yttr 1987/88 fiu2y y (Yttrande 1987/88:fiu2y)

Finansutskottets yttrande
1987/88:2 y [j|f

om ändringar i reglementet för allmänna

pensionsfonden, m.m. (prop. 1987/88:11) 1987/88-2y

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 17 november beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:11 om ändringar i reglementet
för allmänna pensionsfonden, m.m. jämte de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1987/88:N1 av Carl Bildt m.fl. (m), 1987/88:N2 av
Olof Johansson m.fl. (c), 1987/88:N3 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1987/88:N4
av Christer Eirefelt m.fl. (fp) och 1987/88:N5 av Alf Svensson (c).

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande.

Sparandet i AP-fonderna

I den långtidsutredning (SOU 1987:3) som publicerades våren 1987 konstaterades
att det år 1995 behövs ett stabilt överskott i den offentliga sektorns
finansiella sparande. Utredningens utgångspunkt är att bytesbalansens saldo
skall vara positivt. För att kunna expandera ekonomin och trygga sysselsättningen
med bibehållen balans i utrikesbetalningarna krävs att industrin byggs
ut. Denna utbyggnad måste finansieras. Detta torde medföra en viss nedgång
i företagens finansiella sparande. Samtidigt är, enligt utredningen, en viss
uppgång i hushållens finansiella sparande möjlig till följd av den goda
inkomstutveckling som ligger i utredningens balansalternativ. Denna förbättring
är emellertid inte tillräcklig. Därför måste också den offentliga
sektorns sparande fortsätta att förbättras.

Sedan utredningen publicerades har den bedömning av hushållssparande!
för 1987,1988 och 1989 som långtidsutredningen utgått ifrån visat sig vara väl
optimistisk. De prognoser som konjunkturinstitutet och finansdepartementet
publicerat under hösten 1987 visar på ett lägre privat finansiellt sparande.
Det innebär ett större krav på offentligt sparande för att upprätthålla en
positiv balans i utrikesbetalningarna.

I de kalkyler som gjorts i långtidsutredningen över socialförsäkringssektorns
finansiella sparande har utgångspunkten varit, liksom för offentliga
sektorn i övrigt, oförändrade avgifter för åren framöver från den nivå
riksdagen beslutat, samtidigt som utbetalningarna har skrivits fram med
hänsyn tagen till existerande regler och demografiska faktorer. Resultatet av
dessa beräkningar visar ett kontinuerligt fallande sparande för socialförsäkringssektorn.
Denna nedgång i sparandet förklaras av det försämrade
relativa sparandet i ATP-systemet. Det framgår också av kalkylerna att
denna problematik, även under gynnsamma ekonomiska betingelser, ytterli -

1 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 2 y

gare förvärras bortom den tidshorisont utredningens kalkyler täcker.

Ett viktigt motiv som åberopades när AP-fonden bildades var att
avsättningarna till fonden skulle kompensera den nedgång i hushållssparande!
som befarades bli följden när hela systemet infördes. Av detta skäl och
för att undvika återkommande anpassningar av avgiftsuttaget byggdes det
under systemets två första decennier upp en betydande reserv. Avgifterna
översteg under denna period utbetalningarna. Fonden kan endast användas
till att utjämna inkomstunderskott under vissa perioder i systemet. Långtidsutredningens
kalkyler tyder dock på att sparandet i systemet - om ingenting
görs - kommer att försämras. Utredningen drar av detta slutsatsen att
statsbudgeten måste förstärkas kraftigt.

Utskottet anser dock, i likhet med vad som anförts av fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret, att mycket talar för att det positiva
finansiella sparandet som krävs i den offentliga sektorn - för finansiell balans
i den svenska ekonomin - bör ske i AP-fonden. Det skulle innebära att
AP-fonden kan bibehålla sin funktion som buffert vid svängningar av tillfällig
natur i avgiftsinkomster och pensionsutbetalningar. För detta krävs att
ATP-systemets inkomster förstärks. Det är därför nödvändigt att avgifterna
höjs. Det skulle emellertid kunna inkräkta på löneutrymmet och försvåra en
dämpning av pris- och lönestegringarna, vilket utskottet anser vara en av de
mest angelägna uppgifterna för den ekonomiska politiken de närmaste åren.
Den absolut viktigaste förutsättningen för att kunna klara framtidens
pensionsutbetalningar är att ekonomin i stort utvecklas balanserat och med
tillväxt. Utskottet redovisar utförligt förslag till inriktning av en sådan politik
i annat sammanhang (FiU 1987/88:5 om den ekonomiska politiken på
medellång sikt).

Behovet av ökade arbetsgivaravgifter och därmed inteckningar av löneökningsutrymmet
kan minskas om AP-fonden ges utvidgade placeringsmöjligheter
som kan förbättra avkastningen på dess kapital. Det är mot den
bakgrunden som förslagen i proposition 1987/88:11 om ändringar i reglementet
för allmänna pensionsfonden, m.m. skall ses.

Förvärv av fast egendom

I propositionen föreslås att första—tredje fondstyrelserna skall få möjlighet
att förvärva fast egendom eller samtliga aktier i fastighetsbolag upp till en viss
andel, 5 %, av fondens tillgångar.

