yttr 1985/86 lu2y y (Yttrande 1985/86:lu2y)

Lagutskottets yttrande
1985/86:2 y

över riksdagens revisorers förslag angående statens
utgifter för bidragsförskott, m. m. (förs. 1985/86:17)

Till socialutskottet

Socialutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över
förslag till riksdagen 1985/86:17, riksdagens revisorers förslag angående statens
utgifter för bidragsförskott, m. m. jämte de med anledning av förslaget
väckta motionerna 1985/86:506 och 507.

I förslaget hemställer riksdagens revisorer att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad revisorerna anfört

1. beträffande en utredning om statens stöd till barn som inte lever tillsammans
med båda sina föräldrar och om föräldrabalkens förbehållsregler m. m.,

2. beträffande kortsiktiga åtgärder avseende reglerna för underhållsbidrag
och bidragsförskott.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över förslaget i de delar som
faller under utskottets beredningsområde samt över motionerna. Lagutskottet
har vidare beslutat att med yttrandet till socialutskottet överlämna motionerna
1985/86:L209, L214, L221, L222, L236 och L259 för behandling i
samband med revisorernas förslag.

Lagutskottet får anföra följande.

Allmän bakgrund

Den svenska familjerätten har under de två senaste årtiondena fortlöpande
setts över och moderniserats. År 1969 fick familjelagssakkunniga i uppdrag
att se över den familjerättsliga lagstiftningen. Reformarbetet har berört både
giftermålsbalken (GB) och föräldrabalken (FB). Ett första steg togs år 1973
(prop. 1973:32, LU 1973:20) då betydande ändringar vidtogs av i första hand
äktenskapsrätten på grundval av ett delbetänkande av familjelagssakkunniga.
Reformen innebar även ändringar när det gällde vårdnaden om barn
vars föräldrar inte är eller varit gifta med varandra.

År 1976 beslöt riksdagen att införa en möjlighet för föräldrar som inte är
gifta med varandra att få gemensam vårdnad om sina barn (prop. 1975/
76:170, LU 1975/76:33). Vidare ändrades vårdnadsreglerna så att gifta föräldrar
efter en skilsmässa skulle kunna fortsätta att ha gemensam vårdnad. De
nya vårdnadsreglerna föranledde dock inte någon ändring av bestämmelserna
om underhållsbidrag och bidragsförskott. Lagutskottet underströk vik -

1985/86:2 y

1 Riksdagen 1985/86. 8 sami. Nr 2 y

ten av en skyndsam lösning på de frågor om bidragsförskott och annat
ekonomiskt stöd som kunde uppkomma i fall då föräldrarna hade gemensam
vårdnad men inte bodde ihop.

Med anledning av motioner behandlade utskottet i lagstiftningsärendet
också vissa frågor rörande de allmänna reglerna om underhållsskyldighet i
FB. Utskottet framhöll därvid att det dåvarande regelsystemet beträffande
underhållsbidrag ofta ledde till betydande svårigheter för de bidragsskyldiga.
Sålunda innebar då gällande ordning att erforderlig hänsyn inte alltid togs till
den underhållsskyldiges faktiska bidragsförmåga. Enligt utskottet tvingades
den underhållsskyldige i vissa fall att hålla en lägre ekonomisk standard än
den förälder som hade vårdnaden om barnet. Underhållsskyldigheten gentemot
inte hemmavarande barn återverkade i många fall på förhållandena för
den underhållsskyldiges familj. I andra fall kunde den omöjliggöra eller
försvåra familjebildning. Inte minst de dåvarande reglerna om automatisk
höjning av underhållsbidrag i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag
medförde att de underhållsskyldigas situation ofta var allvarlig.
Särskilt gällde detta personer som hade låga inkomster eller som av olika
anledningar inte följt med i den allmänna löneutvecklingen. Utskottet ansåg
därför att det fanns starka skäl för en reform på området. Med hänsyn till
bl. a. att den ekonomiska situationen också för de underhållsberättigade var
bekymmersam innefattade frågorna enligt utskottet svåra avvägningsproblem
och var delvis av komplicerad beskaffenhet. En reform kunde därför
inte genomföras utan en mera ingående undersökning.

Utskottet förordade att en översyn kom till stånd och att arbetet skulle
bedrivas skyndsamt. Vad utskottet sålunda anfört om underhållsreglerna gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Med anledning av riksdagens begäran fick familjelagssakkunniga i uppdrag
att göra en skyndsam översyn av reglerna om underhållsbidrag till barn.
På grundval av bl. a. ett delbetänkande av familjelagssakkunniga genomfördes
år 1978 en genomgripande reform av underhållsreglerna i GB och FB.
Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:12, LU
1978/79:9).

År 1977 tillsattes utredningen om barnens rätt med uppdrag att överväga
olika åtgärder för att stärka barns rättsliga ställning. År 1979 avlämnade
utredningen ett delbetänkande som i vissa delar lades till grund för ändringar
år 1982 i FB:s regler om gemensam vårdnad (prop. 1981/82:168, LU 1982/
83:17). Ändringarna innebar att makar efter skilsmässa fortsätter att ha
gemensam vårdnad om sina barn såvida inte domstol beslutar annat. En
nyhet var också att ogifta föräldrar som inte bor tillsammans kan få gemensam
vårdnad efter anmälan till pastorsämbete. Lagstiftningen innebar vidare
ändringar i reglerna om umgängesrätt.

Huvuddragen av 1978 års reform beträffande underhållsbidrag
till barn, m. m.

I propositionen med förslag till 1978 års ändringar av FB:s underhållsregler
angavs att ett huvudsyfte med reformen var att mildra underhållsbördan för

LU 1985/86:2 y

underhållsskyldiga med svag ekonomi. Ett annat syfte var att en mera enhetlig
bedömning av bidragsfrågorna skulle komma till stånd. Ändringarna
innebar i huvudsak att föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot sina barn
inte längre skulle vara ovillkorlig utan bero av föräldrarnas ekonomiska
förmåga och barnets behov. Föräldrarna skulle sinsemellan ta del i kostnaderna
för barnets underhåll efter vars och ens ekonomiska bärkraft. Vidare
anpassades underhållsreglerna till bestämmelserna om gemensam vårdnad
samt begränsades den automatiska höjningen av underhållsbidragen.

Vid riksdagsbehandlingen av reformen framhöll lagutskottet - efter att ha
hänvisat till sina uttalanden år 1976 - att det var angeläget att en ändring kom
till stånd som gav lättnad i underhållsbördan för dem som betalade underhållsbidrag.
Att kräva ut underhåll av en förälder som inte förfogade över
medel för mera än sina egna nödvändiga behov kunde enligt utskottet endast
leda till att den underhållsskyldige ådrog sig en underhållsskuld eller också
fick ta samhällets hjälp i anspråk för egen del. Barnets intresse fick i detta fall
tillgodoses genom de sociala stödformer, främst bidragsförskottet, som garanterade
en minimistandard. Samtidigt var det angeläget att lagstiftningen
utformades så att lättnaderna i underhållsbördan inte gick ut över de bidragsberättigade
och att lättnaderna inte upplevdes som orättvisa av föräldrar som
bodde tillsammans med sina barn och gjorde ekonomiska uppoffringar för
dessas räkning. Mot denna bakgrund anslöt sig utskottet till principen att
underhållsskyldigheten skulle vara beroende av föräldrarnas ekonomiska
förmåga.

