yttr 1985/86 sou1y y (Yttrande 1985/86:sou1y)

Socialutskottets yttrande
1985/86:1 y

om förslag till ny plan- och bygglag
(prop. 1985/86:1)

SoU

1985/86:1 y

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett socialutskottet tillfälle ätt yttra sig över proposition
1985/86:1 med förslag till ny plan- och bygglag jämte

dels de under den allmänna motionstiden 1985 väckta motionerna 1984/
85:664 av Sten Svensson m. fl. (m), 783 av Knut Billing m. fl. (m), 1478 av
Bengt Lindqvist (s), 2135 av Ingvar Björk (s) och Börje Nilsson (s), 2152 av
Kjell A. Mattsson m. fl. (c), såvitt avser yrkande 5, 2217 av Tage Sundkvist
m. fl. (c), 2319 av Karin Andersson m. fl. (c), 2674 av Christer Eirefelt (fp),
2676 av Margit Gennser (m) och Margareta Gard (m), 2684 av Ivar Virgin
(m) och Lars Hjertén (m), 2707 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt avser
yrkande 20, och 2801 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt avser yrkande 10
och 12,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1985/86:66
av Ulf Adelsohn m. fl. (m), 67 av Allan Ekström (m), 68 av Ove Karlsson
m. fl. (s), 69 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), 70 av Leif Olsson (fp), 71 av
Iréne Vestlund (s), 72 av Gunnel Liljegren (m), 73 av Lars Werner m. fl.
(vpk), 74 av Birgitta Hambraeus (c), 75 av Birgitta Hambraeus (c), 76 av
Britta Bjelle (fp), 77 av Margareta Persson (s) och Bo Nilsson (s), 78 av Kjell
A. Mattsson m. fl. (c), 79 av Kjell A. Mattsson m. fl. (c) och 80 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp).

Socialutskottet tar i yttrandet upp frågor om tillgänglighet/handikappanpassning
av byggnader och den yttre miljön, förebyggande av allergiska
reaktioner, handikapporganisationernas ställning samt socialtjänstens
medverkan i samhällsplaneringen.

Utskottet

Propositionen

I propositionen läggs fram förslag om en ny plan- och bygglag (PBL) som
skall ersätta bl. a. byggnadslagen (1947:385), byggnadsstadgan (1959:612)
och lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande
m. m. Förslaget bygger i väsentliga delar på principerna i gällande rätt men
innebär en genomgripande systematisk omarbetning av dagens lagstiftning

samt en förenkling och modernisering av regelsystemet. 1

1 Riksdagen 1985/86. 12 sami. Nr 1 y

Lagförslaget gäller dels planläggning av mark och vatten, dels byggande. SoU 1985/86:1 y
1 lagförslagets inledande paragraf (1 kap. 1 §) anges att bestämmelserna
syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en
samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden för
människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

Alla kommuner föreslås ha en översiktsplan som omfattar hela kommunen.
Översiktsplanen kan fördjupas för olika delområden. Översiktsplanen
skall ange grunddragen i användningen av mark- och vattenområden i
kommunen. Planen skall också ange riktlinjer för bebyggelseutvecklingen.

Den har dock ingen bindande verkan vid prövning av enskilda ärenden om
bygglov.

När översiktsplanen upprättas eller ändras skall kommunen samråda
med bl. a. länsstyrelsen och andra intressenter. Samrådet syftar till utbyte
av information och synpunkter under pågående planarbete. Resultatet av
samrådet skall redovisas i en samrådsredogörelse. Planen antas av kommunfullmäktige.

Områdesbestämmelser skall enligt förslaget kunna aritas bl. a. om kommunen
vill säkerställa syftet med översiktsplanen inom ett begränsat område.

Dagens stadsplan och byggnadsplan föreslås ersatt av en enda plan, detaljplan.
I den skall olika områdens huvudändamål anges, dvs. allmänna
platser, kvartersmark osv. Även andra inslag i miljön än byggnader kan
regleras i detaljplan, t. ex. idrotts- och rekreationsanläggningar m. m.

Vid upprättandet av detaljplan skall kommunen samråda med länsstyrelsen,
fastighetsbildningsmyndigheten samt berörda kommuner. Sakägare
och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget
skall beredas tillfälle till samråd (5 kap. 20 §). Detsamma gäller myndigheter,
sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse
av förslaget.

Detaljplan antas av kommunfullmäktige med viss möjlighet till delegation
beträffande planer som inte är av större vikt.

I ett särskilt kapitel (2 kap.) anges de allmänna intressen som skall beaktas
vid planläggning och lokalisering av bebyggelse. Enligt 2 kap. 1 § skall
planläggning ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämplig utveckling
och ger förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-,
arbets-, trafik- och fritidsmiljö. De hänsyn som skall tas vid utformning av
miljön inom områden med samlad bebyggelse anges i kapitlets 4 §. Bl. a.
skall beaktas möjligheterna för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga
att använda området (2 kap. 4 § 5 p.).

Kraven på byggnader anges i 3 kap. Bl. a. föreslås ett generellt krav på att
nya byggnader skall anpassas till den omgivande miljön (1—2 §§). De hygieniska
kraven framgår av 5 §. Där anges att byggnader skall ge möjlighet till
trevnad, god hygien, en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande inomhusklimat.

Gällande krav på tillgänglighet/handikappanpassning har med viss
skärpning förts över till de nya bestämmelserna. I 7 § anges att bostäder,
arbetslokaler och lokaler till vilka allmänheten har tillträde skall vara tillgängliga
för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Om 2

det behövs skall byggnaderna vara försedda med hiss e. d. Undantag från SoU 1985/86:1 y
kravet på hiss görs för bostäder med färre än tre våningsplan. Huset skall
dock byggas så att hiss eller annan lyftanordning kan installeras utan svårighet.

