segrar hos de flesta som kör en bil i det här landet, i Europa eller i världen. Om man använder ekonomiska styrmedel på det sättet kommer vi att kunna bidra till en teknikutveckling som förordar och gynnar bättre alternativ på våra vägar. Men det löser inte alla problem. Vi kan inte använda all tillgänglig mark för att odla grödor som vi ska göra etanol eller något annat av. Vi måste också inse att det krävs radikala åtgärder för att vi ska öka kollektivtrafikens andel av det totala resandet. Vi har föreslagit en försöksverksamhet med det vi kallar för klimattaxa. Redan i dag har vi en väldigt stor skattefinansiering av kollektivtrafiken. Vi vill fullfölja det fullt ut på några ställen för att se vilka effekter det kommer att få på till exempel antalet trafikskadade och kostnaderna för det, miljöförstörande utsläpp i naturen och så vidare. Men då skriker alla: Nej, gratis kollektivtrafik kan vi inte ha. Fy, fy! Då kommer så många att åka kollektivt att vi får kaos på bussar och spårtrafik. Det tycker jag är ett ganska angenämt problem jämfört med att stå i bilköer i storstäderna, om det är det som är exemplet. Det krävs alltså nya grepp nu. Det handlar inte om att vara teknikfientlig, utan det handlar om ren och skär matematik. Jag vädjar verkligen till alla er som deltar i debatten att ni också läser boken Vädermakarna . Nu glömde jag att ta med den, så jag törs inte nämna vem som är författaren. Den talar på ett väldigt pedagogiskt sätt om att vi har möjlighet att vidta åtgärder nu. Sluta käbbla, vidta åtgärder! Då krävs nytänkande och åtgärder för att vi faktiskt ska resa kollektivt i ökad omfattning jämfört med den typ av privatbilismökning vi har hela tiden.

Fru talman! Människan påverkar naturen och ekosystemen mer än solens cykler, mer än geologiska processer och mer än evolutionen. Vi påverkar klimatet. Vi flyttar mer materia och utrotar fler arter än vad som har skett i naturliga processer under miljontals år. Dessutom kallar vi det för tillväxt. De tjänster som vi alla människor lever av, som kallas för ekosystemtjänster, finns i livets vävar, i naturen och den vegetation som gör att vi lever. De gröna växterna som är grunden till all produktion är de som fixar fotosyntesen. År 2005 kom FN:s rapport Millennium Ecosystem Assessment . Den innebar ett internationellt genombrott för synen på ekosystemtjänsterna. Vår välfärd och vårt välbefinnande är helt beroende av dessa tjänster, men de utarmas i alarmerande takt. Enligt FN:s rapport håller ungefär två tredjedelar av världens ekosystemtjänster på att försämras och är hotade av överutnyttjande och förlust av den artrikedom som är grunden för deras stabilitet. Vi har i Sverige jobbat med 16 miljömål. Sveriges riksdag har slagit fast dem. Ett av dem handlar om biologisk mångfald - Levande skogar. Liv är diffust för en del kanske, men icke desto mindre viktigt för någon. Biologisk mångfald är, brukar man förklara, variationen av levande organismer i alla miljöer och de ekologiska samband och processer som alla de här organismerna ingår i. Helt enkelt är det den variationsrikedom och den fantastiska värld som vi omges av och som vi brukar kalla natur. Biologisk mångfald är ett nätverk som ger utrymme för olika ekosystemtjänster. Vi har det senaste året fått ta del av Sternrapporten, IPPC:s redovisningar, och för ett par veckor sedan fick vi Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande. Vi har också själva en del erfarenheter från olika upplevelser som kanske inte går att direkt koppla till klimatförändringarna, men vi kanske ändå gör det. På västkusten fick vi uppleva ett otäckt skred förra vintern. Vägen och järnvägen försvann plötsligt ned i avgrunden. Det hade regnat mycket, och det hade regnat länge. Den vattenfyllda marken släppte taget när vattnet lämnade den. Den biologiska mångfalden i samband med klimatdebatten är viktig att lyfta fram. Det handlar inte bara om att den ska skyddas för skyddandets skull, utan vi behöver en rik biologisk mångfald som kan bära en del av klimatförändringarna och vara en buffert. Att vi har förändringar att vänta råder det enighet om. Det är ett framsteg i sig. Men vi kan inte låta tiden gå utan att göra det som vi kan göra och det vi måste göra. Jag tror att det är viktigt att vi inte nonchalerar ekosystemens betydelse utan ser till att vårda de tjänster som de erbjuder oss. När vi har fiskat upp den sista torsken ur Östersjön, och när vi har insett att skyddad skog är viktig även för att produktionsskogen ska klara sig är det kanske för sent. Vi fick ett tydligt och klart budskap i miljö- och jordbruksutskottet den 15 februari i år, när representanter för både skogsbruket och skogsvården besökte oss. Målet i skogen var bra. Pengarna behövdes. Man ville behålla reservatsanslaget. Ändå har man i vårbudgeten tagit pengar från biologisk mångfald till andra satsningar. Nu ser vi också att priserna på skogen stiger, och då blir målen ännu svårare att uppnå, speciellt om anslagen dessutom skärs ned. EU-kommissionen med flera påpekar att skyddet för biologisk mångfald kan bidra till att begränsa halterna av växthusgaser i atmosfären eftersom kol lagras i skogar, torrmark och andra naturtyper. I takt med klimatförändringarna kan vi i Sverige se fram emot en ökad tillväxt i skogen på grund av klimatets förskjutning. Men det ökar också stressen på ekosystemen. Vi kan också vänta oss mer av skadeinsekter och vissa sjukdomsangrepp. Utebliven frost i markerna innebär ökade stormar och skapar fler stormar som Gudrun och Per. Det kan bli svårare att köra ut virket ur skogen. Ett annat skogsbruk, är det möjligt? Man kan ha mer lövskogsinblandning och korridorer med möjlighet för arter att förflytta sig när klimatzonerna ändras. I Klimat- och sårbarhetsutredningen talar man om vikten av rödlistning av arter som ett av de viktiga planeringsinstrumenten för skyddet av biologisk mångfald. Man säger också att det är av mycket stor vikt att klimatförändringarnas effekter på den biologiska mångfalden integreras i samhällsplaneringen. Det är inte små öar av en skyddsvärd naturtyp som krävs. Det är de sammanhänganse biotoperna med ekosystem som måste bevaras - hela avrinningsområden med interaktion mellan arterna, hela skogsområden med en biodiversitet som vi ännu inte vet vad den innehåller. Det måste vara områden som är så stora att de är ostörda av infrastruktur. Vi ska inte urholka stödet. Förutom allt jobb som vi måste göra internationellt måste vi ta ett ansvar där vi är nu. I detta anförande instämde Karin Svensson Smith (mp).

Fru talman! Det är nu tredje eller fjärde anförandet som framhåller den något märkliga inställningen att det skulle vara ett motsatsförhållande mellan skoglig produktion och miljö. Det är ju inte så. Det har kommit fram många nya insikter om detta de senaste åren. Skogsbruket har gjort stora förändringar under de 30 år som jag kan överblicka. Det är byggt på frivillighet. Det kanske förtjänar att nämnas att den enda delen i miljömålet Levande skogar - som jag själv var med och beslutade om 2000 eller 2001 - som har klarat sin ambition är de frivilliga avsättningarna. De övriga har man inte kommit fram till på grund av alltför stelbenta regler och väldigt tveksamma och svåra ersättningsformer. Jag skulle önska att vi får nya former i reservatspolitiken. Den finska modellen är ett exempel.

Fru talman! Jag kan på sätt och vis hålla med om Åke Sandströms uppfattning. Jag tror också att det finns nya möjligheter att hitta former för skydd i skogen. Men jag har förstått att vi har ett behov av reservat också. För att lyckas med de andra formerna krävs ett oerhört jobb för att få med sig skogsägare och få dem att förstå. Därför krävs också en kunskapsuppbyggnad. Tror du att detta inte kostar något?

