yttr 1984/85 nu6y y (Yttrande 1984/85:nu6y)

Näringsutskottets yttrande
1984/85:6 y

om tullförrättningsavgifter m.m. (prop. 1984/85:100 delvis)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:100 bilaga 9 punkt D 3, såvitt avser momenten 1 och 2 i
hemställan, och över de motioner som har väckts i ärendet, allt i den mån det
rör frågor inom näringsutskottets beredningsområde.

Upplysningar i ärendet har inför näringsutskottet lämnats av kommerserådet
Tore Gabrielsson, kommerskollegium.

Propositionen

Förslag

I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga, att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för
tullupplag, avgifter för tillsyn av transitläger och registreringsavgifter för
kreditimportörer och hemtagare samt medge att regeringen överlåter åt
generaltullstyrelsen att meddela föreskrifter om sådana avgifter,

2. godkänner de principer för debitering av tullförrättningsavgifter som
redovisas i propositionen.

Innebörd

Till grund för propositionen i här aktuell del ligger en framställning från
generaltullstyrelsen.

En avgift avses bli införd för tullverkets tillsyn över rörelsen på transitläger
i likhet med vad som nu gäller för tullkreditlager och provianteringslager.
Vidare införs en avgift om 15 000 kr. per år för tullupplagstillstånd och en
registreringsavgift om 400 kr. för registrering som kreditimportör och som
hemtagare.

Beträffande tullförrättningsavgifter innebär regeringens förslag att tullverket
ges möjlighet att ta ut förrättningsavgift av det transportföretag som har
fraktat de personer och fordon som skall tullklareras. Ett något annorlunda
utformat men i princip likartat system föreslås för flygtrafikens del. Förslaget
sägs i dessa delar delvis innebära en nyordning vad gäller avgiftsdebitering
och underställs därför riksdagen för godkännande. I propositionen anmäls i
övrigt (s. 74) att regeringen genom beslut den 22 november 1984 har ställt sig
bakom förslag från generaltullstyrelsen till utökat avgiftsuttag vid förrättningar
som sker på obekväm tid eller på plats där tullverket inte har någon

1 Riksdagen 1984185. 17sami. Nr 6 y

NU 1984/85:6 y

station eller postering. Härvidlag hänvisas (s. 76) till ett tidigare av riksdagen
givet bemyndigande för regeringen att besluta om införande av tullförrättningsavgifter.

Motionerna

Nio motioner har väckts med anledning av propositionen i här aktuell

del.

I två av motionerna yrkas avslag, helt eller delvis, på regeringens förslag
(moment 1 i hemställan) om bemyndigande avseende vissa avgifter. Enligt
motion 1984/85:1585 (fp) bör detta förslag av principiella skäl helt avvisas. I
motion 1984/85:2380 (m) vänder man sig av bl. a. principiella skäl mot
införandet av tullupplagsavgift och avvisar med hänvisning till den ökade
kostnadsbelastningen också förslaget om registreringsavgifter.

I sju motioner (5 m, 1 c, 1 fp) yrkas direkt avslag på förslaget rörande
tullförrättningsavgifter eller görs annan hemställan av liknande innebörd.
Fyra huvudmotiv anförs som grund för avstyrkan: principiella skäl utgående
från att förrättningsavgifterna är skatter varom riksdagen skall besluta;
internationella handelspolitiska aspekter; bristande konkurrensneutralitet;
kostnadsaspekter.

De argument från principiella utgångspunkter som utvecklas i motionerna
redovisas närmare i konstitutionsutskottets yttrande KU 1984/85:5 y.

Från handelspolitisk synpunkt kritiseras tullförrättningsavgifterna med
hänsyn till de åtaganden Sverige har iklätt sig enligt det allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT) och inom ramen för samarbetet med den europeiska
gemenskapen (EG) och inom den europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA). Förslagets förenlighet med GATT:s regler är tvivelaktig och det
står uppenbarligen i strid med GATT:s anda, sägs det t. ex. i motion
1984/85:2380 (m). Det olämpliga i att Sverige inför ökade förrättningsavgifter
framstår som uppenbart även i ljuset av det aktuella Europasamarbetet,
sägs det vidare i motionen. Genom två stora ministermöten under våren 1984
- ministermötet mellan EG och EFTA-länderna och EFTA-ländernas
toppmöte - har öppnats nya möjligheter till ett breddat och fördjupat
samarbete i Västeuropa. I de deklarationer som avgavs vid dessa båda möten
har förenkling och harmonisering av gränskontroller och handelsdokument i
Västeuropa prioriterats. Sverige var i hög grad drivkraft för tillkomsten av
dessa deklarationer. I motionen hänvisas också till ett av statsrådet Mats
Hellström initierat projekt att eliminera handelshinder i Norden. Även detta
projekt har förenklade tullprocedurer som en huvudpunkt. Liknande
synpunkter som i den nu refererade motionen anförs i motionerna 1984/
85:1598 (m), 1984/85:1621 (m), 1984/85:1633 (m) och 1984/85:2383 (c). I den
sistnämnda uttalas att Sveriges handelspartner torde stå frågande inför de
svenska avsikterna när kostnaderna vid gränsen genom de nya avgifterna
höjs långt mer än de reduceras genom den hösten 1984 beslutade tidigare -

