yttr 1985/86 nu2y y (Yttrande 1985/86:nu2y)

Näringsutskottets yttrande

1985/86:2 y

om viss uppgiftsskyldighet för banker,
försäkringsbolag m. fl.

1985/86:2 y

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig
över följande två motioner:

1984/85:992 av Bengt Kronblad (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till ändring av 20 kap. 9 § lagen om allmän
försäkring så att Värdepapperscentralen omfattas av lagens bestämmelser.

1984/85:993 av Bengt Kronblad (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder som medför att 20 kap. 9 § lagen om allmän
försäkring inte sätts ur spel.

Motionerna avser, såsom också anges i deras rubriker, Värdepapperscentralens
resp. försäkringsbolags och bankers ”uppgiftsskyldighet enligt lagen om
allmän försäkring”. Såvitt gäller banker ”och andra penningförvaltande
inrättningar” finns den åsyftade bestämmelsen emellertid inte i lagen
(1962:381) om allmän försäkring utan i 12 § lagen (1969:392) om hustrutiillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Motionerna har remissbehandlats, såsom närmare redovisas i ett senare
avsnitt. Den följande redogörelsen för bestämmelser och praxis är i
väsentliga delar grundad på den beskrivning som riksförsäkringsverket har
lämnat i sitt remissyttrande.

Motionerna

I motion 1984/85:993 uppges - icke helt korrekt - att det av bestämmelserna i
20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring framgår att bl. a. försäkringsinrättningar
och banker är skyldiga att till försäkringskassorna lämna de uppgifter
som kassorna behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt lagen. Till den
bestämmelsen hänvisas i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstilllägg
till folkpension. Under de senaste åren har det emellertid, säger
motionären, förekommit att försäkringsbolag och banker har vägrat att
lämna ut uppgifter som har begärts i det enskilda fallet för kontroll av
sökandes tillgodohavanden eller försäkringsförmåner när en enskild gjort en
ny ansökan eller vägrat besvara en förfrågan. Det har då inte gällt s. k.
massuttag utan enstaka förfrågningar. En bank har t. ex. som grund för sin
vägran angett att 12 § lagen om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg

1 Riksdagen 1985/86.17sami Nr 2 y

inte ger stöd för lämnande av uppgifter avseende förfluten tid. Några
sanktioner då uppgifter vägras förekommer inte.

Socialförsäkringsförmåner skall, uttalar motionären, inte utgå utom när
den enskilde är berättigad till det. Myndigheterna får ofta kritik för att för
stora förmåner utgår till en enskild. Det är inte heller rimligt från
rättvisesynpunkt att en enskild på grund av felaktiga eller ofullständiga
uppgifter skall uppbära för höga förmåner.

I motion 1984/85:992 påpekas att någon uppgiftsskyldighet svarande mot
den nyssnämnda inte anses finnas för Värdepapperscentralen VPC AB. Då
VPC har stor kännedom om aktieinnehav, varom uppgifter kan vara av värde
vid beräkning av inkomstprövade förmåner inom allmän försäkring, är enligt
motionärens mening en lagändring angelägen.

Författningsbestämmelser och praxis
Bestämmelserom allmän försäkring

Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1962:392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (HKL) är
bl. a. försäkringsbolag och banker skyldiga att tillhandahålla sådana uppgifter
som har betydelse för tillämpningen av lagstiftningen. Det är därvid fråga
om underlag för beslut om inkomstprövade förmåner. De aktuella paragraferna
har följande lydelse:

12 § HKL

Bankaktiebolag, sparbanker och andra penningförvaltande inrättningar
äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket
eller allmän försäkringskassa uppgift för namngiven person rörande förhållande
som är av betydelse för tillämpning av denna lag.

13 § HKL

Där ej annat följer av vad ovan sägs skall vad i lagen om allmän försäkring
eller eljest är stadgat om folkpension äga motsvarande tillämpning med
avseende å förmån enligt denna lag. Ökning av kommunalt bostadstillägg
skall dock gälla från och med den månad varunder anledning till ökningen
uppkommit.

20 kap. 9 § AFL

Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar
äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstol,
riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt organ som i 1 kap.
2 § sägs uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av
betydelse för tillämpningen av denna lag.

Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket
åvilande uppgiftsskyldighet, straffes med böter, högst etthundra kronor.

De citerade bestämmelserna skall ses mot bakgrund av den uppgiftsskyldighet
som åvilar den förmånssökande. Vid ansökan om hustrutillägg och

NU 1985/86:2 y

kommunalt bostadstillägg skall denne lämna nödiga upplysningar om bl. a.
inkomst och förmögenhet. Den som åtnjuter sådant tillägg är skyldig att
anmäla om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden har väsentligt
förbättrats. Den nu nämnda uppgiftsskyldigheten kan sålunda gälla dels
förekomst av bankmedel, privata pensioner, värdepapper m.m., dels arv,
gåvor, värdet av aktie- och obligationsinnehav etc.

Innan HKL trädde i kraft år 1963 fanns regler om hustrutillägg och
kommunala bostadstillägg i lagen (1946:431) om folkpensionering (FPL).
Bostadstillägg skulle anses som folkpension (6 §). Bl. a. ”bankaktiebolag,
sparbanker, andra penningförvaltande inrättningar och försäkringsanstalter”
var ”pliktiga att i särskilda fall efter anmaning” lämna pensionsstyrelsen
och dess lokala organ ”uppgift för namngiven person” rörande förhållande
som var av betydelse för dennes rätt till folkpension. Den nya lagstiftningen
år 1962 innebar bl. a. att de närmare bestämmelserna om de folkpensionsförmåner
som skulle förbli inkomstprövade överfördes till en särskild lag, HKL,
medan reglerna om rätt till sådana förmåner togs in i AFL.

Bestämmelser om VPC

Enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) kan ett aktiebolag i bolagsordningen
ta in förbehåll att den som på fastställd avstämningsdag är införd i
aktieboken - eller i en (i 12 § reglerad) förteckning över personer som träder
i aktieägares ställe - skall anses behörig att motta utdelning etc. De bolag som
har sådant avstämningsförbehåll kallas avstämningsbolag. För avstämningsbolag
skall Värdepapperscentralen VPC AB fullgöra följande uppgifter,
nämligen

1. föra aktiebok, aktiebrevsregister och förteckning enligt 12 §,

2. pröva frågor om införing av aktieägare i aktieboken,

3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning av uppgifter enligt
19 § lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering,

4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 12 §,

5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis,

6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgärder,

7. vidtaga åtgärder [anmaning m.m.] enligt 4 kap. 17 § i fråga om ej
uttagen aktie.

Motsvarande uppräkning och en rad ytterligare bestämmelser om VPC
finns i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering. Bl. a. gäller att bank
eller fondkommissionär får införas i aktiebrev och i aktieboken i stället för
ägaren till de aktier som omfattas av lämnat förvaltningsuppdrag (16 §).
Förvaltaren skall dock till VPC lämna uppgift om sådan aktieägare som har
mer än 500 aktier i samma aktiebolag registrerade i förvaltarens namn (19 §).

Sekretessbestämmelser

Lagen (1955:183) om bankrörelse innehåller följande sekretessbestämmelse
(192 §):

Enskildas förhållanden till bankaktiebolag får inte obehörigen röjas.

NU 1985/86:2 y

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

I fall som avses i första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken [om brott mot tystnadsplikt].

Motsvarande bestämmelser finns i lagen (1955:416) om sparbanker (98 §)
och i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen (89 §).

Försäkringsrörelselagen (1982:713) innefattar däremot inte någon sekretessbestämmelse
av detta slag.

Enligt 13 och 18 §§ lagen om förenklad aktiehantering (se föregående
avsnitt) skall utskrift av aktieboken och sammanställning av uppgifter om
aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i visst bolag hållas
tillgängliga för envar. Uppgifter ur förteckningen över förvaltarregistreringar
får (enligt 12 §) inte lämnas ut till annan än den som berörs av förhållanden
som har antecknats i förteckningen.

I de fall statliga eller kommunala myndigheter vägrar lämna uppgifter till
försäkringskassa med åberopande av sekretesslagen kan talan föras hos
kammarrätten eller regeringen. Däremot saknas besvärsmöjligheter i de fall
en bank eller ett försäkringsbolag vägrar lämna begärda uppgifter.

Tillämpningsfrågor

Inhämtande av uppgifter för kontrolländamål med åberopande av de
nämnda bestämmelserna i HKL och AFL förekommer dels för prövningen
av nya ansökningar och ansökningar om ändrade förmåner och vid efterkontroll,
dels vid återkravsutredningar, då mera grundliga undersökningar görs i
enskilda fall på förekommen anledning. Vid återkravsutredningarna begärs
uppgifter för förfluten tid.

