yttr 1984/85 sou1y y (Yttrande 1984/85:sou1y)

SoU 1984/85:1 y

Socialutskottets yttrande
1984/85:1 y

om vissa alkoholpolitiska frågor

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över ett antal
motioner på alkoholpolitikens område som hänvisats till skatteutskottet. Det
gäller motionerna 1983/84:304 av Rune Torwald (c) och Rune Gustavsson
(c), 1983/84:346 av Marianne Karlsson (c), 1983/84:347 av Marianne
Karlsson (c), 1983/84:384 av Sten Andersson i Malmö (m), 1983/84:385 av
Birger Hagård (m) och Barbro Nilsson i Visby (m), 1983/84:386 av Gullan
Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), 1983/84:752 av Birger Hagård (m),
1983/84:757 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c), 1983/84:941 av Sten
Andersson i Malmö (m), 1983/84:942 av Lennart Brunander (c) och Kjell
Mattsson (c), 1983/84:945 av Göthe Knutson m. fl. (m), 1983/84:950 av Bengt
Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s), 1983/84:951 av Knut
Wachtmeister (m) och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), 1983/
84:953 av Knut Wachtmeister m. fl. (m), 1983/84:1124 av Lars Andersson (s)
och Göran Persson (s), 1983/84:1132 av Thure Jadestig (s) och Barbro
Nilsson i Örnsköldsvik (s), 1983/84:1138 av Börje Stensson (fp) och Olle
Grahn (fp), 1983/84:1439 av Lars Ahlmark (m), 1983/84:1453 av tredje vice
talman Karl Erik Eriksson (fp), 1983/84:1454 av tredje vice talman Karl Erik
Eriksson m.fl. (fp, m, c, vpk), 1983/84:1463 av Birger Hagård (m),
1983/84:1472 av Björn Körlof (m), 1983/84:1480 av Hans Pettersson i
Helsingborg m. fl. (s), 1983/84:1498 av Alf Wennerfors (m), 1983/84:1499 av
Lars Werner m.fl. (vpk), 1983/84:2100 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp),
1983/84:2160 av Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp) och 1983/84:2166 av
Bo Lundgren (m) och Karin Ahrland (fp).

Motionerna berör frågor om en preciserad målsättning för en sänkning av
den totala alkoholkonsumtionen, utvärdering, forskning och information i
alkoholfrågor, alkoholransonering, snabbvinsatser, etablering av systembutiker,
minimiålder för inköp av alkohol, vissa serveringsbestämmelser,
beskattning vid införsel av alkohol samt utformningen av dryckesbeskattningen
i övrigt. Socialutskottet har beslutat att i yttrandet behandla främst
frågor om målsättningen för alkoholpolitiken och inriktningen av alkoholpolitiken
i stort. Utskottet går inte in på frågor rörande dryckesbeskattningens
utformning.

Utskottet

De riktlinjer för alkoholpolitiken som antogs av riksdagen 1977 innehåller
ett samlat program för en långsiktig insats i syfte att begränsa den totala,
1 Riksdagen 1984/85.12sami. Nr 1 y

SoU 1984/85:1 y

alltför höga alkoholkonsumtionen och komma till rätta med alkoholmissbruket.
Tyngdpunkten i programmet ligger på socialpolitiska insatser i vid
mening, resurser till förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet,
insatser som riktar sig till ungdomen m.m. I riktlinjerna ingår även att
prisinstrumentet skall utnyttjas för att nedbringa konsumtionen.

Den mätbara konsumtionen av alkohol har sjunkit de senaste åren. Den
reguljära försäljningen 1983 omräknad till liter ren alkohol per vuxen
invånare var den lägsta sedan 1966. Även de ungas alkoholvanor har enligt
skolungdomsundersökningarna förändrats till det bättre.

I ett pressmeddelande 1984-07-11 från socialstyrelsen anges att den
oregistrerade alkoholkonsumtionen (hembränning m. m.) troligen ökat,
men att gjorda uppskattningar dock tyder på en verklig nedgång av den totala
alkoholkonsumtionen sedan 1976. Den minskning av alkoholskadorna som
iakttagits stöder enligt samma pressmeddelande detta antagande (se vidare
s. 3).

