yttr 1988/89 nu4y y (Yttrande 1988/89:nu4y)

Näringsutskottets yttrande
1988/89:NU4y

Sverige och den västeuropeiska integrationen

NU4y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
motioner som har väckts under allmänna motionstiden om Sverige och den
västeuropeiska integrationen.

1 detta sammanhang behandlar näringsutskottet även - delvis - en motion
som har hänvisats till näringsutskottet. Det gäller, såsom närmare redovisas i
det följande, ett yrkande i motion 1988/89:N364 (fp) som rör utländska
medborgares rätt att förvärva aktier i svenska företag. För att möjliggöra en
samlad behandling av frågor på detta område överlämnar näringsutskottet
till utrikesutskottet - under förutsättning av dess medgivande - den nämnda
motionen i berörd del.

Motionerna

Näringsutskottet kommenterar följande motioner som har hänvisats till
utrikesutskottet'.

1988/89:U503 av Bengt Westerberg m.fl. såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av fortgående konkretisering av mål och medel för
Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet.

1988/89:U560 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

I. hos regeringen begär redovisning av arbetet med samordning av svenska
lagar och regler med bestämmelser inom EG samt arbetet med att påverka
beredningsprocesser inom EG, i enlighet med vad som i motionen anförs,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
tullunion med EG som ett riktmärke för de svenska ansträngningarna att
delta i det västeuropeiska samarbetet inom varuhandelns område,

II. hos regeringen begär förslag till förändring av lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag, m.m. i enlighet med vad som i
motionen anförs,

12. hos regeringen begär utredning av hur andra hinder för utländska
förvärv av svenska företag skall undanröjas, i enlighet med vad som i
motionen anförs,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ny

lagstiftning på försäkringsområdet, 1

1 Riksdagen 1988/89.17sami Nr4y

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
Sveriges deltagande i ESA, European Space Agency,

16. hos regeringen begär förslag till hur stöd till svenska företag som deltar
i EG:s forskningssamarbete skall utformas så att det motsvarar det stöd
företag inom EG erhåller.

1988/89:U561 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen av det ekonomiska samarbetet och handeln med olika delar av
världen på frihandelns grund,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samlat nordiskt agerande angående gemensam harmonisering i förhållande
till EG,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
vikten av att ta till vara de mindre företagens intresse i samband med en ökad
samverkan med EG,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
vikten av ett utökat EG-samarbete i fråga om forskning och utveckling,

1988/89:U562 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (4) att
riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös analys av alternativa
vägar för svensk Europapolitik.

1988/89:U570 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att den pågående svenska
EG-anpassningspolitiken bör avbrytas i avvaktan på resultaten från en bred
parlamentarisk utredning om Sveriges framtida Europasamarbete,

3. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige icke bör ställa sig
bakom principerna för EG:s inre marknad så som de utformas i vitbokens
§8.

1988/89:U573 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte kan
acceptera EG-vitbokens 58 § om att varje vara som tillverkats lagligt enligt
andra länders lagar automatiskt skall få tillträde till den svenska marknaden.

1988/89:U575 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får
leda till försvagningar i produktkontrollen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att produktkontrollen inte som
följd av EG-anpassning får privatiseras.

1988/89:U576 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte bör ansluta sig
till EG:s tullunion,

2. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte bör delta i
”handelskrig" tillsammans med EG,

1988/89:NU4y

3. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör bibehålla och
stärka sin handelspolitiska rörelsefrihet i förhållande till samtliga världens
marknader.

1988/89:U579 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte kan
medverka i EG-harmonisering av den offentliga upphandlingen.

1988/89:U581 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får
leda till att företagskoncentrationen i Sverige ytterligare förstärks,

2. som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får
leda till ökning av de transnationella storföretagens makt i Sverige,

3. som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får
leda till att småföretagens ställning försvagas.

1988/89:U594 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får påverka eller
försena den svenska kärnkraftsavvecklingen, inte får leda till åtgärder som
förhindrar förbud mot import och export av kärnkraftsteknologi, inte får
leda till åtgärder som tvingar Sverige att ta emot utländskt radioaktivt avfall
och ej heller får leda till åtgärder som tvingar Sverige att tillåta köp till
Sverige av kärnkraftsel från EG-området.

Den motion som har hänvisats till näringsutskottet och som med detta
yttrande överlämnas till utrikesutskottet är:

1988/89:N364 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utländska
medborgares rätt att förvärva aktier i svenska aktie- och handelsbolag.

Näringsutskottet

Inledning

Näringsutskottet kommer i det följande att kommentera motionsyrkanden i
speciella ämnen som faller inom utskottets beredningsområde, såsom
etableringsregler, forskning och utveckling, småföretagsutveckling och kärnkraftsavveckling.
Integrationsfrågornas centrala betydelse för svensk industri
och handel motiverar att utskottet också i ett särskilt avsnitt tar upp vissa
övergripande frågor rörande inriktningen av Sveriges handelspolitiska
agerande och organisationen av samarbetssträvandena.

Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m.

Riksdagens beslut våren 1988 om riktlinjer för Sveriges deltagande i det
västeuropeiska integrationsarbetet (prop. 1987/88:66, NU 1987/88:2 y, UU
1987/88:24, rskr. 1987/88:245) innebär att Sveriges samarbete med EG skall
breddas och fördjupas på alla samhällsområden så långt detta är förenligt

1988/89:NU4y

med neutralitetspolitiken. Sverige skall medverka i EFTA:s och EG:s arbete
på att skapa ökad rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i
Västeuropa och verka för att det västeuropeiska samarbetet på forskningsoch
utvecklingsområdet utvecklas. Sverige skall också verka för att den
sociala dimensionen ges en ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet.
Medlemskap i EG var enligt beslutet inte målet för de förhandlingar som
förestod. Alla de dåvarande riksdagspartierna utom vänsterpartiet kommunisterna
stod bakom beslutet om dessa riktlinjer.

Vid ett möte i Oslo den 14 och 15 mars i år diskuterade EFTA-ländernas
regeringschefer EFTA:s bidrag till europeisk integration, relationerna
mellan EFTA-länderna och den Europeiska gemenskapen samt EFTA:s
målsättningar i ett globalt perspektiv. I en gemensam deklaration från mötet,
den s.k. Oslodeklarationen, tillkännagavs en beredskap hos EFTA-länderna
att tillsammans med EG undersöka möjligheterna att uppnå ett mer
strukturerat samarbetsförhållande med gemensamt beslutsfattande och
gemensamma administrativa institutioner för att göra samarbetet mer
effektivt. Regeringscheferna var överens om att målet för EFTA-ländernas
förhandlingar med EG skulle vara största möjliga medverkan i den interna
marknadens s.k. fyra friheter - fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och
personer. Vidare betonades betydelsen i ett vidare allmänpolitiskt perspektiv
av ett utökat samarbete om forskning, utbildning och miljöskydd samt på
det ekonomiska och monetära området.

Statsminister Ingvar Carlsson besvarade den 23 mars 1989 en interpellation
(1988/89:165) rörande det nyssnämnda mötet. Statsministern hänvisade
därvid, med avseende på frågan om en tullunion med EG, till ett uttalande i
Oslodeklarationen om att inga valmöjligheter utesluts vad beträffar de
institutionella formerna för samarbetet. Statsministern anförde vidare bl.a.:

Således är det naturligt att också en tullunionslösning - bland andra lösningar
- diskuteras med EG. Under förutsättning att bl.a. neutralitets- och
medinflytandeaspekterna kan tillgodoses kan en tullunion vara en del av ett
brett upplagt samarbete. Den närmare utformningen och omfattningen av en
eventuell tullunion måste också preciseras. Således blir det först efter
ingående diskussioner med EG möjligt att ta ställning till denna samarbetsform.

När näringsutskottet förra året från sina utgångspunkter yttrade sig över
proposition 1987/88:66 i vad avsåg övergripande frågor (NU 1987/88:2y)
underströks vikten av fri handel och ett öppet handelssystem för en fortsatt
utveckling av den svenska välfärden. Utskottet framhöll att Sverige självfallet
borde söka utveckla frihandeln mot alla länder. Enligt näringsutskottets
uppfattning gav de av regeringen föreslagna riktlinjerna för Sveriges
medverkan i den västeuropeiska integrationsprocessen en bra grund för det
fortsatta arbetet. Riktlinjerna speglade landets intresse av att tillförsäkra
svenska företag och produkter en så hög grad av likabehandling som möjligt
på den västeuropeiska marknaden. Moderata samlingspartiets och folkpartiets
representanter i utskottet fann regeringens riktlinjer alltför litet
ambitiösa och följde upp motionsyrkanden av denna innebörd i en gemensam
avvikande mening. Från centerpartiets sida markerades i en avvikande
mening att integrationsarbetet inte fick leda till att murar restes mot

1988/89:NU4y

omvärlden samt att frihandelsprincipen i vissa fall måste modifieras när
starka samhällsintressen står på spel. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare
uttalade sig i en avvikande mening för en alleuropeisk politik och
bevarad nationell självständighet.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet lägger i årets motioner
fram förslag om konkretisering eller vidareutveckling av riktlinjerna för
Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet.

Frihandelsavtalet från år 1972 är i grunden otillräckligt som bas för
Sveriges framtida deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet, anförs
i moderata samlingspartiets motion 1988/89:U560. Enligt motionärerna är
det nödvändigt att Sverige aktivt söker en ny formell ram för sitt deltagande i
EG-samarbetet under de närmaste åren. De förordar att en strategi av stegvis
anslutning prövas med slutmålet att svenska medborgare och företag i
framtiden skall ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som
medborgare och företag i Västeuropa i övrigt, dvs. det mål för Sveriges
långsiktiga EG-politik som beslutades av riksdagen år 1988.1 denna strategi
borde bl.a. ingå att förhandlingar skall upptas av Sverige - ensamt eller i
samverkan med delar av eller hela EFTA-kretsen - om deltagande i EG:s
tullunion. Endast härigenom är det möjligt att åstadkomma att gränskontrollerna
avvecklas mellan Sverige och EG-länderna på samma sätt som avses
ske mellan EG-länderna, anför motionärerna. De föreslår att riksdagen skall
uttala sig för att en tullunion med EG skall vara ett riktmärke för de svenska
ansträngningarna att delta i det västeuropeiska samarbetet inom varuhandelns
område.

I folkpartiets motion 1988/89:U503 påpekas att det är ett huvudmål för
Sveriges samarbete med EG att svenska medborgare, institutioner och
företag skall behandlas på samma sätt som sina motsvarigheter inom EG på
den inre marknaden. Målet omfattar, anför motionärerna, alla de fyra
friheterna, dvs. fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. De
anser att den organisation som regeringen har tillskapat för EG-arbetet i
huvudsak är ändamålsenlig men saknar ett samlat, utåt redovisat grepp när
det gäller på vilket sätt de av riksdagen antagna målen för utbyggda
relationer med EG skall uppnås. Efter hand som förhandlingarna med EG
fortskrider bör regeringen, anför motionärerna, ge riksdagen underlag för att
konkretisera dessa mål och att ta ställning till vilka handlingsalternativ som
bör väljas. I motionen påyrkas ett uttalande från riksdagen av denna
innebörd.

