yttr 1988/89 nu1y y (Yttrande 1988/89:nu1y)

Näringsutskottets yttrande
1988/89:NUly

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

NUly

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte motioner.

Näringsutskottet har främst uppmärksammat de delar av propositionen
och motionerna som rör omläggning av tekopolitiken och en utredning om
konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen kommenterar
näringsutskottet följande:

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
inriktningen av arbetet i den aviserade utredningen om konkurrensförhållanden
i den svenska ekonomin,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående uppsägningen av handelsbegränsningsavtal inom MFA IV,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående subventioner till tekobranschen.

1988/89:Fi5 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att
riksdagen hos regeringen begär förslag för främjande av högteknologi i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:Fi7 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
tekopolitiken,

2. beslutar att liberaliseringen av handelspolitiken på tekoområdet skall
anpassas till EG:s regler.

1988/89:Fi8 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
utredning om konkurrensförhållanden och prisbildning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
den framtida tekopolitiken.

1 Riksdagen 1988189.17sami Nr ly

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (11) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om

v .

omedelbart avskaffande av tekorestriktionerna.

1988/89:Fil8 av Lahja Exner (s) och Berndt Ekholm (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en noggrann övervakning av prisutvecklingen i branschen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en effektivare ursprungsmärkning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att i internationella sammanhang verka för de i motionen
aktualiserade frågorna om socialklausul, förbud mot barnarbete m.m.,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av att ett kommande branschprogram utformas så att utvecklingen
främjas också i mindre företag.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen
med avslag på proposition 1988/89:47 i motsvarande delar som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen har framförts om den ekonomiska
politiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken.

1988/89:Fi28 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
tekopolitikens inriktning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förutsättningarna för den aviserade utredningen om konkurrensfrågor vad
avser utformningen av tekostödet.

Uppgifter om tekoindustrin och
importrestriktionerna på tekoområdet

Tekoindustrins utveckling

På regeringens uppdrag utarbetar statens industriverk (SIND) i samråd med
överstyrelsen för civil beredskap årligen prognoser över produktions- och
sysselsättningsutvecklingen inom textil- och konfektionsindustrierna. SIND
har i rapporten TEKO 88 (SIND PM 1988:4), som publicerades i september
1988, redovisat en bedömning av utvecklingen under åren 1988 och 1889.

År 1987 uppgick antalet anställda inom tekoindustrin till totalt ca 25 000
årssysselsatta. För åren 1988 och 1989 förutser SIND en sysselsättningsminskningmed
sammanlagt 1 300 personer. I början av 1980-talet minskade
sysselsättningen med ca 2 000 personer per år. Trots den minskande
sysselsättningen beräknas branschen ha ett rekryteringsbehov under åren
1988 och 1989 om sammanlagt drygt 3 000 personer.

Från år 1986 till år 1987 ökade produktionsvolymerna för textil- och
trikåindustrierna med 6 %resp. 1 %. För konfektionsindustrin noterades en

1988/89:NUly

minskning med 2 %. I tekopolitiken är 1978 års produktionsvolym ett
riktmärke. Enligt SIND innebar produktionsvolymerna år 1987 att 1978 års
nivåer underskreds med 5 % för textilindustrin, med 13 % för trikåindustrin
och med 33 % för konfektionsindustrin. SIND bedömer att textilindustrins
produktionsvolym kommer att öka under år 1988 med minst 2 % jämfört
med år 1987 och att den under år 1989 kommer att vara oförändrad. För
trikåindustrin förutses produktionsminskningar under åren 1988 och 1989
med 1 % vartdera året, och för konfektionsindustrin emotses produktionen
minska med 3 % under år 1988 och med 2-3 % under år 1989.

Den inhemska produktionens värdemässiga andel år 1986 av tillförseln till
den svenska marknaden beräknas ha uppgått till 30 % för textilvaror och
19 % för trikå- och konfektionsplagg. År 1985 var motsvarande andelar
30 % resp. 21 %.

Faktisk direkt export, dvs. leverans av i Sverige producerade tekovaror
direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år 1987 ha utgjort
40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 20 % för trikåföretag och
ca 25 % för konfektionsföretag. Värdet av exporten av svensktillverkade
tekovaror uppgick år 1986 till 4,6 miljarder kronor, en ökning med 0,3
miljarder kronor jämfört med året dessförinnan.

Enligt SIND har lönsamheten inom tekobranschen påtagligt förbättrats
under år 1987. För både textil- och konfektionsindustrierna noterades under
detta år en högre avkastning på totalt kapital än under något år tidigare under
1980-talet. Den genomsnittliga lönsamheten inom tekoindustrin har dock
varit lägre än i flertalet andra branscher inom svensk industri.

Begränsningar av tekoimporten

Med stöd av multifiberavtalet (MFA) begränsar Sverige importen av textiloch
konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. Syftet med MFA är att
möjliggöra en liberalisering och expansion av världens textilhandel under
ordnade former så att inte allvarliga störningar på enskilda marknader
uppkommer. Avtalet har förlängts flera gånger. År 1986 beslöts om en
förlängning t.o.m. den 31 juli 1991.

Multifiberavtalet reglerar under vilka omständigheter och på vilka villkor
begränsningsåtgärder får vidtas för att motverka marknadsstörning eller hot
om marknadsstörning i importlandet. I avtalet finns en artikel - den s.k.
nordiska klausulen - enligt vilken särskild hänsyn skall tas till importländer
med små marknader, hög importnivå och låg inhemsk produktion. Sverige
hör till dessa länder. Begränsningarna sker efter förhandlingar med varje
enskilt land, varvid bilaterala avtal med inskrivna begränsningar upprättas.
Enligt MFA skall de tillåtna exportnivåerna höjas årligen med i normalfallet
6 %. När begränsningsavtalen utformas med stöd av den nordiska klausulen
kan lägre höjningar överenskommas. Om diskussionerna inte leder till ett
bilateralt avtal finns möjlighet för importlandet att begränsa importen
unilateralt.

I samband med förlängningen av multifiberavtalet år 1986 åtog sig de
länder som stöder sig på den nordiska klausulen att bidra till en ökad
liberalisering av textilhandeln. Regeringen utfärdade år 1987 ett mandat

1988/89:NUly

1* Riksdagen 1988189.17sami. Nr ly

inför omförhandlingarna av begränsningsavtalen. Till grund för mandatet låg 1988/89:NUly
en undersökning av kommerskollegium om de svenska tekoprodukternas
skyddsbehov. Både undersökningen och regeringsmandatet har hemligstämplats.
Regeringen meddelade dock i samband med att mandatet
utfärdades att detta skulle möjliggöra en successivt ökad import av tekovaror.
De varor som bedömdes ha ett litet skyddsbehov och som inte skulle
komma att omfattas av de nya avtalen beräknades enligt regeringen motsvara
ca 20 % av den tidigare lågprisimporten av kläder och andra konfektionerade
artiklar.