I jämförelse med andra länder ligger den svenska alkoholkonsumtionen
förhållandevis lågt. En av socialstyrelsen gjord jämförelse med konsumtionen
i 15 andra länder åren 1950-1980 visar att vi i Sverige konsumerar
ungefär hälften så mycket alkohol som genomsnittet av dessa länder.

Problemen med alkoholkonsumtionen är ändå stora. Den illegala tillverkningen
av alkohol förefaller sålunda att ha ökat markant. Skolungdomars
konsumtion av alkohol är vidare lägre nu än under slutet av 1970-talet, men
andelen ungdomar som räknas till storkonsumenter och/eller som känner sig
berusade varje gång de dricker är fortfarande hög. Andelen skolungdomar
som trots restriktioner kan få tillgång till varor från Systembolaget är också
hög. Ett annat negativt inslag är det ökade alkoholmissbruket hos kvinnor.

Hur konsumtionsminskningen fördelar sig mellan olika grupper är inte
känt. Det är sålunda inte klarlagt om det grava missbruket minskat lika
mycket som genomsnittskonsumtionen. Konsumtionsfördelningen är mycket
sned - ca 10 % av konsumenterna svarar för uppemot 50 % av
konsumtionen. Till detta kommer att närmare 20 % av den vuxna befolkningen
inte konsumerar alkoholdrycker. Det är därför svårt att dra slutsatser
av medeltal. Medeltalen påverkas dock kraftigt av storkonsumenternas
konsumtion (jfr vidare nedan angående skadeutvecklingen).

Alkoholskadornas omfattning och utveckling är svåra att precisera, även
om det står klart att alkoholskadorna utgör ett av vår tids största socialmedicinska
problem. Världshälsoorganisationen (WHO) antog 1975 en resolution
om alkoholkonsumtionens nivå och dess betydelse för hälsotillståndet i
stort. Där sades att det föreligger ett klart samband mellan totalkonsumtion
och skadenivå. Ungefär samtidigt utkom en rapport med sammanställning av
forskningsresultat från olika länder. Enligt rapporten är det klarlagt att
högkonsumenter av alkohol har en kraftig överdödlighet av levercirros
(skrumplever). Man har också funnit att självmord och högkonsumtion av

SoU 1984/85:1 y

alkohol har ett samband. Högkonsumenterna råkar också oftare än andra ut
för olyckor, såsom bränder och trafikskador.

En granskning av den internationella statistik som finns tillgänglig över
alkoholkonsumtion och dödsorsaker visar att antalet dödsfall i skrumplever
ganska väl följer storleken av totalkonsumtionen av alkohol. Sambandet är
dock inte entydigt. Osäkerheten i det statistiska materialet kan vara orsak till
den bristande överensstämmelsen.

För Sveriges del kan nämnas att socialstyrelsen i promemorian Försäljning
och missbruk av alkoholdrycker 1983 redovisat utvecklingen av antalet döda i
vissa alkoholrelaterade dödsorsaker (alkoholism, levercirros, pancreatit
m.m.). Socialstyrelsen konstaterar att utvecklingstendensen är ökande
t. o. m. år 1979, varefter en tydlig minskning inträtt. Utvecklingen stämmer
enligt socialstyrelsen relativt väl med utvecklingen av alkoholförsäljningen,
men nedgången i den alkoholrelaterade dödligheten är några år fördröjd
jämfört med nedgången i försäljningen. Styrelsen erinrar samtidigt om att
relationen mellan dessa två siffror är sammansatt och komplicerad varför
slutsatser om orsakssamband bör dras med försiktighet. Dessutom är
siffrorna behäftade med fel av olika slag, som t. ex. att man inte känner till
det verkliga antalet dödsfall som orsakats av alkoholmissbruk.

I den av socialstyrelsen och Systembolaget gemensamt utgivna informationsskriften
Bakgrunden - fakta om Sveriges alkoholpolitik (3:e upplagan
1984) bekräftas att de senaste årens nedgång av alkoholkonsumtionen i
Sverige efter en viss tidsförskjutning följts av en minskning av alkoholskadorna.
Detta tyder på en verklig minskning av den totala alkoholkonsumtionen
och inte endast av den registrerade försäljningen (jfr ovan s.2).

Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att i höst lägga fram en
proposition rörande narkotikapolitiken samt frågor rörande vården av
missbrukare. Propositionen kommer enligt uppgift också att innehålla
förslag rörande alkohol- och narkotikainformationen.

En särskild utredare har i Rapport om alkohol- och narkotikaupplysning
(RÅN, Ds S 1983:11) lagt fram förslag till en förbättrad samordning och
organisation av de statliga insatserna för alkohol- och narkotikaupplysning.
Enligt detta förslag - som alltså avses behandlas i den kommande propositionen
- skall socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor, a-nämnden, avskaffas.
En del av nämndens uppgifter skall enligt utredningsförslaget läggas på ett
särskilt råd med direkt anknytning till regeringen. Rådet skall bestå av
företrädare för folkrörelserna, såsom nykterhets-, frikyrko-, ungdoms-,
klient-, idrotts- och de fackliga organisationerna.

När det gäller utredningar på alkoholpolitikens område kan vidare erinras
om att regeringen den 28 juni 1984 fastställt direktiv (Dir. 1984:30) för en
översyn av vissa regler inom alkohollagstiftningen. Översynsarbetet kommer
enligt direktiven främst att beröra frågor om servering och annan handel med
alkoholdrycker. Syftet skall vara att åstadkomma förenklingar och rationali -

1 * Riksdagen 1984/85. 12 sami. Nr 1 y

SoU 1984/85:1 y

seringar - och därmed en minskad byråkrati - i det alkoholpolitiska
regelsystemet. De lagar som berörs är lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, lagen (1977:293) om handel med drycker och lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Översynen skall
slutföras under första halvåret 1985.

I motion 1983/84:2100 (fp) begärs att riksdagen beslutar om en preciserad
målsättning för alkoholpolitiken (yrkande 2). Enligt motionärerna bör målet
för sänkningen av den totala konsumtionen sättas till 20 % för en kommande
tioårsperiod.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat denna fråga och därvid
understrukit svårigheterna att mäta den verkliga konsumtionen och därmed
även förändringar i denna (se SoU 1981/82:1 y). I yttrande SoU 1982/83:7 y
uttalade utskottet vidare följande (s. 3-4).

Ejn ytterligare sänkning av totalkonsumtionen av alkohol i vårt land måste
komma till stånd inom de närmaste åren. Konsekvenserna kommer annars
att bli ödesdigra för många människor. Utskottet vill här också peka på den
stora andel av samhällets vårdresurser som f. n. tas i anspråk för vård av olika
alkoholskador. Som ovan framhållits har en viss nedgång i totalkonsumtionen
sannolikt skett under de senaste åren. Med hänsyn till alkoholskadornas
utveckling måste detta dock anses vara helt otillräckligt. Samhället måste
därför vara berett till kraftiga åtgärder för att säkerställa att det sker en
fortsatt minskning av alkoholkonsumtionen. Åtgärderna måste självfallet
inriktas på att begränsa den totala konsumtionen och inte bara den officiella
försäljningen.

Osäkerheten om den verkliga totalkonsumtionens storlek gör emellertid,
som utskottet framhöll redan förra året, att det knappast är meningsfullt att
slå fast ett preciserat delmål för konsumtionsminskningens storlek som
föreslås i här aktuella motioner. Detta får inte tolkas som att utskottet skulle
vara berett att acceptera mindre konsumtionsminskning än motionärerna.
Med hänsyn till utvecklingen av alkoholskadorna måste ambitionen vara att
den totala konsumtionen skall minskas så kraftigt som möjligt, helst mer än
de gränser som angetts i motionerna. Effekterna av vidtagna åtgärder bör
löpande följas upp av berörda myndigheter, främst socialstyrelsen. Målsättningen
bör vara en kontinuerlig minskning varje år.

Utskottet framhöll vidare vikten av att i ökad utsträckning vinna allmänhetens
förståelse för allvaret i alkoholproblematikernas situation och för
nödvändigheten av att hindra en utveckling mot allt fler grava alkoholskador.