Fru talman! Om man hade ett annat arbetssätt skulle detta ha gått bättre. Vi har många exempel på detta när det gäller både bemötandefrågor och hanteringen av det tvångsinstrument som vi har. Det gör detta väldigt svårt. Låt mig också säga något som glöms bort i debatten. Klimatmålet är viktigt, och en frisk, produktiv skog är jättevärdefull ur kolsänkesynpunkt medan mängden död ved och döda skogar är negativ ur samma synvinkel. Insektsspridningen som man kan bevittna i stormen Gudruns spår är exempel på samma sak. Vi behöver mer frivillighet och mindre tvång. Jag tror att naturvårdssamtalen går att utveckla, inte minst ersättningsfrågan.

Fru talman! Ingen är gladare än jag om man kommer långt med frivillighet. Vi har i dag 98 procent produktiv skogsmark, och vi har stora arealer av granplanteringar. Det visar sig att de inte klarar av de stormar som vi har haft. Vi måste tänka om när det gäller skogsbruket. Vi har en klimatzon som förändrar sig. Vi kan inte bara stå och köra med de gamla linjerna. Därför är det oerhört viktigt att vi har skyddsområden i skogen. Det är en oerhörd massa arter där vi inte vet vad som skulle hända om de försvinner.

Fru talman! Förra veckan fick den amerikanske före detta vicepresidenten Al Gore och FN:s klimatpanel Nobels fredspris. Priset fick de för att de uppmärksammat de stora miljöhoten, sambanden mellan miljö och säkerhet och klimatförändringarna på global nivå. Men det finns miljöproblem även på lokal nivå här i Sverige. Samtidigt har vi tack och lov större möjligheter att åtgärda dessa. Jag vill nu tala om ett av dem. I Sörmland har vi många sjöar som är klassade som nationellt värdefulla, bland annat sjön Skundern i Flens kommun. Det är en sjö på cirka två kvadratkilometer med ett medeldjup på 1,6 meter. Sjön är en slättsjö i härligt kuperad terräng. Tyvärr belastas sjön genom övergödning som pressar upp fosfathalten till nästan ohållbara nivåer. På somrarna är det ymnig algblomning, och vassen täcker redan i dag 15 procent av hela ytan. Befolkningen runt sjön är väldigt engagerad och miljömedveten. Alla är överens om att fosfatutsläppen måste ned väsentligt om man vill rädda sjön och medverka till att uppnå den nya Vattenmyndighetens mål att alla sjöar och vattendrag ska ha en god kvalitet år 2015. Den nya Vattenmyndigheten kom till efter ett riksdagsbeslut 2004, efter att EU:s vattendirektiv antagits år 2000. Hushållen runt sjön började redan för några år sedan att använda fosfatfria tvättmedel, eftersom man kunde konstatera att 40 procent av fosfatet i Skundern kom från enskilda avlopp av fastigheterna och gårdarna runt omkring. Tyvärr finns det så mycket fosfat lagrat i bottensedimentet att det kommer att ta många år att bli kvitt belastningen, även om dagens hushållsutsläpp blir noll och övergödningen minskar radikalt. Skundern är i farozonen, eftersom sjön har varit i obalans i många år. År 1914 sänkte man vattenytan med 70 centimeter. Man insåg då inte det allvarliga med sådana ingrepp i naturen. I år hade vi en extremt torr sommar vilket i sin tur ledde till att Skunderns vattenyta ytterligare sjönk. Detta ledde till en ännu starkare fosfatkoncentration. Problemen är nu så stora att sjön kommit att beskrivas som Sörmlands mest övergödda sjö. Nu har man börjat diskutera hur man bäst kan hjälpa Skundern att bli renare, friskare och mindre övergödd. Man har diskuterat sjöhöjning för att vända ingreppen från 1914, men det är en mycket omstridd metod eftersom mycket åker och betesmark skulle försvinna, detta i ett område där jordbruket utgör nästan hela näringen. En annan möjlighet är biomanipulering som skulle återförsätta sjön i balans. Skunderns miljötillstånd är väldokumenterat. Sedan 20 år mäter man regelbundet vattenkvaliteten, belastningen genom gifter och förekomsten av olika fiskarter. Där kan man se en parallellitet mellan höjd fosfatnivå och större mängder vitfisk, exempelvis karp, mört, björkna och braxen. Samtidigt minskar förekomsten av rovfisk, exempelvis gädda. Det finns till och med ett examensarbete på Uppsala universitet som behandlar Skunderns fosfatbalans och en bedömning av möjligheten att använda biomanipulering som restaureringsmetod. Biomanipuleringens mål kan beskrivas enligt följande: En intensiv utfiskning av karpfisk, alltså vitfisk, kommer att leda till mer överlevande djurplankton som mer effektivt kan beta växtplankton. Färre växtplankton gör vattnet klarare vilket i sin tur kan sätta i gång många andra gynnsamma förändringar. Man skulle på så sätt få ett förbättrat siktdjup - i dag är det nästan obefintligt - vilket underlättar för rovfisk som gädda och abborre att jaga. På så sätt kan beståndet av karpfisk hållas nere. Det skulle generera en kaskadeffekt som skulle hjälpa sjön att tillfriskna snabbare och lättare. Biomanipulering kan göras på olika sätt. I dag är det mest trålning av vitfisk som används. Men denna metod är inte lämpad för en grund sjö med mycket fosfat bundet i bottensedimentet. Med trålning är faran stor att sjön belastas ännu mer av den giftiga fosforn som grävs upp. En annan möjlighet som ännu inte är så beprövad är elfiske. Elfiske innebär att fisken bedövas genom en elstöt. Fisken flyter upp till ytan och kan sorteras i vitfisk och rovfisk. Karpfisken skulle då kunna avlägsnas, medan rovfiskar som gädda och abborre skulle kunna återföras till sjön. Elfiske går till så att man doppar en strömförande anod i vattnet som lockar till sig fisken. Sedan fångas de enkelt upp med håv. Ett villkor för att utöva elfiske är att man har dispens, eftersom detta är en i allmänhet förbjuden fiskemetod. Denna dispens utfärdas av länsstyrelsen. Elfiske är en helt ny metod i frågan om biomanipulering, och Skundern skulle vara lämplig för att pröva detta eftersom den genom sin ringa storlek skulle kunna fiskas på ganska kort tid. För Skunderns överlevnad vore det därför av största vikt att sjön kunde ingå i ett pilotprojekt som skulle testa om elfiske är en bra metod för biomanipulering. Alla förutsättningar för ett lyckat försök finns: en engagerad befolkning beredd att arbeta för sitt närområde, en liten sjö med stora problem, väldokumenterad forskning och intresse från de berörda myndigheterna. Vi hoppas att detta intresse ska sprida sig även i regeringen!

Fru talman! Vi försöker göra satsningar för att över huvud taget få denna biomanipulering till stånd. Befolkningen satsar väldigt mycket på elfisket. De har börjat samla in pengar, och vi hoppas att sjön blir ett pilotprojekt för denna biomanipulering som ju inte skulle belasta omvärlden som införandet av andra substanser skulle göra.

Fru talman! Det Walburga talar om här är mycket intressant. Det är tekniska lösningar på hur vi ska komma till rätta med en övergödningsproblematik som vi har skapat. Jag vill bara i samband med detta fråga hur det står till med den ekologiska produktionen och de satsningar som många ändå vill göra. Finns det något sådant i området?

Fru talman! Vi skapar som sagt var övergödningsproblem både i sjöar och i hav. En del av det är, precis som har sagts här, utsläpp från avlopp, men en stor del kommer från jordbruket på grund av att vi har dränerat ut många av våra våtmarker. Det är en stor satsning som behöver göras. I Sveriges riksdag har vi sagt att vi ska ha en ökad ekologisk produktion som mål. Samtidigt finns i budgeten en borttagning av den enda satsningen på ekologisk produktion. Med den erfarenhet och kunskap jag har vet jag att den ekologiska produktionen ser till kretsloppet av näringsämnen väldigt noga. Finns det någon kommentar kring detta?