NU 1984/85:6 y

beslutade tidigareläggningen av tullsänkningarna enligt den s. k. Tokyorundan.
Också i motion 1984/85:1585 (fp) framhålls att avgifterna innebär
ytterligare ett hinder för fri handel.

Enligt motionerna 1984/85:1598 (m) och 1984/85:2380 (m) särbehandlas
statens järnvägar (SJ) på ett positivt sätt enligt de nya avgiftsreglerna, som
därigenom riskerar att få konkurrenssnedvridande effekter. Motionärerna
anför att SJ har det totala godsansvaret och själv ombesörjer s. k. järnvägsanmälan
som går med godset till den plats där godset anmäls till förhållning.
Därigenom kommer enligt motionärerna järnvägsgods aldrig att klareras på
s. k. övertid.

De kostnadsökningar som transportföretagen måste täcka kommer sannolikt
att i särskild grad drabba små och medelstora företag, sägs det i motion
1984/85:1598 (m). Dessa företag har sämre möjligheter till prisförhandlingar
än stora företag med betydande fraktvolym. I motion 1984/85:2731 (m)
uttrycks oro över effekterna för sjöfarten. Det är inte självklart, menar
motionärerna, att de ökade kostnaderna till fullo kan föras vidare på
transportkunderna. En redovisning av de kostnadshöjande effekterna av
förslaget efterlyses i motion 1984/85:2383 (c).

Förslaget om tullförrättningsavgifter bemöts i två motioner på annat sätt
än genom avslagsyrkanden. I motion 1984/85:462 (c) understryks vikten av
att dessa avgifter avvägs så att de ger täckning för tullverkets kostnader vid
förrättningarna. Avgifterna får, säger motionärerna, inte sättas så högt att
det i realiteten blir fråga om en beskattning av dessa transporter, något som
skulle snedvrida konkurrensen. Enligt motion 1984/85:1625 (s) bör riksdagen
i ett uttalande till regeringen ange att åtgärder bör prövas i syfte att minska
kostnaderna för tullförrättning och att uttag av viss avgift för tullförrättning
bör införas endast etappvis och under noggrann utvärdering av effekten på
berörda trafikföretag. Enligt motionärerna kan de ekonomiska konsekvenserna
bli svåra, särskilt för berörda delar av svensk sjöfart.

Näringsutskottet
T ullförrättningsa vgifter

Inledning och bakgrund

Näringsutskottet redogör inledningsvis i korthet för gällande ordning med
avseende på tullförrättningsavgifter och för det förslag till utökade avgifter
som har framlagts av generaltullstyrelsen och i sina huvuddrag godkänts av
regeringen.

Varor och transportmedel som förs till landet står under tullkontroll till
dess att de har anmälts till en tullanstalt och anmälningen har handlagts och
resulterat i fritt förfogande. Klarering är de åtgärder som vidtas i anslutning
till en anmälan om in- eller utförsel av vara eller transportmedel. I det
följande används gemensamt för dessa funktioner begreppet tullförrättning.

NU 1984/85:6 y

Tullförrättning sker på bestämda platser, tullplatser. Tullplatsorganisationen
fastställs av regeringen. Tullverket kan efter regeringens bemyndigande
inrätta ytterligare tullplatser.

På tullplats sker enligt 80 § tullstadgan (1973:571) tullförrättning utan
kostnad för allmänheten inom område och på tid som generaltullstyrelsen
fastställer. Styrelsen kan efter samråd med kommerskollegium besluta att
tullförrättning som äger rum i samband med mer regelbunden passagerartrafik
eller annan trafik av särskild beskaffenhet eller annan tullförrättning än
som sagts skall ske utan kostnad för allmänheten. Annan tullförrättning är i
princip avgiftsbelagd om den begärs av trafikant. Avgifterna fastställs av
generaltullstyrelsen efter samråd med riksrevisionsverket. Avgifterna för
s. k. obekväm klarering uppgick budgetåret 1982/83 till 3,9 milj. kr. De
härrörde till största delen från förrättningar utom förrättningsplats.

