yttr 1987/88 fiu4y y (Yttrande 1987/88:fiu4y)

Finansutskottets yttrande
1987/88:4 y &

om Sverige och den västeuropeiska integrationen p.^

(prop. 1987/88:66) 1987/88:4 y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 4 februari 1988 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen jämte motionerna 1987/88:U2-U7 och 1987/
88:U522-U524.

Regeringen begär i propositionen att riksdagen skall godkänna vissa
riktlinjer som bör ligga till grund för det fortsatta arbetet för att få till stånd
ett brett västeuropeiskt samarbete. Riksdagen bereds därutöver tillfälle ta
del av regeringens överväganden på olika områden i fråga om Sverige och
den västeuropeiska integrationen.

Finansutskottet begränsar sitt yttrande till vad som i den senare delen
anförs om ekonomiskt och monetärt samarbete (kap. 12). Vad gäller
avsnitten om en gemensam marknad för industrivaror (kap. 6) och om
offentlig upphandling (avsnitt 8.2), som berör frågor inom utskottets
beredningsområde, konstaterar utskottet att några större meningsskiljaktigheter
inte föreligger mellan vad som anförs i propositionen och i
motionerna. Utskottet avstår därför från att kommentera dessa frågor.

Ekonomisk politik

Propositionen

I propositionen anförs att internationellt ekonomisk-politiskt samarbete
bl.a. kan syfta till att förbättra förutsättningarna för hög ekonomisk tillväxt
och låg inflation i världsekonomin, att stabilisera växelkurser och att utjämna
obalanser mellan olika länder. Viktiga beståndsdelar i detta samarbete är
utbyte av information om och diskussion av den ekonomiska utvecklingen
och politiken. I centrum för intresset står de mekanismer som binder samman
de olika ekonomierna. Syftet med samarbetet är bl.a. att vederbörlig hänsyn
skall kunna tas till de internationella återverkningarna av olika länders
ekonomisk-politiska åtgärder.

I propositionen framhålls vidare att Sverige eftersträvar en hög ambitionsnivå
för internationellt ekonomisk-politiskt samarbete och verkar aktivt för
en bättre samordning och adekvat inriktning av den ekonomiska politiken.
Tyngdpunkten för detta engagemang ligger i OECD och i IMF. De senaste
årens arbete inom ramen för dessa organisationer på att stärka den

1 Riksdagen 1987/88.5 sami. Nr 4 y

multilaterala övervakningen av medlemsländernas ekonomiska politik och
utveckling har därvid tillmätts särskild betydelse.

Som medlem i EFTA deltar Sverige aktivt i diskussioner i organisationens
ekonomiska kommitté. Sedan år 1977 har Sverige också årligen informella
diskussioner med EG-kommissionen rörande ekonomiska frågor. I dessa
samtal, som främst rör kort- och medelfristiga konjunkturutsikter och
valutafrågor, deltar finansdepartementet och riksbanken.

Motionen

I motion U5 (c) förordas att man från svensk sida bör eftersträva ett
gemensamt västeuropeiskt forum för samråd avseende den ekonomiska
politiken. Samarbetet inom OECD, där de västeuropeiska länderna ingår,
domineras ofta av de stora länderna eller konstellationer av EG-JapanUSA.
I ett västeuropeiskt forum borde samtliga EFTA- och EG-länder ingå
för gemensam behandling av ekonomisk-politiska frågor i Västeuropa. I ett
sådant forum skulle de små västeuropeiska länderna kunna göra sig gällande
på ett bättre sätt än i befintliga fora, anför motionärerna.

Utskottets överväganden

En fri och omfattande handel med andra länder är en grundläggande
förutsättning för god ekonomisk tillväxt i vårt land. En fri handel medför en
rationell arbetsfördelning mellan länderna som är till nytta för alla parter.
Detta utgör utgångspunkten för utskottets ställningstagande i detta yttrande.

Den svenska hemmamarknaden är liten internationellt sett. Tillgången till
marknader i andra länder har varit en förutsättning för att svensk exportindustri
skall kunna konkurrera med industrier i betydligt större länder som har
konkurrensfördelar i form av en större hemmamarknad.