I motion N1 (m) yrkas avslag på förslaget med motiveringen att fonden inte
kan förväntas missgynnas av att den avstår från vissa slags placeringar. I ett
långsiktigt perspektiv utjämnas nämligen avkastningsskillnaderna genom att
kapitalmarknaden fungerar effektivt. Fonderna saknar dessutom enligt
motionärerna förutsättningar att ta ett aktivt ägaransvar för fastigheterna.

I motion N4 (fp) accepteras att fonderna får göra långsiktiga placeringar i
fast egendom. Däremot avvisas förslaget att fonderna skulle få köpa
fastigheter via indirekt ägande av fastighetsbolag. Det skulle kunna leda till
att fonderna förvärvar företag med även annan verksamhet än att förvalta
fast egendom.

FiU 1987/88:2 y

I motion N5 (c) avvisas förslaget om möjlighet att placera medel i fast
egendom. Motionären anser att passivt institutionellt ägande av bostadsfastigheter
inte bör uppmuntras. Förslaget driver upp fastighetspriserna.

Enligt utskottets mening bör ett genomförande av propositionens förslag
bidra till att öka avkastningen på det i fonderna placerade kapitalet. Det är
riktigt som framhålls i såväl propositionen som i motionerna att fastigheter
normalt ger en mycket låg direktavkastning, men sett över en längre tid har
värdeutvecklingen varit sådan att de totalt sett gett en mycket gynnsam
avkastning. Det är sannolikt att detta kommer att gälla även i framtiden. Som
nämns i propositionen har de enskilda försäkringsbolagen denna möjlighet
och de har förvärvat betydande fastighetstillgångar. Det är genom att alla
aktörer på kapitalmarknaden får möjlighet att göra ändamålsenliga placeringar
som marknaden fungerar effektivt och inte genom att, såsom förordas
i motion NI (m), lägga särskilda restriktioner på de största placerarna.

Utskottet ser inte från sina utgångspunkter anledning att behandla frågan
om huruvida placeringar i fast egendom bör ske direkt eller indirekt genom
ägande av fastighetsbolag.

Utskottet tillstyrker med det anförda för sin del propositionens förslag.
Det innebär att utskottet från sina utgångspunkter avstyrker motionerna NI
(m) yrkande 1 i berörd del, N4 (fp) yrkande 3 och N5 (c) yrkande 1 i berörd
del.

Utskottet kan inte heller från sina utgångspunkter tillstyrka yrkande 3 i
motion N2 (c) att riksdagen genom uttalande skall binda fondstyrelsernas
placeringar till vissa geografiska områden. Det skulle kunna motverka det
uttalade syftet att nå en totalt sett gynnsam avkastning.

Direktlån till bolag och ekonomiska föreningar

I propositionen föreslås att första-tredje fondstyrelserna skall få möjlighet
att lämna direktlån till bolag och föreningar utan borgensförbindelse av
staten, av kommun eller därmed jämförlig samfällighet. Sådan utlåning får
dock enligt förslaget inte överstiga 5 % av anskaffningsvärdet av de
tillgångar som varje fondstyrelse förvaltar.

I motionerna NI (m), N4 (fp) och N5 (c) yrkas att riksdagen avslår detta
förslag. Motionärerna ifrågasätter om fonderna kan höja sin avkastning
genom att bedriva direktlåneverksamhet. Det kommer att kräva en mer
omfattande administration för att fonderna skall kunna göra kredit- och
säkerhetsbedömningar. Förlustriskerna gör att graden av säkerhet för
placeringar undergrävs. Lånen kan också enligt motionärerna leda till att
styrelserna får ett oacceptabelt inflytande över näringslivet.

Finansutskottet anser att förslaget om direktlån till bolag och föreningar är
en anpassning till de förhållanden som i dag råder på marknaden. Avregleringen
på kreditmarknaden har bidragit till att återlånen minskat. Det är
därför naturligt att nya finansieringsformer skapas som är bättre anpassade
till dagens marknadssituation. Det skulle också innebära att förutsättningarna
blir mer jämställda med dem som gäller för försäkringsbolagen.

Farhågorna att direktlån till företag medför ökade administrationskostnader
för fonden får inte överdrivas. De företag som kan komma i fråga är

FiU 1987/88:2 y

större företag som har obligationsmarknaden som alternativ. Det kommer
sannolikt att bli fråga om ett begränsat antal lån uppgående till stora belopp.
För kreditbedömning och kredituppföljning torde tillgänglig expertis kunna
utnyttjas.

Förslaget kan komma att leda till stora förändringar i konkurrensen på
marknaden. Det ligger dock i fondstyrelsernas intresse att hantera de nya
möjligheterna med stor försiktighet så att störningar på marknaden undviks.

Den avreglering av kreditmarknaden som redan skett och den pågående
expansionen inom penningmarknaden har redan medfört stora förändringar.
Den har inneburit att placerarnas verksamhet förskjutits från en sektorfördelad
nettokreditgivning till en förmögenhetsförvaltning baserad på överväganden
om risk och förväntad avkastning för skilda slag av tillgångar.