Undantag från tillgänglighetskraven får medges för en- och tvåbostadshus
om det är befogat med hänsyn till terrängen, samt för arbetslokaler om
det är befogat med hänsyn till arten av den verksamhet som skall bedrivas
där. Reglerna om tillgänglighet gäller inte heller fritidshus (9 §).

Vid till- och ombyggnad skall byggnaden i princip uppfylla samma krav
på tillgänglighet som vid nybyggnad (3 kap. 10 §). Hänsyn skall dock tas till
byggnadens förutsättningar. Kommunen kan vidare, såvitt gäller ombyggnader,
i områdesbestämmelser eller detaljplan ställa lägre krav, om bebyggelsen
inom området som helhet ändå får långsiktigt godtagbara egenskaper.
För ombyggnad förutsätts särskilda föreskrifter komma att meddelas
med stöd av PBL. Andra ändringar av byggnader än om- och tillbyggnad
skall utföras så att de i skälig utsträckning uppfyller kraven.

När det gäller tomter och allmänna platser anges i 3 kap. 15 § bl. a. att det
skall tillses att tomter som tas i anspråk för bebyggelse kan användas av
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, om det inte är
obefogat med hänsyn till bl. a. terrängen. Detta är en utvidgning av kravet
på tillgänglighet i förhållande till nuvarande bestämmelser. Beträffande
allmänna platser och områden för andra anläggningar skall kraven för
tomter tillämpas i skälig utsträckning (3 kap. 18 §).

Bestämmelser om bygglov m. m. finns i 8 kap. De åtgärder som kräver
bygglov uppräknas i 1—7 §§. 1 8 och 9 §§ finns bestämmelser om s. k. rivningslov
och marklov.

Skyldigheten att söka bygglov skall enligt förslaget kunna varieras genom
kommunala beslut. Kommunen skall under vissa förutsättningar kunna
besluta att vissa åtgärder inom områden utan detaljplan får utföras utan
bygglov, bl. a. komplementbyggnader och mindre tillbyggnader. För områden
med detaljplan kan kommunerna i planen besluta att enklare fritidshus
m. m. får uppföras eller byggas till utan lov.

I 13 kap. finns bestämmelser om överklagande. Beslut om översiktsplan
skall enligt förslaget kunna överklagas genom kommunalbesvär. Beslut om
detaljplan, områdesbestämmelser, bygglov m. m. skall kunna överklagas
till länsstyrelsen genom s. k. förvaltningsbesvär. Kretsen av principiellt besvärsberättigade
vid beslut om detaljplan etc. vidgas till att omfatta alla
boende inom det område som berörs av planen samt organisation av hyresgäster.
Rätten att överklaga är dock begränsad till sakägare som senast
under utställningstiden skriftligen framfört synpunkter som inte tillgodosetts.

PBL skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1987.

1 motionerna 1985/86:66 av Ulf Adelsohn m. fl. (m). 69 av Thorbjörn Fälldin
m. fl. (c) och 80av Bengt Westerberg m. fl. (fp)hav yrkats avslag på propositionen
i dess helhet.

Socialutskottet behandlar i det följande endast propositionen och motionerna
i de delar som rör utskottets beredningsområde. Utskottet går sålunda
inte in på det principiella ställningstagandet till lagförslaget i dess helhet. 3

Tillgänglighet/handikappanpassning av byggnader

SoU 1985/86:1 y

Flera motioner tar upp frågan om tillgänglighet/handikappanpassning av
byggnader.

I motion 1985/86:77av Margareta Persson och Bo Nilsson (båda s) anförs
bl. a. att det är en förutsättning för att människor med olika funktionsnedsättningar
skall kunna fungera i samhället att bostäder, offentlig miljö,
arbetsplatser och utemiljö är tillgängliga. Utan tillgänglighet blir funktionsnedsättningarna
till betydande handikapp. Isolering, ensamhet och ett stort
beroende blir följden. Motionärerna yrkar därför att PBL:s krav på tillgänglighet
skärps på flera punkter. Det stora problemet uppstår enligt motionärerna
vid ombyggnad. Man yrkar här att 3 kap. 10 § ändras så att tillgänglighetsaspekterna
beaktas i högre utsträckning (yrkande 5). Kommunens möjlighet
att göra avsteg från tillgänglighetskravet om området som helhet får
godtagbara egenskaper vill motionärerna ha preciserad. Områdesplanerna
bör brytas ned kvartersvis så att inte avsteg från tillgänglighet skall kunna
göras i för stora områden (yrkande 6). I samma motion yrkas vidare att
fastighetsägare skall kunna ersättas av kommunen om det blir uppenbart
oskäliga kostnader vid krav på handikappanpassning. Det exempel som ges
är att kommunen ställer krav på hiss (yrkande 7). Man vill också ha ökade
tillgänglighetskrav på fritidshus (yrkande 4).

I motion 1985/86:73 av Lars Wernerm.JI. fv/M:jyrkasatt3 kap. 7 §ändrasså
att hiss eller annan lyftanordning skall installeras även i bostadshus med två
våningsplan, och inte som nu bara i hus med tre eller flera plan (yrkande 8).
Förslaget att endast förbereda för hiss anser motionärerna vara en halvmesyr.
Motionärerna understryker vidare behovet av närmare föreskrifter
bl. a. vad gäller orienterbarhet (yrkande 5 delvis). Man vill också att möjligheten
till avsteg från kravet på tillgänglighet vid ombyggnad endast skall få
utnyttjas ytterst restriktivt (yrkande 6). Bestämmelserna i 3 kap. 10 § om
tillbyggnader och ombyggnader m. m. föreslås ändrade på flera punkter.
Enligt motionen bör föreskrivas att ombyggnader skall utföras så att stor
hänsyn tas till byggnadens brukare (yrkande 9 a). Möjligheten för kommunen
att sänka kraven inom ett område i det fall att området ändå får långsiktigt
godtagbara egenskaper, bör enligt motionen utgå (yrkande 9 b). I samma
motion yrkas också att kommunen skall ha möjlighet att ställa krav på
åtgärder för att öka tillgängligheten även när ombyggnad inte planeras
(yrkande 9 c).

