yttr 1988/89 nu6y y (Yttrande 1988/89:nu6y)

Näringsutskottets yttrande
1988/89: NU6y

Kompletteringspropositionen

1988/89

NU6y

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
förbudgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner,
såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.

Tidigare har finansutskottet till näringsutskottet överlämnat två delar av
denna proposition, nämligen bilaga 2 (statsrådsberedningen) och bilaga 11
(industridepartementet). Dessa behandlar näringsutskottet i sitt betänkande
1988/89: NU36.

Näringsutskottet kommenterar i detta yttrande dels förslag i propositionen
angående allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser jämte
motioner, dels motioner rörande energibeskattning.

Propositionen

1 bilaga 6 (finansdepartementet) framläggs (s. 3 — 8 samt bilagorna
6.2 —6.5, s. 24—35) förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden. Lagförslaget återges i bilaga 6.5,
s. 34 f.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen kommenterar
näringsutskottet följande:

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen
avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (10) att
riksdagen avslår förslaget till förändring i lagen med reglemente för allmänna
pensionsfonden.

1 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nröy

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 6.

avslår proposition 1988/89:150 såvitt avser förslag till ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

13. beslutar att utta en uranskatt motsvarande 1 öre per kWh insatt
bränsle enligt vad som anförts i motionen,

14. beslutar att lika skatt skall uttas på fossila bränslen, oavsett [om] de
används för värme eller elproduktion, enligt vad som anförts i motionen.

1988/89:Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

8. beslutar höja skatten på olja med 200 kronor per kubikmeter och på
kolbränslen med 500 kronor per kubikmeter från och med 1989-07-01,

9. beslutar att höja skatten på el med 3 öre per kilowattimme från och
med 1989-07-01,

10. som sin mening ger regeringen till känna att elskatten [bör] omvandlas
till en skatt på energiråvaror inklusive vattenkraft från 1990-01-01 på
sätt som anges i motionen,

11. beslutar höja skatten på industrigasol, naturgas och fartygsbränsle på
sätt som anges i motionen från 1989-07-01,

12. som sin mening ger regeringen till känna att energirabatterna för
storförbrukare [bör] lägg[a]s om på sätt som föreslås i motionen,

13. som sin mening ger regeringen till känna att miljöavgifter på förorenande
utsläpp och avfall [bör] inför[a]s på sätt som föreslås i motionen,

27. som sin mening ger regeringen till känna att förslaget till ändrade
regler för allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser [bör] skjut[a]s
till kommande budgetproposition i januari 1990.

Näringsutskottet

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
Inledning

Regeringens förslag till lagom ändring i lagen (1983:1092) med reglemente
för allmänna pensionsfonden bygger på två framställningar. Första —tredje
fondstyrelserna har begärt att deras rätt att förvärva aktier i fastighetsbolag
inte längre skall vara inskränkt av kravet att samtliga aktier skall förvärvas.
Dessa fondstyrelser — som har huvudparten av sina tillgångar placerade
i obligationer — skulle alltså få möjlighet till delägande i fastighetsbolag,
dock med bevarat undvikande av s. k. portföljinvesteringar. Fjärde
fondstyrelsen — vars placeringar är inriktade på aktier — önskar få rätt att
förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag och dessutom en väsentligt
utökad möjlighet att placera i utländska aktier etc. Härvid skulle andelar i
utländska aktiefonder bli ett nytt slag av placeringsobjekt.

I var och en av motionerna 1988/89: Fi60 (m), 1988/89: Fi61 (fp) och
1988/89: Fi62 (c) finns ett yrkande som går ut på att riksdagen skall avslå
propositionen i angiven del. Enligt motsvarande yrkande i motion

1988/89: NU6y

1988/89: Fi64 (mp) skulle riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna ”att förslaget till ändrade regler för allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
skjuts till kommande budgetproposition i januari
1990”. I praktiken innebär även detta ett avslagsyrkande.

Regeringens förslag

Det av regeringen framlagda lagförslaget innebär att de båda inledningsvis
nämnda framställningarna tillgodoses, vad gäller utländska placeringar av
fjärde och femte fondstyrelserna dock med en viss kvantitativ begränsning.
Förslagets innebörd och motivering är följande.

