yttr 1986/87 sou7y y (Yttrande 1986/87:sou7y)

Socialutskottets yttrande
1986/87:7 y

över totalförsvarets fortsatta utveckling, såvitt
avser hälso- och sjukvården samt socialtjänsten
(prop. 1986/87:95, bil. 4)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt om yttrande från socialutskottet över proposition
1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling i vad avser regeringens
i bil. 4 (socialdepartementet) framlagda förslag — nämligen förslag
om antagande av två lagförslag, förslag om riktlinjer för hälso- och sjukvården
i krig samt förslag om vissa anslag för budgetåret 1987/88 — jämte
motionsyrkanden i anslutning till nämnda förslag. Försvarsutskottet har
dessutom berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen i
övrigt jämte därtill anknutna motionsyrkanden.

Med anledning härav yttrar sig utskottet över — förutom förslag i nämnda
bilaga till propositionen — följande med anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen motion 1986/87: FÖ122 av Anita Bråkenhielm
(m), motion 1986/87:Föl27 av Olof Johansson m. fl. (c), såvitt avser yrkande
19, motion 1986/87:Föl30 av Daniel Tarschys m. fl. (fp) samt motion
1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt avser yrkande 3 d.

Utskottet har beslutat att med yttrandet till försvarsutskottet överlämna
den under allmänna motionstiden väckta motionen 1986/87:So477 av
Blenda Littmarck och Ingvar Eriksson (båda m) om sjukhusens säkerhet i
krig. Utskottets yttrande omfattar även denna motion.

Utskottet

Bakgrund

Genom 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) fastlädes
som mål för hälso- och sjukvården i krig att varje människa som är i
behov därav skall ges den vård som hennes tillstånd kräver så långt möjligheterna
medger. I beslutet uppmärksammades hälso- och sjukvården som
en av de svagaste länkarna i totalförsvaret, främst mot bakgrund av den
otillfredsställande beredskapen beträffande försörjningen med sjukvårdsmateriel
av förbrukningskaraktär. Beslutet preciserade den långsiktiga inriktningen
av hälso- och sjukvården i krig. Därvid prioriterades åtgärder för
att tillgodose krigsbehovet av förbrukningsmateriel och läkemedel samt
utbildning. I beslutet fastställdes en investeringsram på 320 milj. kr. för
femårsperioden 1982/83 — 1986/87, dvs. 64 milj. kr. per budgetår. 1

SoU

1986/87:7 y

1 Riksdagen 1986/87. 12 sami. Nr 7y

När det gäller förbrukningsmateriel fick 1982 års försvarsbeslut till följd
att regeringen den 10 november 1983 godkände en överenskommelse mellan
staten och sjukvårdshuvudmännen. Denna överenskommelse gäller
t. o. m. budgetåret 1986/87 och innebär att sjukvårdshuvudmännen för statens
räkning inköper, lagrar och omsätter förbrukningsmateriel inom en
fastlagd ram på 115 milj. kr. för femårsperioden. Därefter har avtal träffats
mellan staten och de enskilda sjukvårdshuvudmännen om beredskapslagringen,
vilken byggts upp som en reserv utöver sjukvårdshuvudmännens
normala driftlager. Staten har enligt avtalen insyn i verksamheten. De första
individuella avtalen träffades under hösten 1984. Vid årsskiftet 1986/87
hade avtal slutits med samtliga sjukvårdshuvudmän. Det senast träffade
avtalet som avsåg Gotlands län hade i mars 1987 inte formellt godkänts av
regeringen. Utbetalningar till sjukvårdshuvudmännen görs av socialstyrelsen
efter räkning från resp. sjukvårdshuvudman. Fram till i mars 1987 hade
socialstyrelsen utbetalat 50 milj. kr. av totalt anvisade 115 milj. kr. Fyra
landsting hade inte inkommit med någon räkning. Utöver de nämnda utbetalningarna
har socialstyrelsen också utbetalat 21 milj. kr. till sjukvårdshuvudmännen
som engångsersättningar.

En överenskommelse har också träffats mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
som syftar till att dessa tar över ansvaret för beredskapslagring
av s. k. varaktig sjukvårdsutrustning. Överenskommelsen godkändes av regeringen
den 6 februari 1986. Fram till i mars 1987 hade inte något avtal
träffats mellan staten och något enskilt landsting.

1984 års försvarskommitté framhåller i sitt slutbetänkande Det svenska
totalförsvaret inför 90-talet (SOU 1987:9) beträffande genomförandet av
1982 års beslut att det försenats framför allt avseende de civila delarna.
Detta betecknas som otillfredsställande. Kommittén har funnit att beredskapen
i fråga om försörjning med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdens
behov fortfarande ligger på en oacceptabelt låg nivå. Målet för de insatser
som därför måste göras bör enligt kommittén vara att vid den kommande
försvarsbeslutsperiodens slut ha byggt upp resurser så att i vart fall krigsbehoven
i huvudsak kan tillgodoses. Kommittén förordar en kraftig förstärkning
av uthållighet och kapacitet för den civila hälso- och sjukvården i krig.
Kommittén ger en femårig ekonomisk ram på totalt 1 096 milj. kr. varav 500
milj. kr. avser särskilda insatser under försvarsperioden.

Riktlinjer för programmet hälso- och sjukvården i krig

Målet för hälso- och sjukvården i krig är enligt 1982 års försvarsbeslut att
varje människa som är i behov därav skall så långt möjligheterna medger
ges den vård som hennes tillstånd kräver. I proposition 1986/87:95 om
totalförsvarets allmänna inriktning uttalas beträffande inriktningen i stort
att den inriktning av verksamheten som angavs i 1982 års försvarsbeslut
fortfarande bör gälla (prop. bil. 4 s. 10 f.). Där anförs vidare att hälso- och
sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande funktion i vilken flera
totalförsvarsmyndigheter har att samverka för det gemensamma målet att
varje människa, civil eller militär, skall kunna få den vård som hennes

SoU 1986/87:7 y

tillstånd kräver. De berörda totalförsvarsmyndigheterna har ansvar och
resurser för olika delar av hälso- och sjukvården. Genom försvarsmaktens
hälso- och sjukvård tillförs funktionen hälso- och sjukvården i krig betydande
resurser som normalt inte står till förfogande för fredssjukvården.
Vidare anförs i propositionen att huvudansvaret för all hälso- och sjukvård
som inte faller under försvarsmakten bärs av den civila hälso- och sjukvården
och att verksamheten inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård främst
bör inriktas på akut omhändertagande.