Fru talman! Hur vi använder skog och mark påverkar i högsta grad klimat och miljö. Vi skyddar vatten, stränder, fjäll, skogar och ängar, men vi skyddar inte åkermark. Trots att den odlade åkern är helt avgörande för att vi ska få mat finns för närvarande inget intresse av att säkerställa den marken för framtiden. Detta är mycket märkligt. Det borde vara fullt möjligt och kommer troligen att bli helt nödvändigt att få klassa åkermark som riksintresse. Utöver behovet av en inhemsk livsmedels- och energiproduktion är landskapsbilden ett annat tungt vägande skäl för att skydda åkermark från exploatering. För vår del i västra Skåne är inte frågan om åkermarken kommer att exploateras utan när ! Åkermark som riksintresse är inte en död hand över utbyggnaden av våra tätorter men däremot begränsande på ett sätt som innebär att vi även i fortsättningen till exempel kan kalla Skåne för Sveriges kornbod och få njuta av utsikten över slätten. Skyddsbehovet kan dock vara lika stort i andra delar av landet. Sverige har en yta på 450 000 kvadratkilometer. Det finns alltså utrymme att både exploatera och ändå skydda stora delar av åkermarken. Vi är ovana vid att bygga på höjden i Sverige, och även om höghus påverkar landskapsbilden är jag övertygad om att det är helt nödvändigt att ändra inriktning på byggnationen i tätorterna. Detta bör beaktas i den pågående översynen av plan- och bygglagen. Fru talman! Det är dags för en ny naturvårdspolitik, och det är glädjande att alliansregeringen i budgetpropositionen uttrycker en kursändring med inriktningen att teckna naturvårdsavtal med markägare i stället för att köpa in marken eller försvåra för ägaren att fortsätta sin verksamhet. Sverige har ett internationellt åtagande som vi ska fullfölja. Däremot behöver inte skyddet se ut som det alltid har gjort. Låt oss ge de markägare, som tillsammans med sina företrädare har skapat dessa fantastiska miljöer, ett fortsatt förtroende att förvalta sina egendomar genom naturvårdsavtal. Det skapar en önskvärd långsiktighet både för ägare och för allmänintresset. Som centerpartist tycker jag att det är viktigt med naturskydd, och det finns i huvudsak två syften. Det ena är att skydda och bevara. Det kan vara att en byggnadsmiljö eller en flora och fauna är så värdefull att vi vill säkerställa den för framtiden. Det andra kan vara att hindra exploatering som förstör för alltid. Det kan gälla en värdefull landskapstyp sett i ett större perspektiv. Som alla vet förändras naturen över tiden. Vad är det då vi vill bevara eller återskapa? Är det den natur som finns just i dag? Är det den som fanns på 1600-talet eller år 2000 före Kristus? Svaret är inte givet. Jag ställde frågan inför bildandet av Söderåsens nationalpark i Svalövs och Klippans kommuner, och jag fick inget bra svar. De flesta områden är nästan utan undantag kulturlandskap, det vill säga de har i århundraden formats av huvud och händer, hovar, klövar och mular. Om vi enbart skapar naturreservat som hindrar fortsatt "normal" skötsel motverkar vi vårt eget syfte. Då försvinner många av de arter som vi vill skydda, och här tror jag att det är och har varit ett feltänk hos dem som ansvarar för frågorna. Ändrad skötsel ger med automatik ändrad natur. Det finns inget motsatsförhållande mellan en aktiv skogsproduktion och att bevara värdefulla miljöer. Här kan jag se ytterligare ett historiskt feltänk. Sett i det långa perspektivet gäller det även skyddet av så kallad gammelskog. Den blir också överårig en dag, och då faller den. Vill vi ha fin gammelskog i framtiden ska vi löpande fälla enstaka gamla träd och plantera nya, för annars kommer naturen att förändras. Vi ska ändå självklart tillåta oss att ha områden där naturen själv får råda. Det är viktigt för den biologiska mångfalden, intressant för både turister och vetenskapsmän och som kontrollstation för andra områden med ett aktivt skogsbruk. Jag har under de senaste veckorna blivit uppmärksammad på situationen i Västerbotten där 40 000 hektar skog ska vara skyddad inom tre år. Det är en siffra som enligt uppgift inte har någon substans när det gäller naturkvaliteter utan mer eller mindre är tagen ur luften. Detta känns inte rimligt, och det råder just nu stor oro över det som är på gång. Fru talman! För att den nya naturvårdspolitiken ska få ett snabbt genomslag är det angeläget att regeringen utfärdar ett moratorium när det gäller nya naturreservat och att de signalerna går fram till Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och länsstyrelserna. Det skapar ett tidsutrymme för att forma nya bättre skyddsmodeller. Enligt Centerpartiet är skogsbrukare förståndiga människor som förstår värdet av sin skog. I princip alla privata skogsägare inser att det ekonomiska värdet och en god miljö går att förena, och jag är inte orolig för att det ska bli en massa kalhyggen. Finns det misstankar om motsatsen i enskilda fall får det väl bli interimistiska skyddsbeslut som kan korrigeras i efterhand beroende på det naturvärde som finns i området. Det viktigaste är att redan nu ange kursändringen för att lugna alla de privata ägare som i dag känner stor oro för framtiden och för att bespara myndigheterna en massa onödigt arbete. Även om vi självklart ska ha nationalparker och naturreservat bör områden med naturvårdsavtal vara den normerande modellen i Sverige framöver.

Fru talman! Jag tror att om vi verkligen försöker att följa det som står skrivet i EU:s vattendirektiv och försöker att få ett helhetsgrepp inom hela EU kommer vi att kunna komma mycket längre. Målet att ha renare vatten med god kvalitet 2015 finns. Jag anser att vår regering försöker nå upp till dessa mål.

Fru talman! Det tycks som om Lennart Pettersson och jag delar många intressen. Dels gäller det värdet av åkermarken - vi kommer ju från samma ända av landet så det kanske inte är så konstigt - dels gäller det intresset för biologisk mångfald. Vi har i Miljöpartiet skrivit en motion om att vi vill värna åkermarken mot exploatering, att det ska framgå i plan- och bygglagen. Vi vill värna den mot det som är de reella hoten i dag, det vill säga vägutbyggnader och utbyggnader av externa köpcentrum. Det är nämligen det som framför allt tar åkermarken i anspråk i Skåne. Jag undrar om Lennart Pettersson är intresserad av att rösta för den motionen när den kommer upp till behandling i kammaren. Det andra jag undrar är hur värnandet av biologisk mångfald kan gå ihop med att man minskar anslagen till biologisk mångfald och för över dem till miljöbilssubventioner eller har generösare avdragsregler för bilister. På vilket sätt gynnas den biologiska mångfalden av det?

Fru talman! Innan jag svarar på frågan om Miljöpartiets motion om åkermarken skulle jag vilja läsa motionen. Situationen är delvis kopplad till det kommunala planmonopolet. Jag vill inte ta bort det kommunala planmonopolet. Jag bara konstaterar att så länge varje kommun kan jobba på sitt sätt och så länge man har ambitionen att ju fler vi blir i invånarantal desto viktigare och bättre är det för våra kommuninvånare att vi tar ytterligare mark i anspråk. Det är det ena. Det andra gäller pengarna till biologisk mångfald. Jag vill påstå att det inte är mängden pengar som styr utan hur de används. Använder man dem på annat sätt än i dag är det min absoluta övertygelse att vi skulle kunna få ut mer resultat, alltså om vi jobbade på annat sätt än vi gjort historiskt.

Fru talman! Jag utgår från att vi under de hundra år som gått sedan vi fick den första nationalparken inventerat de mest värdefulla naturområdena i Sverige och också sett till att skydda dem. Jag tror att vi har haft så kloka företrädare. Det innebär att de värden vi har i dag visserligen är höga, men inte fullt så höga som de vi redan har bevarat. Därför finns det möjligheter att korrigera den typ av skydd vi ska ha framöver, till båtnad för en fortsatt biologisk mångfald. Centerpartiet värnar också kommande generationer, Karin Svensson Smith. Det hoppas jag att alla i denna kammare gör, oberoende av vilket parti de företräder. Det finns inget motsatsförhållande i detta, och jag tror att vi i den kommande plan- och bygglagstiftningen måste beakta många av dessa aspekter.

