yttr 1985/86 ku5y y (Yttrande 1985/86:ku5y)

Konstitutionsutskottets yttrande
1985/86:5 y

om datapolitik och integritet, m. m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1984/85:220 om datapolitik jämte motioner såvitt propositionen
och motionerna rör utskottets beredningsområde.

Utskottet begränsar sitt yttrande över propositionen och de med anledning
av dessa väckta motionerna till de delar som rör integritetsproblem och
angränsande frågor.

Utskottet överlämnar i detta sammanhang med eget yttrande även vissa
motioner som hänvisats till konstitutionsutskottet under den allmänna
motionstiden 1985. Ifrågavarande motionsyrkanden sammanfaller i betydande
grad med de till finansutskottet i anslutning till propositionen hänvisade
motionerna. I ett särskilt betänkande (KU 1985/86:8) behandlar konstitutionsutskottet
vissa motionsyrkanden rörande reglering i grundlag av integritetsfrågor
på dataområdet.

Motionsyrkandena

Till KU hänvisade motioner

I motion 1984/85:452 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en översyn av reglerna för ansvarighet vid förande
av dataregister.

I motion 1984/85:572 av Lena Öhrsvik (s) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av tryckfrihetsförordningens
tillämpning på dataprogram och hithörande frågor.

I motion 1984185:1177 av Christer Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m) yrkas
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ändring i datalagen så att
samköming av ADB-register, vilka berör företagsförhållanden, endast tillåts
om Företagens uppgiftslämnardelegation tillstyrkt detta.

I motion 1984185:1493 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillämpning av en striktare praxis av skadeståndsregeln i
datalagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en komplettering av 10 § 1

1985/86:5 y

1 Riksdagen 1985/86. 4sami. Nr 5 y

datalagen om rätt till registerutdrag i enlighet med motionens förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samköming mellan register och personuppgifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om datahantering och offentlighetsprincipen.

I motion 1984/85:2232 av Lars Tobisson m. fl. (m) yrkas

1. att systemet med särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att
ytterligare begränsa utrymmet för samköming,

2. att myndigheternas rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra
personuppgifter begränsas,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift
att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftslämnande för att därigenom
Stärka den enskildes integritetsskydd och rättssäkerhet,

4. att riksdagen beslutar med verkan ff. o. m. den 1 juli 1985 ändra 25 §
datalagen, 23 § kreditupplysningslagen och 19 § inkassolagen (som samtliga
har exakt samma lydelse) enligt följande som Motionärernas förslag betecknade
förslag:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Talan mot datainspektionens be- Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringen genom be- slut föres hos regeringsrätten genom

svär. Justitiekanslern får föra talan besvär. Justitiekanslem får föra ta för

att tillvarataga allmänna in- lan för att tillvarataga allmänna intressen.
tressen.

I motion 1984/85:2717 av Gunnar Hökmark (m) yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående den enskildes rätt till personuppgifter om sig själv,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående andra sökbegrepp än personnummer i SPAR,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att begränsa
uppgiftslämnandet,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående olika
välfärdssystems inverkan på den enskildes integritet,

5. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär att särskild
lag skall krävas för uppgiftsinsamling och registrering,

6. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär att särskild
registerförare skall finnas för personregister,

7. att riksdagen ger regeringen till känna att dispensgivning för datasamkörningar
bör vara mer restriktiv än vad som hittills varit fallet,

I motion 1984/85:2718 av Gunnar Hökmark (m) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att myndigheters kommersiella
försäljning av statistik baserad på insamlade personuppgifter skall
upphöra.

KU 1985/86:5 y

I motion 1984/85:2749 av Bengt Kindbom m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om uppskov med införande av nya regler i datalagen

m. fl. lagar i avvaktan på resultatet av DOK:s arbete,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
Sorn i motionen anförts om inriktningen av offentliga sektorns utveckling,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk
utredning angående de framtida telekommunikationstjänsterna tillsätts i
enlighet med vad som angetts i motionen.

till FiU hänvisade motioner över vilka KU yttrar sig.

I motion 1984185:3243 av Rune Rydén och Lennart Blom (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med
särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att ytterligare begränsa
utrymmet för samkörningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndigheternas
rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter
begränsas,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift
att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter och därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd och rättssäkerhet,

4. att riksdagen beslutar att regeringsrätten och icke regeringen skall vara
besvärsinstans i frågor rörande datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen
i enlighet med motiveringar och detaljförslag i motion 1984/85:2232.

I motion 1984185:3244 av Göthe Knutson m. fl. (m) yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om dataindustrin, telemonopolet och integritetsskyddet
med avslag på propositionens förslag i motsvarande delar.