I propositionen anförs bl. a. (s. 232 f.) att en miljö som är tillgänglig för
alla är ett självklart mål för samhällsbyggandet. Krav bör ställas att varje
bostadslägenhet skall kunna nås av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Beträffande ombyggnad måste man dock enligt propositionen
(s. 237 f.) ta hänsyn även till ytterligare två aspekter förutom tillgänglighet.
Den ena är att förnyelsen måste ske på sådant sätt att den redan
byggda miljöns värden beaktas. Den andra är att kraven måste vägas mot de
resurser som kan sättas in för förnyelsen av byggnader. Vilka egenskaper
som behövs betingas också av förhållandena inom det område där byggnaden
är belägen. Bedömningen bör enligt propositionen göras med utgångs -

punkt från vad man vill uppnå med bebyggelsen som helhet inom området. SoU 1985/86:1 y

En sådan avvägning mot områdets behov kan bara göras av kommunen.

Det är också kommunen som måste ta ansvar för och formulera målen för
ett område som behöver förnyas. Det föreslås därför att kommunen får
möjlighet att ställa lägre krav än vad som generellt gäller. En förutsättning
är att bebyggelsen inom området ändå får långsiktigt godtagbara egenskaper.

Riksdagen har tidigare behandlat frågan om tillgänglighet/handikappanpassning.
1 bostadsutskottets betänkande BoU 1984/85:13 anfördes bl. a.

(s. 36) att betydelsen av att öka tillgängligheten i bostadsområden och i
samhället i övrigt torde vara obestridd. Olika åtgärder har vidtagits från
samhällets sida för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättningar
att leva ett så självständigt liv som möjligt. Tillgång till hiss i flervåningshus
angavs vara av central betydelse för att tillgodose tillgänglighetskraven.
Man betonade dock att det var av stor vikt att bostadsområdet ses
som en helhet där även andra åtgärder måste vidtas.

Socialutskottet delar den grundsyn som kommer till uttryck i motionerna,
nämligen att kraven på tillgänglighet och handikappanpassning av
byggnader bör tillgodoses så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt.

Som framgår av propositionen är det dock ofrånkomligt att också ta andra
hänsyn, vilka kan komma i konflikt med tillgänglighetskraven. En äldre
miljö kan sålunda vara svår att anpassa på ett sätt som uppfyller moderna
krav utan att den ursprungliga karaktären går förlorad. Ett annat problem
är att kostnaderna för anpassning framför allt vid ombyggnad kan bli orimligt
höga med hänsyn till de fördelar som uppnås. Även vid nybyggnad kan
det i vissa fall te sig tekniskt och ekonomiskt orimligt att kräva att alla
lokaler skall vara tillgängliga för rörelsehindrade. Det gäller t. ex. kravet i
vpk-motionen (yrkande 8) om hiss i alla tvåvåningshus. En avvägning mellan
sådana olika hänsyn är ofrånkomlig. Enligt utskottets mening har man i
propositionen gjort en balanserad avvägning mellan alla de olika intressen
som här gör sig gällande. Det är knappast möjligt att nu komma längre i
fråga om lagreglerade krav på handikappanpassning. Utskottet vill emellertid
framhålla att hänsynen till rörelsehindrade, syn- och hörselskadade
samt andra med olika former av handikapp bör ingå som ett självklart led
vid bedömningen av alla frågor om bygglov.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1985/86:73
(vpk) såvitt avser yrkandena 5 i här aktuell del, 6, 9 a och 9 b samt motion
1985/86:77 (s) såvitt avser yrkandena 5 och 6.

Beträffande förslaget i vpk-motionen om att kommunen skall kunna ställa
krav på åtgärder för att åstadkomma tillgänglighet även när ombyggnad
ej planeras, vill utskottet erinra om vad som anförs i propositionen (s. 244)
om att byggnadslagstiftningen i princip inte bör ha tillbakaverkande kraft. 1
propositionen erinras samtidigt om de möjligheter som finns enligt bostadssaneringslagen
(1973:531) att ålägga en ägare av hyreshus med bostadslägenheter
att rusta upp lägenheterna till viss minimistandard. Med stöd av
arbetsmiljölagen (1977:1160) kan förbättringsåtgärder krävas beträffande
arbetslokaler. Vissa krav som för närvarande återfinns i byggnadsstadgan
kommer till uttryck även i förslaget till PBL. Bostadsministern konstaterar i

anslutning härtill (s. 245) att ytterligare krav på förbättringar måste prövas
mot bakgrund av bl. a. mycket ingående samhällsekonomiska och finansiella
överväganden. Utskottet ansluter sig till propositionens bedömning
och avstyrker således motionen i här aktuell del (yrkande 9 c). Inte heller
kan utskottet biträda förslaget i motion 1985/86:77 (s) om att fastighetsägare
i dylika fall skulle ha ersättning av kommunen (yrkande 7).

När det gäller tillgänglighetskraven på fritidshus som tas upp i motion
1985/86:77 (s) yrkande 4, vill utskottet erinra om att fritidshus som ingår i
en större anläggning av typ stugby inte avses bli undantagna från de allmänna
kraven på tillgänglighet. Vad som avses är således enskilda fritidshus,
ofta byggda av ägaren i egen regi. Även i dessa avseenden skulle det föra
alltför långt att uppställa långtgående generella krav. Ägarens önskemål
bör i sådana fall bli avgörande. Den som vill avstå från bekvämligheter för
att få ett enklare fritidshus till en rimlig kostnad bör kunna få göra det. Vad
som i motionen anförs om uthyrning av fritidshus föranleder inte till annan
bedömning. Utskottet avstyrker således motionen även i här aktuell del.