Det är i hög grad tack vare vårt deltagande i den internationella handeln
som Sverige nått sitt nuvarande sociala och ekonomiska välstånd. Fländel
och ekonomiskt samarbete lägger vidare grunden för ökad mellanfolklig
förståelse och fredlig samlevnad.

Det är med denna utgångspunkt som Sverige medverkat i och anslutit sig
till åtskilliga avtal som syftar till att avveckla tullar och andra hinder för
handeln mellan länder.

Genom anslutningen till olika internationella avtal har Sverige liksom
andra länder underkastat sig vissa inskränkningar av den egna handlingsfriheten.
Sverige har t.ex. inom GATT och OECD i stor utsträckning förbundit
sig att behandla alla medlemmar lika.

Frihandeln har också lett till en långtgående strukturomvandling, vilket är
en ofrånkomlig konsekvens av den internationella arbetsfördelningen. De
näringsgrenar som inte är konkurrenskraftiga slås ut. Sett i ett samhällsekonomiskt
perspektiv är detta en nödvändig utveckling för att vi långsiktigt
skall kunna hävda oss i den internationella konkurrensen. En sådan
omstrukturering kan emellertid för anställda och ägare i de utsatta industrierna
innebära stora påfrestningar. En viktig förutsättning för att kunna
fullfölja en sådan politik är att de människor som drabbas av strukturom -

FiU 1987/88:4 y

vandlingen erhåller samhällets stöd. Strukturomvandlingens påfrestningar
måste bäras solidariskt och inte endast av de enskilda som drabbas. Med en
rättvis fördelning av välfärden och en social trygghet skapas goda betingelser
för den industriella förnyelsen.

Den svenska ekonomin har i allt högre grad blivit beroende av den
internationella och då i första hand den västeuropeiska utvecklingen. Som
anförs i propositionen är det fortfarande möjligt att påverka den egna
ekonomiska utvecklingen. Det visar inte minst de senaste årens ekonomiska
utveckling i Sverige, men vårt manöverutrymme är begränsat. Obalanser och
konjunkturväxlingar i ett land tenderar att snabbare än tidigare fortplantas
till andra länder och kontinenter. Betydande instabilitet i fråga om växelkurserna
kan verka hämmande på handeln. Därför ökar behovet av ekonomiskpolitiskt
samarbete.

Utskottet delar uppfattningen i motion U5 (c) att det europeiska samarbetet
på den ekonomiska politikens område är mycket viktigt. Det framgår inte
minst av det faktum att EFTA-länderna tillsammans är EG:s viktigaste
handelspartner och en större exportmarknad än USA. Sverige är, närmast
efter USA och Schweiz, EG:s tredje viktigaste handelspartner och utgör en
nästan dubbelt så stor exportmarknad som Japan.

Behovet av ett europeiskt samarbete accentueras under perioder med
problem i världsekonomin. Europeiska initiativ och förslag till lösningar kan
i sådana situationer vara mycket betydelsefulla.

Det sker också fortlöpande diskussioner inom OECD:s ram om det
ekonomiska läget i Europa och om olika vägar att med den ekonomiska
politiken påverka utvecklingen. Utskottet ser det inte som en nackdel att
Europa i detta sammanhang betraktas som en väsentlig del i samspelet
mellan de stora ekonomierna i världen.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om dels den samverkan
som sedan lång tid tillbaka sker inom den ekonomiska kommittén i EFTA,
dels de årliga överläggningarna mellan EFTA-länderna och EG-kommissionen,
dels de bilaterala överläggningar som årligen sker mellan EG-kommissionen
och det svenska finansdepartementet avseende ekonomisk utveckling
och ekonomisk politik. Till detta kan läggas de möjligheter som öppnar sig
att inom ramen för en intensifierad EFTA-EG-dialog avhandla frågor även
av det slag som tas upp i motion U5.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de andra fora (IMF, G10, ECE,
nordiska samarbetet m.fl.), där Sverige deltar på multi- eller bilateral basis
och där den europeiska dimensionen på ekonomisk utveckling och ekonomisk-politiska
frågor kan diskuteras, måste risken för dubbelarbete vid
inrättandet av ett nytt internationellt organ nämnas. Det kan också av detta
skäl och med hänsyn till de kostnader inrättandet av en ny västeuropeisk
organisation skulle medföra både i form av direkta budgetmedel och genom
ökat arbete, ifrågasättas om andra länder i Västeuropa skulle vara intresserade
av ett sådan förslag.

Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter motion U5 yrkande
13.

FiU 1987/88:4 y

Kapitalrörelser

Propositionen

Det konstateras i propositionen att en faktor av stor betydelse för samordningen
av EG-ländernas ekonomiska politik är utvecklingen i riktning mot
ökad frihet för kapitalrörelser. Frihet för kapitalrörelser ställer ökade krav
på samordning av den ekonomiska politiken, i synnerhet penningpolitiken,
om en stabil utveckling på valutaområdet samtidigt skall kunna upprätthållas.

I EG:s vitbok argumenterar man för fria kapitalrörelser eftersom dessa
främjar en effektiv resursallokering. Men för att inte kortfristiga kapitalflöden
skall äventyra valutastabiliteten måste den ekonomiska utvecklingen
vara någorlunda likartad i de berörda länderna. Det innebär således att ett
förstärkt ekonomisk-politiskt samarbete är en viktig förutsättning för fria
kapitalrörelser.

Avregleringsprocessen inom EG har under långa perioder varit trög och
enskilda länder har därför tagit egna initiativ till att avveckla stora delar av sin
valutareglering när så befunnits lämpligt. I samband med planerna att
fullborda den inre marknaden har ett program för att förverkliga fullständig
frihet för kapitalrörelser antagits. Programmet omfattar två faser. Den första
fasen innebär att i princip all handel och emissionsverksamhet med värdepapper
skall vara fri inom EG.

Direktivförslag om den andra fasen lades fram hösten 1987. Det omfattar
samtliga resterande transaktionskategorier, således även de mest känsliga
såsom korta finansiella krediter, penningmarknadsinstrument och bankdepositioner.
Direktivet kommer att innebära en radikal liberaliseringförpliktelse
för många medlemsländer och måste därför förses med övergångsbestämmelser
och möjligheter att vid behov tillgripa skyddsåtgärder för att
undvika allvarliga störningar i valutabalansen.

Motionerna

I motion U7 (m) kritiseras den svenska valutaregleringen som försvårar
kapitalrörelserna. De steg i liberaliserande riktning som tagits under senare
år är enligt motionärerna inte tillräckliga. Det är enligt motionärerna varken
möjligt eller önskvärt att genom regleringar av detta slag bevara den
nationella handlingsfriheten. De transaktioner som tillåts i anslutning till
utrikeshandeln utesluter möjligheterna att föra en självständig stabiliseringspolitik.
Sverige har genom att ställa upp en fast växelkursnorm förpliktat sig
att anpassa sin politik till omvärlden. Fullständig frihet för kapitalrörelserna
kan då spela en positiv roll genom att tvinga fram en mer stabil och
disciplinerad ekonomisk politik, som bl.a. kan bidra till att företag och
löntagarorganisationer visar större återhållsamhet på pris- och lönesidan.
Motionärernas slutsats är att den svenska valutaregleringen bör avvecklas
skyndsamt och definitivt.

Även i motionerna U6 (fp) och U522 (fp) kritiseras den svenska
valutaregleringen. Enligt motionärerna är EG viktigare för Sverige än
Sverige är för EG. Via EFTA kan dock vår förhandlingsposition stärkas.

FiU 1987/88:4 y

Arbetet med den inre marknaden måste leda till en parallell utveckling i
Sverige och inom övriga EFTA-länder. Sverige måste erbjuda EG samma
friheter som EG erbjuder Sverige, t.ex. en öppen marknad för banker,
försäkringsbolag och finansiell service. I jämförelse med EG:s fria kapitalmarknad
framstår också den svenska valutaregleringen som alltmer stötande.

Utskottets överväganden

Riksdagen beslutade våren 1986 (FiU 1986/87:30, rskr. 363) att avveckla de
delar av valutaregleringen som inte är av central betydelse för penning- och
valutapolitiken.

Från avvecklingen undantas bankdepositioner och placeringar i räntebärande
papper, t.ex. statsobligationer för såväl valutautlänningar som valutainlänningar.