I motion 1984/85:3245 av Bengt Kindbom m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om målsättningen för och behovet av en helhetssyn på
datapolitiken,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om uppskov med införandet av nya tillämpningar
baserade på personnummer, samköming av dataregister m. m. i avvaktan på
DOK:s förslag,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om bibehållande av datadelegationen,

I motion 1985/86:23 av Lars Tobisson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med
särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att ytterligare begränsa
utrymmet för samkörningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndigheternas
rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter
begränsas,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift
att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter och därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd,

5. att riksdagen beslutar att regeringsrätten och icke regeringen skall vara
besvärsinstans i frågor rörande datalagen,

KU 1985/86:5 y

I motion 1985/86:24 av Sivert Andersson (s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en snabb
lagreglering av dataanvändningen i arbetslivet.

I motion 1985/86:25 av Björn Molin och Margitta Edgren (båda fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpning av datalagen för att åstadkomma ett förbättrat skydd
för den personliga integriteten,

2. att riksdagen beslutar att socialstyrelsens arbete på ett centralt slutenvårdsregister
bör upphöra i avvaktan på data- och offentlighetskommitténs
förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen och därmed data- och
offentlighetskommittén till känna vad i motionen anförts om vidgad tillgång
till offentlig information, med särskild uppmärksamhet på integritetskänsliga
och sekretessbelagda uppgifter,

I motion 1985186:26 av Gunnar Hökmark (m) yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för den framtida
datapolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående socialstyrelsens slutenvårdsregister,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående rätten att begära att den egna patientjournalen ej
förs på data,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att begränsa
myndigheters rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående myndigheters försäljning av personuppgifter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en striktare tillämpning av de krav offentlighetsprincipen
ställer.

Data- och offentlighetskommittén (DOK)

Regeringen tillsatte våren 1984 en parlamentarisk utredning om användningen
av personnummer både inom den offentliga och den enskilda sektorn (dir.
1984:27). Utredningen bör kartlägga den nuvarande ordningen och belysa de
fördelar och nackdelar som är förenade med bruket av personnummer. Den
bör bl. a. granska om användningen av personnummer kan medföra otillbörligt
intrång i den personliga integriteten. Kommer den fram till att en viss
användning av personnummer kan medföra risk för integritetskränkningar
bör den ta ställning till hur detta hot skall kunna avvärjas och föreslå lämpliga
åtgärder. I direktiven redogörs bl. a. för omfattningen och användningen av
personnummer vid uppgiftslämnande. För att belysa i vilka olika sammanhang
personnummer används finns anledning att återge följande ur direktiven: Personnumret

används framför allt som hjälpmedel vid identifiering av
personer. Det är också vanligt att personnumret används som sökbegrepp i
ADB-stödda personregister och som kopplingsbegrepp när man vill samköra

KU 1985/86:5 y

flera personregister.

Jag har redan sagt att personnumren utnyttjas i folkbokföringen. En
omfattande användning av personnummer förekommer också inom andra
delar av den offentliga sektorn, t. ex. inom skatteförvaltningen, hälso- och
sjukvården och socialtjänsten. Även inom den enskilda sektorn används
personnumren i betydande omfattning.

Ett flertal författningar innehåller regler om att personnummer skall eller
bör anges i inlagor till myndigheter. Som exempel kan nämnas bestämmelser
om taxering, skatt och uppbörd, tull, prisreglering, folk- och bostadsräkning,
val, förundersökning, rättegång, lagsökning, utmätning, ordningsvakter,
pass, jakt, vapen, inkassoverksamhet, kreditupplysning, arbetslöshetsförsäkring,
försäkringsrörelse, aktiebolag, utländska förvärv av svenska företag
och fast egendom i Sverige, handel med skrot och begagnade varor,
yrkestrafik, transportförmedling, biluthyrning och körkort.

I andra sammanhang inom såväl den offentliga som den enskilda sektorn
kan krav på personnummer grundas på avtal av olika slag. Det förekommer
inte sällan att den som beställer en vara eller tjänst krävs på uppgift om sitt
personnummer. Den enskildes möjlighet att avstå från att uppge sitt
personnummer är i praktiken ofta begränsad, om han vill ha varan eller
tjänsten.

Som ett resultat av att uppgifter om personnummer lämnas till myndigheter,
företag etc. förekommer sådana uppgifter i ett stort antal ADB-register
både inom den offentliga och den enskilda sektorn.

Inom den offentliga sektorn förs register med personnummer över t. ex.
skattskyldiga, fastighetsägare, vissa funktionärer i aktiebolag, bilägare,
körkortsinnehavare, straffade, patienter, blodgivare, bostadssökande och
elabonnenter.