Principen för föräldrarnas underhållsskyldighet har sin största betydelse
när det gäller att fastställa underhållsbidrag. Regler härom finns i 7 kap. FB.
Till ledning för socialnämndens och försäkringskassans handläggning av
ärenden där underhållsfrågor aktualiseras har socialstyrelsen och riksförsäkringsverket
gemensamt utarbetat vissa allmänna råd (Allmänna råd från
socialstyrelsen 1982:1 och riksförsäkringsverket 1982:2, Underhållsbidrag
och bidragsförskott).

Gällande regler om underhållsbidrag innebär i huvudsak följande.

Föräldrarnas underhållsskyldighet gäller i princip till dess barnet fyller 18
år men kan i vissa fall utsträckas att gälla tills barnet blir 21 år.

Enligt 7 kap. 2 § FB skall förälder fullgöra sin underhållsskyldighet genom
att betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om
barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. Om föräldrarna
har gemensam vårdnad föreligger skyldighet för förälder att utge underhållsbidrag
om barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andre föräldern.
Underhållsbidraget skall betalas förskottsvis för kalendermånad till vårdnadshavaren
eller vid gemensam vårdnad till den förälder som bor tillsammans
med barnet.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. I princip har föräldrarna
full frihet att träffa avtal om underhållsbidrag. Dom eller avtal om
underhållsbidrag kan jämkas, bl. a. om ändring i förhållandena föranleder
det. Vidare kan ett löpande underhållsbidrag omprövas efter sex år utan att
någon ändring i förhållandena inträtt.

Då underhållsbidrag skall bestämmas får den underhållsskyldige enligt 7

kap. 3 § FB alltid förbehålla sig vissa belopp för sitt eget och andras underhåll.
Förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta
skäliga bostadskostnader och andra vanliga levnadskostnader. De sistnämnda
kostnaderna skall beräknas med ledning av ett normalbelopp som
utgör 120% av basbeloppet, dvs. för närvarande 2330 kr. i månaden. Om
särskilda skäl föreligger får den underhållsskyldige vidare förbehållas ett
belopp för underhåll åt make eller samboende. Normalbeloppet utgör i
sådant fall 60% av basbeloppet. Slutligen får den underhållsskyldige även
förbehålla sig ett belopp om 40% av basbeloppet för underhåll av eget
hemmavarande barn. Avräkning skall dock göras för vad som utges till barnet
av barnets andre förälder eller för dennes räkning, exempelvis i form av
bidragsförskott. Vad som återstår sedan de angivna förbehållsbeloppen dragits
av från 'den underhållsskyldiges nettoinkomst (dvs. bruttoinkomsten
minskad med skatter) får i princip tas i anspråk för täckande av barnets behov
av underhållsbidrag.

Den i praktiken vanligast tillämpade metoden för bestämmande av underhållsbidrag
innebär att man först uppskattar barnets behov av underhåll till
visst belopp. En beräkning görs härefter av varje förälders nettoinkomst efter
skatt. Härifrån dras förbehållsbelopp för eget och eventuellt andra familjemedlemmars
försörjning. Restbeloppen representerar de överskottsbelopp
som föräldrarna rimligen bör kunna ta i anspråk för underhåll åt barnet.
Underhållsbidraget erhålls sedan genom att det belopp som beräknats för
barnets behov fördelas mellan föräldrarna i proportion till vars och ens
överskottsbelopp. Det sålunda framräknade underhållsbidraget kan sedan
korrigeras om det vid en allmän bedömning inte framstår som skäligt.

I socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets allmänna råd rekommenderas
att en bidragsskyldig förälders hela överskott inte tas i anspråk för underhållsbidrag
utan att en viss reduceringsregel tillämpas. Enligt denna bör högst 60%
av överskottet användas för underhållsbidrag till ett barn, 70% till två barn
och 80% till tre eller flera barn. Understiger överskottet bidragsförskottsnivån
bör underhållsbidraget begränsas till högst hälften av överskottet.

Underhållsbidrag till bl. a. barn räknas upp varje år enligt bestämmelserna
i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Uppräkningen följer
ändringarna i basbeloppet. I samband med 1978 års reform begränsades
höjningarna av underhållsbidragen till sju tiondelar av basbeloppshöjningen.

Vidare ändrades år 1978 reglerna om preskription av underhållsbidrag så
att preskriptionstiden numera är tre år.

År 1978 infördes också en rätt för den bidragsskyldige föräldern att göra
avdrag pä underhållsbidraget då han utövar sin rätt till umgänge med barnet.
Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1980 och innebär i huvudsak att avdrag
får ske med 1/40 av underhållsbidraget för varje helt kalenderdygn som
barnet vistas hos föräldern. En förutsättning är att vistelsen varat en sammanhängande
tid av minst fem hela dygn.

Nära samband med reglerna om underhållsbidrag har bestämmelserna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Också dessa regler ändrades i betydande
utsträckning vid 1978 års underhållsreform. Bidragsförskott utgår i
princip när ingendera eller bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet.
Bor barnet tillsammans med en förälder som inte är vårdnadshavare utgår

LU 1985/86:2 y

dock inte förmånen. Har båda föräldrarna vårdnaden gemensamt kan bidragsförskott
utgå om den ene föräldern inte varaktigt bor tillsammans med
barnet. Bidragsförskott lämnas inte om vårdnadshavaren uppenbarligen utan
giltigt skäl underlåter att bidra eller att medverka till att få underhållsbidrag
eller faderskap till barnet fastställt. Även i vissa andra fall kan bidragsförskott
vägras, bl. a. om fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning och
bidraget inte understiger vad som kan utgå i bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår längst till dess barnet fyllt 18 år och i regel med 41 %
av basbeloppet per år dvs. för närvarande med 9 553 kr. per år eller 796 kr. i
månaden. Om den underhållsskyldige betalar det fastställda underhållsbidraget
och detta är lägre än bidragsförskottet, utgör bidragsförskottet skillnaden
mellan underhållsbidraget och 41 % av basbeloppet (utfyllnadsbidrag).
Något återkrav riktas i dessa fall inte mot den underhållsskyldige. Vidare
gäller att om ett fastställt underhållsbidrag uppenbarligen understiger vad
den underhållsskyldige bör betala i bidrag, utgår bidragsförskottet inte med
högre belopp än underhållsbidraget.

När en underhållsskyldig har delgetts beslut om att bidragsförskott har
beviljats, skall inbetalningarna av underhållsbidrag upp till bidragsförskottsnivån
i fortsättningen göras till försäkringskassan. Utgivna bidragsförskott
skall således i princip återbetalas av den bidragsskyldige föräldern, dock
högst med underhållsbidragets belopp. Den ovan redovisade rätten till avdrag
på underhållsbidrag föreligger också då bidragsförskott utgår. Om den
underhållsskyldige har rätt att göra avdrag minskas utgående bidragsförskott
i motsvarande mån.