Under senare tid har en del banker och försäkringsbolag ifrågasatt sin
skyldighet att lämna begärda uppgifter. Bankorganisationerna har hävdat att
försäkringskassorna inte kan åberopa 12 och 13 §§ HKL som stöd för
ålägganden att lämna uppgifter till underlag för bedömning av om det finns
förutsättningar för återkrav av utbetalad förmån. Flera banker vägrar därför
att besvara förfrågningar som avser förfluten tid. Vissa försäkringsbolag
vägrar också att besvara förfrågningar från försäkringskassorna. De hävdar
då att 20 kap. 9 § AFL inte kan åberopas när det gäller förmån enligt HKL.
Företagens uppgiftslämnardelegation har haft kontakter med riksförsäkringsverket
och därvid uttalat sitt stöd för bankernas och försäkringsbolagens
ståndpunkter.

Bankorganisationerna har begärt att riksförsäkringsverket tillsammans
med försäkringskassorna skulle uppmärksamma de problem som det ökade
antalet förfrågningar från kassorna har medfört för bankerna. Verket har
därefter i ett meddelande till kassorna i november 1983 anfört bl. a. följande:

Enligt verkets mening ger förfrågningar om pensionstagarnas tillgodohavanden
hos banker och andra penningförvaltande inrättningar ett betydelsefullt
underlag för beslut om inkomstprövade förmåner. Förfrågningarna utgör
också en viktig del av kassans fortlöpande kontroll av att de inkomstprövade
förmånerna utgår med rätt belopp. Om sådana kontrollåtgärder ges någon
större omfattning är det emellertid angeläget att de planeras och genomförs

NU 1985/86:2 y

på ett sätt som tar största möjliga hänsyn till bankernas möjligheter och
resurser att lämna de uppgifter som begärs. Inför en planerad uppföljning
bör kassorna därför ta kontakt med berörda banker och diskutera omfattningen
av förfrågningarna samt tillvägagångssättet för genomförandet.

Det är viktigt att kassorna noga prövar behovet av uppgifterna och i första
hand tillvaratar möjligheterna att få dessa av pensionstagarna.

Remissyttranden

Remissbehandlingen

Datainspektionen, riksförsäkringsverket, bankinspektionen och Företagens
uppgiftslämnardelegation har yttrat sig över båda motionerna. Över motion
1984/85:993 har yttranden vidare avgetts av försäkringsinspektionen, Försäkringskasseförbundet,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam,
Svenska bankföreningen - med instämmande av Post- och Kreditbanken,
PK-banken -, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers
förbund. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden som har avgetts
till förbundet av Stockholms läns, Södermanlands läns, Östergötlands läns
och Västmanlands läns allmänna försäkringskassor. Värdepapperscentralen
VPC AB har yttrat sig över motion 1984/85:992.

Uppgiftsskyldighet för banker och försäkringsbolag
Bakgrundsuppgifter och allmänna synpunkter

Riksförsäkringsverket gör följande uttalanden om rättsläget:

Uppgiftsskyldighet föreligger enligt lagtexten beträffande förhållanden som
är av betydelse för tillämpning av lagen. I försäkringsorganens ”tillämpning
av lagen" ingår bl. a. att ta ställning till frågor huruvida förmån (hustrutilllägg,
kommunalt bostadstillägg) skall utgå, med vilket belopp förmånen skall
utgå, om påföljd (7 § HKL) skall bestämmas och huruvida återbetalningsskyldighet
enligt 20 kap. 4 § AFL skall föreligga.

I två olika domar har kammarrätterna i Sundsvall respektive Göteborg
uttalat att 20 kap. 9 § AFL jämförd med 13 § HKL ger vid handen att statliga
och kommunala myndigheter är pliktiga att på begäran lämna uppgift för
person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpning av lagarna.
Motsvarande torde även gälla för banker och försäkringsbolag.

Som framgår av vad som anförts anser riksförsäkringsverket att det inte
finns någon grund för bedömningen att banker (för retroaktiv tid) och
försäkringsbolag inte skulle omfattas av uppgiftsskyldigheten. Det förhållandet
att HKL inte innehåller bestämmelser om återkrav och uppgiftsskyldighet
för försäkringsbolag beror på att AFL:s regler i dessa avseenden är
tillämpliga genom 13 § i HKL. Lagstiftaren har naturligt nog ansett det
onödigt att upprepa dessa i HKL.

Bankers vägran att besvara förfrågningar avseende förfluten tid har, säger
riksförsäkringsverket, fått till följd att återkravsutredningar har försvårats
och i vissa fall omöjliggjorts, eftersom beslutsunderlagen inte har blivit
korrekta.

NU 1985/86:2 y

1* Riksdagen 1985/86.17sami. Nr 2 y

Försäkringskasseförbundet belyser på följande sätt de principiella och
praktiska problem som det är fråga om:

Stickprovskontroller som under senare år gjorts av försäkringskassorna har
visat att allt större belopp utbetalats på felaktig grund. I stor utsträckning har
detta skett därför att pensionärer lämnat ofullständiga eller oriktiga uppgifter
om bankmedel, pensionsförsäkringar och andra sidoinkomster, aktier,
obligationer, fordringar m. m.

Försäkringskassan i Göteborg fann vid en sådan stickprovskontroll 1983
att av 217 pensionärer som sökt hustrutillägg/bostadstillägg hade 159 uppgivit
felaktig förmögenhet. Av dem hade 65 över 10 000 kr. mer på banken än de
talat om i sin ansökan. Försäkringskassan i Gävleborgs län har efter en
stickprovskontroll 1982 uppskattat att kassorna i hela landet årligen felaktigt
betalar ut mer än 100 miljoner kronor per år på grund av ofullständiga eller
oriktiga uppgifter i ansökan om hustrutillägg/bostadstillägg.

Som motionären påpekar är det inte rimligt ur rättvisesynpunkt att
enskilda förmånstagare, på grund av felaktiga eller ofullständiga uppgifter,
skall uppbära för höga förmåner. Försäkringskassorna har mot bakgrund av
de uppgifter som framkommit vid stickprovskontrollerna under senare år
därför intensifierat kontrollverksamheten avseende inkomstprövade förmåner
såväl i samband med nyansökan som vid kontroll av redan beviljade
förmåner.

Med stöd av 20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring och § 12 lagen om
hustrutillägg och kommunala bostadstillägg har kassorna i ökad utsträckning
gjort förfrågningar hos banker, försäkringsinrättningar och andra penningförvaltande
inrättningar. I flertalet fall har kassorna kunnat erhålla de
uppgifter de begärt. I flera fall har dock enskilda kassor nekats tillgång till
begärd information. De skäl som banker och andra inrättningar angivit för
att besluta att inte lämna ut uppgifter har varierat. I huvudsak anges något av
följande skäl:

• Kan av administrativa skäl ej lämna ut uppgifter i samband med s. k.

massförfrågningar

• Tillhör inte den i lagen uppräknade kategorin (försäkringsbolag, Värde papperscentralen) •

Lagen anses inte ge stöd för uppgiftsskyldighet beträffande förfluten tid.

En del försäkringsbolag har uppgivit att förtroendet för bolagens sekretess
skulle kunna rubbas vid ett alltför omfattande uppgiftslämnande. Vissa
banker m. fl. har ställt krav på ersättning för utlämnande av personupplysningar.
Andra har krävt en fullmakt från den förmånssökande som villkor för
utlämnande av uppgifter.

I de allra flesta fall har försäkringskassorna efter ytterligare kontakter
ändå kunnat erhålla de begärda uppgifterna, dock ibland med avsevärd
fördröjning. I några fall har enskilda bankers och försäkringsbolags vägran
att lämna ut begärda uppgifter lett till rättslig prövning.

För närvarande prövas två mål anhängiggjorda av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa vid Stockholms tingsrätt/Svea Hovrätt/HD; ett
mot Östgötabanken och ett mot försäkringsbolaget Trygg-Hansa. Eftersom
det i lagen om allmän försäkring saknas en särskild föreskrift som ger kassan
möjlighet att erhålla handräckning enligt handräckningslagens (1981:847)
bestämmelser om förenklad rättegångsform i sin prövning av rätten att
erhålla begärda uppgifter, tvingas kassan ansöka om stämning mot de
vägrande och måste därvid föra talan i ordinär rättegång. I stället för ett
enkelt processförfarande på 2-3 månader med handräckningslagens hjälp
tvingas kassan vänta kanske 2-3 år på att en ordinär process skall ha sin gång.