Inom den enskilda sektorn förs register med personnummer över t. ex.
anställda, köpare, prenumeranter, hyresgäster, leverantörer, kontokortsinnehavare
och föreningsmedlemmar.

I tilläggsdirektiv (dir. 1984:48) till DOK har dess utredningsuppgifter
vidgats. Utredningsuppdraget sammanfattas av justitieministern på följande
sätt:

Under senare år har användningen av ADB inom den offentliga sektorn
blivit alltmer utbredd. Detta har medfört vissa problem vid tillämpningen av
bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet. Problemen hänger
framför allt samman med att tryckfrihetsförordningens (TF:s) bestämmelser
härom är utformade i första hand med tanke på traditionella pappersdokument.

Mot denna bakgrund föreslår jag att data- och offentlighetskommittén
(DOK), som utreder användningen av personnummer i samhället också får i
uppdrag att utreda de problem som är förenade med offentlighetsprincipens
tillämpning på ADB-upptagningar.

En central uppgift för kommittén bör vara att undersöka hur TF:s
bestämmelser om allmänna handlingar har fungerat vid tillämpningen på
ADB-upptagningar och att föreslå de ändringar som kan vara befogade.
Kommittén bör särskilt överväga åtgärder för att stärka offentlighetsprincipen
när det gäller dess egentliga syfte att ge medborgarna möjligheter till
kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet.

Vidare bör kommittén överväga om det finns skäl att begränsa möjligheterna
att få ut uppgifter från myndigheterna för andra ändamål, t. ex. att göra
massuttag ur ADB-register för kommersiella syften.

Bland andra frågor som kommittén skall ta upp kan nämnas frågan om

KU 1985/86:5 y

rättelse av felaktiga uppgifter i ADB-register och om rätten till skadestånd
när ett ADB-register innehåller oriktiga uppgifter.

Utredningsuppdraget anges vidare i tilläggsdirektiven som följer:

En primär uppgift för kommittén bör vara att analysera grundlagsbestämmelserna
om offentlighetsprincipen och ADB, att undersöka hur de har
fungerat i praktiken och att lägga fram förslag till de ändringar som kan
behövas.

Kommittén bör också behandla en rad andra frågor, som jag skall ta upp i
det följande. Kommittén bör emellertid ha relativt fria händer att gå in även
på andra frågor som har anknytning till huvudfrågorna.

Kommittén bör särskilt överväga åtgärder för att stärka offentlighetsprincipen
när det gäller dess egentliga syfte att ge medborgarna möjligheter till
kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet. En utgångspunkt bör
härvid vara att allmänheten även i fortsättningen i princip skall ha tillgång till
myndigheternas ADB-upptagningari samma utsträckning som myndigheterna
själva.

För detta ändamål bör kommittén överväga åtgärder för att underlätta för
allmänheten att utnyttja de insyndsmöjligheter som offentlighetsprincipen
ger. Jag vill särskilt understryka vikten av att myndigheternas ADB-system
anpassas efter offentlighetsprincipen och inte tvärtom. Man bör alltså
eftersträva att ADB-systemen ges en god offentlighetsstruktur.

Som bakgrund till kommitténs arbete vill jag också nämna att riksdagen
helt nyligen har behandlat ett antal motioner med anknytning till kommitténs
uppdrag. I betänkandet 1984/85:7 har konstitutionsutskottet tagit upp dels
frågor om användning av personnummer och samköming av dataregister

o. d., dels frågor om myndigheternas försäljning av ADB-uppgifter, rättelse
av felaktiga uppgifter m. m.

Utskottet hänvisade vid sin behandling av motionerna dels till DOK:s
pågående arbete, dels till de väntade tilläggsdirektiven om offentlighetsprincipen
och ADB. I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen att
motionerna skulle anses besvarade med vad utskottet anfört.

Med anledning av motionerna om samköming av personregister m. m. vill
jag erinra om att kommittén enligt sina ursprungliga direktiv skall föreslå
åtgärder för att undanröja de risker för integritetskränkningar som användningen
av ADB kan visa sig medföra. Bl. a. skall kommittén överväga om det
finns skäl att föreslå ändringar i datalagens och sekretesslagens regler till
skydd för den personliga integriteten.

Utskottets överväganden

I propositionen redovisas regeringens arbete på dataområdet och föreslås att
riksdagen godkänner vissa riktlinjer för den framtida datapolitiken.

Några avsnitt i propositionen berör konstitutionsutskottets beredningsområde.
Det är i första hand kapitel 7 i det inledande avsnittet om datatekniken
och den personliga integriteten och kapitlen 2-4 i justitiedepartementets
avsnitt om offentlighet och sekretess, rättelse i myndigheternas ADBregister
och integritetsfrågorna.