Första-tredje fondstyrelserna får rätt att förvärva ”aktier” i ett fastighetsbolag,
varmed enligt reglementets definition avses ett bolag som har
till ändamål att äga eller förvalta fast egendom eller tomträtt. Den nuvarande
begränsningen att det i ett sådant fall skall gälla ”samtliga aktier”
slopas sålunda. 1 motiveringen till förslaget understryks — i enlighet med
vad de berörda fondstyrelserna själva har uttalat — att förvärv bör få ske
endast i renodlade fastighetsbolag samt att aktieinnehavet skall syfta till en
långsiktig placering och innebära ett ägarengagemang. Någon öppning mot
portföljinvesteringar kan således inte accepteras, heter det.

Förbudet för fjärde och femte fondstyrelserna att förvärva aktier i bankoch
försäkringsbolag tas bort. Förbudet motiverades ursprungligen, framhålls
det, med att fjärde fondstyrelsens huvudsakliga syfte skulle vara att
förse den svenska industrin med riskvilligt kapital. Femton år senare har
näringslivet en helt annan tillgång till riskkapital. En möjlighet för fjärde
— och sedermera också femte — fondstyrelsen att förvärva även aktier i
bank- och försäkringsbolag skulle vara till gagn för näringslivet genom att
bidra till en väl fungerande kapitalmarknad. Vidare skulle den medföra att
riskerna i portföljförvaltningen kan spridas ytterligare. Fjärde fondstyrelsen
torde, anförs det i propositionen, vara den enda institutionella placerare
av betydelse som har ett sådant förbud som det nu är fråga om.

Fjärde och femte fondstyrelserna får vidare rätt att av de medel som de
förvaltar placera högst 10 % — mot för närvarande högst 1 % — i aktier i
utländska aktiebolag samt konvertibla skuldebrev och vissa andra skuldebrev
utfärdade av utländska aktiebolag. Inom den angivna ramen blir
också placeringar i utländska aktiefonder tillåtna. Den ökade möjligheten
att placera förvaltade medel utomlands innebär, anförs det i propositionen,
vidgade möjligheter till effektivitet och riskspridning i medelsförvaltningen.
Särskilt värdefull blir den, tillfogas det, för en placerare som på
grund av sin storlek och sina placeringsbestämmelser har begränsade möjligheter
att uppträda på den svenska marknaden utan att riskera att marknaden
påverkas på ett icke önskvärt sätt. Den vidgade möjligheten till placeringar
utomlands sägs också ge utrymme för ett breddat kunnande. En
fastställd övre gräns för utländska placeringar anses böra finnas även fortsättningsvis.
Lämplighets- och försiktighetsskäl anges för en gräns vid
10%. En sådan innebär nu en ram av ca 800 milj. kr.

1988/89: NU6y

fl Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 6y

Motionerna

Av de motioner vari yrkas avslag på regeringens förslag till ändrade placeringsbestämmelser
för allmänna pensionsfonden innehåller motion
1988/89: Fi60 (m) den utförligaste motiveringen. Sedan socialdemokratin
har stött på motstånd i löntagarfondsfrågan har man valt att gå vidare med
andra medel, säger motionärerna. Strategin är att man börjar utnyttja allmänna
pensionsfondens stora resurser för att köpa in sig i näringslivet.
Med dagens tillgångar skulle ungefär hälften av alla börsföretag kunna förstatligas
på detta sätt, anförs det. Genom medgivandet för första—tredje
fondstyrelserna att köpa mindre än samtliga aktier i ett ”byggföretag”
bryts isen, menar motionärerna. Nästa steg kan då bli att dessa styrelser får
köpa aktier även i andra börsföretag. Motionärerna uttalar också att det
inte är via ökade medel till allmänna pensionsfonden eller ökad avkastning
på dennas medel som pensionssystemets trygghet tillgodoses.

I motion 1988/89: Fi61 (fp) säger motionärerna helt kort att de inte kan
acceptera regeringens förslag beträffande allmänna pensionsfondens reglemente.
De påminner i detta sammanhang om de tankar på en ytterligare
vidgad rätt för fonden att placera i aktier som har framförts bl. a. av Landsorganisationen
i Sverige (LO). Det förslaget skulle, heter det i motionen, i
ett enda slag medföra ”en kollektivisering av ägandet av svenskt näringsliv
som får löntagarfondernas aktieinnehav att verka småpotatis”.

Avslagsyrkandet i motion 1988/89: Fi62 (c) motiveras med att enligt
centerns uppfattning ett institutionaliserat och centraliserat ägande måste
motverkas. Allmänna pensionsfondens utökade placeringsmöjligheter enligt
det framlagda förslaget skulle också snedvrida aktiemarknaden, hävdas
det.