Enligt utskottets uppfattning har inget framkommit som motiverar ett
ändrat ställningstagande i denna fråga. Utskottet förutsätter en fortsatt
minskning av den totala alkoholkonsumtionen. Det måste ankomma på
regeringen att noga följa denna utveckling och att föreslå de åtgärder som
kan anses nödvändiga om minskningen mattas eller upphör.

En fråga av betydelse för totalkonsumtionens storlek är den utbredda
användningen av snabbvinsatser.

Sifo har på uppdrag av socialstyrelsen 1982 gjort en intervjuundersökning
där bl. a. frågor ställts om hemtillverkning av vin. Samma frågor ställdes i en

SoU 1984/85:1 y

liknande undersökning 1980. Av de tillfrågade 1982 hade 19 % tillverkat vin i
hushållet de senaste tolv månaderna. Drygt en tredjedel hade använt en s. k.
snabbvinsats. Antalet personer som tillverkat vin i hemmet hade ökat något
mellan 1980 och 1982. Andelen som använde snabbvinsats var dock lika stor
vid båda frågetillfällena.

I motionerna 1983/84:346 (c) och 1983/84:2160 (fp) begärs åtgärder för att
hejda bruket av snabbvinsatser.

Frågan om förbud mot snabbvinsatser har behandlats flera gånger av
riksdagen, dock utan att leda till lagstiftning i frågan. I yttrande SoU
1982/83:7 y uttalade socialutskottet att utvecklingen var oroande och borde
följas uppmärksamt. Försäljning av billiga snabbvinsatser innebär dessutom
att alkohol finns lätt tillgänglig för ungdomar.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna att
syftet med alkohollagstiftningen allvarligt motverkas genom den fria försäljningen
av snabbvinsatser. Det var inte en sådan som avsågs när man
ursprungligen tillät hemtillverkning av vin. Snabbvinet torde också medföra
en inte oväsentlig höjning av totalkonsumtionen. Särskilt oroande är att en
del av denna konsumtionsökning kan befaras avse ungdomar, som på detta
sätt tidigt kan grundlägga alkoholproblem. Den omständigheten att det visat
sig svårt att finna en lagteknisk lösning på problemet innebär alltså inte att
man kan avstå från att försöka komma till rätta med den utbredda
försäljningen av snabbvinsatser, särskilt sådan som sker till ungdomar under
eller omkring 20 år. Utskottet förutsätter att regeringen i lämpligt sammanhang
ånyo överväger denna fråga.

Utskottet vill i detta sammanhang även beröra frågan om inköpsåldern.

Åldersgränsen vid inköp i systembutik knöts vid 1954 års reform till
myndighetsåldern. När myndighetsåldern sänktes 1969 från 21 till 20 år
sänktes också inköpsåldern till 20 år. När myndighetsåldern senare har
sänkts till 18 år har dock inte inköpsåldern sänkts. I proposition 1976/77:108
hänvisades till att alkoholmissbruk bland ungdomar är ett mycket allvarligt
problem. Ett ställningstagande borde därför anstå tills följderna av mellanölets
avskaffande kunde överblickas. Skatteutskottet tillstyrkte propositionen
med uttalandet att verkningarna av de då beslutade alkoholpolitiska
åtgärderna i sin helhet borde avvaktas.

I motion 1983/84:384 (m) yrkas att åldersgränsen för inköp av alkohol
sänks till 18 år.

Att begränsa ungdomars tillgång till alkohol är en väsentlig del av
alkoholpolitiken. En sänkt inköpsålder skulle få rakt motsatt effekt.
Utskottet avstyrker därför detta motionsförslag.

Motionerna 1983/84:304 (c), 1983/84:347 (c) och 1983/84:2100 (fp) (yrkande
3) tar upp frågan om alkoholransonering och vissa andra restriktioner. I de
två förstnämnda motionerna hänvisas till en rapport från socialdepartementet,
Tekniska förutsättningar för ransonering och registrering vid inköp av

SoU 1984/85:1 y

alkoholdrycker (Ds S 1981:22), i vilken redovisas olika möjligheter att införa
ransonering.