Sverige har nyligen avslutat omförhandlingarna av begränsningsavtalen.

Förhandlingarna har resulterat i att förnyade MFA-avtal har ingåtts med
följande länder: Filippinerna, Hongkong, Indien, Indonesien, Jugoslavien,

Folkrepubliken Kina, Republiken Korea (Sydkorea), Macao, Malaysia,

Pakistan, Singapore, Sri Lanka och Thailand. Avtalet med Folkrepubliken
Kina har paraferats men ännu inte undertecknats. Nytt avtal har också
träffats med Malta, men det är formellt sett inte ett MFA-avtal, eftersom
Malta inte har anslutit sig till multifiberavtalet. Med Brasilien och Mauritius,
vilkas tidigare begränsningsavtal med Sverige har löpt ut, har inga nya avtal
tecknats då dessa länders export av tekoprodukter till Sverige under senare
år har varit av liten omfattning. Vidare har ett avtal om exportbegränsningar
slutits med Turkiet. Regeringen beslöt att ta upp förhandlingar med Turkiet
efter att ha konstaterat att tekoimporten därifrån ökade kraftigt under år
1987. Under ett par år i början av 1980-talet begränsade Sverige unilateralt
importen av tekoplagg från Turkiet.

Sammantaget har alltså Sverige under den nuvarande MFA-perioden
träffat avtal om exportbegränsningar med 15 länder. Avtalen löper ut vid
olika tidpunkter från maj 1991 till december 1993. Avtalen kan sägas upp till
en tidigare tidpunkt. Uppsägningstiden har i avtalen angetts till 120 dagar.

Vid sidan av importbegränsningarna med stöd av MFA regleras tekoimporten
från statshandelsländerna och Taiwan. Sverige har vidare ett textilövervakningsarrangemang
med Europeiska gemenskaperna (EG) avseende
exporten av tekovaror från Portugal till Sverige. Detta arrangemang, som
har löpt från den 1 januari 1986 då Portugal blev medlem av EG, gäller t.o.m.
år 1988 och kan eventuellt komma att förlängas med ett år. Detta förutsätter
att EG:s motsvarande arrangemang med Portugal förlängs för samma
period. Sverige har tidigare under en följd av år haft begränsningsavtal med
Portugal.

Multifiberavtalet har upprättats inom ramen för det allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT). Till övriga länder som reglerar tekoimporten från
lågprisländerna hör Finland, Norge, EG:s medlemsstater, Österrike, Förenta
Staterna och Canada. Enligt uppgift från kommerskollegium har inget av
dessa länder fattat något beslut om avveckling av restriktionerna.

I den nu pågående förhandlingsrundan inom GATT - Uruguayrundan -behandlas även textilområdet. Förhandlingarna syftar i denna del till att
tekohandeln skall återföras under GATT:s allmänna regler.

Näringsutskottet

1988/89:NUly

Omläggning av tekopolitiken

Importrestriktionerna på tekoområdet, m.m.

I likhet med flertalet andra industriländer begränsar Sverige importen av
textil- och konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. Importrestriktionerna
upprätthålls med stöd av multifiberavtalet (MFA). Avtalet ger
möjligheter till bilateral reglering av exporten av tekoprodukter. År 1986
beslöts om en förlängning av MFA t.o.m. den 31 juli 1991. Sverige har under
den nuvarande MFA-perioden träffat avtal om exportbegränsningar med 15
länder. Avtalen löper ut vid olika tidpunkter från maj 1991 till december 1993
men kan sägas upp till en tidigare tidpunkt. Därutöver regleras tekoimporten
från statshandelsländerna och Taiwan. Näringsutskottet har i det föregående
lämnat ytterligare uppgifter om begränsningarna av tekoimporten.

I propositionen föreslås olika åtgärder för att stärka konkurrensen i den
svenska ekonomin. Till dessa åtgärder hör en fullständig avveckling av
importrestriktionerna på tekoområdet. Enligt regeringen leder importhinder
till högre konsumentpriser; de kan också åsamka samhällsekonomiska
nettoförluster. En avreglering skulle därför, sägs det i propositionen, gynna
konsumenterna och bidra till en dämpning av prisökningarna i samhället. Ett
upphävande av restriktionerna skulle också kunna få positiva effekter för
utvecklingsländerna.

De begränsningsavtal som är i kraft bör enligt regeringen sägas upp till den
31 juli 1991, dvs. den tidpunkt då den nuvarande förlängningen av
multifiberavtalet löper ut. Vidare bör Sverige i den pågående förhandlingsrundan
inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) verka
för att handeln med tekoprodukter återförs under GATT:s allmänna regler.
För att de svenska tekoföretagen skall kunna möta den ökade konkurrens
som följer av att importrestriktionerna upphävs avser regeringen att i den
kommande budgetpropositionen lägga fram förslag om fortsatta åtgärder till
förmån för tekoindustrin. Det gäller främst stöd till export- och rationaliseringsfrämjande
insatser samt till produktutveckling och vissa utbildningsåtgärder.

Regeringens besked om en avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet
möter både beröm och kritik. Från moderata samlingspartiets
och folkpartiets sida hälsas avregleringen med tillfredsställelse. Båda partierna
har under flera år krävt en sådan omläggning. De är emellertid
negativa till att avvecklingen genomförs först år 1991. I motion 1988/89:Fi4
(m) sägs att regeringen bör överväga om inte en del av avtalen kan sägas upp
tidigare och i motion 1988/89:Fill (fp) föreslås ett omedelbart avskaffande
av restriktionerna.

Också miljöpartiet de gröna stöder ett upphävande av handelshindren.
Multifiberavtalet är, sägs det i motion 1988/89:Fi21 (mp), till nackdel för
utvecklingsländerna och gynnar ensidigt företag inom Europeiska gemenskaperna
(EG). Partiet ställer dock som villkor för att man skall acceptera
omläggningen att det införs socialklausuler i internationella handelsavtal för

att motverka att varor tillverkas under oacceptabla arbetsförhållanden, t.ex.
genom exploatering av barn och kvinnor.