Också sedan barnet fyllt 18 år kan i vissa fall bidragsförskott utgå. Regler
härom finns i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott till studerande,
som nära ansluter till lagen om bidragsförskott.

Vissa tidigare reformförslag

Sorn ovan redovisats grundades 1978 års reform av underhållsreglerna på
bl. a. ett delbetänkande av familjelagssakkunniga, (SOU 1977:37) Underhåll
till barn och frånskilda. I betänkandet föreslog familjelagssakkunniga en
mera långtgående reform än den som sedermera genomfördes. Förslaget
innebar att endast underhållsbidrag över bidragsförskottsnivån skulle fastställas
genom dom eller avtal. För övriga fall föreslogs ett helt nytt system där
bidragsförskottet inte skulle vara beroende av ett fastställt underhållsbidrag.
Vid utbetalning av bidragsförskott skulle försäkringskassan överta rätten att
rikta krav mot den underhållsskyldige. Försäkringskassan skulle självständigt
pröva den underhållsskyldiges betalningsförmåga och avgöra vad denne
kunde betala tillbaka till det allmänna. I proposition 1978/79:12 framhöll
departementschefen att det föreslagna återkravssystemet inte borde genomföras
och åberopade som skäl härför bl. a. att bidragsförskottssystemet och
andra former av stöd till föräldrar som levde isär var föremål för överväganden
av ensamförälderkommittén.

Ensamförälderkommittén avslutade sitt arbete år 1983 och avlämnade då

LU 1985/86:2 y

betänkandet (SOU 1983:51). Ensamföräldrarna och deras barn. I betänkandet
föreslogs bl. a. genomgripande ändringar av reglerna om underhållsbidrag
och bidragsförskott. I huvudsak innebar förslaget att vardera föräldern
skulle svara för hälften av barnets underhåll och att alltså den nuvarande
proportionella fördelningen mellan föräldrarna skulle slopas. Vidare skulle
frågor om fastställande av underhållsbidrag helt överföras till försäkringskassorna.
Förslaget har remissbehandlats men har ännu ej lett till lagstiftning.

Sammanfattning av revisorernas förslag

Vid granskning av statens utgifter för bidragsförskott har riksdagens revisorer
funnit att det nuvarande regelsystemet för underhållsbidrag och bidragsförskott
ger onödigt höga och alltmer ökande utgifter för staten. Revisorerna har
också funnit att utformningen av reglerna inte överensstämmer med målsättningen
för 1978 års reform av underhållsbestämmelserna. Vidare föreligger
enligt revisorerna brister i samordningen mellan FB och bidragsförskottslagen
på väsentliga punkter.

Revisorerna föreslår att en utredning kommer till stånd angående ett helt
nytt system för statens stöd till barn som inte lever tillsammans med båda sina
föräldrar samt att därvid vissa delar av FB ses över. I avvaktan på resultatet av
det föreslagna utredningsarbetet bör enligt revisorerna övervägas vissa kortsiktiga
åtgärder, som eliminerar eller minskar några av de konstaterade
bristerna i nuvarande system.

Beträffande utredningen om ett nytt system utgår revisorerna från tre
övergripande principer, nämligen att en reform på området skall ha barnen
som utgångspunkt, att alla barn - oavsett föräldrarnas samlevnadsform - i
möjligaste mån likställs och att FB:s grundsyn att underhållet beräknas med
hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga
bibehålls.

Revisorerna framlägger vissa förslag beträffande inriktningen av en utredning.
Förslagen innebär såvitt är av intresse för lagutskottets beredningsområde att

ett nytt stödsystem samordnas med föräldrabalken,
att stöd av den typ som det nuvarande utfyllnadsbidraget utgör inte bör utgå
till barn vars föräldrar kan försörja dem eller till barn som kan försörja sig
själva,

att stöd till barn vars föräldrar inte själva kan försörja dem i princip skall
vara oberoende av föräldrarnas samlevnadsform,
att föräldrabalkens regler om förbehållsbelopp m. m. jämte därtill hörande
anvisningar, fördelningen av underhållsskyldigas resurser mellan hemmavarande
och underhållsberättigade barn samt umgängesavdraget ses över,
att ett system med enbart förskott på det fastställda underhållsbidraget upp
till en viss nivå övervägs,
att ett selektivt ekonomiskt stöd till de barn vars föräldrar inte själva kan
försörja dem övervägs,
att skuld för underhållsbidrag i största möjliga utsträckning jämställs med
andra skulder,

LU 1985/86:2 y

att metoden för indexuppräkning av underhållsbidrag m. m. ses över,
att frågan prövas huruvida statens återkrav av förskotterade underhållsbidrag
skall handläggas som allmänt mål vid kronofogdemyndigheterna och
att utredningen genomförs så att ett fullständigt beslutsunderlag med relevanta
kostnadsberäkningar kan presenteras för riksdagen.

Beträffande de kortsiktiga åtgärderna föreslår revisorerna såvitt nu är av
intresse

att socialstyrelsens rekommendation i de allmänna råden ses över i syfte att
utforma reduceringsregeln i enlighet med grunderna för lagstiftningen,
att preskriptionstiden förlängs till fem år,
att införseltiden förlängs till fem år,

att införsel tillåts i arbetslöshetsersättning och vissa andra löneliknande
ersättningar och

att rätten till umgängesavdrag enligt föräldrabalken samordnas med rätten
till umgängesavdrag enligt bidragsförskottslagen.

Till grund för revisorernas förslag ligger fyra granskningsrapporter, varav
tre remissbehandlats.

Utskottets allmänna överväganden

Sorn redovisats i föregående avsnitt föreslår revisorerna att en översyn skall
komma till stånd av samhällets stöd till barn, vars föräldrar inte lever tillsammans.
Översynen skall enligt förslaget omfatta bl. a. reglerna om underhållsbidrag
i FB. Vidare föreslås att riksdagen uttalar sig för att vissa åtgärder
omedelbart genomförs bl. a. när det gäller reglerna om preskription av och
införsel för underhållsbidrag. Förslagen motiveras av att statens utgifter för
bidragsförskotten ökat väsentligt under senare år. Enligt revisorerna är den
främsta orsaken till ökningen de ändringar i FB:s regler som genomfördes år
1978.

I motion 1985/86:506 (c) yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna dels vad som anförs i motionen beträffande den fortsatta
beredningen av revisorernas förslag (yrkande 1), dels vad som anförs i motionen
beträffande inriktningen av ett utredningsarbete beträffande bidragsförskotten
(yrkande 2). Motionärerna framhåller att det är angeläget att nedbringa
kostnaderna för bidragsförskotten och skapa ett rättvist system. Enligt
motionärerna bör riksdagen ge regeringen möjlighet att förutsättningslöst
pröva de olika förslag revisorerna lagt fram. Vidare framhålls att frågan om
bidragsförskotten måste allsidigt belysas med utgångspunkt i de skilda ekonomiska
förutsättningar som finns dels mellan bidragsskyldiga och vårdnadshavare,
dels mellan föräldrar som bor ihop och dem som inte sammanbor.
Enligt motionärerna är det angeläget att åstadkomma en ordning som i varje
enskilt fall upplevs som rättvis och ger rimliga ekonomiska livsvillkor för
vardera föräldern. Reglerna måste kombineras med ett bibehållet ekonomiskt
föräldraansvar.

