yttr 1984/85 nu3y y (Yttrande 1984/85:nu3y)

NU 1984/85:3 y

Näringsutskottets yttrande
1984/85:3 y

om förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och
Namibia (prop. 1984/85:56)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:56 med förslag till lag om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia jämte motioner.

I propositionen föreslås att riksdagen skall

dels anta ett inom utrikesdepartementet upprättat förslag till lag om
förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia,

dels godkänna de riktlinjer för den svenska Sydafrikapolitiken som
förordas i propositionen.

Fem motioner, 1984/85:164-168, har väckts med anledning av propositionen.

Företrädare för Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och för Sveriges
industriförbund har - var grupp för sig - inför utskottet framfört synpunkter i
ärendet. Från SAF:s sida har därvid överlämnats en skriftlig framställning.
Likaledes har inför utskottet synpunkter lämnats av ombudsman Bengt
Jakobsson, Svenska metallindustriarbetareförbundet. Vidare har upplysningar
i ärendet inför utskottet lämnats av expeditions- och rättschefen vid
utrikesdepartementets handelsavdelning Jörgen Holgersson och förhandlingschefen
i industridepartementet Sten Niklasson.

Näringsutskottet behandlar i detta yttrande propositionen och motionerna
till den del de gäller vissa övergripande frågor rörande lagen om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia, möjligheterna till dispens från
investeringsförbudet enligt nämnda lag samt handelssanktioner gentemot
Sydafrika och Namibia. Härvid syftar utskottet till att mot bakgrund av målet
för den svenska Sydafrikapolitiken i första hand bedöma vilka effekter vissa
av de föreslagna åtgärderna kan få med avseende på de svenska företagens
verksamhet. Utskottet har däremot ansett att frågan om de föreslagna
lösningarnas effektivitet som medel i Sydafrikapolitiken i huvudsak faller
utanför utskottets arbetsområde.

Lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
Inledning

Den nuvarande lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika
och Namibia trädde i kraft den 1 juli 1979. Det primära syftet med lagen är

1 Riksdagen 1984/85. 17sami. Nr3y

NU 1984/85:3 y

att genom en begränsning av svensk näringsverksamhet i Sydafrika och
Namibia öka det politiska trycket på den sydafrikanska regimen för att på sikt
en genomgripande samhällsförändring skall komma till stånd där. Lagstiftningen
avser att förhindra nyetablering av företag i Sydafrika och Namibia
liksom att hindra där redan etablerade svenska företag från att utvidga den
verksamhet de bedrev i dessa länder vid tiden för lagens ikraftträdande.
Regeringen kan medge undantag från investeringsförbudet. Någon garanterad
rätt för företagen att företa ersättningsinvesteringar föreligger dock inte.

I proposition 1984/85:56 läggs fram förslag till en ny lag om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia. Den nya lagen är en vidareutveckling
av den nuvarande Sydafrikalagen, vars huvuddrag i allt väsentligt har förts
över till den nya lagen. Bland nyheterna i lagen är förbud för svenska
juridiska personer att ge lån till sydafrikanska staten eller dess myndigheter
och att ställa säkerhet för sydafrikanska statens eller dess myndigheters
skulder. Det blir även förbjudet för svenska juridiska personer att bidra till
att egendom hyrs av ett sydafrikanskt eller namibiskt dotterföretag genom
s. k. finansiell leasing. Regeringen föreslås också få bemyndigande att införa
förbud mot överlåtelser och upplåtelser av patent och tillverkningsrätter till
ett sydafrikanskt eller namibiskt företag när så är påkallat med hänsyn till
vissa omständigheter. Vidare föreslås att en möjlighet öppnas för företagen
att efter regeringens medgivande tills vidare företa bl. a. ersättningsinvesteringar
under förutsättning att företagen åtar sig att se till att detta inte leder
till en utvidgning av verksamheten i Sydafrika och Namibia. Ett sådant
medgivande skall kunna kompletteras med ytterligare villkor.