Fru talman! Man kan faktiskt säga nej till vägutbyggnader. Om man tittar på Skåne blir frågan: Vad är det man gör nu? Man bygger vägar, man bygger externa köpcentrum, man bygger på klass 9- och 10-mark. Det handlar om framtida generationer, och då ställs frågan på sin spets: Vilket är det viktigaste, det kommunala planmonopolet eller att man i plan- och bygglagen tar ansvar för den mark som ska ge livsmedel till kommande generationer? I Miljöpartiet tycker vi att det valet är enkelt. Vi står på de kommande generationernas sida. Jag undrar var Centerpartiet står i detta. Jag har ytterligare en fråga. Uppfattade jag det rätt att man krävde ett moratorium för nya naturreservat? Hur går det i så fall ihop med att man värnar om gammelskogen, som Lennart Pettersson så vackert talade om, och om den biologiska mångfalden?

Fru talman! På grund av EU-nämndens parallella sammanträde har jag tyvärr inte kunnat följa hela debatten. Jag tänkte emellertid fokusera på klimatfrågan snarare än på någon av de frågor som varit uppe nu senast. Det finns ett mål: maximalt två grader. Det är viktigt att man börjar i den ändan eftersom det är från detta mål som alla procentmål och tidtabellsmål sedan ska härledas. Om det behövs mer för att uppnå tvågradersmålet får man göra mer och man får göra det tidigare. Man kan kanske också göra det senare, det beror på, men det är det målet som är styrande. Jag säger detta lite grann som en replik på den auktionering som nu börjar dra i gång om att jag är finare och bättre om jag har fler procent tidigare i tidtabellen. Så är det inte. Målen får en verklighet och en trovärdighet först när man binder ihop dem med en handlingsplan över vad det faktiskt är som ska göras. Det andra som jag vill säga är att det är ont om tid. Det sätter också vissa restriktioner för de handlingsalternativ som man ska diskutera i klimatpolitiken. Blir man alltför yvig och alltför långsiktig med alltför mycket nya tekniker som ännu inte finns blir man inte heller trovärdig, därför att det är ont om tid. Nu finns i stort sett alla de tekniker tillgängliga som behövs för att uppnå till exempel EU:s mål beträffande 2020. Det som jag också vill betona är den internationella dimensionen. Om man räknar lite generöst är det så att 99,8 procent av världens växthusgaser släpps ut på andra ställen än i Sverige. Det lägger ett väldigt moraliskt ansvar på oss i detta land att med samma intensitet som vi diskuterar våra nationella problem också diskutera hur vi ska attackera detta problem internationellt. Vi kan inte hela tiden - bara en del av tiden - fokusera på vår egen transportsektor och vår egen fastighetssektor, vår egen sektor här i Sverige. Då kommer vi inte fram till en lösning för hela jorden. Detta är ett globalt problem, och vi måste på något sätt ta in detta. Jag säger inte att Folkpartiet är bättre än de andra, men jag tycker att det är väldigt bekymmersamt att det nationella sätts så mycket i fokus i den svenska debatten. Om vi bara sitter och diskuterar det nationella kommer vi inte närmare lösningen på de globala problemen. Då kommer jag in på frågan: Hur ska vi få fram internationella överenskommelser? Ja, då måste vi ha med stora länder som USA, Kina och Indien. Då måste vi, som jag brukar säga, ro med två åror i klimatpolitiken, en nationell åra och en internationell åra. Den internationella åran är att agera inom Europeiska unionen. Inom parentes sagt är det obegripligt hur man kan vara EU-motståndare och samtidigt påstå att man bekymrar sig om klimatet. Det är en logisk kullerbytta av gigantiska mått, särskilt som Europeiska unionen nu i sitt fördrag skriver in klimatfrågans ökande betydelse. Vi ska naturligtvis också arbeta inom Förenta nationerna. Vi ska arbeta med ny teknik som ska spridas och utvecklas, delvis med statliga insatser men också genom att ha koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter, vilket driver upp priserna för dem som släpper ut koldioxid och gör det mer lönsamt att investera i och utveckla nya tekniker. Jag vill ägna den korta talartid jag har kvar åt kärnkraften. Jag tycker att vi går som katten kring het gröt i Sverige. Man kan inte vara trovärdig i sitt bekämpande av klimatförändringarna utan att säga någonting om kärnkraften. Jag ska vara väldigt konkret här i dag. Mellan åren 2020 och 2030 kommer fyra eller fem av de svenska reaktorerna att behöva ersättas. Då har de tjänat ut. De beräknas kunna gå i 50-60 år, och sedan infaller den tidpunkten inom ett ganska kort tidsintervall därför att vi startade alla i början på 70-talet. Vad tänker ni göra då, ni som är emot kärnkraft eller inte vill tala om kärnkraft? Vad ska reaktorerna ersättas med? Ska de ersättas med ökad import av naturgas? Ska de ersättas med ökad import av elektricitet från kärnkraftsreaktorer i Baltikum eller Polen? Varifrån ska strömmen komma efter 2020-2030? Eller ska vi bygga nya kärnkraftsreaktorer i Sverige? Jag talar inte om att bygga ut, ärade ledamöter. Jag talar om att ersätta de reaktorer vi redan har. Det är en viktig fråga att diskutera i Sverige. Det vore också en katastrof om vi inte arbetade för att kärnkraften får en större användning globalt. Om Kina och Indien ska industrialiseras och nå en levnadsstandard som är ungefär hälften av vår under nästa århundrade - det är ganska defensivt - och de gör det med fossila bränslen, ja, då är det kört.

Fru talman! Jag tänkte börja med att hålla med Carl B Hamilton om en sak. Jag får det inte heller att gå ihop att man jobbar globalt med klimatfrågor och sätter kravet på utträde ur EU i fokus. För mig stämmer inte det. Då är givetvis klimatfrågorna de viktigaste. Jag undrar då vad regeringen egentligen gör. Hur utnyttjar man sitt mandat i EU? Vad är det man plockar fram? På vilket sätt är Sverige progressivt i klimatfrågor i EU? Vi har hört att statsministern har bröstat sig för att man har bidragit till ett avancerat mål, men det är faktiskt åtgärderna som räknas. Liksom Carl B Hamilton utgår jag från tvågradersmålet. Hur kan ett bifall till Open Skies-avtalet, som ökar flygtrafikvolymen mellan Europa och USA med minst 30 procent, leda till ett bättre klimatbeteende? Hur kan tyngre och längre lastbilar, som ökar lastbilens konkurrenskraft mot sjöfarten och järnvägen, leda till ett bättre klimatbeteende? Jag vill att Carl B Hamilton talar om det för mig.

Fru talman! Sverige och regeringen arbetar för att ju fler sektorer som kan integreras i handeln med utsläppsrätter, desto bättre. Det gäller flyget inom Sverige, inom Europa och mellan Europa och resten av världen. Det är regeringens politik. Vad beträffar de längre lastbilarna är det en gammal historia, om att Österrike och andra alpländer har stora problem med långa lastbilar. Men det som jag tycker är värt att diskutera i den typen av frågor är bränslet. Det är ju bränslet som ger upphov till koldioxidutsläpp, inte längden på lastbilarna. Det är inte heller antalet kilometer som de körs utan hur chaufförerna kör de där kilometerna. Jag tycker att Karin Svensson Smith och jag skulle kunna vara överens om att man ska fokusera på bränslena och minskad användning av drivmedlen, bland annat genom koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter för flyget - och för sjöfarten, därför att färjetrafiken runt våra kuster här i Norden har mycket stora utsläpp.