1234 § tullordningen (tullverkets författningssamling 1973:159) har generaltullstyrelsen
med stöd av nyssnämnda 80 § tullstadgan föreskrivit en rad
undantag från huvudregeln om avgiftsbeläggning av förrättningar utom
förrättningstid eller förrättningsområde. Det viktigaste undantaget gäller
tullkontroll och klarering av färjor och passagerarfartyg som går i regelbunden
trafik enligt på förhand kungjord turlista. Undantaget gäller också
tullkontroll och klarering av transportmedel, passagerare och varor som
medförs. Flygtrafiken är helt fritagen från förrättningsavgifter på Arlanda,
Landvetter och Sturup och dessutom vid ankomster till andra flygplatser som
utgör förrättningsområde (B-flygplatser) i regelbunden trafik eller om
ankomsten har anmälts minst 24 timmar i förväg. Järnvägståg är undantagna
från förrättningsavgifter. Lastbilstrafiken över landgränserna mot Norge och
Finland undantas från avgifter då resp. tullanstalt hålls öppen. Vissa
ytterligare undantag finns.

I skrivelse till regeringen den 19 september 1984 har generaltullstyrelsen
lämnat förslag till inkomstförstärkningar inom sitt verksamhetsområde.
Förslaget avser bl. a. utökad avgiftsbeläggning vid tullförrättning utom
normal förrättningstid och förrättningsplats. Styrelsen föreslår att i stort sett
all klarering utom förrättningstid och tullklareringsområde med vissa mindre
undantag blir belagd med avgift. Undantag skulle göras bl. a. för klarering
och därtill hörande kontroll av resgods och fordon som medförs av resande
som kommer i eget fordon över landgränsen, i fritidsbåt eller med privatflygplan.
Den avgiftsfria förrättningstiden bör enligt styrelsens mening fastställas
till vad som anses vara normal arbetstid, nämligen helgfri måndag - fredag kl.
07.00 - 16.00. Styrelsen föreslår vidare att trafikföretagen eller i vissa fall
flygplatsförvaltningen skall bli betalningsskyldiga. Avgiften beräknas med
utgångspunkt i den personalstyrka som normalt åtgår för tullklarering av
skilda transportmedel. För kontrollinsatser som initieras av tullverket
debiteras ingen avgift. Enligt styrelsens förslag kommer avgiften i flertalet
fall att debiteras efter en tidtaxa, 125 kr. för man och halvtimme vid övertid.
Taxan fastställs i samråd med riksrevisionsverket. Förslaget beräknas

NU 1984/85:6 y

medföra en inkomstförstärkning i storleksordningen 50-100 milj. kr. För att
servicen till näringslivet skall kunna upprätthållas och för att arbetet med
uppbörden skall finansieras bör enligt generaltullstyrelsen vissa delar av
inkomstförstärkningen stanna hos tullverket.

Regeringen har genom beslut den 22 november 1984 uppdragit åt
generaltullstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med sitt förslag i
ökad utsträckning avgiftsbelägga tullförrättningar utom normal förrättningstid
och förrättningsplats. I regeringsbeslutet erinras om att regeringen och
riksdagen i skilda sammanhang har uttalat att det är nödvändigt att
myndigheterna tar till vara möjligheterna att i ökad utsträckning ta ut
avgifter i sin verksamhet.

Inledande kommentar

Regeringen önskar att riksdagen skall godkänna de principer för debitering
av tullförrättningsavgifter som redovisas i propositionen (s. 76). Innebörden
härav är att tullverket skall få ta ut förrättningsavgift av det
transportföretag som fraktar de personer och fordon som skall tullklareras.
Ett något annorlunda utformat men i princip likartat system föreslås för
flygtrafikens del. Förslaget i budgetpropositionen avser sålunda inte, såsom
näringsutskottet har uppfattat det, det ökade uttaget av avgifter i sig utan
tekniken att ta ut avgifterna indirekt via transportföretagen. Bakgrunden
härtill synes vara formuleringen i tullstadgan att ”den som föranleder

tullförrättning som ej är avgiftsfri skall betala avgift för förrättningen

Riksdagens bemyndigande för regeringen år 1975 att föreskriva om avgifter
enligt bl. a. 80 § tullstadgan (prop. 1975:8, KU 1975:10, rskr. 1975:62) utgick
från nu nämnda lydelse på den aktuella paragrafen.

Den kritik mot och de yrkanden om avslag på regeringens förslag som
framförs i motionerna avser, med något undantag, inte den debiteringsprincip
som regeringen nu önskar få godkänd utan förrättningsavgifterna i sig.

Från konstitutionsutskottets sida har det föreslagna debiteringsförfarandet
inte gett anledning till erinran. Utskottet anför i sitt yttrande (KU
1984/85:5 y) att de berörda trafikföretagen får ett sådant vederlag som enligt
förarbetena till regeringsformen krävs för att det skall vara fråga om avgift.
Det sker genom att de får tullförrättningar utförda på icke ordinarie arbetstid
eller på plats där tullverket inte har någon station eller postering.