Motionerna är tre parti- eller kommittémotioner (m; fp; vpk) samt en
motion av Hans Göran Franck m. fl. (s) och en motion av Pär Granstedt m. fl.
(c). De kännetecknas av stor samstämmighet när det gäller synen på
apartheidpolitiken och på målet för den svenska Sydafrikapolitiken. Om
medlen går meningarna delvis isär. Den stora skiljelinjen går mellan
moderata samlingspartiets uppfattning och den som kommer till uttryck i de
övriga motionerna. Enligt moderata samlingspartiet bör de svenska företagens
verksamhet i Sydafrika inte vara föremål för någon legal begränsning
och Sydafrikalagen följaktligen avskaffas. I stället borde en uppförandekod
för företagens verksamhet tillkomma. I de övriga motionerna stöds förbuds/
begränsningslinjen och hävdas dessutom att regeringens förslag i vissa
avseenden inte är tillräckligt långtgående. - I några av dessa motioner (s; c;
vpk) föreslås också sanktioner på handelsområdet.

I detta avsnitt redovisar näringsutskottet först - under rubriken Övergripande
frågor - bl. a. vissa synpunkter på principfrågan om tvång eller
frivillighet som medel för företagspåverkan, en fråga som aktualiseras av
motion 1984/85:166 (m), och på frågan om vissa effekter av lagen i tredje
land. Därefter behandlas, i de delar som näringsutskottet funnit anledning
att yttra sig om, regeringens förslag till ny Sydafrikalag jämte tillhörande
motionsyrkanden.

NU 1984/85:3 y

Övergripande frågor

Effekter för svenskt näringsliv

I betänkandet (SOU 1984:52) Svensk Sydafrikapolitik redovisas (s. 89)
vissa uppgifter rörande effekter på svensk export och sysselsättning av
svenskägda företags verksamhet i Sydafrika. Omkring hälften av den totala
svenska exporten av varor till Sydafrika beräknas utgöras av leveranser från
svenska företag med dotterföretag i Sydafrika. En betydande del av denna
export utgörs av leveranser inom koncernerna. Dessa s. k. internleveranser
uppskattas av företagen sysselsätta drygt 1 000 personer i Sverige.

Mot denna bakgrund vill näringsutskottet inledningsvis framhålla att
eventuella förändringar i de svenska företagens verksamhet i Sydafrika torde
ha relativt begränsade effekter för svensk sysselsättning och ekonomi som
helhet. Den svenska Sydafrikapolitiken är således i allt väsentligt en
utrikespolitisk angelägenhet med förhållandevis begränsade näringspolitiska
återverkningar. Det nu sagda utesluter inte, vilket också framhålls i
propositionen (s. 23), att en fortsatt begränsning av svensk näringsverksamhet
i Sydafrika kan få negativa - och, i enstaka fall, svårhanterade - effekter
för företagen och deras anställda i Sverige. Särskilt kännbara kan följderna
bli för de företag vilkas verksamhet är inriktad på leveranser till gruvindustrin
och som för sin teknik- och produktutveckling har ett starkt intresse av
närhet till den sydafrikanska marknaden. Den grundläggande principen
måste emellertid enligt näringsutskottets mening vara att svenska näringspolitiska
intressen inte skall tillmätas en överordnad vikt i det nu aktuella
sammanhanget.

Uppförandekod för svenska företag i Sydafrika, rn. m.

1 motion 1984/85:166 (m) påyrkas både att regeringens förslag till ny
Sydafrikalag skall avslås och att den nuvarande lagen skall avskaffas. Som
främsta skäl anges att lagstiftningen strider mot den huvudprincip i svensk
utrikespolitik enligt vilken Sveriges medverkan i internationella sanktioner
förutsätter att beslut om sådana sanktioner har träffats av FN:s säkerhetsråd.
Härtill kommer enligt motionärerna att lagen har ytterst små förutsättningar
att uppfylla de uppsatta målen. Motionärerna preciserar hur en realistisk
Sydafrikapolitik enligt deras mening bör utformas. 1 den skulle ingå en
påverkansstrategi som bl. a. inbegriper att de svenska företagen fortsätter att
verka i Sydafrika och genom sin närvaro övar inflytande på villkoren för de
svarta och motarbetar rasåtskillnad mellan sina anställda. Enligt motionärerna
bör Sydafrikalagen avskaffas i samband med att det svenska näringslivet
tillsammans med de fackliga organisationerna antar en ny uppförandekod,
en Codex Ethicus, för de svenska företagens verksamhet i Sydafrika. Koden
skulle utgå från likställighet oavsett ras och borde bl. a. ta sikte på att de
svenska företagen skall stödja de svartas utbildning, respektera deras

NU 1984/85:3 y

fackliga organisationer och förbättra deras anställningsvillkor. Den föreslås
också innehålla förbud om lån till sydafrikanska staten och dess myndigheter.