Utöver i de nu behandlade motionerna tas frågor om byggnaders
tillgänglighet upp också i motionerna 1984/85:2152 (yrkande 5) och 2217
(båda c). Utskottet konstaterar att dessa motioner avgivits under den allmänna
motionstiden 1985 i avvaktan på det kommande förslaget till PBL.
De påkallar nu inget särskilt uttalande av riksdagen.

Tillgänglighet i den yttre miljön

Frågan om tillgänglighet i den yttre miljön tas upp i tre motioner.

I motion 1984/85:1478 av Bengt Lindqvist danfors att motions- och rekreationsintresset
domineras av verksamhet i utemiljö. För att även handikappade
skall kunna utnyttja samhällets rekreationsutbud bör också den yttre
friluftsmiljön — skidspår, joggingslingor, promenadvägar, bryggor och
badstränder m. m. — omfattas av bestämmelserna om tillgänglighet.

I motion 1984/85:2135 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda sJ anförs att
för personer med funktionsnedsättningar stora problem uppstår när de
skall förflytta sig i samhället. Integrering av människor med handikapp
förutsätter en genomtänkt planering. Brister i en länk av kedjan av åtgärder
medför svårigheter och ökade kostnader i form av t. ex. ledsagarservice och
färdtjänst. Motionärerna vill att tillgängligheten i den yttre miljön skall
säkerställas genom lagstiftning.

I den tidigare nämnda motion 1985/86:77(s) anförs att nästan all handikappanpassning
i vårt samhälle har åstadskommits med föreskrifter. I motiveringen
till 2 kap. 4 § 5 p. i lagförslaget står att bebyggelsemiljön skall
utformas med hänsyn till möjligheterna för handikappade att använda området.
Detta bör följas av föreskrifter för den yttre miljön (yrkande 1). En
precisering bör enligt motionärerna också göras av 3 kap. 14 §, så att idrottsplatser
och liknande görs tillgängliga (yrkande 8).

I förslaget till PBL utökas kraven på tillgänglighet i den yttre miljön. I
nuvarande lagstiftning finns krav att det skall vara möjligt att ta sig över
tomten till de byggnader som finns. Kravet utökas nu till att avse tomten
som sådan (prop. s. 233 f.). Bl a. skall ytor för lek och utevistelse kunna

SoU 1985/86:1 y

användas av personer med funktionsnedsättningar. Människor som har
svårt att gå, äldre synskadade, rullstolsbundna, föräldrar med barnvagn
m. fl., har svårt att ta sig till affärer och busshållplatser därför att den yttre
miljön är dåligt anpassad till deras behov. Enligt propositionen är det ofta
mycket enkla åtgärder som behövs, t. ex. att gångvägar görs släta och halksäkra
eller att räcken sätts upp.

Allmänna bestämmelser om tillgänglighet i den yttre miljön finns främst i
3 kap. 15 § PBL. I propositionen anförs (s. 525) att kravet att en tomt skall
kunna användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga
måste tillämpas med beaktande av platsens eller anläggningens ändamål.
Som allmän plats avsätts många gånger sådan mark som är svår att bebygga
eller som man på grund av naturförutsättningarna vill bevara. Det kan t. ex.
vara bergiga partier med stora höjdskillnader. För sådan mark är det enligt
propositionen inte rimligt att kräva åtgärder för att den skall kunna nyttjas
av personer med nedsatt rörlighet eller orienteringsförmåga. Däremot är
det befogat att anlagda parker och torg anordnas så att de kan fungera för
alla människor. 1 propositionen erinras vidare om att många anläggningar
bygger på att man utnyttjar naturförutsättningarna på platsen, t. ex. slalombackar
och golfbanor. Inte heller i dessa fall anses det skäligt att ställa de
allmänna kraven på tillgänglighet.

Enligt 8 kap. 2 § krävs vidare bygglov för bl. a. idrotts- och campingplatser,
friluftsbad m. m. om inte kommunen föreskrivit annorlunda enligt 5 §. 1
sådana fall kommer samma regler om tillgänglighet att gälla som för byggnader
(3 kap. 14 §). Enligt propositionen finns t. ex. skäl att ställa krav att
åskådarplatser i lämplig omfattning görs tillgängliga för handikappade.

Frågan om anpassning av den yttre miljön har behandlats tidigare av
riksdagen. 1 betänkandet BoU 1984/85:24 anförde bostadsutskottet bl. a.
att en anpassning enbart av bostaden och utrymmen i anslutning till den
inte är tillräckligt för att ge förutsättningar för ett självständigt boende (s.
17). Även närmiljön måste göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar.
Bostadsutskottet tillstyrkte i anslutning härtill ett förslag av regeringen
om införande av statligt bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder
på kvartersmark, vilket godtogs av riksdagen (rskr. 1984/85:347).

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det angelägna i att den yttre
miljön så långt möjligt görs tillgänglig för alla och i att stor hänsyn tas till
framkomligheten vid planering av olika fritids- och rekreationsanläggningar.
Propositionen ger uttryck åt samma syn.

Reglerna i 3 kap. 14 § i lagförslaget är mycket långtgående. Paragrafens
ordalydelse motsägs dock i viss mån av motiveringen (se bl. a. s. 515 och
525). Utskottet delar därför uppfattningen att innebörden av denna bestämmelse
behöver klargöras.