Det första större steget i liberaliseringsprocessen togs sommaren 1986 då
kravet på att direkta investeringar skulle refinansieras utomlands avskaffades.
Flösten 1987 beslutades att svenskar skulle få ökade möjligheter att
förvärva utländska aktier. Avsikten är att alla restriktioner på förvärv av
utländska aktier på sikt skall avskaffas.

Vidare har restriktionerna avseende fastighetsinvesteringar avvecklats,
vilket innebär att de nu tillåts enligt samma kriterier som gäller direkta
investeringar.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen sedan 1986 behandlat motionsyrkanden
om att avveckla valutaregleringen. Senast den 2 mars 1988 avslog
riksdagen (FiU 1987/88:20) sådana motionsyrkanden med hänvisning till att
den av 1986 års riksdag utstakade vägen för liberalisering av valutareglering
bör fullföljas. Det innebär att vissa transaktioner undantas från avvecklingen,
nämligen sådana som styrs av ränteskillnader och förväntningar om
ränte- och valutakursutvecklingen. Utskottet har alltjämt samma uppfattning.

Utskottet delar propositionens uppfattning att det fortsatta liberaliseringsarbetet
bör drivas med sikte på att så långt möjligt delta i det västeuropeiska
samarbetet för liberalisering av kapitalrörelser. Det innebär att om ökade
obalanser på nytt skulle uppstå får inte en uppbromsning ske i liberaliseringsprocessen.
I stället bör andra åtgärder sättas in.

Fria kapitalrörelser ställer strängare krav på samordning av den ekonomiska
politiken samt på ett långtgående valuta- och penningpolitiskt samarbete.
Det kommer att innebära att även skattepolitiken måste samordnas. En
anpassning av den svenska skattepolitiken till den som tillämpas inom EG
torde innebära stora förändringar av såväl skattestruktur som skattenivå. En
anpassning till de skattenivåer som är aktuella inom EG torde framför allt
medföra ett betydande skattebortfall. Det skulle i sin tur kunna få betydande
konsekvenser för de statliga utgiftsprogrammen och för det sociala trygghetssystemet.
I den fortsatta integrationsprocessen måste således också de
samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna av ett mera långtgående
ekonomisk-politiskt samarbete särskilt uppmärksammas.

Utskottet anser med det anförda att utrikesutskottet bör avstyrka motion
U7 yrkande 12.

FiU 1987/88:4 y

EMS-samarbetet

FiU 1987/88:4 y

Propositionen

I propositionen framhålls att det samarbete som har kommit att få störst
betydelse för den ekonomisk-politiska samordningen inom EG är det som
ägt rum på det monetära och valutapolitiska området. Efter det att Bretton
Woods-systemet bröt samman i början på 1970-talet etablerades det s.k.
ormsamarbetet på växelkursområdet, där bl.a. Sverige, Danmark och Norge
deltog förutom de ursprungliga sex medlemsländerna.

Ormsamarbetet avlöstes år 1979 av det europeiska monetära systemet
EMS. Det syftar till att etablera ett närmare monetärt samarbete för att
uppnå en zon med stabila valutor i Europa. Avsikten är att det jämte andra
instrument skall främja en balanserad ekonomisk utveckling inom EG.
EMS-samarbetet regleras genom ett särskilt avtal mellan centralbankerna
men har sedermera blivit traktatfäst genom enhetsakten.

I EMS-samarbetet ingår den europeiska valutaenheten (ECU), valutakursmekanismen
(ERM) och särskilda kreditbestämmelser.

Motionen

I motion U7 (m) spås att betydelsen av det europeiska valutasamarbetet
kommer att växa. ECU-n håller på att utvecklas till en kommersiellt
utnyttjad valutaenhet. Krediter och värdepapper uttryckta i ECU håller på
att bli vanliga. Motionärerna ser ECU-n som ett embryo till en gemensam
västeuropeisk valuta.