Från näringsutskottets utgångspunkt är det speciellt två aspekter på den
indirekta debiteringsprincipen som det finns skäl att påtala. Den ena är en
risk för konkurrenssnedvridning som uppkommer därigenom att vissa
trafikföretag lättare än andra torde kunna kompensera sig för de höjda
kostnaderna genom att i sin tur belasta gods- och persontrafiken. Den andra
är att det samband mellan avgift och prestation som ofta är uttalat i de
internationella regelsystemen på utrikeshandelns område för att en avgift av
här aktuellt slag skall vara tillåtlig blir svårare att fastställa när en indirekt

NU 1984/85:6 y

debiteringsprincip tillämpas och det inte går att närmare följa hur kostnaderna
förs vidare på trafikföretagens kunder.

Näringsutskottet anser dock inte att det som här har sagts utgör något
avgörande hinder mot att ett indirekt debiteringsförfarande tillämpas.
Utskottet vill däremot, med anledning av vad som sägs i motionerna,
framföra vissa synpunkter på frågan om ökade tullförrättningsavgifter i sig.

Övergripande synpunkter

I flertalet av de motioner som har väckts i frågan hävdas att de tilltänkta
tullförrättningsavgifterna har karaktär av skatt, inte avgift, och att de därför
måste beslutas av riksdagen. Denna principiella kritik har - med reservation
från företrädarna för de borgerliga partierna - tillbakavisats av konstitutionsutskottet
i dess yttrande KU 1984/85:5 y. Näringsutskottet har inte anledning
att kommentera denna principfråga.

När det gäller det ökade uttag av avgifter som nu planeras vill näringsutskottet
inledningsvis anföra följande. Det finns ett naturligt motsatsförhållande
mellan å ena sidan näringslivets och turisternas intresse av att trafiken
över gränserna sker så obehindrat som möjligt vad gäller tid och plats, å
andra sidan statens intresse av att kontrollen av den gränsöverskridande
trafiken kan ske effektivt med utgångspunkt i gällande regler om införsel och
utförsel och samtidigt så koncentrerat och billigt som möjligt. Resultatet av
denna avvägning tar sig uttryck i bl. a. medelstilldelningen till generaltullstyrelsen
via statsbudgeten, regeringens beslut om tullplatsorganisation och
tullverkets beslut om förrättningstider och förrättningsområden. Avgiftsbeläggning
av tullverkets tjänster kan också utnyttjas som medel i denna
avvägning. Så sker i viss mån redan nu.

Näringsutskottet har förståelse för ambitionen att avgifter skall komma till
viss ökad användning som medel för att tullverkets service skall kunna
upprätthållas och utökas. Utskottet vill särskilt peka på att ökade möjligheter
för tullverket att ta ut avgifter för förrättningar också innebär ökade
möjligheter för verket att tillgodose nya anspråk från trafikföretagens sida.
Dessa möjligheter har hittills varit begränsade.

Näringsutskottet vill emellertid särskilt fästa uppmärksamheten på ett par
viktiga principer som måste beaktas vid den slutliga utformningen av ett
system för ökat uttag av tullförrättningsavgifter. En given utgångspunkt
måste vara att våra handelspolitiska åtaganden i formell mening uppfylls.
Det är också angeläget att systemet utformas så att några negativa
handelspolitiska effekter inte uppstår. Önskemålet av att de nordiska
integrationssträvandena på bl. a. det handelspolitiska området inte försvåras
bör vidare särskilt uppmärksammas.

NU 1984/85:6 y

Internationella aspekter

Ett av de huvudargument som i motionerna framförs mot de ökade
tullförrättningsavgifterna är att avgifterna riskerar att vara oförenliga med
Sveriges internationella förpliktelser.

Av central betydelse i detta sammanhang är framför allt Sveriges
åtaganden enligt GATT och våra överenskommelser med länderna inom EG
och EFTA.

Enligt GATT:s artikel II är det förbjudet att pålägga varor upptagna i resp.
lands koncessionslista ”andra tullar och avgifter av vilket slag det må vara”.
Undantag från detta förbud medges dock bl. a. för ”avgifter motsvarande
kostnaden för lämnade tjänster” (art. 11:2 c). Någon närmare precisering
eller tolkning av innebörden av begreppet ”kostnaden för lämnade tjänster”
har inte gjorts. Undantaget bör emellertid ses i relation till bestämmelserna i
artikel VIII som utgör den GATT-legala grunden för nuvarande svenska
bestämmelser om avgift för extra tullförrättning. I denna artikel stadgas bl. a.
att avgifter som uttas i samband med import eller export skall till sitt belopp
begränsas till den ungefärliga kostnaden för lämnade tjänster och inte
innebära ett indirekt skydd för inhemska varor eller en beskattning av
import- eller exportvaror i statsfinansiellt syfte.