Utskottet anser i likhet med vad riksbanksfullmäktige anför att direktlånen
inte är avsedda att ersätta den finansiering av bostäder som i dag sker
genom bostadsinstituten.

Utskottet tillstyrker för sin del propositionens förslag om direktlån och
avstyrker därmed i berörd del yrkande 1 i motion NI (m), yrkande 2 i motion
N4 (fp) och i berörd del yrkande 1 i motion N5 (c).

Placering av likvida medel, handel med riskkapitalinstrument
och förvärv av andelar i kommanditbolag

I propositionen föreslås att fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna
skall ha rätt att placera fondmedel i värdepapper med hög likviditet, avsedda
för den allmänna marknaden, i standardiserade köp- och säljoptioner
avseende aktier samt som riskkapital i svenska kommanditbolag.

I motion NI (m) yrkas avslag på dessa förslag. Att låta löntagarfonderna
handla med optioner skulle enligt motionärerna bara öka riskerna för att
fondernas ofta oprofessionella ledning och styrelse skulle göra sådana affärer
att fondernas tillgångar kommer i fara. Tills riksdagen kan fatta beslut om
avveckling av löntagarfonderna är det väsentligt att de medel de förvaltar
skyddas. Inte heller den fjärde fondstyrelsen bör enligt motionärerna få
handla med optioner.

I motion N4 (fp) anförs att man motsätter sig alla förslag avseende
löntagarfonderna som bidrar till att deras medel ökar så att de i ännu större
grad kan köpa upp svenska företag.

I motionerna N2 (c) och N5 (c) accepteras förslagen i den del de avser
fjärde AP-fonden men avvisas i den del de avser löntagarfonderna.

I motion N3 (vpk) avvisas förslaget att fonderna skall få möjlighet att
placera i riskkapitalinstrument som optioner. Förslagen leder inte till någon
förändring av det ekonomiska systemet. Ett nytt fondsystem bör utvecklas i
stället, anser motionärerna.

Som utskottet anfört inledningsvis är det angeläget att fondstyrelserna ges
möjlighet att placera sina medel så att de ger en god avkastning. Detta kräver
att fonderna kan agera med de instrument som är allmänt förekommande på
marknaden. Det torde t.ex. numera vara ganska vanligt att avtal om aktieköp
innefattar någon form av optionsavtal. Det skulle minska fondernas möjligheter
att kurssäkra sina affärer om fonderna inte skulle få ingå optionsavtal

FiU 1987/88:2 y

avseende aktier. Det är enligt utskottets mening rimligt att fondstyrelserna
har samma förutsättningar för sin verksamhet som andra placerare redan
har. Utskottet vill, i likhet med föredragande statsrådet i propositionen,
understryka att syftet med fondstyrelsernas engagemang i optionshandeln
givetvis är att begränsa riskerna. Instrumenten får inte användas på ett
sådant sätt att riskerna på fondstyrelsernas placeringar ökar.

Utskottet anser således från sina utgångspunkter att näringsutskottet bör
avstyrka motionerna NI (m) yrkande 1 i berörd del, N2 (c) yrkande 1, N3
(vpk) yrkande 2 samt N5 (c) yrkande 1 i berörd del.

Ramen för innehav av utländska värdepapper

I propositionen föreslås att ramen för fjärde fondens utlandsplaceringar
behålls till 1 % av tillgångarna.

I motion N2 (c) och i motion N5 (c) yrkas att ramen i enlighet med fjärde
fondstyrelsens förslag utvidgas till 2 %.

Finansutskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att det nu inte
finns tillräckliga skäl för att föreslå en förändring av fjärde fondstyrelsens
möjligheter att köpa utländska aktier. En sådan bör anstå tills en utvärdering
kan göras av den utökning av möjligheterna för svenska placerare att
förvärva utländska aktier som riksbanken aviserade den 12 november 1987.

Utskottet avstyrker därmed motion N2 (c) yrkande 4 och N5 (c) yrkande 2.

Placering av ytterligare pensionsmedel i aktier och
riskkapitalinstrument (en femte AP-fond)

I propositionen aviseras att regeringen senare skall föreslå att en ny
fondstyrelse skall inrättas av samma typ som fjärde fondstyrelsen för att
placera ytterligare AP-fondmedel i aktier och i vissa riskkapitalinstrument.
Man bör av marknadsskäl inte låta fjärde fondstyrelsens andel av aktiemarknaden
bli särskilt mycket större, anförs det i propositionen.

Detta förslag skall enligt motionerna NI (m), N2 (c) och N4 (fp) inte
genomföras. Det offentliga ägandet på aktiemarknaden är redan stort. Det
innebär enligt motionärerna en ökad politisk kontroll av näringslivet och
hämmar den ekonomiska tillväxten.

Även i motion N3 (vpk) anförs att en femte AP-fond inte bör inrättas.
AP-fondens inriktning måste förändras i grunden. Löntagarfonderna bör
omvandlas till samhällsfonder och bl.a. användas för att befrämja samhällsekonomiska
målsättningar, främja regional balans, stödja löntagarkollektiva
företag och nya samhälleliga industrier, motverka transnationalisering och
industriutflyttning m.m.