De svenska insatserna för ett ökat samarbete med EG bör, uttalar
centerpartiet i motion 1988/89:U561, förenas med liknande ansträngningar
till förmån för ett utvecklat samarbete på frihandelns grund med andra länder
och grupper av länder. Genom en ökad utrikeshandel också med andra
länder kan Sverige minska^hrhandelspolitiska sårbarhet, anför motionärerna.
De föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen skall ställa
sig bakom deras förslag om en vidareutveckling på frihandelns grund av
Sveriges ekonomiska samarbete och handel med olika delar av världen. I
motionen föreslås också att Sverige skall verka för att EFTA som frihandelsorgan
upprättar handelsavtal med bl.a. länderna i Nordamerika, Japan och

1988/89 :NU4y

de östeuropeiska länderna. Det yrkande som är knutet til! motionen i denna
del har hänvisats till näringsutskottet och kommer att behandlas i annat
sammanhang. Ytterligare förordas att regeringen skall utarbeta ett samlat
åtgärdsprogram för vidgat samarbete med de östeuropeiska länderna och
deras motsvarighet till EG, SEV. I detta åtgärdsprogram borde bl.a. insatser
för ett utökat handelsutbyte med dessa länder ingå.

En förutsättningslös analys av alternativa vägar för svensk Europapolitik
begärs av vänsterpartiet kommunisterna i motion 1988/89:U562.1 kraft av sin
alliansfrihet, sitt geografiska läge och mycket av sina historiska och kulturella
traditioner tillhör Sverige Centraleuropa, anförs i motionen. Sveriges
grundläggande utgångspunkt borde därför vara att föra en alleuropeisk
politik. Därigenom förhindras att landets ekonomiska beroende av de stora
länderna i Västeuropa ytterligare ökas, något som motionärerna motsätter
sig.

I motion 1988/89:U570 redovisar miljöpartiet en avvisande inställning till
en svensk EG-anpassning. Den officiella svenska EG-politiken sägs vara
ohållbar. Den bygger enligt motionärerna på en felaktig bild av vad EG är
och vill vara. EG är inte enbart, anför de, en frihandelsmarknad med vilken
harmonisering kan ske så att svenska företag får samma konkurrenssituation
som EG-företag. I EG-politiken bortses från att negativa återverkningar på
andra delar av svenskt samhällsliv samtidigt kommer att uppstå. Motionärerna
har i ett antal motioner preciserat sina farhågor för konsekvenserna inom
olika samhällssektorer av en svensk anpassning till EG:s inre marknad. Den
här aktuella motionen utmynnar i ett krav på att den pågående svenska
EG-anpassningspolitiken skall avbrytas i avvaktan på resultaten från en bred
parlamentarisk utredning om Sveriges framtida Europasamarbete. Motionärerna
föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen skall ställa sig
bakom detta krav. Likaså föreslås att riksdagen i ett uttalande till regeringen
skall slå fast att Sverige inte skall ansluta sig till principerna för förverkligandet
av EG:s inre marknad så som de utformas i dens.k. vitbokens 8 § (dvs. att
de individuella marknaderna skall smälta samman till en stor, expanderande
och flexibel marknad med 320 miljoner människor).

Miljöpartiet avvisar vidare i motion 1988/89:U576 tanken på en tullunion
med EG. Om Sverige kommer med i EG betyder detta visserligen att svensk
industri får tillgång till en stor marknad, anför motionärerna. Det innebär
emellertid också låsningar i förhållande till omvärlden och kan betyda att
Sverige måste delta i handelsbegränsande åtgärder tillsammans med EG. I
motionen föreslås att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig
till denna ståndpunkt.

Riksdagens beslut våren 1988 om riktlinjerna för Sveriges medverkan i den
västeuropeiska integrationen har följts av ett brett upplagt beredningsarbete
inom regeringskansliet avseende alla de områden som berörs av integrationsfrågan.

Ett viktigt steg på vägen mot förverkligandet av de mål som riksdagen har
lagt fast utgörs av EFTA-ländernas överenskommelse i Oslo i mars i år om
innehållet i det utvidgade samarbete med EG som länderna vill söka uppnå
och om sättet att nå detta samarbete.

Till följd av det frihandelsavtal mellan Sverige och EG som har varit i kraft

1988/89 :NU4y

sedan år 1973 har svensk industri hittills kunnat konkurrera med företagen på
Europamarknaden på i stort sett likvärdiga villkor.

Förverkligandet av EG:s gränslösa inre marknad kommer att innebära att
företag som står utanför denna inre marknad hamnar i ett ogynnsamt läge i
förhållande till dem som befinner sig innanför. Skulle detta drabba svensk
industri kan den få svårigheter att hävda sig i konkurrensen.

Mot denna bakgrund understryker näringsutskottet, liksom tidigare, att
det från näringspolitisk synpunkt är av väsentlig betydelse att svenska företag
och produkter också i fortsättningen tillförsäkras en hög grad av likabehandling
på den västeuropeiska marknaden. De riktlinjer för Sveriges medverkan
i den västeuropeiska integrationen som riksdagen har beslutat speglar detta
intresse.

Den grundläggande inställning till integrationsarbetet som näringsutskottet
här har gett uttryck för kommer att återspeglas i utskottets ställningstaganden
i det följande till motionsyrkanden i integrationsfrågor av betydelse
för svenskt näringsliv. Det gäller t.ex. undanröjandet av tekniska handelshinder
och liberaliseringen av den offentliga upphandlingen.

Det följer av det nu sagda att näringsutskottet inte ansluter sig till den syn
på Sveriges EG-samarbete som ligger till grund för yrkandena i motionerna
1988/89:U562 (vpk) och 1988/89:U570 (mp). Bägge motionerna går ut på att
nya vägar skall prövas för Europapolitiken. Miljöpartiet vill också att
riksdagen direkt skall ta avstånd från de av EG fastlagda principerna bakom
förverkligandet av den inre marknaden. Näringsutskottet avstyrker sålunda
de båda motionerna i här aktuella delar.

Näringsutskottet konstaterar att det som sägs i de här aktuella delarna av
motionerna 1988/89:U560 (m), 1988/89:U503 (fp) och 1988/89:U561 (c) ger
uttryck för en fortsatt bred uppslutning kring de av riksdagen uppställda
riktlinjerna för Sveriges fortsatta medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet.
Motionärernas synpunkter avser sättet att nå önskat resultat
snarare än målet för arbetet.

Vad gäller förslaget i motion 1988/89:U560 (m) om en svensk anslutning
till EG:s tullunion som ett första led i en strategi med stegvis anslutning vill
näringsutskottet, liksom i sitt yttrande i ämnet förra året (NU 1987/88:2y),
anföra att en tullunion med EG skulle främja en icke-diskriminerande
behandling inom EG av svenska företag och produkter. Den skulle
undanröja behovet av ursprungsregler i handeln med EG-länderna. Det
samarbete med EG som EFTA-länderna nu siktar till är emellertid, bl.a. i
vad avser frågor av betydande intresse för svensk industri och handel,
väsentligt mera långtgående än vad som ligger i en tullunionslösning.
Möjligheten av en tullunion är intressant, men näringsutskottet vill framhålla
att detta begrepp inte är entydigt utan kan ges olika konkret innehåll.
Anslutning till en på visst sätt utformad tullunion kan komma att strida mot
den svenska neutralitetspolitiken. Näringsutskottet kan därför inte villkorslöst
tillstyrka en tullunion som ett första led i en strategi för stegvis anslutning
till EG. Med det nu sagda avstyrker näringsutskottet yrkandena i motionerna
1988/89:U560 (m) och 1988/89:U581 (mp) rörande tullunion.

Näringsutskottet utgår från att regeringen vid lämplig tidpunkt återkommer
till riksdagen i frågor som påkallar ett ställningstagande från riksdagens
sida. Med det nu sagda avstyrks motion 1988/89:U503 (fp) i här aktuell del.

1988/89:NU4y

Förslag syftande till en utvidgning av Sveriges handelsrelationer med andra
delar av världen framförs i motion 1988/89:U561 (c). Förslagens närmare
innebörd framgår av framställningen i det följande. Liksom i den nu nämnda
motionen framläggs också i motion 1988/89:U503 (fp) förslag syftande till ett
ökat ekonomiskt utbyte och samarbete med de östeuropeiska länderna. Ett
yrkande som är knutet till denna motion kommer att behandlas i ett senare
betänkande av näringsutskottet om utrikeshandel.

I proposition 1987/88:66 anfördes (s. 22) att den starka tonvikt som läggs
på det västeuropeiska samarbetet på intet sätt står i motsättning till Sveriges
allmänna strävan att bredda förbindelserna med andra länder i Europa och
med omvärlden i övrigt. I Sveriges allmänt frihandelsvänliga politik ingår,
sades det vidare, att vi vill verka för ett Västeuropa som är öppet mot
omvärlden. I detta ligger bl.a. en önskan att utveckla handeln med de
östeuropeiska länderna.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det bl.a. för utvecklingen
av svenskt näringsliv är viktigt att även handeln med och de
ekonomiska relationerna till andra länder och ländergrupper främjas. Inget i
Sveriges handelspolitik står i motsättning till att så sker. Tvärtom är
statsmakternas strävan att genom exportfrämjande insatser, bilaterala avtal
med statshandelsländer och andra åtgärder söka underlätta en sådan
breddning av förbindelserna med andra länder i Europa och med omvärlden i
övrigt som motionärerna efterlyser. Näringsutskottet vill samtidigt framhålla
att en ökad handel med andra marknader inte är liktydig med en minskning
av landets handelspolitiska sårbarhet. Om handelsutbytet i ökad utsträckning
sker med ekonomiskt instabila länder eller med länder med vilka
spelreglerna för den internationella handeln inte är klart etablerade och
respekterade kan sårbarheten öka. Det ekonomisk-politiska samarbete som
sker inom bl.a. Internationella valutafonden och OECD kan underlätta en
sådan utvidgning av handeln som motionärerna förespråkar. Också utvecklingen
av pågående förhandlingar inom GATT (General Agreement on
Tariffs and Trade) om en utveckling av GATT-avtalet och om ett stärkande
av den fria världshandeln är av stor betydelse. Samarbete i frågor av
betydelse för bl.a. handelsrelationerna med de östeuropeiska länderna,
något som särskilt uppmärksammas i motionen, sker inom ramen för ECE
(Economic Commission for Europé), där Sverige aktivt deltar.

Med hänsyn till det nu sagda bör riksdagen inte ta några sådana initiativ
som föreslås i motion 1988/89:U561 (c). Den avstyrks sålunda i här berörda
delar.

I motion 1988/89:U561 (c) berörs också frågan om utökat nordiskt samarbete.
Parallellt med att EG-samarbetet utvecklas bör ambitionsnivån i det
nordiska samarbetet väsentligt höjas, anförs i motionen. Motionärerna
förordar bl.a. att ett nordiskt program svarande mot EG:s vitbok tas fram.
Målet borde vara att Norden skall inhämta EG:s försprång i olika samarbetsfrågor.
I kontakterna med EG bör de nordiska länderna uppta gemensamma
överläggningar med EG om tillträde till bl.a. EG:s forskningsprogram,
anförs vidare. I motionen påyrkas ett uttalande av riksdagen varigenom
denna skulle ge sitt stöd åt motionärernas förslag om ett samlat nordiskt
agerande angående gemensam harmonisering i förhållande till EG.

1988/89:NU4y

I en rapport Norden i Europa II, som Nordiska ministerrådet har
överlämnat till Nordiska rådet, finns en redogörelse för det nordiska
samarbetet. Vidare har ministerrådet beslutat utarbeta ett arbetsprogram för
det nordiska samarbetet på olika områden under perioden 1989-1992 i ljuset
av den västeuropeiska integrationen. Detta program, som bl.a. skall bygga
på den nyssnämnda rapporten, avses vara färdigt till sommaren 1989.
Undanröjandet av handelshinder och etablerandet av en enhetlig transportmarknad
hör till de från näringspolitisk synpunkt intressanta områden som
kommer att beröras av programarbetet.