NU 1985/86:2 y

Svenska bankföreningen lämnar inledningsvis följande upplysningar om
uppgiftskrav från bl. a. försäkringskassornas sida:

Bankföreningens medlemsbanker har under senare år i en mycket stor och
ökande omfattning mötts av krav från myndigheter på uppgifter om
bankkundernas ekonomiska förhållanden till respektive bank. För bara
några år sedan hade sådana uppgiftskrav en ganska måttlig omfattning men
utvecklingen under 1980-talet har i detta hänseende varit explosionsartad.
Detta har i hög grad satt såväl den lagfästa principen om banksekretess som
bankernas resurser för denna typ av uppgiftslämnande på hårda prov.
Sådana uppgiftskrav som nu nämnts har i mycket stor utsträckning kommit
från försäkringskassor, vilka till stöd för begäran om uppgifter åberopat 12 §
lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Erfarenheterna av de växande uppgiftskraven har varit desamma även i de
utanför bankföreningen stående bankerna och bankgrupperna. Det nu
nämnda kan illustreras med att uppgiftskraven på bankerna föranlett att
särskild personal måste avdelas för att endast handha sådana ärenden.

Det finns här anledning att peka på att Kalmar Läns Allmänna Försäkringskassa
under senare delen av år 1983 riktade förfrågningar till de i länet
verksamma bankerna om ett mycket stort antal personer. Antalet personer -genomgående pensionärer - har påståtts uppgå till 25 000 - 30 000. Förfrågningarna
skedde, utan att datalagen berördes, genom att bankerna fick en
särskild blankett för varje omfrågad person. Om bankerna inom rimlig tid
hade sökt lämna begärda uppgifter hade detta i påtaglig grad stört den
ordinarie bankverksamheten. Genom medverkan av bankföreningen vägrade
samtliga banker att lämna begärda uppgifter och åberopade därvid i första
hand rättsliga skäl, till vilka bankföreningen strax återkommer, men också de
självklara praktiska problem som ett tillgodoseende av försäkringskassans
begäran skulle föranleda.

Situationen med anledning av förfrågningarna i Kalmar län - och andra av
likartat slag om än inte av helt samma omfattning - föranledde ett antal
kontakter mellan bankorganisationerna, däribland bankföreningen, och
riksförsäkringsverket för att för framtiden klara ut tillämpningen av 12 § i
den nämnda lagen. Därvid diskuterades också lagen om allmän försäkring
och dess betydelse i sammanhanget. Diskussionerna ledde emellertid inte till
något resultat. Bankerna gjorde därför själva, med utnyttjande av tillgänglig
expertis, en bedömning av gällande rätt i aktuellt hänseende, vilken därefter
legat till grund för i vart fall bankföreningens medlemsbankers - och troligen
också övriga bankers - fortsatta agerande.

Efter en detaljdiskussion - som citeras i nästa avsnitt - av de nuvarande
bestämmelsernas innebörd framför Bankföreningen ”den allmänna synpunkten
att statsmakterna principiellt bör ålägga sig en större begränsning i
utnyttjandet av banker och andra företag som informationskällor än vad som
varit fallet under senare år”. Föreningen fortsätter:

Banksekretessen är i sig inget självändamål utan har bl. a. det väsentliga
syftet att allmänheten skall utan inblandning från andra kunna placera sina
besparingar i bank. Även om det överväldigande flertalet människor i vårt
land - så gott som alla i någon mening bankkunder - är hederliga och måna
om att göra rätt för sig, har det under senare tid, med de allt större kraven på
uppgifter om bankkunderna som riktats från det allmänna, märkts en
tendens att kunderna av integritetsskäl eller av annan ”psykologisk” grund
överväger att flytta sina besparingar från banksparande. Detta är en olycklig
utveckling från samhällets utgångspunkter, vilken måste motverkas. Det är

NU 1985/86:2 y

därför angeläget att lagstiftare och myndigheter mera än hittills noga
överväger behovet av bankuppgifter innan dessa krävs.

Det finns slutligen anledning att tillägga att ett bidragssystem som ställer
krav på en så besynnerligt stor kontrollinsats som det aktuella - om sådana
krav inte skulle finnas kan ”Kalmarfallet” och andra liknande inte förklaras -i sig måste vara behäftat med brister. Det måste rimligtvis gå att utforma ett
system som ger ett rättvist och gott resultat för bidragstagarna utan att dessa
behöver göras till föremål för långtgående kontroller. Detta är allmänt sett
en aspekt som bör beaktas vid utformning av bidragssystem och skattesystem
till undvikande av behov av kontrollapparater riktade mot enskilda av en art,
som för många framstår som stötande.

Svenska försäkringsbolags riksförbund berör först försäkringsbolagens egna
sekretessregler:

Försäkringsbolagen tillämpar som andra enskilda företag interna

sekretessbestämmelser när det gäller förhållandet till sina kunder och den
information om kundernas ekonomiska och andra förhållanden som bolagen
måste ha för att tillhandahålla sina tjänster. För att kunna ge råd om bästa
försäkringsskydd krävs att försäkringstagaren ger bolaget en inblick i sin
ekonomi med ofta mycket ingående uppgifter av personlig art. När det gäller
t. ex. ersättning för personskador som skall utbetalas till personer som skadas
i trafiken eller på annat sätt där en försäkring av något slag skall svara för
skadeståndet är det viktigt att ett absolut förtroende mellan den skadade och
bolagets skadereglerare byggs upp så att en riktig ersättning kan uppnås. Den
enskilde måste kunna lita på att bolagen behandlar till dem lämnade
uppgifter så att hans integritetsskydd beaktas.

Uppgiftslämnande till försäkringskassor enligt de i motionen berörda
lagbestämmelserna innebär enligt riksförbundets mening alltid ett intrång i
det sekretess- och integritetsskydd som försäkringsbolagen enligt ovan
strävar efter att upprätthålla. Uppgifter om utgående ersättningar från
försäkringsbolag bör därför i första hand inhämtas på annat sätt, t. ex. från
mottagaren själv.

Förbundet säger sig likväl ha förståelse för att det i vissa fall är nödvändigt att
försäkringskassor får inhämta uppgifter från bl. a. försäkringsbolag, trots att
detta innebär ett integritetsintrång. Härom sägs:

I syfte att i möjligaste mån inskränka sådant uppgiftsinhämtande från
kassorna till de fall där det är nödvändigt att ställa frågor till försäkringsbolag,
har överläggningar ägt rum mellan representanter för försäkringsbranschen,
Företagens Uppgiftslämnardelegation och riksförsäkringsverket.
Verket har efter överläggningarna utgett cirkulär till försäkringskassorna om
hur uppgiftsinhämtandet bör gå till.

Förbundet framför som sin uppfattning att försäkringskassorna i stor
utsträckning har efterkommit de framförda önskemålen om begränsning av
frågor till försäkringsbolag och att försäkringsbolagen även i stor utsträckning
besvarar de förfrågningar som förekommer. Därvid tillägger förbundet
emellertid följande:

I vissa fall har dock bolag ej utan vidare velat utlämna uppgifter om utgående
ersättningar. Det har t. ex. gällt sådana ersättningar till en skadelidande som
avser att kompensera besvär och kostnader som en personskada gett upphov
till och sålunda ersättningar som inte är att jämställa med inkomst. S. k.
ideella ersättningar samt vård- och kostnadsersättningar kan enligt riksför -

NU 1985/86:2 y

bundets mening generellt ej anses vara av den karaktären att de bör ha
betydelse vid försäkringskassans bedömning av om inkomstprövade förmåner,
såsom hustru- eller bostadstillägg, skall utgå.

Företagens uppgiftslämnardelegation anför bl. a.:

Kassorna har valt metoden att hos tredje man (dvs. det företag där sökanden
är kund) begära in uppgifter för att kontrollera riktigheten av de lämnade
uppgifterna. Förfarandet är olämpligt mot bakgrund av att kunden skall ha
en viss garanti för att de uppgifter som finns om honom i kundrelationen inte
automatiskt och formlöst lämnas över till annan, t. ex. en försäkringskassa.

Hos bankerna finns sekretessbestämmelser som för med sig ett klart uttalat
och av statsmakten markerat hinder för att lämna ut uppgifter på det sätt som
kassorna begär. Det väsentliga syftet med sekretessen är att allmänheten
utan inblandning från andra skall kunna placera sina tillgångar i en bank.

