yttr 1986/87 nu4y y (Yttrande 1986/87:nu4y)

Näringsutskottets yttrande
1986/87:4 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop.
1986/87:95)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt att näringsutskottet yttrar sig över proposition
1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling, i vad avser bilaga
12 (miljö- och energidepartementet), och motioner i anslutning härtill. Vidare
har försvarsutskottet berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen i övrigt jämte motioner.

I detta sammanhang behandlar näringsutskottet även två motioner från
allmänna motionstiden och, delvis, en motion som har väckts med anledning
av proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet. Dessa
motioner har tidigare hänvisats till näringsutskottet och överlämnas till
försvarsutskottet — under förutsättning av dess medgivande — med detta
yttrande.

En skrivelse i ärendet har inkommit till näringsutskottet från TextilrådetKonfektionsindustriföreningen.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:95
kommenterar näringsutskottet följande:

1986/87 :Föl 13 av Sten Svensson (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om angelägenheten
av att säkra sysselsättningen vid FFV Vanäsverken i Karlsborgs
kommun.

1986/87:Föl 15 av Bengt Kindbom (c)och Gunilla André(c), vari hemställs
att riksdagen

1. begär att regeringen kompenserar det bortfall av sysselsättningstillfällen
som uppstår vid en minskad ammunitionstillverkning vid Vanäsverken,
Karlsborg,

2. uttalar sig för att lokaliseringsstöd beviljas vid nyetablering eller utbyggnad
av företag inom Karlsborgs kommun.

1986/87:FÖ116 av Karl-Gösta Svenson (m), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet.

1986/87:4y

1 Riksdagen 1986/87. 17 samt. Nr 4 y

1986/87: Fö 117 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

2. beslutar att försörjningsberedskapen på tekoområdet, i avvaktan på i
motionen angiven utredning, skall grundas på ett bibehållande av i dag
existerande produktion och kapacitet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
det grundtextila området,

4. beslutar att skyldigheten för samtliga statliga myndigheter att upphandla
uniformstyger m. m. hos ÖCB skall kvarstå,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
utarbetande av effektiva rutiner för samråd mellan de upphandlande
myndigheterna, ÖCB och textilindustrin,

6. beslutar att det s. k. försörjningsberedskapsstödet vid offentlig handel
skall kunna utgå vid en prisskillnad på upp till 30 % mellan svensk och
utländsk offert.

1986/87:Föl 18 av Lennart Brunander (c) och Ivar Franzén (c), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

1. beslutar att de mål som i dag gäller för beredskapen inom teko skall
behållas,

2. beslutar att myndigheternas skyldighet att upphandla inhemskt producerad
väv skall kvarstå.

1986/87: Fö 127 av Olof Johansson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (18) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande
försörjningen på beklädnadsområdet.

1986/87 :Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (23) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om oljelagringens omstrukturering och kostnader.

1986/87:Föl29 av Lennart Alsén (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om byggandet
av ett forsknings-/stödfartyg.

1986/87 :Fö 136 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att riksdagen 3

g) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att en snabb omläggning av det svenska energisystemet, framför allt en
avveckling av kärnkraften, är den i dagsläget viktigaste beredskapsåtgärden
när det gäller energiförsörjningen,

3 h) beslutar att det totala lagringsbehovet lagringsåret 1991/92 för olja
sätts till 10,5 miljoner m-1 enligt energiberedskapsutredningens förslag (bil.
12),

3 i) hos regeringen begär förslag till uppbyggnad av en fullskaleanläggning
för framställning av etanol för att öka beredskapen inom detta viktiga
område,

3 j) hos regeringen begär förslag till brytning och förädling av legeringsmetaller
med stöd av beredskapsmedel, som ersättning för nuvarande import
så långt det'är möjligt,

NU 1986/87:4 y

3 k) beslutar att någon utförsäljning av beredskapslagren av metaller tills
vidare inte får ske.

1986/87:Föl40 av Göran Magnusson (s) och Berit Oscarsson (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om behållande av Sveriges enda ammoniakfabrik.

1986/87:Föl41 av Yvonne Sandberg-Fries (s) och Ralf Lindström (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att i det längre perspektivet omdisponera
de marina beställningarna i syfte att säkerställa en jämn produktionsnivå
vid Karlskronavarvet.

1986/87:Föl58 av Lahja Exner m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av fortsatt försörjningsberedskapsstöd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av insatser för att säkra försörjningen av skor och bomullsväv.

1986/87:Fö 159 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. — med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del — godkänner de
mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen som förordas i motionen,

2. — med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del — godkänner vad
som i motionen anförts om beredskapslagringen av olja, kol, kärnbränsle
och naturgas,

3. — med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del — som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ett
bättre beslutsunderlag avseende omstruktureringen av ansvaret för oljelagringen,

4. beslutar att de medel som föreslås anvisade till åtgärder inom delfunktionen
Elkraft för budgetåret 1987/88 skall disponeras och fördelas av statens
energiverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om betydelsen av ett decentralistiskt och småskaligt energisystem för handlingsberedskap
och minskad sårbarhet inom energiområdet.

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1986/87:74 och
behandlas här är följande:

1986/87:N140 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (14) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om överförande i statlig ägo av
Bofors industrier.

De motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till näringsutskottet
och som med detta yttrande överlämnas till försvarsutskottet är följande: 1986/87:N329

av Göran Magnusson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beredskapsproduktion av ammoniak,

NU 1986/87:4 y

1* Riksdagen 1986/87. 17 sami. Nr 4 y

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av statligt stöd för mino-processen samt sysselsättningseffekterna i
västra Västmanland.

1986/87:N370 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari — med motivering i motion
1986/87:U409 — hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag
till förstatligande av de viktigaste svenska krigsmaterielproducenterna.

Näringsutskottet

Inledning

I proposition 1986/87:95 framläggs förslag om Sveriges säkerhets- och försvarspolitik
samt om totalförsvarets fortsatta utveckling. Till grund för propositionen
ligger huvudsakligen det arbete som 1984 års försvarskommitté
har utfört. Förslag om beredskapsåtgärder inom bränsle- och drivmedelsområdena
har presenterats av 1985 års energiberedskapsutredning i betänkandet
(SOU 1986:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser
och i krig. De i propositionen redovisade förslagen angående försörjningsberedskapen
inom energiområdet baseras bl. a. på denna utredning och de
synpunkter som har inkommit i samband med dess remissbehandling.

Näringsutskottet behandlar i det följande propositionen och motionerna
i de delar som rör näringsutskottetsberedningsområde. Inledningsvis ägnar
näringsutskottet uppmärksamhet åt försörjningsberedskapen inom energioch
beklädnadsområdena. Därefter diskuterar utskottet beredskapen inom
vissa andra områden. Slutligen behandlas ett antal övriga frågor av intresse
för näringsutskottet. Det gäller motionsyrkanden om förstatligande av
krigsmaterielindustrin och om verksamheten vid Karlskronavarvet resp.
FFV Vanäsverken.

Innehållet i propositionen i övrigt föranleder inga kommentarer från
näringsutskottets sida.

Regeringens förslag till beredskapsåtgärder inom olika områden baseras
på vissa enhetliga antaganden om varaktigheten och karaktären av eventuella
kriser och krig. Det antas att en konflikt i Europa skulle komma att
inledas med en period av växande politiska motsättningar mellan maktblocken
med alltmera omfattande handelsstörningar. Detta förkrigsskede
beräknas i planeringen ha en varaktighet av upp till ett år. Den internationella
handeln och tillgången på varor förutsätts ha en i huvudsak normal
omfattning vid periodens inledning. Handeln beräknas sedan minska successivt
under förkrigsskedet. Främst mot periodens slut förutses avsevärda
handelsbegränsningar förekomma.

Det antas att förkrigsskedet följs av en period med krig i vår omvärld. Det
uppskattas att det akuta krigsskedet pågår i några månader. Under denna
period förutses ingen utrikeshandel. Därefter beräknas handeln gradvis
återgå till en acceptabel nivå inom något år.

Näringsutskottet kommer i det följande att referera till dessa planeringsförutsättningar.
.

NU 1986/87:4 y

Försörjningsberedskapen inom energiområdet NU 1986/87:4 y

Allmän inriktning

Den nuvarande inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet
lades fast av riksdagen i samband med 1982 års försvarsbeslut (prop.
1981/82:102, FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374). 1 december 1984 beslöt
riksdagen om de nu gällande riktlinjerna för beredskapslagring av olja, kol
och kärnbränsle (prop. 1984/85:53, FöU 1984/85:6, rskr. 1984/85:94). I
anslutning härtill fastställdes även oljelagringsprogram t. o. m. budgetåret
1986/87. Våren 1985 beslöt riksdagen om vissa provisoriska beredskapsåtgärder
inom naturgasområdet (prop. 1984/85:172, FöU 1984/85:13, rskr.
1984/85:390).

I miljö- och energidepartementets del av den nu aktuella propositionen
(bil. 12) redovisas överväganden och förslag angående den fortsatta inriktningen
av försörjningsberedskapen inom energiområdet. Dessa frågor har
också berörts i avsnittet om totalförsvarets civila del i bilaga 1 (försvarsdepartementet)
till propositionen.

För riksdagens godkännande framläggs i propositionen (bil. 12 s. 87)
riktlinjer för mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet. Enligt regeringen skall beredskapsåtgärderna inom detta
område syfta till att med tillräckligt hög säkerhet trygga de oundgängliga
behoven för individens överlevnad och samhällets funktioner om vi i händelse
av en kris eller ett krig helt eller delvis blir hänvisade till de resurser
som då Finns tillgängliga inom landet. Till grund för planeringen skall dock
ligga en högre försörjningsnivå så att de oundgängliga behoven med god
marginal kan garanteras. Tillräcklig hänsyn till beredskapsaspekterna
skall, menar regeringen, tas i det fredstida arbetet, t. ex. vid planeringen av
anläggningar och system för fredstida bruk.