Näringsutskottet anser det i huvudsak falla utanför utskottets beredningsområde
att bemöta argumenteringen i denna motion och att ange synpunkter
på dess slutsatser. Dock anser sig utskottet böra något beröra den syn på den
svenska företagsamheten i Sydafrika som kommer till uttryck i motionen
liksom förslaget om en uppförandekod för företagens verksamhet.

Vad motionärerna anför ansluter nära till det synsätt som i den allmänna
debatten anläggs framför allt från näringslivets sida, nämligen att de
sydafrikanska företagen i utländsk ägo kan utöva ett positivt inflytande på
utvecklingen i landet genom att förbättra arbetsvillkoren för de svarta,
genom att främja den verksamhet som bedrivs av de svarta fackföreningarna
och genom att allmänt arbeta för lika behandling av arbetare och tjänstemän
tillhörande olika raser. De utländska företagen kan enligt denna uppfattning
tjäna som mönster för de inhemska. Om de tvingas avveckla sin verksamhet
skulle ett motiv för de sydafrikanska myndigheterna att mjuka upp apartheidpolitiken
bortfalla och en förbättring av villkoren utebli eller fördröjas.

En motsatt syn på företagens verksamhet ligger till grund för den
nuvarande och den föreslagna nya Sydafrikalagen. Enligt den kan de
utländska företagen inte genom sin närvaro påverka de avgörande frågorna
inom det sydafrikanska samhället. Denna uppfattning går tillbaka på vad
som uttalas i FN:s generalförsamlings resolution om stopp för utländska
nyinvesteringar i Sydafrika, nämligen att investeringar av detta slag hjälper
och uppmuntrar apartheidpolitiken och att ett förbud mot sådana investeringar
skulle utgöra ett betydelsefullt led i kampen mot apartheid. Skälen till
att regeringen, trots denna principiella inställning, inte föreslår någon
obligatorisk och omedelbar avveckling av svensk näringsverksamhet i
Sydafrika formuleras i propositionen (s. 28) av statsrådet Mats Hellström på
följande sätt:

Apartheidsystemet kan inte överleva på sikt. Vid utformningen av vår
lagstiftning har jag utgått ifrån att förändringar i det sydafrikanska samhället
kommer att ske och utsikter öppnas till ett avskaffande av apartheid. Detta
utgör enligt min mening ett skäl för att åtminstone några svenska företag
behåller ett fotfäste i Sydafrika i avvaktan på att apartheidsystemet
avskaffas. Dessa kan då ha en bas på vilken de kan bygga en framtida
verksamhet. Denna utgångspunkt bör prövas grundligt även fortsättningsvis.
Det är bl. a. mot den bakgrunden som jag kommer att föreslå en ny prövning
av den svenska Sydafrikapolitiken till år 1990. Lagstiftningen bör således
även fortsättningsvis innehålla regler som tillåter regeringen att medge
undantag från det principiella investeringsförbudet för att ge berörda företag
möjlighet att överleva på sparlåga. Jag vill dock understryka att bibehållandet
av dessa regler inte skall uppfattas såsom en garanti för överlevnad.

Näringsutskottet, som ansluter sig till denna syn på företagens möjligheter
att påverka utvecklingen i Sydafrika och på behovet av en reglering i lag av
deras verksamhet i vissa avseenden, noterar att i lagen föreslås bli intagen en

NU 1984/85:3 y

bestämmelse om redovisningsskyldighet när det gäller bl. a. löne- och
anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställda. Det sägs också
att uppgifterna bör ha betydelse vid prövning av ansökningar om undantag
från investeringsförbudet. I motion 1984/85:166 (m) - enligt vilken som
nämnts lagen bör avskaffas - föreslås att en uppförandekod, en Codex
Ethicus, skall utarbetas för de svenska företagens verksamhet. Koden skulle
bl. a. ta sikte på förbättringar i sådana avseenden som skall rapporteras enligt
den nu nämnda bestämmelsen i lagen.

Vad gäller svenska företag som trots investeringsbegränsningarna kvarstannar
i Sydafrika kan enligt näringsutskottets mening en sådan uppförandekod
fylla en viktig funktion i det arbete som syftar till att arbets- och
levnadsförhållandena för de anställda i utlandsägda företag i Sydafrika skall
förbättras. Näringsutskottet anser emellertid att en frivillig kod utan
sanktionsinstrument inte kan ses som ett alternativ utan endast som ett
komplement till den på lagstiftning grundade kontroll och reglering som
föreslås i propositionen.

