yttr 1987/88 nu2y y (Yttrande 1987/88:nu2y)

Närmgsutskottets yttrande
1987/88:2 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen NU

(prop. 1987/88:66) 1987/88:2 y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
jämte motioner.

I detta sammanhang behandlar näringsutskottet även två motioner som
tidigare har hänvisats till näringsutskottet. Det gäller dels en motion som
väcktes våren 1987 med anledning av proposition 1986/87:74 om näringspolitik
inför 1990-talet, dels en motion som har avlämnats under allmänna
motionstiden i år. Med det yttrande som här följer överlämnar näringsutskottet
till utrikesutskottet - under förutsättning av dess medgivande - de två
motionerna i berörda delar.

Sveriges industriförbund har i en skrivelse till utrikesutskottet lämnat vissa
synpunkter på den aktuella propositionen med hänsyn till industrins
intressen. Skrivelsen har översänts till näringsutskottet för kännedom.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition 1987188:66
kommenterar näringsutskottet följande:

1987/88:U3 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utgångspunkterna och riktlinjerna för en svensk alleuropeisk politik,

2. med avslag på proposition 1987/88:66 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sverige och den västeuropeiska integrationen.

1987/88:U5 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
allmänna inriktningen av Sveriges arbete vad gäller den europeiska integrationen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
svenskt deltagande i det europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning kring tjänstehandeln och de finansiella tjänsternas roll i den
europeiska integrationen.

1 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 2 y

1987/88:U6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en bättre analys av de villkor EG-samarbetet ställer svenskt
näringsliv inför,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Sveriges EG-samarbete beträffande tjänstesektorn,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
svenskt deltagande i en öppen bank- och försäkringsmarknad i Västeuropa,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
målet för svensk EG-politik måste vara att svenska medborgare och företag
på vitbokens alla områden får åtnjuta samma fri- och rättigheter som
medborgare och företag i EG:s medlemsländer samt att svenskar och svenska
företag inte i något hänseende skall diskrimineras.

1987/88:U7 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. avslår de av regeringen förordade riktlinjerna i proposition 1987/88:66,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts såsom
riktlinjer för Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förhandlingar i syfte att uppnå en tullunion mellan Sverige och EG,

9. hos regeringen begär förslag till avskaffande av lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m.m.,

10. hos regeringen begär förslag till övriga åtgärder för att undanröja
hinder för utländska förvärv av aktier i svenska bolag, i enlighet med vad som
i motionen anförs,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tekniskt och vetenskapligt samarbete mellan Sverige och EG,

14. hos regeringen begär förslag till finansiering av svenska företags
medverkan i EG:s forsknings- och utvecklingsprojekt i enlighet med vad som
i motionen anförs,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av harmonisering av svensk lagstiftning med lagar och regler inom
EG,

19. hos regeringen begär förslag till former för systematisk redovisning av
lagar och regler inom EG vid förslag till ny svensk lagstiftning i enlighet med
vad som i motionen anförs.

Näringsutskottet kommenterar också följande motioner från allmänna
motionstiden som har hänvisats till utrikesutskottet:

1987/88:U522 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med motivering i motion
1987/88:N304 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det europeiska integrationsarbetet.

1987/88:U523 av Olle Göransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningssamarbete
inom ramen för EG:s ramprogram.

NU 1987/88:2 y

1987/88:U524 av Alf Svensson (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

4. hos regeringen begär förslag till ett program för ett samlat forskningsutbyte
som även ger svenska företag och forskningsinstitutioner med EGkonkurrenterna
jämbördiga finansieringsmöjligheter,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förnyad prövning av en tullunion mellan EG och EFTA-länder.

De motioner som tidigare har hänvisats till näringsutskottet och som med
detta yttrande överlämnas till utrikesutskottet är följande:

1986/87:N150 av Erik Hovhammar m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående forskning och undervisning kring EG.

1987/88:N303 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om utländska medborgares rätt att förvärva aktier i svenska aktie- och
handelsbolag.

Näringsutskottet

Bakgrund

Romfördraget om den Europeiska ekonomiska gemenskapen undertecknades
år 1957. Genom detta fördrag åtog sig Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland (Västtyskland), Italien, Luxemburg och Nederländerna
att söka skapa en gemensam europeisk marknad. Samtidigt undertecknade
länderna fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen. De hade
dessförinnan år 1952 bildat Europeiska kol- och stålgemenskapen. I slutet av
1960-talet samordnades administrationen av de tre gemenskaperna, och
några år senare kom de att sammanfattas under namnet Europeiska
gemenskaperna (EG; European Communities). Med EG avses dock vanligen
den ekonomiska gemenskapen (European Economic Community,
EEC).

De numera tolv medlemsstaterna i EG har lyckats genomdriva flera av
Romfördragets mål. En tullunion är sedan länge genomförd och länderna har
gemensam handels- och jordbrukspolitik. Under senare år har EG intensifierat
arbetet med att uppnå det ursprungliga målet om en helt gemensam
marknad. I juni 1985 redovisade EG-kommissionen en vitbok med förslag till
de åtgärder som krävs för att fri rörlighet för varor, tjänster, människor och
kapital skall kunna uppnås. Den s.k. inre marknaden skall enligt beslut av det
Europeiska rådet inom EG vara genomförd till utgången av år 1992.

Sverige och övriga medlemsländer i Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) har med EG tecknat frihandelsavtal för industrivaror. Sedan
år 1984 är handeln med dessa varor mellan EFTA:s medlemsländer och
EG-länderna helt fri från tullar och kvantitativa importbegränsningar.
Diskussioner om avveckling av andra handelshinder pågår. Detta arbete har
huvudsakligen sin utgångspunkt i den deklaration som antogs vid EG:s och
EFTA:s gemensamma möte på ministernivå i Luxemburg år 1984. I
deklarationen uttalas en vilja att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt

NU 1987/88:2 y

område till gagn för samtliga länder inom EFTA och EG. Som delmål nämns
harmonisering av tekniska handelshinder, förenkling av gränsformaliteter
och ursprungsregler, eliminering av illojala handelsmetoder och öppnande
av den offentliga upphandlingen. Arbetet bedrivs för närvarande inom
ramen för ett 15-tal arbetsgrupper. Samarbetet mellan EFTA-länderna och
EG har nyligen bekräftats vid ett ministermöte i Bryssel.

I den nu aktuella propositionen föreslås vissa riktlinjer för Sveriges
medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet. Riksdagen bereds också
tillfälle att ta del av vad regeringen har anfört om utvecklingen av det
västeuropeiska samarbetet på olika områden. Näringsutskottet behandlar i
det följande propositionen och motionerna såvitt de rör näringsutskottets
beredningsområde.

Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m.

Den svenska utrikeshandeln är i stor utsträckning inriktad på länderna inom
EG och EFTA. År 1986 kom värdemässigt 57 % av vår import av varor från
EG-länderna. De tog samtidigt emot 50 % av den svenska varuexporten.
Motsvarande andelar för Sveriges handel med övriga länder inom EFTA var
16 % resp. 21 %. För tjänster saknas liknande statistik, men tillgängliga data
tyder på att också vår handel med tjänster är koncentrerad till EG- och
EFTA-länderna.

När nu EG har föresatt sig att påskynda arbetet med att skapa en inre
marknad är det, menar regeringen, av utomordentlig vikt att Sverige kan
knyta an till denna process. Det västeuropeiska integrationsarbetet kommer
under alla omständigheter att gå vidare, anförs det i propositionen (s. 28).
För Sverige kan det aldrig bli fråga om att ställa sig vid sidan av utvecklingen.
Tillgången till marknader utomlands har varit en förutsättning för att svenska
företag har kunnat konkurrera med industrier i länder med betydligt större
hemmamarknader. Regeringen ger därför hög prioritet åt de västeuropeiska
integrationsfrågorna.

I propositionen (s. 4) föreslås bl.a. följande riktlinjer för det fortsatta
arbetet. Sverige skall gå vidare i det nordiska samarbetet. EFTA:s roll skall
stärkas samtidigt som vi skall bredda och fördjupa samarbetet med EG så
långt detta är möjligt med hänsyn till Sveriges neutralitetspolitik. Sverige
skall medverka i EFTA:s och EG:s arbete på att åstadkomma ökad rörlighet
för varor, tjänster, människor och kapital i Västeuropa. Vi skall verka för att
det västeuropeiska samarbetet inom forskning och utveckling förstärks. Med
utgångspunkt i dessa riktlinjer skall regeringen bl.a. arbeta för att en
gemensam marknad, omfattande samtliga länder inom EFTA och EG,
upprättas.

Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks helt av två partier. Moderata
samlingspartiet föreslår andra riktlinjer, medan vänsterpartiet kommunisterna
förordar en alleuropeisk inriktning av den svenska politiken.

Sverige måste utvidga och fördjupa deltagandet i EG-samarbetet så långt
det kan göras med en bibehållen neutralitetspolitik, anförs i motion
1987/88:U7 (m). Enligt motionärerna står valet för Sverige mellan att söka

NU 1987/88:2 y

åstadkomma ett så fullvärdigt deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet
som möjligt eller att acceptera en status som en stagnerande andraeller
tredjerangsnation. I motionen föreslås riksdagen godkänna bl.a.
följande riktlinjer för det svenska arbetet. Sverige skall delta i strävandena
att skapa en för alla länder inom EFTA och EG gemensam västeuropeisk
marknad präglad av fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital
samt med minsta möjliga gränskontroll mellan nationerna. Inom denna
marknad måste svenska varu- och tjänsteproducerande företag tillförsäkras
likvärdiga villkor jämfört med övriga företag. Enligt motionärerna bör
vidare regeringen eftersträva en tullunion mellan EFTA-länderna och EG
samt ett utvidgat samarbete med EG i fråga om forskning och utveckling.

Också i folkpartiets partimotion 1987/88:U6 krävs att målet för Sveriges
samarbete med EG skall vara att svenska företag skall åtnjuta samma fri- och
rättigheter som gäller för företagen inom EG. Svenska intressen skall inte i
något hänseende diskrimineras. Det räcker inte, menar motionärerna, att
som mål endast ange att Sverige skall medverka i integrationsprocessen.
Liknande krav har folkpartiet framställt i motion 1987/88:U522 sorn har
väckts under allmänna motionstiden. I motion 1987/88:U6 (fp) berörs också
det svenska samarbetet med EG beträffande tjänstesektorn. Motionärerna
beklagar att regeringen i propositionen inte har redovisat någon samlad
bedömning av hur Sverige skall agera i förhållande till EG på tjänsternas
område. Det är, heter det i motionen, synnerligen angeläget att även
tjänsterna inkluderas i samarbetet.

Centern konstaterar i sin partimotion 1987/88:U5 att den västeuropeiska
frihandeln har varit fördelaktig för Sverige liksom för övriga berörda länder.
En fri handel är emellertid, menar motionärerna, bara ett av flera medel för
att nå en bättre välfärd. Vid utformningen av handelspolitiken måste därför
även sociala, miljömässiga, hälsopolitiska och andra aspekter beaktas.
Motionärerna pekar också på vikten av att Västeuropa i sin inre utveckling
inte reser murar mot omvärlden utan eftersträvar öppenhet. I likhet med
moderata samlingspartiet och folkpartiet kräver också centern att Sverige
skall inrikta sig på att även tjänster - inte bara varor - skall ingå i den
västeuropeiska integrationen.

Som tidigare har antytts avvisar vänsterpartiet kommunisterna en svensk
harmonisering till den västeuropeiska integrationen. Friare handel och
samarbete med alla europeiska stater måste eftersträvas, sägs det i motion
1987/88:U3 (vpk). Följden av den svenska utrikeshandelns starka koncentration
till EG-länderna borde, menar motionärerna, vara att förbindelser med
länder utanför EG prioriterades. Motionärerna är medvetna om att integrationen
inom EG kommer att innebära vissa kostnadsfördelar för dem som
berörs av den inre marknaden. Sverige kan dock hävda sig i den internationella
konkurrensen om vi för en framsynt nationell politik, anförs det i
motionen.

Näringsutskottet redovisar i det följande sin allmänna syn på Sveriges
medverkan i den västeuropeiska integrationsprocessen. Därefter behandlas
frågan om tullunion och vissa andra frågor av intresse för näringsutskottet,
t.ex. rörande forskning och utveckling.

En fortsatt utveckling av den svenska välfärden kräver, menar näringsut -

NU 1987/88:2 y

1* Riksdagen 1987/88.17sam!. Nr2 y

skottet, en fri handel och ett öppet handelssystem. Vissa inskränkningar i
frihandeln kan, som sägs i motion 1987/88:U5 (c), ibland vara nödvändiga
bl.a. av hälso- och miljöskäl. Några mer långtgående begränsningar bör dock
inte komma i fråga.

Sverige bör självfallet söka utveckla frihandeln mot alla länder. Nu är det
dock en realitet - såsom har redovisats i det föregående - att den svenska
utrikeshandeln är starkt koncentrerad till länderna inom EG och EFTA.
Näringsutskottet instämmer därför i regeringens uppfattning att Sverige har
ett starkt intresse av att medverka i ett brett västeuropeiskt samarbete. En
ökad frihandel i Västeuropa innebär dock inte att hinder för handeln med
övriga länder växer. Tvärtom bör, som sägs i propositionen (s. 22), den
ökade integrationen tillåta en alltmer fri handel med omvärlden i övrigt.

Enligt näringsutskottets uppfattning ger de av regeringen föreslagna
riktlinjerna för Sveriges medverkan i den västeuropeiska integrationsprocessen
en bra grund för det fortsatta arbetet. Riktlinjerna speglar vårt intresse av
att tillförsäkra svenska företag och produkter en så hög grad av likabehandling
som möjligt på den västeuropeiska marknaden. Näringsutskottet ser
ingen större skillnad mellan dessa riktlinjer och dem som föreslås i
motionerna 1987/88:U7 (m), 1987/88:U6 (fp) och 1987/88:U522 (fp).

En samlad bedömning av det svenska samarbetet med EG i fråga om
tjänstesektorn, som efterlyses i motion 1987/88:U6 (fp), låter sig inte göras.
Förhållandena skiljer sig markant mellan olika områden. I propositionen
redovisas i olika avsnitt situationen för ett flertal tjänstenäringar. I det
följande kommer näringsutskottet att ta upp frågor om finansiella tjänster.

Med det anförda tillstyrker sålunda näringsutskottet de riktlinjer som
förordas i propositionen såvitt de rör utskottets beredningsområde. Det
sagda innebär också att samtliga här behandlade motionsyrkanden avstyrks.

I detta sammanhang behandlar näringsutskottet ett yrkande i motion
1987/88:U6 (fp) med krav på en analys av den svenska industristrukturen och
de villkor som samarbetet med EG ställer svenskt näringsliv inför. Många
svenska industriföretag finns inom s.k. mogna branscher, framhåller motionärerna.
För att dessa företag skall kunna behålla sin konkurrenskraft krävs
att de effektiviserar produktionen genom rationaliseringar och införande av
ny tillverkningsteknik. I motionen erinras också om att utvecklingen inom
EG har särskilt stor betydelse för de exportinriktade små och medelstora
företagen.

Näringsutskottet instämmer med motionärerna i uppfattningen att en
analys av den svenska industristrukturen successivt bör utföras. Sådana
undersökningar bör göras med utgångspunkt i förhållandena inom EG, men
också med beaktande av utvecklingen inom övriga länder av intresse för
svenska företag. I den proposition om näringspolitik inför 1990-talet (prop.
1986/87:74) som förelädes riksdagen våren 1987 har en beskrivning av det
svenska näringslivet i ett internationellt perspektiv lämnats. Näringsutskottet
förutsätter att liknande analyser kommer att göras även i fortsättningen.
Motionen i nu aktuell del bör därför inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Yrkandet avstyrks alltså.

NU 1987/88:2 y

Tullunion

NU 1987/88:2 y

När Sverige i början av 1970-talet förde överläggningar med EEC om ett
samarbete med den gemensamma marknaden föreslogs från svensk sida att
en tullunion skulle upprättas. Detta gjordes primärt inte för att man
eftersträvade tullunionens specifika egenskaper, en gemensam yttre tulltariff
och en gemensam handelspolitik. Anledningen var i stället att en tullunion
ansågs utgöra det bästa underlaget för det ekonomiska samarbete som
Sverige sökte. Etablering av en tullunion med EEC skulle säkerställa att
svenska företag och produkter inte skulle missgynnas vid handeln med
länderna inom den gemensamma marknaden. EEC kunde dock inte
tillmötesgå Sveriges begäran. Resultatet av diskussionerna blev i stället det
frihandelsavtal för industrivaror som trädde i kraft år 1973.