Med hänsyn till bl.a. den roll som handelsutbytet med de nordiska
länderna och den fortgående företagsintegrationen inom Norden spelar för
svenskt näringsliv understryker näringsutskottet betydelsen av att det
nordiska samarbetet fortsätter att utvecklas.

Detta samarbete skall inte ses isolerat utan, vilket också anfördes i
proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(s. 23), som ett komplement till det västeuropeiska integrationsarbetet. Som
har nämnts i det föregående kommer ett program att tas fram för det nordiska
samarbetet på olika områden i ljuset av den västeuropeiska integrationen.

EFTA-ländernas beslut att gemensamt förhandla med EG om ett närmare
samarbete har gett delvis nya utgångspunkter för det nordiska samarbetet.
Det står bl.a. genom detta beslut klart att de berörda nordiska länderna nu
har valt att närma sig EG i första hand via ett förstärkt EFTA, inte såsom
nordisk grupp.

Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt här anförts bör något sådant
initiativ av riksdagen som påyrkas i motion 1988/89:U561 (c) inte komma i
fråga.

Etableringsfrågor m. m.

Ett återkommande ämne vid riksdagens behandling av motionsyrkanden om
handelspolitiken har varit olika hinder för utländskt ägande, helt eller delvis,
av svenska företag, försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag. Näringsutskottet
behandlade ämnet senast i sitt yttrande till utrikesutskottet i
EG-frågan förra året (NU 1987/88:2y) och redogjorde då för såväl gällande
regler som aktuella utredningsförslag. Utskottet hänvisar till denna redogörelse.
I korthet gäller följande.

Det sammanlagda utländska inflytandet i ett företag kan regleras genom
att i bolagsordningen intas ett s.k. utlänningsförbehåll. För enstaka utländska
förvärv av mera betydande aktieposter i ett svenskt företag krävs tillstånd
enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag (företagsförvärvslagen).
Utländska förvärv av aktier i svenska bankaktiebolag får enligt
bankaktiebolagslagen (1987:618) inte ske. Utländska förvärv av aktier i
svenska försäkringsaktiebolag är inte reglerade i lag.

Utländska banker har sedan den 1 juli 1985 möjlighet att med regeringens
tillstånd etablera sig i Sverige genom att bilda bankaktiebolag. De får
däremot inte öppna filialkontor här i landet. Ett utländskt försäkringsbolag
kan driva verksamhet i Sverige - genom en generalagent eller genom ett
svenskt dotterbolag - under i princip samma förutsättningar som gäller för ett
svenskägt försäkringsbolag.

1988/89:NU4y

1 * Riksdagen 1988/89.17sami. Afr 4y

På samtliga nu nämnda regelområden pågår utredningar eller har utredningsförslag
lagts fram.

En särskild utredare har tillkallats med uppdrag att studera utvecklingen
hos de företag i Sverige som har förvärvats av utländska intressen.
Utredningen (I 1986:02) beräknas bli färdigställd till sommaren 1989.

På initiativ av riksdagen, som hösten 1983 tillstyrkte en motion (s) i ämnet,
har frågan om kontroll av utländska köp av svenska börsregistrerade aktier i
bolag som saknar utlänningsförbehåll studerats. I rapporten (Ds I 1985:7)
Utländskt inflytande i svenska företag föreslås en lagreglering som syftar till
en sådan kontroll. Rapporten bereds för närvarande inom industridepartementet.

I betänkandet (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden har kreditmarknadskommittén
föreslagit att ett begränsat utländskt ägande i svenska
banker skall tillåtas. Vissa ytterligare begränsningsregler föreslås avseende
enskild ägares innehav.

Försäkringsverksamhetskommittén har i betänkandet (SOU 1987:58)
Försäkringsväsendet i framtiden lagt fram förslag som går ut på att varken ett
svenskt eller ett utländskt rättssubjekt skall få äga mer än en viss andel av
aktierna i ett svenskt försäkringsaktiebolag. Enligt kommittén borde det
härutöver införas en gräns för det sammanlagda utländska inflytandet i ett
svenskt försäkringsbolag. Den har emellertid inte lagt fram något förslag
härom. Kommittén hänvisar till det utredningsarbete i frågan som pågår
inom regeringskansliet.

En proposition om ny lagstiftning rörande försäkringsverksamheten är
aviserad till hösten 1989. I detta sammanhang avses också frågan om
utländskt ägande i svenska banker m.m. komma att behandlas.

Gällande etableringsbestämmelser i Romfördraget innebär att medborgare
och företag i ett medlemsland skall ha rätt att starta och driva rörelse i ett
annat land inom EG på samma villkor som gäller i detta land. Fördraget
stadgar också att förvärv över gränserna av aktier i bolag skall kunna göras
utan att man i övrigt är etablerad i landet i fråga. I vad avser finansiella
tjänster och etableringsfrågor i anslutning härtill pågår inom EG ett arbete
med att senast år 1992 få till stånd en inre marknad. Detta skall tillgodoses
dels genom en harmonisering av lagarna på vissa viktigare områden, dels
genom ett ömsesidigt erkännande av medlemsländernas krav i fråga om
etablering, tillsyn m.m., dels, slutligen, genom s.k. hemlandskontroll
innebärande att tillsynen över bolags verksamhet utomlands utförs av
myndighet i bolagets hemland.

Näringsutskottet behandlar här först vissa motionsyrkanden rörande företagsförvärvslagen
och utlänningsförbehållen samt frågor i anslutning därtill.

Den svenska inställningen till utländska företagsförvärv i Sverige har väckt
berättigad kritik i utlandet, hävdas i motion 1988/89:U560 (m). De svenska
storföretagens expansion genomförs nu vanligtvis genom köp av företag
utomlands. Till de mera uppmärksammade storaffärerna kommer en rad
förvärv i mindre skala som tydligt visar hur svenska företag inför år 1992
försöker köpa små och medelstora företag inom EG. För utländska
intressenter som vill investera i svenskt näringsliv finns det emellertid många

1988/89:NU4y

hinder i form av lagar, byråkratiska rutiner och politiska påtryckningar,
anförs det. För att anpassningen till reglerna för den gemensamma inre
marknaden inom EG skall klaras är det enligt motionärernas mening
nödvändigt att hinder för utländska företagsförvärv avskaffas. I motionen
krävs att regeringen skall lägga fram förslag om förändring av företagsförvärvslagen
så att dess regler inte avviker från de regler som gäller på den inre
marknaden. Vidare begärs att regeringen skall låta utreda hur andra hinder
för utländska förvärv av aktier i svenska företag skall kunna avvecklas.
Härvid åsyftas främst utlänningsförbehållen i bolagsordningar.

Liknande syfte har ett yrkande i motion 1988/89:N364 (fp), enligt vilket
riksdagen skulle göra ett uttalande till regeringen av innebörd att restriktionerna
för utländska medborgares förvärv av svenska aktier bör tas bort.
Dessa restriktioner kan, säger motionärerna, leda till en cementering av
olämpliga ägarstrukturer, något som till sist missgynnar småspararna. Ett
annat argument är att det skulle vara positivt för svenska företag att få ett
ökat inslag av utländsk kompetens. Ytterligare hävdas att möjligheter till en
bättre global diversifiering av aktieportföljer skulle minska avkastningskraven
på svenska börsnoterade företag och därigenom förbilliga näringslivets
försörjning med riskkapital.

Enligt vad som sägs i motion 1988/89:U581 (mp) kommer EG-anpassningen
att leda till att det näringsliv som eventuellt är kvar när alla gränsbarriärer
faller över huvud taget inte blir svenskt utan styrs från utlandet. Motionärerna
uppmärksammar bl.a. riskerna för att små företag blir uppköpta. Ett
minimum av motåtgärd vore att de regler som försvårar utländska företagsköp
i Sverige bibehålls och förstärks, anför de. I motionerna föreslås att
riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen i vilket understryks att
EG-anpassningen inte får leda till en ökning av de transnationella storföretagens
makt i Sverige, inte heller till att företagskoncentrationen i Sverige
ytterligare förstärks.

I sitt yttrande förra året i ämnet (NU 1987/88:2y) lyfte näringsutskottet
fram både de positiva effekterna - tillgång till ny teknik, ökade resurser, nya
impulser - och de negativa följderna - försämrade möjligheter till insyn och
påverkan, ökat internationellt beroende, risk för utflyttning av viktiga delar
av företagen - av utländska förvärv av svenska företag. Med hänsyn till dessa
negativa följder var det enligt näringsutskottets mening nödvändigt med en
viss reglering av de utländska företagsförvärven och med en kontroll av det
utländska ägandet i svenska aktiebolag. Detta kunde, menade näringsutskottet,
fastslås trots att utredningsarbete i dessa frågor fortfarande pågick.
Näringsutskottet avstyrkte de aktuella motionerna, som fick stöd i reservationer
(m, fp).

Näringsutskottet finner inte skäl till ändrad ståndpunkt i frågan. Motionerna
1988/89:U560 (m) och 1988/89:N364 (fp) avstyrks sålunda i här aktuella
delar.

Vad näringsutskottet anförde i det nyss refererade yttrandet ligger delvis i
linje med vad som sägs i motion 1988/89:U581 (mp). Några sådana särskilda
uttalanden av riksdagen som där begärs bör emellertid inte göras. Inte heller
finns enligt näringsutskottets mening skäl till en sådan skärpning av

1988/89:NU4y

företagsförvärvslagen som motionärerna - utan särskilt yrkande - uttalar sig
för. Med det sagda avstyrks också denna motion såvitt här är i fråga.

Frågan om restriktioner för utländska intressen när det gäller finansiella
tjänster berörs i två motioner.

I moderata samlingspartiets motion 1988/89:U560 anförs att förbudet i
banklagstiftningen mot utländskt delägarskap i svenskägda banker snarast
borde avvecklas. Det är också nödvändigt att utvecklingen inom EG beaktas
i den nya lagstiftning på försäkringsområdet som är under utarbetande, säger
motionärerna. De föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall
ansluta sig till deras synpunkter i sistnämnda avseende.

Vikten av att Sverige självt vidtar åtgärder som kan underlätta ett
närmande till EG understryks, utan särskilt yrkande, i folkpartiets motion
1988/89:U503. Som exempel nämner motionärerna bl.a. tillstånd för utländska
banker och försäkringsbolag att etablera sig i Sverige.

Näringsutskottet har tidigare (NU 1987/88:2y) från sina utgångspunkter
uttalat sitt stöd för att Sverige i möjligaste mån deltar i det västeuropeiska
arbetet med att skapa en enhetlig marknad för finansiella tjänster. Utskottet
har därvid erinrat om att Sverige i många fall har spelat en aktiv roll i det
omfattande internationella samarbete rörande dessa tjänster som pågår. Att
nuvarande begränsningar rörande utländskt engagemang i svensk bankverksamhet
upphävs är, har utskottet samtidigt framhållit, inte en nödvändig
förutsättning för en utvidgad fri handel med finansiella tjänster.

Försäkringsverksamhetskommitténs och kreditmarknadskommitténs
förslag i de här aktuella frågorna bereds för närvarande inom regeringskansliet
med sikte på att propositioner skall kunna föreläggas riksdagen i en nära
framtid. Riksdagen bör avvakta regeringens förslag. Med det nu sagda
avstyrks motion 1988/89:U560 (m) i här berörd del.

