yttr 1988/89 sku4y y (Yttrande 1988/89:sku4y)

Skatteutskottets yttrande
1988/89: SkU4y

Kompletteringspropositionen

1988/89

SkU4y

Till finansutskottet
Inledning

Finansutskottet har berett bl. a. skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1988/89:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner.
Skatteutskottet berörs bl. a. av de förslag i propositionen som gäller ett
godkännande av riksdagen för vissa allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken såvitt avser skattepolitiken samt att riksdagen antar omedelbara
höjningar av mervärdeskatten, dryckesskatten och tobaksskatten. Utskottet
behandlar i det följande dessa frågor samt motionerna

1988/89: FiU:59 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s),

1988/89: FiU:60 yrkandena 11 och 16—18 av Carl

1988/89: FiU:61 yrkandena 3, 4 (delvis), 5 — 7 och 11 (delvis) av Bengt
Westerberg m. fl. (fp),

1988/89: FiU:62 yrkandena 7, 9 (delvis), 13-16, 18 och 21 av Olof Johansson
m. fl. (c),

1988/89: FiU:63 yrkandena 9, 12, 13 och 15—17 av Lars Werner m.fl.
(vpk),

1988/89: FiU:64 yrkandena 2, 6 — 17 och 30 av Inger Schörling m. fl. (mp),
1988/89: FiU:76 av Bo Lundgren m. fl. (m),

1988/89:FiU:82 av Flåkan Hansson m.fl. (c),

1988/89: FiU:85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m),
1988/89: FiU:88 yrkande 1 (delvis) av Sten Svensson m. fl. (m) och
1988/89:FiU:92 av Hans Göran Franck m.fl. (s).

Dessutom överlämnar utskottet med detta yttrande de under den allmänna
motionstiden 1989 och till utskottet remitterade motionerna

1988/89:Sk444 yrkande 17 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89: Sk455 yrkande 14 och 15 av Inger Schörling m. fl. (mp),

1988/89:Sk615 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),

1988/89:Sk635 av Carl Frick m.fl. (mp),

1988/89: Sk641 av Rolf Clarkson m.fl. (m),

1988/89: Sk652 yrkande 3 av Claes Roxbergh m. fl. (mp),

1988/89: Sk653 av Daniel Tarschys m. fl. (fp),

1 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 4y

1988/89: Sk660 yrkandena 1 — 3 av Carl Frick och Gösta Lyngå (båda mp),
1988/89: Sk674 yrkande 2 av Bengt Westerberg m. fl. (fp),

1988/89: Sk684 av Birger Schlaug (mp),

1988/89: Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta Svenson (båda m),

1988/89: Sk695 yrkande 2 av Inger Schörling m.fl. (mp) och
1988/89: Sk701 yrkande 2 av Bo Lundgren (m) och Karin Ahrland (fp).

Med anledning av de skattefrågor som tagits upp i propositionen och motionerna
får skatteutskottet anföra följande.

Pågående utredningar

Innan utskottet går in på förslagen i propositionen och motionerna och
utskottets ställningstaganden vill utskottet lämna en kort redogörelse för
det utredningsarbete som pågår för närvarande och som är av betydelse för
bedömningen av hur de skatteförslag som väckts bör behandlas.

Kommittén (Fi 1987:07) med uppdrag att göra en översyn av inkomstskattesystemet
(dir. 1987:29), RINK, arbetar med att åstadkomma ett
mera rättvist och enkelt skattesystem som i förhållande till dagens innebär
lägre skattesatser för den statliga inkomstskatten, en breddad skattebas genom
minskade avdragsmöjligheter samt en mer enhetlig kapitalbeskattning
som stimulerar till ökat sparande och minskad skuldsättning. Ett annat
viktigt mål för kommitténs arbete är att åstadkomma ett regelsystem
som blir bestående under lång tid.

Utredningen (Fi 1985:06) med uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen
(dir. 1985:30), URF, har till uppgift att åstadkomma en mer
likformig beskattning av arbete och kapital och att analysera underlagen
för vinstbeskattning och uttaget av arbetsgivaravgifter. Syftet är att bredda
dessa underlag och göra dem sinsemellan likvärdiga för att man därigenom
skall kunna skapa utrymme för sänkta skattesatser. Utredningen skall vidare
föreslå de ändringar i skattereglerna som behövs för att stimulera kapitalet
till en ökad rörlighet mellan olika företag och branscher. Även
denna utredning skall vid utformningen av sina förslag beakta kraven på
enkla, begripliga och permanenta regler.

De två nu nämnda kommittéerna kommer att presentera sina förslag
inom kort. Avsikten är att reformen skall börja gälla från och med 1991 års
inkomster.

Kommittén (Fi 1987:06) med uppdrag att utreda den indirekta beskattningens
omfattning och utformning (dir. 1987:30 och 1988:34), KIS, skall
undersöka positiva och negativa verkningar av en generell varu- och tjänstebeskattning,
utreda effekterna av en breddning av basen för mervärdeskatten
och bedöma om det finns skäl att begränsa omfattningen av eller
förändra övriga omsättningsskatter på varor och tjänster. En uppgift för
kommittén är att pröva förutsättningarna för att inordna energiområdet
under mervärdebeskattningen och utforma ett förslag till ett nytt punktskattesystem
som tillgodoser gällande energipolitiska mål. En annan uppgift
för kommittén är att mot bakgrund av vad som tillämpas av flertalet
EG-länder belysa för- och nackdelarna med att införa en lägre mervärde -

1988/89: SkU4y

skatt på viss konsumtion, t. ex. livsmedel. Kommittén kommer att överlämna
ett betänkande inom kort.

Kommittén (ME 1988:03) om ökad användning av ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken (dir. 1988:04), MIA, har till uppgift att analysera förutsättningarna
för och lämna förslag till miljöavgifter och andra ekonomiska
styrmedel inom miljöskyddsområdet. Kommittén skall därvid
lämna förslag till avgifts- och uppbördssystem bl. a. för utsläpp av svavelföreningar
vid förbränning av olja. Även möjligheten att avgiftsbelägga
bränslet skall undersökas.

MIA har redan lämnat vissa förslag avseeende avgifter på svavel i olja
och organiska klorföreningar från massaindustrin (SOU 1989:21) och
kommer senare i år att avge ytterligare förslag om möjligheterna att införa
miljöavgifter på svavel i andra bränslen samt på utsläpp av kväveoxider
och koldioxid. Avsikten är att förslagen skall samordnas med skatteförslagen
och att ett nytt skatte- och avgiftssystem skall kunna börja gälla den 1
januari 1991.

Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Propositionen

I propositionen framhålls att den statliga inkomstskatten bör sänkas 1990
genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och
utformning som för innevarande år och att värdet av underskottsavdragen
bör minskas i samma omfattning. Det betonas vidare att detta leder till
ökade boendekostnader för egnahem och att boendekostnaderna i andra
hus än egnahem bör öka i samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna.
Regeringen bör enligt propositionen förelägga riksdagen
förslag om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingar
har slutförts på en större del av arbetsmarknaden.

Motioner

I motion 60 (yrkande 16) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att den kommande
skattereformen påbörjas redan 1990 med kraftiga sänkningar i den statliga
skatteskalan, kommunalt skattestopp och inflationskydd av skatteskalorna.

I motion 61 (yrkande 3) av Bengt Westerberg m. fl. (fp) föreslås också att
den kommande skattereformen inleds redan 1990 med bl. a. en sänkning
av marginalskatterna med 7—15 procentenheter, ett återinförande av inflationsskyddade
skatteskalor och en basbreddning i linje med vad som
med relativ bred enighet kommer att föreslås av de olika skatteutredningarna.

Olof Johansson m.fl. (c) framhåller i motion 62 (yrkande 18, delvis) att
de fortsatta marginalskattesänkningarna bör ske bl. a. som en successiv anpassning
till en kommande skattereform. Motionärerna föreslår en skattereduktion
på 1 000 kr. — lika för alla skattebetalare — att utbetalas under
1990, en åtgärd som motionärerna anser vara motiverad även av
stabiliserings- och arbetsmarknadspolitiska skäl.

1988/89: SkU4y

fl Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 4y

Enligt motion 63 (yrkande 16) av Lars Wemer m. fl. (vpk) gynnar en
marginalskattesänkning i första hand de högavlönade och bidrar till att
ytterligare snedvrida de rådande löne- och inkomstklyftorna. Motionärerna
begär därför ett uttalande som går ut på att regeringen inte bör lägga
fram något skatteförslag som innebär marginalskattesänkningar för högavlönade
utan i stället införa en skatterabatt för de lägst avlönade 1989 och
1990.

Utskottet

Utskottet har tidigare i vår behandlat olika motionsyrkanden avseende
skatten för 1990 års inkomster (1988/89: SkU20). Enligt utskottet borde
frågan om utformningen av 1990 års skatter anstå till dess resultatet av den
pågående översynen av skattesystemet redovisats och möjligheterna att
överblicka resultatet av de pågående löneförhandlingarna förbättrats. Utskottet
utgick ifrån att regeringen därefter skulle komma att lägga fram
förslag beträffande 1990 års skatter. Regeringens avsikter enligt propositionen
ligger enligt utskottet väl i linje med vad utskottet förordat, och
utskottet anser inte att någon omständighet förebragts som motiverar att
ställning tas redan nu — innan utredningarna presenterat sina förslag och
innan man kan till fullo överblicka utfallet av avtalsförhandlingarna — till
en mera detaljerad utformning av skatten för nästa års inkomster. Utskottet
finnér det heller inte befogat att genomföra några nedsättn ingar beträffande
skatten redan på årets inkomster. Utskottet biträder således propositionen
i vad avser inriktningen av kommande förslag rörande skatterna
för inkomsterna under år 1990 och avstyrker samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker och tobaksskatten Propositionen I

propositionen framhålls att den ekonomiska politiken nu måste stramas
åt för att dämpa tendenserna till överhettning och hålla nere pris- och kostnadsstegringarna.
Åtgärderna bör enligt propositionen inriktas på att
dämpa såväl den privata konsumtionen som löneglidningen i syfte att
mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för ökad export
och ökade investeringar.

Som ett led i denna politik föreslås i propositionen att skatten på sprit,
vin och starköl höjs så att priserna stiger med i genomsnitt ca 5 %. En
sådan höjning är enligt propositionen motiverad även av alkoholpolitiska
skäl. Ökningen av skatteintäkterna för statsverket på grund av höjningen
är beräknad till 200 milj. kr. för helt år räknat.

Med hänvisning till bl. a. behovet av en ekonomisk åtstramning föreslås
vidare i propositionen att skatten på cigarretter höjs med 5 öre per styck,
på röktobak med 15 kr. per kg och på snus med 3 kr. per kg. För cigarretter

1988/89: SkU4y

beräknas höjningen innebära att priset stiger med ca 10 %. Merintäkterna
för statsverket är beräknade till 500 milj. kr. för helt år räknat.

Motioner

Bengt Westerberg m.fl. yrkar i motionerna FiU61 (yrkande 7) och Sk674
(yrkande 2) — den sistnämnda med hänvisning till motivering i motion
So301 — att skatten på alkholdrycker höjs så att priset stiger med ca 10 %.
Ett liknande yrkande ställs i motion FiU62 (yrkande 7) av Olof Johansson
m. fl. (c). I motionerna FiU64 (yrkande 16, delvis) av Inger Schörling m. fl.
(mp) och Sk684 (yrkandena 2 — 4) av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att
skatten höjs på sprit med 40 % och på vin och starköl med 20 %. Genomgående
åberopas alkoholpolitiska skäl.