Utskottet har tidigare i yttrande 1982/83:7 y avstyrkt införandet av
särskilda alkoholrestriktioner såsom ransonering, registrering av inköp
m. m. Utskottet vill tillägga att det är många delvis okända faktorer som
påverkar utvecklingen av alkoholkonsumtionen. Det har förekommit såväl
upp- som nedgångar i konsumtionen, både medan ransonering gällt och
därefter. F. n. har den registrerade försäljningen gått ned till en nivå
motsvarande den vid mitten av 1960-talet. Sannolikt är den verkliga
konsumtionsnedgången inte lika stor, till följd av den utbredda hemtillverkningen
av vin, införsel av turistsprit m. m. samt inte minst den illegala
hembränningen. Denna oregistrerade alkoholkonsumtion kan inte sänkas
genom ransonering.

Utskottet anser därför liksom tidigare att man i första hand bör försöka
åstadkomma en fortsatt konsumtionsminskning med hjälp av information
och upplysning, förebyggande åtgärder i form av särskilda insatser för
ungdom, alkoholfria alternativ, prisinstrumentet etc. Detta hindrar inte att
utvecklingen självfallet måste följas med uppmärksamhet. Skulle den
inledda utvecklingen med en sjunkande alkoholkonsumtion ta en mera
oroande vändning får - som utskottet framhöll förra året i yttrande SoU
1982/83:7 y- förutsättningslöst prövas om andra åtgärder, t. ex. restriktionsåtgärder
av olika slag, kan te sig motiverade.

Motionerna 1983/84:953 (m), 1983/84:1472 (m) och 1983/84:1480 (s) tar
upp reglerna för etablering av systembutiker. Socialutskottet vill med
anledning av dessa motioner endast framhålla att servicesynpunkterna inte
får göra att de alkoholpolitiska målen kommer i skymundan. Samma
synpunkter kan anläggas på motion 1983/84:752 (m), (yrkande 2), om ökat
öppethållande i systembutikerna.

Systembolagets informationsverksamhet på det alkoholpolitiska området
ifrågasätts i motion 1983/84:950 (s). Motionärerna anför att man bör skilja på
ansvaret för alkoholpolitiken och ansvaret för produktion och distribution av
alkoholvaror. De föreslår därför att socialstyrelsen helt tar över all informationsverksamhet
kring alkoholens risker och skadeverkningar från Systembolaget.

Målsättningen för alkohol- och annan droginformation innebär att informationen
skall sätta in missbruksproblemen i deras sociala sammanhang och
vidga medvetenheten om att människors sociala svårigheter måste mötas
med öppenhet och vilja till solidariska insatser. Den skall också medverka till
en sådan förändring i synen på dem som har skadats genom missbruket att
deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas. Informationen
bör understryka riskerna för skadeverkningar och betona vikten av helnykterhet
under uppväxtåren, i trafiken och i arbetslivet. Informationen bör till
stor del avse ungdomen men inte ensidigt inriktas på denna. Ansvaret för den

SoU 1984/85:1 y

övervägande delen av informationen skall vila på folkrörelserna, som bör ges
resurser härför. Informationen bör även inriktas på att förändra och
begränsa det traditionella bruket av alkohol.

Utskottet konstaterar liksom motionärerna att Systembolaget inte ålagts
något ansvar för alkoholinformationen. Det kan tyckas litet överraskande att
det företag som har till uppgift att tillhandahålla alkohol samtidigt varnar för
konsumtion därav. Ett motiv härför är att Systembolagets information
sannolikt når delvis andra konsumentgrupper än den information som
lämnas genom t. ex. idrottsrörelsen och andra ideella organisationer. Bl. a.
kan man på detta sätt direkt nå högkonsumenter och andra som använder
alkohol på ett sätt som kan skada deras hälsa. Utskottet har tidigare i ett
yttrande till skatteutskottet (SoU 1976/77:4 y s. 6) framhållit att det för en
effektiv information är av värde att den sprids på olika sätt och från flera håll
samtidigt och att Systembolaget och Vin- och spritcentralen just genom sin
verksamhet torde ha möjlighet att nå många som man inte kan informera
genom vanliga kanaler. Utskottet - som emellertid pekade på behovet av
samordning med andra informationsinsatser-avstyrkte härmed ett motionsförslag
(fp) om att de båda bolagen skulle upphöra med sin anti-alkoholinformation
och att denna skulle övertas av socialstyrelsen.