Enligt artikel 3 i EFTA-konventionen får medlemsstaterna inte belägga
importen av varor som är berättigade till områdesbehandling i tullhänseende
med tullar eller andra avgifter med motsvarande verkan. Enligt artikel 6 får
fiskala avgifter inte tas ut på importerade varor utöver vad som direkt eller
indirekt tas ut på inhemska varor av samma slag. Enligt artikel 10 får
medlemsstaterna inte införa eller tillämpa kvantitativa restriktioner på
importen från andra medlemsstater. Med kvantitativa importrestriktioner
jämställs ”åtgärder med motsvarande verkan, däri inbegripna administrativa
åtgärder och bestämmelser som begränsar importen”.

I sak identiska bestämmelser finns i Sveriges frihandelsavtal med EG.

Av betydelse i sammanhanget är inte bara vad som föreskrivs i dessa
regelsystem. Väsentligt är också vad som eftersträvas. I GATT-avtalets
artikel VIII:1 b är inskriven en avsiktsförklaring av innebörd att avgifter i
samband med export och import skall minskas. Sverige har inom ramen för
samarbetet i GATT aktivt förespråkat borttagande och förenkling av
importformaliteter och avgifter. Ett fördjupat samarbete syftande till att
undanröja s. k. icke-tariffära handelshinder har vidare nyligen inletts mellan
EFT A-länderna och EG. Inte minst väsentliga är de intensifierade strävandena,
på svenskt initiativ, att avskaffa olika handelshinder i Norden.

Turismkommittén inom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
(OECD) behandlar för närvarande ett förslag till riktlinjer avsedda att
främja den internationella turismen. Detta s. k. turisminstrument, som
väntas bli antaget sommaren 1985, innehåller bl. a. bestämmelser om att
skatter och avgifter inte skall tas ut av resenärer annat än i den mån de direkt
hänför sig till kostnaden för särskilda tjänster.

NU 1984/85:6 y

Näringsutskottet understryker starkt betydelsen av att det nya avgiftssystem
som tullverket avses tillämpa utformas på ett sådant sätt att det är
förenligt med Sveriges internationella åtaganden, inte skapar internationella
negativa handelspolitiska effekter och inte försvårar nordisk samordning.

En fråga som har nära anknytning till det nu sagda är om och i så fall i
vilken utsträckning tullförrättningsavgifter förekommer i andra länder med
vilka Sverige har ett nära handelsutbyte. Efter att ha studerat befintligt
underlag och tagit del av ytterligare upplysningar i denna fråga vill
näringsutskottet anföra följande.

Någon form av avgiftsbeläggning vid förrättningar utom förrättningstid
och förrättningsområde förekommer i flertalet västeuropeiska länder och i
USA. Väsentligt att notera är att tullkontroll av passagerare dock inte, såvitt
näringsutskottet har kunnat utröna, är avgiftsbelagd i andra länder.

Vad gäller Norden kan noteras att tullförrättningsavgifter förekommer i
Danmark, Finland och Norge. Avgiftsuttaget, som i alla tre länderna
exkluderar passagerartrafik, uppgick år 1983 till motsvarande ca 40 milj. kr. i
Danmark, ca 14 milj. kr. i Finland och ca 7 milj. kr. i Norge. Det svenska
avgiftsuttaget uppgick samtidigt till ca 4 milj. kr.

Det ligger ett värde i att nå en större grad av likformighet mellan de
nordiska länderna i fråga om uttaget av tullförrättningsavgifter. Näringsutskottet
finner att ett genomförande fullt ut av generaltullstyrelsens förslag
skulle innebära att Sverige på flera punkter går längre än övriga nordiska
länder.

En harmonisering på detta område bör ligga i linje med ansträngningarna
att skapa en gemensam nordisk hemmamarknad. Näringsutskottet vill därför
förorda initiativ från regeringens sida för att söka få enhetliga bestämmelser
till stånd i Norden. Ett utökat avgiftsuttag i Sverige bör inte utformas på ett
sådant sätt att det försvårar en sådan harmonisering.

Som framgått innefattar tullförrättningsavgiften inte i något nordiskt land
resandetrafiken. Näringsutskottet anser att tullkontroll av passagerare inte
bör omfattas av det svenska avgiftssystemet. Även vad gäller avgiftsuttagets
totala storlek och utformningen av bestämmelserna bör hänsyn tas till
förutsättningarna för att större överensstämmelse mellan de nordiska
länderna skall kunna uppnås på detta område.