Effekter i tredje land

Näringsutskottet vill här beröra ytterligare en övergripande fråga som tas
upp i motion 1984/85:166 (m). I motionen framförs kritik mot att propositionen
inte har remitterats till lagrådet. I sammanhanget anförs bl. a. att
förslagen i vissa delar är svårförenliga med de av OECD i maj 1984 antagna
nya reglerna om extra-territoriell lagstiftning. Detta sägs gälla såväl lagstiftningens
materiella innehåll som procedurreglerna. Enligt OECD-reglerna
hade det sålunda, menar motionärerna, funnits skäl för regeringen att
informera OECD och de enskilda OECD-länderna innan det nu framlagda
förslaget till en lagstiftning med extra-territoriell tillämpning presenterades.

De folkrättsliga aspekterna på lagförslaget i vad avser förhållandet till
Sydafrika utvecklas i propositionen på s. 29. Näringsutskottet kommenterar
inte dessa aspekter. Däremot finner utskottet skäl att lämna vissa synpunkter
på motion 1984/85:166 (m) till den del den däri väckta frågan om extraterritoriell
lagstiftning och OECD-reglerna gäller effekter på dotterbolag i
tredje land. Problematiken kring tredjelandseffekterna av lagen har ytterligare
utvecklats vid de särskilda föredragningar som har ägt rum vid
näringsutskottets behandling av propositionen. Bl. a. har från näringslivets
sida hävdats att den svenska lagstiftningen kan få begränsande effekter på
den internationella affärsverksamheten till den del denna tar sig uttryck i
företagsförvärv. I samband med en del sådana förvärv från svenska företags
sida förekommer att också rörelser m. m. i Sydafrika indirekt förvärvas. Inga
investeringar kan göras i en sålunda indirekt förvärvad rörelse i Sydafrika.
Möjligheterna till dispens från investeringsförbudet står nämligen öppna
endast för företag som den 1 juli 1979 själva eller genom dotterbolag drev
rörelse i Sydafrika eller Namibia. Detta förhållande skulle, menar man,

NU 1984/85:3 y

kunna negativt påverka möjligheterna för svenska företag att förvärva
utländska företag som bedriver verksamhet i Sydafrika.

Näringsutskottet vill först påpeka att de i motionen nämnda OECDreglerna
inte innefattar något förbud mot extra-territoriell lagstiftning utan
utgör en samling procedurregler som OECD:s medlemsländer bör iaktta.
Länderna anmodas bl. a. att visa återhållsamhet och att beakta andra
medlemsstaters suveränitet och legitima ekonomiska intressen då de överväger
ny lagstiftning eller tillämpar existerande lagstiftning på ett sätt som kan
leda till att motstridiga krav läggs på företagen. Härvid syftar OECDreglerna
inte bara på lagkonflikter utan även på konflikt med ett lands
etablerade politik (established policies). Medlemsländerna skall också
informera berörda länder om ny lagstiftning eller nya bestämmelser av annat
slag som i väsentlig mån riskerar att leda till att motstridiga krav ställs på
företagen.

Näringsutskottet erinrar om vad som sägs i propositionen (s. 29) i frågan
om lagstiftningens effekter på tredje land. Statsrådet Hellström återger vad
handelsminister Hadar Cars såsom föredragande uttalade härom i proposition
1978/79:196 (s. 29). Han anförde att vid eventuella lagkollisioner
grundprincipen enligt folkrätten måste vara att inte tvinga de egna rättssubjekten,
när dessa lyder under främmande stats territorialhöghet, till handlingar
som är oförenliga med utländska rättssystem. I varje sådan situation
får sålunda, konstaterar näringsutskottet, den svenska Sydafrikalagen vika.

Vad i övrigt gäller eventuella intressekonflikter av det slag OECDreglerna
åsyftar är enligt näringsutskottets mening det materiella innehållet i
den föreslagna kompletteringen av Sydafrikalagen inte sådant att det
hänsynstagande som OECD-reglerna påbjuder behöver föranleda någon
moderering av förslagen. Inte heller ger förslagen anledning till särskild
information till OECD-länder som kan beröras. Skulle konflikter uppstå
med anledning av Sydafrikalagens tillämpning kan konsultationer begäras
från berörda länders sida.