Motionären i motion 1985/86:507 (c) anför att det genom ensamförälderkommitténs
betänkande och revisorernas utredning finns ett tillräckligt underlag
för en reform av bidragsförskottssystemet. Någon ytterligare utred -

LU 1985/86:2 y

ning krävs därför inte för att regeringen skall kunna framlägga erforderliga LU 1985/86:2 y
förslag. Motionären yrkar att riksdagen med avslag på revisorernas förslag
hos regeringen begär förslag om ett rättvist bidragsförskottssystem i syfte att
nedbringa kostnaderna.

Frågor om bidragsförskottssystemet och underhållsreglerna har också tagits
upp i tre motioner som väckts under allmänna motionstiden. I motion
1985/86:L221 (fp) framhålls att domstolarna ofta fastställer underhållsbidrag
under bidragsförskottsnivån, vilket medför att samhällets kostnader för bidragsförskotten
ökar. Anledningen till att domstolarna dömer ut för låga
underhållsbidrag är enligt motionären att underhållsmålen är dispositiva
tvistemål. I sådana mål är domstolarna bundna av parternas yrkanden och
medgivanden. Om underhållsmålen blev indispositiva skulle domstolarna bli
skyldiga att på eget initiativ utreda parternas förhållanden och därefter kunna
fastställa ett riktigt underhållsbidrag. Motionären yrkar att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av möjligheterna att göra underhållsmålen indispositiva.

Motionärerna i motion 1985/86:L236 (s) anför att nuvarande ordning beträffande
underhållsbidrag och bidragsförskott medför stora kostnader för
administration, kompetenskonflikter, dubbelarbete för myndigheterna samt
risker för att enskilda drabbas av rättsförluster. Enligt motionärerna är det
angeläget att en ändring kommer till stånd när det gäller fastställande av
underhållsbidrag, och de hänvisar till de förslag som framlagts av familjelagssakkunniga
och ensamförälderkommittén. Motionärerna yrkar att regeringen
skall framlägga förslag om en ändrad ordning för fastställande av
underhållsbidrag.

I motion 1985/86:L259 (m) yrkas att regeringen skall ges till känna vad som
motionärerna anför om översyn av reglerna för beräkning av skäligt underhållsbidrag.
Motiveringen till yrkandet finns i motion 1985/86:So618, vari
framhålls att föräldrar i dag har avtalsfrihet beträffande underhållsbidrag.

Eftersom barnet i princip alltid är garanterat att få ett belopp motsvarande
bidragsförskottet ligger det enligt motionärerna knappast i föräldrarnas intressen
att komma överens om ett högt underhållsbidrag.

I motion L259 yrkas också (yrkande 2) att en lagändring genomförs så att
försäkringskassan får möjlighet att i underhållsmål företräda barnet. Syftet
med motionsförslaget är att domstolsprövningen av underhållsbidrag skall bli
mer rättvisande och att därigenom kostnaderna för bidragsförskotten skall
nedbringas.

Lagutskottet vill till en början framhålla att det är värdefullt att en granskning
av bidragsförskottssystemet från statsfinansiella utgångspunkter nu
kommit till stånd genom revisorernas försorg. Enligt utskottets mening ger
revisorernas översyn ett betydelsefullt underlag för ställningstaganden till
frågan om stödet till barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar.

Samtidigt bör det dock framhållas att revisorernas arbete inte omfattar någon
mera genomgripande analys av de underhållsberättigade barnens och deras
föräldrars ekonomiska situation efter 1978 års underhållsreform. Inte heller
har de sociala aspekterna på underhållsreglerna närmare belysts. Revisorerna
har därför också förordat att den föreslagna utredningen genomförs så

att ett fullständigt beslutsunderlag med relevanta kostnadsberäkningar kan
framläggas för riksdagen. Utskottet vill understryka betydelsen av att beslutsunderlaget
blir så fullständigt som möjligt.

Enligt utskottets mening är det angeläget att det ekonomiska stödet till
barn som inte sammanlever med båda sina föräldrar blir föremål för överväganden
med utgångspunkt i de tre övergripande principer som revisorerna
dragit upp. Såväl revisorernas förslag som de motioner som väckts under
allmänna motionstiden visar att det inte minst av statsfinansiella skäl är
påkallat med ett nytt statligt bidragssystem. I avvaktan på resultatet av en
sådan utredning kan det som revisorerna föreslår finnas skäl för att kortsiktiga
åtgärder vidtas i syfte att nedbringa statens utgifter.

I fråga om den närmare inriktningen av utredningsarbetet och de kortsiktiga
åtgärderna anser utskottet i likhet med revisorerna att den nuvarande
familjerättsliga underhållsskyldigheten även i fortsättningen måste utgöra
grunden när det gäller att tillgodose barns ekonomiska behov. Samhällets
stöd till barnen bör därför ses som endast ett komplement till underhållsskyldigheten.
Enligt utskottets mening kan tiden inte anses mogen för så genomgripande
förändringar av underhållsreglerna och bidragsförskottssystemet
som tidigare föreslagits av familjelagssakkunniga och ensamförälderkommittén
och som enligt motionerna 507 och L236 bör läggas till grund för lagstiftning.
Härtill kommer att ett genomförande av utredningsförslagen med
säkerhet skulle leda till att allt fler kommer att anlita det statliga bidragssystemet
och medföra att statens kostnader även i andra avseenden skulle öka
betydligt. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom önskemålen i dessa två
motioner och förordar att socialutskottet avstyrker dem.

Både i revisorernas förslag och motionerna L221 och L259 framförs av
statsfinansiella skäl preciserade önskemål om ändringar i reglerna om underhållsbidrag.
Otvivelaktigt förhåller det sig så att det nuvarande sambandet
mellan FB och bestämmelserna om bidragsförskott är en av orsakerna till de
ökade kostnaderna för bidragsförskottssystemet. Såsom regelsystemet är utformat
får varje ändring av underhållsreglerna ekonomiska återverkningar
på bidragsförskotten. Detta förhållande stod också helt klart för riksdagen då
FB ändrades år 1978. En grundläggande tanke bakom reformen var nämligen
att en viss förskjutning av det ekonomiska ansvaret för barnen skulle komma
till stånd genom att bidragsförskottssystemet övertog en del av de bidragsskyldiga
föräldrarnas underhållsbörda. Det nu sagda innebär emellertid inte
att åtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna för bidragsförskotten med
nödvändighet måste riktas in mot underhållsreglerna. De nackdelar som
uppkommit beror nämligen enligt utskottets mening inte främst på FB:s
bestämmelser utan på utformningen av bidragsförskottssystemet och det sätt
på vilket systemet knutits till FB:s regler. Det är alltså i första hand bidragsförskottslagen
som behöver ses över. Sedan ställning tagits till hur samhällets
stöd till barn som inte lever samman med båda sina föräldrar bör utformas i
fortsättningen kan det finnas anledning att överväga i vad mån underhållsreglerna
behöver ändras.