Den allmänna inriktningen av beredskapsinsatserna inom energiområdet
tas upp i tre motioner. I centerns partimotion 1986/87 :FÖ127 anförs att
ett energisystem som grundas på inhemska energikällor och som ges en
småskalig utformning är mindre sårbart än ett storskaligt system. Ett riksdagsuttalande
av denna innebörd föreslås i motionen. Graden av sårbarhet
beror enligt motionärerna dels på andelen importerad energi, dels på hur
energiförsörjningssystemet är uppbyggt inom landet. I motion 1986/
87: Fö 159 (c) yrkas avslag på regeringens förslag till riktlinjer för försörjningsberedskapen
inom energiområdet. Motionärerna förordar att energisystemet
byggs upp utifrån ett decentralistiskt synsätt och att man härvid
utgår från att det är nödvändigt med en hushållning med tillgängliga resurser
och en effektiv energianvändning. Energisystemet skall baseras på utnyttjande
av i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor.
Ett sådant energiförsörjningssystem skulle, sägs det i motionen, uppvisa
en helt annan säkerhet och försörjningstrygghet än det system som ligger
till grund för förslaget i propositionen. Enligt motionärerna skulle vidare en
minskad användning av importerade bränslen och en avveckling av kärnkraften
leda till ett minskat lagringsbehov och lägre beredskapskostnader.

En snabb omläggning av det svenska energisystemet är den viktigaste

beredskapsåtgärden inom energiområdet, anförs i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1986/87:Fö 136. En avveckling av kärnkraften skulle
enligt motionärerna ge utrymme för en decentraliserad energiproduktion,
minska överföringsförlusterna och kraftigt nedbringa sårbarheten inom
energiområdet. 1 motionen begärs att riksdagen i ett uttalande till regeringen
skall ansluta sig till vad motionärerna har anfört.

Enligt de nu gällande riktlinjerna för energipolitiken skall samhällets och
industrins behov av en billig och säker energiförsörjning tryggas genom ett
energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga,
helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning
och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall
ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av
all energiteknik. Kärnkraften skall utnyttjas under en övergångsperiod. Senast
år 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift.

Näringsutskottet finner det uppenbart att utformningen av energisystemet
är av avgörande betydelse för försörjningsberedskapen inom energiområdet.
Enligt näringsutskottets mening är det dock inte motiverat att nu
ta upp en diskussion om energisystemets uppbyggnad. Regeringen har anmält
att den räknar med att förelägga riksdagen en proposition under våren
1987 grundad på förslag från energirådet till följd av kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl i Sovjetunionen. Frågor om den allmänna inriktningen av energipolitiken
kommer sålunda att behandlas av riksdagen i en nära framtid.
Näringsutskottet avstyrker därför här behandlade motionsyrkanden. Regeringens
förslag till allmänna riktlinjer för försörjningsberedskapen har näringsutskottet
inget att erinra mot.

Näringsutskottet behandlar i detta avsnitt även frågan om handlingsberedskapen
inför olika slag av kriser i energiförsörjningen.

Enligt regeringen skall denna beredskap och förmågan att hantera kriser
inom energiområdet stärkas. Det aviseras i propositionen (bil. 12 s. 107) att
statens energiverk, som är funktionsansvarig myndighet för energiförsörjningen,
kommer att få i uppdrag att efter samråd med övriga ansvariga
myndigheter utarbeta förslag till handlingsprogram för hur framtida kriser
skall bemötas.

1 motion 1986/87:Fö 159 (c) anförs att en övergång till det småskaliga
energisystem som motionärerna förordar och som i det föregående har
beskrivits skulle inte bara minska sårbarheten inom energiområdet utan
också förbättra handlingsberedskapen inför skilda försörjningskriser.

Näringsutskottet instämmer i regeringens uppfattning att vår förmåga att
möta olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Det avgörande
för denna förmåga är enligt näringsutskottets mening inte så mycket
energisystemets uppbyggnad utan vår kunskap om hur energiförsörjningen
fungerar och var de sårbara punkterna finns samt om vilka ersättningsmöjligheter
som är aktuella och vilka förberedelser som har gjorts för att kunna
ta dem i anspråk. Beträffande inriktningen av energipolitiken hänvisar näringsutskottet
åter till den förestående riksdagsbehandlingen av propositionen
med anledning av energirådets förslag. Med det sagda avstyrker näringsutskottet
här behandlad del av motion 1986/87:Föl59 (c). Näringsutskottet
har inget att anföra mot vad som sägs i den nu berörda delen av
propositionen.

NU 1986/87:4 y

I propositionen (bil. 12 s. 90) behandlas möjligheterna att ersätta importerade
bränslen vid störningar i tillförseln under kriser eller i krig. Regeringen
bedömer att totalt omkring 2,2 miljoner m3 olja därvid kan ersättas
med elkraft och inhemska bränslen. Vid krigsskeden förutses dock inga
möjligheter till utbyte med elkraft. Regeringen räknar vidare med att elkraft
och inhemska bränslen kan ersätta knappt 1 miljon ton kol.

Med elkraft torde regeringen i detta sammanhang avse elenergi producerad
vid vattenkraft- och kärnkraftverk. Elkraft är en energibärare och inte
en energikälla.

Målsättningen för beredskapsplaneringen måste vara att importbränslen
skall ersättas med i huvudsak inhemska bränslen, anförs i motion 1986/
87:Fö 159 (c). Elenergin bör enligt motionärerna reserveras för industrins
behov. Vidare menar de att det är orealistiskt att utgå från att elenergi under
ett krigsskede kan utnyttjas för att ersätta energi baserad på importerade
bränslen. I motionen påpekas också att en inhemsk produktion av etanol
skulle förbättra möjligheterna att upprätthålla drivmedelsförsörjningen
under kriser och i krig.

Frågan om etanolproduktion tas även upp i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1986/87:Föl36. Där begärs att riksdagen hos regeringen
skall hemställa om förslag till utbyggnad av en fullskaleanläggning för
framställning av etanol. Enligt motionärerna är en sådan anläggning väl
motiverad från beredskapssynpunkt.

Beträffande möjligheterna att ersätta importerade bränslen vid störningar
i tillförseln ser näringsutskottet ingen grundläggande skillnad mellan vad
som anförs i propositionen och vad som sägs i motion ]986/87:Fö 159 (c).
Någon möjlighet att i krigsskeden ersätta energi baserad på importerade
bränslen med elenergi förutses inte. Möjligheten till utbyte med elenergi
under förkrigsskeden motiveras med att elanvändningen inom industrin då
beräknas minska så att viss elenergi kan omfördelas till andra förbrukare.
Motionen i nu behandlad del avstyrks därför av näringsutskottet. Propositionen
i aktuell del föranleder ingen ytterligare kommentar från näringsutskottets
sida.

Förutsättningarna för en produktion av alternativa drivmedel har på
regeringens uppdrag studerats av motoralkoholkommittén. Denna redovisade
i december 1986 resultatet av sitt arbete i betänkandet Alkoholer som
motorbränsle (SOU 1986:51).

Enligt kommittén saknas förutsättningar för att nu besluta om en allmän
introduktion av alternativa drivmedel. Frågan om statliga åtgärder för att
främja en introduktion av motoralkoholer kan övervägas på nytt om förutsättningarna
ändras, t. ex. genom kraftigt höjda bensinpriser. Ett nytt beslutsunderlag
bör, anser kommittén, tas fram till slutet av 1980-talet.

Etanol kan användas som inblandningskomponent i bensin. Den svenska
bensinstandarden medger en inblandning av upp till 5,5 % etanol. Genom
en allmän låginblandning i den svenska bensinen skulle betydande
mängder etanol kunna avsättas på kort sikt. Enligt kommittén är en låginblandning
av inhemskt producerad etanol inte vare sig samhällsekonomiskt
eller företagsekonomiskt motiverad med den nuvarande nivån på oljepriserna.
Betydande statliga åtgärder behöver vidtas för att låginblandning

NU 1986/87:4 y

1 * * Riksdagen 1986/87. 17 sami. Nr 4 y

skulle bli ekonomiskt intressant. Med hänsyn bl. a. till de samhällsekonomiska
och statsfinansiella kostnaderna avvisar kommittén förslag om att
etanolen skulle skattebefrias.

I en reservation från centerns och vänsterpartiet kommunisternas företrädare
i kommittén hävdas att en första fullskaleanläggning för tillverkning
av etanol är samhällsekonomiskt lönsam och från beredskapssynpunkt
väl motiverad. De föreslår bl. a. att staten redan nu skall vidta åtgärder
som möjliggör uppförandet av en sådan anläggning.

För att närmare klarlägga förutsättningarna för att uppföra en fullskaleanläggning
för etanolproduktion baserad på spannmål och andra jordbruksprodukter
beslutade regeringen i oktober 1986 att bevilja Stiftelsen
Svensk etanolutveckling ett bidrag om högst 10 milj. kr. En slutredovisning
av arbetet skall göras senast vid halvårsskiftet 1987.

I proposition 1986/87:80 om forskning har frågan om insatser beträffande
alternativa drivmedel berörts i samband med regeringens förslag till ett
nytt treårigt energiforskningsprogram. Föredraganden — statsrådet Birgitta
Dahl — anför i propositionen (bil. 12 s. 38) att en samlad bild av vilka
åtgärder som erfordras inom detta område kan fås först sedan Stiftelsen
Svensk etanolutveckling har redovisat resultatet av sitt arbete och regeringen
har tagit ställning till motoralkoholkommitténs förslag.

Med hänsyn till pågående utredningsarbete och regeringens beredning
av kommitténs betänkande anser näringsutskottet att det inte är motiverat
med något riksdagsinitiativ i denna fråga. Här behandlade delar av motionerna
I 986/87: Fö 159 (c) och 1986/87: Fö 136 (vpk) avstyrker näringsutskottet
därför.

Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

Sedan den 1 juli 1986 är det statens energiverk som har det samordnande
ansvaret för funktionen Energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret.
Det åligger dock statens vattenfallsverk att svara för ledning och
samordning av beredskapsplaneringen inom delfunktionen Elkraft. I vattenfallsverkets
uppgifter ingår att verka för att erforderliga beredskapsåtgärder
vidtas även vid kommunala och enskilda kraftföretag och av eldistributörer.