I motion 1988/89:Fil8 (s) redovisas vissa tvivel om att avvecklingen får de
positiva konsekvenser för konsumenterna och samhällsekonomin som
regeringen ställer i utsikt. Motionärerna godtar dock omläggningen men
föreslår vissa åtgärder för att påfrestningarna av denna skall lindras. Bl.a.
borde regeringen arbeta aktivt för att också andra länder häver importrestriktionerna
på tekoområdet. Vidare, sägs det i motionen, bör regeringen
verka för införande av socialklausuler eller, om det inte lyckas, att direkt
barnarbete förbjuds och att all facklig verksamhet accepteras och uppmuntras
i lågprisländerna.

Motiven för avvecklingen är fragmentariskt beskrivna och i hög grad
diskutabla, anförs i motion 1988/89:Fi7 (m). Där erinras om att målen för
tekopolitiken kommer att behandlas av riksdagen våren 1989.1 avvaktan på
denna diskussion borde riksdagen nu endast fatta principbeslut om att den
svenska handelspolitiken på tekoområdet skall anpassas till den politik på
området som tillämpas av länderna inom EG. Den svenska tekoindustrin bör
nämligen, menar motionären, ha samma chans till rätt plats i vår industristruktur
som EG väljer för sin del.

Från centerpartiets sida sägs i motion 1988/89:Fi28 att en förändring av
gällande importrestriktioner kan få till följd att delar av den svenska
tekoindustrin slås ut med de effekter det har för berörda orter. Många
utvecklingsländer kan också komma att missgynnas av en avveckling. Med
nuvarande system garanteras berörda länder en viss export till Sverige,
konstaterar motionärerna. De menar att det är stor risk för att ekonomiskt
svagare utvecklingsländer inte förmår hävda sig i konkurrensen vid en
avreglering. Därför måste man vid en omläggning av tekopolitiken ta hänsyn
till hur andra länder utformar sitt skydd för tekonäringen. Vidare måste det
studeras vilka effekter en avveckling har för arbetet på en integration med
EG. Försörjningsberedskapen på tekoområdet får heller inte äventyras av
ett upphävande av importbegränsningarna. Enligt motionärerna bör dessa
förhållanden noggrant analyseras och utredas.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar i sin partimotion 1988/89:Fi8 den
planerade avvecklingen. Att man slår undan benen på den svenska basproduktionen
av kläder gynnar ingen utom möjligen importörerna, heter det i
motionen. Det enda som långsiktigt främjar såväl de svenska konsumenterna
som utvecklingsländerna är, menar motionärerna, att det upprättas långsiktiga
avtal med producentländerna innehållande socialklausuler.

Innan frågan om importrestriktioner behandlas tar näringsutskottet upp
kraven på införande av socialklausuler i internationella handelsavtal. Med
stöd av en sådan klausul skulle import av varor som har producerats under
socialt oacceptabla förhållanden kunna begränsas.

Socialklausulsfrågan har under senare år behandlats i riksdagen vid flera
tillfällen, senast våren 1988. På hemställan av näringsutskottet har motioner
(s; c; vpk) i ämnet avslagits. Centerns och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare har reserverat sig mot utskottets förslag. Näringsutskottet har
anfört att det kan finnas motiv för införande av rätt utformade socialklausuler
under förutsättning att dessa inte utnyttjas för att främja protektionistiska

1988/89:NUly

åtgärder mot utvecklingsländerna. Utskottet har samtidigt funnit det uppenbart
att socialklausulsfrågan inrymmer stora svårigheter, inte minst när det
gäller att definiera de produktionsförhållanden som skall anses motivera
skyddsåtgärder från importländernas sida. Härvid måste förhållandena i de
minst utvecklade länderna beaktas. Vid behandlingen av frågan våren 1988
konstaterade utskottet (NU 1987/88:28 s. 11) att man vid fastställande av
t.ex. minimiålder för arbetstagare inte kan bortse från att barn i vissa
utvecklingsländer av försörjningsskäl är nödsakade att arbeta. Exploatering
av barn är däremot självfallet alltid förkastlig. Näringsutskottet erinrade om
att frågan om socialklausuler hade aktualiserats inom GATT och utgick från
att regeringen tog aktiv del i dessa diskussioner och även fortsättningsvis i
andra internationella överläggningar i saken. Något uttalande från riksdagen
i frågan ansågs därför inte behövligt.

Diskussionerna i GATT angående socialklausulsfrågan pågår enligt uppgift
ännu.

Näringsutskottet finner inte nu anledning till ändrat ställningstagande och
avstyrker därför motionerna 1988/89:Fil8 (s), 1988/89:Fi8 (vpk) och 1988/
89:Fi21 (mp), alla i berörd del.

Frågan om importbegränsningarna på tekoområdet diskuterades i riksdagen
senast våren 1988. Då avslogs på näringsutskottets förslag fyra motioner (m;
fp) med krav på att restriktionerna skulle avvecklas eller minskas kraftigt.
Näringsutskottet (NU 1987/88:29 s. 10) menade att importbegränsningarna
måste finnas kvar under ytterligare en tid så att den nödvändiga strukturomvandlingen
inom tekoindustrin hinner genomföras. Målet för den svenska
tekopolitiken måste dock, sade näringsutskottet, vara att det skall skapas en
livskraftig industri för vilken handelspolitiska skyddsåtgärder inte behövs. I
det sammanhanget måste emellertid även andra länders tekopolitik beaktas.
Härvid hänvisade utskottet till de pågående förhandlingarna inom den nya
GATT-rundan.

Motionerna fick stöd i en reservation (m, fp). Där anfördes (NU
1987/88:29 s. 21) att begränsningarna av tekoimporten är till skada för de
svenska konsumenterna - särskilt barnfamiljerna - och att restriktionerna
inte heller har skyddat den svenska tekoindustrin. Reservanterna hävdade
att regeringen borde vidta åtgärder för att avveckla handelsbegränsningarna
på tekoområdet. Avvecklingen borde inledas omedelbart och vara helt
genomförd senast den 1 juli 1990.

Statens pris- och konkurrensverk (SPK) redovisade i maj 1988 en
undersökning om importrestriktionernas effekter. Analysen publicerades i
rapporten Tekopolitikens effekter för konsumenter och producenter (SPK:s
utredningsserie 1988:4). Enligt SPK torde den förda handelspolitiken på
tekoområdet ha varit mindre verkningsfull än vad direkta stöd till tekoindustrin
skulle ha varit. SPK bedömer att den genomsnittliga prisnivån på kläder
i detaljhandeln kommer att sjunka med mellan 4 % och 12 % om importbegränsningarna
avskaffas. För hushållen skulle det innebära en besparing med
totalt mellan 0,9 miljarder och 2,6 miljarder kronor. Det bedöms sannolikt
att besparingen kommer att ligga i den övre delen av intervallet. En
prissänkning med 5 % beräknas enligt SPK leda till en minskning av

1988/89:NUly

sysselsättningen med 9 % i textilindustrin och med 12 % i konfektionsindustrin.
Av denna sysselsättningsminskning skulle en betydande del komma att
drabba Älvsborgs län.