I motionerna FiU61 (yrkande 6) av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och
Sk653 av Daniel Tarshys m. fl. (fp) yrkas — i den sistnämnda motionen
hänvisas till motivering i motion So482 — att skatten på tobaksvaror höjs
så att eftersläpningen i prisutvecklingen från 1970-talet hämtas in. I den
förstnämnda motionen anges att detta innebär att skatten på cigarretter
bör höjas så att priset per paket stiger med 3 kr. I motion Sk444 (yrkande
17) av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att skatten på tobaksvaror höjs så att
priset stiger med 30 % och att höjningen också skall omfatta cigarrer och
cigariller. Slutligen yrkar Inger Schörling m.fl. (mp) i motion FiU64 (yrkande
16, delvis) och Birger Schlaug (mp) i motion Sk684 (yrkande 1) att
skatten på tobaksvaror höjs så att priset stiger med 40 %. Yrkandena motiveras
genomgående med tobaksbrukets skadeverkningar på folkhälsan.

Vad särskilt gäller beskattningen av starköl innebär förslaget i propositionen
att skatten höjs från 9,50 kr. per liter till 10,35 kr. per liter. I motion
Fiu76 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas inrättande av en ny skatteklass med
lägre skatt — i motionen föreslås 7,50 kr. per liter — för starköl med högst
3,6 viktprocent alkohol. Liknande förslag läggs fram i motionerna Sk615
av Bengt Silfverstrand m. fl. (s), Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta
Svenson (båda m) och Sk701 (yrkande 2) av Karin Ahrland (fp) och Bo
Lundgren (m). Enligt motionärernas uppfattning skulle man härigenom
stimulera konsumenter av starköl till att övergå till ett alkoholsvagare öl.

I motion Sk641 av Rolf Clarkson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
om att skattefri servering och försäljning av bl. a. alkoholdrycker bör medges
ombord på fartyg i trafik mellan det svenska fastlandet och Gotland på
samma sätt som gäller för trafiken till och från Åland. Härigenom skulle
man enligt motionärerna uppnå bättre service ombord och fler avgångar.

Utskottet

Utskottet delar uppfattningen att en höjning av skatterna på alkohol- och
tobaksvaror bör ingå bland de åtgärder som lämpligen bör användas för att
uppnå en eftersträvad åtstramning av ekonomin. Utskottet vill dessutom
betona att man av alkoholpolitiska och allmänt hälsopolitiska skäl med
återkommande skattehöjningar bör hålla tillbaka konsumtionen på de ifrågavarande
varugrupperna och få priset på dem att följa den allmänna pris -

1988/89: SkU4y

utvecklingen. De i propositionen föreslagna höjningarna förefaller utskottet
väl avvägda, och utskottet tillstyrker således propositionen i de aktuella
delarna. Samtidigt avtyrker utskottet beträffande alkoholskatten motionerna
FiU61, FiU62, FiU64, Sk674och Sk684 samt beträffande tobaksskatten
motionerna FiU61, FiU64, Sk444, Sk653 och Sk684 i berörda delar
såvitt motionerna inte kan anses tillgodosedda.

Utskottet kan för sin del inte dela bedömningen att en sänkning av priset
på ett svagare starköl automatiskt leder till att detta öl efterfrågas på bekostnad
av vanligt starköl utan det kan i stället bli fråga om en ökning
totalt sett av ölkonsumtionen, som redan uppvisar en oroande utveckling.
Mot bakgrund härav och mot starkölets starka attraktionskraft hos ungdomar,
som utskottet finner det angeläget att dämpa, avstyrker utskottet motionerna
FiU76, Sk615, Sk689 och Sk701 yrkande 2.

Nu liksom tidigare finner utskottet vidare att skattefri servering och försäljning
av alkoholdrycker, liksom skattefri försäljning av tobaksvaror och
andra varor, bör förbehållas den internationella trafiken. Med det sagda
avstyrker utskottet även motion Sk641.

Höjning av mervärdeskatten

Propositionen

I syfte att minska överefterfrågan på varor och tjänster och strama åt ekonomin
för att dämpa tendenserna till överhettning föreslås i propositionen
en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten. Förslaget innebär att
mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden fr. o. m. den 1
juli 1989 t.o. m. den 31 december 1990.

Motioner

Samtliga oppositionspartier motsätter sig bifall till propositionen i denna
del. Avslagsyrkandena återfinns i motionerna FiU60 (yrkande 11) av Carl
Bildt m.fl. (m), FiU61 (yrkande 5) av Bengt Westerberg m. fl. (fp), FiU62
(yrkande 9, delvis) av Olof Johansson m. fl. (c), FiU63 (yrkande 9) av Lars
Werner m. fl. (vpk) och FiU64 (yrkande 2) av Inger Schörling m. fl. (mp).

Utskottet

De grundläggande invändningar som i motionerna har riktats mot förslaget
innebär att den föreslagna höjningen av mervärdeskatten leder till höjd
inflation, höjt skattetryck och en felaktig fördelning. I en del av motionerna
framhålls att en åtstramning eller andra åtgärder mot överhettningen
i svensk ekonomi bör åstadkommas på annat sätt. Mot den kritik som
samtliga oppositionspartier från sina utgångspunkter har riktat mot förslaget
har företrädarna från regeringspartiet inte motsatt sig att propositionen
avslås i denna del. Utskottet tillstyrker följaktligen avslagsyrkandena i de
nämnda motionerna och avstyrker propositionen i berörd del.

1988/89: SkU4y

Höjning av den allmänna löneavgiften

I propositionen aviseras en senare proposition om en höjning av den allmänna
löneavgiften, vilket föranlett vissa motionsyrkanden. Propositionen
har numera inkommit under beteckningen 1988/89:151 och med anledning
av den har ytterligare motioner väckts. Utskottet avser att senare
avge ett yttrande även i det ärendet.

Tillfälligt sparande

Motionerna

I två motioner har förslag lagts fram om ett obligatoriskt sparande. Syftet
är att uppnå en eftersträvad åtstramning av ekonomin på ett från fördelningssynpunkt
fördelaktigt sätt.

I motion FiU59 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s) föreslås att ett tillfälligt
sådant sparande införs fr. o. m. september i år t. o. m. utgången av år 1990.
Enligt motionen bör vidare sparandet uppgå till fyra procent av den preliminära
skatten och knytas an till den preliminära skatteuppbörden. I samband
med det slutliga fastställandet av skatten bör också det belopp fastställas
som rätteligen skall sparas. Vidare bör föreskrivas att felande belopp
skall betalas in i samband med fyllnadsinbetalning och att
kvarskatteavgift annars påförs. Ränta bör utgå på sparat belopp och sparbeloppen
bör vara bundna i två till tre år.

1 motion FiU62 (yrkande 9, delvis) av Olof Johansson m.fl. (c) läggs
också fram ett förslag till obligatoriskt sparande men med en något annorlunda
utformning. Enligt den motionen bör sparandet uppgå till 2 % av
bruttolönen eller — om den skattskyldige är rörelseidkare — 2 % av rörelseinkomsten.
För löntagare bör gälla att arbetsgivaren drar hälften från
löntagarens bruttolön och andra hälften betalar arbetsgivaren själv. Den
sistnämnda delen bör utgöra en avdragsgill kostnad i rörelsen men inte
belastas med sociala avgifter. De som betalar B-skatt betalar 2 % av inkomst
av rörelse, varav hälften utgör avdragsgill kostnad i rörelsen. Betalningen
samordnas med preliminärskatteinbetalningen. Ränta skall utgå på
sparat belopp. Riksdagen eller, efter bemyndigande av riksdagen, regeringen
beslutar om frisläpp av sparat belopp. Vid uttag skall det uttagna
beloppet beskattas enligt en särskild skala.

Utskottet

Utskottet, som i det föregående inte tillstyrkt förslaget till höjd mervärdeskatt,
vill för sin del ställa sig bakom tanken att kyla ned ekonomin genom
ett tillfälligt, obligatoriskt sparande. En sådan åtstramningsåtgärd drabbar
hushållen mindre hårt än en mervärdeskattehöjning eftersom sparandet
efter en tid återgår till hushållen.

Som framhålls i båda motionerna bör ett sådant sparande sättas i kraft
så snart som möjligt för att snabbt få till stånd en nödvändig neddragning
av den nuvarande överefterfrågan på varor och tjänster. Sparandet bör

1988/89: SkU4y

vara tidsbegränsat eftersom dess syfte är att avhjälpa de nuvarande överhettningstendenserna
i ekonomin.

Vad gäller sparkravets omfattning biträder utskottet tankarna i motion
FiU59 och FiU62. Det får ankomma på finansutskottet att slutligt fastställa
vilken nivå på sparandet som bör föreslås och även i övrigt den exakta
utformningen av förslaget. På sparat belopp bör en ränta på lämplig
nivå utgå.

I båda motionerna har man i övrigt valt att knyta an sparandet till systemet
för skatteuppbörden. Detta förefaller utskottet att vara en riktig tanke
och utskottet bedömer det lagförslag som lagts fram i motion FiU59 som
genomförbart. I brist på annat underlag än motionerna och på den korta
tid som stått till buds har utskottet dock inte kunnat göra någon mera ingående
granskning av lagförslaget. Det får ankomma på finansutskottet att
efter lagrådsgranskning göra en detaljbedömning av den föreslagna lagstiftningen.

Utskottet föreslår således att finansutskottet med anledning av motionerna
FiU59 och FiU62 och med de ändringar som föranleds av det ovan
anförda hemställer att riksdagen beslutar införa ett obligatoriskt sparande
med angiven inriktning.

Investeringsavgift

Motioner

En annan åtgärd för att dämpa överhettningen som föreslås i några motioner
är en särskild investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten. 1 samtliga
dessa motioner föreslås att en sådan investeringsavgift skall utgå med 25 %
av byggkostnaden för vissa byggen. I vissa andra hänseenden skiljer sig
motionerna åt.

I motion FiU62 (yrkande 16) av Olof Johansson m.fl. (c) föreslås att
investeringsavgiften skall belasta nyproduktion av lokaler och kontor. Vidare
föreslås att avgiften skall uttas inom det område som benämns
”Stockholm —Uppsala-korridoren”.

Enligt motion FiU63 (yrkande 15) av Lars Werner m. fl. (vpk) bör avgiften
tas ut på kostnaden för allt byggande utom bostäder och kommunal
eller landstingskommunal service. Den bör vidare enligt motionärerna ges
en regionalpolitisk profil och kunna differentieras i förhållande till graden
av överhettning i andra områden. Byggverksamhet särskilt i Stockholms
innerstad och bandet mot Arlanda bör träffas av avgiften.

I motion FiU64 (yrkande 17) av Inger Schörling m. fl. (mp) föreslås att
avgiften skall tas ut på oprioriterade byggen i storstadsområdena. Motionärerna
vill härigenom bl. a. prioritera bostadsbyggande.

Hans Göran Franck m. fl. (s) begär i motion FiU92 (delvis) förslag om
bl. a. investeringsavgifter i ekonomiskt överhettade regioner. Motionärerna
anser att denna åtgärd i kombination med vissa andra är bättre än de
generella åtstramningsåtgärder som regeringen föreslagit och som enligt
motionärerna drabbar människor med låga inkomster hårdast.