Regeringen föreslår i propositionen (bil. 12 s. 93 och s. 112) att särskilda
resurser — 11,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88 — skall ställas till vattenfallsverkets
förfogande för att stimulera andra producenter och distributörer
av elkraft att vidta beredskapshöjande åtgärder i sin fredstida planering.
Medlen skall användas bl. a. för att främja installationer av reservanordningar
och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.
Riksdagen föreslås anvisa det begärda beloppet till statens energiverk, som
därefter enligt regeringens förslag skall överföra medlen till statens vattenfallsverk.

Regeringens förslag möter kritik i motion 1986/87 :Fö 159 (c). Det är
orimligt, heter det, att ge statens vattenfallsverk en myndighetsfunktion
gentemot den övriga kraftindustrin. Enligt motionärerna bör ansvaret för
fördelningen av resurserna åläggas statens energiverk.

NU 1986/87:4 y

Näringsutskottet vill erinra om att de insatser som här är aktuella avser
åtgärder som syftar till att begränsa effekterna av allvarliga störningar.
Utskottet finner det ändamålsenligt att statens vattenfallsverk även fortsättningsvis
skall ha ansvaret för dessa beredskapsåtgärder. Motion 1986/
87:Föl59 (c) i nu berörd del avstyrks av näringsutskottet. Utskottet har
sålunda inget att invända mot regeringens förslag.

Beredskapslagring av olja

Statens lager av råolja och oljeprodukter är avsedda främst för kriser i
fredstid. För behoven under avspärrning och krig ansvarar de lagringsskyldiga.
I propositionen (bil. 12 s. 97) föreslås att ansvaret för lagerhållningen
inom oljeområdet skall ändras. I fortsättningen skall staten ta ansvar för de
delar av oljelagren som är uppbyggda för de allvarliga krislägena medan de
lagringsskyldiga skall svara för övrig lagring. Om regeringens förslag genomförs
kommer de statliga oljelagren att få delvis annat innehåll och annan
lokalisering.

I anslutning till regeringens överväganden om en omstrukturering av
ansvaret för oljelagringen har företrädare för regeringskansliet träffat en
preliminär överenskommelse med representanter för oljebolagen angående
villkoren för statens övertagande av vissa oljeprodukter och lagringsanläggningar
från bolagen. Innehållet i uppgörelsen, som förutsätter riksdagens
godkännande, har inte offentliggjorts.

I två motioner — 1986/87:FÖ128 (m) och 1986/87:Föl59 (c) — riktas
kritiska anmärkningar mot den träffade överenskommelsen. Den förefaller
enligt motionärerna vara oförmånlig för statens del. I den senare motionen
begärs att riksdagen skall få ett bättre beslutsunderlag angående den föreslagna
omstruktureringen.

Näringsutskottet går inte närmare in på denna fråga utan förutsätter att
den blir föremål för uppmärksamhet vid försvarsutskottets beredning av
ärendet.

Som tidigare nämnts beslöt riksdagen i december 1984 om de nu gällande
riktlinjerna för beredskapslagring av bl. a. olja. Med utgångspunkt i riktlinjerna
beräknar regeringen det totala oljelagringsbehovet. För innevarande
budgetår är lagringsmålet fastställt till 14 miljoner m3 olja.

Regeringen bereder genom propositionen (bil. 12 s. 95) riksdagen tillfälle
att ta del av regeringens överväganden angående det framtida behovet av
oljelager. Energiberedskapsutredningen har beräknat behovet för budgetåret
1991/92 till 10,5 miljoner m3 olja. Till grund för denna beräkning ligger
— förutom prognoser över den fredstida konsumtionen av olja — antaganden
om bl. a. storleken på oljeimporten under ett förkrigsskede. Utredningen
har förutsatt att importen under detta skede kan uppgå till i genomsnitt
40 % av den normala oljeimporten.

Regeringen anser dock att den genomsnittliga importen under förkrigsskedet
kan beräknas motsvara närmare 60 % av den normala importen. På
grundval härav bedömer regeringen oljelagringsbehovet för budgetåret
1991/92 till 8,5 miljoner m3 olja.

NU 1986/87:4 y

Regeringens bedömning om en mer omfattande oljeimport under förkrigsskedet
än vad energiberedskapsutredningen har förutsatt ifrågasätts i
motionerna 1986/87:Föl36 (vpk) och 1986/87:FÖ159 (c). I den förstnämnda
föreslås att lagringsmålet skall fastställas i enlighet med utredningens
förslag. Regeringens beräkning kan accepteras, sägs det i den senare motionen,
under förutsättning att de åtgärder för en omställning av energisystemet
som anges i motionen vidtas. Innebörden av dessa åtgärder har beskrivits
i det föregående.

Behovet av beredskapslager av olja är inte en fråga som näringsutskottet
har att behandla. Utskottet vill dock beträffande synpunkterna i motion
1986/87:Föl59 (c) framhålla att oljans andel av energiförsörjningen har
minskat från närmare 70 % i slutet av 1970-talet till preliminärt 46 %år 1986.
Detta förhållande bidrar naturligtvis till att oljelagringsmålet nu kan sänkas.
Frågor om den framtida inriktningen av energisystemet kommer som
tidigare nämnts att senare i år behandlas av riksdagen. Motion 1986/
87:Fö 159 (c) i nu berörd del avstyrks därför av näringsutskottet.

Beredskapslagring av kärnbränsle

Den nuvarande beredskapslagringen av kärnbränsle upprätthålls genom
ett avtal mellan staten och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), ett av
kärnkraftsföretagen gemensamt ägt bolag. SKB har i avtalet förbundit sig
att hålla ett beredskapslager av kärnbränsle som möjliggör en kärnkraftsproduktion
om lägst 35 TWh. Härtill kommer det bränsle som finns i reaktorerna
och i de kommersiella lagren. Totalt medger bränslelagringen en
produktion av 100—110 TWh. I ett förkrigsskede avses kärnkraftverken
kunna drivas med full effekt. Enligt planeringsförutsättningarna för totalförsvarets
energiförsörjning skall verken kunna stängas av i krig.

I propositionen (bil. 12 s. 101) föreslås att de nuvarande riktlinjerna för
beredskapslagringen av kärnbränsle skall ligga fast.

En avveckling av kärnkraften bör ingå som en del i beredskapsplaneringen,
anförs i motion 1986/87: Fö 159 (c). Motionärerna påpekar att det erforderliga
beredskapslagret av kärnbränsle kan reduceras så snart avvecklingen
inleds.

Frågor kring kärnkraftens avveckling kommer att stå i centrum vid den
förestående riksdagsbehandlingen av regeringens proposition med anledning
av energirådets förslag. Att nivån på beredskapslagren påverkas av
den fredstida produktionens omfattning finner näringsutskottet uppenbart;
utskottet avstyrker här behandlad del av motion 1986/87: Fö 159 (c).
Regeringens förslag föranleder ingen kommentar från näringsutskottets
sida.

Beredskapslagring av kol

Enligt de riktlinjer för beredskapslagring av kol som riksdagen fastställde i
december 1984 skall en försörjningsberedskapsreserv finnas för krigs- och
avspärrningsskeden. Något särskilt fredskrislager, i likhet med vad som
gäller för olja, har inte bedömts nödvändigt.

NU 1986/87:4 y

Regeringen har inte funnit anledning till ändring av de gällande riktlinjerna
och föreslår därför i propositionen (bil. 12 s. 102) att de skall stå kvar.

En ökad användning av kol leder till en försämrad försörjningstrygghet,
anförs i motion 1986/87 :Föl59 (c). Målet bör därför vara, anser motionärerna,
att minska kolanvändningen under fredstida förhållanden. Större
utrymme borde i stället ges för inhemska bränslen.

År 1984 beslöt riksdagen om riktlinjer för kolanvändningen fram till år
1990 (prop. 1983/84:158, JoU 1983/84:28, NU 1983/84:44, rskr. 1983/
84:389, 390). Riksdagen förordade härvid en nivå på förbrukningen om
högst 3—4 miljoner ton energikol per år under denna tidsperiod. Samtidigt
fastställdes att långtgående miljökrav skall iakttas vid kolförbränning. År
1981 hade riksdagen uttalat sig för en nivå om högst 4—6 miljoner ton per år
för samma tidsperiod. Enligt beräkningar av statens energiverk uppgick
förbrukningen av energikol under år 1986 till ca 3,0 miljoner ton. Verket
uppskattar att kolanvändningen kommer att ligga kvar på denna nivå år
1990.

Näringsutskottet konstaterar sålunda att någon ökad kolanvändning under
de närmaste åren inte kan förutses enligt nuvarande beräkningar. Utskottet
finner det inte motiverat att i detta yttrande diskutera kolets roll i
energisystemet utan hänvisar även i denna fråga till kommande riksdagsbehandling.
Motion 1986/87:Föl59 (c) i berörd del avstyrks därför av näringsutskottet.
Vad som sägs i den nu aktuella delen av propositionen har
utskottet inget att invända mot.

Beredskapslagring av naturgas

De nuvarande lösningarna av beredskapsfrågan för naturgaskonsumenterna
är provisoriska i avvaktan på att tekniskt och ekonomiskt godtagbara
metoder att lagra naturgas utvecklas. Enligt lagen (1985:635) om försörjningsberedskap
på naturgasområdet är storförbrukare av naturgas och gasdistributörer
skyldiga att vidta beredskapsåtgärder. Storförbrukarna skall
lagra lämpligt ersättningsbränsle för naturgasen — normalt olja eller gasol
— samt ha utrustning tillgänglig för att ersättningsbränslet skall kunna
utnyttjas. Distributörerna skall vidta beredskapsåtgärder för att kunna värma
upp naturgasvärmda bostadsområden om gastillförseln avbryts eller
försvåras. Det har förutsatts att uppvärmningsbehovet i de flesta fall skall
kunna tillgodoses med hjälp av elenergi och i övrigt med olja.