Näringsutskottets bedömning

Enligt näringsutskottets mening har regeringen angett bärande motiveringar
för de ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden som
föreslås.

De borgerliga partiernas avvisande av förslaget framstår mot bakgrund
av tidigare ställningstaganden delvis som föga konsekvent.

När regeringen hösten 1987 föreslog att första —tredje fondstyrelserna
skulle få förvärva aktier i fastighetsbolag — under förutsättning att förvärvet
gällde samtliga aktier — ställde man sig från centerns sida bakom detta
förslag och uttalade (NU 1987/88:10 res. 7) att placeringar i fast egendom
skulle bli ett värdefullt komplement till förut tillåtna placeringar. Utifrån
en sådan grundsyn borde det inte finnas skäl att avstyrka den nu föreslagna
ändringen härvidlag, som tar hänsyn till det behov av samarbete mellan
olika intressenter som många fastighetsprojekt är förknippade med men
som enligt ett eftertryckligt motivuttalande inte får innebära någon öppning
mot portföljinvesteringar.

Vid samma tillfälle gav folkpartiet och centern (NU 1987/88:10 res. 8)
sitt stöd åt fjärde fondstyrelsens önskemål att ramen för dess placeringar i
utländska värdepapper skulle vidgas från 1 till 2 %. Att sprida aktieplace -

1988/89: NU6y

ringarna till flera länder där konjunkturcyklerna inte sammanfaller är ett
sätt att så riskfritt som möjligt få god och säker avkastning på pensionssparande!,
sades det i centerns partimotion i ämnet (se NU 1987/88:10
s. 13). Näringsutskottet vill tillägga att man utifrån den från borgerligt håll
hävdade ståndpunkten att allmänna pensionsfondens aktieplaceringar bidrar
till en icke önskvärd kollektivisering av ägandet i det svenska näringslivet
borde finna det tillfredsställande om en ökad del av fondkapitalet
skulle placeras utomlands.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet i alla delar regeringens förslag
till ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden.

Energibeskattning

Med anledning av kompletteringspropositionen har yrkanden om energibeskattning
framställts från centerns och miljöpartiets sida.

I motion 1988/89: Fi62 (c) föreslås att en skatt på uran om 1 öre per kWh
insatt bränsle skall införas. Vidare begär motionärerna att energibeskattningen
skall utformas så att fossila bränslen beskattas likvärdigt oavsett
om bränslet används för elproduktion eller för värmeproduktion.

Motion 1988/89: Fi64 (mp) innehåller fem yrkanden om energibeskattning.
För det första skulle skatten på olja höjas med 200 kr. per m3 och
skatten på kol med 500 kr. per ton den 1 juli 1989. Vid samma tidpunkt
skulle skatten på elkraft höjas med 3 öre per kWh. Den 1 januari 1990
skulle, enligt det tredje yrkandet, elskatten avskaffas samtidigt som en råvarubaserad
energibeskattning infördes. Det fjärde yrkandet innebär att
skatten på naturgas, på gasol för industriändamål och på fartygsbränsle
skall höjas till 11,8 öre per kWh den 1 juli 1989. Slutligen begärs att riksdagen
i en meningsyttring till regeringen skall uttala sig för att den nuvarande
begränsningen av allmän energiskatt för industriföretag skall upphöra
successivt under en femårsperiod.

Näringsutskottet har nyligen avgett yttrande (1988/89: NU3y) över motioner
från allmänna motionstiden om energibeskattning; dessa behandlas
av skatteutskottet i betänkandet 1988/89: SkU35.

När det gäller en beskrivning av gällande allmänna riktlinjer för energibeskattningen
hänvisar näringsutskottet till nämnda yttrande. I detta har
också redogjorts för de pågående utredningar som berör energibeskattningen,
nämligen kommittén (Fi 1987:06) med uppgift att utreda den indirekta
beskattningens omfattning och utformning samt den s. k. miljöavgiftsutredningen
(ME 1988:03). Den förstnämnda utredningen kommer
att redovisa sina ställningstaganden inom kort, medan miljöavgiftsutredningens
arbete såvitt gäller avgifter på energiområdet skall avslutas senast
i oktober 1989.