Förhållandet hos försäkringsbolagen är likartat. En kund skall kunna
förlita sig på att uppgifter om förmåner och därtill hörande underlag vid
prövning hos försäkringsbolaget skall vara fredat från utlämnande i oträngt
mål. Kunderna skall således kunna placera sina försäkringar hos bolagen
utan att detta i sig medför en samordning med de sociala förmåner som utges
av det allmänna.

Enligt vår mening är det primärt en fråga för sökanden att i sin relation till
försäkringskassan förfara så att de uppgifter han lämnar är korrekta.
Misstänker kassan felaktigheter ankommer det på sökanden att styrka
riktigheten av lämnade uppgifter. Behöver sökanden härvid uppgifter från
banker och försäkringsbolag är det därför denne som skall begära in
uppgifterna.

Folksam yttrar:

Endast i undantagsfall t. ex. när en uppgift uppenbarligen är ofullständig
eller osäker och den sökande själv inte är tillgänglig eller om stark misstanke
om felaktighet föreligger bör lämnade uppgifter kompletteras/kontrolleras
hos banker och försäkringsbolag.

Folksam delar motionärens uppfattning att en uppgiftsskyldighet för
försäkringsbolagen följer av de aktuella lagrummen. Hittills har antalet
förfrågningar från försäkringskassorna (även från andra håll begärs uppgifter)
inte varit så frekventa att uppgiftsskyldigheten varit betungande. Vi
finner det dock angeläget att försäkringsbolagen inte i onödan belastas med
förfrågningar utan att uppgiftsskyldigheten endast åberopas när fullgoda skäl
för förfrågan föreligger.

Datainspektionen redovisar som sin principiella uppfattning att inhämtande
av uppgifter om den enskilda individen i kontrollsyfte bör begränsas och
endast tillåtas undantagsvis och då i väl definierade och förutsebara
situationer och på villkor i övrigt som tillgodoser integritetsskyddsaspekterna.
I dess yttrande sägs vidare:

Datainspektionen ser därför med oro på en utveckling mot ett samhällssystem
där varje förmån som kan tillkomma den enskilde kombineras med en
kontrollapparat, som med nödvändighet medför risker för otillbörligt intrång
i den enskildes personliga integritet.

Självfallet måste vissa kontrollrutiner finnas. Det är dock en väsentlig
skillnad nu jämfört med tidigare. Förr hölls kontrollen av praktiska skäl på en
rimlig nivå. Datoriseringen har nu medfört att varje förmånstagare i snart
sagt varje situation blir kontrollerad; något som utan tvekan visat sig ha

NU 1985/86:2 y

effekt både på medborgarnas inställning till datoriseringen och på myndigheterna.

Detta är knappast rimligt. Det står sällan i proportion till kontrollbehovet.
Exempelvis har bostadsstyrelsen därför nyligen beslutat att avråda från
fortsatt kontroll av bostadsbidragen mot sjukpenninggrundande inkomst.

Närmare diskussion av rättsläget

Några remissinstanser gör mera omfattande uttalanden om hur de bedömer
det rådande rättsläget.

Utförligast är härvidlag Bankföreningen. Först berörs banksekretessen:

Den rättsliga bakgrunden till bankernas uppgiftslämnande i förevarande
sammanhang står att finna i bestämmelsen om banksekretess i 192 § lagen
om bankrörelse (och dess motsvarigheter för sparbanker och föreningsbanker
i sparbankslagen och lagen om jordbrukskasserörelsen). Enligt den får
en bank inte obehörigen röja enskilds förhållanden till banken, dvs. får inte
utan godtagbara skäl lämna upplysningar om sina kunder till utomstående.
Bestämmelsen gäller gentemot alla utomstående. Självklart är att ett i lag
grundat krav på en bank att lämna uppgifter tvingar banken till genombrott
av banksekretessen. I övriga fall gäller att en bank till följd av banksekretessbestämmelsen
som huvudregel bör vägra upplysningar (se Nial, Banksekretessen,
7 uppl. s. 15). I dom den 20 maj 1985 (mål 5694-1984) har
regeringsrätten i mål om taxeringsrevision hos bank understrukit en sådan
tolkning av banksekretessbestämmelsen. Regeringsrätten framhöll, efter att
ha konstaterat att aktuella lagrum i taxeringslagen inte gjorde banken pliktig
att tillhandahålla vissa begärda handlingar, att ”i det aktuella fallet var
banken tvärtom enligt 192 § lagen om bankrörelse hindrad att tillhandahålla
handlingar i vidare mån än som omfattades av skyldigheten enligt 56 § 2
mom. taxeringslagen”.

Bankföreningen behandlar vidare lagstiftarens intentioner med de nuvarande
bestämmelserna om banks uppgiftsskyldighet:

En undersökning av den nämnda 12 § i lagen om hustrutillägg etc. och dess
föregångare visar - även om förarbetena är tämligen sparsamma - att
bestämmelsen ursprungligen kom till för andra syften än vittgående kontroller
av bidragstagarna. Redan av det förhållandet att bestämmelsen, som är
överförd från äldre lagstiftning, ursprungligen kom till under en tid då de
faktiska förutsättningarna för masskontroller saknades (bankerna hade t. ex.
inte samlad kontobokföring) visar att lagstiftaren inte avsett bestämmelsen
för sådana. Att, när en senare tids bättre tekniska förutsättningar föreligger,
vidga tillämpningen av samma bestämmelse utanför dess ursprungliga
ändamål låter sig inte göra; för detta krävs lagstiftarens medverkan. En god
illustration till detta ges i domstolarnas överväganden under senare tid i mål
om taxeringsrevision mot bank (se den nyss nämnda regeringsrättsdomen
och kammarrättens i Stockholm och länsrättens domar i ett annat mål om
taxeringsrevision; kammarrättens dom den 21 maj 1985 i mål 244-1985).

Bankföreningen finner på nu kortfattat återgivna grunder att banks
uppgiftsskyldighet enligt den nu angivna lagen är begränsad och att
banksekretessen hindrar bankerna att lämna uppgifter utöver denna gräns.
Självklart är bankerna skyldiga att i enstaka fall besvara förfrågningar om
kunder. Det borde dock av inte minst praktiska och principiella skäl åligga
försäkringskassorna att i första hand själva utföra kontrollen, exempelvis
direkt hos bidragstagarna, och ta hjälp av bankerna endast i de enstaka fall i

NU 1985/86:2 y

vilka en sådan utredning inte varit tillräcklig och då felaktigheter kan
misstänkas. De uppgifter som skall lämnas ut i nu angivet fall bör avse aktuell
kontoställning.

När det gäller ”den av motionären direkt upptagna frågan om räckvidden av
lagen om allmän försäkring i förevarande fall” vill Bankföreningen beskriva
rättsläget på följande sätt:

Medan den nämnda 12 § i lagen om hustrutillägg etc. avser förhållanden av
betydelse ”för tillämpning av denna lag” och därmed förhållanden som har
avseende på beviljande av förmån enligt lagen resp. indragning för framtiden
av sådan förmån, avser lagen om allmän försäkring också återkrav av redan
utgiven ersättning. Den hänvisning till lagen om allmän försäkring som finns i
13 § lagen om hustrutillägg etc. säger att lagen om allmän försäkring i vissa
avseenden skall vara att tillämpa ”med avseende å förmån enligt denna lag”.
Hänvisningen gäller således inte för uppgiftslämnandet enligt 12 § i samma
lag. Med sedvanlig lagtolkning betyder det att bestämmelserna om uppgiftsskyldighet
i lagen om allmän försäkring inte är tillämpliga på bank. Därför
hindrar banksekretessen att uppgifter för sådant ändamål som avses i lagen
om allmän försäkring, exempelvis för bedömning av om återkrav skall ske,
lämnas ut.

Ett problem har varit, framhåller Bankföreningen, att en försäkringskassa
kan ha behov av uppgifter om bankkundens förhållanden för förfluten tid för
att rätt kunna bedöma om en redan beviljad förmån för visst fall skall dras in
för framtiden:

För sådant ändamål borde kassan vara berättigad till en dylik uppgift,
eftersom en sådan åtgärd ryms inom lagen om hustrutillägg etc., medan
samma uppgift enligt vad nyss sagts inte torde kunna krävas som underlag för
en prövning av ett eventuellt återkrav.

Denna bristande överensstämmelse i regelsystemet kan ha vållat vissa
missförstånd och viss irritation i kontakterna mellan banker och kassor. Med
måttfulla uppgiftskrav i de fall då verklig anledning att överväga indragning
av en förmån föreligger torde dock sådana problem kunna undanröjas.