De skäl som i förhandlingarna med EEC motiverade det svenska
önskemålet om en tullunionslösning gäller alltjämt, sägs det i propositionen
(s. 34). Det torde, heter det, inte vara möjligt att helt avskaffa gränskontroller
mellan Sverige och EG-länderna annat än inom ramen för en tullunion.
Regeringen är samtidigt medveten om att de institutionella problem som är
förenade med ett deltagande i en tullunion, utan medlemskap i EG, inte är
lätta att lösa. Därför förordas i propositionen andra vägar för att Sverige skall
uppnå en så hög grad av likabehandling som möjligt på den västeuropeiska
marknaden. Regeringen tar härvid huvudsakligen sikte på de diskussioner i
olika frågor som pågår mellan EG och EFTA.

I två motioner begärs att frågan om en tullunion mellan Sverige och EG
åter skall aktualiseras. Som tidigare har nämnts föreslås i moderata
samlingspartiets partimotion 1987/88:U7 att strävan efter en sådan tullunion
skall ingå i riktlinjerna för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet. En tullunion skulle, menar motionärerna, innebära viktiga
förenklingar för näringslivet i dess kontakter med EG. Den skulle också vara
ett betydelsefullt tecken på att Sverige är berett att delta i den gemensamma
västeuropeiska marknaden. Regeringen borde, anförs det i motionen, hos
EG ta upp överläggningar i saken. I motion 1987/88:U524 (c) sägs att en
ökande handel över EG:s gränser till följd av att den inre marknaden
realiseras kan skapa nya problem från tullsynpunkt. Därför borde regeringen
pröva frågan om en tullunion mellan EFTA-länderna och EG.

I folkpartiets och centerns partimotioner 1987/88:U6 och 1987/88:U5
kommenteras vad som i propositionen anförs om en tullunion. Något
yrkande i ämnet framställs dock inte. I sistnämnda motion sägs att riksdagen
inte har presenterats ett tillräckligt underlag för att kunna ta ställning.

Från svensk synpunkt skulle, menar näringsutskottet, en tullunion med
EG få såväl positiva som negativa effekter. En tullunion skulle främja en
icke-diskriminerande behandling inom EG av svenska företag och produkter.
Den skulle undanröja behovet av ursprungsregler i handeln med
EG-länderna. Vidare skulle det fortsatta samarbetet med EG i övriga frågor
underlättas. Detta skulle gälla särskilt om samtliga EFTA-länder omfattades
av tullunionen. Om så inte blev fallet skulle EFTA-samarbetet försvagas.
Inträdande i en tullunion skulle samtidigt försvåra för Sverige att självständigt
ingå bilaterala handelsavtal med andra länder. Därtill kommer, som

också redovisas i propositionen, de institutionella problem som följer av vårt
krav på att kunna avstå från ett gemensamt handelspolitiskt uppträdande
mot bakgrund av den svenska neutralitetspolitiken.

Med hänsyn till den uppläggning som Sverige har valt för sina förhandlingar
med EG anser näringsutskottet att Sverige för närvarande inte bör ta något
initiativ i denna fråga. Motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:U524 (c)
avstyrks sålunda i här aktuella delar.

Icke-tariffära handelshinder

Sorn inledningsvis har nämnts är handeln med industrivaror mellan länderna
inom EFTA och EG numera fri från tullar och kvantitativa restriktioner.
Problem med anknytning till s.k. icke-tariffära handelshinder har under
senare år fått ökad aktualitet. Icke-tariffära handelshinder är ett av de
områden som särskilt studeras vid den nya förhandlingsrundan inom ramen
för det allmänna tull- och handelsavtalet, GATT (General Agreement on
Tariffs and Trade). Vid de pågående överläggningarna mellan EFTA och EG
behandlas, som har redovisats i det föregående, flera områden som berör
dessa handelshinder. Bl.a. eftersträvas en harmonisering av tekniska handelshinder.

Med tekniska handelshinder avses vanligen de problem som kan uppstå
genom att olika länder har skilda bestämmelser om hur en produkt skall vara
beskaffad i fråga om t.ex. dimensioner och säkerhetsanordningar. Vidare
kan länderna ha olika uppfattningar om hur produktkontrollen skall utföras.
Ett samarbetsprogram om avskaffande av handelshinder i Norden antogs år
1987 av Nordiska ministerrådet. Enligt programmet skall samarbetet bygga
på principen om ömsesidigt godkännande av provningsresultat i de nordiska
länderna. De nationella myndigheterna bör godkänna kontroll eller provning
som är utförd i annat nordiskt land om de berörda nationella
föreskrifterna har bedömts vara likvärdiga.

Ett centralt inslag i EG:s arbete är att harmonisera medlemsländernas
lagar och regler i den mån det krävs för att förverkliga den inre gemensamma
marknaden. I vitboken redovisas två principer för det fortsatta arbetet med
att undanröja tekniska handelshinder. Enligt den ena skall en vara som är
lagligen producerad och marknadsförd i ett land inom EG fritt kunna säljas
inom EG såvida inte ett annat medlemsland kan åberopa behov av skydd för
människors och djurs liv och hälsa etc. som grund för egna krav. Den andra
principen kommer att tillämpas i de fall det finns behov av säkerhetsföreskrifter
som bör vara desamma i alla EG-länderna. Enligt denna princip skall
harmoniseringen av myndighetsföreskrifter begränsas till väsentliga säkerhetskrav.
I övrigt skall man överlåta tekniska detaljfrågor till de europeiska
standardiseringsorganen. Genom EG:s beslut år 1985 om den s.k. europeiska
enhetsakten, som trädde i kraft den 1 juli 1987, har möjlighet skapats för
EG att med kvalificerad majoritet fatta beslut om harmonisering av
ländernas lagstiftning när det gäller den inre marknaden. Tidigare krävdes
enhälliga beslut i sådana fall.

Regeringen har, sägs det i propositionen (s. 36), ett mycket starkt intresse
av att svenska företag inte skall missgynnas till följd av olika icke-tariffära

NU 1987/88:2 y

handelshinder. Det är väsentligt, anförs det vidare (s. 40), att svenska
produkter för att kunna säljas på den europeiska marknaden inte skall
behöva ändras eller genomgå en mera komplicerad provning än den som
EG-företagens produkter utsätts för. Samtidigt är det ett konsumentintresse
att utländska produkter inte skall fördyras till följd av att de måste förändras
för att kunna saluföras i Sverige.

Enligt regeringen är det mot denna bakgrund angeläget att det inledda
samarbetet mellan EG och EFTA rörande bl.a. tekniska handelshinder
fördjupas. Det är också viktigt att svenska myndigheter tar till vara de
möjligheter till harmonisering med EG:s regler som finns. Myndigheternas
medverkan i det internationella standardiseringsarbetet är också av stort
värde. Beträffande provningsprocedurer måste, enligt regeringen, målet för
Sverige och övriga EFTA-länder vara att ett arrangemang som möjliggör
ömsesidigt erkännande av provnings- och certifieringsresultat med EG skall
åstadkommas.

I detta sammanhang är två yrkanden i motion 1987/88:U7 (m) av intresse.
EFTA-länderna måste samarbeta med EG för att avveckla existerande
tekniska handelshinder, anför motionärerna. Dessa anser att regeringens
ambitioner på området är riktiga men kritiserar myndigheterna för att de
utfärdar säkerhetsbestämmelser m.m. utan att beakta motsvarande föreskrifter
i andra europeiska länder. Instruktionerna till myndigheterna borde
därför förstärkas. I motionen föreslås ett riksdagsuttalande om behovet av
harmonisering av svenska lagbestämmelser med motsvarande regler inom
EG. Motionärerna begär också att regeringen systematiskt i fortsättningen
vid framläggande av lagförslag skall redovisa hur det berörda förslaget står i
överensstämmelse med gällande föreskrifter inom EG. En sådan ordning
avses bli införd i Schweiz och Österrike, framhåller motionärerna.

Som har framgått av det föregående är frågan om avveckling av icketariffära
handelshinder aktuell i flera sammanhang: i det nordiska samarbetet,
i överläggningarna mellan EFTA och EG och i den nya GATT-rundan.
Det är, menar näringsutskottet, av stor betydelse för vårt land att sådana
handelshinder i så stor utsträckning som möjligt kan elimineras. Detta får
dock inte göras till priset av att väsentliga svenska säkerhetskrav uppges.