Fru talman! Carl B Hamilton må vara ursäktad för att han inte känner till mer om trafiken och hur man åtgärdar klimatförändringar då han inte sitter i trafikutskottet. Men läs Vägverkets rapport! Maximalt en femtedel kan klaras med andra bränslen, oavsett om det är el från kärnkraftverk eller något annat. Det måste bli energieffektivare. Att ta godset på järnväg eller med sjöfart jämfört med att köra det på lastbil sparar både klimat och energi väldigt mycket. Gör du lastbilen längre och inget annat förändras förflyttar du gränsen för när det är lönsamt att köra med tåg och lastbilar. Det är därför USA har hälften av sitt gods på spår. De har maximalt 34 ton på sina lastbilar. Studera USA, för de är faktiskt mycket bättre än både Sverige och EU när det gäller just den saken! När det gäller utsläppsrättigheterna har ICAO sagt nej: Europa får inte begränsa flygtrafiken mellan USA och Europa med utsläppsrättigheter. Det enda som gäller är FN:s råd: Lägg bränsleskatt på flyget! Är Carl B Hamilton beredd att gå så långt för att klara tvågradersmålet?

Fru talman! Jag tänkte börja med att hålla med Carl B Hamilton om en sak. Jag får det inte heller att gå ihop att man jobbar globalt med klimatfrågor och sätter kravet på utträde ur EU i fokus. För mig stämmer inte det. Då är givetvis klimatfrågorna de viktigaste. Jag undrar då vad regeringen egentligen gör. Hur utnyttjar man sitt mandat i EU? Vad är det man plockar fram? På vilket sätt är Sverige progressivt i klimatfrågor i EU? Vi har hört att statsministern har bröstat sig för att man har bidragit till ett avancerat mål, men det är faktiskt åtgärderna som räknas. Liksom Carl B Hamilton utgår jag från tvågradersmålet. Hur kan ett bifall till Open Skies-avtalet, som ökar flygtrafikvolymen mellan Europa och USA med minst 30 procent, leda till ett bättre klimatbeteende? Hur kan tyngre och längre lastbilar, som ökar lastbilens konkurrenskraft mot sjöfarten och järnvägen, leda till ett bättre klimatbeteende? Jag vill att Carl B Hamilton talar om det för mig.

Fru talman! Sverige och regeringen arbetar för att ju fler sektorer som kan integreras i handeln med utsläppsrätter, desto bättre. Det gäller flyget inom Sverige, inom Europa och mellan Europa och resten av världen. Det är regeringens politik. Vad beträffar de längre lastbilarna är det en gammal historia, om att Österrike och andra alpländer har stora problem med långa lastbilar. Men det som jag tycker är värt att diskutera i den typen av frågor är bränslet. Det är ju bränslet som ger upphov till koldioxidutsläpp, inte längden på lastbilarna. Det är inte heller antalet kilometer som de körs utan hur chaufförerna kör de där kilometerna. Jag tycker att Karin Svensson Smith och jag skulle kunna vara överens om att man ska fokusera på bränslena och minskad användning av drivmedlen, bland annat genom koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter för flyget - och för sjöfarten, därför att färjetrafiken runt våra kuster här i Norden har mycket stora utsläpp.

Fru talman! Carl B Hamilton må vara ursäktad för att han inte känner till mer om trafiken och hur man åtgärdar klimatförändringar då han inte sitter i trafikutskottet. Men läs Vägverkets rapport! Maximalt en femtedel kan klaras med andra bränslen, oavsett om det är el från kärnkraftverk eller något annat. Det måste bli energieffektivare. Att ta godset på järnväg eller med sjöfart jämfört med att köra det på lastbil sparar både klimat och energi väldigt mycket. Gör du lastbilen längre och inget annat förändras förflyttar du gränsen för när det är lönsamt att köra med tåg och lastbilar. Det är därför USA har hälften av sitt gods på spår. De har maximalt 34 ton på sina lastbilar. Studera USA, för de är faktiskt mycket bättre än både Sverige och EU när det gäller just den saken! När det gäller utsläppsrättigheterna har ICAO sagt nej: Europa får inte begränsa flygtrafiken mellan USA och Europa med utsläppsrättigheter. Det enda som gäller är FN:s råd: Lägg bränsleskatt på flyget! Är Carl B Hamilton beredd att gå så långt för att klara tvågradersmålet?

Fru talman! Om jag tar det sista först: Den organisation som Karin Svensson Smith talar om är ju inte en miljöorganisation eller en klimatorganisation. Jag tror att vi får fokusera på att få överenskommelser i den FN-förhandling som nu pågår och förhoppningsvis går i mål hösten 2009. De beslut som fattas där får vara styrande för de beslut som fattas i den här flygorganisationen. Det är den vägen man måste ta den här frågan. Sedan är det riktigt att det är inom transportsektorn, om vi håller oss till hemmafronten - nu är vi tillbaka där - som utsläppen växer snabbast och där det är svårast att få ned dem. Varför är det svårast? Jo, därför att folk är beredda att betala väldigt mycket för att köra bil. Det är ju mycket lättare att klämma åt industrisektorn och få ned utsläppen där, därför att betalningsviljan för utsläpp är mycket större inom transportsektorn. Hur ska vi hantera det? Ja, det finns koldioxidskatt, men det finns också krav på standarder för hur fordonen konstrueras. Det tror jag att man måste använda sig av.

Fru talman! Jag lyssnade på Carl B Hamiltons inlägg, och jag som har jobbat i många år inom den utomparlamentariska miljörörelsen är väldigt glad varje gång någon politiker tar upp det internationella perspektivet på klimatfrågorna. Det är jag därför att vi har arbetat länge för att uppmärksamma att det behövs en väldigt mycket starkare internationell solidaritet för att klara den frågan. Därför skulle jag vilja fråga Carl B Hamilton vilka konkreta uppoffringar som man från Folkpartiets och regeringens sida är beredd att ta för att faktiskt realisera någon form av svenskt engagemang i att hjälpa de länder som behöver ta sig förbi fossilepoken och ändå hantera sina behov av välfärd.

Fru talman! Detta är en väldigt viktig fråga, och jag har inte något riktigt bra svar annat än att instämma med själva upplägget att ska vi få de fattiga länderna att kunna begränsa sina utsläpp räcker det inte att bara komma överens. Man måste också till dessa länder sprida den teknik som redan finns här så att den kan användas där i större utsträckning och utveckla teknik som man kan använda i länder som Kina, Indien, Brasilien, Indonesien och så vidare. Det finns ett antal projekt inom CDM-systemet. Jag tror att i det längre perspektivet blir detta för plottrigt, och det blir för litet. Jag tror att det måste ges starka ekonomiska incitament för att man ska introducera den typ av styrmedel som vi här diskuterar, nämligen handel med utsläppsrätter och koldioxidskatter. Jag tror inte att man i dessa länder är beredd att göra detta utan att man faktiskt får betalt för det från de rika länderna redan från början.

Fru talman! Jag noterade också att Carl B Hamilton tog upp kärnkraften som ett framtida energislag och ifrågasatte vad vi ska göra när reaktorerna behöver ersättas. Jag vet att i dag klarar vi med de brytvärda fyndigheter vi känner till att tillgodose ungefär 68 procent av behovet från världens reaktorer. Resten tar vi från desarmerade kärnvapen än så länge, och det räcker tre fyra år till. Kärnkraften är ju inte alls koldioxidneutral, utan den bidrar också till koldioxidproblematiken och stjäl investeringsmedel från andra möjliga alternativa energislag som är mindre skadliga. När vi då vet att vi måste bryta ännu fattigare fyndigheter än vi gör i dag för att få fram bränsle undrar jag om Carl B Hamilton menar att kärnkraften är ett alternativ.

Fru talman! Ja, det menar jag, annars hade jag inte fört fram det. För det första: Det uran som nu används finns det väl brytvärda tillgångar till - med den utbyggnadstakt som man nu har prognoser för, och den är ju ganska kraftigt ökande - för ungefär 50-100 år. För det andra har uranbrytning naturligtvis negativa miljöeffekter och andra effekter. Men det ska ställas i relation till och jämföras med att man bryter kol i stora volymer i Indien och Kina och vad det har för miljöeffekter. De är mycket värre. För det tredje är det så att med den teknik som man arbetar med för fjärde generationens kärnkraftsteknologi kan man använda en annan typ av uran, nämligen uran-238 i stället för uran-235, vilket innebär att man kan använda sig av det radioaktiva avfallet som bränsle.