Små och medelstora företag

De små och medelstora företagens problem och förutsättningar i samband
med den växande västeuropeiska integrationen berörs i några motioner.

Utan särskilt yrkande framhålls i motionerna 1988/89:U560 (m) och
1988/89:U503 (fp) vikten av att de mindre företagen, som ofta är underleverantörer
till storföretag, inte diskrimineras på Europamarknaden eller på
annat sätt får försämrade konkurrensmöjligheter. I motion 1988/89:U561 (c)
understryks betydelsen av att de mindre företagens intressen tas till vara i
samband med en ökad samverkan med EG. För att beroendet av några stora
och starkt utlandsorienterade företag skall balanseras är det viktigt med en
positiv småföretagsutveckling i vårt land, anför motionärerna. De mindre
företagen borde ges en framskjuten roll i svensk näringspolitik, menar de och
förordar bl.a. en kraftig satsning på nyetablering av företag. I anslutning till
argumenteringen i motion 1988/89:U581 (mp) mot en uppluckring av
skyddet mot utländska förvärv av svenska företag (se föregående avsnitt)
begärs ett uttalande av riksdagen till regeringen av innebörd att EGanpassningen
inte får leda till att småföretagens ställning försvagas.

Med anledning av en motion (fp) och efter yttrande av näringsutskottet
anförde utrikesutskottet förra året i sitt betänkande om Sverige och den

1988/89:NU4y

västeuropeiska integrationen (UU 1987/88:24 s. 24) att den svenska industristrukturen
särskilt borde belysas med utgångspunkt i utvecklingen inom EG.
Härvid borde också, anförde utrikesutskottet, de små och medelstora
företagens situation analyseras.

I budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 14) framhålls att småföretagspolitiken
är en central del av näringspolitiken. Ett högt nyföretagande är
nödvändigt för att skapa ny produktion och nya arbetstillfällen, anförs
vidare. Detta sägs ställa krav på en aktiv småföretagspolitik. Småföretagspolitiken
är inriktad på att stimulera nyföretagandet och att undanröja hinder
för småföretag med expansionsmöjligheter, i syfte att främja ett konkurrenskraftigt
näringsliv. I propositionen framhålls att de regionala utvecklingsfonderna,
Småföretagsfonden, Norrlandsfonden och Industrifonden är
inriktade på att hjälpa till med finansiering i olika former. Utvecklingsfonderna
och statens industriverk bedriver också rådgivning och utbildning
riktad till småföretag.

För innevarande budgetår har av de medel som anslagits till Exportrådet
8 milj. kr. avsatts för information till småföretagen om den västeuropeiska
integrationen. Enligt årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 5
s. 174) skulle ytterligare medel för ändamålet kunna erhållas genom
omprioritering inom befintlig anslagsram. I budgetpropositionen (bil. 14
s. 30) har också föreslagits att ytterligare 4 milj. kr. skall få användas av de
regionala utvecklingsfonderna för information till småföretagen i EGfrågan.

Inom EG fattades år 1986 beslut om ett särskilt aktionsprogram för små
och medelstora företag. Programmet har två huvudsyften. Det ena är
skapandet av generellt sett gynnsamma utvecklingsbetingelser för små och
medelstora företag. Det andra är tillhandahållandet av tjänster till sådana
företag i form av utbildning av företagsledare, information, exportfrämjande
m.m. Ett par hundras.k. European Centreshar bildats för att ge information
till småföretagen och råd i t.ex. upphandlingsfrågor. S.k. Business Corporation
Centres har etablerats för att samarbete mellan småföretag skall
stimuleras. Förberedelser pågår för att ett samarbete i småföretagsfrågor
skall kunna inledas mellan EFTA-länderna och EG.

Näringsutskottet understryker att utvecklingen mot en gränslös inre
EG-marknad är av stor betydelse för de små och medelstora företagen.
Skulle Sverige inte bli delaktigt i den inre marknaden kan följderna komma
att bli särskilt kännbara för dessa företag, inte minst i deras roll som
underleverantörer till större företag. De har väsentligt svårare än de större
företagen att kompensera sig för de konkurrensnackdelar som skulle följa av
att Sverige står utanför EG:s inre marknad. Samtidigt skall inte bortses från
att de mindre företagen i vissa avseenden har fördelar av harmoniseringsprocessen
inom EG oavsett vad som händer i fråga om Sveriges deltagande i
integrationsarbetet. De kommer t.ex. i framtiden att möta regelsystem som
är enhetliga eller ömsesidigt accepterade på hela EG-marknaden och
behöver då inte som nu är fallet anpassa sig till ett stort antal skilda
regelsystem.

Som har framgått av det föregående har regeringen anslagit särskilda
medel för information till småföretagen om den västeuropeiska integratio -

1988/89:

nen. Näringsutskottet noterar vidare att förberedelser pågår för att samarbete
skall inledas mellan EFTA-länderna och EG i frågor rörande de mindre
företagen. Utskottet erinrar också om vad riksdagen tidigare har anfört om
behovet av analyser, bl.a. med avseende på de mindre företagen, av den
svenska industristrukturen i ett EG-perspektiv.

Med hänsyn till det nu anförda och till de insatser för småföretagens
utveckling som även i övrigt görs inom ramen för näringspolitiken finner
näringsutskottet det inte nödvändigt att riksdagen tar något sådant initiativ
som påyrkas i motion 1988/89:U561 (c).

Det nu berörda yrkandet i motion 1988/89:U581 (mp) är grundat på oro
över att en svensk EG-anpassning kommer att resultera i ytterligare
utländska uppköp av svenska företag. Den nuvarande regleringen av sådana
förvärv och motionsyrkanden med anknytning härtill har näringsutskottet
berört i det föregående. Utskottet hänvisar till vad som där anförts. Vidare
har utskottet nyss framhållit vikten av att strukturutvecklingen med avseende
bl.a. på mindre företag bevakas.

Något allmänt uttalande av riksdagen om att EG-anpassningen inte får
leda till att småföretagens ställning försvagas bör enligt näringsutskottets
mening inte göras av riksdagen. Motionen avstyrks sålunda i här aktuell del.

Forskning och utveckling

I två motioner berörs frågan om Sveriges samarbete med EG när det gäller
forskning och utveckling.

Målet för den svenska politiken måste vara ett deltagande på alla nivåer i
EG:s forsknings- och utvecklingssamarbete på samma villkor som gäller för
företag och forskningsinstitutioner inom EG, anförs i motion 1988/89:U560
(m). Regeringen borde enligt motionärerna återkomma till riksdagen med
förslag om hur ett stöd till svenska företag som deltar i EG:s forskningssamarbete
skall utformas så att det motsvarar det 50-procentiga gåvostöd som
EG ger.

För Sverige är det angeläget att delta i de forskningsprogram som etableras
i Västeuropa såväl inom som utom EG, anförs i motion 1988/89:U561 (c).
Särskild vikt borde fästas vid de industriinriktade programmen, så att svensk
industri genom sin medverkan i dessa i framtiden kan hävda sin konkurrenskraft
i internationella sammanhang. Forsknings- och utvecklingsinsatser
borde vidare inte avgränsas till storföretag utan i ännu högre grad inriktas på
de små och medelstora företagen. Dessa kan aktivt bidra till förnyelsen av
näringslivet. Därför måste, menar motionärerna, villkoren för de mindre
företagens deltagande i det västeuropeiska forskningssamarbetet prioriteras
och statens bidrag på detta område ökas. Finansieringen av de mindre
företagens medverkan i olika forskningsprojekt borde uppgå till en nivå som
är jämförbar med vad som satsas inom EG-länderna.

Flösten 1987 antog EG ett nytt ramprogram för forskning och utveckling.
Det nya programmet, som sträcker sig över perioden 1987-1991, innebär en
kraftigt ökad insats av budgetmedel jämfört med föregående program. De
industriella forskningsprogrammen för informationsteknologi (ESPRIT),
telekommunikationer (RACE) och modernisering av tillverkningsindustrin

1988/89 :NU4y

(BRITE) prioriteras. Dessa industriinriktade program har tidigare i princip 1988/89:NU4y
varit öppna för deltagande endast för EG:s medlemsländer. Företagens
projektkostnader finansieras normalt till 50 % genom bidrag från EG:s
budgetmedel. Numera har det givits möjlighet för företag och institutioner i
EFTA-länderna att delta i programmen på projektnivå, dock utan bidrag till
finansieringen från EG.

EFTA-länderna har ett väl utvecklat samarbete med EG på FoU-området.

Flertalet EFTA-länder har bilaterala ramavtal med EG om forskning. Enligt
uppgift från regeringskansliet diskuteras för närvarande mellan Sverige och
EG möjligheterna att ytterligare expandera det vetenskapliga och teknologiska
samarbetet avseende miljöskydd, tillämpad meteorologi, avancerade
informationssystem inom medicin, ekonomisk vetenskap, livsmedelsindustri,
långsiktig energiförsörjning, vetenskap och teknologi för utvecklingsstrategi,
bioteknologi och flygteknologi. Vidare har två samarbetsavtal
slutförhandlats, ett om forskarutbyte mellan Sverige och Europa och ett
rörande forskningsområdet medicin och hälsovård.

Ett omfattande deltagande av EFTA-staternas forskningsinstitutioner och
industrier i EG:s program för forskning och utveckling utpekas som ett av
målen för det fördjupade samarbete med EG som EFTA-länderna enligt
Oslodeklarationen har förklarat sig vilja inleda.

Det statliga stödet till svenskt deltagande i forskningssamarbetet med EG
uppgår innevarande budgetår till ca 100 milj. kr. Därav utgör ca 35 milj. kr.
bidrag till företag och institutioner som deltar i projektsamarbete inom EG:s
ramprogram för forskning och utveckling. Dessa bidrag har utformats så att
de motsvarar det finansiella stöd som företag och institutioner inom EG
erhåller. Regeringen har i finansplanen (prop. 1989/90:100 bil. 1) anmält sin
avsikt att i vårens kompletteringsproposition behandla bl.a. frågor om ökat
stöd för svenskt forskningssamarbete med EG. Av en tilltänkt anslagsökning
om ca 40 milj. kr. har, enligt uppgift från regeringskansliet, 28 milj. kr.
beräknats för detta ändamål.

Näringsutskottet konstaterar att deltagande i internationella forskningsprojekt
är av stor betydelse för ett litet land som Sverige. För landets industri,
med dess i ett internationellt perspektiv förhållandevis begränsade forskningsresurser,
är det mycket viktigt att svenska företag och institutioner får
medverka i de stora forsknings- och utvecklingsprojekten inom EG. Särskilt
viktigt är detta när det gäller sådana forskningssatsningar inom industristrategiskt
viktiga teknologiområden som syftar till att Europa i framtiden skall
kunna möta den teknologiska utmaningen från framför allt USA och Japan.

Det är från denna synpunkt tillfredsställande att EFTA-länderna i Oslodeklarationen
har gett till känna sin strävan efter ett omfattande deltagande av
ländernas institutioner och industrier i EG:s program för forskning och
utveckling.

Som har framgått av det föregående medverkar Sverige redan nu i en del av
EG:s gemensamma forskningsprogram. Öppningar har lämnats för deltagande
på projektnivå i vissa av de industriinriktade forskningsprogrammen.

Vissa medel är anslagna under industridepartementets huvudtitel för finansiering
av svenskt deltagande i sådana projekt. Regeringen har, som nämnts,
aviserat att ytterligare medelsanvisning skall föreslås i årets kompletterings- 15

proposition.