Utskottet anser det i övrigt inte möjligt att gå längre än propositionen
med hänsyn till de avvägningar som alltid måste göras vid planering och
byggande. Självklart bör handikappanpassning ske när det finns ett befogat
intresse därav och erforderliga åtgärder kan genomföras utan alltför stor
olägenhet eller kostnad. Den ökade medvetenheten på detta område bör
dessutom leda till att man allmänt mera uppmärksammar olika sätt att

SoU 1985/86:1 y

underlätta för handikappade. Som anförs i propositionen är det ofta myc- SoU 1985/86:1 y
ket enkla åtgärder som behövs.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda samtliga här aktuella
motionsyrkanden.

Allergiska reaktioner

I motion 1985/86:77(s) anförs att användningen av en mängd nya material
vid byggande har utlöst allergiska reaktioner hos många människor. Material
som kan medföra allergiska besvär bör enligt motionärerna inte få
användas om det finns andra likvärdiga material att tillgå (yrkande 2). Motionärerna
anför vidare att en allergisk persons möjlighet att vistas i en olämplig
lokal kan vara lika obefintlig som möjligheten för en rörelsehindrad att
gå i en trappa. I motionen yrkas därför att 3 kap. 7 § skall tolkas så att med
nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall avses även allergi (yrkande
3).

I motion 1985/86:73 (vpk) anförs att till de kvalitetskrav som bättre måste
preciseras i PBL bl. a. hör byggmaterial som är bra från allergisynpunkt
(yrkande 5 delvis).

Enligt 3 kap. 5 § i lagförslaget skall byggnader bl. a. ge möjlighet till god
hygien. Med god hygien avses enligt propositionen (s. 489) i första hand att
risk för sjukdom eller ohälsa som orsakas av byggnaden skall begränsas.

Kravnivån bör bestämmas med utgångspunkt från begreppet sanitär olägenhet
i hälsoskyddslagstiftningen och från vad som är tekniskt och ekonomiskt
möjligt.

I propositionen anförs vidare att byggnader i möjligaste mån skall fungera
väl även för personer med allergiska besvär. Samtidigt påpekas att kunskaperna
i dag är bristfälliga om olika materials inverkan på personer med
anlag för allergiska besvär eller med redan utvecklad allergi. På detta område
pågår forsknings- och utvecklingsarbete. Vid bedömningen av vad som
är sanitär olägenhet bör hänsyn tas till personer som är något känsligare än
normalt på samma sätt som vid bedömning av vad som är sanitär olägenhet
enligt hälsoskyddslagen (1982:1080). Om material används som kan väntas
medföra besvär för vissa personer, men tekniskt eller ekonomiskt likvärdig
ersättning inte finns, bör enligt propositionen sådana material anbringas så
att de lätt kan bytas ut.

Socialutskottet har flera gånger behandlat frågan om allergi, senast i
betänkandet SoU 1984/85:22. Utskottet framhöll då(s. 23) ånyo angelägenheten
av att man gör allt som rimligen kan krävas för att olägenheter för
personer med allergiska/astmatiska besvär skall elimineras eller i vart fall
så långt möjligt minskas. Utskottet betonade också behovet av ökad kunskap
om sjukdomarnas uppkomst. Bostadsutskottet har också behandlat
denna fråga. I betänkandet BoU 1984/85:19 anfördes bl. a. (s. 11) att det är
angeläget att överkänslighetsframkallande ämnen i minsta möjliga grad
används i byggandet. Enligt bostadsutskottets uppfattning skulle den forskning
som pågår komma att skapa möjlighet att bedöma olika tillverkningsmetoder.
Bostadsutskottet förutsatte att de nya rönen kommer att påverka

normgivningen på området. 8

Socialutskottet vill här erinra om de många olika typer av allergi som
finns. Vad som är harmlöst för en allergiker kan vara besvärande eller
skadligt för en annan. Det går därför inte att finna en enkel och enhetlig
lösning på dessa problem. De riktlinjer som ges i propositionen ligger enligt
utskottets uppfattning väl i linje med vad riksdagen tidigare uttalat. Den
utveckling och forskning som pågår kan ge underlag för mera specificerade
krav. När det finns fullgoda ersättningsmaterial att tillgå bör sådana självfallet
användas om det inte ter sig helt orimligt med hänsyn till byggnadens
användning. Utskottet avstyrker med det anförda motion 1985/86:73 (vpk)
yrkande 5 i motsvarande del samt motion 1985/86:77 (s) yrkande 2.

Beträffande frågan om tolkningen av uttrycket ”nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga”
i 3 kap. 7 § måste konstateras att det skulle strida mot
ordalydelsen att därmed förstå även allergi. Utskottet anser det inte heller
möjligt att uppställa ett generellt krav på att alla bostäder, arbetslokaler etc.
skall vara byggda så att de inte kan framkalla allergiska besvär. Som föreslås
i propositionen bör således frågor om byggnadsmaterials betydelse för
hälsan hänföras till 3 kap. 5 § och bedömas med utgångspunkt från begreppet
sanitär olägenhet. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda
även yrkande 3 i motion 1985/86:77 (s).

Handikapporganisationernas ställning

I motion 1985/86:68av Ove Karlsson m.Jl. (s)behandlas samrådet vid planläggning.
I motionen anförs bl. a. att det är nödvändigt att man genom
debatt och information får fram ett så fullständigt beslutsunderlag som
möjligt. Det kan endast nås om samråd sker med kommunmedlemmarna i
allmänhet, men också med olika intresseorganisationer. Speciellt viktigt är
att överlägga med de handikappades organisationer. Det skulle säkert vid
många tillfällen både förenkla och förbilliga det framtida byggandet. Motionärerna
vill därför ha obligatoriskt samråd med de handikappades organisationer
i samband med bygg- och planarbetet i kommunerna.