1988/89: SkU4y

Utskottet

Utskottet vill erinra om att investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
har använts vid tre tillfällen sedan 1950-talet, senast under perioden den
23 maj — den 19 oktober 1977. Vid det senaste tillfället infördes den som
ett led i en nödvändig åtstramning och för att dämpa den snabba kostnadsutvecklingen
inom byggnadssektorn och frigöra resurser för industrins och
bostadssektorns anspråk.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att överhettningen och
bristen på arbetskraft är särskilt påtagliga i Storstockholmsområdet (Stockholms
län exkl. Norrtälje). Förhållandena torde vara likartade inom Uppsalaområdet.
Inom dessa regioner är det särskilt angeläget att sätta in åtgärder
som dämpar tendenserna till överhettning och håller nere kostnadsstegringarna.
Ett annat viktigt önskemål är att motverka regionala
skillnader i den ekonomiska utvecklingen.

Mot den angivna bakgrunden vill utskottet bl. a. peka på den åtgärd som
anvisats i de ovannämnda motionerna, nämligen att återinföra en investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten. För att frigöra resurser till bostadsbyggandet
och underlätta för den viktiga offentliga vård- och servicesektorn
bör dessa områden undantas från avgiften. Utskottet anser att möjligheten
att införa en investeringsavgift med denna utformning bör
undersökas närmare.

Enligt utskottets mening bör man alternativt undersöka förutsättningarna
att genom förändringar i den statliga fastighetsskatten uppnå de eftersträvade
effekterna. För närvarande träffar fastighetsskatten hyreshus,
småhus och bostadsbyggnader på lantbruk. Med hyreshus avses i detta
sammanhang byggnader som är inrättade till bostad åt minst tre familjer
eller till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande. Underlaget för
fastighetsskatten är en tredjedel av byggnads- och markvärdet för småhus
och hela taxeringsvärdet för övriga fastigheter utom för jordbruksfastigheter,
där underlaget utgörs av hela bygggnads- och tomtmarksvärdet. Utskottet
har närmast i tankarna att höja skatteuttaget för andra fastigheter
än sådana som används för bostadsändamål inom den berörda regionen.

Utskottet föreslår att finansutskottet som ett alternativ till den extra treprocentiga
höjningen av löneavgiften i Storstockholmsområdet som föreslås
i proposition 1988/89:151 överväger dessa förslag och hemställer att
riksdagen beslutar om åtstramningsåtgärder i enlighet med det anförda.
Utskottet avstyrker motionerna i den mån de ej kan anses tillgodosedda
med det sagda.

Grundavdrag för barn
Motion

I motionerna FiU60 (yrkande 18) återkommer Carl Bildt m. fl. (m) med en
begäran om att regeringen skall lägga fram ett förslag om barnavdrag med
15 000 kr. Samma yrkande ställs i motion FiU88 (yrkande 1, delvis) av
Sten Svensson m. fl. (m). Syftet är att göra skatteuttaget bättre anpassat till
inkomsttagarnas försörjningsbörda.

1988/89: SkU4y

Utskottet

Utskottet har under senare år vid upprepade tillfallen förhållit sig avvisande
till motionsyrkanden om bl. a. grundavdrag för barn. Senast innevarande
vår skedde detta med den enligt utskottets mening välgrundade
motiveringen att det skulle vara förenat med svårigheter att via beskattningen
söka kompensera barnfamiljer för deras kostnader utan att komma
i konflikt med strävandena att uppnå enkelhet i deklarations- och taxeringsarbetet
och att kostnader för barn är av sådan natur att de i första hand bör
beaktas på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen. Utskottet vidhåller
sin uppfattning i denna fråga och avstyrker motionerna FiU60 och
FiU88 i berörda delar.

Pensionärer

Motioner

1 motion Fiu60 (yrkande 17) av Carl Bildt m. fl. (m) begärs att regeringen
skall lägga fram förslag om att slopa avtrappningen av det extra avdraget
mot förvärvsinkomster för pensionärer. I motion FiU61 (yrkande 11, delvis)
av Bengt Westerberg m. fl. föreslås att man inför ett förvärvsavdrag för
pensionärer med 10 000 kr. Syftet är att minska de marginaleffekter vid
beskattningen som enligt motionärerna hindrar många pensionärer från
att fortsätta med förvärvsarbete efter pensioneringen.

Utskottet

Riksdagen har under det senaste året beslutat om olika åtgärder för att
minska de marginalskatte- och andra marginaleffektsproblem som avtrappningen
av det extra avdraget medför. Bl. a. beslutades under hösten
1988 om ändringar av bestämmelserna för inkomst- och förmögenhetsprövningen
av det extra avdraget och det kommunala bostadstillägget i
syfte att mildra marginaleffekterna i vissa fall. Frågan om folkpensionärernas
extra avdrag är för närvarande föremål för överväganden inom RINK,
och mot bakgrund av att ett förslag är att vänta inom kort finns det enligt
utskottets mening inte någon anledning att nu vidta några åtgärder med
anledning av motionerna FiU60 och FiU61 i denna del. Utskottet avstyrker
därför de ifrågavarande motionsyrkandena.

Skattefritt sparande på vissa konton m. m.

Motioner

1 motion FiU61 (yrkande 4, delvis) av Bengt Westerberg m. fl. (fp) begärs i
syfte att stimulera till ett ökat hushållssparande att regeringen skall lägga
fram förslag om att införa ett långsiktigt bundet sparande i bank på samma
villkor som pensionssparande. I samma syfte föreslås i motion FiU62 (yrkande
15) av Olof Johansson ett införande av personliga investeringskon -

1988/89: SkU4y

ton. Systemet skulle bia. gå ut på att insatt belopp skulle befrias från skatt,
avkastningen skulle vara skattefri och uttag för vissa ändamål skulle vara
skattefria.

Utskottet

Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år avstyrkt motioner
om införande av olika former av konton med avdragsrätt för insatt belopp
m. m. med hänvisning till det pågående arbetet med en översyn av skattelagstiftningen.
Som tidigare nämnts väntas resultat av dessa överväganden
under sommaren 1989. Utskottet finnér inte anledning att nu frångå denna
ståndpunkt utan avstyrker båda de aktuella motionsyrkandena.

Aktier m. m.

Motioner

I motionerna FiU85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m)
och FiU82 av Håkan Hansson m.fl. (c) yrkas att omsättningsskatten på
värdepapper avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1989. Även Olof Johansson m.fl
(c) anser att denna skatt bör avskaffas och begär i motion FiU62 (yrkande
21) att regeringen lägger fram förslag om en avveckling. Som skäl för yrkandena
åberopas de negativa effekter som enligt motionärernas uppfattning
omsättningsskatten på aktier m. m. haft på bl. a. penningmarknaden.

I syfte att stimulera ett ökat hushållssparande i aktier begärs i motion
FiU61 (yrkande 4, delvis) att tvåårsregeln vid aktieförsäljningar avskaffas
och att realisationsvinster och realisationsförluster skall behandlas symmetriskt
med en skattepliktig vinst resp. förlust på 40 %. I motion FiU92
(delvis) av Hans Göran Franck m. fl. (s) föreslås däremot skärpta skatter
på aktier och annan förmögenhet.

Utskottet

Utskottet har vid sin återkommande behandling av likartade yrkanden
bl. a. framhållit att skattereglerna för aktier i allmänhet erbjuder avsevärda
fördelar jämfört med vad som gäller för vanligt banksparande och att reglerna
innebär att arbetsfria inkomster beskattas väsentligt förmånligare än
arbetsinkomster. Detta är enligt utskottets uppfattning ett av de stora problem
som ingår i de pågående övervägandena rörande den kommande
skattereformen som syftar till att nedbringa marginalskatterna och samtidigt
upprätthålla de fördelningspolitiska ambitionerna i skattelagstiftningen.
Som utskottet framhållit vid sin tidigare behandling av motionsyrkanden
på dessa områden är samtliga de frågor som tas upp i motionerna
av den arten att de bör prövas i detta sammanhang. Några nya omständigheter
som bör föranleda en annan bedömning har inte förekommit. Utskottet
avstyrker alltså motionerna i nu angivna delar.

1988/89: SkU4y

t2 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 4y

Vinstskatt

1988/89: SkU4y

Motion

I motion FiU63 (yrkande 12) av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkas införande
av en engångsskatt på företagens likviditet med 10 miljarder kronor som
enligt motionärerna bör användas till vård, omsorg, skola och kultur. Därutöver
(yrkande 13) begärs i samma motion att regeringen lägger fram förslag
om en permanent vinstskatt för de kommande budgetåren motsvarande
10 miljarder kronor.

Utskottet

Utskottet vill erinra om att regeringen tidigare i år förslagit en vinstskatt
som beräknas ge ökade skatteintäkter på 3,5 miljarder kr. Utskottet har
nyligen tillstyrkt detta förslag (prop. 1988/89:132, SkU33). Att nu besluta
om ytterligare pålagor för företagen av en sådan omfattning som föreslås i
motionen kan enligt utskottet inte komma i fråga. Med hänsyn härtill och
då det inte finns anledning att avvika från sedvanlig budgetbehandling i
fråga om de utgiftsändamål som motionärerna nämnt avstyrker utskottet
motionen.

Mervärdeskatt på livsmedel

Motioner

I motionerna FiU62 (yrkande 18, delvis) av Olof Johansson m. fl. (c) och
FiU63 (yrkande 17) av Lars Werner m. fl. (vpk) återkommer motionärerna
med tidigare ställda krav om att slopa eller sänka mervärdeskatten på livsmedel.

Utskottet

Utskottet har vid sin återkommande behandling av denna fråga konsekvent
motsatt sig ett slopande eller en sänkning av mervärdeskatten på
livsmedel. Som framgår av den inledningsvisa redogörelsen över pågående
utredningar är ämnet för närvarande föremål för överväganden inom KIS.
I avvaktan på resultatet av KIS arbete, som väntas föreligga inom kort, bör
enligt utskottets uppfattning ingen åtgärd med avssende på denna fråga
beslutas av riksdagen och utskottet avstyrker därför motionerna FiU62
och FiU63 i dessa delar.

Uranskatt

Motion

I motion FiU62 (yrkande 13) av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas införande
av uranskatt motsvarande 1 öre per kWh insatt bränsle. I motion FiU64

(yrkande 10) av Inger Schörling m. fl. (m) begärs ett uttalande av riksdagen
om att elskatten bör omvandlas till en skatt på energiråvaror. Yrkandet
omfattar även vattenkraft.

Utskottet

Enligt uskottets uppfattning skulle en beskattning av den primära energiråvaran
för kärnkraftverk, uranet, innebära vissa fördelar. Ett motiv för en
sådan beskattning är att man härigenom skulle träffa även svinn och överföringsförluster
med skatten, vilket borde vara ägnat att stimulera till en
höjning av verkningsgraden. Med det enstaka antal skattskyldiga man bör
ha anledning att räkna med om en sådan ordning införs finnér utskottet att
skatteadministrativa skäl inte bör kunna anföras mot en beskattning av
nämnt slag.

Enligt utskottets uppfattning finns det således anledning att skyndsamt
utreda förutsättningarna för införande av en skatt på det uran som används
i kärnkraftverk. Denna utredningsuppgift bör enligt utskottets mening
anförtros åt kommittén om ökad användning av ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. Utskottet föreslår att finansutskottet hemställer att
riksdagen som sin mening ger det nu anförda regeringen till känna. Detta
innebär att utskottet delvis tillstyrker motion FiU62 i denna del. Utskottet
avstyrker däremot yrkande 10 i motion FiU64 såvitt yrkandet inte kan
anses tillgodosett.

Övriga energiskattefrågor
Motioner

I några motioner har yrkanden ställts som avser olika ändringar av energibeskattningen.
Syftet är genomgående energipolitiskt och bl. a. vill man
uppnå ett ökat energisparande.