Näringsutskottet förutsätter, liksom i sitt yttrande i ämnet förra året, att 1988/89:NU4y
regeringen noga bevakar frågan om finansieringen av svenska institutioners
och företags medverkan i EG:s gemensamma forskningsprojekt. Det nyss
refererade uttalandet i Oslodeklarationen ger ytterligare motiv härför.

Mot bakgrund av det nu anförda anser näringsutskottet att något
riksdagsinitiativ med anledning av de här aktuella yrkandena i motionerna
1988/89:U560 (m) och 1988/89:U561 (c) inte bör komma i fråga. De avstyrks
alltså.

I den förut nämnda motionen 1988/89:U560 (m) anförs beträffande europeiskt
rymdsamarbete att de svenska anslagen till European Space Agency
(ESA) ligger under det bidrag som Sverige borde lämna med hänsyn till
landets andel av ESA-ländernas samlade bruttonationalprodukt. Detta
medför bl.a., sägs i motionen, att Sverige inte deltar i utvecklingen av en
europeisk del av rymdstationen Columbus. Eftersom rymdindustrin i många
avseenden är en spjutspets för framtida teknologi anser motionärerna att
Sverige mera aktivt borde medverka i ESA-samarbetet. Därför borde
bidragsandelen till ESA successivt öka, anför de och föreslår att riksdagen
skall ansluta sig till dessa synpunkter genom ett uttalande till regeringen.

European Space Agency är ett samarbetsorgan för vetenskaplig rymdforskning
och för industriell utveckling på rymdområdet. Grundforskningsprogrammet
och det vetenskapliga programmet inom ESA är s.k. obligatoriska
program, där kostnaderna fördelas mellan medlemsländerna i proportion
till deras andelar av den samlade bruttonationalprodukten (BNP). Detta
gäller även Sverige. Sverige har stött beslut om femprocentig ökning av
programmet för grundforskning och vårt bidrag följer detta beslut. För
tillämpningsprogrammen, bl.a. Columbus, beslutar medlemsländerna individuellt
om deltagande. Enligt vad näringsutskottet har erfarit övervägs
frågan om svenskt deltagande i Columbusprojektet för närvarande inom
regeringskansliet.

Regeringens framställning i årets budgetproposition rörande det europeiska
rymdsamarbetet och motioner med anknytning därtill har behandlats av
näringsutskottet i betänkandet 1988/89:NU22 (s. 29 f.). Utskottet har
avstyrkt motioner (m, fp, c) om utvidgat svenskt deltagande i ESA, i första
hand genom medverkan i Columbusprojektet, och om anslagsökning för
ändamålet. Från miljöpartiets sida har därvid efterlysts en redogörelse från
regeringen som skulle möjliggöra en mera förutsättningslös prövning. Mot
bakgrund av regeringens pågående överväganden borde, anförde utskottet,
riksdagen inte nu ta något initiativ i frågan. Från de borgerliga partiernas sida
avgavs reservationer.

Motion 1988/89:U560 (m) i nu aktuell del bör, anser näringsutskottet,
lämnas utan åtgärd.

Kärnkraftsavveckling, m.m.

I motion 1988/89:U594 (mp) uttrycks farhågor för att Sverige vid en
EG-anpassning inte kommer att kunna agera självständigt i fråga om
energipolitiken. EG-anpassningen får, anför motionärerna, inte innebära att
den svenska kärnkraftsavvecklingen påverkas eller försenas. Den får inte

heller leda till att Sverige måste ändra nuvarande regler när det gäller import 1988/89:NU4y
och export av kärnkraftsteknologi och kärnkraftsavfall. Riksdagen föreslås
göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

Statsminister Ingvar Carlsson besvarade den 23 mars i år en fråga
(1988/89:501) om EG-anpassningen och svensk energipolitik. Han framhöll
därvid att energifrågorna hittills inte hade stått på dagordningen för
samarbetet mellan EFTA och EG och inte heller var ett ämne som hade
berörts i Oslodeklarationen. Statsministern anförde vidare:

Energifrågornas vikt inom EG förväntas öka under 1989, men i de förslag
som ryms i EG:s vitbok om den inre marknaden och de s.k. fyra friheterna

finns inget direktiv som berör energipolitiken. Jag vill påminna om att

fem av EG:s tolv medlemsstater valt att inte ha kärnkraft, något som inte
ifrågasätts av EG-kommissionen eller andra EG-länder.

Samtidigt vill jag erinra om att riksdagen uttalade sig för ett breddat och
fördjupat samarbete med EG på alla samhällsområden så långt det är
förenligt med neutralitetspolitiken.

Jag vill därför inte utesluta att ett samarbete med EG kommer att inledas
också på energiområdet. Men detta betyder inte att Sverige av denna
anledning skulle frångå beslutet om en kärnkraftsavveckling, fattat av
riksdagen.

Lagen (1984:03) om kärnteknisk verksamhet, m.m. innehåller bestämmelser
som innebär att det krävs tillstånd för export och import av ämnen och
utrustning på kärnenergiområdet och för teknologiöverföring. Import av
kärnkraftsteknologi är inte förbjuden för den som har tillstånd att inneha och
driva etc. en kärnteknisk anläggning. Exporten av kärnkraftsteknologi är i
Sverige liksom i de enskilda EG-länderna reglerad enligt de s.k. Londonriktlinjerna,
som överenskoms år 1975 mellan femton stater.

I GATT-avtalet finns en bestämmelse (art. 206) om att dess regler för
handeln inte skall anses utgöra hinder för åtgärder som är nödvändiga för att
skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa m.m. Dessa åtgärder får
dock inte utgöra en förtäckt begränsning av handeln eller godtycklig
diskriminering. Samma bestämmelser, den s.k. ordre public-klausulen, har
senare tagits in i bl.a. Romfördraget, EFTA-konventionen och EFTAländernas
frihandelsavtal med EG. De kan åberopas när det gäller restriktioner
för import av kärnkraftsteknologi. Motsvarande åtgärder beträffande
export täcks av bestämmelser i icke-spridningsavtalet (NPT).

Elkraft producerad i kärnkraftverk går inte att skilja från elkraft som har
producerats på annat sätt. Det svenska elnätet är, via Danmark, hopkopplat
med det kontinentala nätet och, via Finland, med Sovjetunionens elnät.

Normalt är det svenska elnätet inte anslutet till det kontinentala nätet.

Import av elkraft äger rum i begränsad omfattning, bl.a. från Finland.

Näringsutskottet konstaterar att såväl GATT:s som EG:s regelsystem
torde ge utrymme för sådana icke-diskriminerande handelsbegränsningar
som de svenska reglerna rörande import och export inom kärnteknikområdet
är exempel på.

Det framgår av det nyss refererade interpellationssvaret att ett framtida
samarbete med EG på energiområdet inte kan uteslutas. Enligt näringsutskottets
mening borde Sverige kunna ge positiva bidrag till ett sådant

samarbete. Detta gäller t.ex. de svenska erfarenheterna med avseende på 1988/89:NU4y
effektiv energianvändning och energibesparing.

Det framgår av interpellationssvaret att ett samarbete med EG på
energiområdet inte betyder att Sverige skulle frångå beslutet om en
kärnkraftsavveckling.

Med hänvisning till det nu sagda avstyrks motion 1988/89:U594 (mp).

Offentlig upphandling

I motion 1988/89:U579 (mp) begärs att riksdagen skall ta avstånd från en
svensk medverkan i den liberalisering av den offentliga upphandlingen som
pågår inom EG. Regionalpolitiska hänsynstaganden ligger till grund för
förslaget. Motionärerna anser att Sverige i stället bör slå vakt om den
inhemska upphandlingen.

Såväl statlig som kommunal och landstingskommunal upphandling är i
Sverige i stor utsträckning öppen för internationell konkurrens. Den statliga
upphandlingen regleras i upphandlingsförordningen (1986:366). Huvudprinciperna
för den statliga upphandlingen är enligt förordningen affärsmässighet,
objektivitet och utnyttjande av befintlig konkurrens, såväl i Sverige som
utomlands. Detta gäller oavsett åtaganden i internationella avtal. Så gott som
alla landstings- och primärkommuner har på frivillig basis anslutit sig till ett
normalreglemente som ligger i linje med principerna för den statliga
upphandlingen.

Sverige verkar i berörda internationella organ aktivt för en liberalisering
av den offentliga upphandlingen.

Den totala offentliga upphandlingen inom EG uppgick år 1986 - enligt
uppgifter i den s.k. Cecchinirapporten om Europas inre marknad år 1992 -till ca 3 780 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 15 % av EG-ländernas
sammanlagda BNP. Om man bortser från upphandling av varor som inte är
utsatta för konkurrens var motsvarande siffror 1 700-2 400 miljarder kronor
eller 7-10 % av Europeiska gemenskapens BNP. Liberaliseringen av den
offentliga upphandlingen är ett prioriterat område inom EG. Sex nya
planerade direktiv avses stärka nuvarande upphandlingsregler och utvidga
dem till sådana områden som nu inte omfattas av bestämmelserna (vattenförsörjning,
energi, transporter och telekommunikationer). Ett direktivförslag
förbereds också avseende upphandling av tjänster.

I proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
anfördes (s. 55) att Sveriges förhandlingsmål i fråga om harmoniseringen av
regler för offentlig upphandling borde vara att uppnå överenskommelse om
icke-diskriminering såväl på de områden där EG har infört egna regler -detta gällde, framhölls det, bl.a. den regionala och lokala upphandlingen och
de hittills begränsade åtgärderna i fråga om telekommunikationer - som
inom de sektorer som skulle komma att liberaliseras i framtiden. Strävan
borde alltså vara, sades det vidare, att uppnå en överenskommelse som
täcker hela fältet och inte bara enstaka sektorer.

Enligt näringsutskottets mening bör regeringen, i enlighet med de
intentioner som kommer till uttryck i proposition 1987/88:66, verka för en
heltäckande överenskommelse med EG om icke-diskriminering avseende

offentlig upphandling. En sådan överenskommelse, liksom en eventuell
multilateral överenskommelse inom GATT om stärkta regler avseende den
offentliga upphandlingen, skulle vara av väsentlig betydelse för svensk
industri med dess starka inriktning på investeringsvaror och på tjänster som i
stor utsträckning upphandlas inom den offentliga sektorn. Den offentliga
upphandlingen i Sverige är som framgår av den föregående redogörelsen i
stor utsträckning redan öppen för internationell konkurrens. Att generellt slå
vakt om den inomsvenska upphandlingen på det sätt som önskas i den här
aktuella delen av motion 1988/89:U579 (mp) skulle innebära ett steg mot
ökad protektionism och strida mot Sveriges agerande i internationella
sammanhang för ökad liberalisering av handeln.

Med det nu sagda avstyrks motion 1988/89:U579 (mp).

Tekniska handelshinder, m.m.

Tekniska handelshinder uppstår när olika länder har skilda bestämmelser om
hur en produkt skall vara beskaffad eller hur produktkontrollen skall
utföras.

I två motioner berör miljöpartiet frågor med anknytning till den harmonisering
av produktföreskrifter och produktkontroll som nu sker inom EG med
sikte på förverkligandet till år 1992 av en inre marknad utan gränskontroller.
Motionsyrkandena bottnar i en oro över försämrat miljö- och hälsoskydd vid
en svensk EG-anpassning men har intresse också från allmänt näringspolitiska
utgångspunkter.

Motion 1988/89:U573 (mp) utmynnar bl.a. i krav på att riksdagen genom
ett uttalande till regeringen skall göra klart att Sverige inte kan acceptera den
paragraf i EG :s vitbok enligt vilken - vid en svensk anpassning till EG - varje
vara som har tillverkats lagligt enligt EG-ländemas lagar automatiskt skall få
tillträde till den svenska marknaden.