Jämfört med nuvarande regler föreslås i PBL en utökad skyldighet för
kommunen att samråda när planer upprättas. Enligt propositionen bör formerna
för samrådet inte lagregleras utan anpassas till de förutsättningar
som råder i olika situationer. Enligt 4 kap. 3 § skall kommunen bereda alla
som har ett väsentligt intresse av en översiktsplan tillfälle till samråd. Motsvarande
bestämmelse finns beträffande detaljplan i 5 kap. 20 §.

1 propositionen (s. 536) anförs i anslutning till 4 kap. 3 § att med ”andra
som har ett väsentligt intresse av planförslaget” avses bl. a. intresseorganisationer,
natur- och friluftsorganisationer, handikapporganisationer, fackliga
organisationer på distriktsnivå m. fl. Avser planförslaget ett begränsat
område kan det enligt propositionen vara skäl att samråda med t. ex. vägförening,
villaägarförening, Hem och skola, lokala miljögrupper m. fl. 1 propositionen
framhålls att kommunen från fall till fall bör avgöra vilken omfattning
samrådet skall ha och anpassa formerna för samrådet därefter.
Kommunen behöver inte heller gå ut till var och en av intressenterna med
information. Däremot skall kommunen vara verksam för att det hålls samrådsmöten.

SoU 1985/86:1 y

Utskottet ansluter sig till den lösning som föreslås i propositionen, nämligen
att det bör ankomma på resp. kommun att från fall till fall avgöra
omfattning och former för samrådet. Utskottet vill tillägga att det finns
många olika organisationer som har angelägna intressen att bevaka i samband
med planläggningen av markanvändning och byggande. Utskottet
anser det inte möjligt att generellt bestämma vilket inflytande handikapporganisationerna
bör ha jämfört med andra intressenter. Utskottet utgår från
att kommunerna regelmässigt bereder de lokala handikapporganisationerna
tillfälle till samråd i alla mera betydande planfrågor. Formerna får emellertid
bestämmas av kommunen. Utskottet avstyrker sålunda motion 1985/
86:68 (s).

I motion 1985/86:77(s) anförs att det i vissa situationer måste vara möjligt
för en handikapporganisation på orten att överklaga ett ärende från allmän
tillgänglighetssynpunkt, t. ex. beträffande allmänna byggnader. Det yrkas
därför att en precisering sker så att dessa handikapporganisationer i vissa
fall skall ha möjlighet att anföra besvär (yrkande 9).

Enligt lagförslaget överklagas vissa beslut, bl. a. om översiktsplan, genom
kommunalbesvär (13 kap. 1 §). Kommunalbesvär innebär att beslutet
bara kan prövas i de avseenden som anges i 7 kap. 1 § kommunallagen
(1977:179), däremot inte i vad avser dess allmänna lämplighet. Besvärsberättigade
är, om inte annat föreskrivits, endast den som är medlem av kommunen.
1 propositionen anförs (s. 810 f.) att de besvärsgrunder som främst
torde komma i blickfånget när det gäller översiktsplaner är att beslutet inte
har kommit till i laga ordning eller att det överskrider kommunfullmäktiges
befogenhet.

Andra beslut av kommunfullmäktige och kommunala nämnder än de
som avses i 1 § får enligt 13 kap. 2 § överklagas genom besvär hos länsstyrelsen,
s. k. förvaltningsbesvär. Det gäller sålunda bl. a. beslut om detaljplan,
områdesbestämmelser samt bygglov. Av motion 1985/86:77 (s) framgår att
det är lagförslagets avgränsning av rätten att anföra förvaltningsbesvär som
avses med yrkandet.

Förvaltningsbesvär skiljer sig från kommunalbesvär genom att bevärsmyndigheten
även kan pröva beslutets lämplighet. Vad gäller frågor om
besluts överklagbarhet, rätten att anföra besvär m. m. gäller vid förvaltningsbesvär
reglerna i förvaltningslagen (1971:290), i den mån inte specialbestämmelser
har givits. Enligt 11 § förvaltningslagen får talan mot sådant
beslut av myndighet som kan överklagas genom besvär föras av den som
beslutet angår, om det gått honom emot. En omfattande rättspraxis finns
beträffande innebörden av uttrycken ”den som beslutet angår” och att beslutet
”gått honom emot”.

1 förslaget till PBL har man anknutit till förvaltningslagens bestämmelser
om besvärsrätt. I propositionen, som i denna del bygger på lagrådets yttrande,
anförs (s. 822) att bestämmelser om vem som är besvärsberättigad kan
avvaras på grund av att det av allmänna grundsatser, som har utbildats i
praxis, följer vem som får överklaga beslut. Grundtanken kommer till uttryck
i 11 § förvaltningslagen. Att exakt bestämma kretsen av besvärsberättigade
med ledning av uttrycket "den som beslutet angår” låter sig av natur -

SoU 1985/86:1 y

liga skäl ofta inte göra. De beslut enligt PBL där det kan vara vanskligt att
avgöra kretsen besvärsberättigade är beslut i planärenden. Här ger emellertid,
enligt propositionen, bestämmelser om förfarandet god vägledning. I
det sammanhanget nämns 5 kap. 30 §, vari regleras bl. a. till vem beslut med
fullföljdshänvisning skall sändas. Dessa adressater får enligt propositionen
anses saklegitimerade. 1 5 kap. 30 § anges att beslut med fullföljdshänvisning
skall sändas bl. a. till ”sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och
boende, samt sådan organisation som avses i 25 § första stycket 2” (dvs.
vederbörande hyresgästförening).