Stora delar av tekobranschen har under senare år genomgått en betydande
strukturomvandling och kan nu bättre klara den internationella konkurrenssituationen.
I det föregående har lämnats vissa uppgifter om tekoindustrin.
Av dessa framgår att branschen numera har en stabilare struktur än tidigare.
Sysselsättningsminskningen har bromsats upp. En inte oväsentlig del av
företagens produktion avsätts på exportmarknaden. Den genomsnittliga
lönsamheten inom såväl textilindustrin som konfektionsindustrin var under
år 1987 högre än under något år tidigare under 1980-talet.

Näringsutskottet har därför inget att erinra emot den aviserade avvecklingen
av importrestriktionerna för tekoprodukter. Genom att nu besluta om en
avreglering år 1991 ger statsmakterna tekoföretagen tid för nödvändiga
anpassningsåtgärder. Branschen måste dock få möjlighet till ytterligare
konsolidering för att klara den ökade konkurrens som uppstår när restriktionerna
avvecklas. Näringsutskottet återkommer i det följande till frågan om
stöd till tekoindustrin.

Som sägs i propositionen leder importhinder till högre konsumentpriser.
Detta har också konstaterats i SPK:s tidigare nämnda rapport. Ett upphävande
av handelsbegränsningarna på tekoområdet kan också få en positiv effekt
för utvecklingen i utvecklingsländerna. Någon koppling av beslutet om
importrestriktioner till frågan om socialklausuler, som begärs i motion
1988/89:Fi21 (mp), är näringsutskottet inte berett att göra.

Det är samtidigt av stor betydelse att också motsvarande importrestriktioner
i andra länder avvecklas. Näringsutskottet anser därför, i likhet med vad
som anförs i propositionen och i motion 1988/89:Fil8 (s), att regeringen i den
pågående GATT-rundan måste verka för att tekosektorn integreras i
GATT:s ordinarie regelverk.

Av det sagda följer att näringsutskottet avstyrker motion 1988/89:Fi7 (m)
samt här behandlade delar av motionerna 1988/89:Fi4 (m), 1988/89:Fill (fp),
1988/89:Fi28 (c), 1988/89:Fi8 (vpk) och 1988/89:Fi21 (mp). Vad näringsutskottet
har anfört tillgodoser i allt väsentligt vad som önskas i nu aktuell del
av motion 1988/89:Fi 18 (s). Näringsutskottet avstyrker därför även denna
motion såvitt nu är i fråga.

Övervakning av prisutvecklingen

I motion 1988/89: Fi 18 (s) begärs att övervakningen av prisutvecklingen på
tekoområdet skall skärpas när importrestriktionerna avvecklas. Motionärerna
befarar att effekterna av avregleringen inte helt kommer konsumenterna
till godo. Därför borde SPK ges i uppdrag att särskilt följa prisförändringarna
på tekoplagg och, om så är nödvändigt, ”vidta speciella åtgärder”.

SPK genomför årligen en utredning om priser och pålägg inom den textila
bekiädnadshandeln. I utredningen redovisas bl.a. pris- och påläggsutvecklingen
uppdelat på svenska och importerade kläder. Inom SPK pågår
dessutom för närvarande en särskild undersökning om den genomförda
liberaliseringen av importen av skjortor har lett till lägre konsumentpriser i

1988/89:NUly

Sverige. Resultatet av analysen, som görs på regeringens uppdrag, skall
redovisas senast i maj 1989.

Näringsutskottet finnér inte skäl att påfordra någon ytterligare prisövervakning
på området och avstyrker därför motionen i berörd del.

Ursprungsmärkning av kläder

Reglerna för ursprungsmärkningen av kläder bör ändras, anförs det vidare i
motion 1988/89:Fil8 (s). Sedan år 1983 gäller att kläder vid yrkesmässig
försäljning skall vara försedda med uppgift om i vilket land de har tillverkats.
De skall vara märkta senast då de saluhålls till förbrukare här i landet. Detta
system för märkningsskyldighet brukar kallas internmodellen. Enligt ett
alternativt system som har diskuterats - den s.k. gränsmodellen - skulle
kravet på märkning för importerade plagg gälla när dessa varor förs in i
Sverige. Som motiv för övergång till detta system har hävdats bl.a. att en
mängd plagg saknar märkning och att beklädnadshandeln har liten möjlighet
att fastställa ursprungsland för dessa varor när de väl är i butikerna. I den nu
aktuella motionen sägs att behovet av ursprungsmärkning blir ännu större
när importrestriktionerna avvecklas. De nuvarande reglerna för märkningen
är dock inte tillräckligt effektiva och bör ändras, anser motionärerna, som
därmed torde förorda en övergång till gränsmodellen.

Riksdagen har våren 1988 prövat en motion (s) av ungefär samma
innebörd som den nu berörda. Näringsutskottet behandlade motionen i
betänkandet NU 1987/88:29, till vilket hänvisas. Där (s. 12) redogjordes för
resultatet av en studie om förutsättningarna för införande av gränsmodellen
som en arbetsgrupp inom regeringskansliet genomförde år 1983. Vidare
beskrevs de erfarenheter av kontrollverksamheten rörande ursprungsmärkningen
som kommerskollegium hade redovisat i en skrivelse till regeringen år
1987. Enligt kollegiet efterlevs bestämmelserna i stort sett. Huvuddelen av
plaggen är märkta i de flesta butiker. Märkning saknas framför allt på
exklusivare sortiment som säljs i mindre butiker. Med stöd av resultatet av en
undersökning som statistiska centralbyrån hade gjort ifrågasatte kommerskollegium
om den obligatoriska ursprungsmärkningen fyller någon egentlig
funktion från konsumentsynpunkt. I skrivelsen till regeringen föreslogs att
kravet på ursprungsmärkning skulle avvecklas. En ledamot av kollegiets
styrelse - riksdagsman Lennart Pettersson (s) - reserverade sig mot förslaget.
Näringsutskottet erinrade också om att statsrådet Anita Gradin hösten 1987
hade meddelat i riksdagen att regeringen inte hade för avsikt att ändra
reglerna för ursprungsmärkningen. I likhet med regeringen ansåg näringsutskottet
att de gällande bestämmelserna om ursprungsmärkningen borde
bibehållas. Med hänsyn till att nästan alla plagg är märkta och att märkningen
normalt görs i samband med tillverkningen fann näringsutskottet att det var
mindre betydelsefullt om internmodellen eller gränsmodellen tillämpades. I
en reservation (m, fp) anfördes att märkningen innebär ett onödigt handelshinder
och att den leder till ökade kostnader som till sist får bäras av
konsumenterna. Kravet på obligatorisk ursprungsmärkning borde därför
avskaffas. I en annan reservation (vpk) förordades en övergång till gränsmodellen.
Riksdagen följde näringsutskottet och avslog motionen.