Något särskilt riksdagsuttalande om vikten av att svenska föreskrifter
harmoniseras med lagar och bestämmelser inom EG, som föreslås i
motionen, finner näringsutskottet inte påkallat. Utskottet utgår från att
regeringen och berörda myndigheter bevakar de möjligheter på området som
finns. Näringsutskottet kommer under våren 1988 att behandla regeringens
förslag om anpassning av den svenska kontrollen av elektrisk materiel till de
kontrollbestämmelser som gäller inom EG (prop. 1987/88:82).

Det får vidare förutsättas att regeringen vid utarbetande av lagförslag
beaktar gällande regler i andra länder, inkl. länderna inom EG. Dessa
bestämmelser redovisas också vanligtvis i berörda propositioner eller i de
utredningar som ligger till grund för regeringens förslag. Näringsutskottet
avvisar dock motionärernas begäran om en föreskrift att propositioner med
lagförslag i förekommande fall skall innehålla uppgift om motsvarande
bestämmelser inom EG. Det sagda innebär alltså att motion 1987/88:U7 (m)
avstyrks i här behandlade delar.

NU 1987/88:2 y

Utländska förvärv av svenska företag

NU 1987/88:2 y

Enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (den
s.k. företagsförvärvslagen) får utländska medborgare, utländska juridiska
personer och svenska aktiebolag utan utlänningsförbehåll, m.fl. inte utan
tillstånd förvärva aktier i svenska aktiebolag om förvärvet innebär att
köparens andel av aktiekapitalet eller röstetalet i bolaget kommer att
överstiga vissa gränser (10,20,40 eller 50 %). Kravet på tillstånd gäller också
vid förvärv av andelar i handelsbolag eller rörelse. Tillstånd erfordras inte vid
nyetableringar. Förvärv av mindre företag är sedan den 1 juli 1987 inte
tillståndspliktiga.

Tillstånd skall enligt lagen meddelas om det inte strider mot något
väsentligt allmänt intresse. Frågor om tillstånd i vissa viktigare fall prövas av
regeringen. Övriga tillståndsärenden handläggs av länsstyrelsen. I samband
med tillståndsprövningen kan det förvärvande företaget göra åtaganden om
den fortsatta verksamheten i det förvärvade företaget. En särskild utredare -generaldirektör Sten Niklasson - har tillkallats med uppdrag att studera
utvecklingen hos de företag i Sverige som har förvärvats av utländska
intressen. Utredningen (I 1986:02) beräknas bli färdigställd under hösten
1988.

Vid sidan av nämnda tillståndsprövning kan det utländska inflytandet i
svenska företag kontrolleras genom systemet med utlänningsförbehåll.
Därmed avses i företagsförvärvslagen ett förbehåll i bolagsordningen för ett
svenskt aktiebolag om att utländska rättssubjekt m.fl. sammantaget endast
får förvärva en viss del av aktierna i bolaget, vid varje tidpunkt motsvarande
mindre än 40 % av aktiekapitalet och 20 % av röstetalet.

Som tidigare har redovisats krävs inte tillstånd enligt företagsförvärvslagen
vid köp av mindre aktieposter, detta även om det sammanlagda utländska
aktieinnehavet i bolaget skulle vara mycket betydande. Flera aktiebolag,
däribland vissa större företag, saknar utlänningsförbehåll. Med anledning av
en motion (s) i ärendet uttalade sig riksdagen år 1983 (FiU 1983/84:1) för att
ett bättre skydd skulle skapas mot utländskt inflytande i svenska bolag. En
arbetsgrupp inom industridepartementet har i rapporten (Ds I 1985:7)
Utländskt inflytande i svenska företag föreslagit att en ny lag införs som
syftar till kontroll av utländska köp av svenska börsregistrerade aktier i bolag
som saknar utlänningsförbehåll. Sådana köp skulle enligt förslaget i regel
vara tillståndspliktiga när den utländska andelen i bolaget uppgår till minst
40 % av aktiekapitalet och 20 % av röstetalet. Enligt förslaget skulle
Värdepapperscentralen VPC AB bevaka när dessa gränser har passerats.

Regeringen anförde våren 1987 i proposition 1986/87:74 om näringspolitik
inför 1990-talet att det finns behov av gränser för det utländska ägandet i de
svenska börsföretag som saknar utlänningsförbehåll. Enligt regeringen
måste dock det av arbetsgruppen föreslagna kontrollsystemet beredas
ytterligare, främst till följd av att Värdepapperscentralen saknade möjligheter
att svara för den erforderliga rapporteringen. Regeringen avsåg dessutom
att noggrant följa utvecklingen av det utländska ägandet i de berörda
företagen. På förslag av näringsutskottet (NU 1986/87:30) instämde riksdagen
i regeringens bedömning och avslog två motioner med krav på avveckling

(fp) resp. skärpning (vpk) av nuvarande restriktioner. Motionerna fick stöd i
reservationer (m, fp; vpk).

Enligt bestämmelser i Romfördraget skall medborgare och företag i ett
medlemsland ha rätt att starta och driva rörelse i ett annat land inom EG på
samma villkor som gäller i detta land. Fördraget stadgar också bl.a. att
förvärv över gränserna av aktier i bolag skall kunna göras utan att man i
övrigt är etablerad i landet i fråga.

I den nu aktuella propositionen sägs (s. 59) att en förändring av den
svenska etableringslagstiftningen i relation till EG:s bestämmelser skulle
medföra såväl olägenheter som fördelar för svenskt vidkommande. Till
nackdelarna hör främst riskerna för sämre insyn i företagen, ökat beroende
och överflyttning av viktiga forsknings- och utvecklingsfunktioner eller
produktion till andra länder. Mot detta skall, menar regeringen, vägas de
fördelar i form av t.ex. förbättrade resurser och ökad kunskap som en
utländsk etablering kan föra med sig. Prövningen av de svenska etableringsbestämmelserna
i förhållande till EG:s föreskrifter bör enligt regeringen
anstå till dess pågående utredningsarbete i frågan har avslutats. I samband
därmed borde även Sveriges övergripande mål vad gäller relationerna till EG
vägas in.

Den svenska inställningen till utländska företagsförvärv i Sverige har väckt
berättigad kritik i utlandet, hävdas i motion 1987/88:U7 (m). De svenska
storföretagens expansion görs nu vanligtvis genom köp av företag utomlands.
För utländska intressenter som vill investera i svenskt näringsliv finns det
emellertid många hinder i form av lagar, byråkratiska rutiner och politiska
påtryckningar, anförs det. För att anpassningen till reglerna för den
gemensamma inre marknaden inom EG skall klaras blir det, menar
motionärerna, nödvändigt att praktiskt taget alla hinder för utländska
företagsförvärv avskaffas. I motionen krävs därför att regeringen skall lägga
fram förslag om upphävande av företagsförvärvslagen. Vidare begärs att
regeringen skall låta utreda hur andra hinder för utländska förvärv av aktier i
svenska företag skall kunna avvecklas. Härvid åsyftas främst utlänningsförbehållen
i bolagsordningarna.

Folkpartiet har under allmänna motionstiden framfört delvis liknande
synpunkter i sin partimotion 1987/88:N303 om kapitalmarknaden. Svenskt
ägande av företag utomlands går inte i längden att förena med restriktioner
för utländska aktieförvärv i Sverige, heter det där. Nuvarande begränsningar
leder till en cementering av ägarstrukturen som är ogynnsam för småsparare
och även från allmän synpunkt, menar motionärerna. De anser också att det
skulle vara positivt om de svenska företagen fick ett ökat inslag av utländsk
kompetens. Därför föreslås att utländska medborgare fritt skall få förvärva
aktier i svenska företag.

Utländska företagsförvärv här i landet kan otvivelaktigt skapa en rad
positiva effekter. Till dessa hör bl.a. att tillgången till ny teknik och annan
kunskap kan förbättras, att företagen kan förses med ökade resurser och att
näringslivet kan erhålla nya impulser på olika områden. Utländska investeringar
i aktier i svenska bolag underlättar vidare näringslivets försörjning
med riskkapital. Ett ökat utländskt inflytande kan dock samtidigt medföra
vissa problem, särskilt när det gäller större internationella företag med en

NU 1987/88:2 y

hög grad av internationalisering. Som anförs i propositionen kan i sådana
sammanhang möjligheterna till insyn i och påverkan av beslutsprocessen i
företagen försämras. Förvärven kan också leda till ett ökat internationellt
beroende och till negativa konsekvenser från regionalpolitisk synpunkt.
Viktiga delar av företagen kan också efter förvärven komma att föras över till
koncernföretag utomlands.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt med en viss reglering av de
utländska företagsförvärven i Sverige. Det behövs också en kontroll av det
utländska ägandet i svenska aktiebolag. Detta kan, menar näringsutskottet,
fastslås trots att det i propositionen berörda utredningsarbetet ännu pågår.
Med hänvisning till det anförda avstyrker näringsutskottet de två motionerna,
båda i berörd del.