1 fråga om planeringen för hälso- och sjukvården i krig uttalas i propositionen
att det för denna verksamhet är av största vikt att beakta krigsmiljöns
särskilda krav och skapa förståelse för vikten av att i kris- och krigstillstånd
kunna lösa uppgifterna under mer primitiva förhållanden. Det är nödvändigt
att i all planering inom funktionen Hälso- och sjukvård m. m. utgå från
en sådan bakgrund. Man måste också vara medveten om att vårdstandard
och behandlingsnormer inte kan vara desamma som i fredstid. Målet för
hälso- och sjukvården i krig får dock inte eftersättas.

När det gäller de behov av sjukvård som måste tillgodoses också under
krig anförs i propositionen att dessa omfattar dels akuta kirurgiska operationer,
dels akuta invärtesmedicinska åtgärder, dels akuta psykiatriska åtgärder.
Vad gäller akuta kirurgiska operationer av fredsmässig karaktär
bedöms behoven vara minst i samma storleksordning i krig som i fred.
Därför måste även i krig erforderlig kirurgisk operationskapacitet reserveras
för dessa behov. Vårdbehoven inom långtidssjukvård och omsorgen om
psykiskt utvecklingsstörda kvarstår i huvudsak oförändrade i krig.

Utskottet har inte något att erinra emot vad föredragande statsrådet har
anfört om inriktningen i stort när det gäller programmet hälso- och sjukvården
i krig.

Ledningen av hälso- och sjukvården i krig m. m.

Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:57, SoU 23, rskr. 216) om principerna
för ledningen av hälso- och sjukvården i krig. Genom beslutet har
ansvaret för ledningen av hälso- och sjukvården i krig lagts fast på central,
högre regional och lägre regional nivå. Centralt leds den civila hälso- och
sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. På högre regional
nivå har civilbefälhavaren ledningsansvaret. 1981 års riksdagsbeslut innebar
att ledningsansvaret på den lägre regionala nivån överflyttades från
länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen. Härigenom fick sjukvårdshuvudmännen
också ett mera aktivt planeringsansvar för verksamheten i krig.

En motion, motion 1986/87:So477av Blenda Littmarck och Ingvar Eriksson
(båda m), tar upp vissa lednings- och planeringsfrågor. 1 motionen
hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära att en delegation snarast
tillsätts i vilken ingår representanter för socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
och militära myndigheter med uppgift att i enlighet med vad som anförs
i motionen handlägga och kontrollera planeringen av sjukvården under
krig. Motionärerna hänvisar bl. a. till den utredning om sjukvårdens säkerhet
i krig (SSIK; slutrapport ingår i Socialstyrelsen redovisar 1986:12) som
socialstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen presenterade 1985. Motionärerna

SoU 1986/87:7 y

anför att i den planering som många landstingskommuner nu gör inför
framtiden det kan komma att föreslås genomgripande förändringar och
ingrepp i sjukhusstrukturen, vilka kan komma i konflikt med de krav som
ställs på sjukhus och beredskapslager av sjukvårdsmateriel i krig. Motionärerna
anser att det är mycket viktigt att dessa frågor kan lösas i samverkan
mellan berörda parter. Ingrepp och förändringar bör inte genomföras förrän
problemen kunnat lösas.

1 försvarspropositionen (bil. 1 s. 39 f. och bil. 4 s. 13) redovisas att en
samlad översyn av totalförsvarets ledning har påbörjats. En översyn pågår
också i fråga om den kommunala beredskapslagstiftningen (Dir. Fö
1985:01).

När det gäller hälso- och sjukvården anförs det vidare i propositionen att,
oberoende av pågående översyner, ett närmare samarbete bör utvecklas
mellan regeringskansliet, civila och militära myndigheter m. fl. Regeringen
har mot denna bakgrund den 26 februari 1987 beslutat att fr. o. m. den 1
april 1987 inrätta en särskild beredskapsdelegation för hälso- och sjukvården
i krig. Delegationen skall enligt beslutet verka både i fred och i krig. I
fred skall dess uppgifter vara att hålla sig informerad om och ta ställning till
hälso- och sjukvårdens beredskapsförberedelser. Delegationen skall i fred
utgöra ett rådgivande organ inom socialdepartementet. Syftet är att i krig
delar av delegationen skall övergå till att utgöra ett stabsorgan inom socialdepartementet
med uppgift att bereda regeringens beslut om hälso- och
sjukvården. Enligt regeringsbeslutet skall delegationen vara sammansatt av
företrädare för försvars- och socialdepartementen, socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen
samt företrädare för bl. a. överbefälhavaren, försvarets
sjukvårdsstyrelse, överstyrelsen för civil beredskap, civilbefälhavarna
och Svenska kommunförbundet.

Utskottet gör följande bedömning.

Det är av stor betydelse att hälso- och sjukvårdens ledning kan fungera
effektivt och uppfylla de krav och förväntningar som ställs. För att sjukvårdsbehovet
skall kunna tillgodoses i kriser och krig på ett fullgott sätt och
med god uthållighet förutsätts ett väl fungerande samarbete och samverkan
mellan medicinsk och militär expertis och mellan planerings- och ledningsorgan
samt mellan olika huvudmän. SSIK-utredningen har i sitt inventeringsarbete
när det gäller sjukvårdens säkerhet i krig kunnat peka på betydande
svagheter och brister. Det är enligt utskottets mening angeläget att
dessa aspekter uppmärksammas, inte minst i sjukvårdshuvudmännens
framtida planeringsarbete.

Regeringen har för kort tid sedan beslutat att fr. o. m. den I april i år
inrätta en särskild beredskapsdelegation för frågor som rör hälso- och sjukvården
m. m. i krig. Delegationen skall bl. a. hålla sig informerad om men
även ta ställning till hälso- och sjukvårdens beredskapsförberedelser. Utskottet
anser det värdefullt att en sådan delegation nu kommit till stånd.
Den nya delegationen med dess angivna uppgifter och sammansättning
svarar väl mot det krav som framförs i motion So477 (m). Utskottet ser det
som naturligt att delegationen också kommer att beakta frågor som berör
sjukvårdens säkerhet i krig. Motion So477 (m) får mot denna bakgrund
anses vara tillgodosedd.