Utskottet anser, som framgått, att starka skäl talar för att åtgärder vidtas
som kan bidra till att öka avkastningen på AP-fondens medel. De medel som
tillförts fjärde AP-fonden har förvaltats på ett effektivt sätt och därmed
bidragit till att stärka AP-fondsystemet. Utskottet har därför från sina
utgångspunkter inte något att erinra mot att ytterligare en sådan fond
inrättas. Huruvida det bör ske genom den nuvarande fjärde fondstyrelsen
eller genom en ny fondstyrelse ankommer på näringsutskottet att bedöma.

FiU 1987/88:2 y

Utskottet avstyrker forsin del motionerna NI (m) yrkande 2, N2 (c) yrkande
2 samt N4 (fp) yrkande 1.

Utskottet vill med anledning av motion N3 (vpk) anföra att APfondsystemet
inkl. löntagarfonderna bör bestå i sin nuvarande form. De kan
naturligtvis som framgår av propositionen utvecklas i vissa avseenden. Att
helt omvandla dem i den riktning motionärerna föreslår skulle innebära att
en väsentlig del av ATP-systemet förändras och i vissa stycken spolieras. Det
kan utskottet inte acceptera. Utskottet avstyrker därför motion N3 (vpk)
yrkande 1.

Övriga frågor

Riksdagens insyn i fondförvaltningen

I propositionen föreslås att den granskning som riksdagen gör av fjärde
fondstyrelsens årsredovisning skall utsträckas till att avse samtliga fondstyrelser.
Fondernas medel skall inom ramen för vad som är förenligt med den
allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens
funktionssätt förvaltas på ett sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för
försäkringen för tilläggspension. I samband med att kompletteringspropositionen
föreläggs riksdagen brukar regeringen också redovisa sin bedömning
av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Enligt föredragandens
mening vore det naturligt att riksdagen i detta sammanhang får
möjlighet att ta ställning också till fondstyrelsernas verksamhet. Fondmedlen
representerar en inte oväsentlig del av kapitalflödet i samhällsekonomin och
det är därför viktigt att förvaltningen av dessa medel kommer att diskuteras i
ett sammanhang där de rätteligen hör hemma.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra att det av den redovisning
av fondstyrelsernas verksamhet som skall lämnas till riksdagen under våren,
bör framgå vilket behov som föreligger att anpassa ATP-avgiftsuttaget till
utbetalningarna. Det är naturligt att riksdagen med utgångspunkt i bedömningarna
av den ekonomiska utvecklingen och inriktningen av den ekonomiska
politiken tar ställning till det framtida avgiftsuttaget redan under
vårsessionen. Detta bör enligt utskottets mening göras samlat i ett sammanhang.
Det vore med tanke på arbetsbelastningen i kammaren under
riksmötets slutskede önskvärt att detta kunde ske redan under april eller
senast i mitten av maj. Det skulle i så fall kräva att redogörelsen lämnades till
riksdagen redan den 1 april.

Fondstyrelsernas demokratiska förankring

Förslaget om utseende av fondstyrelsernas ledamöter föranleder inte någon
erinran från utskottets sida.

Redovisning efter reala principer

Finansutskottet tillstyrker från sina utgångspunkter att fondstyrelsernas
förvaltningsberättelser kompletteras med en redovisning efter reala principer.
En balansräkning efter sådana principer torde ge ett bättre uttryck för
det långsiktiga avkastningskravet.

FiU 1987/88:2 y

Stockholm den 26 november 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s).
Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Margitta Edgren (fp), Leif
Marklund (s) och Gunvor Norberg (c).

Avvikande meningar

1. Sparandet i AP-fonderna

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 1 börjar med rubriken ”Sparandet i APfonderna”
och på s. 2 slutar med ”skall ses” bort ha följande lydelse:

AP-fonderna

ATP-systemet är ett s.k. fördelningssystem. Det finns därmed inget strikt
samband mellan vad en person betalat in i avgifter och storleken på hans
pension. Någon fondering av medel behöver egentligen inte göras, eftersom
pensionerna betalas med avgifter som samtidigt flyter in från den förvärvsarbetande
generationen. Under en uppbyggnadsperiod skapades emellertid en
fond. Det finns dock inte någon koppling mellan fondens storlek eller mellan
förräntningen av medlen i AP-fonden och de framtida pensionsutbetalningarna.

AP-fonden har fått två huvudsyften: dels att i kollektiv form svara för en
stor del av sparandet i ekonomin, dels att stärka det statliga och fackliga
inflytandet i näringslivet. Enligt utskottets mening är inte någon av funktionerna
önskvärd.

I Sverige har sparandet alltmera förskjutits från individuellt sparande till
kollektivt sparande. Den privata sparkvoten är negativ, dvs. hushållen
konsumerar för mer än de tjänar. Det är en allvarlig företeelse.