I motion FiU62 (yrkande 14) av Olof Johansson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar om en likvärdig beskattning av fossila bränslen, oavsett om
de används för el- eller värmeproduktion. I motion FiU64 av Inger Schörling
m. fl. (mp) yrkas höjning av bensinskatten m. m. (yrkande 6), slopande
av fordonsskatten och motsvarande höjning av bensinskatten (yrkande 7),
höjning av skatten på olja och kol (yrkande 8), höjning av skatten på el
(yrkande 9), höjning av skatten på industrigasol, naturgas och fartygsbränsle
(yrkande 11), minskning av energiskattenedsättningen för energiintensiv
industri (yrkande 12) och överföring av kilometerskatten till en skatt på
bränslet (yrkande 30). Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkar i motion Sk652
(yrkande 3) en skatt på flygbränsle motsvarande 2:50 kr. per liter.

Utskottet

Skatt på elektrisk kraft utgår enligt lagen om allmän energiskatt i normalfallet
med 7,2 öre per kilowattimme. Skatten för elektrisk kraft som förbrukas
inom vissa i lagen angivna glesbygdskommuner, framför allt i de

1988/89: SkU4y

nordliga delarna i landet, uppgår dock endast till 6,2 öre per kilowatttimme.
För kraft som förbrukas i industriell verksamhet är skattesatsen 5
öre per kilowattimme.

Därutöver utgår skatt på elektrisk kraft som produceras i vissa vattenkraftverk
enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft. Vidare
utgår en särskild skatt på elektrisk kraft som produceras i kärnkraftverk
enligt lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

Den senaste höjningen av energiskatten på el trädde i kraft den 1 december
1984 (prop. 1984/85:45, SkU14). Sedan denna tidpunkt har skatten på
andra energislag, t. ex. olja, kol och gasol, höjts i inte obetydlig omfattning.
Under den förhållandevis långa perioden utan skattehöjningar har dock
elen ändå utsatts för kraftiga prishöjningar.

Andra energiskatter uppgår för närvarande till följande nivåer. Olja beskattas
med 860 kr. per m3 samt med en särskild skatt på 118 kr. per m3.
För kolbränslen uppgår skatten till 400 kr. per ton och den särskilda skatten
till tio kronor per ton. För naturgas är skatten 308 kr. per 1 000 m3. För
motorgasol utgår skatt med 92 öre per liter och för industrigasol slutligen
är skatten 185 kr. per ton.

Utskottet finnér det av bl. a. energipolitiska — men också finanspolitiska

— skäl motiverat att i avvaktan på en genomgripande skatteomläggning
tillfälligt höja elskatten med 2 öre per kilowattimme. Höjningen bör vara
generell och alltså omfatta all elektrisk kraft oberoende av nu gällande
skattesats. Åtgärden skall också ses som ett led i en övergång till sänkt skatt
på arbete — genom t. ex. sänkta marginalskatter och/eller skattereduktion

— och höjd skatt på energi.

Av samma skäl bör enligt utskottets uppfattning vissa andra energiskattehöjningar
genomföras nu. Utskottet föreslår att skatten på olja höjs med
100 kr. per m3 och att motsvarande höjning görs av skatten på kol, naturgas
och gasol.

Regeringen har tidigare beslutat att den allmänna energiskatten för år
1989 vid industriell tillverkning skall begränsas så att den utgör högst 1,7 %
av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Utskottet anser
att de nu förordade energiskattehöjningarna inte bör slå igenom för
dessa företag. Regeringens beslut bör således inte ändras på denna punkt.

Höjningarna bör träda i kraft den 1 juli 1989. Utskottet beräknar att de
tillsammans ger en ökning av skatteintäkterna med knappt 3 miljarder
kronor. Det anförda innebär att utskottet delvis tillstyrker motion FiU64
yrkandena 8, 9 och 11.

Vidare instämmer utskottet i uppfattningen att en ökad likformighet bör
eftersträvas när det gäller beskattningen av el från kraftvärmeverk resp.
kondenskraftverk. Ett första steg i den riktningen kan vara att spillvärmen
från kondenskraftverk beskattas på samma sätt som värmeproduktionen i
kraftvärmeverk. Utskottet föreslår att finansutskottet med anledning av
motion FiU62 yrkande 14 hemställer att riksdagen begär att regeringen
skyndsamt skall lägga fram förslag härom.

Beträffande de övriga yrkandena i de nu berörda motionerna anser ut -

1988/89: SkU4y

skottet att ett ståndpunktstagande bör anstå till dess att KIS presenterat
sina förslag. Utskottet avstyrker således även dessa motioner.

Övriga frågor
Motioner

Utöver de nämnda yrkandena på energiskatteområdet begärs i motion
FiU64 (yrkande 13) av Inger Schörling m.fl. (mp) ett uttalande om att
införa miljöavgifter på förorenade utsläpp. I samma motion (yrkande 14)
yrkas införande av en förpackningsskatt på förpackningar av aluminium
och plast. Likartade yrkanden ställs i motionerna Sk455 (yrkande 15) av
Inger Schörling m. fl. (mp), Sk635 — med hänvisning till motivering i motion
N264 — av Carl Frick (mp) och Sk660 (yrkandena 1 — 3) av Carl Frick
och Gösta Lyngå (mp).

Slutligen yrkas i motionerna FiU64 (yrkande 15), Sk455 (yrkande 14)
och Sk695 (yrkande 2) — alla motionerna väckta av Inger Schörling m.fl.
(mp) — en fördubbling av reklamskatten. Motionärerna anser att reklamen
delvis är orsak till den rådande överhettningen och att den innebär ett
omfattande slöseri med papper.

Utskottet

Beträffande reklamskatten vill utskottet erinra om att reklamskatteutredningens
betänkande (SOU 1988:17) Reklamskatt för närvarande övervägs
inom finansdepartementet efter sedvanlig remissbehandling. Tidigare i vår
(1988/89: SkU23) har utskottet uttryckt uppfattningen att man bör invänta
resultatet av dessa överväganden innan ställning tas till olika förslag till
förändringar av reklamskatten. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och
avstyrker motionerna FiU64, Sk455 och Sk695 i berörda delar.

Tanken på en allmän förpackningsskatt har tidigare aktualiserats i återkommande
sammanhang men befunnits alltför komplicerad för att genomföra.
För närvarande utgår en skatt på vissa dryckesförpackningar.
Förpackningar som innehåller minst 0,2 och högst 3 liter är skattepliktiga.
Skatten utgår med 8 öre för varje pantförpackning och med 10 — 25 öre per
förpackning för andra skattepliktiga förpackningar. Det finns för närvarande
enligt utskottets mening ingen anledning att aktualisera någon utvidgning
av det skattepliktiga området och utskottet avstyrker därför motionerna
FiU64, Sk455, Sk635 och Sk660 i nu behandlade delar.

Den i motion FiU64 (yrkande 13) väckta frågan om en miljöavgift på
utsläpp av svavel m. m. har som nämndes i inledningen till detta yttrande
tagits upp av MIA i ett betänkande, som för närvarande remissbehandlas.
Utskottet anser att det inte finns anledning att föregripa regeringens överväganden.
Man bör därför enligt utskottets mening avvakta resultatet
härav innan ställning tas till en pålaga av det slag som föreslagits i motionen,
som utskottet följaktligen avstyrker.

1988/89: SkU4y

Stockholm den 18 maj 1989
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Torsten Karlsson (s), Görel
Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd
(c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s),
Sven-Erik Alkemark (s), Karl Hagström (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
och Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Avvikande meningar

1. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Regeringens förslag till åtstramningsåtgärder innebär enligt vår uppfattning
en krympning av ekonomin, prishöjande skatteskärpningar och höjda
arbetskraftskostnader. Vi avvisar dessa åtgärder liksom de skattehöjningar
som särskilt riktas mot Stockholmsregionen. Vi ställer oss i stället bakom
den politik som förespråkas av moderata samlingspartiet i motion FiU60
och som bygger på långsiktighet och fasthet och innebär att ekonomins
grundläggande problem angrips med utbudsstimulerande åtgärder. Ett
eventuellt behov av att dämpa efterfrågan får tillgodoses med generella
penningpolitiska åtgärder.

En genomgripande inkomstskattereform för 1990-talet bör ha som mål
att slopa den statliga inkomstskatten för den övervägande delen av inkomsttagarna.
Ingen bör ha en marginalskatt som överstiger 50 %. Skattereformen
bör kombineras med ett kommunalt skattestopp, så att den samlade
marginalskatten inte stiger genom att primärkommuner och landsting
utnyttjar bortfallet av den statliga skatten till att höja de egna skatterna.

Redan 1990 bör, som framhålls i motion FiU60, ett första steg tas. De
statliga skatteskalorna bör då få det utseende som framgår av nedanstående
tabell. Skattesatssänkningarna bör genomföras för inkomster över
140 000 kr. i skalan för tilläggsbelopp.

Beskattningsbar	Skatteskala
inkomst	1990
0- 75 000	4%
75 000-140 000	10%
140 000-190 000	24%
190 000-	35%

Vi biträder också uppfattningen att förändringar i det reala skatteuttaget
endast bör kunna ske genom politiska beslut och inte som en konsekvens
av inflationstakten. Regeringen bör därför få i uppdrag att lägga fram ett
förslag som innebär att fullt inflationsskydd återinförs.

1988/89: SkU4y

Med det anförda tillstyrker vi motion FiU60 i denna del och avstyrker
propositionen i motsvarande del. I den mån övriga motionsyrkanden inte
tillgodosetts avstyrker vi även dem.

2. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Britta Bjelle och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anför:

Vi delar den i motion FiU61 framförda uppfattningen att en stramare finanspolitik
skulle ha varit önskvärd för ett år sedan men i dag är det inte
motiverat med åtgärder som stryper efterfrågan. I stället bör man sätta in
åtgärder som får positiva effekter på arbetsutbudet, något som man för
övrigt även i propositionen ser som angeläget. Vi delar även finansministerns
bedömning, som överensstämmer med vad vi inom folkpartiet länge
hävdat, att den enskilda åtgärd som som skulle vara av största positiva
betydelse för svensk ekonomi är en skattereform med kraftigt sänkta marginalskatter.
Det är emellertid enligt vår mening fel att vänta med att en
reform ända till år 1991.

För att komma till rätta med dagen obalans i ekonomin bör ett ordentligt
steg i reformeringen av skattepolitiken tas redan 1990. Härigenom kan
många av de positiva effekterna av den kommande skattereformen uppnås
redan nästa år.

Den inledande reformeringen bör gå ut på att sänka marginalskatterna
med 7 — 15 % för flertalet heltidsarbetande. Även i det lägsta inkomstskiktet
bör marginalskatten sänkas. För att göra det mindre lönsamt att ta upp
lån bör skatteskalan utformas så att avdragens värde begränsas till 40 %.
Vidare bör det automatiska inflationsskyddet återinföras. Finansieringen
av marginalskattesänkningarna bör ske genom en kombination av minskade
offentliga utgifter och vissa höjningar och breddningar av andra skatter.
1 första hand bör därvid sådana förslag genomföras om vilka det råder
relativ bred enighet i de olika utredningarna.

Vi anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att begära av regeringen
att den återkommer tidigt i höst med ett förslag till skatteskala
m.m. enligt ovannämnda riktlinjer. Det innebär att vi tillstyrker motion
FiUöl i denna del och avstyrker propositionen och övriga motioner i motsvarande
del.

3. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Enligt vår mening är det viktigt att den planerade skattereformen ges en
utformning så att den medverkar till att minska de ökade skatteklyftorna
mellan hög- och låginkomsttagare. Marginalskattesänkningar bör genomföras
redan nästa år, kompletterade med åtgärder för att få en riktig fördelningspolitisk
profil.

Vi biträder det förslag som lagts fram i motion FiU62 om att en skatteskala
för 1990 bör kombineras med en en skattereduktion om 1 000 kr. till
alla. Skattereduktionen bör finansieras genom höjda energiskatter, genom

1988/89: SkU4y

införande av uranskatt samt genom lika beskattning av värme och el vid
kondenskraftproduktion. Vidare bör man vidta fördelningspolitiska skatteåtgärder
i form av en kraftigt förstärkt kommunal skatteutjämning och
en sänkning av mervärdeskatten på mat.

Vi anser att de kommande marginalskattejusteringarna inte får användas
i utpressningssyfte inför avtalsförhandlingarna och anser det därför
olämpligt att vänta med ett förslag om utformningen av 1990 års skatteskalor
tills avtalsförhandlingarna slutförts. Enligt vår uppfattning bör ett
förslag med den inriktning vi förordat föreläggas riksdagen utan dröjsmål
för att skingra den osäkerhet som nu räder. Det anförda innebär att vi
tillstyrker motion FiU62 i denna del och avstyrker propositionen och övriga
motioner i motsvarande del.

4. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Lars Bäckström (vpk) anför:

Jag instämmer i vpk:s uppfattning att en marginalskattesänkning i första
hand gynnar de högavlönade och bidrar till att ytterligare snedvrida löneoch
inkomstklyftorna. Tillsammans med de åtstramningsåtgärder som regeringen
förslagit är en marginalskattesänkning en direkt utmaning mot de
lågavlönade. Jag biträder därför förslaget i motion FiU63 att riksdagen
uttalar sig mot att regeringen lägger fram ett sådant förslag som aviseras i
kompletteringspropositionen för nästa år och som innebär ytterligare marginalskattesänkningar
som mest gynnar högavlönade. I stället bör en skatterabatt
för de lägst avlönade under 1989 och 1990 införas. Jag föreslår att
finansutskottet hemställer att riksdagen gör ett tillkännangivande i enlighet
med vad jag anfört och tillstyrker därmed motion FiU63 i denna del
och avstyrker propositionen och övriga motioner i motsvarande del.

5. Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Att kalla den nu aktuella höjningen av dryckesskatten för en åtstramningsåtgärd
är enligt vår uppfattning helt felaktigt; en höjning av den anledningen
är heller inte motiverad. Däremot får det anses aktuellt att genomföra
en skattehöjning på alkoholdrycker så att priset på dessa varor följer
den allmänna prisutvecklingen. Av alkoholpolitiska skäl tillstyrker vi således
förslaget i propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

6. Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker

Görel Thurdin (c), Britta Bjelle (fp), Rolf Henneryd (c) och Ingrid Hasselström
Nyvall (fp) anför:

Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut slogs fast att skatteinstrumentet
skall användas som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument i syfte att minska
den alltför höga konsumtionen av alkohol. Innebörden härav är enligt vår

1988/89: SkU4y

uppfattning att prishöjningar på alkoholvaror skall ligga före den allmänna
prisutvecklingen. Mot den bakgrunden anser vi att den skattehöjning som
nu bör vidtas bör avvägas så att priserna stiger med 10 %. Skattehöjningen
bör således vara dubbelt så stor som den regeringen föreslagit. Vi tillstyrker
således motionerna FiUöl, Sk674 och FiU62 i denna del och avstyrker
motion FiU64 och Sk684 i motsvarande del såvitt de sistnämnda motionerna
ej blivit tillgodosedda.

7. Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker
Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag vill erinra om att världshälsoorganisationen (WFIO) har som mål angett
att alkoholkonsumtionen bör minska med 25 % före år 2 000. Den i
propositionen föreslagna höjningen är enligt min mening för liten för att
ha den avsedda, styrande effekten. Som ett led i kampen att uppnå det av
WHO uppställda målet bör, som föreslås i motionerna FiU64 och Sk684,
skatten på spritdrycker nu höjas med 40 % och skatten på vin och öl höjas
med 20 %. Dessa ökningar bör enligt min bedömning leda till en minskning
av konsumtionen med 15 resp. ca 5 %. Jag tillstyrker således motionerna
FiU64 och Sk684 i denna del och avstyrker övriga nu berörda
motionsyrkanden såvitt de ej kan anses tillgodosedda.

8. Höjning av tobaksskatten

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi har samma uppfattning då det gäller tobaksskatten som i frågan om
dryckesskatten, nämligen att det är fel att kalla den aktuella höjningen för
en åtstramningsåtgärd och att en höjning av den anledningen inte heller är
motiverad. Däremot får det anses aktuellt att av hälsopolitiska skäl höja
skatten på tobaksvaror så att att priset på dessa varor följer den allmänna
prisutvecklingen. På den grunden tillstyrker vi förslaget i propositionen
och avstyrker motionerna i denna del.

9. Höjning av tobaksskatten

Britta Bjelle (fp), Lars Bäckström (vpk) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
anför:

Mot bakgrund av tobaksbrukets skadliga inverkan på folkhälsan finns det
enligt vår mening fog för en kraftigare skattehöjning på tobaksvaror än vad
regeringen föreslagit. Den höjning som föreslås i propositionen har, liksom
den senaste höjningen för ca ett år sedan, som huvudsakligt — för att inte
säga enda — syfte att justera skatten med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen.
Vi för vår del biträder förslagen i motionerna FiU61, Sk444
och Sk653 att höja skatten så att eftersläpningen sedan 1970-talet hämtas
in. Detta innebär enligt vår bedömning att priset bör stiga med 30 %

1988/89: SkU4y

och att skatten per cigarett bör höjas med 15 öre. Skatten på övriga tobaksvaror
bör höjas i motsvarande mån.

Vad särskilt gäller cigarrer, cigariller och liknande vill vi erinra om att
ingen skattehöjning skett sedan mars 1977, trots att skatten på övriga tobaksvaror
sedan denna tidpunkt höjts i omgångar vid inte mindre än sju
tillfällen. Frånvaron av höjningar för cigarrsortimentet har motiverats
med att priserna på dessa varor ändå har stigit kraftigt, en motivering som
vi inte kan godta. Den skulle enligt vår mening i förlängningen kunna innebära
att tobaksskatten inte alls fick höjas om prisnivån på tobaksvaror
allmänt skulle bli hög.

Mot bakgrund av det anförda föreslår vi att finansutskottet hemställer
att riksdagen beslutar höja skatten på cigaretter med 15 öre per styck och
på övriga tobaksvaror i motsvarande grad. Det innebär att vi i väsentliga
delar tillstyrker de ovan angivna motionerna men avstyrker motionerna
FiU64 och Sk684 såvitt de ej är tillgodosedda.

10. Höjning av tobaksskatten

Gösta Lyngå (mp) anför:

Tobakens skadeverkningar både för rökarna själva och för deras omgivning
är väl dokumenterade och torde inte behöva utvecklas närmare. Omsorgen
om folkhälsan talar enligt min mening för att man genom en betydligt
kraftigare skattehöjning än vad regeringen föreslagit åstadkommer en
prishöjning som är ägnad att medföra en avsevärd minskning av tobaksbruket.
Särskilt angeläget är det att förmå ungdomar att avhålla sig från
rökning.

Mot den bakgrunden biträder jag förslaget i motionerna FiU64 och
Sk684 att höja tobaksskatten med 40 %. Höjningen bör enligt min mening
också omfatta cigarrsortimentet. Jag föreslår att finansutskottet hemställer
att riksdagen beslutar härom. Med det anförda tillstyrker jag motionerna
FiU64 och Sk684 i denna del och avstyrker propositionen och övriga nu
behandlade motionsyrkanden.

11. En särskild skatteklass för alkoholsvagt starköl

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m) och Karl-Gösta Svenson (m), Lars
Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) anför:

Målsättningen för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen
och att få till stånd en övergång till konsumtion av svagare
alkoholdrycker. Mot den bakgrunden bör, som anförs i flera av de aktuella
motionerna, en ny skatteklass införas för öl med en alkoholstyrka mellan
folkölet och det nuvarande starkölet. Förslaget i motion FiU76 om en klass
på högst 3,6 viktprocent och en skatt på 7,50 kr. per liter är enligt vår
uppfattning väl avvägt. Därmed skapas förutsättningar för ett kvalitetsöl
som i fråga om alkoholstyrka och beskattning kommer att ligga mitt emellan
folkölet och det nuvarande starkölet. Öl i den nya skatteklassen bör i
likhet med starköl försäljas på Systembolaget. Vi föreslår att finansutskot -

1988/89: SkU4y

tet hemställer att riksdagen beslutar i enlighet med det anförda och tillstyrker
följaktligen motion FiU76 och övriga nu aktuella motioner.

12. Skattefri servering m.m. ombord på färjor till och från
Gotland

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Från olika håll har under senare år förslag lagts fram om viss skattefri försäljning
av varor i färjetrafiken mellan Gotland och det svenska fastlandet.
Bl. a. har länsstyrelsen i Gotlands län, Gotlands kommun och statens industriverk
ställt sig bakom denna tanke. Härvid har åberopats att förekomsten
av en sådan försäljning skulle stimulera en god trafikförsörjning,
förlänga turistsäsongen och öka Gotlands attraktionskraft för den växande
konferensnäringen. Vidare har framhållits att många europeiska länder i
dag tillåter en viss försäljning av skattefria varor i trafik mellan fastlandet
och en ö inom det egna landet om trafiken sker över internationellt vatten.

Även trafikutskottet har tidigare behandlat denna fråga. Utskottet förutsatte
i betänkandet TU 1985/86:26, som riksdagen bifallit, att ifrågavarande
spörsmål skulle bli föremål för en närmare prövning.

Frågan har senare aktualiserats av en särskild förhandlingsgrupp angående
turistprojekt m. m. på Gotland (Jo 1987:02), som i en skrivelse till
regeringen ställt sig bakom tanken på viss skattefri servering. Skrivelsen
har emellertid inte lett till någonting.

Vi anser att man bör undersöka möjligheten att tillåta servering av obeskattade
alkoholdrycker ombord på Gotlandsfärjorna. En sådan ordning
skulle enligt vår mening inte medföra några större kontrollproblem eller
andra problem rörande ordningen, trevnaden och nykterheten ombord. I
det sammanhanget bör också övervägas att tillåta en viss skattefri försäljning
ombord. Detta bör ges regeringen till känna. Det anförda innebär att
vi i allt väsentligt tillstyrker motion Sk641.

13. Tillfälligt sparande

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Det tvångsvisa sparande som i olika varianter föreslås i motionerna FiU59
och FiU62 och som båda avser att ersätta den i propositionen föreslagna
höjningen av mervärdeskatten får så länge sparandet pågår samma negativa
effekter för företagen som en höjning av arbetsgivaravgiften. Nackdelarna
består huvudsakligen i en fördyring av arbetskraften, särskilt kännbar
för arbetskraftsintensiva företag, och en försvagning av näringslivets
konkurrenskraft mot utlandet. Vi bedömer också att en pålaga av den här
karaktären kommer att inverka störande på löneförhandlingarna.

Dessutom ställer vi oss tvivlande till de påstådda åtstramningseffektema
av ett sådant sparande. De hushåll som redan sparar kan komma att
minska sitt frivilliga sparande allteftersom det tvångsvisa sparandet fortgår.
Andra hushåll kan komma att låna till konsumtion mot ”säkerhet” i

1988/89: SkU4y

det obligatoriska sparandet. De mest kännbara effekterna kommer således
att drabba dem som nu inte har råd att vare sig spara eller låna, dvs. låginkomsttagare.