SoU 1986/87:7 y

Försörjningsberedskapen för hälso- och sjukvården i krig SoU 1986/87:7 y

Även i fråga om försörjning anges i propositionen vissa riktlinjer för hälsooch
sjukvården i krig.

1 1982 års försvarsbeslut prioriterades bl. a. anskaffning för behovet i krig
av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. 1 den nu aktuella propositionen
uttalas sammanfattningsvis om försörjningsberedskapen för hälsooch
sjukvården i krig att riktlinjerna i 1982 års försvarsbeslut bör fullföljas.
Det innebär, anförs det, att förnödenhetsförsörjningen för behovet i krig
förstärks främst när det gäller anskaffning av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
och läkemedel.

I propositionen redovisas den ovan nämnda och år 1983 träffade principöverenskommelsen
om sjukvårdshuvudmännens medverkan i den civila
hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap avseende förbrukningsmateriel
och varaktig sjukvårdsutrustning. Som också framgått ovan innebär
överenskommelsen beträffande förbrukningsmateriel att sjukvårdshuvudmännen
för statens räkning inköper, lagrar och omsätter sådan materiel
inom den ekonomiska ram som statsmakterna har angett för försvarsbeslutsperioden.
När det gäller sjukvårdsmateriel avförbrukningskaraktärberäknas
lager i dag finnas som svarar mot det i krig beräknade kvarstående
civila fredsmässiga sjukvårdsbehovet. Endast mycket begränsade lager
finns däremot för det i krig tillkommande sjukvårdsbehovet. Försvarsmakten
har vissa lager för sina motsvarande behov. I fråga om läkemedel uppskattas
att drygt hälften av de läkemedel som används i fred utgörs av
importerade färdigprodukter och att ca 75 % av den inhemska läkemedelsproduktionen
baseras på importerade råvaror. Substanser för tillverkning
av läkemedel finns lagrade motsvarande det fredsmässiga behovet under ett
förkrigsskede. För den i krig kvarstående fredsmässiga sjukvården finns
vissa kommersiella och statliga lager av färdiga läkemedel. För det i krig
tillkommande sjukvårdsbehovet finns i huvudsak inga civila lager av läkemedel.
Försvarsmakten har vissa lager för sina behov.

S. k. varaktig sjukvårdsutrustning anses finnas hos landstingen i en omfattning
som ej fullt ut tillgodoser behoven i krig. Brister finns bl. a. vid
operationsannexen. Sjukvårdshuvudmännen och statens förhandlingsnämnd
uttalade i principöverenskommelsen från 1983 som en gemensam
ambition att försöka nå en lösning för s. k. varaktig utrustning som motsvarar
den som åstadkommits för förbrukningsmateriel. Parterna har också
enats om att etappvis genomföra ett utrednings- och kartläggningsarbete
för att få underlag för ett slutligt ställningstagande om varaktig utrustning.
Den första etappen redovisades 1985 och har sedan resulterat i en ny överenskommelse
i januari 1986 om fortsatt utredningsarbete. Landstingsförbundet
har nyligen som ett resultat av den nämnda överenskommelsen
redovisat ett utredningsarbete beträffande operationsannexens försörjningsläge
i fråga om medicinsk utrustning och medicinska instrument.

Försvarskommittén har funnit att beredskapen i fråga om försörjning av
såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär som läkemedel för främst
den civila hälso- och sjukvårdsorganisationen fortfarande ligger på en oacceptabelt
låg nivå. Enligt kommittén måste målet vara att man vid den

kommande försvarsbeslutsperiodens slut, dvs. vid utgången av budgetåret
1991/92, skall ha byggt upp resurser så att i vart fall krigsbehoven i huvudsak
kan tillgodoses. Kommittén anser att omedelbara åtgärder bör vidtas
dels för att förbättra möjligheterna till inhemsk produktion under kriser
och i krig, dels för fortsatt uppbyggnad av beredskapslager för krigsbehovet.
Tillgången på varaktig sjukvårdsutrustning bör enligt kommittén också
förbättras men detta bör baseras på en förnyad analys av behovet av operationsannex.

Föredragande statsrådet uttalar i propositionen att han delar försvarskommitténs
uppfattning i dessa frågor. Vad gäller beredskapslager av olika
slag anför föredraganden att anskaffning, lager och omsättning så långt det
är möjligt skall samordnas mellan civila och militära myndigheter och att
principen bör vara att lagringen i första hand bör ske hos den som skall
använda materielen. I propositionen uttalas vidare att lagring på kassationsbasis
bör undvikas så långt möjligt och att möjligheterna att även
utomlands omsätta sjukvårdsmateriel och läkemedel som ännu är användbara
bör undersökas.

1 motion 1986/87.FÖ127 av Olof Johansson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts
beträffande hälso- och sjukvården i krig m. m. (yrkande 19). I motionen tas
bl. a. upp de svagheter som i dag finns inom sjukvårdsorganisationen och
socialtjänsten. Motionärerna anför att det är angeläget att man i all planering
som sker för och under fredstid måste ha en insikt och ansvar för en
situation i avspärrning eller krigssituation. Motionärerna anför vidare att
staten redan i fredstid borde ta sitt ansvar för att det även på sjukvårdsområdet
skall finnas en bättre beredskap genom en mera decentraliserad verksamhet,
genom satsningar på inhemska produkter och inhemsk produktutveckling.

I motion 1986/87:Föl30av Daniel Tarschys m. fl. (fp)begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som i motionen anförs om minskad lagring
av sjukvårdsförnödenheter kombinerad med ökad beredskap för inhemsk
tillverkning och återgång till flergångsanvändning (yrkande 2). Motionärerna
anser att det med den i propositionen föreslagna förstärkningen av
uthålligheten i fråga om förbrukningsmateriel finns en risk att man väljer
onödigt dyra lösningar, främst så att lagring tillgrips också i fall där det vore
möjligt att i stället förbereda inhemsk tillverkning eller återgång till flergångsanvändning.
Motionärerna hänvisar också till att överstyrelsen i sin
beredskapsplanläggning tycks alltför inriktad på lagring medan möjligheter
till inhemska lösningar ägnats för liten uppmärksamhet.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet, som delar uppfattningen att de principer som fastställdes för
hälso- och sjukvården i krig i 1982 års försvarsbeslut alltjämt skall gälla,
anser det angeläget att beslutet nu verkligen kan fullföljas och att beredskapen
kraftigt förstärks särskilt när det gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
och läkemedel.