Allmänna pensionsfonden utgör en oerhörd koncentration av inflytande.
Ingen annan institution kan jämföras med AP-fonden beträffande tillgångar.
Första-tredje fondstyrelserna disponerar över ca 280 miljarder kronor.
Tillsammans utgör den fjärde AP-fondstyrelsen och de fem löntagarfondstyrelserna
en inflytelserik grupp på den svenska aktiemarknaden. Vid årsskiftet
hade den fjärde fondstyrelsen tillgångar värderade till 12,13 miljarder
kronor, därav 11,25 miljarder i form av aktier. Detta gör den fjärde
fondstyrelsen till en av de absolut största ägarna på den svenska aktiemarknaden.

Avkastningen på AP-fondens tillgångar anges i propositionen som ett av
de grundläggande problemen i systemet. Det är enligt utskottets mening inte

FiU 1987/88:2 y

riktigt. Fondens avkastning är som nämnts inte avgörande för möj ligheten att
betala ut framtida pensioner.

Problemet är i stället att vi för att trygga framtidens pensioner måste ha en
god ekonomisk tillväxt i Sverige. Ökad tillväxt innebär att belastningen för
de arbetande generationerna att finansiera pensionerna blir mindre.

För att åstadkomma en ökad tillväxt måste skattepolitiken ändras så att
arbete och privat sparande stimuleras. Men de åtgärder som föreslås i
propositionen kommer att minska tillväxten. Varje ökning av den politikerstyrda
ekonomin, som i detta fall en utvidgning av fondkomplexet, minskar
effektiviteten och framtidstron inom näringslivet. Det innebär därmed också
ett hot mot framtidens pensioner.

2. Sparandet i AP-fonderna

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 2 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”skall ses”
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock, i likhet med vad som anförts av fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret, att mycket talar för att det positiva
finansiella sparandet som krävs i den offentliga sektorn - för finansiell balans
i den svenska ekonomin - bör ske i AP-fonden. Det skulle innebära att
AP-fonden kan bibehålla sin funktion som buffert vid svängningar av tillfällig
natur i avgiftsinkomster och pensionsutbetalningar. För detta krävs att
ATP-systemets inkomster förstärks. Det är därför nödvändigt att avgifterna
höjs. Även andra finansieringskällor kan användas som t.ex. särskild
ATP-avgift (skatt) på spekulation, t.ex. aktier, optioner m.m. En sådan
finansiering har dessutom fördelen att det skulle bidra till att försvåra finansoch
spekulationsverksamhet.

3. Förvärv av fast egendom

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med
”gynnsam avkastning” bort ha följande lydelse:

Förslaget bygger på antagandet att fondstyrelserna genom denna form av
placeringar skulle kunna höja avkastningen på det kapital de förvaltar. Men
fastigheter ger normalt mycket låg direkt avkastning. Mot bakgrund av den
värdestegring som skett kan man möjligtvis säga att det under ett antal år
varit fördelaktigt att äga fastigheter. Det finns emellertid inte något som visar
att placeringar i fastigheter i framtiden skulle uppvisa bättre totalavkastning
än andra placeringar.

På lång sikt finns det snarast anledning att anta att avkastningen av olika
slags placeringsobjekt, efter justering för skilda riskgrader, blir lika. I ett
långsiktigt perspektiv kommer nämligen avkastningsskillnader att utjämnas,
eftersom mera kapital strömmar till högavkastande placeringsobjekt och
därmed sänker avkastningen.

Eftersom AP-fondernas placeringar är långsiktiga, kan man förvänta sig

FiU 1987/88:2 y

att fonden inte missgynnas av att avstå från vissa slags placeringar. Så fort
något blir känt som förändrar den förväntade framtida avkastningen av ett
slags placeringar kommer kapitalmarknadens aktörer att agera, så att
skillnaderna elimineras.

Om det således egentligen inte finns någon anledning för fondstyrelserna
att köpa fast egendom, finns det däremot enligt utskottet goda skäl för att
fondstyrelserna inte skall bli fastighetsägare. För att kunna tillgodogöra sig
eventuell värdeökning skulle fondstyrelserna vara tvungna att förhållandevis
ofta sälja och köpa fastigheter.

Att äga fastigheter innebär att man tar ett aktivt ansvar för egendomen.
Även om regeringen förutser att förvaltningsbolag kommer att förvalta
fastigheterna, återstår likväl ett ägaransvar som fondstyrelserna inte har
förutsättningar för.

AP-fondens inträde på fastighetsmarknaden kommer att medföra höjda
fastighetspriser. Det finns vidare en risk för att fondstyrelserna engagerar sig
i fastighetsprojekt av politiska skäl.

Utskottet avstyrker med det anförda propositionens förslag och motion N2
(c) yrkande 3 samt tillstyrker motion NI (m) yrkande 1 i berörd del. Det
innebär att också yrkande 3 i motion N4 (fp) och yrkande 1 i berörd del i
motion N5 (c) är tillgodosedda.