De båda förslagens rättsliga konstruktioner — som bägge utgår ifrån att
det sparade beloppet skall betalas in i anslutning till den preliminära skatten
— lämnar också mycket i övrigt att önska. Att som föreslås i motion
FiU59 grunda sparandets omfattning på skatten leder till orättvisor mellan
dem som betalar hög skatt och dem som genom olika dispositioner nedbringat
sin skatt. Det torde räcka med att peka på å ena sidan hyresgäster
och å andra sidan villaägare med lån. Vidare förstärks skillnaderna mellan
högskatte- och lågskattekommuner. Att utgå från bruttolönen resp. rörelseinkomsten
— vilket är vad som föreslås i motion FiU62 — uppställer
också problem på grund av att människor har olika inkomstförhållanden
— sidoinkomster m.m. — som inte alltid kan beaktas i preliminärskatteuppbörden.
Att ha olika beräkningsgrunder för skatten och sparandet
torde dessutom uppställa administrativa komplikationer som inte nu kan
överblickas.

Det förefaller oss också betänkligt att utnyttja det skatterättsliga sanktionssystemet
för att driva in vad de sparskyldiga underlåtit att betala in.
Förslagen i båda motionerna synes oss illa genomtänkta och tillkomna
med alltför stor brådska. Vi avstyrker således såväl motion FiU59 som
motion FiU62 i denna del.

14. Tillfälligt sparande

Lars Bäckström (vpk) anför:

Jag instämmer i vpk:s mening att överhettade delar av ekonomin bör stramas
åt. Hushållens ekonomi är dock inte generellt överhettad. Efter långa
perioder av fallande reallöner behöver tvärtom många hushåll en stärkt
köpkraft. Under denna tid har dessa hushåll tvingats möta fallande reallöner
med lån för hushållskonsumtion. De avtal som nyligen tecknats på
arbetsmarknaden ligger på en sådan nivå, att det måste betraktas som ytterst
tveksamt om de kan leda till höjda reallöner. Färska siffror från SCB
visar också att hushållens konsumtion just nu faller.

Mot denna bakgrund kan jag inte tillstyrka förslag om tvångsmässigt
sparande. I stället borde enligt min mening åtgärder sättas in på kreditmarknaden
— t. ex. åtgärder mot alltför höga räntor, kreditrestriktioner —
och möjligheter öppnas att uppnå en kreditsanering genom ett juridiskt
förfarande.

Till detta kommer att åtstramningseffekten av det tvångsvisa sparande
som föreslås i motionerna FiU59 och FiU62 — vilken variant som än väljs
— drabbar de lägst avlönade och de stora barnfamiljerna värst, eftersom
människorna inom dessa kategorier normalt inte bedriver något större frivilligt
sparande och således inte kan kompensera det tvångsvisa sparandet
med en minskning av det frivilliga. Dessa människor är vidare ofta så kreditsvaga
att de inte har någon möjlighet att ta upp lån för att betala för

1988/89: SkU4y

nödvändig konsumtion. Jag avstyrker därför båda motionerna med avseende
på detta förslag.

15. Tillfälligt sparande
Gösta Lyngå (mp) anför:

Ett tillfälligt sparande i enlighet med de förslag som läggs fram i motionerna
FiU59 och Sk62 är enligt min mening att föredra framför en höjning
av mervärdeskatten. Vilken variant som än väljs är förslaget dock behäftat
med två väsentliga nackdelar.

Den första är den tvångsmässiga utformningen av förslaget som gör att
åstramningen träffar de lågavlönade och barnfamiljer hårdast. Människorna
inom dessa kategorier bedriver normalt inte bedriver något större
frivilligt sparande och kan således inte kompensera det tvångsvisa sparandet
med en minskning av det frivilliga. Dessa människor är vidare ofta så
kreditsvaga att de inte har någon möjlighet att ta upp lån för att betala för
nödvändig konsumtion.

Den andra nackdelen är att förslaget saknar miljöprofil. Dessa båda
nackdelar är, anser jag, av så allvarligt slag att jag inte kan ställa mig
bakom något av förslagen. Jag avstyrker därför både motion FiU59 och
motion FiU62 i denna del.

16. Investeringsavgift m. m.

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Investeringsavgift för oprioriterade byggen med 15 % av byggkostnaderna
utgick under en period under sommarhalvåret 1977. Den gången var motivet
för dess införande att den skulle utgöra ett led i en nödvändig åtstramning
och dämpa den snabba kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn
samt frigöra resurser för industrins och bostadssektorns anspråk.
Den upphävdes på initiativ av skatteutskottet sedan det visat sig att avgiften
på olika håll gett upphov till stora sysselsättningssvårigheter inom byggarbetsmarknaden
(SkU 1977/78:15).

Bl. a. denna erfarenhet ger enligt vår uppfattning vid handen att man bör
handskas mycket försiktigt med pålagor av den här typen. En investeringsavgift
för vissa byggen i Stockholmsregionen strider vidare mot den av
skatteutskottet normalt hävdade principen att inte differentiera skatter på
regional grund. Även med ett snabbt ikraftträdande skulle en sådan avgift
i de flesta fall inte få till följd att ett påbörjat eller nära förestånde byggnadsarbete
stoppas eftersom planeringen av sådana arbeten inte låter sig
rubbas så lätt. Däremot skulle de berörda företagen drabbas av stora kostnadsökningar.
Vem som i slutändan måste stå för kostnaderna för ett på
detta sätt fördyrat bygge — byggherren, fastighetsägaren eller någon annan
— beror naturligtvis på omständigheterna och kontraktsförhållandena i
det enskilda fallet, men man torde kunna räkna med våldsamma ekonomiska
störningar på byggsektorn inom Storstockholm.

1988/89: SkU4y

På längre sikt, när de berörda inom byggnadsindustrin hunnit anpassa
sig, torde avgiften medföra en kraftigt minskad byggnadsverksamhet i det
avgiftsbelagda området. Detta kan i sin tur leda till sysselsättningssvårigheter
bland byggnadsarbetarna och högre hyror i det redan befintliga fastighetsbeståndet.

Redan de nu gjorda invändningarna leder oss till att ta avstånd från
tanken på en investeringsavgift inom Storstockholm. Därtill kommer att
en sådan avgift ger upphov till svåra gränsdragningsproblem och är svår att
lagstifta om och administrativt besvärlig att hantera.

Tanken att höja fastighetsskatten för vissa fastigheter inom Storstockholm
går också stick i stäv mot principen att inte differentiera skatterna
på regional grund. Som åtstramningsåtgärd är dessutom en höjning
av fastighetsskatten helt förfelad eftersom den kan beräknas få effekt först
efter lång tid, i förevarande fall först 1991. Det är knappast troligt att den
leder till en minskning av byggverksamheten inom den berörda regionen
men däremot kan man anta att hyrorna måste höjas inom det befintliga
byggnadsbeståndet. En sådan höjning är emellertid från samhällets synpunkt
inte något att sträva efter.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att varken investeringsavgift eller
höjd fastighetsskatt bör komma i fråga inom Storstockholm. Vi avstyrker
därför samtliga nu aktuella motioner.

17. Investeringsavgift m. m.

Lars Bäckström (vpk) anför:

Jag stöder vpk:s avvisande hållning till regeringens förslag om en extra
höjning av arbetsgivaravgiften i Stockholm och stöder vpk:s förslag till åtgärder
för att få stopp för kontors-, affärs- och spekulationsbyggandet. En
investeringsavgift bör därför tas ut på annat byggande än sådant som avser
bostäder och kommunal och landstingskommunal service i de delar av landet
som har ett överskott av kontor etc. Det gäller särskilt Stockholms innerstad
och bandet ut mot Arlanda, där en avgift om förslagsvis 25 % av
byggkostnaderna bör kunna tas ut för all byggnation av nämnt slag. I övrigt
bör investeringsavgiften ges en regionalpolitisk profil och differentieras i
förhållande till graden av överhettning i andra områden. Jag föreslår att
finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag med angiven inriktning
och tillstyrker motion Fiu63 i denna del och avstyrker motionerna
FiU62 och Fiu64 i motsvarande del såvitt de sistnämnda motionerna ej
kan anses tillgodosedda.

18. Investeringsavgift m. m.

Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag ansluter mig till uppfattningen i motion FiU64 att man för att minska
den ekonomiska överhettningen i storstadsområdena och prioritera bostadsbyggandet
bör tills vidare införa en speciell investeringsavgift på
25% på oprioriterade byggen i storstadsområdena. Jag föreslår att finans -

1988/89: SkU4y

utskottet med bifall till motion FiU64 i denna del hemställer att riksdagen
beslutar härom. Vidare avstyrker jag motionerna FiU62 och FiU63 i
denna del såvitt motionerna inte kan anses tillgodosedda.

19. Grundavdrag för barn

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anfon

En grundläggande princip i svensk beskattningsrätt är att uttag av skatt
skall ske med hänsyn till bärkraft. Den svenska familjebeskattningen innebär
i sin nuvarande utformning ett avsteg från denna princip, eftersom den
inte tar någon hänsyn till familjens försörjningsbörda. En familjs totala
kostnader varierar med antalet barn. En inkomstbeskattning som skall
skapa rättvisa för barnfamiljerna måste därför enligt vår mening innehålla
bestämmelser om ett avdrag vid beskattningen för vaije barn.

Den statliga inkomstskatten bör på sikt avskaffas utom för de allra
högsta inkomsterna. Det är därför lämpligt att avdraget medges vid den
kommunala taxeringen. Härigenom uppnås att avdragets värde efter skatt
inte påverkas av föräldrarnas inkomstläge.

Med det anförda tillstyrker vi att man vid den kommunala taxeringen
inför ett grundavdrag om 15 000 kr. för varje hemmavarande barn under
18 års ålder. Avdragsrätten bör också omfatta barn i åldern 18 — 20 år som
går i gymnasieskola och uppbär studiestöd. De som har så låga inkomster
eller så många barn att de inte kan utnyttja grundavdraget fullt ut bör kompenseras
genom ”negativ skatt”, vilket innebär att ett belopp motsvarande
nettoeffekten av den inte utnyttjade delen av grundavdraget betalas ut
kontant. Härigenom kan alla oavsett inkomstförhållanden utnyttja avdragets
effekt fullt ut.

Reformen bör genomföras med början den 1 juli 1990. Av tekniska skäl
bör avdraget utformas så att det för hela beskattningsåret 1990 blir 2 500
kr. För 1991 bör det vara 7 500 kr., 12 500 kr. för 1992 och 15 000 kr. för
1993. Förslag härom bör föreläggas riksdagen så snart som möjligt. Vi tillstyrker
följaktligen motion FiU60 och FiU88 i denna del.

20. Inkomstprövningen av pensionärernas extra avdrag

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Det är inte rimligt att en pensionär som har låg pension och därför förvärvsarbetar
i vissa fall inte får behålla mer än 10 kr. på en intjänad hundralapp.
Riksdagen har också vidtagit åtgärder för att komma till rätta med
detta missförhållande när det gäller löneinkomster. Fr. o. m. den 1 juli
1989 avtrappas därför inte kommunalt bostadsbidrag till följd av löneinkomst.
Härigenom minskas marginaleffekterna på löneinkomster med
drygt 30 procentenheter från nivån på ca 90 %. När det gäller andra arbetsinkomster
än löneinkomster kvarstår emellertid marginaleffekten på
denna orimligt höga nivå.