På sikt är målsättningen att upprätta en verklig valutaunion med en
gemensam europeisk centralbank. Därmed skulle penningpolitiken bli en
gemensam angelägenhet. Motionärerna konstaterar att för närvarande är
dock skillnaderna mellan de olika EG-ländernas ekonomiska politik ett
hinder för en helt samordnad penningpolitik och en valutaunion. Enligt
motionärerna bör riksbanksfullmäktige överväga en svensk anknytning till
EMS växelkurssamarbete. Det skulle långsiktigt binda den svenska kronan
till valutorna i de länder som svarar för största delen av vår utrikeshandel.
Den ekonomiska politiken i Sverige får i så fall utformas med utgångspunkt i
de krav på pris- och lönestabilitet som den fasta växelkurspolitiken ställer.
Det skulle innebära att det inte längre skulle vara möjligt att med ensidigt
beslutade devalveringar parera en alltför snabb inhemsk kostnadsstegring.

Utskottets överväganden

Utskottet vill med anledning härav anföra att sedan samarbetet inom EMS
startade år 1979 har man diskuterat att låta även länder utanför EG delta i
samarbetet men hittills har inte detta aktualiserats. Flera av EG-valutorna,
bl.a. den brittiska, står alltjämt utanför denna del av EMS-samarbetet.

Den nuvarande svenska växelkurspolitiken där kronans kurs knyts till ett
genomsnitt av omvärldens valutor, den s.k. korgen, har visat sig fungera bra.
Som utskottet anfört tidigare (FiU 1986/87:10 s. 49) är det av stor vikt för vår
trovärdighet att ändringar inte företas i korgens konstruktion. Den nuvaran -

de kurspolitiken har gjort kronan mindre känslig för kraftiga kursvariationer
i de stora internationella valutorna av det slag vi sett under 1980-talet. Den
svenska kronan undviker genom den nuvarande konstruktionen de periodvis
återkommande spekulationerna om kursjusteringar inom EMS, vilka ibland
utlöses av politiska händelser i något av de större EG-länderna. Det kan
också i detta sammanhang noteras att de europeiska valutorna i dag svarar
för cirka tre fjärdedelar av vikterna i valutakorgen. EG-valutorna utgör mer
än hälften. Utskottet anser mot denna bakgrund att frågan om en svensk
anknytning till det europeiska monetära samarbetet saknar aktualitet.
Yrkande 11 i motion U7 bör därför enligt finansutskottet avstyrkas av
utrikesutskottet.

Sverige följer dock, nu liksom tidigare, med intresse de västeuropeiska
ansträngningarna att uppnå och vidmakthålla valutapolitisk stabilitet inom
ramen för EMS-samarbetet.

Det bör också i detta sammanhang nämnas att Sverige tillsammans med
andra industriländer också deltar aktivt i det löpande informationsutbytet
om utvecklingen på valutamarknaderna som hålls mellan centralbankerna i
EMS-länderna. Vidare deltar riksbanken i de möten som hålls mellan
centralbankerna inom ramen för G 10 i anslutning till månadsmötena i Bank
of International Settlements (BIS).

Finansiella tjänster
Propositionen

I propositionen anförs att den internationella handeln med tjänster - bland
dem finansiella tjänster och försäkringstjänster - har fått en ökad betydelse
under de senaste åren. Banker och andra finansinstitut har, liksom försäkringsbolag,
i ökad utsträckning kommit att bedriva verksamhet i flera länder,
med eller utan etablering utanför hemlandet. Även handeln med värdepapper
har internationaliserats. Ytterligare en grundläggande orsak till det
ökade utbytet av finansiella tjänster är det nära sambandet med kapitalrörelseområdet
där en fortgående liberalisering ägt rum under senare tid.

När det gäller det västeuropeiska samarbetet inom detta område representerar
EG:s arbete med att senast år 1992 få till stånd en inre marknad för
finansiella tjänster den mest målinriktade insatsen mot en internationell
liberalisering. Redan i Romfördraget föreskrivs etableringsfrihet och fritt
utbyte av tjänster.

När det gäller värdepappersmarknaderna har EG:s arbete inriktats på
gemensamma regler för den organiserade handeln med aktier och andra
värdepapper avseende t.ex. börsintroduktion, information till investerare
samt kollektiva investeringar i värdepapper. Vidare arbetar man inom EG på
att få till stånd regler om insiderhandel.