4. Förvärv av fast egendom

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet ser” och slutar med ”berörd del”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det emellertid anledning att ställa sig
tveksam till att låta fonderna få köpa fastigheter via indirekt ägande av
fastighetsbolag. Det förekommer att fastighetsbolag även bedriver annan
verksamhet. Det skulle således kunna komma att medföra att fonderna kom
att placera medel på sätt som inte medges i pensionsreglementet. Utskottet
ser inte skäl att medge sådana placeringar och yrkar att propositionen avslås i
denna del. Utskottet tillstyrker med detta motion N4 (fp) yrkande 3.
Motionerna NI (m) yrkande 1 och N5 (c) yrkande 1 i berörda delar avstyrks
dock av utskottet.

5. Förvärv av fast egendom

Gunnar Björk och Gunvor Norberg (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”gynnsam
avkastning” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid att AP-fonderna inte bör medverka till att öka
koncentrationseffekterna med sina fastighetsköp. Det är angeläget att
förvärven ges en balanserad geografisk fördelning. Vad utskottet nu anfört
om inriktningen av fastighetsköp bör näringsutskottet med anledning av
motion N2 (c) yrkande 3 föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen
till känna.

FiU 1987/88:2 y

6. Direktlån till bolag och ekonomiska föreningar

FiU 1987/88:2 y

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Margitta Edgren (fp) anser att den del av utskottets yttrande sorn på
s. 3 börjar med ”Finansutskottet anser” och på s. 4 slutar med ”motion N5
(c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det kan ifrågasättas om
fonderna verkligen skulle kunna öka sin avkastning genom att ge direktlån
till företag. Det bör noteras att det inte ställs några särskilda krav på säkerhet
för lånen. Fonderna måste således göra en kredit- och säkerhetsbedömning.
Detta kommer att öka fondernas kostnader oavsett om man anlitar
utomstående expertis eller bygger upp en egen administration. På sikt kan
även kreditförluster uppkomma.

Lånen skulle ändra fondernas karaktär av pensionsmedelsförvaltare med
placeringar i instrument med mycket hög grad av säkerhet.

En stor remissopinion anser att fondstyrelserna inte skulle kunna förmedla
kapital effektivare än bankerna. Tillkomsten av en ny stor långivare kommer
emellertid att kraftigt påverka kreditmarknadens struktur. Det finns också
en risk att AP-fondernas styrelser får ett oacceptabelt inflytande över de
företag till vilka de lånat ut stora belopp. Det finns som utskottet ser det inte
skäl att vidga fondernas inflytande i det privata näringslivet. Utskottet anser
från sina utgångspunkter att näringsutskottet bör tillstyrka motionerna NI
(m) yrkande 1 i berörd del, N4 (fp) yrkande 2 och N5 (c) yrkande 1 i berörd
del.

7. Placering av likvida medel, handel med
riskkapitalinstrumenten och förvärv av andelar i
kommanditbolag

Anne Wibble (fp). Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Gunvor
Norberg (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med
”Sorn utskottet” och på s. 5 slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör löntagarfonderna avvecklas. Det finns därför
inte skäl att vidga deras möjligheter att göra placeringar. Utskottet anser
därför att propositionens förslag i denna del bör avstyrkas av näringsutskottet,
vilket innebär att motionerna N2 (c) yrkande 1 och N5 (c) yrkande 1 i
berörd del bör tillstyrkas av näringsutskottet. Därmed tillgodoses också de
önskemål som framförs i motion N4 (fp).

Utskottet godtar att vissa ändringar görs i reglementet för fjärde fondstyrelsen.
Det förefaller rimligt att fjärde fondstyrelsen får möjlighet att
utnyttja de placeringsmöjligheter som marknaden erbjuder. Syftet med
fondstyrelsens engagemang i optionshandeln är givetvis att begränsa riskerna.
Instrumenten får inte användas på ett sådant sätt att riskerna för
fondstyrelsernas placeringar ökar. Utskottet avstyrker således motionerna
NI (m) yrkande 1 i berörd del och N3 (vpk) yrkande 2.

8. Placering av likvida medel, handel med
riskkapitalinstrument och förvärv av andelar i
kommanditbolag

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Sorn utskottet” och på s. 5 slutar
med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill anföra att handeln med optioner är ett viktigt inslag på en väl
fungerande värdepappersmarknad. Väl avvägda optionsaffärer fungerar
som en försäkring mot sjunkande kurser. Det finns också möjligheter att
göra mycket stora vinster samtidigt som riskerna ökar.

Utskottet instämmer i de farhågor som anförs i motion NI (m) för att låta
löntagarfonderna handla med optioner. Det skulle bara öka riskerna för att
fondernas ofta oprofessionella ledning skulle göra sådana affärer att
fondernas tillgångar kommer i fara.

Tills riksdagen kan fatta beslut om avveckling av löntagarfonderna är det
väsentligt att de medel de förvaltar skyddas. Ej heller den fjärde fondstyrelsen
bör få handla med optioner.

Utskottet avstyrker således propositionens förslag och tillstyrker motion
NI (m) yrkande 1 i berörd del. Det innebär att motionerna N2 (c) yrkande 1,
N3 (vpk) yrkande 2 samt N5 (c) yrkande 1 till vissa delar är tillgodosedda.