Fru talman! Eftersom jag blev påhoppad vill jag först bara säga att jag tror att det är väldigt bra att politiker med olika bakgrund och politisk färg och även riksdagsledamöter finns med i tvärpolitiska sammanhang. Jag tror att det berikar både svenskt föreningsliv och demokratin i Sverige. Jag nöjer mig med att säga det och går till mitt huvudanförande. Man säger att barn inte kan vänta. Det kan inte klimatet heller. FN:s klimatpanel och andra visar att höjningen av medeltemperaturen måste hejdas. En klok hushållning med jordens resurser är en förutsättning för mänsklighetens framtid. Vi ska själva vara ett föredöme och aktivt bidra till en internationell politik som begränsar den globala klimatpåverkan. Det statliga stödet till klimatinvesteringsprogrammen har haft stor betydelse för kommunernas klimatarbete. Kommuner, näringsliv och organisationer har tillsammans kunnat effektivisera energiåtgången och ställa om till en hållbar utveckling. Detta stöd försvinner från och med 2009. Det innebär en stor förlust för klimatarbetet i Sverige. I klimatstödet har också funnits satsningar på transportsektorn som ju är den bransch där utsläppen ökar i stället för att minska. Tyvärr ges inga betryggande besked från den borgerliga regeringen och majoriteten i riksdagen om hur detta arbete ska ges förutsättningar att fortsätta och helst intensifieras. Oljekommissionen skriver att energigaserna bör kunna spela en väsentlig roll i ambitionerna att minska Sveriges oljeberoende. Naturvårdsverket och andra pekar ut biogasen som det mest miljövänliga drivmedlet som finns i dag. Som boende i Linköping är biogasen för mig en realitet. Vi kan se hur enträget arbete på Tekniska Verken och Svensk Biogas har gett resultat. Vi ser också hur Boden, Göteborg, Stockholm och Örebro börjar producera mer biogas för att få fler tankställen för gasdrivna fordon. Nu måste deras kunskap och erfarenheter spridas och fler kommuner se över hur de arbetar med kraftvärmeproduktion, avfallshantering och vattenrening. Det är en helt fantastisk klimatnytta att ta till vara avfall och sedan köra bussar och bilar på detta och därigenom ersätta bensin och diesel! Genom Klimp har kommunerna fått stöd för att bygga exempelvis just biogasanläggningar. Nya produktionsanläggningar för biogas samt uppgradering av befintliga anläggningar måste kunna få stöd i framtiden. På så sätt kan inte minst kommuner garanteras ett stöd för en utökad eller ny, lokal biogasproduktion och biogasanvändning. I dag produceras 1,3 terawattimmar biogas. Det är mindre än en tiondel av den potential som finns med råvaror från avloppsrening, organiskt avfall och gödsel. Med en tiodubbling av biogasproduktionen till 2020 skulle de svenska utsläppen minska radikalt. Jag hoppas att vi i denna kammare bejakar denna möjlighet och understöder en utbyggnad av infrastrukturen för biogas i Sverige. Biogas är det miljö-, klimat- och hälsomässigt bästa fordonsbränslet i dag. En gasspis släpper ut minimalt med koldioxid och andra föroreningar. Försäljningen av biogas som fordonsbränsle har ökat under 2007, men det har inte försäljningen av gasdrivna bilar gjort. Antalet tankställen norr om Stockholm är alldeles för litet, och villkoren för aktörer på marknaden är kortsiktiga och mycket osäkra. Den lag om förnybara drivmedel som riksdagen har antagit i hopp om teknikneutral och stark utveckling för fler förnybara drivmedel har i praktiken ensidigt gynnat etanolpumpar. I dag finns över 900 tankställen för E 85. Det finns drygt 80 tankställen för gas i Sverige. Det är bra med en god infrastruktur för etanolbilar i Sverige, även om det inte går att negligera etanolens brister. Men vi måste säkerställa att även gasen får ett långsiktigt stöd för att skapa mer jämlika förutsättningar. Därför måste det separata bidraget till tankställen för biogas behållas också efter den 31 december 2008 då nuvarande stöd löper ut. Med ett permanent investeringsstöd under minst ett par mandatperioder kan marknaden få förutsättningar att växa. Så länge lagen om förnybara bränslen finns och bensinbolagen visar samma ointresse för andra förnybara drivmedel än det flytande måste vi behålla stödet på 150 miljoner kronor även efter nästa år. Det är för mig helt oacceptabelt att det statliga anslaget för såväl biogasanläggningar som för nya tankställen skulle löpa ut under 2008. Vi behöver ju få fram mer biogas och fler tankställen för att öka antalet gasdrivna bilar! En infrastruktur för biogas måste byggas och lokal produktion av biogas måste stödjas. Vi som menar allvar med en omställning till miljövänlig energi och förnybara drivmedel måste säkerställa att vi kan stödja processen för att få mer biogas i Sverige.

Fru talman! Jag tänkte börja där Aleksander Gabelic också började sitt inlägg, nämligen med att tala om FN:s klimatmål och debattartikeln som också har diskuterats här i kammaren som bland andra ärkebiskopen har undertecknat. Också Aleksander Gabelic har undertecknat den, som ordförande i Svenska FN-förbundet. Aleksander Gabelic skulle också ha kunnat underteckna den som socialdemokratisk riksdagsman i likhet med att jag själv är riksdagsledamot eller aktiv i Svenska kyrkan i likhet med att jag själv är aktiv i Svenska kyrkan. Så man kan ju undra i vilken egenskap han undertecknade den här artikeln. Om man nu betonar FN:s klimatmål, vilket jag tycker är bra att Aleksander Gabelic gör, skulle man också kunna prata om till exempel tekniköverföringen - och teknikutvecklingen - från Västeuropa till andra länder som ligger svagare till utvecklingsmässigt. Det är också märkligt att man över huvud taget inte betonar fattigdomsbekämpningen och demokratiutvecklingen samt det som kanske är det absolut viktigaste, att den svenska regeringen nu har tagit ledningen vad gäller att miljösäkra biståndsverksamhet, vilket röner internationell uppmärksamhet.

Fru talman! Som ordförande i FN-förbundet har jag varit med och kritiserat den förra regeringen. Det välkomnades ibland från borgerligt håll. Men det är märkligt att när man nu kritiserar regeringen i den rollen som ordförande i svenska FN-förbundet passar det inte lika väl. Jag tycker att den rollen ska vara oberoende, vilken regering som än sitter, och jag företräder inte Socialdemokraterna i den rollen. När det gäller att ta upp den här andra frågan, som jag gärna hade velat prata om i dag, har jag valt att hålla mig till biogasen, eftersom jag tycker att det är viktigt och angeläget. Jag har de frågorna i min grupp. Jag bor i Linköping och har följt det arbetet där. När det gäller tekniköverföring enligt millenniemål 8 till de fattiga länderna, där det ligger ett ansvar på oss i väst, tycker jag inte att det räcker med det initiativ som regeringen har tagit om att man vill klimatsäkra biståndet. Jag tycker att det är bra att regeringen har tagit det initiativet, men det gäller också att diskutera hur vi ska göra det från svenskt håll och hur vi ska utveckla till exempel möjligheten att överföra biogasteknikkunnande till länder där man har sämre förutsättningar att utveckla detta.