I sammanhanget vill utskottet något beröra den kritik som revisorerna
riktar mot 1978 års underhållsreform. Enligt revisorerna är det tveksamt om

LU 1985/86:2 y

huvudsyftet med reformen - en mildrad börda för underhållsskyldiga med LU 1985/86:2 y
svag ekonomi - uppnåtts. Revisorerna påpekar därvid att beslutsunderlaget
var bristfälligt och att begreppet svag ekonomi inte definierats. Vidare ifrågasätter
revisorerna huruvida någon mer enhetlig bedömning av underhållsfrågor
kommit till stånd såsom var en avsikt med reformen. Enligt utskottets
mening ger revisorernas utredning inte tillräckligt underlag för ett ställningstagande
till huruvida denna kritik är riktig. Bl. a. synes revisorerna främst ha
bedömt reformen ur strikt ekonomisk synvinkel och inte i tillräcklig utsträckning
beaktat de starka sociala skäl som talade för att underhållsbördan borde
lindras. Som situationen var år 1978 befann sig stora grupper underhållsskyldiga
i en besvärlig ekonomisk och social situation. I många fall hindrade
underhållsbördan att den bidragsskyldige bildade ny familj. I de fall nya
familjebildningar kom till stånd återverkade underhållsbördan ofta på den
nya familjens förhållanden. Stor politisk enighet rådde också i fråga om
reformens allmänna inriktning på en generell lättnad för de bidragsskyldiga.

Enligt utskottets mening skulle en mindre långtgående reform än den som
genomfördes ha medfört att åtskilliga av de problem som då fanns kvarstått.

Den analys av utvecklingen beträffande förbehållsbeloppens storlek och
löneutvecklingen för en industriarbetare som gjorts under revisorernas arbete
(se förslaget s. 50 f.) ger belägg härför. När det gäller bedömningen av
underhållsfrågor anser utskottet till skillnad mot revisorerna att denna blivit
mer enhetlig än tidigare. En annan sak är att det fortfarande förekommer
vissa olikheter i tillämpningen men reformen syftade inte heller till fullständig
enhetlighet.

Verkningarna för de underhållsskyldiga av de ändringar i underhållsreglerna
som revisorerna nu förordar har inte närmare analyserats i förslaget.

Enligt utskottets mening blir emellertid den samlade effekten av dem att
underhållsbördan ökar i inte oväsentlig utsträckning. Detta drabbar inte bara
de bidragsskyldiga med god ekonomi utan också dem som har en besvärlig
ekonomisk situation. Det förtjänar att påpekas att det under senare år i olika
sammanhang hävdats att det alltjämt finns vissa grupper av underhållsskyldiga
som har det mycket svårt ekonomiskt. Det finns följaktligen en viss risk
för att sådana förhållanden som rådde före 1978 års reform åter uppstår om
revisorernas förslag genomförs fullt ut. En sådan utveckling anser utskottet
inte acceptabel. För en underhållsskyldig som inte förfogar över mera medel
än som åtgår för sitt eget och familjens behov kan den medföra att han eller
hon ådrar sig en underhållsskuld eller också får ta samhällets hjälp i anspråk
för egen del.

Utskottet vill också framhålla att ändringar i underhållsreglerna endast på
längre sikt torde kunna ge några besparingseffekter. Sådana ändringar påverkar
nämligen bara de nytillkommande underhållsbidragen. Redan utgående
bidrag förändras däremot inte på grund av ny lagstiftning. För att fastställda
underhållsbidrag skall kunna höjas måste en omprövning av dem framtvingas
på något sätt. En mera allmän omprövning av underhållsbidrag skulle med all
sannolikhet medföra en kraftig arbetsbelastning på domstolarna och även i
övrigt åsamka statsverket kostnader samtidigt som den skulle ge upphov till
nya konflikter mellan barnets föräldrar. Möjligheterna att åstadkomma en 10

höjning av underhållsbidragen begränsas vidare av de regler om existensminimum
som gäller vid indrivning av obetalda underhållsbidrag. För år 1986
uppgår existensminimum vid införsel till 1908 kr. per månad för ensamstående
och till 2725 kr. för ensamstående med ett hemmavarande barn, vartill
kommer den faktiska bostadskostnaden. Dessa regler kan jämföras med
förbehållsbeloppen vid beräkning av underhållsbidrag som för ensamstående
utgör 2 330 kr. och för ensamstående med ett barn 3100 kr. per månad jämte
skäliga bostadskostnader.

Från mera principiella utgångspunkter vill utskottet vidare framhålla att
man av revisorernas förslag närmast får den uppfattningen att underhållsreglerna
har sin huvudsakliga betydelse inom bidragsförskottsområdet eller med
andra ord att de båda regelsystemen i praktiken omfattar samma persongrupper.
Så är emellertid inte fallet. Vissa undersökningar som familjelagssakkunniga
låtit utföra visade sålunda att antalet barn med underhållsbidrag
uppgick till 414000 år 1975. Samma år var 211000 barn berättigade till
bidragsförskott. Enligt beräkningar som ensamförälderkommittén gjorde var
år 1982 motsvarande siffror 407000 resp. 247000. Av revisorernas förslag
framgår att antalet barn med bidragsförskott år 1984 uppgick till 257000.
Någon beräkning av antalet underhållsberättigade barn i dag har revisorerna
inte gjort men det finns enligt utskottets uppfattning inte anledning anta att
det sjunkit i någon nämnvärd utsträckning. Det bör i sammanhanget framhållas
att barn med bidragsförskott inte alltid har underhållsbidrag. Så är
exempelvis fallet med de barn vars föräldrar bedömts sakna förmåga att utge
underhållsbidrag, en grupp som enligt revisorerna utgör en femtedel av alla
barn inom bidragsförskottssystemet. Av det anförda framgår att det finns ett
betydande antal underhållsskyldiga föräldrar och deras barn utanför bidragsförskottssystemet.
Någon anledning att av statsfinansiella skäl ändra underhållsreglerna
för denna grupp finns inte. En ändring skulle alltså påverka
förhållandena för betydligt flera än som kan anses motiverat av dessa skäl.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna i
motion 506 att en utredning på området i princip inte bör bindas genom några
uttalanden från riksdagens sida utan bör ha möjlighet att fritt pröva de olika
förslag beträffande underhållsreglerna som lagts fram av revisorerna och i
motionerna L221 och L259 yrkandena 1 och 2. I det följande kommer
utskottet att särskilt behandla några av revisorernas förslag och de motioner
som har anknytning till dem. Utskottet kommer därefter att sammanfatta
sina synpunkter i de olika frågorna.

Reduceringsregeln

Sorn tidigare redovisats (s. 4) har socialstyrelsen och riksförsäkringsverket i
sina allmänna råd givit vissa rekommendationer beträffande hur mycket av
föräldrarnas överskott efter avdrag för de olika förbehållsbeloppen som bör
kunna tas i anspråk för underhållsbidrag, den s. k. reduceringsregeln. Revisorerna
föreslår som en kortsiktig åtgärd att de allmänna råden ses över i syfte
att reduceringsregeln skall utformas i enlighet med grunderna för lagstift -

LU 1985/86:2 y

ningen. Enligt revisorerna saknar reduceringsregeln direkt stöd i lag och LU 1985/86:2 y
delvis även i grunderna för lagstiftningen samt medför betydande kostnader
för statsverket.