I propositionen redovisas (bil. 12 s. 103) pågående arbete för att finna
permanenta lösningar av frågan om hur naturgasen skall beredskapslagras.
Enligt regeringens förslag bör som riktmärke för beredskapsåtgärderna
inom naturgasområdet gälla att denna fråga skall vara löst senast år 1995.1
propositionen föreslås också en komplettering av nyssnämnda lag så att det
klart framgår att skyldighet att ordna beredskapsåtgärder av permanent
slag kan åläggas säljare av naturgas.

I motion 1986/87:Föl59 (c) påpekas att en inhemsk gasproduktion skulle
minska behovet av beredskapslagring av naturgas. Enligt motionärerna
finns det betydande möjligheter att utnyttja bl. a. biobränslen för förgasning.

NU 1986/87:4 y

Liknande synpunkter framfördes i en motion (c) i samband med att riksdagen
behandlade regeringens förslag till lag om försörjningsberedskap på
naturgasområdet (prop. 1984/85:172). I motionen förespråkades dels utvinning
av metangas ur torvmossar genom den s. k. vyrmetanmetoden, dels
gasproduktion genom metanjäsning av organiskt avfall från jordbruket.
Samtidigt med att arbetet på att utveckla metoder för beredskapslagring av
naturgas fortsätter borde, menade motionärerna, satsningar göras på att
åstadkomma en mer omfattande inhemsk gasproduktion. Motionärerna
föreslog att riksdagen skulle rikta ett uttalande av denna innebörd till regeringen.

Näringsutskottet konstaterade i ett yttrande (NU 1984/85:11 y) till försvarsutskottet
att frågan om åtgärder för att främja utvecklingen av de
nämnda metoderna för gasframställning borde även framgent prövas i ett
allmänt energipolitiskt sammanhang. Motionen avstyrktes därför av näringsutskottet.
Försvarsutskottet (FöU 1984/85:13) kom till samma uppfattning.
I båda utskotten stöddes motionen av centerpartiets representanter.
Riksdagen gick på utskottens linje. Ett likartat yrkande (c) avslogs av
riksdagen våren 1986 på förslag av näringsutskottet (NU 1985/86:18).

Näringsutskottet Finnér inte skäl till ett ändrat ställningstagande från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion 1986/87: Fö 159 (c) i berörd
del. Propositionen såvitt nu är i fråga föranleder ingen kommentar
från näringsutskottets sida.

Försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet

Planeringsförutsättningar och riktmärken

Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande mål och riktmärken
för den statliga tekopolitiken. Näringsutskottet uttalade år 1979
(NU 1978/79:48) att ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken borde
vara att svensk industri skulle svara för 30 % eller mer av den totala tillförseln
av tekovaror. Någon formell låsning på denna nivå borde dock inte
komma i fråga. Våren 1981 beslöt riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 14,
NU 1980/81:47, rskr. 1980/81:279) att ett upprätthållande av 1978 års produktionsvolym
skulle utgöra ett riktmärke för den fortsatta tekopolitiken.
Vid behandlingen våren 1983 av proposition 1982/83:130 om åtgärder för
tekoindustrin m. m. slog riksdagen fast att statsmakterna även fortsättningsvis
skulle ha samma riktmärke och mål för tekopolitiken som dittills
(NU 1982/83:42, rskr. 1982/83:321).

I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14) framhölls att de
fastställda målen för tekopolitiken enligt regeringens uppfattning i första
hand har motiverats av försörjningsberedskapsskäl. Det anmäldes i propositionen
att industriministern avsåg att i samband med totalförsvarspropositionen
våren 1987 föreslå regeringen att återkomma till frågan om hur
ambitionen för den statliga tekopolitiken skulle uttryckas.

Industriminister Thage Peterson meddelar i årets budgetproposition
(prop. 1986/87:100 bil. 14) att han ämnar återkomma till frågan om målen
för tekopolitiken i 1988 års budgetproposition.

NU 1986/87:4 y

Näringsutskottet har nyligen i ett betänkande (NU 1986/87:25) om tekoindustri
och tekohandel behandlat olika tekopolitiska frågor. Utskottet
konstaterar där att det finns vissa positiva drag i utvecklingen inom svensk
tekoindustri under senare år. Stora delar av industrin har genomgått en
betydande strukturomvandling och kan nu bättre klara den internationella
konkurrenssituationen. Det påpekas från utskottets sida att en inte oväsentlig
del av tekoföretagens produktion avsätts på exportmarknaden. En motion
(c) med krav på att riksdagen skall slå fast att tekopolitiken även fortsättningsvis
skall styras utifrån 30-procentsmålet avstyrks av näringsutskottet
med hänvisning till att regeringen avser att återkomma till målen för
tekopolitiken i 1988 års budgetproposition. Motionen får stöd i en reservation
(c). Där sägs att tekopolitiken måste ta i beaktande — förutom beredskapsaspekten
— dels tekoindustrins allmänna betydelse för ekonomi och
sysselsättning, dels den dominerande roll som tekoföretagen har för utkomstmöjligheterna
i vissa orter.

I betänkandet tillstyrker näringsutskottet regeringens förslag om ett visst
minskat anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1987/88. Detta branschstöd bör snarast avvecklas, sägs i en reservation
(m, fp). I en reservation (c) begärs att tekostödet skall vara oförändrat i
minst tre år; i avvaktan på pågående beredning av frågan om en omvandling
av det statliga tekostödet tillstyrks dock regeringens förslag. Förslag
(m; fp) om avskaffande av handelsrestriktionerna på tekoområdet avstyrks
av näringsutskottet men får stöd i en reservation (m, fp).

Mål för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena fastställdes
av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:85, FöU 1976/77:11,
rskr. 1976/77:238; prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr. 1977/78:81).
Målen avsåg bl. a. försörjningsuthållighet och försörjningsstandard. Med
dessa termer förstås den tid under vilken försörjningen kan upprätthållas
och den nivå på vilken den kan ske. År 1981 beslutades om en viss revidering
av målen (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 1980/81:47, rskr. 1980/
81:279).

Vid planeringen av försörjningsberedskapen skall enligt nu gällande beslut
förutsättas en krislängd på tre år och en krisimport och en krisexport på
25 % resp. 20% av den normala. Vidare skall i fråga om försörjningsstandard
gälla att civilbefolkningens innehav av kläder och skor inte skall sjunka
under en viss minsta nivå, den s. k. krisgarderoben. Ett riktmärke för
planeringen på tekoområdet skall vara att vidmakthålla en produktionskapacitet
som svarar mot dessa planeringsförutsättningar. På läderskoområdet
skall riktmärket vara att upprätthålla en årlig produktion om
2—2,5 miljoner par per år.

Näringsutskottet har inledningsvis erinrat om de enhetliga antaganden
om varaktigheten och karaktären på kriser och krig som ligger till grund för
förslagen i propositionen. Dessa bedömningar, bl. a. i fråga om förkrigsskedets
längd och förlopp, skiljer sig från de planeringsförutsättningar som för
närvarande gäller för beredskapen på beklädnadsområdet. Med de antaganden
som nu görs förutses t. ex. en mer omfattande utrikeshandel än den
som hittills har bedömts möjlig. Därigenom, sägs det i propositionen, kan
behovet av att upprätthålla produktionskapacitet reduceras.

NU 1986/87:4 y

Förutom för beklädnadsområdet har riksdagen gjort uttalanden om erforderlig
försörjningsstandard för livsmedels- och energiområdena. Enligt
regeringen bör riksdagen nu upphäva dessa preciserade mål. Det borde
ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att på
grundval av allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra de
preciseringar som erfordras. Det aviseras i propositionen att överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB) kommer att ges i uppdrag att i samarbete med
berörda myndigheter vidareutveckla målbeskrivningarna för beredskapen
inom olika funktioner.

För beklädnadsområdet föreslås sålunda i propositionen (bil. 1 s. 118) att
de fastställda planeringsförutsättningarna och riktmärkena för försörjningsberedskapen
skall upphävas som av riksdagen beslutad inriktning.

I tre motioner krävs att nuvarande mål för försörjningsberedskapen på
beklädnadsområdet skall bibehållas. En utredning bör tillsättas för att pröva
grunderna för försörjningsberedskapen, sägs i motion 1986/87:Föl 17
(m). I avvaktan på resultatet av en sådan utredning bör enligt motionärerna
inga förändringar av gällande inriktning av beredskapsåtgärderna vidtas.
Det vore oklokt, anförs i centerns partimotion 1986/87:FÖ127, att i rådande
allmänna läge för tekoindustrin i Sverige upphäva det försörjningsmål på
tekoområdet som nu gäller. Liknande synpunkter framförs i motion 1986/
87:Fö 118 (c). Där sägs också att den av riksdagen beslutade tekopolitiken
inte bara vilar på beredskapsskäl utan också på industripolitiska och regionalpolitiska
skäl.

Näringsutskottet vill framhålla att riktlinjer för den försörjningsstandard
som i en krissituation skall upprätthållas på beklädnadsområdet självfallet
bör utformas med hänsyn endast till de behov som kan konstateras. De bör
sålunda inte fastställas på grundval av t. ex. industripolitiska eller sysselsättningspolitiska
bedömningar. Följaktligen avstyrker näringsutskottet
motionerna 1986/87:Föl 18 (c) och 1986/87:Föl27 (c), båda i berörd del.
De antaganden om krisers längd och karaktär som görs i propositionen är
inte en fråga som näringsutskottet har att pröva. Utskottet avstyrker därför
även här behandlad del av motion 1986/87:Fö 117 (m). Regeringens förslag
om att de av riksdagen uttalade planeringsförutsättningarna och produktionskapacitetsmålen
för beklädnadsområdet skall upphävas har näringsutskottet
inget att erinra mot.