Finansiella tjänster

Företagsförvärvslagen, som har behandlats i föregående avsnitt, är inte
tillämpbar på svenska försäkrings- eller bankaktiebolag eller på aktierna i
sådana bolag.

Ett utländskt försäkringsbolag kan driva verksamhet i Sverige - genom en
generalagent eller genom ett svenskt dotterbolag - under i princip samma
förutsättningar som gäller för ett svenskägt försäkringsbolag. Utländska
förvärv av aktier i svenska försäkringsaktiebolag regleras inte i lag. Det finns
dock möjlighet att i bolagsordningen införa utlänningsförbehåll. Försäkringsverksamhetskommittén
har haft i uppdrag att se över gällande lagbestämmelser
om bl.a. försäkringsbolagens verksamhet. Kommittén har
hösten 1987 i sitt slutbetänkande (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i
framtiden föreslagit vissa begränsningar i rätten att förvärva aktier i svenska
försäkringsaktiebolag. Enligt kommitténs förslag skall varken ett svenskt
eller ett utländskt rättssubjekt få äga mer än en viss andel av aktierna i ett
sådant bolag. Härutöver anser kommittén att starka skäl talar för att det
införs en gräns för det sammanlagda utländska inflytandet i svenska
försäkringsbolag. Något förslag härom framläggs emellertid inte, utan
kommittén hänvisar till det - här tidigare nämnda - utredningsarbete i saken
som pågår inom industridepartementet.

För banker finns det däremot vissa inskränkningar i fråga om utländska
etableringar och förvärv av aktier. Enligt bankaktiebolagslagen (1987:618)
får utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt, m.fl. inte
förvärva aktier i svenska bankaktiebolag. Utländska banker har sedan den
1 juli 1985 möjlighet att med regeringens tillstånd etablera sig i Sverige
genom att bilda bankaktiebolag. De får däremot inte öppna filialkontor här i
landet. Fr.o.m. år 1987 har svenska bankaktiebolag möjlighet att etablera
filial i utlandet.

Inom EG pågår arbetet med att senast år 1992 få till stånd en inre marknad
för finansiella tjänster. Detta skall tillgodoses dels genom en harmonisering
av lagarna på vissa viktigare områden, dels genom ett ömsesidigt erkännande
av medlemsländernas krav i fråga om etablering, tillsyn m.m., dels genom
s.k. hemlandskontroll innebärande att tillsynen över bolags verksamhet
utomlands utförs av myndighet i bolagets hemland. Mellan EFTA och EG

NU 1987/88:2 y

inleddes år 1987 ett informationsutbyte beträffande reglerna för handeln
med finansiella tjänster.

Enligt regeringen har Sverige ett starkt intresse av att så långt möjligt
medverka i det västeuropeiska samarbetet i fråga om finansiella tjänster. Det
går inte, sägs det i propositionen (s. 107), att utan ytterligare jämförande
undersökningar hävda att svenska lagbestämmelser har andra syften eller
innebär starkare restriktioner för den finansiella sektorn än EG:s regelverk.
Det utredningsarbete rörande finansiella tjänster som pågår i Sverige utgör,
menar regeringen, såväl ett hinder som en fördel i sammanhanget. Regeringen
åsyftar härvid kreditmarknadskommitténs (Fi 1983:06) och värdepappersmarknadskommitténs
(Fi 1987:03) arbete. Den förstnämnda kommittén
kommer i ett betänkande som beräknas bli avlämnat under våren 1988 att ta
upp bl.a. frågan om utländska aktieförvärv i banker, finansbolag och
fondkommissionsbolag. Värdepappersmarknadskommittén, som har i uppdrag
att utreda bl.a. reglerna för värdepappersmarknaden, fondbörsverksamheten
och fondkommissionärernas verksamhet samt att se över reglerna
för insiderhandel med aktier och andra värdepapper, beräknas avsluta sitt
arbete före utgången av år 1988. Enligt regeringen kan det vara svårt att ta
ställning till vissa centrala frågor i det västeuropeiska samarbetet innan
resultatet av utredningarna föreligger. Dessa möjliggör samtidigt att olika
aspekter av ett utvidgat samarbete kan få en aktuell belysning.

Moderata samlingspartiet kräver i sin partimotion 1987/88:U7 att förbudet
mot utländskt ägande i svenska banker snarast avvecklas. I motionen
förordas också - dock utan yrkande - att utländska banker skall få rätt att
etablera filialer i Sverige. EG har låtit det bli känt, sägs det i motionen, att
man avser att tillåta etablering av utländska banker endast om banker från
EG-länderna har motsvarande möjlighet i landet i fråga. Motionärerna anser
vidare att den pågående översynen av lagbestämmelserna på försäkringsområdet
måste beakta utvecklingen inom EG. Sverige måste aktivt sträva efter
att få till stånd en öppen bank- och försäkringsmarknad i förhållande till såväl
EG som länderna inom EFTA, anförs i motion 1987/88:U6 (fp). För de
svenska företagen skulle detta öppna helt nya internationella möjligheter.
Vidare skulle, menar motionärerna, konkurrensen på hemmamarknaden
förbättras. Sverige bör inrikta sig på att de finansiella tjänsterna skall ingå i
den västeuropeiska integrationen, sägs i centerns partimotion 1987/88:U5.
Förutsättningarna för detta bör enligt motionärerna utredas närmare. Om de
i propositionen berörda utredningarna inte har i uppdrag att ge arbetet en
sådan inriktning borde tilläggsdirektiv utfärdas.

Riksdagen beslutade våren 1987 om en ny banklagstiftning. I samband
därmed behandlades motioner (m; fp) om att utländskt ägande i svenska
bankaktiebolag skulle möjliggöras. Näringsutskottet (NU 1986/87:36) hänvisade
till att frågan prövades av kreditmarknadskommittén och avstyrkte
motionerna. Reservanter (m, fp) krävde att regeringen skulle anmodas att
lägga fram ett förslag i saken under hösten 1987. Riksdagen följde utskottet.
På förslag av näringsutskottet avslog riksdagen samtidigt motioner (m; fp)
om att det skulle öppnas möjlighet för utländska banker att inrätta filialer i
Sverige. Näringsutskottet ansåg det vara motiverat att utländska bankers
möjligheter till etablering i Sverige begränsades till de två formerna

NU 1987/88:2 y

bankaktiebolag och representationskontor. Motionerna fick stöd i en
reservation (m, fp). Det kan här tilläggas att det inte ingår i kreditmarknadskommitténs
direktiv att studera frågan.

Näringsutskottet delar regeringens intresse för att Sverige i möjligaste mån
skall delta i det västeuropeiska arbetet med att skapa en enhetlig marknad för
finansiella tjänster. Sverige har i många fall spelat en aktiv roll i det
omfattande internationella samarbetet rörande dessa tjänster. Genom det
informationsutbyte som redan har inletts mellan EG och EFTA beträffande
regler för handeln med finansiella tjänster torde konkreta samarbetsmöjligheter
kunna identifieras.

En ökad fri handel med finansiella tjänster förutsätter inte i och för sig att
nuvarande begränsningar rörande utländskt engagemang i svensk bankverksamhet
upphävs. Frågan om utländska förvärv av aktier i svenska banker
bör, som näringsutskottet tidigare har uttalat, inte avgöras förrän den har
prövats av kreditmarknadskommittén. Som redan har nämnts kommer
kommittén inom kort att redovisa sin inställning i saken. Det bör dock redan
här fastslås att det är av långsiktigt intresse för vårt land att dessa banker
förblir i svensk ägo. Näringsutskottet anser vidare att motionärernas krav på
att utländska banker skall ges rätt att inrätta filialer i Sverige inte för
närvarande bör föranleda något riksdagsinitiativ. Som framgått har utländska
banker sedan ett par år tillbaka möjlighet att etablera sig i Sverige genom
att bilda dotterbolag. Utskottet utgår från att regeringen bevakar frågan,
särskilt mot bakgrund av utvecklingen inom EG. Utformningen av ny
lagstiftning på försäkringsområdet får riksdagen anledning att återkomma till
i ett senare sammanhang.