Enligt uppgifter som har redovisats för näringsutskottet utgör sydafrikanska
tillgångar normalt en mycket begränsad del av ett företagsförvärv i de fall
då sådana ingår. Mot denna bakgrund finner näringsutskottet de angivna
farhågorna för hämmande effekter av lagen på den internationella affärsverksamheten
överdrivna. Någon öppning för dispens från investeringsförbudet
till följd av indirekta företagsförvärv anser utskottet inte motiverad.
Frågan torde komma att aktualiseras på nytt i samband med den totala
översyn av Sydafrikapolitiken som regeringen aviserar.

Undantag från lagen

I propositionen föreslås tre former av undantag från eller möjlighet till
undantag från investeringsförbudet. Den första (4 §) avser ett generellt
undantag för inköp eller leasing av tillgångar till ett värde av högst 100 000 kr.

NU 1984/85:3 y

per år. Den andra (6 §) är en möjlighet till dispens efter prövning från fall till
fall. Denna möjlighet finns också i den nuvarande lagen. Den tredje slutligen
är en ny, alternativ dispensordning, enligt vilken tillstånd kan ges tills vidare
att göra nödvändiga investeringar och leasingarrangemang. I de två sistnämnda
fallen gäller som förutsättning för dispens att verksamheten i
Sydafrika och Namibia inte utvidgas genom investeringen eller leasingen.

Näringsutskottet finner inte anledning att särskilt kommentera det förstnämnda
undantaget.

Vad gäller dispens enligt 6 § efter prövning från fall till fall har i tre
motioner påyrkats en tidsbegränsning, som innebär att dispensmöjligheten
skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1990. Enligt motionerna
1984/85:164 (fp) och 1984/85:165 (vpk) bör en sådan tidsbegränsning skrivas
in i lagen. Ett vägledande uttalande av sagda innebörd skulle vara tillräckligt
enligt vad som anförs i motion 1984/85:167 (s). (Enligt nämnda motioner bör,
som framgår närmare av det följande, den alternativa dispensordningen över
huvud taget inte införas eller också begränsas.)

Näringsutskottet har i det föregående återgett regeringens motiv för att i
lagen skall intas vissa möjligheter till undantag för företagen från det
principiella investeringsförbudet. I tilltro till att positiva förändringar
kommer att ske i det sydafrikanska samhället anser regeringen att en öppning
för överlevnad ”på sparlåga” är motiverad.

Med hänsyn till detta överlevnadsmotiv och den uttalade förutsättningen
för dess giltighet anser näringsutskottet att någon bestämd tidpunkt för
dispensreglernas upphörande inte nu bör sättas. Möjligheterna för företagen
att överleva på det sätt som regeringens förslag avser att ge utrymme för
skulle i så fall nära nog helt bortfalla. Om emellertid inga avgörande
förändringar sker i det sydafrikanska samhället under de närmaste åren i
riktning mot ett avskaffande av apartheid förlorar överlevnadsmotivet, så
som det nu har definierats, sitt berättigande. I ett sådant läge får en
tidsbegränsning av dispensmöjligheterna förnyad aktualitet. Näringsutskottet
noterar vad som sägs i propositionen (s. 50) om att utvecklingen i och
utanför Sydafrika samt det internationella klimatet i Sydafrikafrågan kräver
en beredskap och villighet att i varje läge pröva vilka åtgärder som kan vara
bäst ägnade att främja syftet med den svenska Sydafrikapolitiken. Utskottet
utgår från att regeringen och kommerskollegium noga följer utvecklingen i
Sydafrika mot bakgrund av vad som ovan sagts. Utskottet noterar också att
överlevnadsmotivets fortsatta giltighet hör till de frågor som enligt propositionen
särskilt skall beaktas vid den totala översyn av den svenska Sydafrikapolitiken
som aviseras.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna
1984/85:164 (fp), 1984/85:165 (vpk) och 1984/85:167 (s) i ett uttalande till
regeringen skall ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom skulle
önskemålen i dessa motioner till en del bli tillgodosedda.