1 motionerna FÖ127 (c) och FÖ130 (fp) uttalas att man bör vidta åtgärder
för att möjliggöra en inhemsk produktion av sjukvårdsmateriel och läkemedel
i större utsträckning än hittills. Det är enligt utskottet angeläget att

SoU 1986/87:7 y

sjukvården även i kriser och krig kan försörjas med sjukvårdsmateriel och
läkemedel på ett tillfredsställande sätt. Detta förutsätter inte bara lagring
utan också en fungerande inhemsk produktion. Utskottet noterar att försvarskommittén
ansett att omedelbara åtgärder måste vidtas för att bl. a
förbättra möjligheterna till inhemsk produktion under kriser och krig även
om det också erfordras en beredskapslagring. Föredragande statsrådet uttalar
(bil. 4, s. 15) att han delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.

1 motion Fö 130 (fp) tas också upp frågan om återgång till flergångsanvändning.
1 propositionen anförs (bil. 4 s. 16) att behovet av sjukvårdsmateriel
och läkemedel bör kunna begränsas i ett kris- eller krigsläge, i första
hand genom begränsning av sortimentet samt genom olika åtgärder mot
överförbrukning, genom ransonering av tillgängliga resurser och i viss mån
genom återanvändning av engångsmateriel. Vidare anförs att sådana förändringar
dock förutsätter både utbildning av och information till berörd
personal för att kunna genomföras.

Enligt utskottets mening får önskemålen i motionerna i huvudsak anses
tillgodosedda genom vad som anförs i propositionen. Utskottet vill i sammanhanget
också erinra om vad som ovan redovisats och anförts om den
nyligen inrättade delegationen för frågor som rör hälso- och sjukvården
m. m. i krig. Utskottet förutsätter att delegationen även kommer att behandla
frågor av här aktuellt slag.

Personalförsörjning

1 motion I986/87.FÖI30 (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten av ett
ökat inflytande för de civila sjukvårdshuvudmännen vid personalfördelning
mellan militär och civil sjukvård i krig (yrkande 1). Motionärerna
anför att det i dag finns brister i fråga om personalförsörjning bl. a. till följd
av dålig samordning mellan militär och civil sjukvårdsplanering. Motionärerna
anser att man så långt möjligt skall använda de fredstida sjukhusen
och låta dem behålla viktig personal. Sjukvårdshuvudmännen måste få ett
stort inflytande över vilken personal som tas från dem för tjänstgöring vid
militära enheter. Civilbefälhavare och militärbefälhavare bör, anförs det
vidare i motionen, utifrån fastställda principer göra fördelningar mellan
länen. När antalet läkare fastställts bör, anser motionärerna, sjukvårdshuvudmännen
ges ett avgörande inflytande över vilka läkare som tas ut, eftersom
sjukvårdshuvudmannen är den ende som kan överblicka konsekvenserna
om nyckelpersonal rycks bort från viss klinik.

Av 8 § lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m. m. framgår att det är regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer som har att utfärda närmare bestämmelser
om bl. a. registrering och fördelning av den tjänstepliktiga personalen.
Vilken personal som omfattas av tjänsteplikt och vad som ingår i tjänsteplikten
redovisas nedan i avsnittet om utvidgad utbildnings- och övningsplikt
i fred. Enligt 3 § förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal m. m. skall socialstyrelsen efter samråd med försvarets
sjukvårdsstyrelse eller i förekommande fall med överbefälhavaren besluta
om fördelningen av den tjänstepliktiga personalen för krigsplacering samt i

SoU 1986/87:7 y

vilken omfattning resp. myndighet skall disponera den tjänstepliktiga personalen.
Socialstyrelsen skall i den utsträckning som behövs krigsplacera
den personal som disponeras för tjänstgöring inom den civila hälso- och
sjukvården och det civila hälsoskyddet (4 §). Socialstyrelsen får överlåta på
annan central myndighet eller efter samråd med landstingskommun överlåta
på denna att registrera och krigsplacera särskilda grupper av den tjänstepliktiga
hälso- och sjukvårdspersonalen (5 § förordningen).

Enligt vad som anförs i propositionen (bil. 4 s. 16 f.) anses tillgången på
hälso- och sjukvårdspersonal vara tillräcklig för att tillgodose behoven i
krig. Icke desto mindre anses det finnas allvarliga vakanser i såväl den
civila som den militära sjukvårdsorganisationen i krig. Detta har ansetts
bero på att nuvarande system för registrering och fördelning av personal
inte fungerar tillfredsställande. För att möta detta har försvarskommittén
föreslagit att all den hälso- och sjukvårdspersonal som erfordras i krig bör
bli individuellt krigsplacerad i fred. Härvid bör sjukvårdshuvudmännen
och försvarsmakten svara för krigsplaceringen inom civila resp. militära
sjukvårdsenheter. Kommittén har ansett att socialstyrelsen efter samråd
med försvarets sjukvårdsstyrelse bör ange principer för fördelning av personalen.
Föredragande statsrådet gör också bedömningen att krigsplacering
bör ske av all hälso- och sjukvårdspersonal redan i fredstid. Statsrådet
framhåller att merparten av den kvalificerade sjukvården avses ske vid de
civila beredskapssjukhusen. Föredragande statsrådet anför vidare att fördelning
och krigsplacering måste ske på sådant sätt att största möjliga effekt
uppnås för totalförsvaret som helhet.

Utskottet gör följande bedömning.

Mot bakgrund av att den största delen av den kvalificerade sjukvården
även i krig kommer att ske med anlitande av den civila hälso- och sjukvården
och vid de civila beredskapssjukhusen är det enligt utskottet angeläget
att väl fungerande arbetsteam av hälso- och sjukvårdspersonal också i krig
kan fortsätta sin verksamhet. Det är därför viktigt att, såsom påtalas i motion
FÖ130 (fp), beakta sjukvårdshuvudmännens synpunkter i fråga om
personalfördelningen. Å andra sidan måste även det militära behovet av
hälso- och sjukvård tillgodoses. Utskottet delar den i propositionen uttalade
uppfattningen att fördelning och krigsplacering måste ske på sådant sätt
att största möjliga effekt uppnås för totalförsvaret som helhet. Detta förutsätter
en god samverkan mellan civila och militära myndigheter. Utskottet
ser här inte något motsatsförhållande mellan propositionen och motionen.
Utskottet vill också peka på den roll som åsyftas för delegationen för frågor
om hälso- och sjukvården i krig och förutsätter att de synpunkter som framförs
i såväl propositionen som motionen kommer att beaktas inom ramen
för delegationens arbete. Syftet med motionen får därför anses tillgodosett i
här aktuell del.