Folkpensionärer skall inte behöva drabbas av högre marginaleffekter än

1988/89: SkU4y

andra inkomsttagare. Det är enligt vår mening anmärkningsvärt redan
med en marginaleffekt på 60 — 65 % vid löneinkomster, och marginaleffekter
på upp till 90 % är, som vi tidigare anfort, helt orimliga. Enligt vår
mening bör åtgärder vidtas för att komma till rätta med förhållandet. Marginaleffekten
bör redan nästa år nedbringas genom att all förvärvsinkomst
undantas vid inkomstprövningen av pensionärernas extra avdrag. En sådan
reform kommer bidra till att stimulera pensionärerna att åter söka sig
ut i arbetslivet och således ha en positiv inverkan på den rådande ekonomiska
situationen som bl. a. kännetecknas av brist på arbetskraft.

Med det anförda tillstyrker vi förslaget i motion FiU60 om att förvärvsinkomst
skall vara undantagen vid inkomstprövningen. Regeringen bör
enligt vår mening skyndsamt återkomma med ett förslag av denna innebörd.

21. Särskilt fÖrvärvsavdrag för pensionärer

Britta Bjelle och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

Även med den förbättring som riksdagen nyligen fattat beslut om kvarstår
vid löneinkoster marginaleffekter i storleksordningen 60 %, dvs. av en inkomstökning
försvinner 60 % på grund av ökad skatt och/eller minskade
bidrag. För pensionerade rörelseidkare, t. ex. hantverkare, är marginaleffekten
fortfarande drygt 90 % på grund av den samlade effekten av ökad
skatt och reducerat kommunalt bostadsbidrag. Detta sätter en käpp i hjulen
för t. ex. äldre hantverkare som vill fortsätta med sin verksamhet efter
pensioneringen utan att förlora bostadsbidraget.

Även de pensionärer som inte erhåller kommunalt bostadsbidrag bör få
ett bättre utbyte av fortsatt förvärvsarbete. Vi biträder därför förslaget i
motion FiU61 att införa ett speciellt fÖrvärvsavdrag för pensionärer på
10 000 kr. Inkomster av tjänst, rörelse och jordbruksfastighet under denna
nivå bör inte belastas med skatt och inte heller påverka pensioner och andra
förmåner.

Vi föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag
härom och tillstyrker följaktligen motion FiU61 i denna del.

22. Skattefritt sparande på vissa konton m. m.

Britta Bjelle och Ingrid Hasselström Nyvall båda (fp) anför:

Vi ansluter oss till uppfattningen att en sänkning av marginalskatterna bör
kombineras med särskilda stimulanser för hushållens sparande för att få en
väl avvägd stabiliseringspolitisk effekt. Vi biträder därför också förslaget
om att redan 1990 inrätta en möjlighet till långsiktigt bundet sparande i
bank på samma villkor som pensionssparande i försäkringsbolag. I samband
därmed bör också de beloppsgränser som nu gäller för avsättning till
sådant sparande avskaffas.

Vi föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag med
angiven inriktning. Till följd härav tillstyrker vi motion FiU61 i denna del

1988/89: SkU4y

och avstyrker motion FiU62 i denna del såvitt det ifrågavarande motionsyrkandet
inte kan anses tillgodosett.

23. Skattefritt sparande på vissa konton m. m.

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Vi ansluter oss till uppfattningen att ett ökat hushållssparande skulle ha
mycket välgörande effekter på den svenska ekonomin. Det behövs därför
insatser för att göra det långsiktiga målsparandet attraktivt. Vi biträder
därför också förslaget att redan till nästa år införa personliga investeringskonton.

Berättigade att öppna ett personligt investeringskonto bör vara desamma
som för allemanssparande!. Insättning bör få ske på kontot med
upp till ett halvt basbelopp per person och år. Det insatta beloppet bör
undantas från beskattning. All avkastning inom kontot bör vara skattefri
så länge medlen kvarstår på kontot. Däremot bör förmögenhetsskatt tas ut.
Någon belåning av kontot bör inte tillåtas. Uttag utan beskattning bör få
ske före exempelvis 55 års ålder för investering i egen permanentbostad
och som eget kapital vid start eller övertag av företag. Därvid bör ingångsvärdet
minskas med motsvarande belopp vid realisationsvinstbeskattning.
Kontot bör även kunna öppnas för köp av aktier. Annat uttag bör få ske
enligt särskilda regler och beskattas enligt inkomstskattereglerna.

Vi föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag i
enlighet med det anförda. Till följd härav tillstyrker vi motion FiU62 i
denna del och avstyrker motion FiU61 i denna del.

24. Omsättningsskatten på aktier

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Den 1 januari 1984 infördes en omsättningsskatt på 1 % på handeln med
aktier i Sverige. Den 1 juli 1986 fördubblades skatten. Omsättningsskatten
gäller även utländska placerares handel på den svenska värdepappersmarknaden.
Fr.o. m. 1989 gäller skatten även affarer till mäklarnas egna
lager. Parallellt har också omsättningsskatt införts på penningmarknaden.

Under den tidsperiod då omsättningsskatten i Sverige införts, höjts och
utvidgats har utländska aktiemarknader vidtagit flera åtgärder för att
sänka sina transaktionskostnader. Transaktionskostnaderna i Sverige är
nu tre gånger så höga som i exempelvis London och New York. Den
svenska penningmarknaden har genom den införda skatten i stort sett
punkterats.

Skatten medför också ett minskat intresse av att äga aktier, vilket leder
till lägre aktiekurser. Minskad omsättning och högre transaktionskostnader
innebär vidare att marknaden blir mindre likvid och mindre effektiv.
Detta avspeglar sig i högre kapitalkostnader för företagen och i sänkta skatteintäkter
från förmögenhets- och arvsskatterna för staten.
Omsättningsskatten på penningmarknaden, som infördes 1988 med ver -

1988/89: SkU4y

kan fr. o. m. 1989, har bidragit till en dramatisk minskning av omsättningen.
Till detta kommer ett högre ränteläge än vad som annars skulle bli
fallet, högre kostnader för upplåning och lägre avkastning vid utlåning.
Riksbanken får sämre möjligheter att bedriva penningpolitik.

Våren 1988 beslöt riksdagen att Sverige så långt möjligt skulle anpassas
till EG:s inre marknad. Omsättningsskatten strider mot denna anpassning
samtidigt som den leder till försämrade konkurrensvillkor för de svenska
marknaderna gentemot de utländska. Detta accentueras då den svenska
valutaregleringen slopas.

Omsättningsskatten på aktier m. m. bör därför slopas fr. o. m. den 1 juli
1989. De statsfinansiella konsekvenserna av detta förslag blir marginella
eftersom det torde leda till en kraftig omsättningshöjning. Detta innebär
att skattebortfallet inte blir av den omfattning som kan beräknas vid oförändrad
volym, eftersom intäkterna ökar av bl. a. förmögenhets- och arvsbeskattning
och löpande reavinstbeskattning. Med det anförda tillstyrker
vi motionerna FiU85 och FiU82 och avstyrker motion FiU62 i denna del
såvitt den ej kan anses tillgodosedd.

25. Omsättningsskatten på aktier

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Den 1 januari 1984 infördes en omsättningsskatt på 1 % på handeln med
aktier i Sverige. Den 1 juli 1986 fördubblades skatten. Omsättningsskatten
gäller även utländska placerares handel på den svenska värdepappersmarknaden.
Fr. o. m. 1989 gäller skatten även afTärer till mäklarnas egna
lager. Parallellt har också omsättningsskatt införts på penningmarknaden.

Omsättningsskatten på penningmarknaden, som infördes 1988 med verkan
fr. o.m. 1989, har bidragit till en dramatisk minskning av omsättningen.
Till detta kommer ett högre ränteläge än vad som annars skulle bli
fallet, högre kostnader för upplåning och lägre avkastning vid utlåning.
Riksbanken får sämre möjligheter att bedriva penningpolitik.

1988/89: SkU4y

Mot bakgrund av den negativa utvecklingen på aktie- och penningmarknaden
anser vi att det nu är motiverat att bölja avveckla omsättningsskatten.
Vi biträder därför kravet i motion FiU62 om att begära att regeringen
återkommer med förslag om en avveckling av omsättningsskatten.
Vi föreslår att finansutskottet gör en hemställan härom och avstyrker
motion FiU82 och FiU85 såvitt de ej kan anses tillgodosedda.

26. Aktievinstbeskattningen

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Vid realisationsvinstbeskattningen missgynnas sparande i aktier jämfört
med annat sparande. Aktievinstreglerna medför — liksom värderingsreglerna
vid förmögenhetsbeskattningen — snedvridande effekter till förmån
för improduktiva investeringar av olika slag, t. ex. diamanter, konst och
andra samlarobjekt, som efter en viss tids innehav går helt fria från vinstbeskattning.
Därtill kommer att realisationsvinstbeskattningen med rätta
har kritiserats för att den inträder redan vid omplaceringar och andra naturliga
förvaltningsåtgärder beträffande en aktieportfölj. 1 fråga om aktievinster
saknar man också en sådan indexering som gäller beträffande realisationsvinster
på fastigheter. Reglerna går långt utöver vad som gäller i
andra jämförbara länder och är så invecklade att många ofta torde undvika
att investera i aktier redan på grund av det krångel detta kan medföra.

Riksdagen har nyligen, trots invändningar från de borgerliga partierna,
beslutat om en skärpning av aktievinstbeskattningen genom att rätten till
avdrag för reaförluster på aktier och andra värdepapper, andelar och rättigheter
som beskattas enligt aktievinstreglerna begränsats till 40 % redan
från första innehavsdagen i stället för, som tidigare, efter två års innehav
(prop. 1988/89:71, SkU28). Däremot beskattas fortfarande en aktievinst
fullt ut om innehavstiden understiger två år. Härigenom har en asymmetri
byggts in i aktievinstbeskattningen som ytterligare komplicerar systemet
och hämmar hushållssparande! i aktier.

I stället bör man som föreslås i motion FiU61 avskaffa den s. k. tvåårsregeln
och begränsa skatteplikten för reavinster till 40 % oavsett innehavstidens
längd. En sådan symmetrisk utformning av reavinstbeskattningen
medför en generell begränsning av avdragsrätten för reaförluster till 40 %
av förlusten, utan att någon särskild lagstiftningsåtgärd behöver vidtas.

Vi anser att finansutskottet bör hemställa att riksdagen begär förslag
med angiven inriktning och tillstyrker följaktligen motion FiU61 i denna
del. Vidare avstyrker vi motion FiU92 i denna del.

27. Yinstskatt

Lars Bäckström (vpk) anför:

Som framhålls i motion FiU63 är både vinsterna och likviditeten hög i
näringslivet och har så varit under många år. Förutom de lågavlönade lönearbetarna
har kommunsektorn — och då framförallt vården, omsorgen,

1988/89: SkU4y

skolan och kulturen — i mycket liten utsträckning fått del härav. Denna
sektor behöver därför ett resurstillskott. En resursförstärkning för kommunsektorn
bidrar också till att motverka privatisering och att kapitalintressen
får breda ut sig på denna sektor.

Jag biträder därför vpk:s förslag att dra in 10 miljarder till statskassan
genom en engångsskatt på företagens likviditet. Denna engångsskatt bör gå
direkt till vård, omsorg, skola och kultur inom kommunsektorn. Därutöver
bör regeringen komma med en permanent vinstskatt för de kommande
budgetåren motsvarande 10 miljarder kronor.