Med anledning av vad revisorerna anför vill utskottet erinra om de motivuttalanden
som utskottet gjorde i denna del vid behandlingen av underhållsreformen
år 1978 (se LU 1978:9 s. 56). Utskottet framhöll därvid att ett strikt
iakttagande av regeln att hela överskottet kan tas i anspråk för underhållsbidrag
otvivelaktigt leder till kraftiga tröskeleffekter vid inkomstökningar för
personer som befinner sig i inkomstskiktet kring förbehållsbeloppet. Enligt
utskottets mening var det angeläget att sådana effekter undveks. I de fall då
den bidragsskyldiges disponibla inkomst inte i någon mera väsentlig mån
överstiger förbehållsbeloppet borde enligt utskottet den i propositionen förordade
beräkningsmetoden därför modifieras, så att överskottet inte helt
eller nästan helt går åt till underhållsbidrag. En något större del av överskottet
borde kunna förbehållas den underhållsskyldige när överskottet inte överstiger
bidragsförskottets nivå.

Enligt utskottets mening saknar således rekommendationen i socialstyrelsens
och riksförsäkringsverkets allmänna råd inte stöd i lagstiftningen utan får
i huvudsak anses vara utformad i enlighet med riksdagens intentioner. Utskottet
vill emellertid framhålla att riksdagen i lagstiftningsärendet inte
gjorde några uttalanden om vilka procentsatser som i praktiken borde tillämpas.
Inom den ram som motivuttalandena utgör bör det således vara möjligt
att tillämpa andra procentsatser än de rekommenderade. Utskottet anser inte
att riksdagen nu bör ta ställning till frågan om en ändring av reduceringsregeln
är påkallad. Det bör i stället ankomma på regeringen att avgöra om
regeln bör ses över som ett led i de kortsiktiga åtgärderna i syfte att minska
kostnaderna för bidragsförskotten.

Umgängesavdraget

Enligt FB har som tidigare nämnts en bidragsskyldig förälder rätt att göra
avdrag på underhållsbidraget när han eller hon har barnet hos sig. Huvudregeln
är att avdrag får ske med 1/40 av underhållsbidraget för varje helt
kalenderdygn som vistelsen varar. En förutsättning är dock att vistelsen varar
minst fem dygn i sträck. Avdrag får ske på de underhållsbidrag som förfaller
till betalning inom sex månader efter vistelsen. Föräldrarna har möjlighet att
avtala om andra avdragsregler och får också sluta s. k. nettoavtal. Sådana
avtal innebär att underhållsbidraget redan från början reduceras med hänsyn
till den bidragsskyldiges umgänge med barnet. Det finns också en möjlighet
för domstol att besluta om särskilda avdragsvillkor. Rätt till avdrag föreligger
även när den bidragsskyldige betalar bidraget till försäkringskassan på grund
av att bidragsförskott utgår; dock är avdragsrätten begränsad till huvudregeln
i FB. För att få rätt till avdrag måste den underhållsskyldige göra en anmälan
till försäkringskassan inom tre månader från vistelsen. Har avdrag skett på
det underhållsbidrag som den bidragsskyldige betalar in till försäkringskassan
skall det utgående bidragsförskottet minskas med samma belopp som

avdraget. I de fall då underhållsbidrag inte utgår innebär reglerna således att
det utgående bidragsförskottet inte alls reduceras och då bidraget understiger
bidragsförskottsnivån sker endast en mindre reducering.

Revisorerna föreslår att umgängesavdraget ses över som ett led i utredningen
av samhällets stöd till barn som inte lever tillsammans med båda sina
föräldrar. Vidare förordas som en kortsiktig åtgärd att rätten till umgängesavdrag
enligt FB samordnas med avdragsrätten enligt bidragsförskottslagen.
Enligt vad utskottet inhämtat synes önskemålet närmast avse de olika tidsfrister
för avdragsrätten som gäller enligt de båda regelsystemen.

I revisorernas förslag framhålls att administrationen av umgängesavdraget
är otymplig för försäkringskassorna. Vidare påpekas att det genomsnittliga
avdraget år 1984 var 194 kr. medan administrationskostnaderna var 109 kr.
per underhållsskyldig. Enligt revisorerna har det vid granskningen visat sig
att avdragsrätten kan orsaka konflikter mellan föräldrarna och därigenom
motverka sitt syfte. Samtidigt är revisorerna medvetna om att avdragsrätten
kan göra det möjligt för vissa föräldrar att komma överens om ett avdrag som
annars uteblivit. Revisorerna anser att problemen bäst löses genom nettoavtal.
Revisorerna tar inte ställning till frågan om umgängesavdraget bör vara
kvar och hur det i så fall bör utformas utan överlåter ställningstagandet till den
föreslagna utredningen.

I motion 1985/86:L214 (m) framhålls att det inte är rimligt behålla nuvarande
ordning beträffande umgängesavdraget med hänsyn till den både
tidskrävande och kostsamma administrationen. Motionärerna anser att det
är både en enklare och smidigare ordning om umgängesavdraget regleras i
avtal mellan föräldrarna, och de yrkar att riksdagen skall föreläggas förslag
som innebär att umgängesavdrag skall regleras genom avtal och att försäkringskassan
befrias från hanteringen av umgängesavdrag.

Utskottet erinrar om att frågan om umgängesavdraget och dess utformning
ingående övervägdes av riksdagen då reglerna infördes (se LU 1978/79:9 s. 62
f.). I yttrande till lagutskottet över propositionen och motioner i frågan
framhöll socialutskottet bl. a. att det ligger i barnets intresse att barnet får
hålla god kontakt med båda sina föräldrar. I de fall där föräldrarna inte
sammanbor är det, fortsatte socialutskottet, angeläget att den bidragsskyldige
föräldern har möjligheter till regelbundet och ofta återkommande umgänge
med sitt barn. Socialutskottet ansåg att denna kontakt inte får försvåras
av att föräldern inte har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets
vistelse hos honom eller henne i någon större utsträckning. Starka skäl fanns
således för att avdragsrätten borde ges en generös utformning. Enligt socialutskottet
måste emellertid också andra omständigheter vägas in. Sålunda
gällde det - framhöll socialutskottet - att skapa ett system som ter sig rättvist
också för den andre föräldern och som inte leder till onödiga konflikter mellan
föräldrarna. Med hänsyn till att en regel om avdragsrätt även skall tillämpas
inom bidragsförskottssystemet var det vidare angeläget att bestämmelserna
utformades så att de inte förorsakar försäkringskassorna administrativt merarbete.
Enligt socialutskottets mening utgjorde förslagen i propositionen en
rimlig avvägning mellan de delvis motstridiga intressen som gjorde sig gällande
vid ett ställningstagande till avdragsrättens utformning.

LU 1985/86:2 y

Lagutskottet delade den uppfattning som kommit till uttryck i socialutskottets
yttrande.