Näringsutskottet vill först redogöra för bakgrunden till två av de yrkanden
som nu har väckts, nämligen om beskattningen av kondenskraftproduktion
i förhållande till beskattningen av kraftvärmeproduktion och om
nedsättningen av energiskatt för industriföretag.

För att dubbelbeskattning skall undvikas är bränslen för elproduktion
befriade från skatt. Enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt får —

1988/89: NU6y

med visst undantag — avdrag i deklarationen för energiskatt göras för
skatt på bränsle som används för produktion av elkraft. I stället är den
producerade elenergin beskattad. Bränslet i fjärrvärmeverk är (i förekommande
fall) beskattat, medan hetvattenleveranser från ett sådant verk är
obeskattade. Vid produktion i kraftvärmeverk där både elkraft och värme
produceras medges avdrag för skatt på den beräknade mängden bränsle
som åtgår för elproduktion. Vid produktion i kondenskraftverk, där endast
elkraft (jämte spillvärme) produceras, får fullt avdrag göras för skatten
på använt bränsle. Näringsutskottet har senast i nyssnämnda yttrande
kommenterat motioner i det nu aktuella ämnet. Härvid har näringsutskottet
instämt i motionärernas uppfattning att beskattningen av kraftvärmeproduktion
inte är väl avvägd i förhållande till beskattningen av kondenskraftproduktion.
Näringsutskottet förutsatte dock att frågan prövas av
kommittén för indirekta skatter och fann att något initiativ av riksdagen i
saken inte var påkallat i det aktuella läget. Två avvikande meningar avgavs
(c, vpk; mp).

Enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt är den
allmänna energiskatten på elektrisk kraft och bränsle som förbrukas vid
industriell tillverkning maximerad till ett belopp som motsvarar 3 % av de
tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Om särskilda skäl
föreligger kan enligt lagen regeringen för visst företag medge ytterligare
nedsättning. Regeringen har utnyttjat denna möjlighet och beslutat att för
år 1989, liksom tidigare för åren 1987 och 1988, i form av individuella
beslut för berörda företag medge generell nedsättning av den allmänna
energiskatten på så sätt att skatten begränsas till maximalt 1,7 % av försäljningsvärdet
för de tillverkade produkterna. För beräkningen av nedsättningens
storlek gäller vissa bestämmelser om vad som får inräknas i nedsättningsunderlaget.
Enligt uppgift från finansdepartementet medgavs för
år 1988 ett hundratal företag — inom bl. a. massa- och pappersindustrin,
byggmaterielindustrin samt gruv- och stålindustrierna — nedsättning av
allmän energiskatt. Vidare gäller enligt lagen om allmän energiskatt att
kolbränslen som används i metallurgiska processer är undantagna från beskattning.

I kompletteringspropositionen har föreslagits olika åtgärder med syfte
att efterfrågeexpansionen skall dämpas. I anslutning till behandlingen av
propositionen har uppkommit frågan huruvida en sådan åtstramning bör
åstadkommas genom en skärpning av energibeskattningen. Näringsutskottet
vill med anledning härav anföra följande.

Frågan om den fortsatta utformningen av energibeskattningen håller för
närvarande på att prövas. Enligt näringsutskottets mening bör i avvaktan
på denna skatteomläggning det nu påkallade behovet av åtstramning i ekonomin
uppnås genom en höjning den 1 juli 1989 av skatten på elkraft med
2 öre per kWh och på olja med 100 kr. per m3. Vid samma tidpunkt bör
skatten på kol, naturgas och gasol höjas med belopp som per energienhet
motsvarar höjningen av oljeskatten. Gasol som används för motordrift bör
undantas från skattehöjningen. Förslagen skall också ses som ett led i en
övergång till sänkt skatt på arbete och höjd skatt på energi. Mot bakgrund
av de begränsningar av den allmänna energiskatten som gäller för industri -

1988/89; NU6y

företag, och som även fortsättningsvis bör gälla, kommer den energiintensiva
industrin inte att beröras av de skärpningar av energibeskattningen
som näringsutskottet här har förordat.

Vidare vill näringsutskottet, med instämmande i vad som anförs i motion
1988/89: Fi62 (c), anföra att energibeskattningen måste utformas så
att den främjar en effektiv bränsleanvändning. Kraftvärme har väsentliga
fördelar i jämförelse med kondenskraft. Enligt näringsutskottets mening
bör därför en ökad likformighet eftersträvas när det gäller beskattningen
av elkraft från resp. kondenskraftverk och kraftvärmeverk. Ett första steg i
denna riktning kan vara att spillvärmen från kondenskraftverk beskattas
på samma sätt som värmeproduktionen i kraftvärmeverk. Riksdagen bör
med anledning av det nu aktuella yrkandet ge uttryck åt den uppfattning
näringsutskottet här har framfört.