Utvidgad utbildnings- och övningsplikt i fred

I propositionen läggs fram förslag till utvidgad utbildnings- och tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal, tjänstepliktig veterinärpersonal m. fl.

SoU 1986/87:7 y

Bestämmelser om tjänsteplikt m. m. för bl.a. hälso- och sjukvårdspersonalen
finns bl. a. i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m. m. I 4 § nämnda lag stadgas att den som
är sysselsatt inom hälso- och sjukvården eller veterinärverksamheten är
skyldig att efter anvisning av den myndighet regeringen bestämmer fullgöra
sådan tjänstgöring inom verksamhetsområdet, som hans kroppskrafter och
hälsotillstånd medger. Detsamma gäller den som är anställd med tillsynsuppgifter
hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd. Av stadgandet framgår
vidare att samma tjänstgöringsskyldighet också åvilar personer som har
tidigare yrkeserfarenhet inom något av de nämnda verksamhetsområdena
och som har legitimation för yrket, har erhållit en kvalificerad behörighet
inom yrket eller har avslutat sin tjänstgöring inom verksamhetsområdet en
kortare tid före den tidpunkt då tjänsteplikten görs gällande. Av 6 § tjänstepliktslagen
framgår att den som är behörig att här i riket utöva läkaryrket
eller som har avlagt svensk läkarexamen och som ej före kalenderårets
början fyllt 70 år är skyldig att, i den utsträckning som hans kroppskrafter
och hälsotillstånd medger, under högst 60 dagar delta i utbildning och övning
för tjänstgöring som avses i 4 §. För värnpliktig personal gäller särskilda
bestämmelser.

Till tjänstepliktslagen finns även en särskild förordning (1981:642) om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. m. 1 1 § förordningen regleras
närmare vilken personal som skall hänföras till den tjänstepliktiga personalen.
Förordningen innehåller också vissa bestämmelser om fördelning
och krigsplacering av personal m. m.

I propositionen föreslås att den utbildnings- och övningsplikt som nu
gäller för läkare skall utvidgas till att gälla all hälso- och sjukvårdspersonal
och veterinärpersonal som omfattas av tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen.
Utvidgningen avser också dem som är anställda med tillsynsuppgifter
hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd.

En utvidgning av övnings- och utbildningsplikten har bl. a. föreslagits av
utredningen om sjukvård i krig (USIK.) i dess slutbetänkande Utbildning
för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. Alla remissinstanser som
yttrat sig över USIK:s förslag har i princip tillstyrkt förslaget om utbildningsplikt.
Försvarskommittén har ansett det angeläget att utbildningsplikten
i fred snarast utvidgas till att omfatta inte bara läkare utan all tjänstepliktig
hälso- och sjukvårdspersonal.

1 propositionen hemställs sålunda att riksdagen antar det i propositionen
framlagda och av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal
m. m. Enligt den föreslagna lydelsen av 6 § tjänstepliktslagen skall
den som omfattas av tjänsteplikt enligt 4 § tjänstepliktslagen vara skyldig
att, i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger,
under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för sådan tjänstgöring
som avses i den nämnda paragrafen. För tjänstepliktiga som också är värnpliktiga
finns särskilda bestämmeler. Lagändringen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1987.

1 och med att övnings- och utbildningsplikt nu kommer att omfatta även
veterinärpersonal aviseras i propositionen att regeringen kan komma att

SoU 1986/87:7 y

företa vissa ändringar i tjänstepliktsförordningen. Hittills har socialstyrelsen
inkallat läkare till utbildning enligt 6 § tjänstepliktslagen. Enligt propositionen
bör socialstyrelsen göra detta även i fortsättningen beträffande de
kurser som styrelsen anordnar. I propositionen anförs att det i övrigt är
lämpligt att den som anordnar utbildning som avses i 6 § tjänstepliktslagen
också får kalla in berörda personer till utbildningen. Föredragande statsrådet
utgår från att utbildningsplikten utnyttjas i rimlig omfattning.

Utskottet anser det angeläget att civil krigsplacerad personal kan utbildas
i fredstid för sina uppgifter i krigsorganisationen. Det är även betydelsefullt
att den icke värnpliktiga personalen som är krigsplacerad i försvarsmakten
kan kallas till utbildning och övningar tillsammans med den värnpliktiga
personalen. Utskottet tillstyrker därför förslaget att all den personal som
omfattas av tjänsteplikt enligt 4 § tjänstepliktslagen också skall vara skyldig
att delta i övning och utbildning. Utskottet har ingen erinran mot utformningen
av lagförslaget.

Sjuktransporter med helikopter

I motion 1986/87:Föl22 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs att riksdagen
beslutar att huvudansvaret för det praktiska fullföljandet av beslutet om
sjuktransportverksamheten med helikopter i fredstid läggs på räddningsverket.
Motionären hänvisar till vissa uttalanden i propositionen om bl.a.
krav på medverkan av sjukvårdshuvudmännen för att statliga medel skall
avsättas för att förbättra sjuktransportkapaciteten med helikoptrar. Enligt
motionären måste det klarare sägas ut var huvudansvaret för åtgärdernas
genomförande skall ligga. Det förefaller, anförs det i motionen, nödvändigt
att lägga huvudansvaret på ett ställe. Motionären anser att uppgiften att ta
ansvar för att verksamheten samordnas och organiseras på ett rationellt sätt
bör läggas på räddningsverket.

Sjukvårdshuvudmännen skall enligt 6 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) tillse att det finns en ändamålsenlig organisation för att till och
från sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att
transporten utförs med fordon som är särskilt inrättade för ändamålet. Av
förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen framgår att skyldigheten är begränsad
till de vägburna sjuktransporterna. Formerna för hur sjuktransportverksamheten
närmare skall organiseras har inte lagreglerats.