Olika spörsmål om avdragsrätten har sedan bestämmelserna trädde i kraft
aktualiserats i riksdagen flera gånger genom motioner. Motionerna har avslagits
av riksdagen. Senast prövades frågan under innevarande riksmöte (se LU
1985/86:1). Lagutskottet fann då inte anledning för riksdagen att frångå sina
tidigare ställningstaganden. Utskottet hänvisade också till att spörsmålet
hade anknytning till det beredningsarbete på grundval av ensamförälderkommitténs
betänkande som då pågick inom socialdepartementet.

Enligt utskottets mening ger revisorernas utredning inte underlag för en
bedömning huruvida det nu finns anledning för riksdagen att ompröva sin
tidigare inställning i fråga om umgängesavdraget. Med hänsyn till det samband
som finns mellan reglerna om umgängesavdrag och bidragsförskottssystemet
kan emellertid den föreslagna utredningen behöva ta upp avdragsreglerna
till prövning. Utan att ta ställning i sak till revisorernas förslag och
önskemålet i motion L214 vill utskottet således förorda att utredningen får
möjlighet att förutsättningslöst pröva frågan. Det bör också stå regeringen
fritt att överväga huruvida såsom revisorerna föreslår någon ändring bör
genomföras som en kortsiktig åtgärd.

Nära samband med reglerna om umgängesavdrag har spörsmålet om resekostnader
vid utövande av umgängesrätt. Enligt 6 kap. 15 § FB har barnets
vårdnadshavare ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder
som inte är vårdnadshavare så långt som möjligt tillgodoses. Motsätter sig
barnets vårdnadshavare det umgänge som den andre föräldern begär prövar
domstolen frågan om umgängesrätt. Domstolen skall därvid besluta om
umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Om den umgängesberättigade föräldern är bosatt på annan ort än barnet
kan ett utövande av umgängesrätten vara förenat med särskilda kostnader.
Någon generell möjlighet för den umgängesberättigade föräldern att få bidrag
till sådana kostnader utöver vad som följer av rätten till avdrag på
underhållsbidraget finns inte.

I motion 1985/86:L222 (c) understryks vikten av att barn har god kontakt
med båda sina föräldrar. I de fall den umgängesberättigade och barnet är
bosatta på olika orter kan ett utövande av umgängesrätten medföra avsevärda
utgifter för resor. Motionärerna anser det angeläget att båda föräldrarna har
ett ekonomiskt ansvar för att umgängesrätten kan utövas. I syfte att förbättra
relationerna mellan föräldrarna och möjliggöra för barnet att på ett naturligt
sätt ha kontakt med båda yrkar motionärerna att 6 kap. 15 § skall förses med
ett tillägg vari det klargörs att umgängeskostnaderna skall delas mellan
föräldrarna.

Som utskottet framhållit då frågan om umgängeskostnaderna tidigare varit
aktuell (se senast LU 1985/86:1) är det olyckligt om ekonomiska omständigheter
lägger hinder i vägen för ett utövande av umgängesrätten. Utskottet kan
därför ansluta sig till motionärernas ståndpunkt att båda föräldrarna i
görligaste mån skall dela på det ekonomiska ansvaret. Utskottet har tidigare
även ställt sig positivt till att statsmakterna söker undanröja hinder för utövandet
av umgängesrätten i fall då barnet och den umgängesberättigade

LU 1985/86:2 y

föräldern inte bor i närheten av varandra och förutsatt att ensamförälderkommittén
skulle ta upp spörsmålet.

Ensamförälderkommittén föreslog också i sitt betänkande att ett stöd i
form av kontant resebidrag skulle kunna utgå vid umgänge inom landet. Då
utskottet hösten 1985 prövade motionsyrkanden med samma syfte som det nu
aktuella ansåg utskottet att något slutligt ställningstagande till önskemålet om
en ändring i FB inte borde göras innan resultatet förelåg av det då pågående
beredningsarbetet beträffande ensamförälderkommitténs förslag.

Enligt utskottets mening synes det lämpligt att frågan om resekostnader vid
utövande av umgängesrätt i hela sin vidd tas upp till överväganden vid det
föreslagna utredningsarbetet beträffande statens stöd till barn som inte lever
tillsammans med båda sina föräldrar.

Preskription och införsel

Rätten att kräva ut ett underhållsbidrag går enligt FB förlorad efter tre år från
den ursprungliga förfallodagen. Preskriptionstiden är i princip absolut och
kan således inte avbrytas genom t. ex. ett krav eller ett indrivningsförsök. De
nuvarande reglerna genomfördes i samband med underhållsreformen och
trädde i kraft den 1 juli 1979. Dessförinnan var preskriptionstiden för fordran
på underhållsbidrag tio år.

Obetalda underhållsbidrag kan enligt utsökningsbalken drivas in genom
bl. a. utmätning i lön och införsel. Införsel är den indrivningsform som i
huvudsak kommer till användning beträffande underhållsbidrag. Efter en
lagändring år 1984 får införsel tillämpas på fordringar som är högst tre år
gamla. Tidigare var införseltiden två år. Genom införsel får tas i anspråk bl. a.
den underhållsskyldiges lön, pension, sjukpenning eller annan dagersättning
som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning.

Revisorerna föreslår som kortsiktiga åtgärder att preskriptionstiden för
underhållsbidrag och införseltiden förlängs till fem år samt att införsel tillåts
också i arbetslöshetsersättning och andra liknande ersättningar.

Även i motion 1985/86:L259 (m) yrkandena 3 och 4 begärs att riksdagen
skall föreläggas förslag om en förlängning av preskriptionstiden och införseltiden
till fem år samt om ökade införselmöjligheter. Motionärerna i motion
1985/86:L209 (c) yrkar att en översyn av införselreglerna skall komma till
stånd. Syftet med översynen skall vara att ge möjlighet till införsel i arbetslöshetsersättning
och liknande ersättningar.

Utskottet erinrar om att då preskriptionstiden för underhållsbidrag år 1978
förkortades från tio år till tre anfördes som skäl härför (se prop. 1978/79:12 s.
127) att den dåvarande preskriptionstiden i förening med de långtgående
möjligheterna till avbrott i preskriptionen förde med sig att ansvaret för gamla
underhållsbidrag kunde stå kvar under mycket lång tid. Gjorda undersökningar
pekade på att en växande underhållsskuld medförde betydande sociala
påfrestningar för åtskilliga underhållsskyldiga. Från kronofogdehåll
hade hävdats att den omständigheten att utmätning hade kunnat begäras för

LU 1985/86:2 y

många års bidragsskulder till ansenliga belopp hade medverkat till att skapa LU 1985/86:2 y

ett betalningsmotstånd hos vissa underhållsskyldiga, vilka på allt sätt sökte

undvika att erlägga även löpande bidrag. Preskriptionsregler som fick sådana

konsekvenser gagnade enligt departementschefen tydligen inte någon parts

intresse. Vidare framhölls att det var önskvärt att undvika tvister kring äldre

rättsförhållanden och att bespara myndigheterna tidskrävande och oftast

resultatlösa indrivningsåtgärder.