Näringsutskottet anser vidare att förslaget från centerns sida om en skatt
på uran är värt att prövas. Miljöavgiftsutredningen bör därför ges i uppdrag
att snabbutreda förutsättningarna för införande av en sådan skatt.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning
av motion 1988/89: Fi62 (c) i här aktuell del.

Stockholm den 18 maj 1989
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson
(s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Leif
Marklund (s).

Avvikande meningar

1. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall
(m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Roland Larsson (c)
anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets bedömning
— som börjar med ”Enligt näringsutskottets” och slutar med ”allmänna
pensionsfonden” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet konstaterar att de tillämnade ändringarna i allmänna
pensionsfondens reglemente inte är av den arten att förslaget därom har en
naturlig plats i en kompletteringsproposition. De föreslagna nya reglerna
kan, om riksdagen antar dem, endast på längre sikt få påtaglig ekonomisk
betydelse; de framstår därför inte som en integrerande del i det
ekonomisk-politiska åtgärdsprogram som regeringen har velat framlägga

1988/89: NU6y

genom kompletteringspropositionen. Saken borde alltså i stället ha tagits
upp i en särskild proposition, om möjligt avlämnad inom den tid som i
riksdagsordningen är angiven för propositioner i lagstiftningsfrågor.

Vad regeringen föreslår är några skenbart relativt små förändringar i reglementet.
Dessa kan emellertid i sin tur tas till intäkt för ytterligare förändringar
av liknande slag. De bidrar därmed till att utvidga och befästa allmänna
pensionsfondens roll som ett instrument för kollektivisering av
ägandet i näringslivet. Eftersom lagförslaget inte innehåller något förbud
mot portföljinvesteringar från första —tredje fondstyrelsernas sida är det,
oavsett vad som uttalas i propositionen, uppenbar risk för att dess delägarskap
i fastighetsbolag av olika slag får en annan karaktär än det långsiktiga
ägande som har sagts vara åsyftat genom den hittillsvarande bestämmelsen
om förvärv av aktier i fastighetsbolag. Genom förvärv av aktier i banker
och försäkringsbolag skulle allmänna pensionsfonden ytterligare utvidga
det redan starka statliga inflytandet inom denna näringslivssektor. Den
härvidlag åberopade motiveringen att fjärde fondstyrelsen genom sådana
placeringar skulle bidra till en väl fungerande kapitalmarknad saknar anknytning
till verkligheten. Sammanfattningsvis finnér näringsutskottet att
de föreslagna nya placeringsreglerna inte får bedömas som isolerade detaljer
i fondsystemet och att de måste kategoriskt avvisas såsom icke förenliga
med en på marknadsekonomins principer grundad uppfattning om
statens roll i näringslivet. Näringsutskottet ansluter sig alltså till de nu aktuella
motionsyrkandena och avstyrker kompletteringspropositionen i angiven
del.

2. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets
bedömning — som börjar med ”Enligt näringsutskottets”
och slutar med ”allmänna pensionsfonden” bort ha följande lydelse:

Vänsterpartiet kommunisterna har gång efter annan krävt att allmänna
pensionsfondens innehav av aktier i privatkapitalistiska företag skall avvecklas
och att dess medel i betydande utsträckning skall användas för
investeringar framför allt i samhällsägda, kooperativa och löntagarägda företag.
Näringsutskottet delar uppfattningen att så bör ske. Riksdagen har
hittills avvisat de förslag av denna innebörd som har framställts. Bedömningen
att en stor del av fondmedlen får en felaktig användning kvarstår
emellertid.

Det förslag till ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden
som nu föreligger innebär att dels första —tredje fondstyrelsernas, dels
fjärde och femte fondstyrelsernas placeringsmöjligheter utvidgas i vissa
hänseenden. Enligt näringsutskottets uppfattning rör det sig om marginella
justeringar inom ramen för en i grunden felaktig användning av fondmedel.
Näringsutskottet räknar med att det så snart tillfälle ges kommer att på
nytt väckas motioner om ett riktigare sätt att utnyttja allmänna pensionsfondens
resurser. Mot här angiven bakgrund kan näringsutskottet godta att
placeringsbestämmelserna för fonden nu ändras enligt regeringens förslag.