Näringsutskottet noterar att regeringen i sitt uppdrag den 22 november
1984 åt generaltullstyrelsen angående utökade förrättningsavgifter föreskriver
samråd med bl. a. kommerskollegium. I budgetpropositionen (bil. 9
s. 74) förtydligas ytterligare att generaltullstyrelsen skall beakta de handelspolitiska
åtagandena gentemot andra länder. Näringsutskottet understryker
betydelsen av det samråd som har föreskrivits i regeringens uppdrag och av
de ytterligare direktiv som kommer till uttryck i budgetpropositionen.

NU 1984/85:6 y

Konkurrensfrågor m. m.

Ett system för ökat avgiftsuttag vid tullförrättningar bör enligt näringsutskottets
mening utformas på ett sådant sätt att konkurrenssituationen mellan
olika trafikföretag och regioner inte i betydande utsträckning påverkas.
Enligt vad näringsutskottet har erfarit är det uppenbar risk för att ett
avgiftssystem av det slag som skisseras i generaltullstyrelsens förslag kommer
att leda till betydande svårigheter för framför allt mindre färjerederier
inriktade i huvudsak på passagerartrafik. De skulle missgynnas av systemet i
förhållande till konkurrerande större färjerederier som kan slå ut tullförrättningsavgifterna
på en väsentligt större resandevolym och också har godstransporter
som kostnadsbärare. Näringsutskottet har i det föregående
förordat att avgifter inte införs för tullkontroll av passagerare. Vid den
närmare utformningen av avgiftsuttaget för övriga tullförrättningar bör
beaktas att systemet så långt möjligt blir konkurrensneutralt.

I ett par av motionerna hävdas att det föreslagna avgiftssystemet inte är
konkurrensneutralt med avseende på godstransporter på järnväg, vilka
enligt motionärerna skulle gynnas på bekostnad av annan godstransport.
Detta sägs bli följden av den särskilda ordning som gäller för godstransport
med järnväg, innebärande att järnvägen har det totala godsansvaret och att
godset inte behöver bli föremål för klarering på s. k. övertid.

Det som näringsutskottet har anfört beträffande avgiftssystemets konkurrensneutralitet
gäller självfallet i lika mån i förhållandet mellan järnvägsföretag
och andra trafikföretag. Enligt vad utskottet har inhämtat innebär den
särskilda ordning som gäller för godstransport med järnväg att SJ av
tullverket har ålagts vissa tullklareringsuppgifter som beträffande andra
trafikslag ombesörjs av tullverkets egen personal. För att utföra dessa
uppgifter anlitar SJ egen särskilt utbildad personal eller en entreprenör (SJ
kommissionär). Någon positiv särbehandling av SJ skulle därmed inte
föreligga.

Bland de argument som i vissa motioner framförs mot ökade tullförrättningsavgifter
är att avgifterna verkar kostnadshöjande och att de kan leda till
problem framför allt för små och medelstora företag vilka inte lika lätt som
större företag kan förhandla med trafikföretagen om gynnsamma transportvillkor.
Detta argument synes emellertid ha underordnad betydelse med
hänsyn till att de inkomster från tullförrättningsavgifter avseende godstrafik
som generaltullstyrelsen har räknat med är relativt obetydliga sedda i
relation till importens och exportens omfattning, vardera på nivån 200-240
miljarder kronor.

Övriga avgifter

Näringsutskottet har inget att erinra mot att regeringen bemyndigas
meddela föreskrifter om avgifter för tullupplag, för tillsyn över rörelsen på
transitläger och för registrering som kreditimportör och som hemtagare.

NU 1984/85:6 y

Några vägande skäl mot avgiftsbeläggning av dessa arbetsuppgifter inom
tullverket synes inte föreligga.

Stockholm den 28 mars 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s),
Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson
(vpk), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Sivert Andersson (s),
Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c)
och Sylvia Pettersson (s).

Avvikande meningar

1. Tullförrättningsavgifter

Sten Svensson (m), Per Westerberg (ni), Christer Eirefelt (fp) Per-Richard
Molén (m), Ivar Franzén (c), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson (c)
anser att yttrandet under rubriken Tullförrättningsavgifter fr. o. m. avsnittet
Inledande kommentar bort ha följande lydelse:

Inledande kommentar

Regeringen önskar (=näringsutskottet) trafikföretagens

kunder.

Övergripande synpunkter

I flertalet (=näringsutskottet) redan nu.