Utskottet är av de angivna skälen inte berett att förorda något riksdagens
initiativ med anledning av motion 1983/84:950. Utskottet vill dessutom erinra
om att en proposition rörande bl. a. ansvaret för droginformationen är att
vänta inom kort (s. 3). Riksdagen kan då behandla hithörande frågor i ett
bredare perspektiv.

En vuxen person som varit utomlands i mer än 24 timmar får enligt
gällande bestämmelser skattefritt införa viss mängd alkohol. Denna skattefria
införsel är sannolikt betydande. För år 1979 uppskattades den till 5-6
miljoner liter sprit och 4-5 miljoner liter vin vilket motsvarar 8-10 % av
Systembolagets försäljning av sprit och 5-9 % av vinförsäljningen.

I motion 1983/84:385 (m) yrkas att skattefri försäljning medges på båtar i
trafik mellan Gotland och det svenska fastlandet. Utskottet kan för sin del
inte tillstyrka en sådan utvidgning för resor mellan olika svenska orter, vilken
endast kan ha från alkoholpolitisk synpunkt negativa effekter.

I motion 1983/84:1453 (fp) yrkas att all införsel av alkoholdrycker skall
beskattas. Skatteutskottet har behandlat ett likartat motionsyrkande i
betänkandet SkU 1983/84:47. Utskottet framhöll därvid att den skattefria
införseln vilar på internationell praxis och att speciella lösningar för Sveriges
del såvitt möjligt bör undvikas. Skatteutskottet hänvisade vidare till att
frågan var aktuell i Nordiska rådet.

Socialutskottet delar skatteutskottets uppfattning att dessa frågor i första
nand bör behandlas mera övergripande i ett internationellt perspektiv och att
ensidiga åtgärder från Sveriges sida därför ter sig svåra att genomföra. Enligt
uppgift från socialdepartementet är vidare denna fråga fortfarande aktuell i
Nordiska rådet. Resultatet av detta arbete bör avvaktas.

SoU 1984/85:1 y

Flera motioner tar upp bestämmelserna om servering av alkoholdrycker. I
motionerna 1983/84:386 (m) och 1983/84:951 (m) begärs förslag till lagändring
resp. en utvärdering av de nya bestämmelserna om serveringstillstånd.
Båda motionerna vänder sig mot att tillstånd till servering av alkohol kan
vägras den som visat ekonomisk misskötsamhet och till följd därav inte anses
lämplig att driva rörelse där alkohol serveras. I motion 1983/84:941 (m)
begärs att nu gällande bestämmelser om tillståndstvång för att servera folköl i
personalmatsalar skall tas bort. I motion 1983/84:1124 (s) slutligen begärs en
översyn av lagen om handel med drycker. Motionärerna påtalar vissa
tolkningssvårigheter som uppkommit bl. a. som följd av den utveckling som
skett i restaurangbranschen sedan lagens tillkomst samt att behandlingen av
likartade ärenden visat sig skifta från län till län.

Som ovan nämnts har regeringen den 28 juni i år beslutat om en översyn av
vissa regler inom alkohollagstiftningen, däribland lagen om handel med
drycker. Översynsarbetet kommer främst att beröra frågor om servering och
annan handel med alkoholdrycker. I direktiven (Dir. 1984:30) framhålls
bl. a. att brister i lagstiftningen aktualiserats, främst vad gäller tillståndsgivningen
vid servering och försäljning, samt svårigheter och inkonsekvenser
vid tolkningen av vissa bestämmelser.

Den av regeringen beslutade översynen tillgodoser enligt socialutskottets
mening syftet med här aktuella motioner.

I motion 1983/84:1463 (m) föreslås att restauranger skall kunna få inköpa
alkohol till reducerat pris från Systembolaget. Enligt motionärerna tvingas
restaurangidkare nu att ta ut så höga priser att få människor har råd att gå ut
på restaurang i Sverige.