1988/89: NU6y

3. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets
bedömning — som börjar med ”Enligt näringsutskottets”
och slutar med ”allmänna pensionsfonden” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet konstaterar (= avvikande mening 1) i

lagstiftningsfrågor.

När så inte har skett bör riksdagen, eftersom behovet av den föreslagna
lagändringen inte är akut, nu — i linje med vad som anförs i motion
1988/89: Fi64 (mp) — avslå propositionen i denna del och hänvisa regeringen
till att återkomma i saken under nästa riksmöte.

4. Energibeskattning

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark
(m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Energibeskattning — som börjar med ”Frågan om” och slutar med
”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som tidigare har nämnts prövas för närvarande frågan om den fortsatta
utformningen av energibeskattningen. Ett utredningsförslag på området,
vilket har utformats utan kännedom om de från socialdemokraternas och
centerns sida först nu framlagda förslagen om höjningar av energiskatterna,
kommer att presenteras i juni 1989. Vidare skall frågan om miljöavgifter
vid energiproduktion prövas av miljöavgiftsutredningen, som har att
lämna förslag i saken senast i oktober 1989. Ett på dessa utredningar grundat
förslag till riksdagen om skatteomläggning på energiområdet har aviserats
till våren 1990. Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen i avvaktan
på den kommande prövningen av energibeskattningen inte nu besluta
om några ändringar i denna; detta särskilt inte som näringsutskottet nyligen
i sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet uttalade att energibeskattningsfrågorna
borde behandlas samordnat på beredningsplanet för
att därmed en nödvändig stabilitet på energiskatteområdet skall kunna
åstadkommas.

Vid näringsutskottets behandling av den nu aktuella frågan har från socialdemokraternas
och centerns sida föreslagits en kraftig skärpning av
energibeskattningen. Höjningar i enlighet härmed skulle inte bara föregripa
kommande beslut om energibeskattningen utan också stå i en direkt
motsatsställning till de riktlinjer som hittills har präglat det utredningsarbete
som skall ligga till grund för dessa beslut. Höjningarna skulle också
kraftigt försämra industrins — särskilt de små och medelstora företagens
— konkurrensförutsättningar. Det är endast de elintensiva företagen som
med nuvarande bestämmelser har rätt till nedsättning av den allmänna
energiskatten; för år 1988 har som tidigare nämnts ca 100 företag medgetts
sådan nedsättning.

De nu föreslagna höjningarna av energiskatterna drabbar — om de genomförs
— emellertid främst de svenska hushållen i allmänhet och låginkomsttagarna
med särskild tyngd.

Skattehöjningarna leder också till att inflationen ökar omgående. Men

1988/89: NU6y

även på sikt får de inflationsdrivande karaktär, eftersom de kan förutsättas
medföra krav på kompensation i form av höjda löner och bidrag.

Den höga inflationen och den låga tillväxten åstadkommer redan stora
skador på den svenska samhällsekonomin och leder till att svensk levnadsstandard
minskar i förhållande till mera framgångsrika länder i vår omvärld.

Ett fullföljande av de föreslagna höjningarna på energiskatteområdet
skulle sålunda bidra till att den svenska konkurrenskraften ytterligare undergrävdes.

Näringsutskottet vill vidare med anledning av vad som i motion 1988/
89: Fi62 (c) anförs om beskattningen av fossila bränslen framhålla att beskattningen
av kraftvärmeproduktion inte är väl avvägd i förhållande till
beskattningen av kondenskraftproduktion. I avvaktan på resultatet av det
nu pågående utredningsarbetet bör dock, menar näringsutskottet, riksdagen
inte ta något initiativ i saken.

5. Energibeskattning

Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Energibeskattning — som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”aktuell
del” bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening bör några ändringar i energibeskattningen
inte aktualiseras med anledning av det påstådda behovet av en åtstramning
i ekonomin. Frågan om sådana ändringar bör prövas på grundval
av skatteutskottets betänkande 1988/89: SkU35 om energibeskattning,
vilket inom kort kommer att behandlas av riksdagen. Näringsutskottet vill
vidare erinra om att den fortsatta utformningen av energibeskattningen är
föremål för utredning. Ett förslag till riksdagen har aviserats till våren
1990.