Mellan EFTA och EG har under år 1987 ett informationsutbyte inletts
beträffande reglerna för handeln med finansiella tjänster. Detta utbyte
omfattar bl.a. reglerna för insiderhandel.

Även i Sverige har under senare år en utveckling skett mot ökad
internationell konkurrens inom den finansiella tjänstesektorn. På ett flertal

FiU 1987/88:4 y

områden befinner sig emellertid dessa frågor alltjämt på utredningsstadiet.

I propositionen påpekas att när det gäller det västeuropeiska samarbetet
går det inte att hävda generellt, utan ytterligare jämförande undersökningar,
att den svenska lagstiftningen har andra syften eller innebär starkare
restriktioner för den finansiella sektorn än EG:s regelverk. Sverige har ett
starkt intresse av att så långt det är möjligt delta i det västeuropeiska
samarbetet för att möjliggöra en enhetlig marknad för finansiella tjänster.
Det är därvid en svensk önskan att det informationsutbyte som redan inletts
mellan EG och EFTA skall leda till att konkreta samarbetsmöjligheter
identifieras. Det utredningsarbete som pågår i Sverige utgör såväl ett hinder
som en fördel i detta sammanhang, sägs det i propositionen.

Motionerna

I motion U5 (c) anförs att den växande svenska tjänstehandeln - däribland de
finansiella tjänsterna - bör integreras i en öppen bank- och försäkringsmarknad
i Västeuropa. Förutsättningarna härför bör enligt motionärerna utredas
närmare.

I motionerna U522 och U6 (fp) anförs att Sverige måste erbjuda EG
samma friheter som EG erbjuder Sverige, t.ex. en öppen marknad för
banker, försäkringsbolag och finansiell service. Sverige löper enligt motionärerna
en uppenbar risk att hamna utanför EG-samarbetet på tjänsternas
område. Motionärerna beklagar att regeringen inte ger någon samlad
bedömning av hur Sverige skall agera på detta område. Motionärerna anser
att det är synnerligen angeläget att Sveriges EG-samarbete på bred front
utvecklas till att också innefatta tjänsterna.

I motion U7 (m) anförs att det inte räcker med att avskaffa valutarestriktionerna.
Affärerna söker sig dit där de kan utföras billigast. Därför bör
skattebelastningen vara låg för finansiella tjänster.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att Sverige så
långt det är möjligt deltar i det västeuropeiska samarbetet även när det gäller
finansiella tjänster.

Som framgår av propositionen är det emellertid ett stort antal frågor som
ännu är olösta på detta område. Ett bättre underlag för att ta ställning till de
alternativ och möjligheter som finns kommer att föreligga när de nu
pågående utredningarna avslutat sitt arbete. Utskottet har inte något att
erinra mot vad som anförs på detta område i propositionen eller i de nämnda
motionerna. Det finns dock inte för närvarande några konkreta förslag att ta
ställning till. Utskottet anser mot denna bakgrund att yrkandena i motionerna
inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Stockholm den 15 mars 1988
På finansutskottets vägnar

FiU 1987/88:4 y

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune
Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip
Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hans
Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Arne Kjörnsberg
(s), Marianne Carlström (s) och Rolf Kenneryd (c).

Avvikande meningar

1. Ekonomisk politik

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den del av utskottets
överväganden i avsnittet Ekonomisk politik som börjar med ”Det sker” och
slutar med ”yrkande 13” bort ha följande lydelse:

Det finns emellertid en tendens att de europeiska frågorna kommer i
skymundan på grund av de stora ländernas dominans, t.ex. USA och Japan, i
flera av de internationella fora som Sverige deltar i, t.ex. OECD, IMF eller
G10. Framför allt blir de små västeuropeiska ländernas problem negligerade.
Det finns därför skäl att Sverige, som föreslås i motion U5, verkar för att ett
västeuropeiskt forum skapas för gemensam behandling av ekonomiskpolitiska
frågor i Västeuropa. I ett sådant forum skulle de små västeuropeiska
länderna kunna göra sig gällande på ett bättre sätt än i befintliga fora.

Utskottet anser således att utrikesutskottet bör tillstyrka motion U5
yrkande 13.