Enligt utskottets mening har de anförda skälen fortfarande bärkraft. Utskottet
ställer sig därför tvivlande till om revisorernas och motionärernas
förslag verkligen kommer att medföra de besparingseffekter som revisorerna
räknar med. Då utskottet tidigare (se senast LU 1983/84:33) prövat motioner
om en förlängning av preskriptionstiden har utskottet - utan att ta ställning
till själva frågan - hänvisat till att ensamförälderkommittén tagit upp spörsmålet
om en sådan förlängning och att det fortsatta beredningsarbetet inte
borde föregripas. Samma inställning har utskottet redovisat när utskottet
behandlat motioner om ökade införselmöjligheter (se senast LU 1984/85:30).

Utskottet anser att riksdagen inte heller nu bör ta ställning till de föreslagna
ändringarna i fråga om preskription och införsel. Det bör stå regeringen fritt
att överväga om förslagen skall genomföras.

Sammanfattande synpunkter

I likhet med riksdagens revisorer anser lagutskottet att en utredning om
samhällets stöd till barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar
bör komma till stånd. Vid utredningsarbetet bör även frågor om underhållsbidrag
kunna prövas. Vidare bör regeringen i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet
kunna framlägga förslag till vissa kortsiktiga åtgärder för att
minska kostnaderna för bidragsförskottssystemet. Som framgår av vad utskottet
anfört i de föregående avsnitten bör emellertid inte riksdagen genom
några uttalanden om revisorernas olika förslag binda utredningens arbete och
regeringens överväganden om behovet av kortsiktiga åtgärder. Detsamma
gäller förslagen i motionerna med undantag för motionerna 507 och L236.

Sistnämnda två motioner bör enligt lagutskottets mening avslås av riksdagen.

Utskottet förordar att vad lagutskottet anfört med anledning av revisorernas
förslag samt motionerna 506 yrkande 2, L209, L214, L221, L222 och L259 ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed bifall till yrkande 1 i
motion 506.

Stockholm den 24 april 1986
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Ulla Orring
(fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m),

Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist
Petersen (s) och Hans Rosengren (s). 16

2 Riksdagen 1985/86. 8 sami. Nr 2 y

Avvikande meningar

LU 1985/86:2 y

1. Reduceringsregeln

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med "för
bidragsförskotten” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknar således rekommendationen i socialstyrelsens
och riksförsäkringsverkets allmänna råd inte stöd i lagstiftningen utan får
i huvudsak anses utformad i enlighet med riksdagens intentioner. Utskottet
vill emellertid framhålla att riksdagen i lagstiftningsärendet inte gjorde några
uttalanden om vilka procentsatser som i praktiken borde tillämpas. Inom den
ram som motivuttalandena utgör bör det således vara möjligt att tillämpa
andra procentsatser än de rekommenderade. Utskottet anser inte att riksdagen
nu bör ta ställning till frågan om en ändring av reduceringsregeln är
påkallad. Med hänsyn till det nära samband som finns mellan reduceringsregeln
och bestämmelserna om förbehållsbelopp bör enligt utskottets mening
behovet av en ändring av regeln övervägas av den föreslagna utredningen.
Utskottet delar således inte revisorernas uppfattning att frågan bör tas upp vid
regeringens överväganden om kortsiktiga åtgärder i syfte att minska kostnaderna
för bidragsförskotten.

2. Preskription och införsel

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp). Allan Ekström (m). Bengt Harding
Olson (fp) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
erinrar” och slutar på s. 16 med ”skall genomföras” bort ha följande lydelse:

Som närmare framgår av revisorernas förslag uppgår de fordringar på
underhållsbidrag som årligen preskriberas till betydande belopp. En förlängning
av preskriptionstiden i förening med en ändrad införseltid skulle enligt
utskottets mening i väsentlig mån öka statens möjligheter att återkräva underhållsbidrag
och därmed bidra till en minskning av utgifterna för bidragsförskottssystemet.
Flera skäl talar således för revisorernas och motionärernas
förslag. Utskottet kan inte finna att en sådan förlängning i någon nämnvärd
grad skulle påverka de underhållsskyldigas betalningsvilja eller eljest medföra
några mera väsentliga nackdelar. Utskottet delar således revisorernas
och motionärernas uppfattning att preskriptionstiden och införseltiden bör
förlängas till fem år.

Enligt utskottets mening finns det starka skäl som talar för att det bör
öppnas en möjlighet till införsel i arbetslöshetsersättning och andra liknande
ersättningar. En sådan ändring bör liksom en förlängning av preskriptionstiden
och införseltiden kunna genomföras omedelbart och utan att man avvaktar
resultatet av den föreslagna utredningen.

Det anförda bör enligt lagutskottets mening riksdagen med bifall till reviso -

rernas förslag i denna del och motion L259 yrkandena 3 och 4 samt med LU 1985/86:2 y
anledning av motion L209 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”motion 506” bort ha följande lydelse:

I likhet med revisorerna anser lagutskottet att en utredning om samhällets
stöd till barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar bör komma
till stånd. Vid utredningsarbetet bör frågor om underhållsbidrag kunna prövas.
Vidare bör regeringen i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet
kunna framlägga förslag till vissa kortsiktiga åtgärder för att minska kostnaderna
för bidragsförskottssystemet. Som framgår av vad lagutskottet anfört i
det föregående avsnittet förordar utskottet att sådana förslag skall innefatta
ändring av reglerna om preskription av och införsel för underhållsbidrag,
vilket riksdagen med bifall till revisorernas förslag i denna del och motion
L259 yrkandena 3 och 4 samt med anledning av motion L209 som sin mening
bör ge regeringen till känna. Beträffande revisorernas förslag i övrigt anser
lagutskottet att riksdagen inte genom några uttalanden bör binda utredningens
arbete och regeringens överväganden om behovet av kortsiktiga åtgärder.
Detsamma gäller förslagen i motionerna L214, L221, L222 och L259 yrkandena
1 och 2. Motionerna 507 och L236 bör däremot enligt lagutskottets
mening avslås av riksdagen. Lagutskottet förordar att vad utskottet anfört i
detta hänseende med anledning av revisorernas förslag och motionerna 506
yrkande 2, L214, L221, L222 och L259 yrkandena 1 och 2 bör ges regeringen
till känna. Utskottet tillstyrker därmed bifall till yrkande 1 i motion 506.

Särskilt yttrande

Allan Ekström och Nic Grönvall (båda m) anför:

Utskottet har i texten på s. 9-11 - före näst sista stycket - kommenterat
revisorernas förslag på ett sätt som kan uppfattas som en begränsning i
utredningsuppdraget. Utskottet har vidare på dessa sidor uttalat sig om
innehållet i revisorernas förslag på ett sätt som antyder en negativ hållning till
revisorernas synpunkter och förslag som sådana. Vi kan inte ställa oss bakom
den språkliga utformningen som dessa sidor fått och är, med hänsyn till
bristen på åberopat underlag, tveksamma till vissa av utskottets uttalanden på
dessa sidor. Vi har emellertid nöjt oss med dessa påpekanden-i det särskilda
yttrandets form - med hänsyn till utskottets uttalande om att utredningen bör
genomföras på ett förutsättningslöst sätt.

Graphic Systems AB, Göteborg