Ett omfattande harmoniseringsarbete pågår inom EG syftande till att
tekniska handelshinder som uppstår genom förekomsten av olika produktföreskrifter
skall undanröjas. Detta sker enligt två principer. Enligt den ena
skall en vara som är lagligen producerad och marknadsförd i ett land inom
EG fritt kunna säljas inom EG såvida inte ett annat medlemsland kan
åberopa behov av skydd för bl.a. människors och djurs liv och hälsa som
grund för egna krav. Det är denna regel som åsyftas i motion 1988/89:U573
(mp). Den andra principen kommer att tillämpas i de fall då det finns behov
av säkerhetsföreskrifter som bör vara desamma i alla EG-länderna. Enligt
denna princip skall harmoniseringen av myndighetsföreskrifter begränsas till
väsentliga säkerhetskrav. I övrigt skall man överlåta tekniska detaljfrågor till
de europeiska standardiseringsorganen.

Beslut om harmonisering av ländernas lagstiftning när det gäller den inre
marknaden kan enligt ett tillägg till Romfördragets artikel 100 fattas med
kvalificerad majoritet. I frågor som avser hälsa, säkerhet samt miljö- och
konsumentskydd skall kommissionen i sina förslag till rådet utgå från en hög
nivå. En medlemsstat som, sedan rådet har fattat majoritetsbeslut om en
harmoniseringsåtgärd, finner det nödvändigt att ändå tillämpa egna, nationella
bestämmelser av hänsyn bl .a. till skydd för människors och djurs hälsa,

1988/89:NU4y

den yttre miljön och arbetsmiljön, skall underrätta kommissionen om detta.
Om kommissionens undersökning visar att de nationella bestämmelserna
inte utgör ett medel för en godtycklig diskriminering eller ett förtäckt hinder
mot handeln mellan medlemsstaterna, skall kommissionen bekräfta att de
nationella bestämmelserna får tillämpas. Dock kan en annan medlemsstat
väcka talan hos EG-domstolen, om den anser att det förstnämnda landet har
utnyttjat sina befogenheter på ett orättmätigt sätt.

Näringsutskottet understryker vikten av att tekniska handelshinder så
långt möjligt kan undanröjas. Detta är ett klart intresse från näringspolitisk
synpunkt. Det ligger också i konsumenternas intresse, eftersom ett ökat
varuutbud och lägre priser därigenom kan uppnås. Harmoniseringen får
dock inte ske till priset av att väsentliga svenska säkerhetskrav uppges. Det är
angeläget att ansvariga myndigheter liksom företrädare för konsument- och
användarintresset på ett tidigt stadium får möjlighet att medverka i och
därmed påverka det internationella samarbete som syftar till undanröjande
av tekniska handelshinder.

Med hänvisning till det nu sagda avstyrks motion 1988/89:U573 (mp).

Förslagen i motion 1988/89:U575 (mp) rör det andra ledet i harmoniseringen
av tekniska föreskrifter, dvs. det som avser kontroll genom teknisk provning.
Svenska offentliga kontrollmetoder borde inte få offras inom ramen för ett
internationellt samarbete som enbart syftar till att underlätta handel men
som inte motiveras med behovet av internationellt samarbete för bättre
miljö- och hälsoskydd, anför motionärerna. Dessa hyser också farhågor för
att en förskjutning av produktkontrollen från offentligrättsligt reglerade
myndigheter till privata ackrediterade storföretagslaboratorier kommer att
ske, med minskad offentlig insyn i kontrollverksamheten som följd. De yrkar
att riksdagen skall ge regeringen till känna att EG-anpassningen inte heller
får leda till försvagningar i produktkontrollen och inte får ha till följd att
produktkontrollen privatiseras.

Som har framgått av det föregående innebär den ena av de två metoder
som tillämpas av EG för undanröjande av tekniska handelshinder att man
överlåter åt de europeiska standardiseringsorganen att komplettera allmänt
hållna säkerhetskrav i EG-direktiven med tekniska specifikationer som
utformas genom hänvisning till europeiska standarder. Produkter som
tillverkas enligt dessa standarder antas uppfylla säkerhetskraven. I direktiven
anges hur det skall verifieras att en produkt uppfyller kraven. Ambitionen
är att begränsa de offentligrättsliga inslagen i sådan provning och
kontroll som görs innan produkterna förs ut på marknaden. När en produkt
har genomgått föreskriven provning och kontroll skall den kunna säljas fritt i
övriga länder.

För närvarande diskuteras inom EG utformningen av en policy för den
tekniska provningen och kontrollen. EG-kommissionen har i november 1988
presenterat ett utkast till en policyförklaring. I detta utkast betonas vikten av
att konsumenter, användare och offentliga organ har förtroende för de varor
som introduceras på marknaden efter utförd provning och kontroll. Detta
kräver i sin tur att det skapas tillit till provnings- och kontrollverksamheten,
både när den bedrivs hos fristående provnings- och certifieringsorgan och när

1988/89:NU4y

den utförs i företagens egna laboratorier. Det framhålls att nationella 1988/89:NU4y
ackrediteringssystem för provningslaboratorier finns etablerade eller är
under utveckling i åtta av medlemsländerna i EG. Bland andra förtroendeskapande
åtgärder nämns certifiering av kvalitetssystem och olika typer av
jämförande provningar. I utkastet till rådsresolution heter det att rådet
godkänner den samordnade utvecklingen av nationella ackrediteringssystem.

Vidare sägs i resolutionsutkastet att rådet godkänner upprättandet av en
europeisk organisation för provning och kontroll som skall verka i nära
anslutning till standardiseringsorganen. Rådet samtycker till att EFTAländerna
medverkar i organisationen. Vid ett symposium som EG-kommissionen
arrangerade i juni 1988 uppnåddes enighet om behovet av en sådan
europeisk infrastruktur för provnings- och kontrollområdet.

1 proposition 1987/88:66 (s. 41) uttalades i fråga om produktkontrollförfarandet
bl.a. följande:

Beträffande provnings- och certifieringsprocedurer måste målet för Sverige
och övriga EFTA-länder vara att få till stånd arrangemang som ger möjlighet
till ömsesidiga erkännanden av provnings- och certifieringsresultat med EG.

När föreskrifterna är lika, bör en anpassning kunna ske förhållandevis
enkelt. Om föreskrifterna är olika, kan handeln underlättas om utländska
provningsresultat helt eller delvis godtas. En förutsättning härför är att
förtroende finns mellan berörda provnings- och certifieringsorgan.

Riksdagen har nyligen stiftat en ny lag om kontroll genom teknisk provning
och om mätning samt godkänt en konvention mellan EFTA-länderna om
ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat (prop. 1988/89:60,

1988/89:NU15, rskr. 1988/89:143)..

Enligt konventionen skall staterna se till att behöriga organ inom resp.

Iand utan förnyad undersökning godtar provningsresultat från utländska
provningslaboratorier som är ackrediterade utifrån kriterier som är fastslagna
i konventionen. Vidare föreskrivs skyldighet att godta provningsresultat
och bevis om överensstämmelse från behöriga organ i övriga länder i enlighet
med vad som närmare bestäms i någon sektorsöverenskommelse som har
förts in under konventionen. Dessa överenskommelser avses ligga till grund
för avtal med EG inom motsvarande sektorer. Konventionen skall träda i
kraft den 1 januari 1990 under förutsättning att alla berörda stater då har
godkänt den.

Förutom de av konventionen föranledda bestämmelserna är den väsentliga
nyheten i den nyss nämnda lagen att det införs ett system för ackreditering
av laboratorier som ersätter hittillsvarande system med auktorisation för
obligatorisk och frivillig kontroll. Det nya systemet skall vara frivilligt och
öppet för all tekniskt godtagbar provningsverksamhet som man önskar få
ackrediterad. En myndighet kan dock föreskriva att för viss obligatorisk
kontroll provning skall ha utförts hos ett ackrediterat laboratorium. Ackrediteringsförfarandet
skall handhas av statens mät- och provråd.

Näringsutskottet anförde i sitt betänkande med anledning av propositionen
(s. 16 f.) bl.a. att en svensk anslutning till den aktuella EFTAkonventionen
inte behövde påverka Sveriges möjligheter att upprätthålla
regler till skydd för hälsa och miljö. Enligt konventionen (artikel 13.2) äger,

framhöll utskottet, staterna rätt att vidta åtgärder för att förbjuda eller 1988/89:NU4y
återkalla en produkt från marknaden, även om den är provad och kontrollerad
i ett annat land inom EFTA, ifall det är nödvändigt för att skydda liv,
hälsa, miljö m.m. Utskottet tillstyrkte alltså konventionen och de därav
föranledda lagbestämmelserna. Reservationer förelåg (fp; vpk, mp).

Näringsutskottet vill betona att ett utvidgat internationellt samarbete i
frågor om ömsesidiga erkännanden av provnings- och kontrollresultat är ett
nödvändigt och från näringspolitisk synpunkt viktigt komplement till det
internationella samarbete om harmonisering av produktföreskrifter som
pågår.

Utskottet har i det föregående redovisat pågående samarbete inom EG
avseende kontroll och provning. Där har också redogjorts för innebörden av
den EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat
som riksdagen nyligen har godkänt, liksom för den nya
lagregleringen om frivillig ackreditering av laboratorier. Näringsutskottet
noterar att systemet med ackreditering är ett komplement till andra
kontrollformer. Riksprovplatserna, där staten ensam eller tillsammans med
bl.a. Svenska kommunförbundet eller Landstingsförbundet har det bestämmande
inflytandet, bibehålls.

Näringsutskottet kan inte finna någon grund för den oro som kommer till
uttryck i motion 1988/89:U575 (mp).

Med hänvisning till det nu sagda avstyrks motionen.

Stockholm den 13 april 1989
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s). Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m),
Åke Wictorsson (s)*, Nic Grönvall (m), Bo Finnkvist (s), Reynoldh
Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp). Roland Larsson (c), Paul Lestander
(vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s)**, Karin
Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s)
och Göran Magnusson (s).

* T.o.m. avsnittet om forskning och utveckling.

** Övriga avsnitt.

Avvikande meningar

1988/89:

1. Vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i
det västeuropeiska samarbetet

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser att den del av
yttrandet - under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m. - som börjar med ”Vad gäller” och slutar med
”aktuell del” bort ha följande lydelse:

I fråga om formerna för en närmare integration med EG ansluter sig
näringsutskottet till den i motion 1988/89:0560 (m) uttalade uppfattningen
att Sverige aktivt måste söka en ny formell ram för sitt deltagande i
EG-samarbetet. Den strategi av stegvis anslutning som där föreslås, med
slutmålet att svenska medborgare och företag i framtiden skall ha samma
rättigheter, möjligheter och skyldigheter som medborgare o;h företag i
Västeuropa i övrigt, är från de utgångspunkter näringsutskottet har att
beakta ändamålsenlig. I en sådan strategi bör sålunda ingå förhandlingar om
svenskt deltagande i EG:s tullunion, förhandlingar om svensk anknytning till
det europeiska valutasystemet (EMS) och även förhandlingar om deltagande
i EG:s samarbete på olika områden, såsom när det gäller finansiella tjänster
och offentlig upphandling. Genom att Sverige, eller alla EFTA-länderna
tillsammans, som ett första led i en anslutning bildar en tullunion med EG får
länderna en bas för fortsatta diskussioner om deltagande i förverkligandet av
en gränslös fri marknad för både varor och tjänster - det mest angelägna
målet för svenskt näringsliv. I enlighet med motionärernas förslag bör
riksdagen uttala att en tullunion med EG skall vara ett riktmärke för de
svenska ansträngningarna att delta i det västeuropeiska samarbetet. Med det
nu sagda tillstyrks motion 1988/89:U560 (m) i här aktuell del och avstyrks
motion 1988/89 :U581 (mp).