Av vad som anförts framgår att näringsutskottet avstyrker här behandlade
motionsyrkanden.

Forskning och utveckling

Hosten 1987 antog EG ett nytt ramprogram för forskning och utveckling. Det
nya programmet, som sträcker sig över perioden 1987-1991, innebär en
kraftigt ökad insats av budgetmedel jämfört med föregående program. De
industriella forskningsprogrammen för informationsteknologi (ESPRIT),
telekommunikationer (RACE) och modernisering av tillverkningsindustrin
(BRITE) prioriteras.

Dessa industriinriktade program har tidigare i princip varit öppna för
deltagande endast för EG:s medlemsländer. Företagens projektkostnader
finansieras normalt till 50 % genom bidrag från EG:s budgetmedel. Nu har
det givits möjlighet för företag och institutioner från EFTA-länderna att
delta i programmen på projektnivå, dock utan bidrag till finansieringen från
EG.

Det är av största vikt att svenska forskare och svensk industri ges tillfälle
att medverka i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram, anförs det i
propositionen (s. 83). Möjligheten till deltagande i de industristrategiska
programmen bör därför utnyttjas. Regeringen framhåller att det inom ramen
för existerande stödsystem finns visst utrymme för bidrag till ett utökat
europeiskt forskningssamarbete.

NU 1987/88:2 y

Förutsättningarna för svensk medverkan i EG:s forskningsprojekt tas upp
i motionerna 1987/88:U5 (c), 1987/88:U7 (m), 1987/88:U523 (s) och 1987/
88:U524 (c). Svenska företag och institutioner bör kunna delta på samma
villkor som gäller för deltagare från EG, hävdas det samstämmigt i
motionerna. I två av dessa - 1987/88:U7 (m) och 1987/88:U524 (c) - begärs
att regeringen skall förelägga riksdagen ett förslag till finansiering av svenskt
deltagande i programmen motsvarande det stöd som ges inom EG. I centerns
partimotion 1987/88:U5 krävs att regeringen skall verka för att svenska
intressenter skall ges möjlighet till fullt deltagande i programmen under
samma förutsättningar som gäller för företag inom EG. Regeringen borde
vidare ha en beredskap att avsätta erforderliga resurser för detta ändamål.

Stöd till svenskt deltagande i EG:s industriinriktade forskningsprogram
utgår inom ramen för anvisade medel till styrelsen för teknisk utveckling,
STU. Riksdagen beslutade våren 1987 om en treårig ekonomisk ram för
STU:s stöd till teknisk forskning och utveckling (prop. 1986/87:80, NU
1986/87:33, rskr. 1986/87:292). Beslutet innebar bl.a. att ökade resurser
avsattes för STU:s bidrag till forskningprojekt som utförs i europeiskt
samarbete. Regeringen har uppdragit åt STU att senast den 1 maj 1988
redovisa STU:s kostnader under innevarande budgetår för bidragen till
EG-projekten. I årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 14 s. 93)
anförs att STU kraftigt bör öka sina insatser för att främja svenska
institutioners och företags medverkan i europeiskt forskningssamarbete. Det
kan här tilläggas att Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
nyligen har placerat en attaché i Bryssel med uppgift bl.a. att följa
utvecklingen inom EG.

För ett litet land som Sverige är deltagande i internationella forskningsprojekt
av stor betydelse. Under de närmaste åren är samarbetet med EG av
särskilt intresse. Resultaten från de teknisk-vetenskapliga forskningsinsatserna
inom EG kommer att påverka industrins utveckling i Sverige.

Det är därför enligt näringsutskottets mening tillfredsställande att dörren
nu har öppnats för svenskt deltagande på projektnivå i EG:s industristrategiska
forskningsprogram. Fullt deltagande i programmen är för närvarande
inte aktuellt. Som framgått har särskilda medel för finansiering av svenskt
deltagande i programmen anvisats över STU:s anslag. Näringsutskottet, som
har noterat att STU under våren 1988 kommer att redovisa en beräkning av
det erforderliga medelsbehovet för innevarande budgetår, förutsätter att
regeringen noga bevakar finansieringsfrågan bl.a. med hänsyn till de
synpunkter som framförs i här behandlade motioner. Något riksdagsinitiativ
med anledning av nu aktuella motionsyrkanden bör mot bakgrund av det
anförda inte komma i fråga. De avstyrks alltså.

Näringsutskottet behandlar här slutligen ett yrkande i motion 1986/87:N150
(m), som väcktes våren 1987 med anledning av proposition 1986/87:74 om
näringspolitik inför 1990-talet. I motionen framhålls att det inom EG bedrivs
utbildning i hur näringslivet kan nyttiggöra sig fördelarna med den inre
marknaden. Om inte liknande studier görs i Sverige finns det risk för, anförs
det, att svenska företag missgynnas i sin verksamhet i EG-länderna.
Forskningsråden borde därför initiera en kompetensuppbyggnad i frågan

NU 1987/88:2 y

som sedan kan ligga till grund för undervisningen vid olika institutioner.

Regeringen har i propositionen (s. 4) redovisat att den avser att initiera en
bred informationsverksamhet om det västeuropeiska integrationsarbetet.
Kontakterna med löntagarorganisationerna och näringslivet i dessa frågor
skall också fördjupas. Vidare räknar näringsutskottet med att universiteten
och högskolorna själva tar erforderliga initiativ för att anpassa sin kompetensuppbyggnad
till de krav som den ökade internationaliseringen ställer.
Från näringsutskottets utgångspunkt finns det med hänsyn till det sagda inte
skäl att påfordra något riksdagsinitiativ i anledning av motionen. Den
avstyrks således i berörd del.

Stockholm den 3 mars 1988
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s),
Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s)*, Sten Svensson (m), Birgitta
Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Fladar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk), Sven-Åke Nygårds (s)**,
Gudrun Norberg (fp)***, Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp)**** och
Mats Lindberg (s).

* Avsnittet Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet.

** Utom avsnittet Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet.
*** Utom avsnittet Finansiella tjänster.

**** Avsnittet Finansiella tjänster.

Avvikande meningar

1. Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp). Per Westerberg (m), Gudrun Norberg
(fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. -som börjar med ”En fortsatt” och slutar med ”motionsyrkanden avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets uppfattning redovisas i propositionen en - såvitt
rör utskottets beredningsområde - alltför avvaktande hållning till den
västeuropeiska integrationsprocessen. Regeringen säger sig ha ett starkt
intresse av att Sverige skall delta i denna utveckling. De riktlinjer som
förordas för det fortsatta svenska arbetet går dock, menar näringsutskottet,
inte nog långt. EG har som mål att skapa fri rörlighet för varor, tjänster,
människor och kapital. Enligt regeringens förslag skall Sverige medverka i
arbetet med att skapa ökad rörlighet för varor, tjänster, människor och

NU 1987/88:2 y

kapital i Västeuropa. Sorn föreslås i motionerna 1987/88:U7 (m), 1987/88:U6
(fp) och 1987/88:U522 (fp) måste målet vara att svenska företag skall
tillförsäkras samma villkor som de som gäller för övriga företag i Västeuropa.
Sverige måste samtidigt erbjuda EG de fri- och rättigheter som Sverige
uppnår inom EG. Vi måste vidare själva ta initiativ för att Sveriges
medverkan i integrationsprocessen skall breddas. Ambitionsnivån måste
höjas. Att enbart vilja ”medverka” är inte ett tillräckligt mål.

Näringsutskottet ansluter sig också till kravet i motionerna 1987/88:U7
(m), 1987/88:U6 (fp) och 1987/88:U5 (c) på att Sverige skall sträva efter att
den gemensamma västeuropeiska marknaden också skall omfatta tjänstehandeln.
Tjänstesektorn är en av ekonomins snabbast växande sektorer och
av särskilt intresse för svenskt vidkommande.

Det sagda innebär alltså att näringsutskottet finner de riktlinjer som
förordas i propositionen såvitt de rör utskottets beredningsområde alltför lite
ambitiösa. Motionerna 1987/88:U7 (m), 1987/88:U6 (fp) och 1987/88:0522
(fp) tillstyrks i tillämpliga delar. Berörd del av motion 1987/88:U5 (c)
tillstyrks i viss utsträckning. Av det anförda framgår att motion 1987/88:U3
(vpk) avstyrks.

2. Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m. - som börjar med ”En fortsatt” och slutar med ”motionsyrkanden
avstyrks” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet kan - såvitt rör utskottets beredningsområde - till stor del
ansluta sig till de riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet som föreslås i propositionen. Som anförs i motion 1987/88:U5 (c)
måste det dock klarläggas att utvecklingen inom Västeuropa inte får resa
murar mot omvärlden.

Vidare finns det, som sägs i nämnda motion, skäl att erinra om att frihandel
inte är ett mål i sig. I varje situation gäller det att bedöma de faktiska
följderna av frihandelsprincipens tillämpning. Det måste bli fråga om
avvägningar mellan olika samhällsintressen, vilket kan leda till att principen i
vissa fall får modifieras.

Näringsutskottet ansluter (= avvikande mening 1) svenskt

vidkommande.

Med det anförda tillstyrks motion 1987/88:U5 (c) såvitt den behandlas nu.
Berörda delar av motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:U6 (fp) tillstyrks i
viss utsträckning. Det sagda ligger delvis i linje med vad som anförs i motion
1987/88:U3 (vpk). Motionärernas avvisande inställning till samarbetet med
EG kan dock näringsutskottet, som har framgått, inte instämma i. Motionen
avstyrks därför, liksom motion 1987/88:U522 (fp).

NU 1987/88:2 y

3. Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. -som börjar med ”En fortsatt” och slutar med ”motionsyrkanden avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion 1987/88:U3 (vpk) på en
alleuropeisk inriktning av den svenska politiken i stället för den harmonisering
till EG som förordas i propositionen. Det är självfallet viktigt att
handelsförbindelserna med länderna inom EG utvecklas mot bakgrund av
den vikt de har för Sveriges utrikeshandel. Det starka beroendet borde dock
leda till eftertanke. Som anförs i nyssnämnda motion bör Sverige därför
prioritera handeln med länder utanför EG. I Östeuropa, EFTA-länderna
och Förenta Staterna och i Asien och övriga delar av tredje världen har
svenska företag större möjligheter att lyckas än inom EG som tyngs av svag
tillväxt, överproduktion och massarbetslöshet.

En harmonisering till EG skulle vidare sätta väsentliga svenska intressen
på spel. Den nationella suveräniteten skulle minska. Viktig industriell
kompetens på olika områden skulle riskera att försvinna. Genom att vår
nationella självständighet bevaras möjliggörs, menar näringsutskottet, en
långsiktig nationell politik på produktionens och teknologins fält. En
nationell bredd och mångsidighet i produktionen har en mer positiv effekt på
ett lands utveckling än en långt driven specialisering.

Det sagda innebär att motion 1987/88:U3 (vpk) tillstyrks. Övriga här
behandlade motioner avstyrks i aktuella delar liksom de i propositionen
förordade riktlinjerna såvitt de rör näringsutskottets beredningsområde.

4. Analys av den svenska industristrukturen

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det
västeuropeiska samarbetet, m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
instämmer” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Förverkligandet av den inre marknaden innebär klart ökade möjligheter
för industriföretagen inom EG att förstärka sin konkurrenskraft. Som anförs
i motion 1987/88:U6 (fp) finns det därför skäl att nu särskilt belysa den
svenska industristrukturen med utgångspunkt i utvecklingen inom EG.
Härvid bör också de små och medelstora företagens situation analyseras.
Dessa företag saknar normalt möjlighet att arbeta sig in på utlandsmarknader
genom etablering av dotterbolag. De har också små förutsättningar att i
olika länder anpassa sina produkter efter gällande bestämmelser. De små och
medelstora företagen är sålunda i större utsträckning än storföretagen
beroende av de överenskommelser Sverige kan träffa med EG. Regeringen
bör föranstalta om en analys av det slag som här har förordats. Med det sagda
tillstyrks motionen i aktuell del.

NU 1987/88:2 y

5. Tullunion

Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anser att den del
av yttrandet - under rubriken Tullunion - som börjar med ”Från svensk” och
slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ställer sig bakom förslaget i motion 1987/88:U7 (m) om
att regeringen hos EG skall väcka frågan om en tullunion mellan Sverige och
EG-länderna. Etablering av en sådan tullunion är en viktig förutsättning för
att svenska företag och produkter skall tillförsäkras en icke-diskriminerande
behandling inom EG. I takt med att de inre gränserna inom EG försvinner
som handelshinder kommer troligen olägenheterna av handel över EG:s
gränser att förstärkas. En tullunion skulle också ge ökad säkerhet för att
Sverige inte skall drabbas av handelspolitiska stridsåtgärder från EG:s sida.
Vidare skulle den, som också anförs i nyssnämnda motion, visa på att Sverige
är villigt att aktivt delta i arbetet med att skapa en gemensam västeuropeisk
marknad. Upprättande av en tullunion med EG bör därför ingå bland
riktlinjerna för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet. Näringsutskottet
tillstyrker alltså nyssnämnda motion liksom motion 1987/
88:U524 (c), båda i ifrågavarande del.

6. Tullunion

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Tullunion - som börjar med ”Från svensk” och slutar med ”aktuella delar”
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet avvisar förslagen om en svensk anslutning till EG:s
tullunion. Som har redovisats i det föregående förordar näringsutskottet en
politik som främjar en friare handel med alla länder. I stället för att uppge
delar av vårt lands nationella självständighet till en av kommersiella intressen
behärskad överstatlig institution bör Sverige främja det arbete som bedrivs
inom olika internationella organisationer med syfte att det skall skapas en
rättvis och likaberättigad handel mellan alla länder. Här aktuella delar av
motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:U524 (c) avstyrks följaktligen.

7. Icke-tariffära handelshinder

Sten Svensson (m). Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg
(fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Icke-tariffära handelshinder - som börjar med ”Sorn har” och slutar med
”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Ett viktigt led i fullbordandet av EG:s inre marknad är slopandet av
återstående icke-tariffära handelshinder. Näringsutskottet ansluter sig därför
till vad som anförs i motion 1987/88:U7 (m) om att EFTA-länderna måste
samarbeta med EG i arbetet med att avveckla dessa hinder. Ett system måste
också skapas för att förhindra att nya handelshinder uppstår.

Dessa hinder har i många fall sin grund i säkerhetsbestämmelser till skydd
för människors liv och hälsa och den yttre miljön. Sådana föreskrifter är i
princip nödvändiga och kan inte undvaras. Felet är bara att de är så olika
länderna emellan att de skapar handelshinder. Därför måste man försöka
harmonisera dem.

NU 1987/88:2 y

Som sägs i motionen beslutar ibland svenska myndigheter om nya
säkerhetsbestämmelser utan att först ha undersökt vad som gäller i andra
europeiska länder. Det finns därför skäl att skärpa instruktionerna till
myndigheterna på detta område. För att det skall förhindras att nya
handelshinder uppstår mellan Sverige och EG anser näringsutskottet vidare
det vara angeläget att regeringen i förekommande fall redovisar för
riksdagen hur aktuella lagförslag står i överensstämmelse med gällande
bestämmelser inom EG. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till hur
en sådan redovisning skall utformas. Ifrågavarande del av motion 1987/
88:U7 (m) tillstyrks alltså.

8. Icke-tariffära handelshinder

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Icke-tariffära handelshinder - som börjar med ”Något särskilt” och slutar
med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Något särskilt riksdagsuttalande om vikten av att svenska föreskrifter
harmoniseras med lagar och bestämmelser inom EG, som föreslås i motion
1987/88:U7 (m), finner näringsutskottet inte påkallat. Ambitionen måste
vara att begränsa hinder i handeln med alla länder. Samtidigt måste man inse
att ett rikare och allsidigare utbyte av varor och tjänster ibland måste ske med
accepterande av att olika länder kan ha behov av att tillämpa former av skydd
och styrning. Förslaget i nyssnämnda motion om en föreskrift att regeringen
vid avlämnande av lagförslag i förekommande fall skall redovisa motsvarande
bestämmelser inom EG är helt oacceptabelt. Yrkandet avvisas sålunda.

9. Utländska förvärv av svenska företag

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg
(fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Utländska förvärv av svenska företag - som börjar med ”Utländska
företagsförvärv” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den kritik mot restriktionerna i fråga om
utländska förvärv av företag och aktier som framförs i de två motionerna. De
svenska bestämmelserna måste snarast förändras så att de inte avviker från
EG:s föreskrifter. I annat fall riskerar svenska företag att missgynnas inom
EG.