I tre motioner riktas särskild uppmärksamhet mot den inhemska produktionen
av grundtextila varor. 1 motion 1986/87:Föl58 (s) påpekas att de
avtal om upprätthållande av produktionskapacitet som ÖCB har träffat
med landets båda kvarvarande bomullsspinnerier — Kungsfors Fabriker
AB och Strömma Sweden AB — löper ut den 30 juni 1987. ÖCB har träffat
preliminära uppgörelser med företagen om en förnyelse av avtalen. För att
ÖCB skall kunna ingå slutgiltiga avtal med företagen krävs att ÖCB av
regeringen medges rätt att disponera medel av den bemyndiganderam för
beredskapslån som står till regeringens förfogande. Enligt motionärerna
skulle ett konfirmerande av de preliminära överenskommelserna ligga i
linje med vad som sägs i propositionen angående det angelägna i att förbättra
beredskapssituationen på sjukvårdsområdet. I motionen begärs också
fortsatta insatser för att upprätthålla den svenska skoproduktionen. Enligt

NU 1986/87:4 y

motionärerna bör ÖCB:s åtgärder för att vidmakthålla produktionskapacitet
inom beklädnadsområdet inriktas i första hand mot tillverkningen av
grundtextila varor och skor.

Det måste, anförs i motion 1986/87:Föl 17 (m), mot bakgrund av de
svenska klimatförhållandena vara direkt felaktigt att frånsäga sig möjligheten
att upprätthålla en begränsad kapacitet och ett kunnande för tillverkning
av grundtextila varor. Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett
uttalande till regeringen av denna innebörd. En nära nog likalydande formulering
finns i motion 1986/87:Fö 118 (c). I den motionen framställs dock
inget yrkande i frågan.

Som tidigare nämnts förutser regeringen att behovet av att upprätthålla
produktionskapacitet inom beklädnadsområdet kan minskas till följd av de
ändrade planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen. Enligt
regeringen torde de fortsatta kapacitetsbevarande åtgärderna komma att
beröra tillgången på i första hand vissa grundtextila varor.

ÖCB begärde i december 1986 regeringens medgivande att få disponera
medel för ingående av avtalen med Kungsfors Fabriker AB och Strömma
Sweden AB. I mars 1987 beslutade regeringen att återförvisa ärendet till
ÖCB. Regeringen har uppdragit åt ÖCB att mot bakgrund av de föreslagna
förändringarna av planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen
göra en förnyad bedömning av behovet av att upprätthålla produktionskapacitet
i fråga om bomullsgarn.

Näringsutskottet förutsätter att regeringen i samarbete med ÖCB vidtar
de åtgärder som är nödvändiga för att vidmakthålla erforderlig produktionskapacitet
inom beklädnadsområdet. Utskottet noterar regeringens bedömning
att insatserna torde avse främst kapaciteten för produktion av
grundtextila varor. Näringsutskottet finner från sin synpunkt inte skäl till
något riksdagsinitiativ med anledning av här behandlade motioner. De avstyrks
därför — i berörda delar — av näringsutskottet.

Buffertlagring av uniformstyger

Riksdagen beslöt under hösten 1972 att ett buffertlager av inhemskt framställda
tyger för uniformer m. m. skulle byggas upp hos dåvarande överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF). Samtidigt beslöts att vissa statliga
myndigheter skulle åläggas att tillgodose sitt behov av tyger genom inköp
från detta lager (prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr. 1972:325). För närvarande
omfattas ett tiotal statliga myndigheter av denna skyldighet.

ÖCB har i juni 1986 anmält till regeringen att de ursprungligen avsedda
fördelarna med buffertlagersystemet — bl. a. minskat antal tygkvaliteter,
ökade serielängder och ökad långsiktighet i orderna — enligt styrelsen har
urholkats. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de höga kostnader och
de svårigheter att åstadkomma en effektiv hantering som enligt ÖCB sammanhänger
med systemet har styrelsen föreslagit att det fr. o. m. den 1 juli
1987 skall avskaffas. I stället skulle ÖCB:s övriga åtgärder utnyttjas i ökad
utsträckning.

Regeringen anför i propositionen (bil. I s. 118) att beredskapseffekten av
buffertlagersystemet är liten i förhållande till dess kostnader. Det föreslås

NU 1986/87:4 y

därför att skyldigheten för vissa statliga myndigheter att upphandla uniformstyger
hos ÖCB skall upphöra sedan det nuvarande lagret har förbrukats.

Regeringens förslag möter kritik i tre motioner. I motionerna 1986/
87:Föl 17 (m) och 1986/87:Fö 118 (c) begärs att systemet skall kvarstå. För
tillverkarna av grundtextila varor, vilka själva i hög grad har utvecklat
vävarna i samarbete med myndigheterna, har upphandlingsmetoden varit
av mycket stort värde genom åren, heter det samstämmigt i motionerna.
Motionärerna begär också att rutinerna för samarbetet mellan de upphandlande
myndigheterna, ÖCB och textilindustrin skall effektiviseras. Yrkande
om detta framställs emellertid endast i den förstnämnda motionen. Frågan
om buffertlagersystemet berörs även i motion 1986/87 :FÖ158 (s), dock
utan yrkande. Motionärerna har inget att erinra mot att ÖCB:s lager säljs ut
men de förordar att myndigheternas skyldighet att upphandla svensk väv
skall bestå.

Enligt näringsutskottets mening måste syftet med den svenska tekopolitiken
vara att åstadkomma att tekoindustrin kan konkurrera utan hjälp av
subventioner och restriktioner. Utskottet har därför från industripolitisk
synpunkt inget att invända mot regeringens förslag. Detta ger i övrigt inte
anledning till någon kommentar från näringsutskottets sida. Här behandlade
delar av motionerna 1986/87 :Fö 117 (m) och 1986/87: Fö 118 (c) avstyrker
näringsutskottet sålunda.

Försörjningsberedskapsstöd

Sedan år 1976 kan s. k. försörjningsberedskapsstöd utgå vid statlig, kommunal
och landstingskommunal upphandling av teko- och lädervaror samt
skor. Efter bemyndigande av riksdagen under hösten 1975 (prop. 1975/
76:57, NU 1975/76:15, FöU 1975/76:2 y, rskr. 1975/76:107) föreskrev regeringen
i januari 1976 att dåvarande ÖEF (numera ÖCB) skulle få besluta
om sådant stöd i de fall merkostnaden vid inköp från svensk tillverkare
jämfört med köp från utländsk leverantör uppgår till högst 100 000 kr. eller
högst 20 % av inköpssumman. För innevarande budgetår får högst
8 milj. kr. utnyttjas för försörjningsberedskapsstöd.

Frågan om försörjningsberedskapsstöd har inte berörts i propositionen.

I två motioner — 1986/87:Föl58 (s) och 1986/87:Föl 17 (m) — begärs att
försörjningsberedskapsstödet skall bibehållas. I den sistnämnda krävs också
att stöd skall kunna beviljas vid prisskillnader upp till 30 %.

Enligt vad näringsutskottet har erfarit från försvarsdepartementet finns
för närvarande ingen avsikt från regeringens sida att dra in denna stödform.
Utskottet finner inte skäl att från näringsutskottets synpunkt förorda en
utökad stödmöjlighet. Motionerna 1986/87:Föl58 (s) och 1986/87:Föl 17
(m) i här aktuella delar avstyrks alltså av näringsutskottet.

NU 1986/87:4 y

Försörjningsberedskapen inom vissa andra områden NU 1986/87:4 y

Metaller

Den s. k. fredskrislagringen av förnödenheter omfattar främst olja. Lagringen
av olja baseras på Sveriges internationella åtaganden som medlem i
det internationella energiorganet IEA.

Förutom olja omfattar fredskrislagringen vissa insatsvaror för industrin,
främst vissa petrokemiskt baserade produkter och legeringsmetaller. Enligt
regeringen bör beredskapsåtgärder som är inriktade på fredstida störningar
i normalfallet genomföras och bekostas av det organ som har ansvaret för
den fredstida verksamheten. Statens kostnadsansvar bör vara begränsat till
situationer mot vilka det verksamhetsansvariga organet saknar reella möjligheter
att skydda sig och där det är ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse
att verksamheten kan fullföljas. Det bör enligt regeringen ankomma på
företagen att genom sin kommersiella lagring svara för den beredskap som
erfordras för att de skall kunna möta fredstida störningar av varutillförseln.
Det föreslås därför i propositionen (bil. 1 s. 38) att den statliga fredskrislagringen
av andra produkter än olja skall successivt avvecklas under totalförsvarets
förestående femåriga programperiod. Lagret av legeringsmetaller
bör enligt regeringen behållas till periodens senare del.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:Fö 136 erinras om
att partiet sedan lång tid tillbaka har förordat att fyndigheter av legeringsmetaller
som för närvarande av kommersiella skäl inte bryts skall utvinnas
med stöd av medel från beredskapsanslagen. Detta vore en god affär för
Sverige, heter det. Motionärerna begär att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag till inhemsk utvinning och förädling av legeringsmetaller
som ersättning för den nuvarande importen av dessa metaller och att
projekten skall finansieras med hjälp av beredskapsmedel. I avvaktan på att
denna brytning kommer till stånd yrkar motionärerna avslag på regeringens
förslag om att fredskrislagren av metaller skall säljas ut.

Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att det i första hand bör
ligga under företagens ansvar att svara för fredskrislagringen av bl. a. legeringsmetaller.
Utskottet har därför inget att invända mot förslaget i propositionen
att de statliga fredskrislagren skall säljas ut. Med hänsyn till den
aviserade bojkotten mot Sydafrika bör dock fredskrislagret av legeringsmetaller
behållas intakt ännu en tid. Näringsutskottet har noterat regeringens
förslag att utförsäljningen av detta lager skall ske under den femåriga programperiodens
senare del. Inhemska fyndigheter av legeringsmetaller bör
enligt näringsutskottets mening brytas endast om utvinningen bedöms bli
ekonomiskt lönsam.

Av det sagda följer att näringsutskottet avstyrker här behandlad del av
motion 1986/87:FÖ136 (vpk).

Ammoniak

Ammoniak produceras inom landet för närvarande endast vid Supra AB:s
anläggning i Köping. Kapaciteten vid fabriken är ca 60 000 ton. Landets
övriga behov av ammoniak tillgodoses genom import.