2. Kapitalrörelser

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att
utskottets överväganden under avsnittet Kapitalrörelser bort ha följande
lydelse:

Sverige har sedan länge förespråkat och arbetat för fritt varuutbyte. Det är
därför logiskt och konsekvent att arbeta för fri rörlighet även för tjänster och
finansiella transaktioner.

Inom EG pågår ett omfattande arbete för att frigöra kapitalrörelserna.
Målet är att till år 1992 ha ett helt öppet och fritt flöde av kapital mellan EG:s
medlemsländer. Det finns en uppenbar risk att Sverige kommer att hamna
utanför EG-samarbetet på detta område. Sverige blir alltmer ensamt bland
de välutvecklade industriländerna om att behålla ett regelverk som försvårar
kapitalrörelser.

Utskottet anser att den snabba utvecklingen mot en europeisk marknad
utan gränser för kapital ställer krav på ändringar för Sveriges del. En fri
rörlighet mellan EG och Sverige måste upprättas även vad gäller finansiella
transaktioner. För detta krävs att valutaregleringen avskaffas. I EGländerna
har valutaregleringarna redan i allt väsentligt undanröjts. Det är en
illusion att tro att Sverige kan bevara handlingsfrihet genom valutaregleringen.
Omfattningen av de kapitalrörelser som kan ske i anslutning till
utrikeshandeln är så stor att de ändå påverkar stabiliseringspolitiken. Härtill
bidrar också den stora utlandsupplåning som såväl staten som företagen har
ådragit sig.

FiU 1987/88:4 y

En avreglering bör ske omgående och vara definitiv. Det gör att de
anpassningsrörelser som blir oundvikliga när en reglering avskaffas går i båda
riktningarna och tenderar att ta ut varandra. Vad finansutskottet anfört med
anledning av motion U7 yrkande 12 om att avskaffa valutaregleringen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till
känna.

3. Kapitalrörelser

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att utskottets överväganden i
avsnittet Kapitalrörelser bort ha följande lydelse:

Sveriges utrikeshandel sker till ca 50 % med EG-länder. Utskottets slutsats
härav är att den redan höga graden av beroende inte bör höjas ytterligare.
Det är snarare logiskt att prioritera förbindelser med andra länder och
marknader. Detta understryks av EG-ländernas påtagliga inre svårigheter.
De tyngs av svag tillväxt, överproduktion och massarbetslöshet. Utvecklingen
av svensk utrikeshandel bör därför snarare ske med marknader utanför
EG: USA, Östeuropa, EFTA-länderna, Asien och övriga delar av tredje
världen. Sårbarheten för Sverige blir mindre med mer mångsidiga kontakter.

Sverige bör enligt utskottets mening som alternativ till EG-harmonisering
sätta ett alleuropeiskt perspektiv. Friare handel samt ekonomiskt och
kulturellt samarbete mellan alla europeiska länder måste eftersträvas.
Endast med en sådan inriktning på Europapolitiken gynnas avspänning och
fred.

En ensidig anpassning till förhållandena inom EG riskerar att bli en
anpassning till de kommersiella intressena, de konservativa krafterna och till
långtgående resursutnyttjande av såväl människor som natur.

En generell avreglering av valutarestriktionerna skulle innebära en
fullständig kapitulation för dessa krafter. Det finns snarare anledning att
ompröva de liberaliseringar som redan genomförts i Sverige. Framförallt bör
utflyttning av svenska företag och sysselsättningstillfällen styras på ett för
Sverige samhällsekonomiskt acceptabelt sätt.

Utskottet avstyrker således motion U7 yrkande 12.

4. EMS-samarbetet

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att utskottets
överväganden i avsnittet EMS-samarbetet bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att betydelsen av det europeiska
valutasamarbetet kommer att växa. Växelkursvariationer innebär ökade
transaktionskostnader som verkar som handelshinder. En stabil valutakursutveckling
är därför önskvärd.

Utskottet anser att riksbanksfullmäktige bör överväga en svensk anknytning
till EMS växelkurssamarbete. På så sätt skulle den svenska kronan vara
långsiktigt bunden till valutorna i de länder som svarar för största delen av vår
utrikeshandel. Den ekonomiska politiken i Sverige skulle i så fall få utformas

FiU 1987/88:4 y

med utgångspunkt i de krav på pris- och lönestabilitet som den fasta
växelkurspolitiken ställer. Det skulle inte längre bli möjligt att med ensidigt
beslutade devalveringar parera en alltför snabb inhemsk kostnadsökning.