Den avgiftsbeläggning av tullverkets förrättningar som nu har föreslagits
av generaltullstyrelsen och som i sina huvuddrag har godkänts av regeringen
kan enligt näringsutskottets mening inte accepteras. Ett huvudargument mot
det föreslagna avgiftssystemet, som har framförts i flera av motionerna och
som har fått stöd i en reservation av de borgerliga partiernas företrädare i
konstitutionsutskottet, är att avgifterna är att betrakta som skatter och därför
måste beslutas av riksdagen. Näringsutskottet ansluter sig till denna uppfattning
men vill när det gäller uttaget av ersättning för tullverkets tjänster
framför allt understryka att tullklarering och tullkontroll genomförs inte i de
kontrollerades utan i det allmännas intresse och att dessa förrättningar därför
bör ske utan kostnad för den som kontrolleras. Samhället har intresse av att
person- och varutrafiken över landets gränser sker så obehindrat som
möjligt. Sättet att utöva kontrollen måste anpassas till trafikens funktion i

NU 1984/85:6 y

dagens samhälle. Utvecklingen av alla slags kommunikationer under de
senaste decennierna har medfört att starkt ökade krav på en snabb och
rationell hantering av gods, transportmedel och människor nu ställs av
näringsliv och samhälle. Eftersom i dag en mycket stor del av flygtrafiken och
färjetrafiken sker utanför vad tullverket betecknar som normal förrättningstid,
måste det ingå i myndighetens allmänna villkor att anpassa sig härtill.
Avgiftsfriheten är sedan länge en fastlagd princip och bör enligt näringsutskottets
mening inte ändras nu när det har blivit nödvändigt att utnyttja allt
fler av dygnets timmar för transporter.

Internationella aspekter

Ett av (=näringsutskottet) särskilda tjänster.

Näringsutskottet understryker starkt betydelsen av att inga nya avgiftssystem
införs som strider mot Sveriges internationella åtaganden enligt vad som
har sagts i det föregående. Den genomgång som har gjorts visar enligt
näringsutskottets uppfattning att ett införande av ökade tullförrättningsavgifter
i enlighet med generaltullstyrelsens förslag knappast kan anses
förenligt med GATT:s regler. Utskottet har styrkts i denna uppfattning
genom de upplysningar som kommerskollegium inför utskottet har lämnat i
frågan. Uppenbarligen står förslaget i strid med de överenskommelser som
har träffats inom ramen för både det nordiska samarbetet och samarbetet
mellan EFTA-länderna och EG om att ett undanröjande av olika icketariffära
handelshinder skall eftersträvas. Det står vidare i bjärt kontrast till
Sveriges traditionella inställning och agerande i liknande frågor.

Av intresse är frågan om och i så fall i vilken utsträckning tullförrättningsavgifter
förekommer i andra länder med vilka Sverige har ett nära handelsutbyte.
Efter att ha studerat befintligt underlag och tagit del av ytterligare
upplysningar i denna fråga vill näringsutskottet anföra följande.

Någon form av avgiftsbeläggning vid förrättningar utom förrättningstid
och förrättningsområde förekommer i flertalet västeuropeiska länder och i
USA. Utan ingående utredning är det emellertid omöjligt att göra en
jämförelse mellan det nu föreslagna svenska avgiftsuttaget och vad som
faktiskt drabbar varu- och resandetrafiken i andra länder. Regelsystemen i en
del länder är ofullständigt kända. Definitions- och avgränsningsproblem
försvårar en analys. I en del länder tillämpas undantag från ett givet
avgiftssystem i form av generösa öppethållandetider vid vissa tullstationer
vilket gör att avgifter där inte kommer i fråga. Väsentligt att notera är att
tullkontroll av passagerare inte, såvitt näringsutskottet har kunnat utröna, är
avgiftsbelagd i andra länder.

Med anledning härav vill näringsutskottet göra följande påpekanden.

Ett system med tullförrättningsavgifter vilket i enlighet med generaltullstyrelsens
förslag omfattar även resandetrafik skulle uppenbarligen gå utöver
vad som tillämpas av våra närmaste handelspartner. Det bör särskilt sättas i

NU 1984/85:6 y

fråga om Sveriges avgiftssystem på detta sätt skall ges en vidare omfattning
än vad som tillämpas i andra länder.

Till den del tullförrättningsavgifter förekommer i andra länder skulle detta
i och för sig kunna åberopas till stöd för ett avgiftsuttag av motsvarande slag
också i Sverige. I ett läge där Sverige, enligt vad som nyss sagts, aktivt söker
arbeta för att olika slags hinder för den internationella handeln undanröjs bör
Sverige emellertid inte åberopa detta argument till stöd för en anpassning
från svensk sida till vad andra länder gör. Mot ett reciprocitetsresonemang av
detta slag kan också anföras att avgiftsuttaget i andra länder i flera fall torde
ske sedan lång tid tillbaka och därigenom är internationellt accepterat på
annat sätt än när nya avgifter införs.

Frågan om avgiftssystemets förenlighet med Sveriges handelspolitiska
åtaganden och de övriga internationella aspekter som har tagits upp i det
föregående är enligt näringsutskottets mening av central betydelse. Vad som
här har anförts från internationell handelspolitisk synpunkt utgör enligt
näringsutskottets mening skäl nog för att regeringens förslag inte skall
genomföras.