De nu — (= avvikande mening 4) särskild tyngd.

När det gäller de allmänna riktlinjer som bör gälla för energibeskattningen
hänvisar näringsutskottet till vad vänsterpartiet kommunisternas
företrädare har anfört i näringsutskottets yttrande (1988/89: NU3y avv.
men. 4, s. 21) till skatteutskottet.

Förslagen i motion 1988/89: Fi62 (c) om införande av skatt på uran och
om en likformig beskattning av bränsle för produktion i kondenskraftverk
resp. kraft värmeverk hyser näringsutskottet stor förståelse för. Liknande
motionsyrkanden (bl. a. vpk) har framställts under allmänna motionstiden.
Dessa har i näringsutskottets tidigare nämnda yttrande tillstyrkts av
bl.a. vänsterpartiet kommunisternas företrädare (1988/89:NU3y avv.
men. 19 och 27, s. 28 och 30). Samma inställning har intagits av partiets
företrädare i skatteutskottet. Någon ny debatt i frågan med anledning av
de nu aktuella yrkandena är enligt näringsutskottets mening inte påkallad.

1988/89: NU6y

6. Energibeskattning

1988/89: NU6y

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken Energibeskattning
— som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”aktuell
del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89: Fi64 (mp) på
en omläggning till en råvarubaserad energibeskattning. Skatt bör alltså tas
ut på råvaran, inte på den förädlade produkten. Elskatten bör avskaffas
liksom den särskilda kärnkraftsskatten. Differentieringen av vattenkraftsskatten
bör bibehållas. I möjligaste mån bör alla fossila bränslen beskattas
likartat med hänsyn till energiinnehåll. Skatteomläggningen bör genomföras
den 1 januari 1990, och skatterna bör tas ut i enlighet med vad som
föreslås i nämnda motion. Vindkraft, biobränslen, solkraft, spillvärme,
jordvärme och andra inhemska energislag bör vara skattefria. Detta bör
gälla även metanol och etanol framställda av inhemska energiråvaror.

1 avvaktan på denna skatteomläggning och för att en snabb åtstramning
av ekonomin skall åstadkommas bör — likaledes i linje med vad som föreslås
i motion 1988/89: Fi64 (mp) — en skärpning av energibeskattningen
genomföras vid kommande halvårsskifte. Sålunda bör skatten på elkraft
höjas med 3 öre per kWh, på olja med 200 kr. per m3 och på kolbränslen
med 500 kr. per ton. Vid samma tidpunkt bör skatterna på naturgas, gasol
för industriändamål och fartygsbränsle höjas enligt vad som föreslås i nyssnämnda
motion.

De nuvarande bestämmelserna om nedsättning av energiskatten för industriföretag
innebär att de som förbrukar den största mängden elkraft
klarar sig undan energiskattehöjningar, bl. a. dem som företas av energipolitiska
skäl. Detta kan inte vara rimligt; även — om inte främst — dessa
företag måste ges incitament till att minska energianvändningen. Näringsutskottet
tillstyrker därför förslaget i motion 1988/89: Fi64 (mp) om att de
nuvarande begränsningarna av den allmänna energiskatten för industriföretag
skall eliminieras successivt under en femårsperiod för att en rättvisare
fördelning av skattebördan skall erhållas.

Med den omläggning av energibeskattningen som näringsutskottet här
har förordat uppnås det resultat i frågan om beskattningen av kondenskraftproduktion
och kraft värmeproduktion som efterlyses i motion 1988/
89: Fi62 (c). För den händelse riksdagen inte skulle ansluta sig till miljöpartiets
förslag till skatteomläggning bör riksdagen bifalla det aktuella yrkandet
i sistnämnda motion angående en likvärdig beskattning av bränsle
för produktion i kondenskraftverk resp. kraftvärmeverk.

I likhet med vad som föreslås i motion 1988/89: Fi62 (c) anser näringsutskottet
att en skatt på uran bör införas. 1 näringsutskottets tidigare
nämnda yttrande till skatteutskottet har miljöpartiets företrädare med anledning
av motioner (bl. a. mp) i saken förordat en skatt av 3,5 öre per
kWh (1988/89: NU3y avv. men. 28, s. 31). Partiets företrädare i skatteutskottet
har intagit samma inställning. Någon särskild debatt med anledningav
det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: Fi62 (c) är därför enligt
näringsutskottets mening inte påkallad.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989