Ambulansflygtjänsten bekostas i huvudsak med statliga medel. Enligt ett
regeringsbeslut 1969 svarar rikspolisstyrelsen för den med statsmedel bekostade
ambulansflygtjänsten. Ambulansflyg — helikopter eller flygplan
— får rekvireras av läkare eller annan sjukvårdspersonal. En förutsättning
för användning av flygtjänsten är att andra transportmöjligheter inte står
till buds eller att användandet av sådana skulle fördröja transporten och på
så sätt medföra risker för den sjukes liv eller hälsa. Ambulansflyget anlitas
främst vid brådskande sjuktransporter över stora avstånd eller vid transporter
som behöver göras från platser utan farbar väg. Sjuktransporter med
helikopter sker ofta också från öar utan vägförbindelse.

Rikspolisstyrelsen har träffat överenskommelse med Swedair AB om att
långväga akuttransporter inom landet och från de nordiska länderna skall

SoU 1986/87:7 y

ske med flygplan. Den större delen av icke akuta långväga sjuktransporter
utförs av Svensk Flygambulans AB.

Statens räddningsverk inrättades från den 1 juli 1986 samtidigt som civilförsvarsstyrelsen
och statens brandnämnd upphörde. Räddningsverket är
central myndighet för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i krig och
i fred. Verket ansvarar även för att planeringen av räddningstjänstens organisation
och materielanskaffning utformas så att olika räddningsorgan kan
samarbeta effektivt i både krig och fred.

1 propositionen (bil. 4 s. 23 f.) konstateras att sjukvårdshuvudmännen
ansvarar för och disponerar en mycket begränsad del av transportmedlen i
krig. Det fredsmässiga sjuktransportsystemet är i huvudsak avsett för transporter
inom resp. sjukvårdsområde. I krig måste en stor del av sjuktransporterna
ske över läns- och civilområdesgränser.

Försvarskommittén har i sitt betänkande ansett att tillgång till sjuktransporter
med helikopter är av betydelse för en effektivt fungerande hälso- och
sjukvård. I fred behövs helikoptertransporter som komplettering till vägtransporter
i stora delar av landet. I krig ökar behoven av transporter med
helikoptrar.

Försvarskommittén har föreslagit att sjuktransportkapaciteten med helikoptrar
ökas för att tillgodose behoven i krig. Detta bör ske så att även
fredsmässiga behov kan tillgodoses. Helikoptertransporter bör enligt kommittén
organiseras i landstingskommunal och statlig regi för att tillgodose
fredsbehoven och organiseras samordnat med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen,
helikopterorganisationer och privata helikopterföretag. I krig bör
helikoptertransporter kunna ske samlat inom ramen för totalförsvaret. Ansvaret
för civila sjuktransporter åvilar enligt kommitténs uppfattning sjukvårdshuvudmännen.
Rikspolisstyrelsens uppgifter beträffande luftburna
sjuktransporter bör därför överföras till sjukvårdshuvudmännen. Försvarskommittén
uppger att det Finns ett intresse för ett ökat landstingskommunalt
och statligt samarbete när det gäller sjuktransporterna med helikopter.
Kommittén har föreslagit att vissa statliga medel skall avdelas för att förbättra
sjuktransportkapaciteten med helikoptrar både i krig och fred under
förutsättning att sjukvårdshuvudmännen medverkar i motsvarande grad.

Föredragande statsrådet uttalar i propositionen (bil. 4 s. 24) att han delar
kommitténs uppfattning. Enligt vad som anförs är det naturligt att sjukvårdshuvudmännen
ges ett större ansvar för de civila sjuktransporterna.
Statsrådet uttalar att han också avser att pröva hur kommitténs förslag om
en utökad anskaffning av ambulanshelikoptrar kan genomföras och att han
avser att återkomma i dessa frågor. På annat håll i propositionen (bil. 1 s. 44)
framgår att samråd kommer att ske mellan cheferna för social-, justitie- och
försvarsdepartementen i denna fråga och att även beredskapen med försvarets
tunga helikoptrar i Norrland för medverkan i räddningstjänst under
kvällar, nätter och helger kommer att behandlas.

Utskottet vill inledningsvis understryka att en i såväl fred som krig väl
fungerande hälso- och sjukvård förutsätter en likaledes väl fungerande
sjuktransportverksamhet. Det är därvid viktigt att man för sjuktransporter
också kan disponera helikoptrar och annat flyg. Hälso- och sjukvårdens
behov av helikoptertransporter kan förväntas öka under krig.

SoU 1986/87:7 y

Av propositionen framgår att frågan om sjuktransportverksamheten med
helikoptrar skall övervägas ytterligare inom regeringskansliet. Resultatet
härav bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion Fö 122 (m).

Socialtjänsten i krig

I motion 1986/87:Föl27 (c) tas också upp vissa frågor om socialtjänsten i
krig. Motionärerna pekar bl. a. på bristerna i hemsjukvårdsorganisationen
men även i barnomsorgens organisation. Motionärerna anför att målet
måste vara att vi även i ett beredskapsläge skall kunna ge en värdig och god
omsorg till våra gamla och våra barn.

I propositionen anförs bl. a. (bil. 4 s. 25 f.) att det under krig är nödvändigt
med en fördjupad samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och
sjukvården. En förstärkning behövs för t. ex. de patienter som inte kan
beredas vård på sjukhus. När det gäller äldreomsorgen pekas i propositionen
på de ökade krav som i krig kommer att ställas på en fungerande
transportorganisation, framför allt för att upprätthålla dagsjukvård vid
vårdcentralerna. När det gäller barnomsorgen konstateras i propositionen
att denna kommer att få ta emot avsevärt fler barn än i fred. Detta måste,
anförs det, ske på ett sätt som utgår från barnens behov av stöd för att klara
av de psykiska påfrestningarna under krigsförhållanden. I och med att familjer
splittras under krigsförhållanden genom inkallelser, utrymningar
m. m. är det viktigt att riktlinjer Finns för hur barnen skall tas om hand.
Föredragande statsrådet anför att socialtjänstlagen ger kommunerna stora
möjligheter att anpassa olika insatser efter de behov och de förhållanden
som råder inom kommunen. De riktlinjer som finns i fred bör, anförs det
vidare, även kunna gälla under krigsförhållanden. I krig måste dock verksamheten
koncentreras till de för krigsförhållanden speciella uppgifterna
och den situation som råder lokalt. Vissa normer i socialtjänsten som gäller i
fred kan därför komma att avvika från dem som gäller i krig.