Socialutskottet ifrågasätter om utgångspunkten för motionsyrkandet är
riktig. Enligt 50 § lagen om handel med drycker får priset på alkoholdrycker
vid servering inte sättas lägre än detaljhandelspriset för varan jämte skäligt
tillägg för serveringskostnaden. Socialstyrelsen har i allmänna råd om
restaurangers prissättning och annonsering (SOSF(S) 1981:23) uttalat att
detta tillägg normalt torde motsvara minst 25 % av detaljhandelspriset. De
höga restaurangpriserna beror på restaurangernas egna påslag därutöver.
Motionen avstyrks.

Några motioner gäller försäljningen av öl i allmänna handeln. Motionerna
1983/84:945,1983/84:1439 (yrkande 2) och 1983/84:1498 (samtliga m) tar alla
upp nuvarande bestämmelser i lagen om handel med drycker innebärande att
försäljning av öl i detaljhandeln bara får ske på vardagar mellan kl. 8 och kl.
20. Motionärerna anser att försäljning i princip bör få ske under de tider en
butik hålls öppen.

Utskottet har erfarit att regeringen f. n. prövar frågan om försäljningsbestämmelserna
för öl. Utskottet, som i princip delar motionärernas uppfattning,
utgår från att även den nu aktuella frågan övervägs i det sammanhanget.

SoU 1984/85:1 y

I motion 1983/84:752 (m) (yrkande 1) yrkas att riksdagen skall fastställa
den övre alkoholgränsen för öl som får försäljas i den allmänna handeln till
3,6 viktprocent, dvs. motionären vill återinföra det s. k. mellanölet. När
mellanölet förbjöds från den 1 juli 1977 var det helt avgörande argumentet
härför ungdomens missbruk av mellanöl. Mellanöl hade visat sig vara en
inkörsport för alkoholkonsumtion i allt lägre åldrar (se vidare SkU 1975/
76:64 s. 7-11).

Enligt socialutskottets mening talar de alkoholpolitiska skälen fortfarande
mycket starkt mot att tillåta allmän försäljning av mellanöl. Utskottet kan
alltså inte dela den syn som kommer till uttryck i motion 1983/84:752.

Ett flertal motioner tar upp frågorna om dels en utvärdering av 1977 års
alkoholpolitiska reform, dels den fortsatta bevakningen av utvecklingen. I
motionerna 1983/84:1132 (s), 1983/84:1454 (fp, m, c, vpk) och 1983/84:2100
(fp) begärs i samtliga fall att riksdagen skall uttala sig för en utvärdering av
effekterna av olika enskildheter i 1977 års alkoholpolitiska beslut. I
anslutning härtill föreslås även ökad satsning på forskning och statistik på
alkoholområdet (motionerna 1454 resp. 2100 ovan). I motion 1983/84:752
(m) (yrkande 3) föreslås att riksdagen begär utredning och förslag i syfte att
avskaffa resp. minska restriktionerna på det alkoholpolitiska området.

I motionerna 1983/84:1138 (fp) och 1983/84:1499 (vpk) föreslås att
riksdagen skall begära tillsättande av en atyoholkommission. Enligt de
förstnämnda motionärerna bör en huvuduppgift för en sådan kommission
vara att sammanställa alla de olika skador och kostnader som alkoholen
orsakar samt utarbeta en plan för ett möjligt framtida försök med ransonering.
Vpk-motionärerna föreslår en alkoholkommission med uppgift att
utforma åtgärder som vidmakthåller en sjunkande alkoholkonsumtion, leder
till minskade alkoholskador och som uppmärksammar alkoholproblematikernas
situation.

Socialutskottet kan i och för sig dela uppfattningen att det är önskvärt att
utvärdera effekterna av olika slag av alkoholpolitiska åtgärder. Samtidigt
måste konstateras att alkoholfrågan redan utretts i många olika sammanhang.
Det framstår för utskottet som att det f. n. inte är så mycket ytterligare
utredning som behövs som fastmer att finna en lämplig organisation för en
effektiv bevakning av alkoholfrågorna. Det saknas f. n. ett handlingskraftigt
alkoholpolitiskt organ som snabbt kan initiera åtgärder när utvecklingen
föranleder detta. Utskottet förutsätter att regeringen - i samband med
behandlingen av dets. k. RAN-förslaget eller i annat lämpligt sammanhangöverväger
hur samhällets alkoholpolitik bör följas upp i framtiden. Detta
tillgodoser enligt utskottets mening motionerna 1983/84:1132,1454 och 2100
i här aktuella delar.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte tillstyrka att riksdagen redan nu
tar ställning för inrättande av en alkoholkommission. Utskottet avstyrker
därför såväl motion 1983/84:1138 som motion 1983/84:1499.