Synpunkter delvis liknande Bankföreningens framförs av Sveriges föreningsbankers
förbund:

Motionären tar i motionen upp tillämpningen av 12 § lagen om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg. Tolkningen av detta lagrum har under senare
år - i takt med att försäkringskassornas förfrågningar hos bankerna ökat
markant - blivit föremål för diskussioner mellan banker, försäkringskassor
och riksförsäkringsverket.

Uppenbart är att 12 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstilllägg
är tillämplig på förfrågningar om sådana förhållanden som är av
betydelse för beviljande av - respektive indragning av en förmån. Oklart är
om lagrummet kan anses ge stöd för förfrågningar som går bakåt i tiden, dvs.
avser förfluten tid. Den grund som skulle kunna åberopas som stöd för
sådana förfrågningar är hänvisningen i 13 § lagen om hustrutillägg etc . . . till
lagen om allmän försäkring.

Banklagstiftningen uppställer förbud för bank att obehörigen röja enskildas
förhållanden till banken (89 § lagen om jordbrukskasserörelse). Denna
tystnadsplikt får genombrytas bl. a. då skyldighet att lämna uppgift på grund
av en uttrycklig lagbestämmelse föreligger. Hur bankerna skall handla i de
fall då osäkerhet föreligger om tolkning av ett lagrum framgår av ett

NU 1985/86:2 y

uttalande i frågan av professor Håkan Nial. Han uttalar i skriften ”Banksekretessen,
En rättslig undersökning av professor Håkan Nial”, sid. 15, att ”i
tveksamma fall bör upplysningen hellre vägras än lämnas”.

Ovan nämnda tolkningsfråga har inom föreningsbankerna inte ställts på
sin spets såtillvida att bank efter noggrant övervägande vägrat besvara
enstaka förfrågan p. g. a. att uppgifterna avser förfluten tid. Däremot har
tolkningsfrågan kommit i dagen i samband med s. k. massförfrågningar som
försäkringskassorna gjort hos bankerna. I det sammanhanget har också
diskuterats huruvida 12 § lagen om hustrutillägg etc . . . ger stöd för mycket
omfattande förfrågningar. SFF anser att så inte är fallet och har därför så
länge rättsläget är oklart rekommenderat sina medlemsbanker att ta kontakt
med förbundet för övervägande av vilka åtgärder som med hänsyn till
banksekretessen bör vidtas då en s. k. massförfrågan görs hos en föreningsbank.

Riksförsäkringsverket har genom skrivelser från bankorganisationerna
gjorts uppmärksam på de förekommande ”massförfrågningarna”. Verket
har på grund härav utfärdat en rekommendation till försäkringskassorna.
Denna innebär i stort sett att kassorna uppmanas att noga pröva behovet av
de begärda uppgifterna och i första hand tillvarata möjligheterna att få dessa
av pensionstagarna. Riksförsäkringsverket har inte - såvitt förbundet känner
till - kommit med något klargörande av rättsläget.

En del av yttrandet från Företagens uppgiftslämnardelegation kan också
återges i detta sammanhang:

Enligt 12 § [HKL] åligger det banker och andra penningförvaltande inrättningar
att lämna uppgifter om namngiven person avseende förhållande som
är av betydelse för tillämpningen av lagen. Detta innebär enligt den metod för
lagtillämpning som råder inom uppgiftsskyldighetens område att uppgiftskravet
är avgränsat så att en bank i ett enstaka fall är skyldig besvara
förfrågningar om kunder. Att så är fallet har vi aldrig ifrågasatt. Det som
ifrågasätts är massuttagen, i ett fall förfrågningar enligt uppgift om 25 000 -30 000 personer. Med en mera traditionell metod för en förvaltningsrättslig
tillämpning mellan en sökande och en försäkringskassa, där sökanden, som
vi framhållit, bereds tillfälle styrka sina uppgifter, avgränsas uppgiftsskyldigheten
till de enskilda fall varom lagrummet talar. Det kan därför inte hävdas
att uppgiftsskyldigheten är satt ur spel utan tvärtom fungerar så som
lagstiftaren förutsatt.

Vad gäller försäkringsbolagen stöder sig kassorna på 13 § angiven lag.
Enligt detta lagrum skall lagen om allmän försäkring tillämpas med avseende
på förmån enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension. Vi begärde i samband med samrådet och fastställandet av
formuläret ”Förfrågan hos försäkringsbolag” att RFV redovisade sin uppfattning
om rättsläget. RFV förklarade att lagrummet skulle tolkas så att
försäkringsbolagen är skyldiga att lämna de uppgifter en försäkringskassa
behöver, m.a. o. en vidare uppgiftsskyldighet än den lagrummet i sig
medger.

Vi anförde i skrivelse 841108 till RFV bl. a. att det av RFV åberopade
lagstödet i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
är så utformat att tillämpningen med lagen om allmän försäkring är
begränsad till förmåner för den enskilde person som har laglig rätt till
förmånen i fråga. En analogitillämpning kan inte bli så extensiv att de
bestämmelser blir tillämpliga som återfinns i 20 kap. 9 § lagen om allmän
försäkring om en obegränsad skyldighet för ett försäkringsbolag att lämna
uppgifter. På något sätt måste det finnas ett lagligt samband mellan förmånen
för den enskilde och skyldigheten för företaget. Vi menar således i likhet med

NU 1985/86:2 y

vad som anförts om bankerna att massuttag genom formlösa förfrågningar
inte låter sig göras och att det ej heller varit lagstiftarens avsikt. I vilken
utsträckning det i ett enskilt fall behöver lämnas ut uppgifter är f. n. föremål
för samråd mellan RFV och delegationen. Vid ett möte 850826 mellan RFV:s
ledning, delegationen och företrädare för försäkringsbolagen överenskoms
att en gemensam arbetsgrupp skall utreda vilka uppgifter en försäkringskassa
behöver i de fall då lagrummet är tillämpligt. Vår förhoppning är att detta
arbete skall kunna avslutas under hösten 1985. Ej heller i fråga om detta
lagrum kan det därför hävdas att det är satt ur spel. I själva verket är det
föremål för en normutveckling.

Sammanfattande omdömen

Fyra remissinstanser - riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, Försäkringskasseförbundet
och Sveriges föreningsbankers förbund - tillstyrker
att de aktuella bestämmelserna i HKL ändras i klargörande syfte.

Riksförsäkringsverket yttrar med anknytning till sin tidigare citerade
framställning av rättsläget:

Det är riksförsäkringsverkets uppfattning att nuvarande lagstiftning innefattar
en skyldighet för banker att lämna uppgifter om banktillgodohavanden
såväl för aktuell som för förfluten tid och att uppgiftsskyldighet även
föreligger för försäkringsbolagen. Eftersom vissa banker och försäkringsbolag
har en annan uppfattning finner emellertid verket det ytterst angeläget att
klarhet skapas i dessa frågor. Riksförsäkringsverket tillstyrker därför
motionen och förordar att sanktionsbestämmelsen i 20 kap. 9 § AFL utvidgas
till att avse även försäkringsinrättningar samt att 12 § FIKL kompletteras
med en motsvarande sanktionsbestämmelse för de i denna paragraf angivna
uppgiftsskyldiga. Det kan vara lämpligt att därvid ersätta den nuvarande
bestämmelsen om böter med en möjlighet till vitesföreläggande. Genom en
sådan lagändring skulle det öppnas en möjlighet att få detta slags frågor
rättsligt prövade. Flärigenom skulle också likformiga sanktionsbestämmelser
komma att finnas för alla enskilda uppgiftsskyldiga.

En annan fråga, som emellertid inte åsyftas i motionen men som har
intresse i sammanhanget, är i vilken omfattning efterkontroller av utgående
förmåner bör ske och i vilken utsträckning förfrågningar hos banker och
försäkringsbolag därvid kan komma i fråga. Verkets inställning i denna
fråga, vilken meddelats försäkringskassorna, bankerna och försäkringsbolagen,
framgår av bifogade cirkulärskrivelse. Utöver vad som anförs i
skrivelsen finns nu anledning att betona att verket anser att kassorna inte har
befogenheter att för generell efterkontroll göra s. k. massförfrågningar.

Ytterligare en fråga än huruvida uppgiftsskyldighet föreligger eller ej är
vilka ersättningar från t. ex. försäkringsbolagen som skall beaktas vid
försäkringskassornas inkomst- och förmögenhetsprövning och på vilket sätt
detta skall ske. Det kan här nämnas att det i denna fråga för närvarande
förekommer underhandskontakter med företrädare för Företagens uppgiftslämnardelegation
och för försäkringsbolagen. Därför synes inte i detta
avseende någon vidare åtgärd från riksdagens sida för närvarande vara
påkallad.