Konkurrensfrågor

Näringsutskottet har i det föregående bestämt avstyrkt att en ökad
avgiftsbeläggning av tullverkets förrättningar skall genomföras. Därför
saknar utskottet anledning att gå in i en närmare diskussion om utformningen
av det tilltänkta avgiftssystemet. Näringsutskottet vill dock ansluta sig till vad
som sägs i vissa motioner beträffande den kostnadshöjande effekten av
avgifterna för företagen och härvid framhålla att den pålaga som dessa
avgifter utgör är en i en lång rad som har drabbat de svenska import- och
exportföretagen och vilkas sammantagna effekter blir kännbara. De planerade
avgifterna skulle vidare i särskild grad drabba sjöfarten, som i vissa fall har
begränsade möjligheter att föra de ökade kostnaderna vidare.

2. Tullförrättningsavgifter

Jörn Svensson (vpk) anser att yttrandet under rubriken Tullförrättningsavgifter
fr. o.m. avsnittet Inledande kommentar bort ha följande lydelse:

Inledande kommentar

Regeringen önskar (=näringsutskottet) trafikföretagens

kunder.

Övergripande synpunkter

I flertalet ^näringsutskottet) redan nu.

NU 1984/85:6 y

Internationella aspekter

Ett av (=näringsutskottet) särskilda tjänster.

Överväganden

Utskottet finner inte att det i och för sig kan anses felaktigt med
avgiftsuttag för tullförrättning, förutsatt att ett sådant system tillämpas med
urskillning och att avgifterna är knutna till verkliga merkostnader för det
allmänna vilka klart överstiger de normala. Även den indirekta debiteringen
är som metod acceptabel.

I sin konkreta utformning väcker dock det föreliggande förslaget en rad
allvarliga invändningar. Att företag, kapitalägare och finansinstitut rent
allmänt bär en större del av skatter och avgifter än nu är av olika orsaker både
skäligt och riktigt. Men uttag bör, liksom då det gäller löntagare, ske efter
bärkraft eller någon annan grundsats som inte ger nyckfulla och diskriminerande
effekter.

Förslaget har i nämnda hänseenden en mycket olämplig utformning, då det
dels riskerar att verka diskriminatoriskt företag emellan, dels lägger den
ökade bördan på verksamheter koncentrerade till vissa orter och regioner.
Med tanke inte minst på det svåra ekonomiska läget i t. ex. Västskåne ter det
sig oacceptabelt att belägga vissa trafikföretag med avsevärda extra kostnader
och eventuellt riskera för trafikanterna negativa konsekvenser.

Den nutida trafikstrukturen torde göra det svårt att skilja ut avgiftsbelagda
förrättningar från avgiftsfria enbart med hänsyn till tidpunkten på dygnet. En
rimligare princip vore att avgiftsbelägga förrättningar som begärs i anslutning
till anlöp i speciell eller irreguljär ordning. All tidtabellsbunden trafik borde
lämpligen vara avgiftsfri.

Också oavsett de nu gjorda invändningarna föreligger en rad praktiska
problem som inte tas upp i förslaget och som oundgängligen måste lösas
innan något beslut kan fattas. Som exempel på sådana problem kan nämnas
frågan om tidpunkten för avgiftsbelagd förrättning skall räknas från anlöpet,
från förrättningens början eller med hänsyn till överskridande av ett visst
klockslag.

Slutligen vill näringsutskottet understryka att avgiftsbeläggning inte är den
enda eller alltid den bästa vägen att ekonomisera offentlig verksamhet. Det
är i detta fall angeläget att man också undersöker möjligheterna att med
tekniska och organisatoriska rationaliseringar göra förrättningarna mindre
belastande för trafikanterna och det allmänna. Detta kan tänkas ge positiva
budgeteffekter utan att medföra de kostnader som oundgängligen måste
följa av administreringen av ett mer omfattande avgiftssystem.

NU 1984/85:6 y

3. Övriga avgifter

Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), PerRichard
Molén (m), Ivar Franzén (c), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser att näringsutskottet under rubriken Övriga avgifter bort
anföra:

Näringsutskottet anser att generaltullstyrelsens förslag om avgifter för
tullupplag, för tillsyn över rörelsen på transitläger och för registrering som
kreditimportör och som hemtagare inte bör genomföras. Det bemyndigande
att meddela föreskrifter härom som regeringen begär av riksdagen bör alltså
inte lämnas. Tullverkets insatser på dessa områden ingår som led i en statlig
kontroll och bör således av principiella skäl inte beläggas med avgifter. Det är
också angeläget att antalet pålagor på företagen inte ökas ytterligare.

■