Mot bakgrund av det svenska näringslivets internationalisering framstår
företagsförvärvslagen som ett utslag av protektionism. Lagen försvagar med
största sannolikhet utländska företags vilja att investera i Sverige. Till följd
av lagbestämmelserna inträffar det också att de förvärvande företagen ställs
inför politiskt betingade villkor för att få genomföra sina förvärv. Enligt
näringsutskottets mening har utländska företagsförvärv här i landet oftast en
positiv effekt på företagens teknikutveckling och investeringstakt. Förvärven
stärker därmed konkurrenskraften hos de svenska företagen och bidrar
sålunda till en god sysselsättningsutveckling i Sverige. Företagsförvärvslagen
bör därför så snart som möjligt upphävas. Regeringen bör lägga fram förslag
om detta. I avvaktan på att den nuvarande regleringen avvecklas bör
handläggningstiderna för förvärvstillstånd kraftigt förkortas.

NU 1987/88:2 y

Regeringen bör vidare låta utreda hur andra hinder för utländska förvärv
av aktier i svenska bolag skall kunna elimineras. Ett ökat utländskt intresse
för svenska aktier är, menar näringsutskottet, av stort värde med hänsyn till
såväl företagens anskaffning av riskkapital som den svenska betalningsbalansen.
Som anförs i motion 1987/88:N303 (fp) kan de nuvarande begränsningarna
försvåra en förändring av en olämplig ägarstruktur.

Motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:N303 (fp) tillstyrks sålunda i
aktuella delar.

10. Utländska förvärv av svenska företag

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Utländska förvärv av svenska företag - som börjar med ”Utländska
företagsförvärv” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående avvisat en svensk harmonisering till
EG. Detta gäller även i fråga om regleringen av utländska förvärv av företag
och aktier. Internationaliseringen av det svenska näringslivet försvårar
utformningen av en självständig politik på det ekonomiska området. När
beslutsfunktionerna inom de svenska företagen successivt flyttas utomlands
blir företagen allt mindre benägna att underordna sig svenska intressen på
t.ex. industripolitikens och regionalpolitikens områden. Av det sagda
framgår att motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:N303 (fp) avstyrks såvitt
nu är i fråga.

11. Finansiella tjänster

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Lars Ahlström (m)
och Lars De Geer (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Finansiella tjänster - som börjar med ”Näringsutskottet delar” och slutar
med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening intar regeringen en alltför passiv attityd i
fråga om det västeuropeiska samarbetet rörande finansiella tjänster. Sverige
måste aktivt på olika sätt verka för att dessa tjänster skall inkluderas i det
västeuropeiska integrationsarbetet. En sådan utveckling skulle, som anförs i
motion 1987/88:U6 (fp), vara positiv för berörda svenska företag liksom för
de svenska konsumenterna.

För att Sverige skall få en trovärdig position i detta samarbete måste
nuvarande begränsningar rörande utländskt engagemang i svensk bankverksamhet
upphävas. Näringsutskottet anser sålunda att förbudet för utländska
banker att upprätta filialer i Sverige bör avvecklas, detta - som också sägs i
motion 1987/88:U7 (m) - inte minst mot bakgrund av de krav på reciprocitet
som har anmälts från EG:s sida. Kreditmarknadskommittén bör ges i
uppdrag att utarbeta ett lagförslag med detta syfte. Näringsutskottet anser
vidare det vara angeläget att utländska intressenter ges möjlighet att förvärva
aktier i svenska banker. Som redan har nämnts kommer kreditmarknadskommittén
att inom kort redovisa sin bedömning i saken. Frågan bör därefter
beredas separat. Regeringen bör, menar näringsutskottet, under hösten 1988
förelägga riksdagen förslag till en lagändring som eliminerar nuvarande
hinder för utländskt ägande i svenska bankaktiebolag.

NU 1987/88:2 y

Också på försäkringsområdet måste en samordning göras med utvecklingen
inom EG. Den översyn av lagstiftningen beträffande försäkringsverksamhet
som nu pågår måste särskilt ta i beaktande integrationsprocessen inom
EG och utvecklingen mellan EG och Sveriges partner i EFTA.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motionerna
1987/88:U6 (fp) och 1987/88:U7 (m) bli helt tillgodosedda. Ett sådant
uttalande skulle delvis ligga i linje med vad som anförs i motion 1987/88:U5
(c).

12. Finansiella tjänster

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Finansiella tjänster - som börjar med ”Näringsutskottet
delar” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1987/88:U5 (c) måste Sverige inrikta sig på att de
finansiella tjänsterna skall inkluderas i det västeuropeiska integrationsarbetet.
Vi bör på olika sätt undersöka förutsättningarna för ett sådant
samarbete. Genom det informationsutbyte som redan har inletts mellan EG
och EFTA beträffande regler för handeln med finansiella tjänster torde
konkreta samarbetsmöjligheter kunna identifieras.

En ökad (= näringsutskottet) senare sammanhang.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motion
1987/88:U5 (c) tillgodoses i ifrågavarande del, liksom också i viss utsträckning
aktuell del av motion 1987/88:U6 (fp). Av det sagda följer att motion
1987/88:U7 (m) avstyrks såvitt nu är i fråga.

13. Finansiella tjänster

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Finansiella tjänster - som börjar med ”Näringsutskottet delar” och slutar
med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har tidigare avstyrkt en svensk anslutning till den
västeuropeiska integrationen. Även i fråga om finansiella tjänster bör
Sverige eftersträva ett samarbete med alla europeiska stater.

Ett ökat internationellt samarbete rörande t.ex. banktjänster kan åstadkommas
genom olika former av samarbetsavtal. Nuvarande begränsningar
för utländskt engagemang i svensk bankverksamhet bör bibehållas. Utformningen
av ny lagstiftning på försäkringsområdet får riksdagen anledning att
återkomma till.

Med det anförda avstyrks här behandlade motionsyrkanden.

14. Forskning och utveckling

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Forskning och utveckling - som börjar
med ”För ett” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
För landets industri är det av största betydelse att svenska företag och

NU 1987/88:2 y

institutioner får medverka i de stora forsknings- och utvecklingsprojekten
inom EG. Ansträngningar måste göras för att uppnå ett så omfattande
samarbete som möjligt. På sikt bör regeringen därför verka för att Sverige
skall ges tillfälle till fullt deltagande i de industristrategiska forskningsprogrammen.

Näringsutskottet finner det tillfredsställande att det nu har öppnats
möjlighet för svenskt deltagande på projektnivå i dessa program. Det råder
dock fortfarande osäkerhet om hur Sveriges del av projektkostnaderna skall
finansieras. Som anförs i här behandlade motioner måste det gälla samma
ekonomiska förutsättningar för svenska deltagare som för företag och
institutioner från EG-länderna. Näringutskottet anser därför att regeringen
bör för riksdagen presentera ett förslag till finansiering av svenska intressenters
deltagande i de berörda EG-projekten.

Ett riksdagsuttalande till regeringen av nu angiven innebörd skulle
tillgodose här behandlade motioner i berörda delar.

15. Forskning och utveckling

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Forskning och utveckling - som börjar med ”För ett” och slutar med
”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Regeringen och motionärerna tycks anse att intressanta industristrategiska
forskningsprogram bedrivs endast inom EG. Näringsutskottet förkastar en
sådan ensidig inriktning och menar att Sverige måste vara öppet för
forskningssamarbete med alla länder. Utskottet anser vidare att vissa av
EG:s forsknings- och utvecklingsprojekt strider mot våra nationella intressen.
Något svenskt engagemang i dessa projekt bör inte komma i fråga. Med
hänvisning till det anförda avstyrks här aktuella motionsyrkanden.

16. Forskning och undervisning kring EG

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Forskning och utveckling - som börjar
med ”Regeringen har” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N150 (m)
om forskning och undervisning kring EG. Med hänsyn till den vikt
utvecklingen inom EG har för svenskt näringsliv är det motiverat att den
vetenskapliga kompetensen kring EG vid universiteten och högskolorna
förstärks. Näringsutskottet tillstyrker alltså motionen i berörd del.

17. Forskning och undervisning kring EG

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Forskning och utveckling - som börjar med ”Regeringen har” och slutar med
”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående avvisat en svensk anpassning till
förhållandena inom EG. Av detta följer att utskottet inte kan biträda
förslaget i motion 1986/87:N150 (m) om särskild forskning och undervisning
kring EG. Yrkandet avstyrks alltså.

NU 1987/88:2 y

gotafe Stockholm 1988 14840