Flertalet följdmotioner med anledning av propositionen behandlar problem
som har anknytning till nu nämnda delar av propositionen. Till
konstitutionsutskottet har under den allmänna motionstiden 1985 remitterats
elva motioner i datafrågor. Dessa motioner har ännu inte behandlats av

KU 1985/86:5 y

utskottet. Med undantag av några motionsyrkanden som syftar till grundlagsändringar,
vilka utskottet behandlar i annat sammanhang, överlämnar
utskottet med eget yttrande motionerna till finansutskottet för att de skall
kunna behandlas i anslutning till propositionen. Utskottet vill understryka
att de frågor som tas upp i dessa motioner liksom i flertalet följdmotioner till
propositionen tillhör konstitutionsutskottets beredningsområde. Den nu
tillämpade handläggningsordningen är emellertid enligt utskottets mening
att föredra av praktiska skäl i det läge som uppstått genom att propositionen
remitterats till finansutskottet.

De motioner som utskottet med finansutskottets medgivande överlämnar
till finansutskottet är: 1984/85:452, yrkande 11, 572,1177,1493, 2232, 2717,
yrkandena 1-7, 2718 och 2749. Utskottets yttrande omfattar samtliga
motioner utom yrkande 3 i motion 2749. Detta yrkande tillhör inte i första
hand utskottets beredningsområde.

Hösten 1984 behandlade konstitutionsutskottet ett stort antal motionsyrkanden
i datafrågor; många med väsentligt samma innehåll som de nu
aktuella motionerna (KU 1984/85:7). Det viktigaste syftet med flertalet av
motionerna var då som nu att stärka skyddet för människornas integritet i
datasamhället. Utskottet pekade på en rad insatser som gjorts på området
men konstaterade att det trots dessa insatser utan tvekan fanns en oro i
samhället för datorernas förmåga att lagra information om den enskilda
människan. Som anförs i den nu aktuella propositionen (s. 24 f.) är
diskussionen framför allt koncentrerad till de olika risker för integritetskränkningar
som kan uppkomma till följd av datateknikens användning inom
den offentliga sektorn, där den mest inträngande och känsliga informationen
om den enskilde finns.

Alla viktiga integritetsfrågor får enligt utskottets mening anses omfattas av
direktiven till den år 1984 tillsatta data- och offentlighetskommittén, som är
parlamentariskt sammansatt. Kommittén skall enligt sina direktiv (1984:24
och 1984:48) utreda användningen av personnummer och de problem som är
förenade med offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar.
Därvid ingår bl. a. att undersöka hur tryckfrihetsförordningens bestämmelser
om allmänna handlingar har fungerat vid tillämpningen på ADBupptagningar
och att föreslå de ändringar som kan vara befogade. Bland de
frågor som särskilt tas upp i direktiven kan dessutom nämnas massuttag,
myndigheternas försäljningsverksamhet, rättelse i ADB-register och skadeståndsfrågor.
Det framhålls att kommittén emellertid bör ha relativt fria
händer att gå in även på andra frågor som har anknytning till huvudfrågorna.
Avsikten är att utredningsuppdraget skall vara slutfört så snart som möjligt. I
den mån kommittén kommer att framlägga förslag till grundlagsändringar
skall förslag föreläggas riksdagen senast hösten 1986.

Regeringens redovisning av integritetsfrågorna i propositionen föranleder
mot bakgrund av det arbete som pågår inom data- och offentlighetskommittén
inte någon annan kommentar från utskottets sida än att det får anses
tillfredsställande att den viktiga frågan om rättelse i felaktiga dataregister på
regeringens uppdrag behandlats av datainspektionen och lett till att denna
utfärdat allmänna råd om tillämpningen av 8 § datalagen (1973:289). Dessa
innebar sammanfattningsvis följande:

KU 1985/86:5 y

Vid varje registeransvarig myndighet bör finnas en tjänsteman med uppgift
att ta emot felanmälningar. Denne skall i samråd med för verksamheten
ansvariga tjänstemän inom myndigheten verka för

- att varje personregister är utformat på sådant sätt att rättelser och
kompletteringar kan ske enligt bestämmelserna i datalagen,

- att den registrerade alltid underrättas om de åtgärder en anmälan om
felaktighet föranlett,

- att anmälda fel alltid behandlas utan dröjsmål och att de registrerade alltid
underrättas om orsaken till att en felanmälan inte kan utredas och åtgärdas
inom tre arbetsdagar,

- att den registrerade får upplysning om sin rätt till skadestånd enligt 23 §
datalagen eller att anmälan kan ske till justitiekanslern (JK) enligt
skadeståndslagen,

- att allmänheten underrättas om vilka personregister myndigheten för,

- att rutinen för tillämpningen av 10 § datalagen är utformad så att lagenligt
begärda registerbesked expedieras utan dröjsmål och utan att orsaka
myndigheten onödiga kostnader,

- att myndigheten fortlöpande fullgör sin förteckningsskyldighet enligt
sekretesslagen och datalagen,

- att hålla chefen för myndigheten underrättad om de problem som
framkommer vid myndighetens tillämpning av datainspektionens råd.