1988/89:NUly

Näringsutskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från
riksdagens sida. Motion 1988/89:Fil8 (s) avstyrks därför i ifrågavarande del
av näringsutskottet.

Statligt stöd till tekoindustrin

Det statliga stödet till tekoindustrin utgår främst i form av bidrag och lån från
statens industriverk (SIND) och i form av tillfälligt sysselsättningsbidrag för
äldre arbetskraft, det s.k. äldrestödet. Riksdagen beslutade våren 1986 om
nivåerna på dessa stöd under de tre följande budgetåren, dvs. t.o.m.
budgetåret 1988/89. För innevarande budgetår, som alltså är det sista i
treårsperioden, har riksdagen anvisat 70 milj. kr. för SIND:s utvecklingsinsatser
för tekoindustrin och 71 milj. kr. för äldrestödet.

Som tidigare har nämnts meddelas i propositionen att regeringen avser att i
1989 års budgetproposition lägga fram förslag om fortsatta åtgärder till
förmån för tekoindustrin. De aviserade åtgärderna avser främst export- och
rationaliseringsfrämjande insatser samt stöd till produktutveckling och vissa
utbildningsåtgärder.

Ett fortsatt statligt stöd till tekoindustrin är nödvändigt, anförs i motionerna
1988/89:Fil8 (s), 1988/89:Fi28 (c) och 1988/89:Fi8 (vpk). I förstnämnda
motion understryks vikten av att stödåtgärderna utformas så att också små
och medelstora företag får del av stöden. Stödet till tekobranschen bör utgå i
form av s.k. utvecklingslån i enlighet med vad centern tidigare har föreslagit,
sägs i motion 1988/89:Fi28 (c). Hur detta stöd konkret skall utformas avser
motionärerna att redovisa efter det att den kommande budgetpropositionen
har presenterats. Något yrkande i frågan framställs därför inte nu.

En annan inställning till det statliga tekostödet kommer till uttryck i
motion 1988/89:Fi4 (m). Där sägs att statsmakterna måste vara återhållsamma
med att lämna stöd till tekoindustrin. Inga nya permanenta stödformer
borde införas. De svenska tekoföretagen har nu, heter det i motionen,
möjligheter att finna utvecklingsbara marknadsnischer.

Näringsutskottet instämmer i regeringens uppfattning om behovet av
fortsatta stödåtgärder till förmån för tekoindustrin. Dessa insatser bör i
större utsträckning än för närvarande inriktas mot de små och medelstora
företagen. Näringsutskottet vill understryka vikten av att åtgärderna får en
sådan utformning att tekobranschens omställning till följd av övergången till
en liberalare handelspolitik på området underlättas.

Den närmare diskussionen om omfattningen och utformningen av stödet
till tekobranschen bör anstå till våren 1989 då riksdagen också kommer att
behandla målen för tekopolitiken. Med det anförda avstyrker näringsutskottet
de nu aktuella motionerna i berörda delar.

Utredning om konkurrensförhållanden

I propositionen aviseras att en utredning om konkurrensförhållandena i den
svenska ekonomin kommer att tillsättas. Enligt regeringen måste konkurrensfrågorna
tillmätas en större betydelse. Bristande konkurrens försämrar
effektiviteten i ekonomin och leder till en mindre välståndsökning än vad

1988/89:NUly

som annars hade varit möjligt. Det anförs i propositionen att vissa
delsektorer inom den svenska ekonomin kan behöva avregleras och att
handelshinder kan behöva tas bort och utländsk konkurrens uppmuntras.
Samtidigt måste möjligheterna att kunna motverka inhemska konkurrensbegränsande
åtgärder förbättras.

Den aviserade utredningen kommer att få i uppdrag att föreslå åtgärder
som ökar konkurrensen. Översynen skall avse bl.a. livsmedels-, bygg- och
bostadssektorerna. Även konkurrensförhållandena i handeln kommer att tas
upp av utredningen. I dess uppgifter kommer också att ingå att pröva
möjligheterna till en skärpning av konkurrenslagstiftningen.

Planerna på en utredning om konkurrensförhållandena föranleder inga
protester i motionerna. Där diskuteras i stället vilka frågor som utredningen
bör pröva. I motion 1988/89:Fi4 (m) anförs att det bör ingå i utredningens
uppgifter att analysera den offentliga sektorns produktionsmonopol och
föreslå åtgärder som stärker konsumenternas ställning på berörda områden.
Liknande synpunkter framförs i motion 1988/89:Fill (fp), dock utan
yrkande. Den aviserade utredningen bör förutsättningslöst pröva konkurrensförhållandena
på tekoområdet, sägs i motion 1988/89:Fi28 (c). Det är
inte säkert, menar motionärerna, att prisnivån på kläder i Sverige sänks vid
en avveckling av importrestriktionerna på området. I motion 1988/89:Fi8
(vpk) föreslås att utredningen skall få till uppgift att också belysa ”spekulationsekonomins”
betydelse för konkurrensen och prisutvecklingen.

Den senaste mer genomgripande revideringen av konkurrenslagstiftningen
genomfördes år 1983, då konkurrenslagen (1982:729) trädde i kraft.
Samtidigt upphävdes en lag från år 1953 om konkurrensbegränsning inom
näringslivet. Till grund för den nya lagen låg bl.a. konkurrensutredningens
betänkande från år 1978.

Näringsutskottet har inget att erinra mot att det nu genomförs en översyn
av lagstiftningen på konkurrensområdet. Utvecklingen inom näringslivet har
varit intensiv under senare år och konkurrenslagen kan behöva anpassas till
nuvarande förhållanden.

Utifrån näringsutskottets utgångspunkter finns dock inget motiv för att
kräva att frågan om de offentliga monopolens omfattning skall prövas av den
aviserade utredningen. Näringsutskottet avstyrker därför motion 1988/
89:Fi4 (m) i berörd del.

Näringsutskottet avstyrker också det aktuella yrkandet i motion 1988/
89:Fi28 (c) om en förutsättningslös prövning av konkurrenssituationen inom
tekosektorn. Som tidigare har nämnts kommer det att ingå i utredningens
uppgifter att studera konkurrensförhållandena inom handeln. I detta sammanhang
finns det också anledning att erinra om SPK:s pågående översyn av
priseffekterna till följd av att importen av skjortor har liberaliserats.