Utskottet avstyrker även motion 1983/84:752 om utredning i syfte att

SoU 1984/85:1 y

minska rådande alkoholpolitiska restriktioner.

Vad som övrigt anförs i motionerna är inte av beskaffenhet att föranleda
något uttalande från socialutskottets sida.

Stockholm den 5 september 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Maria Lagergren (s), Ingvar Eriksson (m), Inga
Lantz (vpk), Gunnar Ström (s), Rosa Östh (c), Bengt Lindqvist (s) och Karin
Israelsson (c).

Avvikande meningar

1. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”denna fråga” bort ha följande lydelse:

Det finns emellertid inte tillräckligt faktaunderlag beträffande effekterna
av snabbvinsförsäljningen eller av hur snabbvinet påverkar konsumtionsvanorna.
Enligt utskottets mening behövs därför i första hand en kartläggning
härav. Denna kan sedan ligga till grund för fortsatta bedömningar.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Den av
regeringen” och slutar med ”aktuella motioner” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen redan nu uttala sig för vad som
anförs i motionerna om indragning av serveringstillstånd på grund av
ekonomisk misskötsamhet och om tillståndstvång för servering av folköl i
personalmatsalar. Detta bör beaktas vid den inledda översynen.

2. av Ingemar Eliasson (fp) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på
s. 4 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”eller upphör” bort
ha följande lydelse:

Ett centralt mål för alkoholpolitiken måste vara att pressa ner den totala
konsumtionen. Därigenom reduceras successivt antalet alkoholskador. Det
är viktigt att de medel som används för att förebygga alkoholskador relateras
till målet om en avsevärd minskning av den totala konsumtionen. Om ett
preciserat mål för minskningen av totalkonsumtionen ställs upp för en viss
tidsperiod förbättras möjligheterna att välja rätt styrmedel för att nå målet.
Värdet av ett sålunda preciserat mål har uttryckts från flera håll, bl. a. av

SoU 1984/85:1 y

socialstyrelsens alkoholnämnd. I motion 2100 (fp) förordas att målet sätts vid
en minskning med 20 % under en tioårsperiod.

Utskottet har tidigare uttalat sin förståelse för värdet av ett preciserat
delmål men påpekat svårigheterna att ange en exakt siffra, då storleken av
den konsumtion som går vid sidan av Systembolagets försäljning är okänd.
Enligt utskottets mening bör man emellertid nu kunna bestämma ett delmål
som omfattar den mätbara konsumtionen. Oavsett hur klart målet definieras
får självfallet inte de åtgärder som satts in för att minska konsumtionen driva
upp en illegal framställning av alkoholdrycker.

3. av Inga Lantz (vpk) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9
som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”motion 1983/84:1499” bort
ha följande lydelse:

Som anförs i vpk-motionen finns ett klart behov av en mer medveten och
utvecklad alkoholpolitik. Detta talar för att en alkoholkommission tillsätts.
En sådan kommission bör bl. a. överväga vad som kan göras för att
vidmakthålla en fortskridande nedgång i konsumtionen av alkohol. Den bör
studera och föreslå åtgärder för att hindra att alkoholskadorna ändå blir
omfattande, även när totalkonsumtionen går ned. Slutligen bör kommissionen
uppmärksamma de följder som de restriktiva ekonomiska förhållandena
fått för alkoholproblematikernas möjligheter att få hjälp och föreslå
förbättrade åtgärder härför. Sådana åtgärder skall utformas efter principer
som speglar respekt för de medborgerliga rättigheterna och för en humanistisk
människosyn.

Enligt utskottets mening bör riksdagen begära tillsättande av en alkoholkommission
med de angivna uppgifterna. Övriga här behandlade motioner
påkallar då ingen åtgärd.

mlnab/gotab 78963 Stockholm 1984