År 1984 tecknade ÖCB i samarbete med jordbruksnämnden avtal med
Supra om att företaget skulle upprätthålla ammoniaktillverkningen i Köping
t. o. m. år 1989 mot att staten lämnade beredskapslån. Marknadspriserna
på ammoniak har under senare tid gått ned kraftigt och anläggningen
i Köping går för närvarande med förlust. Supra har därför med stöd av en
omförhandlingsklausul i avtalet med ÖCB begärt förhandlingarom en ändring
av avtalet. Efter överläggningar har ÖCB accepterat att avtalet upphävs
i förtid under förutsättning att hälften av det tidigare utbetalade beredskapslånet
återbetalas. Till grund för ÖCB:s överväganden har legat de
förändrade planeringsförutsättningar för kriser och krig som redovisas i
propositionen. Enligt uppgift från Supra kommer företagets tillverkning av
ammoniak att upphöra under hösten 1987.

I motion 1986/87:Föl40(s) begärs att ammoniaktillverkningen i Köping
skall upprätthållas. Det vore det bästa sättet att klara en god beredskapsförsörjning
för både militära och civila ändamål, heter det. Ammoniak används
huvudsakligen för tillverkning av handelsgödsel. Motionärerna påpekar
att ammoniak därutöver har betydelse för plastproduktionen och att
den också kan utnyttjas vid framställning av krut. Ett liknande krav om
fortsatt produktion av ammoniak vid Supras anläggning i Köping har också
framställts i motion 1986/87:N329 (s) från allmänna motionstiden. I den
motionen erinras om att det vid Studsvik Energiteknik AB har utvecklats en
teknik — den s. k. mino-processen — som bl. a. kan utnyttjas för framställning
av ammoniak med biobränslen som råvara. Motionärerna begär att
statligt stöd skall anvisas för en fullskaleanläggning för tillverkning av ammoniak
baserad på mino-processen och att anläggningen skall lokaliseras
till inre Mälardalen. Det skulle, sägs det i motionen, vara av strategisk
betydelse att kunna producera ammoniak med en inhemsk råvara som bas.
Den föreslagna anläggningen skulle också, påpekar motionärerna, ha positiva
effekter för sysselsättningen i västra Västmanland.

Näringsutskottet går inte in på frågan om behovet av inhemsk produktion
av ammoniak för beredskapsändamål. Utskottet konstaterar dock att
det tilltänkta industrikombinatet i Nynäshamn enligt nu gällande planer
avses producera 250 000—350 000 ton ammoniak per år. Beträffande minoprocessen
har näringsutskottet erfarit från Studsvik Energiteknik att processen
bedöms färdigutvecklad när det gäller dess tillämpning för framställning
av ammoniak. Näringsutskottet ser därför inget behov av statligt
stöd för utveckling av processen i denna del. Utskottet avstyrker således
motion 1986/87:N329 (s) såvitt nu är i fråga. Denna motion i övrigt samt
motion 1986/87:Fö 140 (s) ger inte anledning till någon ytterligare kommentar
från näringsutskottets sida.

Vissa övriga frågor
Förstatligande av krigsmaterielindustrin

Förslag om förstatligande av de viktigaste svenska krigsmaterielproducenterna
framförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87 :N370

NU 1986/87:4 y

från allmänna motionstiden. Enligt motionärerna hade kanske de senaste
årens ”Boforsaffärer” kunnat undvikas om inte privata vinstintressen hade
fått styra marknadsföringen och försäljningen av krigsmateriel. Ett yrkande
av liknande innebörd finns i motion 1986/87:N140 (vpk) som har väckts
med anledning av proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet. Detta yrkande är dock inriktat enbart på AB Bofors.

I proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling erinras
det om att polis- och tullmyndigheterna för närvarande utreder misstankar
om överträdelser av exportbestämmelserna för krigsmateriel. Enligt föredraganden
kan det, när större klarhet har skapats i dessa frågor, finnas
anledning att se över systemet för tillstånd och kontroll av denna export.

Utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet har
nyligen avlämnat sitt betänkande (SOU 1987:8) Försvarsindustrins utlandsverksamhet.
I utredningen redovisas vissa uppgifter om den svenska
försvarsindustrins omfattning. Den sammanlagda omsättningen hos de 23
företag som ingår i utredningens kartläggning uppgick år 1985 till ca 20,5
miljarder kronor. Härav svarade försäljningen av krigsmateriel för omkring
6,5 miljarder kronor. Denna försäljning utgjorde sålunda drygt 30 %
av företagens totala omsättning.

Ytterligare uppgifter om den svenska försvarsindustrin har redovisats av
utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling i betänkandet
(SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning. I den utredningen haren avgränsning
skett till de försvarsmaterielproducerande enheterna inom tio företag
vilka tillsammans svarar för ca 80 % av all materiel som produceras i landet
för det svenska försvaret. Företagen är AB Bofors, Ericsson Radio Systems
AB, affärsverket FFV, AB Hägglund & Söner, Karlskronavarvet AB,
Kockums AB, Philips Elektronikindustrier AB, Saab-Scania AB (främst
flygdivisionen), SATT Electronics AB och Volvo Flygmotor AB. Antalet
anställda som arbetade med utveckling och produktion av försvarsmateriel
hos de tio företagen uppgick år 1983 till sammanlagt ca 23 700, vilket motsvarade
ca 7 % av det totala antalet anställda inom verkstadsindustrin.
Verksamheten är starkt koncentrerad till ett fåtal företag. Tre företag —
Bofors, FFV och Saab-Scania — svarade för två tredjedelar av sysselsättningen.
Skillnaderna i försvarsberoende är stora mellan olika industrier.
Det högsta beroendet har FFV och Bofors, som tillverkar vapen och ammunition.
Inom Ericsson och Volvo svarar däremot försvarsmateriel för endast
någon procent av försäljningen på koncernnivå.

Som näringsutskottet har uttalat tidigare med anledning av motionsyrkanden
liknande de nu aktuella förutsätter inte den erforderliga samhälleliga
kontrollen av krigsmaterielindustrin att staten har ägaransvaret för företagen
i fråga. Vidare gäller, som framgår av det föregående, att de berörda
industrierna tillverkar inte enbart försvarsmateriel. Att staten övertar endast
delar av tillverkningen vid ett företag torde i regel vara svårgenomförbart,
särskilt i de fall då krigsmaterielproduktionen är nära sammankopplad
med civil produktion.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet motionerna 1986/87:N370
(vpk) och 1986/87:N140 (vpk), den senare i berörd del.

NU 1986/87:4 y

Karlskronavarvet AB

NU 1986/87:4 y

I tre motioner uppmärksammas sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet
AB. Detta varv är inriktat huvudsakligen på tillverkning, ombyggnad och
underhåll av fartyg för den svenska marinen. Företaget har för närvarande
ca 1 100 anställda. Motionärerna påpekar att Karlskronavarvet med nu
liggande beställningar och med de förslag som redovisas i propositionen
förväntar sig en produktionssvacka fr. o. m. år 1988 och några år framåt.
Beläggningen vid varvet bedöms öka igen ett stycke in på 1990-talet.

I motion 1986/87:Fö 141 (s) begärs att de marina beställningarna hos
Karlskronavarvet skall omdisponeras i tiden i syfte att säkerställa en jämnare
beläggning vid företaget. Staten i egenskap av ägare måste ta sitt ansvar
att trygga sysselsättningen vid Karlskronavarvet, anförs i motion
1986/87: Föl 16 (m). Motionären påpekar att en resursförstärkning till marinen
— i första hand för att öka kapaciteten för jakt av främmande ubåtar —
skulle möjliggöra ett bibehållande av den nuvarande produktionsvolymen
vid företaget. Ett särskilt forskningsfartyg bör byggas vid varvet, sägs det i
motion 1986/87:Föl29 (fp). Under sommartid skulle fartyget enligt motionären
kunna användas vid t. ex. geologiska undersökningar, bottenbestämningar
och vissa studier från naturvårdssynpunkt. Under vinterhalvåret
skulle fartyget kunna utnyttjas som stöd åt den svenska fiskeflottan.

Riksdagen fastslog år 1980 att regeringen har ett särskilt ansvar för Karlskronavarvets
beläggning, eftersom varvet med sin marina inriktning har
begränsade möjligheter att påverka sin försäljningsvolym genom egna insatser
(prop. 1979/80:165, NU 1979/80:69, rskr. 1979/80:405). Näringsutskottet
anförde år 1983 (NU 1982/83:55) att riksdagens uttalande år 1980
borde stå fast. Dock framhöll utskottet att det i första hand borde vara de
militära myndigheternas sak att på grundval av en övergripande planering
sörja för ett såvitt möjligt jämnt och effektivt utnyttjande av de varvsresurser
som står till marinens förfogande.

Industriminister Thage Peterson besvarade i riksdagen den 9 april 1987
en fråga (1986/87:498) av Lennart Alsén (fp) om vilka åtgärder regeringen
tänker vidta för att tillse att Karlskronavarvets produktionssvacka fylls ut.
Statsrådet meddelade att han utgick från att berörda försvarsmyndigheter
och Karlskronavarvet gemensamt anstränger sig för att minimera de negativa
effekterna av den minskade beläggningen vid varvet. Han erinrade om
att företaget under de senaste åren har intensifierat utvecklingen avseende
skrovtillverkning i glasfiberarmerad plast samt snabbgående katamaraner
för såväl civil som militär användning. Vidare påpekade industriministern
att varvet har ökat sin bearbetning av exportmarknaden.

Även näringsutskottet förutsätter att de militära myndigheterna och ledningen
för Karlskronavarvet tar ett gemensamt ansvar för att de negativa
följderna av den produktionssvacka som nu kan förutses blir så små som
möjligt. Näringsutskottet anser att motionerna 1986/87: Fö 141 (s)och 1986/
87:Fö 116 (m), den senare i berörd del, med det nu sagda kan lämnas utan
åtgärd. Förslaget i motion 1986/87: Fö 129 (fp) om att ett särskilt forskningsfartyg
skall byggas vid varvet ger i övrigt inte anledning till någon kommentar
från näringsutskottets sida. Även denna motion avstyrks av utskottet.