Jag föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag i
enlighet med det nu anförda. Det innebär att jag tillstyrker motion FiU63
i denna del.

28. Mervärdeskatt på livsmedel

Lars Bäckström (vpk) anför:

Inom kort kommer tre utredningar att avge betänkanden med en total
översyn av skattesystemet. Enligt regeringens intentioner kommer denna
omstrukturering att leda till drastiska minskningar av progressionen i skatteskalorna,
dvs. de som tjänar bäst skall få mest i skattesänkning. Enligt
uppgift kommer en sådan reform att kosta runt 60 miljarder kronor. Delar
av dessa kostnader skall tas ut genom en breddad och i vissa fall höjd mervärdeskatt.

Detta kan komma att innebära att låginkomsttagarna får betala en större
andel av sin inkomst i skatt än höginkomsttagarna. Med anledning härav
finnér jag vpk:s förslag att slopa mervärdeskatten på livsmedel välgrundat.
En sänkt eller på sikt slopad mervärdeskatt på livsmedel bör finansieras
genom ett ökat skatteuttag på realisations- och företagsvinster, på kapitalbeskattning
och genom progressiva skatteskalor. Med en sådan finansiering
kommer de positiva effekterna av en reducerad eller slopad mervärdeskatt
på mat att bli mycket stora för barnfamiljer och låginkomsttagare.

Jag föreslår därför att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag
om att mervärdeskatten på mat avvecklas i samband med den skatteomläggning
som väntas ske under 1991. Vidare bör riksdagen begära att
regeringen som en första etapp på vägen mot helt slopad mervärdeskatt på
mat lägger fram förslag om subventioner av viktiga livsmedel alternativt
en sänkning av mervärdeskatten på mat med 5 000 milj. kr.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motion FiU63 i denna del. Däremot
delar jag inte uppfattningen i motion FiU62 som går ut på att en
minskning av mervärdeskatten på livsmedel skall kombineras med en
marginalskattesänkning.

29. Uranskatt m. m.

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

1988/89: SkU4y

Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att i dag fatta beslut om

eller över huvud taget uttala sig för eller mot en beskattning av uran som
används för elproduktion i kärnkraftverk när endast en kort tid återstår till
dess att KIS kommer att lägga fram sitt betänkande. Detta betänkande
kommer, som framgår av den inledningsvisa redogörelsen, att innehålla
förslag rörande samtliga energiskatter och möjliggöra en helhetssyn. När
betänkandet föreligger torde man lättare kunna bedöma behovet av en särskild
utredning om en evetuell framtida beskattning av uran och även i
övrigt en beskattning av primära energiråvaror, inkl. vattnet i vattenkraftverk.
Vi anser följaktligen att ett ställningstagande till dessa frågor bör
anstå och avstyrker motionerna FiU62 och FiU64 i denna del.

30. Uranskatt m. m.

Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag delar uppfattningen att energibeskattningen bör läggas om och att skatt
i fortsättningen skall tas ut på energiråvaran. Det innebär att konsumtionsskatten
för el bör avskaffas och att elkraften från vattenkraftverk beskattas
vid källan med 10,6 öre per kWh för gammal vattenkraft och med 9,6 öre
per kWh för ny vattenkraft. Vidare bör man införa en skatt för det uran
som används vid produktion av kärnkraftsel, lämpligen 3,5 öre per kWh.
Riksdagen bör begära förslag härom. Jag tillstyrker följaktligen motion
FiU64 i denna del och avstyrker motion FiU62 i denna del.

31. Övriga energiskattefrågor

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Vi vill erinra om att skatteutskottet så sent som för några veckor sedan
efter hörande av näringsutskottet avstyrkte ett antal motioner om olika
ändringar — bl. a. höjningar — av energiskatterna (1988/89: SkU35). Utskottets
ståndpunkt förestavades genomgående av att endast en kort tid
återstår innan KIS lägger fram sina förslag om bl. a. energiskatter och att
de energipolitiska skäl som motionärerna åberopade inte motiverade en
ändring (1988/89: SkU35).

Vi vidhåller denna ståndpunkt och anser att det inte heller av något annat
skäl — vare sig statsfinansiellt eller annat — är motiverat att höja eller
eljest ändra på några energiskatter just nu. I dagsläget innebär en höjning
av skattetrycket i form av höjda energiskatter endast negativa effekter,
främst ökad inflation. Vi avstyrker därför motion FiU62 i denna del och
motion FiU64 i nu behandlade delar.

32. Övriga energiskattefrågor

Gösta Lyngå (mp) anför:

1988/89: SkU4y

Energibeskattningen bör, som framhålls i miljöpartiet de grönas motion
FiU64, läggas om så att skatten tas ut på råvaran. Till dess att en sådan

omläggning är genomförd bör energiskatterna inom det befintliga systemet
justeras så att deras styrfunktion skärps. Företagen och människorna
måste anpassa sig till höjda energiskatter genom ett konsekvent energisparande
i vardagslivet. Detta är nödvändigt för att minska förbrukningen av
våra begränsade energiresurser och minska miljöförstöringen vid förbränning
av olja och kol etc. Sjävfallet bör samhället bistå medborgarna med en
god rådgivning. Det är en uppgift för samhället att organisera och betala
för denna rådgivning.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker jag yrkandena i motion Fiu64
om en höjning av bensinskatten m. m., ett slopande av fordonsskatten och
en motsvarande höjning av bensinskatten, en höjning av skatten på olja
och kol, en höjning av skatten på el, en höjning av skatten på industrigasol,
naturgas och fartygsbränsle, en minskning av energiskattenedsättningen
för energiintensiv industri och en överföring av kilometerskatten till en
skatt på bränslet. Vidare tillstyrker jag motion Sk652 om en skatt på flygbränslet
motsvarande 2,50 kr. per liter. Slutligen tillstyrker jag också motion
FiU62 såvitt avser en likvärdig beskattning av fossila bränslen, oavsett
om de används för el- eller värmeproduktion.

33. Reklamskatt

Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag delar uppfattningen att reklamen bidrar starkt till den rådande överhettningen
och innebär ett omfattande slöseri med papper. Jag biträder
därför miljöpartiet de grönas förslag att fördubbla reklamskatten. Jag föreslår
att finansutskottet hemställer att riksdagen beslutar härom och tillstyrker
alltså motion FiU64 i denna del.

34. Förpackningsskatt

Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag vill i likhet med miljöpartiet de gröna framhålla att den rika floran av
förpackningar är en del av det omfattande slöseriet i den svenska ekonomin.
En förpackningsskatt kan ha en dämpande inverkan på viljan att
köpa varor speciellt i engångsförpackningar. En målmedveten miljöpolitik
innebär enligt min uppfattning att man stödjer utvecklingen av alternativ
till engångsförpackningar.

Mot bakgrund av vad jag anfört biträder jag förslaget i motion FiU64 att
införa en avgift på förpackningar av aluminium och plast. Ett uttalande
med den innebörden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Jag tillstyrker följaktligen motion FiU64 i denna del.

35. Miljöskatt på vissa utsläpp
Gösta Lyngå (mp) anför:

1988/89: SkU4y

Som framhålls i motion FiU64 kan företag fortfarande göra miljöfarliga

utsläpp utan kostnader eller andra nackdelar för företaget. Därför finns det
i de flesta fall fortfarande inga starka företagsekonomiska drivkrafter för
dessa företag att byta till miljövänlig processteknik. Miljöskatter bör därför
införas så snart det är tekniskt möjligt för olika typer av utsläpp. Skatter
på klor-, svavel- och kväveutsläpp bör prioriteras. Det bör vara möjligt
att införa skatter på dessa föroreningar från den 1 januari 1990. Därefter
bör successivt skatter på andra föroreningar införas.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Jag tillstyrker följaktligen motion
FiU64 i denna del.

Särskilda yttranden

1. Inkomstprövningen av pensionärernas extra avdrag m. m.
Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Enligt den uppfattning som centerpartiet fört fram i olika sammanhang,
och som vi delar, är den bästa — och kanske enda — lösningen på problemen
med de höga marginaleffekterna för pensionärer med låg eller genomsnittlig
pension att införa en höjd grundpension som gör det möjligt att
åtminstone i huvudsak tillämpa de ordinarie skattereglerna på pensionärer.
Nivån på en på detta sätt förhöjd grundpension bör vara tillräckligt
hög för att nettoinkomsten vid tillämpning av de ordinarie inkomstskattereglerna
skall bli minst lika stor som den är för dem som nu har lägsta
pensionsnivån. I avvaktan på genomförande av en så omfattande reform
måste förslag som syftar till att ge rimliga marginaleffekter för alla folkpensionärer
snarast läggas fram. Detta är en uppgift för RINK, som kommer
att presentera sina förslag inom kort. I avvaktan härpå avstår vi från att nu
begära någon åtgärd av riksdagen i denna fråga.

2. Mervärdeskatt på livsmedel

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Ett viktigt inslag i en kommande skattereform är enligt vår mening sänkt
mervärdeskatt på livsmedel. Detta har en fördelningspolitisk grund. Effekten
av sänkt matskatt kan jämställas med en skattereduktion lika för alla. I
en kommande skattereform har därför detta förslag stor betydelse för möjligheten
att ge även låginkomsttagare sänkt skatt.

Vi har tidigare visat på att den sänkta matskatten kan finansieras med
höjd mervärdeskatt på kapitalvaror m.m. Det finns utredningsmaterial
som styrker att detta ger den största fördelningspolitiska effekten. Vi anser
att finansieringen emellertid kan lösas inom totalramen för skattereformen,
där sänkt mervärdeskatt på basmat bör utgöra en viktig del. Vårt
krav utgår inte bara ifrån barnfamiljers utan även pensionärers, studerandes
och över huvud taget låginkomsttagares behov av låga matpriser.

I avvaktan på att den pågående översynen resulterar i ett förslag har vi
för dagen inte något yrkande i denna fråga.

1988/89: SkU4y

3. Mervärdeskatt på livsmedel

1988/89: SkU4y

Gösta Lyngå (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att den ekonomiska politiken bör ha två målsättningar,
nämligen att uppnå miljömål och att uppnå fördelningspolitiska
mål. Båda dessa mål underlättas om mervärdeskatten på baslivsmedel
avskaffas. Miljöpartiet de gröna har tidigare motionerat i denna fråga
och yrkat att mervärdeskatten på svensk basmat skall slopas och att skattebortfallet
skall kompenseras genom en höjning av den allmänna
mervärdeskatten på övriga varor med 2 procentenheter. Vi avser att återkomma
till frågan så snart som möjligt.

4. Övriga energiskattefrågor
Lars Bäckström (vpk) anför:

Vpk kan stödja höjningar av energibeskattningen som sätts in i ett energipolitiskt
och fördelningspolitiskt sammanhang. Vpk har redovisat sin syn
på energibeskattningen i en särskild motion till riksdagen (se
1988/89: SkU35).

Under behandlingen av kompletteringspropositionen i skatteutskottet
har en rad delvis nya förslag väckts. Beredningstiden har varit så kort att
jag inte har haft möjlighet att beakta de fulla konsekvenserna av dessa
förslag. Mot denna bakgrund har jag valt att lägga ned min röst när vissa av
dessa förslag behandlats i utskottet.

Det är min mening att en samfälld prövning av eventuellt höjda energiskatter
tillsammans med övriga åtgärder med anledning av kompletteringspropositionen
bör göras inom finansutskottet, så att de fulla fördelningspolitiska
konsekvenserna kan prövas. I övrigt vill jag hänvisa till de förslag
som vpk redovisat i motion N428 angående energiskatter.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989