I motion 1985/86:26, yrkande 1 har yrkats avslag på propositionen. Det
anförda innebär att utskottet avstyrker motionsyrkandet i den del det tar
sikte på utskottets beredningsområde.

Frågan om felaktiga databeslut och dess konsekvenser för den enskilde tas
upp i motionerna 1984/85:452, yrkande 11 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) och
1493, yrkande 1 av Bengt Westerberg m. fl. (fp). Vissa andra frågor som har
samband med registeransvaret och rätten till registerutdrag behandlas i
motionerna 1984/85:1493, yrkande 2 och 2717, yrkandena 1 och 6 av Gunnar
Hökmark (m).

De nu redovisade av datainspektionen utfärdade anvisningarna får
tillsammans med det uppdrag som i hithörande frågor lämnats data- och
offentlighetskommittén anses tillgodose nu berörda motionsyrkanden.

Motionerna 1984/85:572 av Lena Öhrsvik och 1493, yrkande 4 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp) samt motionerna 1985/86:25, yrkande 3 av Björn
Molin och Margitta Edgren (båda fp) och 26, yrkande 7 av Gunnar Hökmark
(m) behandlar frågor med anknytning till offentlighetsprincipens tillämpning
på ADB-material. Dessa frågor har varit föremål för utredning tidigare och
lett till vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (prop. 1981/82:37, KU
1981/82:21).

Många problem kvarstår emellertid när det gäller att tillämpa reglerna om
allmänna handlingars offentlighet på datalagrat material. Dessa problem
skall som framgår av det föregående utredas av data- och offentlighetskommittén,
som därvid är oförhindrad att föreslå de grundlagsändringar som den
anser befogade. Utskottet anser att kommitténs förslag bör avvaktas och
förordar att motionsyrkandena anses besvarade härmed.

Vad nu sagts om att arbetet i data- och offentlighetskommittén bör
avvaktas gäller enligt utskottets mening också de problem som vållas av
samköming av olika dataregister - motionerna 1984/85:1177 av Christer
Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m), 1493, yrkande 3 av Bengt Westerberg

KU 1985/86:5 y

m. fl. (fp), 2232, yrkande 1 av Lars Tobisson m. fl. (m) och 3243, yrkande 1 av
Rune Rydén och Lennart Blom (båda m) samt 1985/86:23, yrkande 1 av Lars
Tobisson m. fl. (m) - kraven på begränsningar i uppgiftslämnandet till
myndigheter-motionerna 1984/85:2232, yrkandena 2 och 3 av Lars Tobisson
m. fl. (m), 2717, yrkandena 3 och 5 av Gunnar Hökmark (m) och 3243,
yrkandena 2 och 3, 1985/86:23, yrkandena 2 och 3 samt 26, yrkande 5 av
Gunnar Hökmark (m) - samt myndigheternas försäljning av datauppgifter -motionerna 1984/85:2718 och 1985/86:26, yrkande 6, båda av Gunnar
Hökmark (m). Detsamma gäller motion 2717, yrkande 2 om andra sökbegrepp
än personnummer och yrkande 4 om olika välfärdssystems inverkan på
den enskildes integritet, motion 1984/85:3244, yrkande 2 av Göthe Knutson
m. fl. (m) i den del som avser integritetsskyddet samt motion 1985/86:25,
yrkande 1 av Björn Molin och Margitta Edgren om ett ökat skydd för den
personliga integriteten. Samtliga dessa motioner får således anses besvarade
med hänvisning till data- och offentlighetskommitténs arbete.

Utskottet vill beträffande myndigheternas uppgiftsinsamlande tillägga att
såväl konstitutionsutskottet som finansutskottet i tidigare sammanhang
framhållit att det självfallet bör vara en utgångspunkt för alla myndigheter att
så långt möjligt begränsa uppgiftsinsamlandet (KU 1984/85:29, FiU 1984/
85:6 y).

I motion 1984/85:2717, yrkande 7, begärs ett tillkännagivande till regeringen
av innebörd att regeringen bör vara mindre generös med dispenser för
datasamkörningar än vad som hittills varit fallet. Enligt motionen har
regeringen vid ett antal tillfällen gett tillstånd till datasamkörningar i strid
mot datainspektionens beslut.