Vad finansutskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
och fullmäktige i riksbanken till känna. Finansutskottet tillstyrker med det
anförda motion U7 yrkande 11.

5. EMS-samarbetet

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd
(c) anser att utskottets överväganden i avsnittet EMS-samarbetet bort ha
följande lydelse:

Den nuvarande svenska växelkurspolitiken innebär att kronans kurs knyts
till ett genomsnitt av omvärldens valutor, den s.k. korgen. De europeiska
valutorna svarar i dag för cirka tre fjärdedelar av vikterna i valutakorgen.
EG-valutorna utgör mer än hälften. Utskottet anser att frågan om en svensk
anknytning till det europeiska monetära samarbetet för närvarande inte är
aktuellt. Yrkande 11 i motion U7 bör därför enligt finansutskottet avstyrkas
av utrikesutskottet.

6. Finansiella tjänster

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att
utskottets överväganden i avsnittet Finansiella tjänster bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en mycket väsentlig del av
Sveriges EG-politik rör våra möjligheter att medverka i ett fritt utbyte på
tjänsternas område.

En åtgärd som skulle underlätta ett sådant samarbete är avskaffande av
den svenska valutaregleringen, vilket utskottet förordar. Det är också
nödvändigt att Sverige erbjuder EG samma friheter som EG erbjuder
Sverige. Inom EG kommer också med stor sannolikhet kraven på ömsesidighet
att bli allt starkare. Detta gäller t.ex. de villkor som finns på marknaderna
för finansiella tjänster, där svenska banker och försäkringsbolag skulle
kunna expandera. Det finns annars en risk att svenska finansiella företag
hamnar utanför EG-samarbetet och inte kan delta på lika villkor. Enligt
utskottets mening är det synnerligen angeläget att Sveriges EG-samarbete på
bred front utvecklas till att också innefatta tjänsterna, som är en av
ekonomins snabbast växande sektorer. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna U5, U6, U7 och U522 bör ges regeringen till känna.

FiU 1987/88:4 y

7. Finansiella tjänster

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att utskottets överväganden i
avsnittet Finansiella tjänster bort ha följande lydelse:

Som framgår av propositionen är ett stort antal frågor ännu olösta på detta
område. I den allmänna viljeinriktning som uttrycks i propositionen och som
framgår av direktiven till de utredningar som pågår för detta område, finns
endast det västeuropeiska perspektivet. Enligt utskottets mening bör en mer
internationalistisk orientering väljas. Ett mångnationellt samarbete gagnar
och stimulerar Sverige mer än en snävt västeuropeisk orientering. Det
stämmer också med den svenska alliansfrihetens tradition. Det möjliggör för
Sverige att tillsammans med andra EFTA-länder arbeta för en alleuropeisk
utveckling och en ökad kontakt mellan Öst- och Västeuropa. Det senare
kräver uppbyggandet av andra strukturer och kanaler än EG-organen,
eftersom det gäller att utveckla förbindelser mellan länder med olika
ekonomiska system.

Utskottet tar således bestämt avstånd från den snäva inriktning som det
internationella samarbetet ges i propositionen och de här aktuella motionerna.

FiU 1987/88:4 y

Innehåll

FiU 1987/88:4 y

Ekonomisk politik 1

Propositionen 1

Motionen 2

Utskottets överväganden 2

Kapitalrörelser 4

Propositionen 4

Motionerna 4

Utskottets överväganden 5

EMS-samarbetet 6

Propositionen 6

Motionen 6

Utskottets överväganden 6

Finansiella tjänster 7

Propositionen 7

Motionerna 8

Utskottets överväganden 8

Avvikande meningar

1. Ekonomisk politik (c) 9

2. Kapitalrörelser (m, fp, c) 9

3. Kapitalrörelser (vpk) 10

4. EMS-samarbetet (m) 10

5. EMS-samarbetet (fp, c) 11

6. Finansiella tjänster (m, fp, c) 11

7. Finansiella tjänster (vpk) 12

■

i-u ■

;