NU 1984/85:3 y

Enligt de bedömningsgrunder som nu gäller för undantag från investeringsförbudet
enligt 6 § och som föreslås gälla även i fortsättningen skall
undantag i princip medges endast för sådana investeringar som är nödvändiga
för att ersätta försliten eller föråldrad anläggningstillgång. Vidare bör
sådana investeringar i regel godtas som syftar till att arbetsmiljön och
arbetsförhållandena för de svarta skall förbättras. Undantaget får inte göra
det möjligt för sökanden att utvidga sin verksamhet.

I motion 1984/85:164 (fp) föreslås att vid dispensprövningen i förekommande
fall skall vägas in också om ett företags verksamhet genomgår en
påtagligt snabb expansion på annat sätt än genom investeringar eller
finansiell leasing eller om företagets personalpolitik förändras i negativ
riktning. Detta anges i propositionen (s. 41) som exempel på bedömningsgrunder
för återkallande av ett medgivande enligt den föreslagna alternativa
dispensordningen (8 §). På samma grund skulle sålunda enligt motionärerna
en dispensansökan enligt 6 § bedömas. De motiverar sitt förslag med att
möjligheterna att kringgå investeringsförbudet måste begränsas.

Näringsutskottet noterar att motionärernas önskemål är tillgodosett till
den del det gäller företagets personalpolitik. I propositionen sägs bl. a.
(s. 36) att förändringar i negativ riktning av personalpolitiken bör inverka
negativt på företagets möjligheter att få dispensansökan beviljad. Enligt
näringsutskottets mening finns också i övrigt skäl att tillmötesgå motionärernas
önskemål om bedömningsgrunder för dispens. Dels skulle härigenom
uppnås en större likformighet i de två dispensordningarna, dels skulle ges en
möjlighet att täcka in företeelser eller företagsbeteenden som inte kan
närmare förutses innan lagen träder i kraft. Dessa behöver inte nödvändigtvis
vara ett led i ett medvetet kringgående av lagen utan kan lika gärna vara
ett resultat av den ständiga utveckling av verksamhetsformer m. m. som är
utmärkande för företagandet. Med hänsyn till lagens syften finner utskottet
det naturligt att en sådan precisering görs av bedömningsgrunderna för
dispens enligt 6 § som föreslås i motion 1984/85:164 (fp). Näringsutskottet
föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till vad
utskottet här har anfört.

Innebörden av den alternativa dispensordning som anges i 8 § är att
regeringen skall kunna ge ett företag tillstånd tills vidare att utan hinder av
investerings- och leasingförbudet göra de investeringar och leasa den
egendom som är oundgängligen nödvändig, på villkor att företaget åtar sig
att se till att detta inte leder till en utvidgning av verksamheten i Sydafrika och
Namibia. Medgivandet kan återkallas om verksamheten i Sydafrika eller
Namibia utvidgas genom investeringarna eller leasingen eller om det i övrigt
föreligger särskilda skäl. Förslaget syftar enligt vad som sägs i propositionen
(s. 40) till en förenkling av lagens tillämpning. Detta sägs kunna öka
förutsättningarna för att lagen får efterföljd i andra länder.

Förslaget avvisas i motionerna 1984/85:164 (fp), 1984/85:165 (vpk) och

NU 1984/85:3 y

1984/85:168 (c). Det godtas med tvekan i motion 1984/85:167 (s), enligt
vilken villkoren dock bör skärpas. Motiveringen är i huvudsak densamma i
de fyra motionerna. Lagstiftningen försvagas genom regeringens förslag,
anser man. Motionärerna pekar också på definitions- och kontrollproblem.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det från olika
utgångspunkter kan resas invändningar mot den föreslagna dispensregeln.
Uppföljnings- och kontrollarbetet kan försvåras. En viss osäkerhet kan
uppstå för företagen. En generell dispens för dessa att företa ersättningsinvesteringar
skiljer sig vidare från den fria prövningsrätt för regeringen som
dispensförfarandet enligt 6 § innebär. Syftet med den föreslagna regeln är
emellertid förenkling. Kontrollförfarandet kommer enligt vad som sägs i
propositionen att bli minst lika omfattande som när undantag har beviljats
enligt 6 §. Tillståndet skall kunna återkallas. Betraktat utifrån effekterna på
företagens verksamhet innebär förslaget enligt näringsutskottets mening inte
någon större förändring jämfört med ett läge då endast dispensmöjlighet
enligt 6 § föreligger. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att en generell
dispensregel införs i lagen. Med anledning av vad som sägs i motionerna vill
näringsutskottet dock framhålla att det finns skäl att förorda att 8 §
kompletteras på så sätt att ett medgivande av regeringen får lämnas inte bara
tills vidare, som den föreslagna lagtexten uttryckligen säger, utan alternativt
för viss tid. Att en tidsbegränsning skulle kunna tänkas synes vara antytt
genom föredragandens uttalande i propositionen (s. 40) att särskilda utfästelser
enligt 8 § ”sorn regel” inte bör vara tidsbegränsade. Med en
komplettering av angivet slag skulle önskemålen i motion 1984/85:167 (s)
delvis tillgodoses. Den föreslagna ändringen skulle också ligga i linje med vad
som sägs i motionerna 1984/85:164 (fp), 1984/85:165 (vpk) och 1984/85:168