Enligt näringsutskottets mening bör inte heller kravet i motion 1988/89:Fi8
(vpk) på en analys av ”spekulationsekonomins” effekter för konkurrensen
och prisutvecklingen, vilket inte närmare utvecklas i motionen, föranleda
något initiativ av riksdagen.

1988/89:NUly

Främjande av högteknologisk industri

1988/89:NUly

Näringsutskottet uppmärksammar slutligen ett yrkande från centern i
motion 1988/89:Fi5 om de högteknologiska industribranscherna. Det sägs i
motionen att Sverige har en internationellt sett liten andel högteknologisk
industri. Detta innebär att vi är dåligt rustade inför framtiden, anför
motionärerna och efterlyser förslag som främjar de högteknologiska branscherna.
Också i moderata samlingspartiets partimotion 1988/89:Fi4 görs en
jämförelse mellan utvecklingen inom basindustrin och utvecklingen inom
den högteknologiska industrin. Något yrkande i saken framförs dock inte.

Med den högteknologiska industrin avses enligt OECD:s definition
tillverkningen av följande produkter: flygplan och delar till flygplan,
kontorsmaskiner och datorer, kommunikationsutrustning och elektroniska
komponenter, apparater för elektrisk överföring m.m., instrument för
yrkesmässiga och vetenskapliga ändamål samt läkemedel. Av Sveriges
varuexport år 1983 svarade exporten av högteknologiska produkter för ca
13 %. Enligt uppgift från OECD uppgick motsvarande andel bland OECD:s
medlemsstater till i genomsnitt ca 18 %. Högre andel än Sverige redovisade
Förenta Staterna (ca 30 %), Schweiz och Storbritannien (båda ca 22 %),
Irland (ca 21 %), Japan (ca 19 %), Frankrike (ca 17 %) och Förbundsrepubliken
Tyskland (ca 16 %). Av de övriga nordiska länderna hade Danmark
den högsta andelen (ca 9 %).

SIND har i en bilaga till långtidsutredningen 1987 (SOU 1987:3 bil. 19)
berört den fråga som tas upp i de två motionerna. SIND konstaterar att det
högteknologiska produktområdet är den snabbast växande sektorn i internationell
handel. Den högteknologiska industrin i Sverige har emellertid enligt
SIND inte varit särskilt expansiv. Vår export av sådana produkter har ökat
mindre än den genomsnittliga ökningen bland länderna inom OECD. Den
svenska industrins teknikmognad är dock hög i jämförelse med våra viktigare
konkurrentländer.

Enligt SIND bör den fortsatta industriella strukturomvandlingen i Sverige
drivas efter två linjer. Dels måste ytterligare satsningar göras i våra
traditionella industrigrenar. Här har kanske, menar SIND, högteknologin
sin största betydelse för svenskt vidkommande. Det gäller att tillämpa
högteknologin såväl i den traditionella industrins produktionsapparat som i
dess produkter. Dels måste den högteknologiska industrin främjas. SIND
framhåller att investeringarna i forskning och utveckling i Sverige hittills
under 1980-talet har varit relativt omfattande vid en internationell jämförelse.
Dessa forsknings- och utvecklingsinsatser borde ge effekt på sikt.

I Sverige svarar basindustrierna för en större andel av industriproduktionen
än i flertalet andra industriländer. Att Sverige har en mindre andel
högteknologisk industri än genomsnittet bland OECD:s medlemsstater
innebär inte att den svenska industrin har brister i tekniskt avseende. Som
sägs i SIND:s rapport är teknikmognaden i vår industri i stället hög vid en
internationell jämförelse.

Den svenska industrins expansion kommer under överskådlig tid att bero
på hur våra traditionella industrigrenar kan hävda sig i den internationella
konkurrensen. Det är emellertid samtidigt av stor betydelse att den

högteknologiska industrin i Sverige får en positiv utveckling. Detta är
värdefullt i sig men också med avseende på den inverkan det har för
basindustriernas utveckling. Den högteknologiska industrins situation bör
därför följas med största intresse. Något initiativ av riksdagen med anledning
av det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:Fi5 (c) är dock enligt
näringsutskottets mening inte erforderligt.

Stockholm den 30 november 1988
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m),
Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt
Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg
(fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin
Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c).

Avvikande meningar

1. Socialklausuler i internationella handelsavtal

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av yttrandet - under rubriken Importrestriktionerna
på tekoområdet, m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet finner”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

För närvarande saknas möjligheter till åtgärder mot import av produkter
som har framställts i dålig miljö eller med utnyttjande av barn eller
underbetald arbetskraft. Arbetet med socialklausuler är förknippat med
svårigheter. Näringsutskottet vill emellertid, i likhet med vad som anförs i
motionerna 1988/89:Fil8 (s), 1988/89:Fi8 (vpk) och 1988/89:Fi21 (mp),
betona att frågan är av betydande intresse, inte minst med avseende på
importen av tekoprodukter. Införandet av en socialklausul i GATT bör
eftersträvas. Regeringen bör, menar näringsutskottet, aktivt bevaka möjligheterna
härtill i samband med de nu aktuella diskussionerna inom GATT och
även i andra internationella sammanhang.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle de
berörda motionerna tillgodoses i aktuella delar.

2. Importrestriktionerna på tekoområdet

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa
Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Importrestriktionerna
på tekoområdet, m.m. - som börjar med ”Stora delar” och
slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Den fria handeln över gränserna är en väsentlig förutsättning för en

1988/89: NU ly

fungerande marknadsekonomi. Ett fritt internationellt utbyte av varor,
tjänster och kapital leder till ökat välstånd för alla parter.

Begränsningarna av tekoimporten är till nackdel för de svenska konsumenterna
- särskilt barnfamiljerna. Detta har också SPK som tidigare
nämnts nyligen visat i en rapport om tekopolitikens effekter. Den svenska
tekoindustrin har inte i någon större utsträckning främjats av restriktionerna.
Dessa strider också mot vår uttalade vilja att stödja utvecklingsländernas
industriella utveckling. Begränsningarna är inte heller motiverade av försörjningspolitiska
skäl. Näringsutskottet ser därför med tillfredsställelse på att
handelshindren nu kommer att upphävas. Både moderata samlingspartiet
och folkpartiet har under en följd av år krävt en sådan avveckling.

I likhet med vad som görs i motionerna 1988/89:Fi4 (m) och 1988/89:Fill
(fp) ifrågasätter dock näringsutskottet tidpunkten för avregleringen. Med
regeringens förslag kommer de svenska konsumenterna att behöva vänta i
nästan tre år innan gränshindren avskaffas. Enligt näringsutskottets mening
bör avvecklingen av importrestriktionerna på tekoområdet inledas omedelbart.

Näringsutskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1988/89:Fi4 (m)
och 1988/89:Fill (fp) i berörda delar. Övriga här aktuella motioner avstyrks
såvitt nu är i fråga.

3. Importrestriktionerna på tekoområdet

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Kjell Ericsson (c) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Importrestriktionerna på tekoområdet,
m.m. - som börjar med ”Stora delar” och slutar med ”i fråga” bort ha
följande lydelse:

Regeringen aviserar i propositionen en fullständig avveckling av importrestriktionerna
på tekoområdet utan att först ha analyserat konsekvenserna av
en sådan avreglering och utan att ta hänsyn till hur andra länder utformar sitt
skydd för tekonäringen. Ett upphävande av importbegränsningarna kan,
menar näringsutskottet, komma att få till följd att delar av den svenska
tekoindustrin slås ut med de sysselsättningseffekter det har för berörda orter.
Även om tekoindustrin under senare år har stabiliserats finns det nu vissa
tecken som tyder på att branschen kan få betydande problem inom en inte
alltför avlägsen framtid.

Vidare gäller, som anförs i motionerna 1988/89:Fi28 (c) och 1988/89:Fi8
(vpk), att den aviserade omläggningen kan komma att missgynna ett antal
utvecklingsländer. Dessa länder garanteras med nuvarande system en viss
export till Sverige men kan vid en avreglering få svårt att hävda sig i
konkurrensen. Konsekvenserna för Sveriges försörjningsberedskap av ett
upphävande av importbegränsningarna har heller inte studerats.

Enligt näringsutskottets mening bör de nu angivna förhållandena noggrant
analyseras. I avvaktan på resultatet av en sådan analys bör något beslut om en
ändring av restriktionerna för tekoimporten inte fattas.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1988/89: Fi28 (c) i berörd
del. Ett riksdagsuttalande av nu angiven innebörd tillgodoser också i viss
utsträckning den aktuella delen av motion 1988/89:Fi8 (vpk). Övriga
behandlade motioner avstyrks såvitt här är i fråga.

1988/89:NUly

4. Importrestriktionerna på tekoområdet

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Importrestriktionerna på tekoområdet, m.m. - som börjar med ”Stora
delar” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Importrestriktionerna på tekoområdet motverkar en angelägen industriell
utveckling i utvecklingsländerna. Handelsbegränsningarna gynnar i stället,
som anförs i motion 1988/89:Fi21 (mp), vissa västeuropeiska länders export
av tekoprodukter till Sverige.

Näringsutskottet har därför inget att erinra emot den aviserade avregleringen.
Denna får dock inte innebära en stimulans till import av tekoprodukter
som har tillverkats under oacceptabla arbetsförhållanden eller med
utnyttjande av barn eller underbetald arbetskraft.

Näringsutskottet har i det föregående tillstyrkt krav på ett riksdagsuttalande
om att regeringen bör verka aktivt i olika internationella sammanhang för
införande av socialklausuler i internationella handelsavtal. Om ett sådant
uttalande inte kommer till stånd anser näringsutskottet att den aviserade
avvecklingen av importrestriktionerna på tekoområdet inte bör genomföras.

Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1988/89:Fi21 (mp)
såvitt nu är i fråga. Övriga här aktuella motioner avstyrks.

5. Ursprungsmärkning av kläder

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa
Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Ursprungsmärkning
av kläder - som börjar med ”Näringsutskottet ser” och slutar med
”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar kommerskollegiums uppfattning att kravet på
obligatorisk ursprungsmärkning bör avskaffas. Som kollegiet har anfört är
det tveksamt om märkningskravet har någon betydelse från konsumentsynpunkt.
Bestämmelserna innebär en extra belastning för butikerna och
förorsakar därmed ökade kostnader som till sist drabbar konsumenterna.
Kravet skapar också ett onödigt handelshinder. Utifrån den ståndpunkt
näringsutskottet företräder saknar frågan huruvida internmodellen eller
gränsmodellen skall tillämpas aktualitet. Nu berörd del av motion 1988/
89:Fil8 (s) avstyrks därför av näringsutskottet.

6. Ursprungsmärkning av kläder

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Ursprungsmärkning av kläder - som börjar med ”Näringsutskottet
ser” och slutar med ”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker kravet i motion 1988/89:Fil8 (s) på en ändring
av bestämmelserna om obligatorisk märkning av kläder. Som anförs i
motionen ökas behovet av ursprungsmärkning om importrestriktionerna på
tekoområdet avvecklas. För importerade plagg bör gälla att märkningen
skall vara gjord redan vid införseln till landet. Näringsutskottet förordar
sålunda att gränsmodellen införs.

1988/89:NUly

7. Statligt stöd till tekoindustrin

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa
Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Statligt stöd
till tekoindustrin - som börjar med ”Näringsutskottet instämmer” och slutar
med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Det industripolitiska stödet till tekoindustrin infördes år 1970. I den
proposition som låg till grund för riksdagsbeslutet uttalades (prop. 1970:41
s. 35) att det både från allmän näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till
de internationella konkurrensregler som Sverige hade förbundit sig att följa
var viktigt att stödåtgärderna fick en i tiden begränsad utsträckning.

Efter en nära 20-årig stödperiod måste nu tekoindustrin, menar näringsutskottet,
börja inrikta sig på en verksamhet utan statliga stöd. Som anförs i
motion 1988/89:Fi4 (m) bör inga nya permanenta stödformer införas.

Av det sagda följer att näringsutskottet tillstyrker motion 1988/89:Fi4 (m)
och avstyrker motionerna 1988/89:Fil8 (s) och 1988/89:Fi8 (vpk), alla i
berörd del.

8. Statligt stöd till tekoindustrin

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Statligt stöd till tekoindustrin - som börjar med ”Näringsutskottet
instämmer” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottets uppfattning krävs fortsatta stödåtgärder till
förmån för tekoindustrin. Som har redovisats i inledningen av detta yttrande
har tekoindustrin en genomsnittligt sett sämre lönsamhet än flertalet andra
branscher inom svensk industri. Till följd härav saknar tekoföretagen
riskkapital för offensiva investeringar. Sådana satsningar är, menar näringsutskottet,
en förutsättning för att branschen skall kunna förbättra sin
konkurrenskraft gentemot utlandet och öka marknadsandelarna.

I likhet med vad som sägs i motion 1988/89:Fi28 (c) anser näringsutskottet
att det kommande stödet till tekoindustrin bör utgå i form av utvecklingslån.
Detta stöd är generellt och konkurrensneutralt och det är så konstruerat att
det stimulerar till utveckling och industriell förnyelse.