Under 1983/84 års riksmöte behandlade utskottet vid sin granskning av
regeringen bl. a. regeringens handläggning av vissa datafrågor. Utskottet
uttalade därvid i sitt av riksdagen godkända granskningsbetänkande (KU
1983/84:30 s. 27) att tillstånd till samköming i vissa granskade fall fick ses som
en icke avsedd fördjupning av det statliga person- och adressregistret
(SPAR). Regeringsbesluten i fråga var därför enligt utskottets mening
betänkliga från integritetssynpunkt. Utskottet, som har för avsikt att också
fortsättningsvis bevaka regeringens praxis i dataärenden, anser det inte i
förevarande sammanhang påkallat med något tillkännagivande av den
innebörd som föreslås i motionen. Utskottet vill också erinra om det arbete
som enligt vad som redovisats i det föregående pågår inom data- och
offentlighetskommittén. Motionsyrkandet får anses besvarat härmed.

I motion 1984/85:2749, yrkande 1 och 3245, yrkande 2 båda av Bengt
Kindbom m. fl. (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att
nya regler eller nya ”tillämpningar” baserade på personnummer, samkörning
av dataregister m. m. inte bör införas innan data- och offentlighetskommitténs
förslag föreligger.

Enligt utskottets mening är det knappast möjligt eller ens lämpligt att
generellt ”låsa” tillämpningen av datalagen och hithörande lagstiftning eller
ny lagstiftning under en längre tid. Utskottet förutsätter dock att såväl
regeringen som övriga tillämpande myndigheter noggrant bevakar integritetsproblemen.
Att så är fallet bestyrks enligt utskottets mening av de

KU 1985/86:5 y

uttalanden kring integritetsfrågorna som görs i förevarande proposition.
Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Enligt motion 1984/85:2232, yrkande 4 av Lars Tobisson m. fl. (m), motion
1984/85:3243, yrkande 4 av Rune Rydén m. fl. (m) och motion 1985/86:23,
yrkande 5 av Lars Tobisson m. fl. (m) bör regeringsrätten och inte regeringen
vara besvärsinstans vid talan mot datainspektionens beslut enligt datalagen
(1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen
(1974:182). Ett motionsyrkande med samma innehåll prövade utskottet vid
1984/85 års riksmöte (KU 1984/85:7). Utskottet konstaterade att föredragande
statsrådet vid datalagens tillkomst 1973 uttalat viss sympati för att
överprövningen skulle ligga hos regeringsrätten men att han på grund av den
politiska betydelse som datainspektionens beslut hade dock stannat för att
förorda regeringen som besvärsinstans. Utskottet förklarade sig dela bedömningen
att datainspektionens beslut ofta hade betydande politiska inslag och
ansåg det därför motiverat att behålla regeringen som besvärsinstans.
Utskottet har fortfarande samma uppfattning i frågan och avstyrker således
motionsyrkandena.

I motion 1985/86:24 av Sivert Andersson (s) begärs en snabb lagreglering
av dataanvändningen i arbetslivet. Det framhålls i motionen att datatekniken
medför alltmer avancerade övervakningssystem för att upptäcka störningar i
produktionen. Ibland innebär detta mycket ingående analyser av individernas
arbete och spilltider, t. ex. registrering av toalettbesök, närgångna
prestationsmätningar, samtal med arbetskamrater o.d.

En motion med motsvarande frågeställning behandlade konstitutionsutskottet
i förra årets databetänkande (KU 1984/85:7). Utskottet framhöll då
att dataeffektutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1984:20) berörde
problem som sammanhänger med datatekniken och de anställdas integritet.
Bl. a. förordade utredningen en viss skärpning av datalagen för att tillgodose
integritetsbehoven.

I förevarande proposition (s. 97) uttalar arbetsmarknadsministern med
anledning av en skrivelse från Svenska metallindustriarbetareförbundet
följande i frågan:

Enligt min mening är frågan om arbetstagarnas integritetsskydd i samband
med införande av ny teknik i hög grad en fråga om medbestämmande vid
förändringar av arbetets organisation. Det är därmed i första hand genom
förhandlingar och avtal som lösningar skall sökas på problem av den art som
förbundet tar upp. Medbestämmandeavtal har också träffats för samtliga
sektorer av arbetsmarknaden och för vissa branscher gäller särskilda avtal
om införande av ny teknik. I de frågor som ligger vid sidan om datalagen är
det naturligt att eventuella kompletteringar görs i avtal av nyss nämnt slag.
Jag delar förbundets uppfattning om behovet av ytterligare forskning och
utvecklingsarbete rörande integritetsaspektema vid införandet av ny teknik.