Med den förhandlingsuppläggning som förordas i motionen och som
näringsutskottet här har ställt sig bakom behövs inte någon sådan redovisning
till hjälp för konkretisering av mål och val av handlingsalternativ som
begärs i motion 1988/89:U503 (fp). Det finns därför inte skäl för riksdagen att
ta något sådant initiativ i frågan som motionärerna begär.

2. Vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i
det västeuropeiska samarbetet

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av yttrandet - under rubriken Riktlinjer för
Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. - som börjar med
”Näringsutskottet utgår” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

Många av de områden som kommer att bli föremål för förhandlingar med
EG är av central betydelse från industripolitisk och allmänt näringspolitisk
synpunkt. Näringsutskottet ansluter sig därför till den i motion 1988/89:U503
(fp) uttryckta uppfattningen att regeringen, efter hand som förhandlingarna
med EG fortskrider, bör ge riksdagen ett underlag för en konkretisering av

målen och för ett ställningstagande till vilka handlingsalternativ som bör 1988/89:NU4y
väljas. Denna uppfattning kommer till uttryck även i motion 1988/89:U561
(c). Näringsutskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
ansluter sig till det nu sagda. Motionen tillstyrks sålunda i nu aktuell del.

3. Vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i
det västeuropeiska samarbetet

Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. -som börjar med ”Riksdagens beslut” och slutar med ”aktuell del” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89:U562 (vpk) på en
alleuropeisk inriktning av den svenska politiken som ersättning för den
harmonisering till EG som nu pågår. Det motsvarar inte vare sig folkmajoritetens
intressen eller den svenska arbetarrörelsens tradition att verka för
nationens fortlöpande sammansmältning med en kapitalistisk del av Europa,
vars ideologi är inriktad på ökat utrymme för kommersiella krafter och
multinationella jätteföretag, accelererad kvantitativ tillväxt och reducering
av den offentliga sfär inom vilken folkflertalet kan utöva demokratiska
rättigheter och insyn. Däremot svarar det helt mot svensk tradition, liksom
mot den klassiska Europatanken, att man ser Europa som en helhet.

Riksdagen bör således hos regeringen begära en sådan förutsättningslös
analys av alternativa vägar i Europapolitiken som föreslås i motion 1988/

89:U562 (vpk). Denna tillstyrks alltså i här aktuell del. Det anförda ligger
delvis i linje med de synpunkter som framförs i motion 1988/89: U570 (mp).

Näringsutskottet avvisar i konsekvens härmed förslaget i motion 1988/

89.U560 (m) om en svensk anslutning till EG:s tullunion. I stället för att delar
av vårt lands nationella självständighet uppges till en av kommersiella
intressen behärskad överstatlig institution bör Sverige främja det arbete som
bedrivs inom olika internationella organisationer med syfte att det skall
skapas en rättvis och likaberättigad handel mellan alla länder. Motionen
avstyrks sålunda i här aktuell del, medan motion 1988/89:U576 (mp)
tillstyrks.

Näringsutskottet avstyrker övriga här aktuella motioner.

4. Vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i
det västeuropeiska samarbetet

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Riktlinjer
för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. - som börjar
med ”Riksdagens beslut” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet delar den i motion 1988/89:0570 (mp) uttryckta uppfattningen
att den nu pågående EG-harmoniseringen måste avbrytas och stöder
förslaget om att det skall tillsättas en parlamentarisk utredning rörande
utformningen av det framtida Europasamarbetet. På område efter område
kan konstateras negativa och oacceptabla konsekvenser av en svensk
EG-anpassning. Dessa påtalas av samma motionärer, sektor för sektor, i ett

stort antal separata motioner, varav några kommer att behandlas av
näringsutskottet längre fram i detta yttrande. Som där anförs skulle Sverige
behöva ge avkall på en lång rad centrala värderingar i fråga om bl.a. välstånd,
social trygghet, hälsa, miljö och säkerhet till förmån för det människofientliga
samhälle som ensidig tillväxtpolitik och marknadsliberal materialism
resulterar i. EG-samarbetet bygger på en orubblig tilltro till den fria
marknadens välsignelsebringande inverkan, vilket bl.a. framgår av 8 § i
EG:s vitbok. Enligt denna paragraf är målet att det skall skapas en marknad
med 320 miljoner människor, en marknad i tillväxt, en flexibel marknad där
resurserna strömmar till områden som erbjuder de största ekonomiska
fördelarna.

Riksdagen bör genom ett sådant uttalande till regeringen som begärs i
motionen markera sitt avståndstagande från dessa principer.

Med det sagda tillstyrks motion 1988/89:U570 (mp) i här aktuella delar.
Det anförda ligger delvis i linje med vad som förespråkas i motion
1988/89:U562 (vpk).

Riksdagen bör också i enlighet med vad som påyrkas i motion 1988/
89:U576 (mp) ta avstånd från tanken på att Sverige skall begära inträde i
EG :s tullunion. En sådan anslutning må betyda att svensk industri får tillgång
till en stor marknad utan inre gränser. Den betyder emellertid också
avskärmning i förhållande till resten av världen. Den kan leda till påtvingad
medverkan i handelskrigsåtgärder mot utomstående och protektionistisk
anpassning till EG:s icke-tariffära handelshinder mot länder utanför Västeuropa.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1988/89:11576 (mp)
och avstyrker motion 1988/89:U560 (m) i här aktuell del.

Övriga här aktuella motioner avstyrks.

5. Nordiskt samarbete

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m. - som börjar med ”EFTA-ländernas beslut” och slutar
med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet finner det också väsentligt att det nordiska samarbete
som sedan flera år tillbaka pågår tas till vara och vidareutvecklas i samband
med de nordiska ländernas strävanden till utökat deltagande i det västeuropeiska
integrationsarbetet. Utskottet ansluter sig till förslagen i motion
1988/89:U561 (c) om hur detta skall kunna ske genom ett gemensamt
nordiskt agerande i förhållande till EG. Det är också angeläget att
handelshinder i Norden avlägsnas och att Norden utvecklas som hemmamarknad.
Ett nordiskt program motsvarande EG:s vitbok bör därför tas fram
och syfta till bl.a. gemensam transportpolitik innefattande även luftfartsfrågor,
utvecklat forskningssamarbete, program för ungdomsutbyte samt
harmonisering av miljölagstiftning efter principen högsta tillämpad ambitionsnivå.

Med det nu sagda tillstyrks motion 1988/89:U561 (c).

1988/89:NU4y

6. Nordiskt samarbete

1988/89:NU4y

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m. - som börjar med ”Detta samarbete” och slutar med ”i
fråga” bort ha följande lydelse:

I det föregående har näringsutskottet tillstyrkt att den nuvarande EGpolitiken
skall avbrytas till förmån för andra alternativ i Europapolitiken.

Näringsutskottet delar den i motion 1988/89:U561 (c) uttryckta uppfattningen
att det nordiska samarbetet bör fortsätta och vidareutvecklas. Med
hänsyn till utskottets grundläggande inställning i EG-frågan avstyrks emellertid
det aktuella yrkandet.

7. Företagsförvärvslagen och utlänningsförbehållen

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer
(m) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Etableringsfrågor m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet finner” och
slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den kritik mot restriktionerna i fråga om
utländska förvärv av aktier i svenska företag som framförs i motionerna
1988/89:U560 (m) och 1988/89:N364 (fp). Mot bakgrund av det svenska
näringslivets internationalisering framstår företagsförvärvslagen som ett
utslag av protektionism. Lagen försvagar med största sannolikhet utländska
företags vilja att investera i Sverige. Till följd av lagbestämmelserna inträffar
det också att de förvärvande företagen ställs inför politiskt betingade villkor
för att få genomföra sina förvärv. Enligt näringsutskottets mening har
utländska företagsförvärv här i landet oftast en positiv effekt på företagens
teknikutveckling och investeringstakt. Förvärven stärker därmed konkurrenskraften
hos de svenska företagen och bidrar sålunda till en god
sysselsättningsutveckling i Sverige. De svenska bestämmelserna måste med
hänsyn härtill ändras så att de inte avviker från EG:s föreskrifter. Regeringen
bör anmodas att lägga fram förslag om en sådan ändring. En svensk
avreglering bör kopplas till krav på ömsesidighet. I avvaktan på en
lagändring bör handläggningstiderna för förvärvstillstånd kraftigt förkortas.

Regeringen bör vidare låta utreda hur andra hinder för utländska förvärv
av aktier i svenska bolag skall kunna elimineras. Ett ökat utländskt intresse
för svenska aktier är, menar näringsutskottet, av stort värde med hänsyn till
såväl företagens anskaffning av riskkapital som den svenska betalningsbalansen.
Motionerna 1988/89:U560 (m) och 1988/89:N364 (fp) tillstyrks sålunda i
aktuella delar, medan motion 1988/89:U581 (mp) i motsvarande del avstyrks.

8. Företagsförvärvslagen och utlänningsförbehållen

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Etableringsfrågor m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
finner” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående avvisat en svensk harmonisering till

EG. Detta gäller även i fråga om sådan lagstiftning som reglerar utländska
förvärv av företag. Näringsutskottet delar de farhågor för omfattande
uppköp av svenska företag som kommer till uttryck i motion 1988/89:U581
(mp). Många företag kommer att förlora sin självständighet genom att
ägandet övertas av de transnationella företagen. Internationaliseringen av
det svenska näringslivet kommer att försvåra utformningen av en nationell
politik på det ekonomiska området. Den svenska förvärvslagstiftningen
borde därför egentligen, som framhålls i motionen, inte bara bibehållas utan
fastmer skärpas. EG-anpassningen får i varje fall inte leda till att företagskoncentrationen
ytterligare förstärks eller till att de transnationella företagens
makt i Sverige ökar.

Med ett uttalande av riksdagen av denna innebörd skulle önskemålen i
motion 1988/89:U581 (mp) bli tillgodosedda. Motionen tillstyrks sålunda i nu
aktuella delar. Det nu sagda innebär samtidigt att motion 1988/89:U560 (m)
avstyrks i här berörd del.

9. Finansiella tjänster

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer
(m) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Etableringsfrågor m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet har” och slutar
med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Önskemålet om att Sverige skall få en lämplig bas för ett utbyggt
samarbete med EG gäller också i fråga om tjänster, däribland finansiella
tjänster. I ett sådant samarbete måste de svenska begränsningarna i fråga om
dels etablering, dels förvärv av aktier i banker och försäkringsbolag anpassas
till vad som gäller inom EG. Det innebär bl.a. att utländska intressenter
måste ges möjlighet att förvärva aktier i svenska banker. Den svenska
banklagstiftningens förbud mot sådana förvärv bör mot bakgrund av det nu
anförda avvecklas. Också på försäkringsområdet måste en samordning göras
med utvecklingen inom EG. Vid den översyn av lagstiftningen beträffande
försäkringsverksamhet som pågår bör integrationsprocessen inom EG och
utvecklingen av relationerna mellan EG och EFTA-länderna särskilt beaktas.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motion
1988/89:U560 (m) bli tillgodosedd i här aktuell del. Ett sådant uttalande
skulle ligga i linje också med vad som anförs i motion 1988/89:U503 (fp).