Fru talman! Som Aleksander Gabelic säkert förstår tycker jag också att det var bra att han på den tiden kritiserade den förra regeringen. Jag välkomnar naturligtvis också kritik och invändningar mot den nuvarande regeringen när det är befogat. Men det jag ändå tycker är poängen när man diskuterar FN:s klimatmål är att man inte ska bygga upp onödiga motsättningar. Jag tror att man kan göra mycket länderna emellan. Jag tror att vi också som politiker här i Sveriges riksdag och även som ledamöter av kyrkomöte eller i andra organisationer kan göra mycket tillsammans. Därför tycker jag att man borde betona att detta handlar om gemensamma åtgärder - det gjorde ni i och för sig, ärkebiskopen och du och några till. Jag har för mig att er önskan var just blocköverskridande och partiöverskridande lösningar. Det tror jag är viktigt för att vi tillsammans från Sveriges sida ska kunna bekämpa klimatets problem och miljöproblemen. Sedan tycker jag att vi tillsammans borde understryka vikten av det som den svenska regeringen nu gör. Man vill nämligen klimatsäkra biståndet, inte som ensamt land utan tillsammans, länder emellan.

Fru talman! Jag har inte hört någon socialdemokrat vara kritisk mot förslaget om att klimatsäkra, utan vi välkomnar att man tar upp den aspekten. Jag tror att det är jätteviktigt att vi har en bred diskussion om hur vi på ett bättre sätt kan bidra så att människor i delar av världen som inte har samma förutsättningar kan få stöd med tekniskt kunnande från bland annat svenskt håll. Jag tycker att det är utomordentligt bra. Jag tror att vi kan enas om det. Sedan kan man alltid diskutera formerna för det, och den diskussionen kan vi återkomma till.

Fru talman! Det var intressant att lyssna till Aleksander Gabelic. Jag uppfattade det som en enorm lovsång till biogasen. Biogas är förvisso en intressant källa, men det finns ju så mycket mer. Jag saknade en del av mångfalden. Jag skulle vilja påminna Aleksander Gabelic lite grann om en historieskrivning. Den förra regeringen var den regering som ensidigt satsade på det som Aleksander Gabelic nu kritiserar. Det var ett ensidigt fokus på etanol. Eftersom du är FN-förbundets ordförande tycker jag att det skulle vara intressant att få höra din synpunkt på de etiska frågor som det nu handlar om med energi och kanske etanolframställning på åker. Jag skulle önska en lite vidare beskrivning kring mångfalden.

Fru talman! Om jag ska göra Anita Brodén glad kan jag säga att jag inte kan tala för FN-förbundet på just den punkten. Jag kan inte tala om vad vi tycker just när det gäller åkrarna och så vidare. Men när det gäller biogasen skulle jag vilja säga som socialdemokratisk företrädare i den här diskussionen att biogasen ändå har det kämpigt. Det finns, som jag sade i mitt anförande, 900 tankställen för E 85. Det är inget fel i det, men det vore bra om man också skapade mer neutrala förutsättningar för biogasen när det gäller att öka antalet tankställen, så att de människor som vill köra på det mest miljövänliga bränslet har möjlighet att också investera i en sådan bil. Det skulle jag tycka var det bästa. Jag tycker att jag kompletterar den här diskussionen. E 85 sköter sig bra självt.

Fru talman! Jag tycker ändå att det skulle vara värdefullt att få lyssna på vad Aleksander Gabelic anser om teknikneutralitet. Det finns många positiva delar som har tagits upp här, men det viktiga är egentligen att vi som politiker pekar på ett långsiktigt och tydligt regelverk och att innovatörer, entreprenörer och marknaden sedan får satsa. Det är den ena delen där jag skulle vilja få en kommentar. Men jag skulle också vilja ha en kommentar när det gäller den andra delen. Vi kan nämligen inte bortse från Aleksander Gabelics andra engagemang. Det handlar om fred och miljö och de globala satsningarna. Vilken satsning anser Aleksander Gabelic globalt är den viktigaste för att rädda vårt klimat?

Fru talman! Det är intressant. Man får många frågeställningar här. När det gäller att satsa på klimatet är det väl väldigt bra om vi kan diskutera hur vi kan utveckla svenskt bistånd för att det ska kunna nå människor. Det handlar även om småskalig produktion - jag tror att det finns ett stort intresse hos många svenska entreprenörer. Det handlar om att kunna få hjälp och stöd. Där tror jag på politiken - nu talar jag då mer som en socialdemokrat men även som engagerad över huvud taget. Jag tror på politiken, och jag tror att samhället ska spela en positiv roll. Då måste man också vara beredd från staten att investera och hjälpa till och understödja, så att det kan växa och blomma och så att det också kan bli överföring till andra delar av världen. Jag har sällan hört er prata om detta. Det är många gånger skillnad när det gäller synen på politiken. Vi kan säga att det är jätteviktigt, men man måste också skapa medel och förutsättningar för detta. Det är till exempel dyrare att bygga en tankstation för biogas. Det är självfallet rimligt att de har möjlighet att få stöd även i framtiden. Det är ett exempel, för att hålla mig till Sverige.

Fru talman! Anita Brodén tog egentligen upp det som jag begärde ordet för att säga. Men jag vill ändå ta upp något nu när vi har FN-förbundets ordförande här - det säger jag mer som en beskrivning av din kunskap och din erfarenhet. Du har sysslat med globala frågor väldigt länge. Då blir det lite konstigt för oss som sitter här i kammaren att du fokuserar så oerhört på olika städer och biogasproduktion och biogasdistribution i Sverige. Det vore faktiskt väldigt intressant om du hade något intressant att säga om resten av världen och klimatfrågans lösning i resten av världen. Vad har du att säga om det? Har du någon meny över huvud taget?

Fru talman! Jag tycker att detta är en ganska intressant erfarenhet. Man lär sig nya saker varje dag. Men det är klart att jag är vald för Östergötland och för Linköping som socialdemokratisk riksdagsledamot. Jag försöker faktiskt lyfta fram de frågor som är viktiga för Linköpingsborna och även för Östergötland - vi har ju produktion av biogas på flera ställen i Östergötland. Det har varit min utgångspunkt i den här allmänpolitiska debatten. Jag kan gärna prata om internationella frågor. Jag gör det i massor av olika sammanhang, i tvärpolitiska sammanhang. Jag är inbjuden till borgerliga sammanhang och pratar om FN:s roll i världen och diskuterar. Jag fortsätter gärna med detta efter den här debatten. Men låt mig just i dag få hålla mig till biogasen, som företrädare för Östergötland och för Socialdemokraterna i Östergötland! Jag hoppas att ni ursäkter mig för det. I andra sammanhang talar jag gärna om de andra frågorna. (Applåder)

Fru talman! Nej, jag ursäktar inte det. Jag tycker att det är futtigt, eller hur jag ska uttrycka det, att vara så fokuserad på sin egen valkrets när man har en sådan global erfarenhet och kunskap. Jag tycker att det är fel därför att klimatfrågan icke kan lösas enbart genom insatser i Östergötland eller från östgötskt perspektiv. Som jag sade i mitt anförande sker 99,8 procent av världens koldioxidutsläpp utanför Sveriges gränser. Då tycker jag inte att man kan stå i en talarstol i Sveriges riksdag med den internationella kunskap och erfarenhet som talaren har och bara fokusera på den egna naveln. Försök att lyfta blicken över navelns horisont!

Fru talman! Detta är alltså första gången jag talar i Sveriges riksdag i det här sammanhanget. Jag hoppas att jag får fler tillfällen att prata om de här frågorna i denna talarstol. Därför hoppas jag att du respekterar att jag i denna allmänpolitiska debatt valde att ta just den här utgångspunkten, som jag nämnde i förra inlägget. Låt oss fortsätta denna viktiga diskussion om hur vi tillsammans på olika sätt kan tro på politiken, tro på det internationella samarbetet och också förändra världen till det bättre, inte bara för oss i Östergötland eller här i Sverige! Låt oss återkomma till det! Hoppas att du kan leva med det!