Försäkringsinspektionen anför:

Beträffande enskildas förhållanden till försäkringsbolag finns ingen i lagstiftning
grundad sekretessbestämmelse såsom det finns på bankområdet.
Konflikt mellan olika lagregler kan därför inte uppkomma vad gäller

NU 1985/86:2 y

försäkringsbolagens utlämnande av uppgifter till socialförsäkringsinstanserna.
Bestämmelserna i lagen om allmän försäkring och därtill hörande
lagstiftning om upplysningsskyldighet för försäkringsinrättningar bryter
givetvis igenom den sekretess med hänsyn till kunderna, som försäkringsbolagen
enligt stadgad praxis iakttar.

Då det uppenbarligen föreligger tveksamhet om tolkningen av lagstiftningen
synes ändring av denna böra vidtagas i klargörande syfte.

Försäkringskasseförbundet sammanfattar sitt yttrande sålunda:

Försäkringskasseförbundet anser sammanfattningsvis, mot bakgrund av de
stora belopp som årligen felaktigt utbetalas i inkomstprövade förmåner, att
det är angeläget att försäkringskassorna ges en klart angiven laglig rätt att
från banker och andra penningförvaltande inrättningar begära uppgifter om
namngivna personers inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Nuvarande
utformning av 20 kap. 9 § AFL och 12 § F1KL ger ett alltför stort utrymme för
skilda tolkningar av kassan resp. de penninginrättningar varifrån uppgifter
begärts.

Förbundet tillstyrker därför motionens krav på åtgärder som medför att
lagstiftningens mening inte sätts ur spel. Framför allt bör av lagstiftningen
klarare framgå om en kassa har rätt att begära uppgifter om flera personer
samtidigt (s. k. massförfrågningar), vilka inrättningar som skall omfattas av
lagen (det är av betydelse att även värdepapperscentralen och riksgäldskontoret
innefattas) samt om en kassa har rätt att begära uppgift för förfluten tid.

Det är även angeläget att lagen förses med tillräckliga sanktionsmöjligheter.
20 kap. 9 § AFL bör även kompletteras med en särskild föreskrift, som
anger att en försäkringskassa kan erhålla handräckning enligt handräckningslagen
om en uppgiftsskyldig underlåter att lämna begärd uppgift.
Tvister i dessa frågor kan därmed tas upp av tingsrätt i en förenklad
rättegångsform.

Sveriges föreningsbankers förbund uttalar avslutningsvis:

SFF konstaterar att motionären har fört fram en mycket angelägen fråga och
tillstyrker givetvis varmt att ett klarläggande av rättsläget kommer till stånd
både vad gäller förfrågningar om uppgifter i förfluten tid och s. k. massförfrågningar.
Detta kan förmodligen inte ske på annat sätt än genom
lagstiftning. Förbundet förutsätter att en ev. ny lagstiftning klart markerar att
försäkringskassorna alltid är skyldiga att i första hand inhämta erforderliga
uppgifter själva, vanligtvis genom förmånstagarna, och att kassorna endast
får avkräva bankerna uppgifter då kassorna har ett verkligt behov av dessa
dvs. rutinmässiga förfrågningar får inte förekomma.

Från försäkringsbranschens sida ställer man sig avvisande till begäran om
lagändring. Den oklarhet som kan råda om uppgiftsskyldighetens omfattning
bör kunna undanröjas genom samråd mellan parterna, menar man. Svenska
försäkringsbolags riksförbund uttrycker denna uppfattning så:

Enligt riksförbundets mening är frågor om vilka slags ersättningar från
försäkringsbolag som kan vara aktuella vid försäkringskassas bedömning av
inkomstprövade förmåner av det slaget att de även fortsättningsvis bör kunna
lösas efter överläggningar mellan ovannämnda parter och utmynna i råd eller
anvisningar från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.

NU 1985/86:2 y

Och Folksam anför:

NU 1985/86:2 y

Viss oklarhet tycks f. n. råda beträffande uppgiftsskyldighetens kvalitativa
omfång i den praktiska tillämpningen av bestämmelserna. Vi ser det därför
som synnerligen önskvärt att överläggningar kommer till stånd mellan
riksförsäkringsverket och representanter för försäkringsbolagen för att
klarlägga vilka uppgifter som är relevanta.

Vår begäran ska ses mot bakgrunden av det stora antal varianter av
försäkringsförmåner och ersättningar som finns. Det skulle underlätta för
alla parter om en detaljerad överenskommelse kunde framställas över vilka
uppgifter som har betydelse. Från FOLKSAMS sida är vi beredda delta i en
överläggning av detta slag.

Något motiv för ändring av berörd lagstiftning finner vi inte föreligga.

Ungefär samma mening uttrycker Svenska sparbanksföreningen:

[Föreningen] har sig inte bekant att förfrågningar av angivet slag från
försäkringskassa i enstaka fall rörande förfluten tid vållat problem. Skulle
sådana problem uppstå bör dessa kunna lösas genom samråd.

Vad som däremot vållat problem är massförfrägningar till banker som
gjorts av försäkringskassa och som skett med åberopande av 12 § angiven
lag. Föreningen har till riksförsäkringsverket (RFV) framfört att 12 §
angiven lag aldrig varit avsedd att ge underlag för massförfrägningar till
bankerna. Besvarande av massförfrägningar av angivet slag skulle åsamka
sparbankerna stora kostnader samt kräva en stor personell insats. Föreningen
motsätter sig bestämt att lagstiftning sker angående massförfrägningar.

Aven bankinspektionen låter sitt yttrande utmynna i att någon lagändring
inte är motiverad:

Beträffande motion 1984/85:993 vill bankinspektionen framhålla att omfattningen
av uppgiftsskyldigheten enligt inspektionens mening är klar. På en
förfrågan av en bank har inspektionen yttrat sig i denna fråga genom skrivelse
1983-10-20 som bifogas.

Något behov av sanktioner utöver vad bankinspektionen kan tillgripa i sin
tillsynsverksamhet synes ej föreligga för företag som står under inspektionens
tillsyn.

I den åberopade skrivelsen anför bankinspektionen:

Kalmar läns allmänna försäkringskassa har för efterkontroll av inkomstprövade
pensionsförmåner begärt uppgifter om ett större antal på datalista
namngivna personer.

Inspektionen anser att den aktuella bestämmelsen om skyldighet att lämna
uppgifter måste uppfattas efter ordalydelsen och alltså innebära att även
begäran om uppgifter om ett antal på datalista namngivna personer skall
kunna tillmötesgås med erforderligt genombrytande av banksekretessen som
följd.

Därvid torde få accepteras att önskemålen inte kan effektueras snabbare
än som medges med hänsyn till bankarbetets behöriga gång.

Aven Bankföreningen, vars resonemang har återgivits i det föregående,
finner sammanfattningsvis att lagbestämmelserna inte bör ändras:

Med det anförda har bankföreningen velat visa de problem - rättsliga och
andra - som är förknippade med den fråga motionären tar upp. Bankföreningen
anser att den måttfulla tillämpning av kontrollen, som gällande lagar
medger och som bankerna självfallet är beredda att medverka till, är

tillfyllest för myndigheternas behov. Några åtgärder med anledning av
motionen är därför inte erforderliga.

Med hänvisning till sina i det föregående redovisade synpunkter hemställer
Företagens uppgiftslämnardelegation att inga åtgärder skall vidtas med
anledning av motion 1984/85:993.

Datainspektionen säger sig vid underhandskontakter med riksförsäkringsverket
ha erfarit att syftet med denna motion skulle vara att undanröja en
oklarhet i de aktuella lagarna huruvida uppgiftsskyldigheten även skall avse
förhållanden i förfluten tid. Inspektionen anser sig inte ha anledning att
uttala sig om motionen.

Uppgiftsskyldighet för VPC

Riksförsäkringsverket ställer sig positivt till motionärens förslag beträffande
VPC:

Tillgångar i form av aktier har lika stor betydelse vid beräkning av storleken
på en inkomstprövad pensionsförmån som tillgångar i form av t. ex.
bankkapital. Förmögenhetsbilden hos dagens pensionärer har förändrats
jämfört med förhållandena vid HKL:s tillkomst. Det är inte ovanligt att
dagens pensionärer har betydande tillgångar i form av aktier. Mot denna
bakgrund anser riksförsäkringsverket att en möjlighet för försäkringskassorna
att vid behov få uppgifter från VPC skulle vara motiverad. De praktiska
möjligheterna för VPC att lämna uppgifter har inte undersökts närmare. Det
får dock förutsättas att inhämtande av detta slags uppgifter skulle ske endast
undantagsvis.