FFV Vanäsverken

NU 1986/87:4 y

AB Bofors och den statliga industrikoncernen FFV svarar för huvuddelen
av den inhemska tillverkningen av ammunition. Vid FFV:s anläggning i
Karlsborg — Vanäsverken — tillverkas Finkalibrig ammunition.

Vanäsverken är en produktionsenhet inom FFV Ordonance, som sysselsätter
totalt ca 2 100 anställda. Denna sektor inom affärsverket FFV är
främst verksam med försvarsmaterieltillverkning men har också viss civil
produktion på sitt program. Förutom i Karlsborg har FFV Ordonance verksamhet
i Eskilstuna, Gällö, Karlstad, Motala, Vingåker och Åkers Styckebruk.

1 propositionen (bil. 1 s. 135) påpekas att det kvantitativa behovet av
konventionell ammunition för det svenska försvaret minskar, bl. a. på
grund av den militärtekniska utvecklingen och ett ökat utnyttjande av simulatorer
i utbildningen.

För närvarande är ca 340 personer anställda vid Vanäsverken. Till följd
av minskad efterfrågan på ammunition har FFV beslutat att minska sysselsättningen
i Karlsborg med ca 90 personer. Varsel om uppsägning har hittills
utfärdats för 33 personer.

Staten måste kompensera det bortfall av sysselsättningstillfällen som
uppstår vid Vanäsverken i samband med den minskade ammunitionstillverkningen,
anförs det i motionerna 1986/87:Fö 113 (m) och 1986/87:Föl 15
(c). Motionärerna framhåller att Karlsborgs kommun har ett mycket ensidigt
näringsliv som i stor utsträckning är inriktat på militär och civilmilitär
verksamhet. I den förstnämnda motionen framhålls att försvarets anskaffning
av bl. a. ammunition kommer att skäras ned drastiskt om regeringens
förslag till ekonomisk ram för totalförsvaret skulle vinna riksdagens gillande.
1 motionen begärs att staten, om moderata samlingspartiets förslag till
anslagsnivå för försvaret inte bifalls av riksdagen, genom aktiva lokaliseringsåtgärder
skall underlätta för nyetablering av industriell verksamhet i
Karlsborg. Bl. a. krävs att lokaliseringsstöd under en övergångsperiod skall
kunna beviljas för sådan etablering.

Förslag av liknande innebörd framställs i motion 1986/87:Föll5 (c).
Motionärerna hänvisar härvid till motion 1986/87 :A460 (c) med krav på
regionala utvecklingsinsatser i Skaraborgs län, vilken har avlämnats under
allmänna motionstiden. Denna motion behandlas av arbetsmarknadsutskottet
i ett betänkande (AU 1986/87:13) om regionalpolitiken.

Näringsutskottet utgår från — i linje med vad som i det föregående har
anförts angående sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet — att FFV och
de militära myndigheterna gemensamt verkar för att de effekter som uppstår
vid Vanäsverken till följd av den minskade ammunitionstillverkningen
så långt möjligt mildras. Beträffande motionärernas krav på lokaliseringsåtgärder
hänvisas till arbetsmarknadsutskottets behandling av motion
1986/87:A460 (c). Motionerna 1986/87:Föl 13 (m) och 1986/87:Föl 15 (c)
bör enligt näringsutskottets mening inte föranleda något initiativ från riksdagens
sida. De avstyrks således av utskottet.

Stockholm den 23 april 1987

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),
Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s)*, Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson
(vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Mats Lindberg
(s) och Elving Andersson (c).

* Utom avsnitten om beredskapslagring av olja, kol, kärnbränsle och naturgas.

Avvikande meningar

1. Allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet
— under rubriken Allmän inriktning — som börjar med ”Näringsutskottet
Finner” och slutar med ”erinra mot” bort ha följande lydelse:

1 likhet med vad som anförs i motionerna 1986/87:Föl27 (c) och 1986/
87:Föl59 (c) anser näringsutskottet att uppbyggnaden av ett småskaligt
energisystem baserat på inhemska, förnybara energikällor skulle ge en ökad
försörjningstrygghet på energiområdet. Att storskaliga system har en mycket
stor sårbarhet visar inte minst strömavbrottet den 27 december 1983, då
ett mindre fel slog ut större delen av landets elförsörjning.

Näringsutskottet vill därför understryka vikten av att energipolitiken inriktas
på att skapa ett flexibelt och lokalt anpassat energisystem. Hushållning
med och en effektiv användning av tillgängliga resurser är härvidlag
ett grundläggande krav. Energianvändningen måste anpassas till naturens
eget kretslopp. En omfattande energianvändning utgör inget självändamål.

Den strategi för energisystemet som förordas i de två nyssnämnda motionerna
ger enligt näringsutskottets mening de bästa förutsättningarna för att
stärka försörjningstryggheten inom landet. Som anförs i motion 1986/
87:Fö 159 (c) skulle denna strategi även medföra ett minskat behov att lagra
importerade bränslen och därmed lägre kostnader för beredskapsåtgärder.

Näringsutskottet tillstyrker alltså motionerna 1986/87:Föl27 (c) och
1986/87:FÖ159 (c) i denna del och föreslår ett uttalande av angiven innebörd
från riksdagens sida. Ett sådant tillkännagivande skulle också ligga i
linje med vad som anförs i här aktuell del av motion 1986/87:Föl36 (vpk).
Den nu behandlade delen av propositionen avstyrks av näringsutskottet.

2. Allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Allmän
inriktning — som börjar med ”Näringsutskottet finnér” och slutar
med ”erinra mot” bort ha följande lydelse:

Som vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1986/87:FÖ136 är avvecklingen
av kärnkraften av väsentlig betydelse för försörjningsberedskapen
inom energiområdet. Så länge elkraft från kärnkraftverken säljs till
underpris på deli svenska energimarknaden kommer utveckling och an -

NU 1986/87:4 y

vändning av alternativa energislag att förhindras och försvåras. Om kärnkraftsproduktionen
upphörde skulle utrymme omedelbart ges för en decentraliserad
energiproduktion. Denna omläggning av energisystemet skulle
avsevärt stärka försörjningstryggheten inom landet.

Näringsutskottet anser sålunda att ett snabbt beslut om avveckling av
kärnkraften är den viktigaste åtgärden för att stärka försörjningstryggheten
inom energiområdet. Den nu aktuella delen av motion 1986/87 :Föl36
(vpk) tillstyrks alltså av näringsutskottet. Riksdagen bör i ett uttalande till
regeringen ansluta sig till vad näringsutskottet här har anfört. Därmed skulle
även berörda delar av motionerna 1986/87:Föl27 (c) och 1986/87:Föl59
(c) bli tillgodosedda till viss del.

3. Handlingsberedskapen inför kriser i energiförsörjningen

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

— under rubriken Allmän inriktning — som börjar med ”Näringsutskottet
instämmer” och slutar med ”av propositionen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att vår förmåga att möta
olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Som anförs i motion
1986/87:Föl59 (c) skulle en övergång till ett mer småskaligt energisystem
baserat på ett decentralistiskt synsätt skapa en väsentligt stärkt handlingsberedskap.
Motionen i här behandlad del tillstyrks alltså av näringsutskottet.
Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ansluta sig till vad näringsutskottet
här har anfört.

4. Handlingsberedskapen inför kriser i energiförsörjningen

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Allmän
inriktning — som börjar med ”Näringsutskottet instämmer” och slutar
med ”av propositionen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i regeringens uppfattning att vår förmåga att
möta olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Denna förmåga
är klart relaterad till energisystemets uppbyggnad och komplexitet
samt till energianvändningens sammansättning. Med nuvarande förhållanden
råder en jämförelsevis stor sårbarhet, något som bör föranleda bestämda
slutsatser rörande energisystemets förändring i framtiden. Småskaliga
lösningar kan med fördel utgöra ett större inslag i den totala bilden. Dock
torde ett genomgripande småskaligt system inte vara möjligt i ett avancerat
industriellt samhälle med dess omfattande inre samband. Motion 1986/
87: Fö 159 (c) i nu berörd del avstyrks därför av näringsutskottet. Vad utskottet
här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

5. Möjligheterna att ersätta importerade bränslen

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

— under rubriken Allmän inriktning — som börjar med ”Beträffande möjligheterna”
och slutar med ”näringsutskottets sida” bort ha följande lydelse: Som

anförs i motion 1986/87:FÖ159 (c) bör importerade bränslen vid
störningar i tillförseln i allt väsentligt ersättas av inhemska bränslen. I mån

NU 1986/87:4 y

av tillgång bör elenergi användas i första hand för att upprätthålla industriell
produktion. Näringsutskottet tillstyrker alltså motionen i aktuell del och
anser att riksdagen i ett uttalande till regeringen bör ansluta sig till vad
näringsutskottet här har anfört.

6. Inhemsk etanolproduktion

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Allmän inriktning — som börjar
med ”Med hänsyn” och slutar med ”näringsutskottet därför” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet anser att en fullskaleanläggning för tillverkning av etanol
skulle ha ett avsevärt beredskapsvärde. Anläggningen skulle också vara
av betydelse för den fytokemiska industrins utveckling i Sverige och därmed
vara en viktig framtidssatsning. Det finns också andra industripolitiska
värden med en inhemsk etanolproduktion.

Enligt näringsutskottets mening är det därför motiverat med statliga åtgärder
som främjar en fullskalig etanolproduktion baserad på inhemska
råvaror. Av största betydelse härvidlag är att den etanol som används som
drivmedel befrias från skatt.

Näringsutskottet anser att riksdagen med anledning av här behandlade
delar av motionerna 1986/87:Föl59 (c) och 1986/87:Föl36 (vpk) bör besluta
att den etanol som produceras i en första fullskaleanläggning baserad
på inhemska råvaror och som används som drivmedel skall befrias från
skatt.

7. Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet
— som börjar med ”Näringsutskottet vill” och slutar med
”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att medel skall anvisas
för de föreslagna beredskapsåtgärderna. Uppgiften att fördela dessa
resurser bland kraftföretagen och eldistributörerna bör dock, enligt näringsutskottets
mening, åläggas den centrala energipolitiska myndigheten,
statens energiverk. Som anförs i motion 1986/87: Fö 159 (c) kan det, av bl. a.
konkurrensskäl, inte vara rimligt att statens vattenfallsverk skall ges denna
funktion. Näringsutskottet tillstyrker alltså berörd del av motion 1986/
87: Fö 159 (c) och anser att riksdagen i ett uttalande bör ansluta sig till vad
näringsutskottet här har anfört.

8. Beredskapslagring av olja

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet
— under rubriken Beredskapslagring av olja — som börjar med ”Behovet
av” och slutar med ”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Behovet av beredskapslager av olja är inte en fråga som näringsutskottet
har att behandla. Utskottet vill dock — med instämmande i vad som anförs i
motion 1986/87:Föl59 (c) — framhålla att en övergång till ett småskaligt

NU 1986/87:4 y

energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara
energikällor skulle reducera oljelagringsbehovet. Näringsutskottet anser att
riksdagen med anledning av motion 1986/87 :Fö 159 (c) bör göra ett uttalande
till regeringen av den innebörd som nu har nämnts.

9. Beredskapslagring av kärnbränsle

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Beredskapslagring av kärnbränsle
— som börjar med ”Frågor kring” och slutar med ”näringsutskottets
sida” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser att en väsentlig utgångspunkt för beredskapslagringen
av kärnbränsle bör vara att kärnkraften skall avvecklas och att avvecklingen
skall inledas snarast. Utskottet tillstyrker alltså motion 1986/
87: Fö 159 (c) i nu berörd del och menar att riksdagen med avslag på regeringens
förslag i denna del bör uttala som sin mening vad näringsutskottet
här har anfört.

10. Beredskapslagring av kol

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

— under rubriken Beredskapslagring av kol — som börjar med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar med ”invända mot” bort ha följande lydelse:

Det svenska energisystemet bör baseras på i första hand inhemska och
förnybara energikällor. Som en konsekvens härav måste ambitionen vara

— som anförs i motion 1986/87:Fö 159 (c) — attminimera kolförbrukningen.
Därmed skulle också en ökad försörjningstrygghet åstadkommas. Näringsutskottet
anser att riksdagen bör ge regeringen detta till känna som sin
mening. Därmed skulle motion 1986/87:Föl59 (c) i nu berörd del bli tillgodosedd.
Här behandlad del av propositionen avstyrks av näringsutskottet.

11. Beredskapslagring av naturgas

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Beredskapslagring av naturgas —
som börjar med ”Näringsutskottet finner” och slutar med ”näringsutskottets
sida” bort ha följande lydelse:

Naturgasen är ett i jämförelse med andra fossila bränslen miljövänligt
bränsle och bör därför under överskådlig tid utnyttjas i det svenska energisystemet.

Den bästa metoden för att förbättra försörjningsberedskapen inom detta
område är naturligtvis en inhemsk gasproduktion. Som anförs i motion
1986/87:Föl59 (c) kan biogas bli en betydande energikälla inom något
decennium om tillgänglig teknik och olika slag av biomassa utnyttjas optimalt.

Arbetet med att finna metoder för lagring av importerad naturgas måste
självfallet fortsätta. Möjligheterna att förbättra försörjningsberedskapen
genom inhemsk gasproduktion bör dock enligt näringsutskottets mening
bli föremål för ingående uppmärksamhet. Utskottet menar att riksdagen
med anledning av här behandlad del av propositionen bör göra ett uttalan -

NU 1986/87:4 y

de till regeringen av nu angiven innebörd. Därmed skulle motion 1986/
87:Fö 159 (c) i berörd del bli tillgodosedd i allt väsentligt.

12. Planeringsförutsättningar och riktmärken för
försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Planeringsförutsättningar och
riktmärken — som börjar med ”Näringsutskottet vill" och slutar med ”erinra
mot” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet kan inte ställa sig bakom det nu aktuella förslaget i
propositionen angående försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet.
Ett upphävande av de av riksdagen uttalade planeringsförutsättningarna
och produktionskapacitetsmålen kan, som anförs i motionerna 1986/
87:Fö 118 (c) och 1986/87:Fö 127 (c), få ödesdigra konsekvenser för den
inhemska tekoindustrin. En utslagning av tekoföretag skulle också få allvarliga
följder för arbetsmarknaden i de orter som är särskilt beroende av
tekoindustrin. Näringsutskottet vill, med instämmande i vad som sägs i
förstnämnda motion och vad som har uttalats i reservation 1 till näringsutskottets
betänkande NU 1986/87:25, framhålla att tekopolitiken måste styras
inte bara av beredskapsskäl utan också av sysselsättningspolitiska, regionalpolitiska
och allmänt ekonomiska skäl. Motionerna 1986/87:Föl 18
(c) och 1986/87:Föl27 (c) tillstyrks alltså i berörda delar.

Näringsutskottet anser att riksdagen med avslag på propositionen såvitt
nu är i fråga bör ge regeringen till känna som sin mening vad näringsutskottet
här har anfört. Därmed skulle även aktuell del av motion 1986/87: Fö 117
(m) bli tillgodosedd.

13. Produktionen av grundtextila varor och skor

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Planeringsförutsättningar och
riktmärken — som börjar med ”Näringsutskottet förutsätter” och slutar
med "av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående förordat att de nuvarande planeringsförutsättningarna
och produktionskapacitetsmålen för försörjningsberedskapen
på beklädnadsområdet skall bibehållas. Av detta följer att
någon förändring av insatserna för att upprätthålla kapaciteten för tillverkning
av grundtextila varor och skor inte bör ske.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet här har anfört. Motionerna 1986/87:Föl 17 (m) och 1986/
87:FÖ158 (s), båda i berörd del, tillstyrks alltså av näringsutskottet.

14. Buffertlagring av uniformstyger

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Buffertlagring av uniformstyger
— som börjar med "Enligt näringsutskottets” och slutar med ”näringsutskottet
sålunda”'bort ha följande lydelse:

NU 1986/87:4 y

Med hänvisning till de kostnader och svårigheter som den nuvarande
upphandlingsmetoden är förenad med har näringsutskottet inget att invända
mot att systemet med buffertlager upphävs under förutsättning att utförsäljningen
sker i former som inte skadar marknaden.

Däremot anser näringsutskottet att kravet på att de statliga myndigheterna
skall upphandla svensk väv bör bibehållas. Som anförs i motionerna
1986/87:Fö 117 (m) och 1986/87 :Föl 1B (c) har denna skyldighet stor betydelse
för textilindustrin, kanske främst genom möjligheten att förlägga produktionen
till konjunktur- eller ordersvackor. Även om vissa tecken tyder
på att situationen för den svenska textilindustrin har förbättrats är problemen
fortfarande så stora att den nuvarande upphandlingsskyldigheten inte
bör avskaffas. Enligt näringsutskottets mening bör myndigheterna i fortsättningen
upphandla tygerna under ÖCB:s medverkan direkt från de
svenska tillverkarna. Därmed skulle ett mer effektivt samarbete mellan köpare
och säljare åstadkommas.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad näringsutskottet
här har anfört. Därmed skulle motionerna 1986/87 :Föl 17 (m) och 1986/
87:Fö 118 (c) bli i allt väsentligt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle
ligga helt i linje med vad som anförs i motion 1986/87:Föl58 (s).

15. Försörjningsberedskapsstöd

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp). Per Westerberg
(m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Försörjningsberedskapsstöd — som börjar med ”Enligt vad” och slutar
med ”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Enligt vad näringsutskottet har erfarit från försvarsdepartementet finns
för närvarande ingen avsikt från regeringens sida att dra in denna stödform.
Utskottet finner dock skäl att från näringsutskottets synpunkt förorda att så
sker så snart som möjligt. Ur industripolitisk synvinkel måste, som tidigare
nämnts, ambitionen vara att den svenska tekoindustrin skall kunna stå på
egna ben. Företagen bör sålunda inte kunna stödja sig mot ett från utländsk
synpunkt diskriminerande bidragssystem.

Vad näringsutskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna
som sin mening. Av det sagda följer att motionerna 1986/87:FÖ158 (s)
och 1986/87: Fö 117 (m) avstyrks av näringsutskottet.

16. Försörjningsberedskapen beträffande metaller

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Metaller
— som börjar med ”Näringsutskottet delar” och slutar med ”motion
1986/87:Föl36 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning. En inhemsk utvinning
är självfallet den bästa metoden för att säkerställa industrins beredskapsbehov
av legeringsmetaller. Den förestående bojkotten mot Sydafrika
gör denna utvinning än mer angelägen. Utskottet anser därför att större
hänsyn bör tas till försörjningsaspekten vid bedömningar av olika fyndigheters
brytvärdighet. Medel från beredskapsanslagen bör kunna utnyttjas
för att finansiera utvinningen av legeringsmetaller.

NU 1986/87:4 y

Regeringen bör återkomma till riksdagen med en plan för utvinning och
förädling av legeringsmetaller i enlighet med vad näringsutskottet här har
anfört. Motion 1986/87:Föl36 (vpk) i nu behandlad del tillstyrks alltså.
Någon utförsäljning av fredskrislagret av metaller bör tills vidare inte ske.
Förslaget härom i propositionen avstyrks följaktligen av näringsutskottet.

17. Förstatligande av krigsmaterielindustrin

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Förstatligande
av krigsmaterielindustrin — som börjar med ”Sorn näringsutskottet”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Den senaste tidens avslöjanden angående krigsmaterielexporten från AB
Bofors visar att den nuvarande samhälleliga insynen i och kontrollen av
krigsmaterielindustrin är helt otillräcklig. Näringsutskottet delar därför
motionärernas uppfattning att viktigare delar av denna industri bör förstatligas.
Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom. Motionerna 1986/
87:N370 (vpk) och 1986/87:N140 (vpk), den senare i berörd del, tillstyrks
alltså av näringsutskottet.

NU 1986/87:4 y

Svenskt Tryck Stockholm 1987