Med anledning av motionsyrkandet om att handikapporganisationer på
orten skall ha rätt att anföra besvär, kan konstateras att en sådan rätt enligt
allmänna förvaltningsrättsliga grunder sällan torde föreligga. Ideella föreningar
har i praxis som regel inte ansetts ha besvärsrätt i fråga om beslut
som rör en eller flera medlemmar personligen. En representativ organisation
kan dock ibland framstå som en naturlig företrädare för medlemmarna
i allmänhet och har då undantagsvis tillerkänts besvärsrätt. Om man vill
säkerställa att t. ex. handikapporganisationer skall kunna anföra besvär
torde deras ställning på ett eller annat sätt böra markeras i lagen på det sätt
som skett beträffande hyresgästorganisationer (se 5 kap. 25 och 30 §§).

Socialutskottet vill understryka det angelägna i att handikappsynpunkterna
kommer fram under beredningsarbetet med varje ny plan. Som utskottet
ovan anfört bör det emellertid ankomma på kommunen att avgöra
omfattning och samråd för att få erforderlig kontakt med bl. a. handikapporganisationer.
Det är enligt utskottets mening i första hand genom ett
sådant samråds- och informationsförfarande som synpunkter bör inhämtas.
Att ge handikapporganisationer en särställning vad gäller besvärsrätt
framför t. ex. pensionärsföreningar, Hem och skola osv. anser utskottet inte
motiverat. Det är också angeläget att den besvärsberättigade kretsen inte
görs för vid (jfr prop. s. 359). Utskottet vill även erinra om propositionens
uttalande (s. 363) om att det är lämpligt att när några år har gått från PBL:s
ikraftträdande utvärdera konsekvenserna av den besvärsberättigade kretsens
omfattning. Utskottet avstyrker sålunda motion 1985/86:77 (s) yrkande
9.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att frågan om besvärsrättens omfattning
också berörs i motion 1985/86:80 av Bengt Westerberg m. fl. (fp). I
motiveringen till yrkande 3 k anförs att det inte finns anledning att begränsa
besvärsrätten när det gäller organisationer till att endast omfatta hyresgästorganisationer.
I anslutning härtill föreslås viss ändring av 5 kap. 25 §.

Utskottet konstaterar att en ändring av det slag som föreslås i fp-motionen
— vilken tekniskt även rör 5 kap. 30 § — skulle innebära ökade besvärsmöjligheter
också för handikapporganisationerna. Från de synpunkter socialutskottet
har att beakta finns emellertid ingen anledning till uttalande i
fråga om den allmänna avgränsningen av besvärsberättigade i planärenden.

SoU 1985/86:1 y

Socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen

SoU 1985/86:1 y

Förutom de nu behandlade frågorna finns det ytterligare en aspekt på PBL
som socialutskottet önskar aktualisera, nämligen socialtjänstens medverkan
i samhällsplaneringen.

I 5 § socialtjänstlagen (1980:620, senast ändrad 1985:395) anges att socialtjänsten
skall medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra
samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer
i kommunen. I 7 § anges att socialnämndens medverkan skall bygga på
nämndens sociala erfarenhet och särskilt syfta till att påverka utformningen
av nya och äldre bostadsområden i kommunen. Nämnden skall också verka
för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer blir lätt tillgängliga
för alla.

I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, senast ändrad 1985:570) anges
bl. a. att hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa (2 b §). 1
8 § föreskrivs att landstingskommunen i planeringen av hälso- och sjukvården
skall samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.

1 propositionen till PBL hänvisas (s. 112) till propositionen (1979/80:1)
om socialtjänsten i fråga om vad som bör inrymmas i en god social miljö.
Bostadsministern ställer sig bakom de strävanden som angavs i socialtjänstpropositionen.
Han anser att de delmål som är uppställda för socialtjänsten
kan utgöra grund för tillämpningen av bestämmelsen i 2 kap. 1 § PBL om att
planläggningen skall skapa förutsättning för en från social synpunkt god
bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Bostadsministern betonar också
vikten av att bestående samverkansformer mellan berörda samhällsorgan
utvecklas i enlighet med intentionerna bakom socialtjänstlagen och hälsooch
sjukvårdslagen.

I propositionen (s. 433) anvisas översiktsplanen som ett samordningsinstrument
i den kommunala verksamhetsplaneringen. Beslut om bl. a. bostadsförsörjningsprogram,
program för barntillsyn, äldreomsorg och annan
social omvårdnad bör i den mån besluten har anknytning till markanvändningsfrågor
sammanvägas i översiktsplanen. Samordning med kommunens
ekonomiska planering är också nödvändig. Översiktsplanen bör
enligt propositionen bli ett underlag för fördelning av resurser av olika slag
i både tid och rum.

Hur samrådet i samband med utarbetande av översiktsplan skall ske är
som tidigare nämnts inte reglerat i lagförslaget. Propositionen har sålunda
valt att överlämna till den enskilda kommunen att bestämma samrådets
omfattning och utformning. Utskottet har i det föregående ställt sig bakom
denna lösning. Utskottet vill dock understryka att ett stort ansvar härigenom
har lagts på kommunerna. Socialnämnden har genom sin verksamhet
en unik kunskap om kommunen och de problem som finns där. Denna
kunskap måste tas till vara i arbetet med att försöka skapa goda sociala
miljöer. Om översiktsplaner skall bli det samordningsinstrument som beskrivs
i propositionen är det en förutsättning att socialnämnden redan på ett
tidigt stadium får komma med och påverka utformningen av planerna.
Socialutskottet vill därför avslutningsvis framhålla önskvärdheten av att
man i varje kommun utarbetar lämpliga rutiner för samråd mellan bygg -

nadsnämnd och socialnämnd med sikte på ett kontinuerligt utbyte av infor- SoU 1985/86:1 y
mation och synpunkter i planeringsfrågor.

Vad som i övrigt anförs i propositionen och motionerna föranleder inget
uttalande från socialutskottets sida.