Som utskottet uttalade förra året är det viktiga integritetsproblem som det
här är fråga om. System som leder till långtgående kontroll av de anställda
bör givetvis inte få förekomma. Om de av arbetsmarknadsministern anvisade
vägarna inte kan ge resultat får givetvis andra sätt prövas. Lagstiftning kan
därvid bli nödvändig. Med det anförda får motionen anses besvarad.

I motion 1985/86:25, yrkande 2 av Björn Molin och Margitta Edgren (båda

KU 1985/86:5 y

fp) begärs beslut av riksdagen om att socialstyrelsens arbete på ett centralt
slutenvårdsregister bör upphöra i avvaktan på data- och offentlighetskommitténs
förslag. Även motion 1985/86:26, yrkande 3 av Gunnar Hökmark
(m) behandlar ifrågavarande register.

Justitiekanslern (JK) har den 16 september 1985 anfört besvär över
datainspektionens beslut den 26 augusti 1985, vari socialstyrelsen getts
tillstånd att inrätta och föra personregister, ”slutenvårdsregistret för hela
riket”. Regeringen har ännu inte prövat ärendet. Med anledning av att JK i
sina besvär begärt att regeringen skall meddela verkställighetsförbud har
socialstyrelsen underrättat regeringen att den tills vidare inte avser att inrätta
registret.

Data- och offentlighetskommittén har till uppdrag att också utreda de
integritetsproblem som föreligger inom sjukvården.

Mot bakgrund av det anförda får enligt utskottets mening förutsättas att
frågan om det aktuella registret inte tas upp förrän data- och offentlighetskommitténs
förslag föreligger. Med det anförda får motionsyrkandena anses
tillgodosedda.

Även den i motion 1985/86:26, yrkande 4 upptagna frågan om rätt att
begära att den egna patientjournalen inte förs på data får anses omfattas av
kommitténs uppdrag. Motionsyrkandet bör anses besvarat härmed.

Avslutningsvis vill utskottet något kommentera frågorna om den mera
övergripande bevakningen av utvecklingen på dataområdet. Det är frågor
som berörs i flera motioner. Konkreta yrkanden härom finns i första hand i
motionerna 1984/85:2749, yrkande 2 och 3245, yrkande 1 båda av Bengt
Kindbom m. fl. (c).

Som uttalas i propositionen griper datafrågorna in på nästan alla samhällsområden.
Vikten av att det från statsmakternas sida skapas instrument som
gör det möjligt att följa utvecklingen kan därför inte nog understrykas.
Datadelegationen har haft detta som sin huvuduppgift. Häri har ingått att
främja kunskapsinhämtande på området och att uppnå en positiv utveckling
av dataanvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll.
Dessa uppgifter skall enligt propositionen övertas av en statsrådsgrupp,
biträdd av en referensgrupp som representerar de politiska partierna,
myndigheterna, näringslivet och arbetsmarknadens parter.

Enligt utskottets bedömning bör det finnas möjligheter för en så allsidigt
sammansatt grupp med representanter för regeringen i ledningen att finna
effektiva former för denna viktiga verksamhet. Det får förutsättas att
gruppen ges tillräckliga resurser för att kunna uppnå meningsfulla resultat.

Med det anförda får de nu aktuella motionsyrkandena anses besvarade.
Yrkande 3 i motion 3245 om bibehållande av datadelegationen avstyrks.

Stockholm den 21 november 1985

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

KU 1985/86:5 y

Närvarande: Olle Svensson (s), Wivi-Anne Cederqvist (s), Birgit Friggebo
(fp), Bertil Fiskesjö (c), Kurt Ove Johansson (s), Hans Nyhage (m), Sture
Thun (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sören Lekberg (s), Bengt Kindbom
(c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Kristina Svensson (s), Ingela
Mårtensson (fp) och Gunnar Hökmark (m).

Avvikande meningar

1. Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Gunnar Hökmark (alla m)
anser att utskottet

beträffande avslag på propositionen bort anföra följande:

De uttalanden i propositionen som berör utskottets beredningsområde - dvs.

1 första hand integritetsfrågorna - innehåller inga konkreta förslag. Den
attityd som uttalandena ger uttryck för visar att regeringen anser frågan om
den enskildes integritet vara en avvägningsfråga. Mycket långtgående
integritetskränkningar skulle således bli möjliga om samhällets intresse
kräver det. En sådan inställning kan inte accepteras. Enligt utskottets
mening får inte samhällsintressena drivas så långt att den enskilda människans
berättigade krav på personlig frihet och okränkbarhet sätts åsido.
Utskottet behandlar i ett särskilt betänkande behovet av ett i regeringsformen
stadgat integritetsskydd.