Riksdagen kommer under våren 1989 att behandla frågan om det framtida
stödet till tekoindustrin. Näringsutskottet ser därför inget skäl för riksdagen
att nu gå närmare in på utformningen av detta stöd och avstyrker därför de
här behandlade motionerna i ifrågavarande delar.

9. Statligt stöd till tekoindustrin

Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken Statligt
stöd till tekoindustrin - som börjar med ”Näringsutskottet instämmer” och
slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

När de nuvarande stödinsatserna till tekoindustrin upphör vid halvårsskiftet
1989 bör de, menar näringsutskottet, följas av ett nytt stödprogram. De
kommande stödåtgärderna måste ha en offensiv karaktär. Ambitionen bör
vara att det nya programmet skall främja investeringar i och kunskap om ny
teknik samt stimulera till ökad export av svenska tekoprodukter. I program -

1988/89:NUly

met bör vidare ingå olika utbildningsåtgärder. Problem och möjligheter som
förekommer i små och medelstora företag bör enligt näringsutskottets
uppfattning särskilt uppmärksammas.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motionerna
1988/89:Fi8 (vpk) och 1988/89:Fil8 (s) bli helt tillgodosedda såvitt de nu är
aktuella. Med det sagda avstyrker näringsutskottet berörd del av motion
1988/89:Fi4 (m).

10. Utredning om konkurrensförhållanden

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa
Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Utredning om
konkurrensförhållanden - som börjar med ”Utifrån näringsutskottets” och
slutar med ”har liberaliserats” bort ha följande lydelse:

Regeringen redovisar i propositionen olika åtgärder som har vidtagits för
att förbättra konkurrensen i svensk ekonomi. Bl.a. sägs att vissa offentliga
monopol har lösts upp. När regeringen sedan kommer till den aviserade
utredningens uppgifter har frågan om de offentliga monopolens omfattning
förbigåtts. Näringsutskottet anser att denna fråga är av central betydelse för
möjligheterna att stärka konkurrensen i ekonomin. Utredningen bör därför
ges i uppdrag att även analysera de lagar och bestämmelser som reglerar
verksamheten i den offentliga sektorn och föreslå åtgärder som krävs för att
öka konkurrensen och stärka konsumenternas ställning på dessa områden.
Näringsutskottet tillstyrker sålunda motion 1988/89:Fi4 (m) i ifrågavarande
del.

Däremot avstyrker näringsutskottet det aktuella yrkandet i motion
1988/89:Fi28 (c) om en förutsättningslös prövning av konkurrenssituationen
inom tekosektorn. Som tidigare har nämnts kommer det att ingå i utredningens
uppgifter att studera konkurrensförhållandena inom handeln. I detta
sammanhang finns det också anledning att erinra om SPK:s pågående
översyn av priseffekterna till följd av att importen av skjortor har liberaliserats.

11. Utredning om konkurrensförhållanden

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Utredning om konkurrensförhållanden - som börjar med
”Utifrån näringsutskottets” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Regeringen redovisar (= avvikande mening 10) ifrågavarande

del.

Näringsutskottet tillstyrker också det aktuella yrkandet i motion 1988/
89:Fi28 (c) om en förutsättningslös prövning av konkurrenssituationen inom
tekosektorn. Regeringen tycks utgå från att ett upphävande av importrestriktionerna
på tekoområdet automatiskt leder till en sänkning av prisnivån på
kläder i Sverige. Enligt näringsutskottets mening bör det ingå i utredningens
uppgifter att pröva om konkurrenssituationen på tekoområdet är sådan att
denna prissänkning skulle komma till stånd vid en avveckling av importbegränsningarna.

1988/89:NUly

Enligt näringsutskottets mening bör däremot kravet i motion 1988/89:Fi8 1988/89:NUly

(vpk) på en analys av ”spekulationsekonomins” effekter för konkurrensen
och prisutvecklingen, vilket inte närmare utvecklas i motionen, inte föranleda
något initiativ av riksdagen.

12. Utredning om konkurrensförhållanden

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Utredning om konkurrensförhållanden - som börjar med
”Enligt näringsutskottets” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker däremot kravet i motion 1988/89:Fi8 (vpk) på
en analys av spekulationsekonomins effekter. Den kraftiga vinstökningen i
näringslivet och den snabba stegringen av aktiekurserna har främjat det
spekulativa inslaget i företagens verksamhet. Ett stort antal företag har
under senare år blivit uppköpta. Enligt näringsutskottets mening bör den
aviserade utredningen också ges i uppdrag att analysera konsekvenserna för
konkurrensen och prisbildningen av denna utveckling.

13. Främjande av högteknologisk industri

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
yttrandet - under rubriken Främjande av högteknologisk industri - som
börjar med ”1 Sverige” och slutar med ”inte erforderligt” bort ha följande
lydelse:

Enligt näringsutskottets mening fäster moderata samlingspartiet och
centern uppmärksamheten på en angelägen industripolitisk fråga. Denna har
också tidigare tagits upp av folkpartiet, t.ex. i dess näringspolitiska motion
under föregående riksmöte (motion 1987/88:N304). Den svenska industrin är
i hög grad inriktad på traditionella industrigrenar. Devalveringarna under
åren 1981 och 1982 har starkt bidragit till att våra basindustrier har haft en
gynnsammare utveckling under senare år än övriga industrigrenar.

Det starka beroendet av basindustrierna gör samtidigt Sverige mer känsligt
vid en konjunktursvängning. Dessutom präglas världsmarknaden för basindustriernas
produkter av låg tillväxttakt i jämförelse med världshandeln med
högteknologiska produkter. De högteknologiska industribranscherna är
strategiskt viktiga och framtidsinriktade.

Parallellt med en fortsatt satsning på de traditionella industrigrenarna
måste därför Sverige, menar näringsutskottet, främja utvecklingen av den
högteknologiska industrin. Regeringen bör låta utreda hur en sådan utveckling
kan stimuleras och därefter återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder.

Ett riksdagsuttalande av här angiven innebörd skulle helt tillgodose det nu
aktuella yrkandet i motion 1988/89:Fi5 (c).

14. Främjande av högteknologisk industri

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att följande stycke bort
tillföras sist i yttrandet:

Näringsutskottet vill emellertid erinra om den konkurrensnackdel som
högteknologiska företag i Sverige har på grund av Förenta Staternas
teknikembargo mot öststaterna. De amerikanska embargobestämmelserna
begränsar de svenska företagens exportmöjligheter och hämmar därmed
utvecklingen av vår högteknologiska industri.

1988/89:NUly

gotab Stockholm 1988 16287