Enligt utskottet är det angeläget att beakta behovet av åtgärder även när
det gäller socialtjänstens funktioner i krig. I kriser och krig kommer särskilda
krav att ställas på en väl fungerande socialtjänst, äldreomsorg och barnomsorg.
Vid en beredskapshöjning inom hälso- och sjukvården påverkas
samtidigt socialtjänsten när det gäller att dela ansvaret för de patienter som
i denna situation inte kan beredas plats inom sjukvården. Det är därför
angeläget att kontaktytorna mot hälso- och sjukvården är väl förberedda
redan i fred. Ledningsorganisationen på alla nivåer måste mot denna bakgrund
också uppmärksamma sambandet mellan hälso- och sjukvården, socialtjänsten
samt hälsoskyddet.

I propositionen föreslås vidare att regeringen skall bemyndigas att meddela
särskilda föreskrifter om socialtjänsten, om riket kommer i krig eller
krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Det föreslås
att en särskild bestämmelse med detta innehåll förs in i en ny 78 § socialtjänstlagen
(1980:620). 1 propositionen hemställs sålunda att riksdagen
skall anta ett av regeringen framlagt förslag till lag om ändring i social -

SoU 1986/87:7 y

tjänstlagen (1980:620). Förslaget finns intaget som bil. 4.6 i propositionen.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

En bestämmelse av motsvarande innehåll finns i dag i hälso- och sjukvårdslagen
(20 §).

Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget.

Ekonomisk ram för den civila hälso- och sjukvården i krig
under perioden 1987/88 — 1991/92

Socialstyrelsen har utarbetat en programplan för den civila hälso- och sjukvårdsplaneringen
under perioden 1987/88—1991/92. Enligt regeringens
anvisningar för program- och verksamhetsplaneringen skulle planeringen
utgå från vad försvarskommittén föreslagit i skrivelse till regeringen i februari
1986. Kommittén angav därvid att planeringen skulle göras i två ekonomiska
nivåer på 129,3 milj. kr./år resp. 159,3 milj. kr./år. Inom den anbefallda
ramen ingår driftkostnader. Socialstyrelsen valde att i två lägre kostnadsalternativ,
motsvarande de av regeringen angivna ekonomiska nivåerna,
främst söka tillgodose investeringsbehovet. Detta ledde till att vissa
mindre delar av driftkostnaderna lades utanför de angivna ramarna. Socialstyrelsen
valde dessutom att presentera ett tredje kostnadsalternativ. Detta
alternativ motsvarar ett genomsnitt på 342,6 milj. kr./år.

Försvarskommittén har i sitt betänkande föreslagit att väsentliga resurser
avdelas för att förbättra beredskapen inom hälso- och sjukvården. Åtgärderna
och resurserna föreslås koncentreras till beredskapen för krigsskedet
med hänsyn till att de allvarligaste bristerna finns inom denna del. Kommittén
förordar sålunda att utöver socialstyrelsens grundalternativ 500 milj.
kr. avdelas för försvarsbeslutsperioden för att förbättra beredskapen på
hälso- och sjukvårdsområdet. Kommittén ger en femårig ekonomisk ram på
totalt 1 096 milj. kr. varav 500 milj. kr. avser särskilda insatser under försvarsperioden.
Detta innebär ett årligt genomsnitt på 219,2 milj. kr. för den
civila hälso- och sjukvården i krig exkl. administrativa beredskapskostnader
vid socialstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium.

Föredragande statsrådet anför i propositionen (bil. 4 s. 27) att han delar
kommitténs uppfattning att det är angeläget att vidta åtgärder för att åstadkomma
förbättringar vad avser hälso- och sjukvården i krig. Den av kommittén
föreslagna ramen bör enligt föredraganden leda till att beredskapen
kraftigt förbättras inom detta område.

I motion 1986/87:Föl36 av Lars Werner m.Jl. (vpk), vari i första hand
yrkas avslag på propositionen, hemställs att riksdagen beslutar godkänna
socialstyrelsens kostnadsalternativ på 342,6 milj. kr./år för den civila försörjningsberedskapen
inom hälso- och sjukvården för programplaneperioden
1987 — 1992 (yrkande 3 d). Enligt motionärerna är beredskapsläget
inom hälso- och sjukvårdens område katastrofalt. Två slags förbättringar
måste genomföras. Det långsiktiga målet är ett större hänsynstagande till
beredskapsaspekter när den fredstida vården planeras och organiseras.
Därtill behövs akuta åtgärder för att öka beredskapen. Motionärerna anser
att det anslag på i genomsnitt 342,6 milj. kr./år för femårsperioden som
socialstyrelsen föreslagit är väl motiverat och bör beviljas av riksdagen.

SoU 1986/87:7 y

Utskottet gör följande bedömning.

Den civila hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt
ökad och förändrad belastning. Grunden för verksamheten i krig är de
resurser som finns under fredstid. Dessa behöver dock kompletteras i flera
avseenden för att klara de ökade påfrestningarna i krig. I 1982 års försvarsbeslut
uppmärksammades hälso- och sjukvården som en av de svagaste
länkarna i totalförsvaret, främst mot bakgrund av den otillfredsställande
beredskapen beträffande försörjningen med sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.
1 försvarsbeslutet prioriterades åtgärder för att tillgodose
krigsbehovet av förbrukningsmateriel och läkemedel samt utbildning. Försvarskommittén
har framhållit att genomförandet av 1982 års beslut försenats
framför allt när det gäller de civila delarna. Kommittén har funnit att
beredskapen i fråga om försörjning med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdens
behov fortfarande ligger på en oacceptabelt låg nivå.

Utskottet delar uppfattningen att en kraftig förstärkning av uthållighet
och kapacitet för den civila hälso- och sjukvården i krig nu måste komma
till stånd. Utskottet delar i övrigt de bedömningar som görs av försvarskommittén
och regeringen och förordar en ekonomisk ram för ändamålet för
hela femårsperioden på 1 096 milj. kr. eller i genomsnitt 219,2 milj. kr. per
år. Utskottet avstyrker därmed motion Fö 136 (vpk) yrkande 3 d.