Fru talman! Jag tänkte i denna miljö- och klimatdebatt säga några saker om tre olika frågor, för det första behovet av ett nytt mått för att mäta utveckling, för det andra några ord om en generaldirektörs ansvar och för det tredje om EU:s hälsokontroll av jordbrukspolitiken. Vi får se om jag får ihop dessa tre något disparata rubriker till en helhet. Men först skulle jag vilja ge ett svar på den fråga som Carl B Hamilton ställde tidigare om hur vi ska ersätta kärnkraften när den måste fasas ut av åldersskäl. Jag tycker att det är helt klart att huvudstrategin måste vara energieffektivisering. Det finns ett stort utrymme att minska användningen av elektricitet, och det måste vi ta till vara med en långsiktig politik. Det blir någonting som kommande riksdag förhoppningsvis får ta ställning till med en stor debatt i den frågan, också kompletterat med utbyggnad av alternativa energislag som vindkraft och vågkraft. Men jag återgår till mitt inlägg här. Klimatfrågan står med rätta mycket högt på den politiska dagordningen, både i Sverige, i Europa och globalt, senast symboliserat med utdelandet av Nobels fredspris till FN:s klimatpanel och Al Gore. Oavsett vad vi kan tycka om huruvida dessa var de mest värdiga pristagarna - kanske Bert Bolin som drog i gång det hela borde ha varit med på ett hörn - vet vi alla att det är nödvändigt att på alla nivåer inte bara utarbeta planer med högt ställda mål utan framför allt vidta konkreta åtgärder i form av minskade utsläpp, på sikt eliminering av växthusgasutsläpp, energieffektiviseringar, miljövänliga transporter och även ändring av våra levnadsmönster. Fru talman! I klimatdebatten används ofta som ett uppmuntrande tecken att det går att förena tillväxt med minskade eller åtminstone icke stigande utsläpp av växthusgaser och att sambandet mellan tillväxt och förbrukning av fossila energislag är brutet, till exempel här i Sverige. Jag instämmer att detta är positivt, men jag anser att man måste föra resonemanget vidare och problematisera tillväxtbegreppet i sig och sättet att mäta tillväxt. I dag används vanligen, till exempel i regeringens budgetproposition, bruttonationalprodukten per invånare och dess förändring som det övergripande måttet på tillväxt och utveckling av ett samhälle. Men detta mått fångar bara in penningflödena. Vi är i dag medvetna om, eller borde vara åtminstone, att människan är en del av och lever i olika ekologiska system. Om man ser det ur mänsklig synvinkel kanske vi borde prata om olika socioekologiska system. Vi måste helt enkelt leva i samklang med naturen för en hållbar utveckling. Bnp-begreppet beskriver inte den utarmning av olika ekosystem som i dag pågår. Ett land kan påvisa snabb ökning av bnp:n samtidigt som ekosystemen förstörs. Det har vi tagit upp, fru talman, i en motion som vi har väckt i riksdagen för att ta upp det här problemet och utveckla ett bättre mått på den hållbara utvecklingen. Jag får återkomma till den debatten. Denna frågeställning leder mig över till den andra punkten om en generaldirektörs ansvar. Skogen är exempel på ett sådant hotat ekosystem. Vi står inför utmaningen att kunna förena en hållbar utveckling av skogen som resurs för efterfrågan på skogsråvara, till exempel för bioenergiändamål, samtidigt som det gäller att bevara den biologiska mångfalden. Jag vill uttrycka min stora respekt för Skogsstyrelsens generaldirektör Göran Enander som nyligen presenterat ambitiösa förslag till nya reviderade delmål för miljökvalitetsmålet Levande skogar. Jag tycker att också regeringen kunde kosta på sig att uttrycka stöd för en myndighetschef som agerar i enlighet med riksdagens tidigare beslutade uppdrag. Men det finns andra ekosystem. Till exempel innebär dagens jordbrukspolitik en kraftig belastning både på klimatet och hav, sjöar och vattendrag. När nu den så kallade hälsokontrollen av EU:s jordbrukspolitik är aktuell menar jag att Sverige bör använda tillfället att lyfta upp dessa frågor tydligare än hittills. Vi har ett nytt läge med stigande livsmedelspriser. Frankrikes president har sagt att det är dags att förändra EU:s jordbrukspolitik. Inte minst måste jordbrukets utsläpp av näringsämnen i Östersjön kraftigt minska för att det ekosystem som Östersjön utgör ska få en hållbar utveckling. Med det, fru talman, har jag försökt knyta ihop miljö och klimat med ett nytt utvecklingsmått, en generaldirektörs ansvar och EU:s hälsokontroll av jordbrukspolitiken. Det var kanske begreppet hållbara socioekologiska system som blev den gemensamma nämnaren för mitt inlägg.

Fru talman! Repliken på min fråga om kärnkraften är energieffektivisering. Det låter så könlöst och helt utan besvär och uppoffringar när man säger energieffektivisering. Men vad innebär det? Det innebär kraftigt stigande priser. Det är först då som effektiviseringen sätter in i våra hushåll, i vår trafik, i våra fastigheter, i våra fabriker. Så det som här anförs innebär om man säger att det ska vara vindkraft, eller vågkraft ännu mer, att elpriserna skulle bli kanske tre eller fyra gånger så höga. Man kan möjligen säga att det är den levnadsstandardsänkning som vi får ta för att inte kärnkraften ska användas trots att den är koldioxidfri. Men det innebär också en kolossalt stark strukturomvandling. Företag kommer att läggas ned, och människor tvingas flytta. Varför ska människor behöva ha sänkt levnadsstandard och behöva flytta?

Fru talman! Carl B Hamilton målar gärna i svartvita färger och överdriver, tror jag, den problematik som vi står inför. Vi har en övergångsperiod på kanske 20 år. Om vi jobbar långsiktigt och gör en energieffektivisering - EU själv pratar om en energieffektivisering på 20-procentsnivån - med ny smart teknik är jag övertygad om att vi utan dramatiska effekter på vårt levnadssätt kan nå ganska så långt. Vi ska naturligtvis också utveckla alternativa energikällor som jag har sagt tidigare.

Fru talman! Carl B Hamilton påstår att de här sakerna kommer att inträffa om vi har en energieffektivisering. Jag ställer mig negativ till den bedömningen. Jag tror att det här går att förena. Vi har till exempel i dag också problemställningen att vi har en prissättning på elmarknaden som är marginalpriser. Produktionspriset på el är ju väsentligt lägre. Det vet vi.

Fru talman! Men vi får inte fram de nya teknikerna. Det blir inte lönsamt att investera och utveckla den nya tekniken med mindre än att priserna går upp väldigt kraftigt. Det är först då som man tjänar några pengar och får kostnadstäckning. Vi kommer inte ifrån den prisökning som ligger i kravet på en energieffektivisering som ska ersätta fyra fem reaktorer. Jag upprepar min fråga: Varför ska svenska folket bara för att man inte ska ersätta de reaktorer som finns behöva ta på sig sänkt levnadsstandard, sänkta inkomster och en kraftig strukturomvandling som inte minst kommer att gå från landsbygd till stad?

Fru talman! Jag instämmer med den bedömning som Jacob gör när det gäller energieffektivisering. Det var mer än tio år sedan vi hörde talas om att man kunde spara energi när det gäller tvättmaskiner, frysar och annat. Man talar om en faktor 10. Så det borde vara helt möjligt. Kärnkraften däremot har inte bara de nackdelar som påtalades med avfall och olycksrisker. Vi har också kärnvapenspridning genom plutonium. Kärnavfallet finns i dag spritt i ungefär 450 reaktorförläggningsplatser över världen. Mängden plutonium svarar mot över en kvarts miljon Nagasakibomber. Det här är ju inte allmänt diskuterat, och vi ska inte ha någon kärnkraftsdebatt, men jag tycker att detta är den allvarligaste risken. Det är en moralisk risk. Jag tror att de flesta människor föredrar livet framför att få lite mer pengar, om det är så att man måste höja eltaxan.

Fru talman! Vi har kanske lite delade meningar i Centern, men jag är inte säker på att de är så delade. Vi får väl se var vi landar. Det kommer om några år att diskuteras hur vi ska hantera det högaktiva avfallet. Då ser vi ju om vi kan förvara det under hundra tusen år. Det är fråga om många generationer. Tänk bara tusen år framåt i tiden så får ni se. Kan ni överblicka vad som kommer att hända under 40 generationer? Det kan man alltså inte.