9. Placering av likvida medel, handel med
riskkapitalinstrument och förvärv av andelar i
kommanditbolag

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 4 börjar med ”Sorn utskottet” och på s. 5 slutar med
”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör inte AP-fondernas engagemang i privata
företag fördjupas ytterligare. Fjärde fondstyrelsen och löntagarfonderna har
inte, på det sätt utskottet ansett önskvärt, lyckats bidra till att förändra det
ekonomiska systemet. De har snarare förstärkt sambandet mellan staten och
det privata kapitalet. Fonderna har inte heller medfört större makt för de
anställda eller några positiva sysselsättningseffekter.

Det är inte förvånande att fonderna misslyckats med att öka samhällets och
de anställdas inflytande över företagen. Fondernas medel har använts för
aktieköp i etablerade privata börsföretag. En stor del av medlen har använts
till finansiering av företag med omfattande kapitalexport och en stor del av
sin sysselsättning utomlands.

Fonderna har opererat på marknaden på samma sätt som andra aktieägare.
Huvudmålet har varit att skapa högsta möjliga förräntning av kapitalet
vilket snarare förstärker än förändrar det ekonomiska systemet. Utskottet
ser mot denna bakgrund inte skäl att låta fonderna i än högre grad, genom
optionsinstrument m.m., vara med och spela med i detta spel.

Utskottet avstyrker därför propositionens förslag i denna del och föreslår
att näringsutskottet tillstyrker motion N3 yrkande 2. Det innebär att också

FiU 1987/88:2 y

berörda delar av yrkande 1 i motion NI (m), yrkande 1 i motion N2 (c) samt
yrkande 1 i motion N5 (c) blir tillgodosedda.

10. Ramen för innehav av utländska värdepapper

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Gunvor
Norberg (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Finansutskottet anser” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att målet för AP-fondernas placeringspolitik måste vara
att erhålla god och säker avkastning på pensionssparandet. Ett sätt att
minska riskerna är att sprida aktieplaceringarna till flera länder. Utskottet
tillstyrker därför att fjärde AP-fonden bör få utöka ramen för sina
utlandsplaceringar från nuvarande 1 % till 2 %. Detta kräver enligt utskottet
att också valutaregleringen i dessa avseenden avskaffas.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion N2 (c) yrkande 4 och N5 (c)
yrkande 2.

11. Ramen för innehav av utländska värdepapper

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Finansutskottet anser” och slutar
med ”november 1987” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet ser för sin del inte några skäl att nu ändra fjärde
fondstyrelsens möjligheter att köpa utländska aktier.

12. Placering av ytterligare pensionsmedel i aktier och
riskkapitalinstrument (en femte AP-fond)

Anne Wibble (fp). Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Gunvor Norberg (c) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet anser”
och på s. 6 slutar med ”N3 (vpk) yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Det finns för närvarande sex stora offentliga institutioner med uppgift att
placera medel på aktiemarknaden - fjärde fondstyrelsen och de fem
löntagarfonderna. Genom att inrätta en ny, femte fondstyrelse kommer
AP-fondsystemet att inom en snar framtid ha en placeringskapacitet som
uppgår till mer än 10 % av det samlade börsvärdet. Det är tillräckligt för att
kunna kontrollera flertalet av Sveriges största börsnoterade företag. Det
innebär således en kraftig maktkoncentration.

Utskottet anser att det offentliga ägandet på aktiemarknaden redan är för
stort. Det främjar inte företagen eller effektiviteten i ekonomin att med hjälp
av skatter och avgifter från företagen bygga upp stora offentliga fonder och
placera medlen på aktiemarknaden. Det finns därför inte skäl att inrätta en
ny fond för offentliga aktie- och företagsköp. I stället bör det offentliga
ägandet minskas genom en avveckling av löntagarfonderna.

Utskottet anser att näringsutskottet med anledning av motionerna NI (m)

FiU 1987/88:2 y

yrkande 2, N2 (c) yrkande 2 och N4 (fp) yrkande 1 bör föreslå att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att något förslag om en ny femte
fondstyrelse för aktieköp inte bör föreläggas riksdagen.

13. Placering av ytterligare pensionsmedel i aktier och
riskkapitalinstrument (en femte AP-fond)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet anser” och på s. 6 slutar med ”N3
(vpk) yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion N3 (vpk) att
AP-fondsystemet bör förändras i grunden. Frågan om en fjärde eller femte
fond är ovidkommande. Den viktiga frågan gäller hur ett fondsystem skall
utformas, som verkligen har udden riktad mot storfinansens makt - ett
fondsystem, som tjänar en självständig politik i de lönarbetandes kollektiva
intresse och inte binder upp dem vid de villkor det borgerliga samhället sätter
upp.

En utgångspunkt måste vara att fonderna inte ensamma kan dominera
försöken att skapa en motpol till den kapitalistiska maktstrukturen. De
måste vara en del av en mer omfattande strategi syftande till att genombryta
storkapitalets ledande ställning i samhället. Därför är det nödvändigt att
även överföra storbankerna i samhällelig ägo. Det är också nödvändigt att
nationalisera stiftelser och investmentbolag. Fonderna måste också kombineras
med en skatte- och fördelningspolitik, som angriper de oförtjänta och
spekulativa värde- och förmögenhetsökningarna, och som stärker sådana
offentliga verksamheter, vilka har betydelse för de breda folklagrens
levnadsförhållanden.