Med det anförda anser utskottet att uttalandena i propositionen i berörda
delar inte kan godtas. Utskottet tillstyrker således motion 1985/86:26,
yrkande 1 av Gunnar Hökmark, i den del den hänför sig till utskottets
beredningsområde.

beträffande begränsningar i myndigheternas uppgiftsinhämtande bort anföra
följande

Flera motioner tar upp frågan om begränsningar i uppgiftslämnandet till
statliga myndigheter.

Enligt utskottets mening är detta ett område som hittills inte ägnats
tillräcklig uppmärksamhet av statsmakterna. Det är uppenbart att många
statliga myndigheter påtar sig en avsevärd överinsamling av uppgifter. Det är
enligt utskottets mening nödvändigt med en skärpt praxis så att en mer
ingående prövning av behovet av uppgifterna sker innan beslut fattas om
insamling och lagring av data om enskilda medborgare. Dessa frågor måste
bedömas vara av en sådan vikt att de bör anförtros åt en särskilt utsedd
delegation. Utskottet tillstyrker därför motionerna 1984/85:2232, yrkandena

2 och 3 och 2717, yrkandena 3 och 5 samt 1985/86:23, yrkandena 2 och 3 och
26, yrkande 5.

beträffande besvärsinstans vid besvär över datainspektionens beslut

Enligt motionerna 1984/85:2232 och 3243 samt 1985/86:23 bör regeringsrätten
och inte regeringen vara besvärsinstans vid besvär över datainspektionens
beslut.

Vid datalagens tillkomst uttalade föredragande statsrådet viss sympati för
att överprövningen skulle ligga hos regeringsrätten, men ansåg dock att

KU 1985/86:5 y

datainspektionens beslut hade sådan politisk betydelse både när det gällde
att förebygga risker för otillbörliga intrång i personlig integritet och när det
gällde att göra avvägningar mot samhällsekonomiska intressen att regeringen
(Kungl. Maj:t) borde vara besvärsinstans.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att flytta besvärsprövningen
av ifrågavarande ärenden till regeringsrätten, som med hänsyn till sin övriga
verksamhet har särskild kompetens att bedöma frågorna.

Det får också enligt utskottets mening anses olämpligt att frågor om
mänskliga fri- och rättigheter, dit besvär över datalagen kan höra, blir
föremål för bedömningar av regeringar med växlande politiska åsiktsinriktningar.
Genom att lägga besvärsprövningen hos regeringsrätten undviker
man varje antydan till misstanke om att ovidkommande synpunkter tillåtits
påverka avgörandet av ett besvärsärende på ifrågavarande område. Motionerna
bör därför bifallas i nu aktuella delar.

2. Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) samt Nils Berndtson (vpk)
anser att utskottet

beträffande frågan om att avvakta data- och offentlighetskommitténs arbete
bort anföra följande

I ett par motioner begärs ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att
nya regler eller nya tillämpningar, baserade på personnummer, samköming
av dataregister m. m. inte bör införas innan data- och offentlighetskommitténs
förslag föreligger.

Som framhållits i det föregående ingår alla viktiga integritetsfrågor i dataoch
offentlighetskommitténs uppdrag. Detta uppdrag får bl. a. ses som ett
försök att få ett samordnat grepp av och söka lösningar till de problem som
användningen av ADB skapat på detta område. Som anförs i motionerna är
det därför angeläget att medan utredningen pågår ingen ny integritetskränkande
praxis tillämpas eller nya regler tillskapas, som ytterligare inskränker
den personliga integriteten. Detta bör med anledning av motionerna 2749,
yrkande 1 och 3245, yrkande 2 ges regeringen till känna.

beträffande datadelegationen bort anföra följande

Datadelegationen har hittills haft som huvuduppgift att följa utvecklingen på
dataområdet. Avsikten är nu att delegationen skall ersättas med en
statsrådsgrupp, förstärkt med en särskild referensgrupp.

Enligt utskottets uppfattning kan en statsrådsgrupp sådan som den
föreslagna inte uppfylla de krav på samordning och initiativ inom dataområdet
som måste ställas. Som anförs i motion 1984/85:3245 bör datafrågorna
handläggas med utgångspunkten att många parter, grupper och enskilda ges
möjlighet att påverka utvecklingen och användningen av datatekniken. Det
finns en risk att statsrådsgruppen endast kommer att utnyttjas för information
vid de tillfällen som den själv finner lämpliga.

Utskottet anser därför att datadelegationen bör fortsätta sin verksamhet.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 3245, yrkande 3.

KU 1985/86:5 y