Riksförsäkringsverket tillstyrker motionen och förordar att 12 § HKL
ändras till att innefatta även VPC.

Bankinspektionen avvisar inte förslaget helt men anför vissa reservationer:

Bankinspektionen kan inte bedöma försäkringskassors behov av upplysningar
om aktuellt aktieinnehav. En lagändring som för försäkringskassors del
genombröt sekretessen för mindre aktieinnehav skulle i och för sig inte väcka
betänkligheter.

Emellertid måste framhållas att VPC i praktiken har mycket små
möjligheter att tillgodose eventuella önskemål om uppgifter angående
enskilda personers aktieinnehav i olika aktiebolag.

VPC:s register är upplagt bolagsvis och en eftersökning av en enskild
persons aktieinnehav skulle därför behöva omfatta samtliga VPC-bolag, ca
300 bolag. En sådan eftersökning skulle förorsaka stora kostnader i varje
särskilt fall och även förutsätta en omorganisation av VPC eller en
systemändring av VPC:s dataregister.

VPC har i ärendet samrått med en till företaget knuten samrådsgrupp för
näringslivet. Som bakgrund för sitt ställningstagande anger VPC:

I princip bör rimligen gälla att det i tveksamma fall skall ankomma på
sökanden att styrka sina uppgifter i stället för att en brett uppbyggd
kontrollapparat baserad på uppgiftsskyldighet för tredje man - i det nu
aktuella fallet aktiebolagen - skall byggas upp. Vid kostnadsbedömningen
bör beaktas att vid underrättelse till försäkringskassa måste kopia av svaret
också sändas till aktieägaren. I stället för att belasta tredje man med
kostnader kan påföljd vid lämnandet av oriktiga uppgifter belasta sökanden

NU 1985/86:2 y

sorn förmånstagare genom en reduktion av de förmåner, som han eljest varit
berättigad till. En sådan påföljd som inte förorsakar samhället eller tredje
man kostnader torde starkt minska benägenheten att avsiktligt lämna oriktig
uppgift. Det förutsätter dock att bestämmelserna i 7 § lag om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg är kända för sökandena och även tillämpas.

VPC och auktoriserade förvaltare kommer att fr. o. m. inkomstår 1986,
dvs. fr. o. m. 1987 års taxering, vara skyldiga att, utöver som tidigare lämna
uppgift om utbetalda aktieutdelningar, uppge storleken av registrerat
aktieinnehav per den 31 december inkomståret. Detta kommer att belasta
uppgiftslämnarna med flermiljonbelopp i kostnader. Detta bör beaktas vid
övervägandet av frågan om att ålägga en ny och fortlöpande uppgiftsskyldighet.
I sammanhanget bör vidare beaktas att taxeringsnämndernas beslut är
offentlig uppgift. Senast åsatt taxering för inkomst av kapital resp. förmögenhet
torde ofta vara god vägledning för försäkringskassornas bedömning på
samma sätt som sker vid myndigheternas bedömning av rätt till bostadsbidrag.

VPC vill framhålla att nya kontrollformer erfarenhetsmässigt rätt snabbt
blir kända för de personer som vill tillskansa sig obehöriga förmåner från
samhällets sida. Effekten blir den att tillgångar överförs till sådana placeringar
som inte kan kontrolleras. Aktier kan lätt överföras på sådant sätt.
Effekten kan bli att det redan minskande individuella sparandet i aktier
ytterligare minskar. Detta står inte i linje med näringslivets intresse.

Alla aktieinnehav av intresse för försäkringskassorna finns inte registrerade
hos VPC, framhåller företaget vidare:

Motionären föreslår uppgiftsskyldighet enbart för VPC. Vi vill påpeka att
nära 30 % av aktiebeståndet f. n. är registrerat hos auktoriserade förvaltare,
dvs. banker och fondkommissionsbolag. Sådana innehav framgår inte av
VPC:s register.

Det sagda leder till följande avstyrkande:

Sammanfattningsvis finner VPC att det i första hand bör vara de förmånssökande
som bör lämna ytterligare uppgifter om försäkringskassan anser det
behövas. Vidare att kontroll kan göras utan att tredje man berörs. På grund
härav samt de kostnader och andra effekter, som ett genomförande av
förslaget skulle medföra för näringslivet, avstyrker VPC det i motion
1984/85:992 framlagda förslaget.

I Sverige har de senaste åren utvecklats en ordning som innebär att
informationsförsörjningen i samhället blir mer och mer beroende av att
företagen lämnar uppgifter. Den senaste utvecklingen är t. ex. ränteuppgifter
från banker och försäkringsbolag för den förenklade självdeklarationen
samt rapporter om företagens likvider till och från utlandet från banker och
företag. Alltmer framstår det som tydligt att denna utveckling på ett eller
annat sätt måste hejdas så att inte företagens resurser binds till ett
förbehållslöst uppgiftslämnande. Balansen i informationshanteringen borde
vara sådan att ett företag behöver lämna uppgifter endast om sina egna
förhållanden.

Värdepapperscentralens (VPC AB) uppgifter framgår av lagen (1970:596)
om förenklad aktiehantering. Dess uppgifter är i denna lag noggrant
angivjna] (sju punkter) och är i princip endast hänförliga till en aktie och dess
registrering. Den omständigheten att uppgift om antal aktier finns liksom
uppgift om utdelning innebär inte enligt vår mening att detta registrerande
bolag skall vara en automatisk bank för uppgifter till olika myndigheter. De
uppgifter som VPC i fortsättningen måste lämna för den förenklade

NU 1985/86:2 y

självdeklarationen får ses sorn ett undantag från vad som VPC normalt skall
handha. Vi avstyrker motionärens yrkande i denna del.

Näringsutskottet

Uppgiftsskyldighet för banker och försäkringsbolag

Sekretess beträffande kundernas förhållanden är en grundsats i bank- och
försäkringsverksamhet. Banklagstiftningen innehåller bestämmelser härom.
Försäkringsbolagen tillämpar sekretess enligt praxis.

Bestämmelser i lag kan bryta igenom sekretessen. Detta förekommer på
socialförsäkringens område. Försäkringsbolag är - liksom myndigheter och
arbetsgivare - enligt 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) skyldiga att till de organ som handhar denna försäkring på begäran
lämna uppgift för namngiven person rörande förhållande som är av betydelse
för lagens tillämpning. Denna bestämmelse har betydelse även för handläggningen
av ärenden om inkomstprövade förmåner enligt lagen (1969:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (HKL). Enligt
13 § denna lag skall vad som i AFL är stadgat om folkpension äga
motsvarande tillämpning med avseende på förmån enligt HKL. I 12 § HKL
finns en liknande föreskrift om uppgiftsskyldighet för banker.

Utgångspunkten för motion 1984/85:993 (s) är att det på senare tid har
förekommit att banker och försäkringsbolag har vägrat att lämna uppgifter
som har begärts med hänvisning till de berörda lagparagraferna. Skilda motiv
har anförts för sådana ställningstaganden. När det gällt bedömning av
förutsättningarna för återkrav av utbetalade förmåner har hävdats att
bestämmelserna inte ger stöd för krav på uppgifter om förfluten tid. I andra
fall har motiveringen varit att erforderligt besked skulle kunna erhållas från
sökanden och att uppgift från det institut där denne är kund därför inte skulle
vara av betydelse för tillämpningen av den åberopade lagen. Det finns också
fall då de berörda instituten har reagerat mot s. k. massförfrågningar,
gällande ett stort antal personer upptagna på datalista. Enligt uppgift skulle
en sådan förfrågan i ett fall ha avsett 25 000-30 000 personer. Att särskilt
massförfrågningar medför besvär och kostnader för instituten har varit ett
bidragande skäl till det motstånd mot uppgiftslämnande som har förekommit.

Motsättningarna mellan parterna kan delvis utjämnas genom samråd och
överenskommelser. Som exempel kan nämnas att riksförsäkringsverket på
framställning av bankernas organisationer har uppmanat de allmänna
försäkringskassorna att ta kontakt med berörda banker när mera omfattande
kontrollåtgärder planeras och att i första hand tillvarata möjligheterna att få
uppgifter av pensionstagarna själva.