Löntagarfonderna tillhör en av de kapitalkällor som skulle kunna omvandlas
och utgöra grunden för ett fondsystem som satte samhällsintresset främst
- samhällsfonder.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion N3 (vpk) att
samhällsfonder bör inrättas för att i första hand inriktas på att genomföra ett
långsiktigt program för nyindustrialisering i nationell skala. När det privata
storkapitalet i så hög grad undandrar sig denna uppgift, måste de lönarbetande
själva påtaga sig den. Fonderna skall med denna inriktning i första hand
sättas in för att stärka och utveckla den offentligägda och kooperativa
industrin för att ge denna rollen av spjutspets i den fortsatta industriella
utvecklingen. Fonderna skall alltså inte uppträda som aktieköpare i privatföretag
på den privata aktiemarknadens villkor och med accepterande av de
ramar, som det kapitalistiska näringslivets ledande krafter redan dragit upp.

Målsättningen för hela AP-fondsystemet, och löntagarfonderna i synnerhet,
är att vara ett verktyg för att förskjuta maktförhållandena i samhället till
de arbetandes fördel. Följande målinriktning bör därför gälla:

a) Fonderna skall främja samhällsekonomiska målsättningar.

b) Fonderna skall främja regional balans, med arbete, service och en god
miljö i alla delar av landet.

FiU 1987/88:2 y

c) Fonderna skall stödja löntagarkollektiva företag och nya samhälleliga
industrier.

d) Fonderna skall aktivt motverka transnationalisering och industriutflyttning.

Med denna inriktning kan det nuvarande näringslivsanpassade löntagarfondsystemet
omvandlas till ett system med samhällsfonder.

Finansutskottet anser att riksdagen med anledning av motion N3 (vpk)
yrkande 1 hos regeringen bör begära ett förslag till ny inriktning av
AP-fondsystemet och löntagarfondsystemet i enlighet med vad utskottet här
anfört.

14. Övriga frågor. Riksdagens insyn i fondförvaltningen,
fondstyrelsernas demokratiska förankring samt redovisning
efter reala principer

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Gunvor Norberg (c) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Finansutskottet
vill” och slutar med ”långsiktiga avkastningskravet” bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att regeringen i propositionen avvisar förslaget från
riksrevisionsverket (RRV) att inrätta en särskild nämnd med uppgift att ta
ställning till om ett visst handlande är förenligt med intentionerna i
fondreglementet och i övrigt vara normgivande för fonderna. RRV konstaterar
i sin granskning att såväl fondstyrelserna som revisorerna gjort olika
tolkningar av fondreglementet. Utskottet anser det anmärkningsvärt att
förslaget om nämnd avvisas i propositionen. Eftersom frågan om insyn och
kontroll för närvarande är föremål för överväganden och utredningar i flera
sammanhang, anser utskottet att RRV:s förslag bör övervägas på nytt i
positiv anda när ställning skall tas till dessa kommande förslag.

Fondstyrelsernas demokratiska förankring

Utskottet anser att löntagarfonderna skall avvecklas. Det finns därför inte
anledning att införa direkta val. Utskottet konstaterar att den undanmanöver
i form av löfte om direktval som gjordes vid löntagarfondernas införande nu
visar sig vara just en undanmanöver, ett tomt löfte.

Real redovisning

Regeringen föreslår att fondstyrelserna och löntagarfondstyrelserna skall
komplettera sin redovisning med en real redovisning.

Utskottet anser att detta är en tämligen ointressant fråga. Löntagarfonderna
blir inte bättre med real redovisning. De bör avvecklas i stället.

FiU 1987/88:2 y

15. Övriga frågor. Fondstyrelsernas demokratiska förankring FiU 1987/88:2 y

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 6 som börjar med ”Förslaget om” och slutar med ”utskottets
sida” bort ha följande lydelse:

Löntagarfonderna utgör ett väsentligt inslag i den institutionella kapitaluppbyggnaden
i Sverige. Hur de agerar och vilka riktlinjer de följer har stor
betydelse för samhällsutvecklingen och maktförhållandena. Enligt utskottets
mening fordrar detta att fondernas övergripande politik skall utformas enligt
mer demokratiska principer än nu. Det bör finnas ett direkt folkligt
inflytande, och fondernas politik bör vara föremål för demokratisk diskussion
och demokratiska procedurer. För ett sådant ändamål är olika praktiska
vägar tänkbara. Styrelserna kan ställas under ett valt representantskap.
Valen till det sistnämnda kan tänkas ske endera med allmän rösträtt (en
fjärde valsedel) eller med valkorporationer grundade i de fackliga organisationerna.
Även andra metoder för demokratiska val är tänkbara. Dessa
frågor bör ytterligare bearbetas och förslag framläggas. Näringsutskottet bör
föreslå att riksdagen ger regeringen till känna vad finansutskottet här anfört.