Stockholm den 5 december 1985

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Kjell Nilsson (s),

Rune Gustavsson (c), Anita Persson (s). Blenda Littmarck (m), Gunnar
Ström (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Ulla Tillander (c), Inga Lantz (vpk),

Ingrid Andersson (s), Ingvar Eriksson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),

Åsa Strömbäck-Norrman (s) och Karl-Gösta Svenson (m).

Avvikande meningar

1. beträffande frågan om avslag pä propositionen i dess helhet

av Daniel Tarschys (fp), Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m), Ulla
Tillander (c), Ingvar Eriksson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och KarlGösta
Svenson (m) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar
på s. 3 med ”Socialutskottet behandlar” och slutar på s. 13 med ”från socialutskottets
sida” bort ha följande lydelse:

I de angivna motionerna yrkas bl. a. att riksdagen hos regeringen begär
ett nytt förslag till plan- och bygglag i enlighet med motionerna. Det anförs
också att förevarande förslag inte är förenligt med grundlagen.

Utskottet instämmer i vad som nu har anförts och tillstyrker yrkandena
om avslag på propositionen.

Med denna inställning i huvudfrågan anser sig utskottet inte ha anledning
att gå in på de enskilda yrkandena i övriga motioner.

2. beträffande tillgänglighet/handikappanpassning av byggnader och beträffande
allergiska reaktioner

av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Socialutskottet
delar” och slutar på s. 6 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste möjligheten till trevnad, god arbetsmiljö
osv. innefatta mera preciserade krav då det gäller tillgänglighet för
den som bor och arbetar inom ett område. Det som sägs i förslaget till PBL
är otillräckligt och ger utrymme för tolkningar som kan försvåra eller omöjliggöra
berättigade krav från funktionshindrade. Man får inte lämna öppet
för mer eller mindre godtyckliga skälighetsbedömningar eller kompromisser
så att dessa krav kan sättas lägre än grundläggande tillgänglighetskrav. I

den tidigare nämnda motionen 1985/86:73 (vpk) yrkas att kraven skall SoU 1985/86:1 y
skärpas på flera punkter. Utskottet delar denna uppfattning.

I propositionen föreslås sålunda undantag från krav på hiss e. d. i hus
med färre än tre våningar. Huset skall dock byggas så att hiss eller annan
lyftanordning kan installeras utan svårighet. Utskottet instämmer i motionärernas
åsikt att det är en halvmesyr att endast förbereda för hiss. Som
framhålls i motionen är en komplettering i efterhand dyrare och det är stor
risk att den inte kommer till stånd. En ändring bör därför göras i 3 kap. 7 §
så att hiss eller annan lyftanordning krävs även för tvåvåningshus. Utskottet
tillstyrker således yrkande 8 i motionen.

Enligt propositionen skall det vidare utfärdas föreskrifter till PBL. En av
de aspekter som enligt utskottets uppfattning måste klarare framgå är att
större hänsyn måste tas till personer med nedsatt orienteringsförmåga. Yrkande
5 i motionen tillstyrks således i här aktuell del.

I motionen framhålls också särskilt att kravet på tillgänglighet vid ombyggnad
har fått speciellt dålig genomslagskraft. Avsteg från hisskravet har
t. ex. snarare blivit regel än undantag i de flesta kommuner. Enligt utskottets
uppfattning medför inte den omständigheten att det finns andra hus i
området med god tillgänglighet att man kan ställa lägre krav vid ombyggnad.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till vad som anförs i motionen
yrkandena 6 och 9 b.

Merparten av bebyggelsen med dålig tillgänglighet är inte aktuell för
ombyggnad. De åtgärder som är mest aktuella i 50—60-talsbebyggelsen kan
ofta genomföras utan byggnadslov. En kommun med en ambitiös planering
för ökad tillgänglighet har enligt utskottets bedömning därför små möjligheter
att få planeringen genomförd. Som anförs i den nu aktuella motionen
bör PBL kompletteras med en möjlighet för kommuner att ställa krav även
när ombyggnad ej planeras. Utskottet tillstyrker sålunda yrkande 9 c i motionen.

Vidare bör reglerna om ombyggnad också tillföras en uttrycklig förklaring
att stor hänsyn skall tas till byggnadens brukare vid ombyggnad. I
enlighet med vad som anförs i motionen bör denna bestämmelse införas i 3
kap. 10 § första stycket. Utskottet tillstyrker således även yrkande 9 a.

Synpunkter liknande de nu behandlade anförs även i den tidigare nämnda
motionen 1985/86:77 (s). I yrkandena 4 — 7framförs olika förslag som
syftar till att skärpa PBL:s krav på tillgängligheten i byggnader. Utskottet
tillstyrker även dessa förslag.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Socialutskottet
vill” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Socialutskottet vill framhålla att antalet människor med allergiska problem
har ökat kraftigt, såsom påpekas i den tidigare behandlade motionen
1985/86:73 (vpk). Man har i olika sammanhang uttalat stor förståelse för
dessa människors problem. Utskottet anser att denna förståelse på ett bättre
sätt måste återspeglas i PBL och i uttalanden till lagen. Enligt utskottets
uppfattning är det ett kvalitetskrav som måste tillgodoses att man när man
bygger hus använder material som är bra från allergisynpunkt.

Utskottet ställer sig därför bakom yrkandet i motionen om att större

hänsyn måste tas i denna del än vad som framkommer i propositionen. Det SoU 1985/86:1 y

bör också utfärdas tillämpningsföreskrifter med preciserade krav på detta

område. Utskottet tillstyrker således yrkande 5 i här aktuell del. Liknande

synpunkter framförs även i den tidigare nämnda motionen 1985/86:77 (s)

yrkande 2. Utskottet tillstyrker även detta motionsyrkande.