När det gäller genomförandet av 1982 års försvarsbeslut i fråga om den
civila hälso- och sjukvården i krig har utskottet kunnat konstatera att detta
tagit lång tid att genomföra bl. a. på grund av långdragna förhandlingar
mellan statens förhandlingsnämnd och sjukvårdshuvudmännen. Utskottet
vill med anledning härav betona vikten av att det kommande försvarsbeslutets
intentioner i fråga om den civila hälso- och sjukvården kan förverkligas.
Utskottet anser det angeläget att regeringen noga prövar de möjligheter
som finns att åstadkomma en snabbare process för genomförande av beslutet.

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

Under femte huvudtiteln upptas tre anslag som avser beredskapen för den
civila hälso- och sjukvården, nämligen anslagen E 13. Statens bakteriologiska
laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet, E 20. Beredskapslagring
och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig och E 21. Driftkostnader
för beredskapslagring m. m.

Beträffande anslaget E 20. Beredskapslagring och utbildning m. m. för
hälso- och sjukvård i krig har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 62 200 000 kr. Detta innebär
en ökning av utgifterna från anslaget i förhållande till budgetåret 1986/87
med drygt 76 milj. kr. De totala utgifterna på anslaget beräknas till 162,2
milj. kr. Av propositionen framgår (se bl. a. bil. 4 s. 31) att föredragande
statsrådet i likhet med vad som framförts från försvarskommittén anser att
en viss del av avsedd försäljning av vissa beredskapslager hos överstyrelsen
för civil beredskap bör användas för att förstärka hälso- och sjukvårdens
beredskap, vilket minskar anslagsbehovet med 100 milj. kr.

SoU 1986/87:7 y

Utskottet har ovan behandlat ett motionsförslag (vpk) om godkännande
av socialstyrelsens kostnadsförslag för hälso- och sjukvården i krig under
den kommande femårsperioden. Något följdyrkande rörande anslagen för
budgetåret 1987/88 har inte framställts. Utskottet kan dock redovisa att
socialstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 och enligt
sitt högsta kostnadsalternativ under ifrågavarande anslagspunkt äskat ett
belopp av 280,1 milj. kr.

Utskottet tillstyrker med bifall till regeringens förslag att riksdagen under
femte huvudtiteln till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m.
(E 20) för budgetåret 1987/88 anslår ett reservationsanslag av 62 200 000 kr.

Utskottet konstaterar att regeringen beträffande den största delen av anslaget
föreslagit en sammanlagd summa om drygt 76 milj. kr. utan närmare
angivande av fördelning på de i anslaget ingående delposterna. Enligt vad
utskottet erfarit kommer regeringen inom kort att inleda överläggningar
med bl. a. socialstyrelsen om den lämpliga fördelningen mellan posterna.
Utskottet har ingen erinran mot ett sådant förfarande i detta speciella fall,
men förutsätter att regeringen beaktar de av utskottet gjorda uttalandena i
fråga om försörjningen med sjukvårdsförnödenheter m. m.

Socialstyrelsen har under anslaget E 21 äskat ett belopp av 65,4 milj. kr.

Utskottet tillstyrker att riksdagen med bifall till regeringens förslag för
budgetåret 1987/88 under femte huvudtiteln anvisar till Statens bakteriologiska
laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet (E 13) ttt förslagsanslag
av 4 070 000 kr. och till Driftkostnaderför beredskapslagring m. m. (E 21) ett
förslagsanslag av 57 000 000 kr.

Vad som i övrigt anförs i propositionen föranleder inte något uttalande från
.socialutskottets sida.

Stockholm den 21 april 1987

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Ingrid RonneBjörkqvist
(fp) och Maud Björnemalm (s).

SoU 1986/87:7 y

Avvikande mening

SoU 1986/87:7 y

Ekonomisk ram för den civila hälso- och sjukvården i krig
jämte anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

Inga Lantz (vpk) anser

dets att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 sorn börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 3 d.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att en kraftig förstärkning av uthållighet
och kapacitet för den civila hälso- och sjukvården i krig nu måste komma
till stånd. Två slags förbättringar måste genomföras. För det första krävs ett
större hänsynstagande till beredskapsaspekter när den fredstida vården
planeras och organiseras. Detta är ett långsiktigt mål som alltför lite beaktats
när stora sjukhuskomplex byggts upp och mindre sjukhus och sjukstugor
lagts ned och andra vårdmöjligheter dragits in. För det andra gäller det
akuta åtgärder för att öka beredskapen. Utskottet anser att den ekonomiska
ram på i genomsnitt 342,6 milj. kr./år för femårsperioden som socialstyrelsen
föreslagit är väl motiverad och bör godkännas av riksdagen.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker med” och slutar med ”57 000 000 kr.” bort ha följande lydelse:

När det gäller den ekonomiska ramen för den civila hälso- och sjukvården
i krig har utskottet tillstyrkt att den av socialstyrelsen föreslagna ramen
godkänns av riksdagen. Detta ställningstagande föranleder höjning av anslagen
E 20. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. och E 21.
Driftkostnader för beredskapslagring m. m. Utskottet tillstyrker därför att
riksdagen under femte huvudtiteln för budgetåret 1987/88 till Beredskapslagring
för hälso- och sjukvården utöver vad som föreslagits i proposition
1986/87:95 bil. 4 anvisar ett reservationsanslag av 217 900 000 kr. Vidare
tillstyrker utskottet att riksdagen under femte huvudtiteln för budgetåret
1987/88 till Driftkostnader för beredskapslagring m. m. (E 21) utöver vad
som föreslagits i nämnda proposition anvisar ett förslagsanslag av
8 445 000 kr.

Utskottet tillstyrker med bifall till regeringens förslag att riksdagen under
femte huvudtiteln för budgetåret 1987/88 till Statens bakteriologiska laboratorium:
Försvarsmedicinsk verksamhet (E 13) anvisar ett förslagsanslag av
4 070 000 kr.

Särskilt yttrande

Ledningen av hälso- och sjukvården i krig m. m.

Blenda Littmarck (m) anför:

Inför den pågående avinstitutionaliseringen av sjukvården ligger det nära
till hands att beredskapshänsyn glöms bort. Jag vill framhålla vikten av att
man inför planerade nedläggningar också tar kontakter med sådana myndigheter
som från beredskapssynpunkt kan ha ett intresse i frågan.

Svenskt Tryck Stockholm 1987