10. Finansiella tjänster

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Etableringsfrågor m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet har” och slutar
med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ser mer faror än fördelar i den internationalisering av
bank- och försäkringsväsendet som en harmonisering med EG sannolikt
medför. Svenska banker och försäkringsbolag bör förbli svenskägda. Någon
ändring av nuvarande lagstiftning är därför ej påkallad. Erfarenheterna från
den s.k. skuldkrisen, som i dag drabbar vissa u-länder men också vissa

1988/89:NU4y

amerikanska storbanker, demonstrerar tydligt riskerna med storskalig
bankverksamhet med ett internationellt flytande kapital.

Med det sagda avstyrks motion 1988/89:U560 (m) i här berörd del.

11. Små och medelstora företag

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av yttrandet - under rubriken Små och
medelstora företag - som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”aktuell
del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att de mindre företagen blir
delaktiga i den harmonisering som sker gentemot EG och, såsom framhålls i
motion 1988/89:U503 (fp), inte diskrimineras på Europamarknaden eller får
försämrade konkurrensmöjligheter. Det är också nödvändigt att en positiv
småföretagsutveckling kommer till stånd i vårt land för att kunna balansera
beroendet av stora och starkt utlandsorienterade företag. Därför måste,
såsom betonas i motion 1988/89:U561 (c), de mindre företagen ges en mera
framskjuten roll i näringspolitiken samtidigt som en kraftig satsning på
nyetablering av företag måste ske.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Med
det nu anförda tillstyrks sålunda motion 1988/89:U561 (c) i här berörd del.

Det nu (= utskottet) företag bevakas.

Något ytterligare uttalande i saken bör enligt näringsutskottets mening
inte göras av riksdagen. Motionen avstyrks sålunda i här aktuell del.

12. Små och medelstora företag

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Små och medelstora företag - som börjar med ”Näringsutskottet
understryker” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Det är uppenbart, anser näringsutskottet, att en svensk EG-anpassning
kommer att leda till omfattande struktur- och ägarförändringar i svenskt
näringsliv. De utländska uppköp av svenska företag som kan förväntas
kommer inte minst att drabba svenska småföretag. Näringsutskottet har i det
föregående uttalat sitt stöd för önskemålen i motion 1988/89:U581 (mp) om
kraftfulla markeringar från riksdagens sida mot bl.a. ökad makt i Sverige för
de transnationella storföretagen. I det nu aktuella sammanhanget tillstyrker
utskottet önskemålet i samma motion om att riksdagen i ett särskilt uttalande
till regeringen skall slå fast att EG-anpassningen inte får leda till att
småföretagens ställning försvagas.

Det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:U561 (c) avstyrks.

13. Forskning och utveckling

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Roland
Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c)
anser att den del av yttrandet - under rubriken Forskning och utveckling -som börjar med ”Näringsutskottet förutsätter” och slutar med ”avstyrks
alltså” bort ha följande lydelse:

1988/89 :NU4y

Anslagna och aviserade medel för finansiering av svenska företags och
institutioners medverkan i de gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammen
inom EG är emellertid helt otillräckliga. Målet för den svenska
politiken borde, som framhålls i motion 1988/89:U560 (m), vara ett
deltagande på alla nivåer och på samma villkor som gäller för företag och
forskningsinstitutioner inom EG. För att deltagande på projektnivå i de
industristrategiska forskningsprogrammen skall vara möjligt krävs bl.a.
likartade finansieringsregler i Sverige och EG. Med hänsyn härtill och mot
bakgrund av det nyss nämnda uttalandet i Oslodeklarationen bör regeringen
för riksdagen presentera ett förslag till hur stöd till svenska företag som deltar
i EG:s forskningssamarbete skall utformas så att det motsvarar det stöd som
företag inom EG erhåller. Därvid bör också i enlighet med vad som sägs i
motion 1988/89:U561 (c) de särskilda villkor beaktas som kan gälla för de
mindre företagens deltagande i forskningssamarbetet. Ett uttalande av
riksdagen till regeringen av nu angiven innebörd skulle tillgodose här
behandlade motioner i berörda delar. Näringsutskottet föreslår att ett sådant
uttalande görs.

14. Forskning och utveckling

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Forskning och utveckling - som börjar med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Intressanta industristrategiska forskningsprogram bedrivs inte enbart
inom EG. Näringsutskottet menar att Sverige måste vara öppet för forskningssamarbete
med alla länder. Utskottet anser dock att vissa av EG:s
pågående forsknings- och utvecklingsprojekt strider mot våra nationella
intressen - exempelvis Prometheusprojektet. Med hänvisning till det anförda
avstyrks här aktuella yrkanden i motionerna 1988/89:U560 (m) och 1988/
89:U561 (c).

15. Europeiskt rymdsamarbete

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Roland
Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c)
anser att närmast före rubriken Kärnkraftsavveckling, m.m. bort tillfogas ett
stycke av följande lydelse:

Näringsutskottet vill emellertid i detta sammanhang ytterligare understryka
att ett mera aktivt svenskt deltagande i forskningssamarbetet inom
European Space Agency (ESA) är angeläget. Successivt ökade resurser för
detta ändamål behövs för att den industriella kompetensen i landet på
rymdteknikens område inte skall försvagas eller försvinna.

16. Kärnkraftsavveckling, m.m.

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Kärnkraftsavveckling, m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar med ”motion 1988/89:U594 (mp)” bort ha
följande lydelse:

1988/89:NU4y

Näringsutskottet anser liksom motionärerna att en svensk EG-anpassning 1988/89:NU4y
riskerar att beskära handlingsfriheten på det energipolitiska området. Det är
därför viktigt att riksdagen klargör för regeringen att EG-anpassningen inte
får tillåtas påverka eller försena den svenska kärnkraftsavvecklingen eller
leda till åtgärder som förhindrar förbud mot import och export av kärnkraftsteknologi
och kärnavfall. Inte heller får den innebära att Sverige tvingas
tillåta import av elkraft producerad i kärnkraftverk inom EG-området. Aven
om dagens EG-regler inte skulle medföra svårigheter för svensk kärnkraftspolitik
kan nya regler som leder till problem för Sverige inte uteslutas. En
svensk harmonisering med EG:s regler på energiområdet innebär potentiella
risker för att Sverige mister sin handlingsfrihet på energiområdet, bl.a. när
det gäller kärnkraft. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ställa sig
bakom det nu anförda. Med det sagda tillstyrker näringsutskottet motion
1988/89:U594 (mp).

17. Offentlig upphandling

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Offentlig upphandling - som börjar med ”Enligt näringsutskottets”
och slutar med ”motion 1988/89:U579 (mp)” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
1988/89:U579 (mp) att Sverige inte bör delta i EG-samarbetet rörande
liberalisering av offentlig upphandling. Tvärtom borde möjligheterna att
särskilt främja lokal och regional upphandling prövas. Denna fråga tas upp
av samma motionärer i annat sammanhang. I ett mera generellt perspektiv
gäller att över huvud taget slå vakt om möjligheterna till upphandling inom
landet till gagn för bl.a. sysselsättning och industriell utveckling. I den mån
oreglerad internationell konkurrens skall tillåtas bör detta beslutas för varje
särskild varugrupp för sig. Näringsutskottet föreslår att riksdagen såsom
begärs i motionen skall uttala att Sverige inte bör medverka i den
harmonisering av regler om offentlig upphandling som pågår inom EG.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1988/89:U579 (mp).

18. Tekniska handelshinder

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Tekniska handelshinder, m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
understryker” och slutar med ”motion 1988/89:U573 (mp)” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående avvisat den nuvarande EG-politiken
och uttalat sig för att andra lösningar skall prövas för Sveriges Europapolitik.

Tekniska handelshinder som saknar saklig motivering bör avskaffas på alla
marknader, sålunda inte enbart gentemot EG.

EG-anpassningen kan komma att ge negativa konsekvenser vid harmoniseringen
av sådana bestämmelser som i de enskilda länderna har lagts fast till
skydd för miljö, säkerhet och hälsa. Enligt 58 § i EG:s vitbok skall varje vara
som är lagligt tillverkad i ett medlemsland fritt få införas i alla EG-länder.

Vad som från säkerhets-, miljö- och hälsosynpunkt talar mot ett svenskt

accepterande av denna regel kommer att utvecklas i annat sammanhang.
Från de synpunkter näringsutskottet har att beakta kan anföras att de
svenska företagens intresse av att automatiskt få tillträde till EG-ländernas
marknader med produkter tillverkade enligt svenska bestämmelser inte får
tillmätas sådan betydelse att Sverige går med på den EG-anpassning det här
är fråga om och därmed utsätter sig för risken att behöva sänka skyddet för
människors liv och hälsa.

Med det nu sagda tillstyrks motion 1988/89:U573 (mp) i här begärt
avseende.

19. Teknisk provning

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser att sist i
yttrandet bort tilläggas ett stycke av följande lydelse:

Det svenska systemet för provning och kontroll bör så långt som möjligt
överensstämma med den ordning som tillämpas inom EG. Det är också
väsentligt att de föreskrivande myndigheterna i Sverige inte utfärdar
föreskrifter för provnings- och kontrollförfarandet som i hög grad avviker
från vad som gäller inom EG. Regeringen måste noga följa den nu berörda
utvecklingen inom EG och om det krävs återkomma med förslag till
erforderliga ändringar med nu nämnda syfte.

20. Teknisk provning

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser att sist i yttrandet bort
tilläggas ett stycke av följande lydelse:

Med tanke på den betydelse en internationell harmonisering av kontrollen
har för svenskt näringsliv vill näringsutskottet i detta sammanhang framhålla
att det hade varit önskvärt att riksdagen hade avvaktat med ett godkännande
av regeringens förslag i proposition 1988/89:60. Skälen härtill har utvecklats i
en reservation till näringsutskottets betänkande i ämnet (1988/89:NU15
s. 23). Där sägs att det ännu är oklart vilken modell för provnings- och
kontrollförfarandet som blir den mest gångbara i Västeuropa. Ett svenskt
system borde anpassas till vad som inom ett par månader väntas bli fastställt
för EG.

21. Teknisk provning

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Tekniska handelshinder m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
vill” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som i motion 1988/89:U575 (mp) sägs om att
EG-anpassningen inte får leda till försvagningar i produktkontrollen. Inte
heller bör den få leda till att produktkontrollen privatiseras. Detta har
framhållits även från vänsterpartiet kommunisternas sida vid behandlingen
av proposition 1988/89:60 om kontroll genom teknisk provning och om
mätning (1988/89:NU15). Den EG-anpassning av produktkontrollen som
redan har inletts i och med riksdagens beslut med anledning av denna
proposition riskerar att leda till ett försämrat hälso- och miljöskydd i
Sverige.

1988/89:NU4y

Inom EG strävar man medvetet efter en ökad privatisering av produktkontrollen.
Utskottet motsätter sig bestämt en sådan utveckling i Sverige.
Under senare år har de föreskrivande myndigheterna i ökad omfattning
funnit lämpligt att själva genomföra produktkontrollen i stället för att lita
endast till privata kontrollorganisationers eller företagens egna uppgifter.

Näringsutskottet avvisar inte internationellt samarbete på provnings- och
kontrollområdet. Enligt utskottets mening bör emellertid riksdagen genom
sådana uttalanden till regeringen som begärs i motion 1988/89:U575 (mp)
ansluta sig till det som här sagts om riskerna för att en svensk EG-anpassning
leder till försämrad produktkontroll.

Med det nu sagda tillstyrks motion 1988/89:U575 (mp).

1988/89:NU4y

gotab 88991, Stockholm 1989