Som framgår av remissyttrandena över motionen kvarstår emellertid en
betydande oenighet om de aktuella bestämmelsernas räckvidd. Riksförsäkringsverket
hävdar att de institut som har vägrat lämna uppgifter inte har
laglig grund för detta. Bankinspektionen uttalar att lagens mening måste
uppfattas efter ordalydelsen; av inspektionens uttalande följer att även
massförfrågningar skall anses legitima. På den punkten har bl. a. Svenska
bankföreningen och Företagens uppgiftslämnardelegation anmält motsatt

NU 1985/86:2 y

uppfattning. När den nuvarande lagstiftningen kom till saknades, påpekar
man, tekniska förutsättningar för sådana massuttag av uppgifter som nu är
möjliga. Rättsliga principer skulle tala för att bestämmelserna inte utan
uttryckligt ställningstagande av lagstiftaren får uppfattas som stöd för mera
vittgående åtgärder än de ursprungligen påtänkta.

Riksdagen kan inte annat än i samband med lagändring göra bindande
uttalanden om de gällande bestämmelsernas innebörd. De motsättningar
rörande uppgiftsskyldighetens omfattning som inte kan undanröjas genom
uppgörelser i godo får i sista hand hänskjutas till rättslig prövning. Det kan
noteras att en försäkringskassa för närvarande vid Stockholms tingsrätt
driver mål mot ett försäkringsbolag och en affärsbank som har vägrat lämna
kassan begärda uppgifter. I ett remissyttrande har åberopats domstolsavgöranden,
även i högsta instans, som har gällt snarlika frågor.

Näringsutskottet har inte anledning att uttala sig om vilket behov
försäkringskassor etc. kan ha av uppgifter från banker och försäkringsbolag.
Sin kommentar till motion 1984/85:993 (s) begränsar utskottet följaktligen
till att gälla dels uppgiftsskyldighetens förenlighet med den lagfästa banksekretessen
och den i praxis tillämpade sekretessen inom försäkringsväsendet,
dels de kostnader som uppgiftsskyldigheten medför för de berörda instituten.

De här aktuella bestämmelserna i AFL och HKL innebär att den
lagstadgade banksekretessen - och givetvis också den sekretess som försäkringsbolagen
upprätthåller i praxis - genombryts till förmån för i första hand
de allmänna försäkringskassornas uppgiftsbehov. Att så sker överensstämmer
med allmänt godtagna principer och ger inte anledning till erinran.
Näringsutskottet noterar att bankinspektionen, som övervakar att bankerna
iakttar de krav som banklagstiftningen ställer på dem, har funnit att även
massuttag av uppgifter till försäkringskassorna är förenliga med bestämmelserna.
Frågan om räckvidden av de berörda paragraferna i AFL och FIKL får
som tidigare sagts ytterst lösas genom domstolsprövning. Av flera remissyttranden
framgår emellertid att det bör finnas goda förutsättningar för att de
meningsskiljaktigheter som råder till stor del kan bringas ur världen genom
överläggningar mellan parterna. Råd och rekommendationer från de centrala
myndigheterna kan - som de nämnda uttalandena av riksförsäkringsverket
och bankinspektionen visar - också vara av värde. Endast i den mån de nu
anvisade vägarna inte leder till tillfredsställande resultat bör frågan om en
översyn av de befintliga lagbestämmelserna övervägas.

Vad gäller kostnadsaspekterna vill näringsutskottet fästa uppmärksamheten
på riksförsäkringsverkets uppmaning till försäkringskassorna att dessa
skall ta största möjliga hänsyn till bankernas möjligheter och resurser att
lämna de uppgifter som begärs och att de skall noga pröva behovet av
uppgifter. Kostnaderna för uppgiftslämnandet får för övrigt liksom andra
kostnader i verksamheten beaktas vid de berörda institutens ränte-, taxe- och
premiesättning.

Av det sagda följer att näringsutskottet inte finner det motiverat att
riksdagen gör en sådan framställning till regeringen som föreslås i motion
1984/85:993 (s).

NU 1985/86:2 y

Uppgiftsskyldighet för VPC

Värdepapperscentralen VPC AB är det centrala organet för den förenklade
aktiehantering - enligt lagen (1970:596) därom - som numera tillämpas av
omkring 300 aktiebolag, bl. a. allmänt av de bolag vilkas aktier är noterade
på Stockholms fondbörs. VPC omfattas inte av de i det föregående berörda
bestämmelserna om uppgiftsskyldighet. I motion 1984/85:992 (s) anförs att
VPC har stor kännedom om aktieinnehav, som det kan vara värdefullt för
försäkringskassorna att ha uppgifter om vid beräkningen av inkomstprövade
förmåner inom allmän försäkring. Motionären förespråkar en lagändring
innebärande att VPC åläggs samma uppgiftsskyldighet som banker och
försäkringsbolag.

En lagändring av denna innebörd skulle stå i samklang med de nu gällande
reglerna om uppgiftsskyldighet för vissa institut. I och för sig skulle den
därför, som bankinspektionen säger, inte väcka betänkligheter. Som bankinspektionen
också framhåller skulle en motsvarande uppgiftsskyldighet för
VPC emellertid i praktiken få begränsad betydelse. Näringsutskottet vill
särskilt fästa uppmärksamheten på att innehav om högst 500 aktier i ett visst
bolag i stor utsträckning är förvaltarregistrerade, dvs. i VPC:s register
hänförda till en bank eller ett fondkommissionsbolag och icke till ägaren.
Utskottet finner mot här angiven bakgrund att det knappast kan vara
motiverat med en sådan lagändring som begärs i motion 1984/85:992 (s).
Denna avstyrks följaktligen av näringsutskottet.

Stockholm den 17 december 1985

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Erik Hovhammar (m), Birgitta Johansson (s), Åke
Wictorsson (s), Ivar Franzén (c), Sivert Andersson (s), Per Westerberg (m),
Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén (m)*
och Elving Andersson (c).

* (avsnittet Uppgiftsskyldighet för VPC)

Avvikande meningar

1. Uppgiftsskyldighet för banker och försäkringsbolag

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Per Westerberg
(m), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c) anser att den del av
yttrandet - under rubriken Uppgiftsskyldighet för banker och försäkringsbolag-som
börjar med ”De här” och slutar med ”motion 1984/85:993 (s)” bort
ha följande lydelse:

NU 1985/86:2 y

De här aktuella bestämmelserna i AFL och HKL innebär att den lagstadgade
banksekretessen - liksom den sekretess som försäkringsbolagen upprätthål -

ler i praxis - genombryts till förmån för i första hand de allmänna
försäkringskassornas uppgiftsbehov. Att så sker överensstämmer i och för sig
med allmänt godtagna principer. Näringsutskottet vill emellertid betona
vikten av att önskemålen om ett långtgående integritetsskydd får göra sig
kraftigt gällande vid avvägningen mellan de intressen som här står mot
varandra. Utskottet vill understryka riksförsäkringsverkets uttalande att det
är viktigt att försäkringskassorna noga prövar behovet av uppgifterna och i
första hand tillvaratar möjligheterna att få dessa av pensionstagarna. Det bör
kunna förutsättas att de berörda parterna försöker enas om en ordning som
bankerna och försäkringsbolagen kan godta med hänsyn tagen till det
grundläggande kravet på sekretess i deras verksamhet. Massuttag av
uppgifter kan inte anses förenliga med detta krav. I den mån massuttag ändå
skulle begäras och få stöd genom domstolsutslag i högsta instans bör en
lagändring genomföras. Även kostnaderna för uppgiftslämnandet - vilka
ytterst drabbar kundkollektivet - är en viktig omständighet att beakta.
Motion 1984/85:993 (s) tycks syfta till ett vidgat utrymme för uppgiftsinhämtande
från försäkringskassornas sida. Av det sagda följer att näringsutskottet
avstyrker denna motion.

2. Uppgiftsskyldighet för VPC

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Per Westerberg
(m), Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén (m) och Elving
Andersson (c) anser att den del av yttrandet - under rubriken Uppgiftsskyldighet
för VPC - som börjar med ”En lagändring” och slutar med ”av
näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

De integritetsskyddssynpunkter som har framförts i det föregående talar
enligt näringsutskottets mening med styrka mot en ytterligare utvidgning av
den krets av institutioner som omfattas av uppgiftsskyldighet enligt AFL och
HKL. Därtill kommer att det, såsom framgår av flera remissyttranden - bl. a.
från bankinspektionen -, finns vägande praktiska skäl mot att VPC
inkluderas i denna krets. Näringsutskottet avstyrker följaktligen motion
1984/85:992 (s).

NU 1985/86:2 y