(c).

Handelsfrågor

I två motioner berörs frågan om handelssanktioner mot Sydafrika.

I motion 1984/85:164 (fp) konstateras att Sverige inte har prövat möjligheten
att begära undantag från GATT för att vidta handelssanktioner mot
Sydafrika. Det sägs vidare - utan särskilt yrkande - att det finns anledning att
återkomma till frågan om åtgärder på handelns område mot Sydafrika. Det
faktum att den svenska handeln med Sydafrika har vuxit under de år då
Sydafrikalagen har varit i kraft inger oro, anför motionärerna. Denna fråga
borde prövas i samband med den översyn av Sydafrikapolitiken som
regeringen aviserar.

En effektiv isoleringspolitik förutsätter åtgärder riktade både mot ekonomisk
verksamhet i Sydafrika och mot försörjningen med varor till och
leveranser av produkter från detta land. Mot denna bakgrund anser
näringsutskottet det viktigt att regeringen ägnar den fortsatta utvecklingen
av handelsutbytet med Sydafrika särskild uppmärksamhet för att få underlag

NU 1984/85:3 y

för sitt agerande när det gäller frågan om handelssanktioner mot Sydafrika.

Några förslag till åtgärder på handelns område läggs inte fram i den nu
aktuella propositionen. Skälet härtill är, enligt vad som där sägs (s. 16), att
ett beslut av FN:s säkerhetsråd krävs för att Sverige i sanktionssyfte skall
frångå sina förpliktelser på handelns område i GATT. Ett entydigt stöd för
införande i fredstid av utrikespolitiskt motiverade handelssanktioner finns,
anges det, inte annat än för sådana som gäller kärnenergi och krigsmateriel.

Näringsutskottet hade anledning att beröra frågan om begränsningar i
handeln med Sydafrika våren 1984 i anslutning till sin behandling av
proposition 1983/84:158 om vissa kolfrågor. Med anledning av vad som i
propositionen anfördes om kolimport från Sydafrika erinrade utskottet då
(NU 1983/84:44 s. 23) om att Sverige tillhörde de länder som kraftigt
fördömde rasåtskillnadspolitiken och försökte förmå FN:s säkerhetsråd att
fatta bindande beslut om sanktioner mot Sydafrika bl. a. på handelsområdet.
Sådana FN-beslut var förpliktande, anförde utskottet, och tog över internationella
åtaganden på detta område mot vilka ett ensidigt agerande riskerade
att strida. Vikten av att Sverige respekterar GATT-avtalets regler för det
internationella handelsutbytet har vidare nyligen understrukits av näringsutskottet
i betänkandet NU 1984/85:2 om utrikeshandelspolitiska frågor.

Den möjlighet till aktion från svensk sida som står till buds på handelns
område är, som har framgått av det föregående, främst att aktivt verka för att
bindande beslut om handelssanktioner mot Sydafrika fattas av FN:s säkerhetsråd.
I propositionen sägs på denna punkt (s. 26) att Sverige även
fortsättningsvis måste kraftigt driva frågan i generalförsamlingen och i de
andra fora som kan stå till buds. Med anledning av vad som sägs i motion
1984/85:164 (fp) i nu berörd del hänvisar utskottet till det just refererade
uttalandet och vill därutöver anföra att utskottet utgår från att frågan om
handelsåtgärder mot Sydafrika kommer att belysas på nytt i samband med
den aviserade översynen av Sydafrikapolitiken.

I motion 1984/85:165 (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att licenstvång
skall införas i Sydafrikalagen för export av elektronik och teknologi inom
kärnenergiområdet samt för import av frukt och livsmedel. Sambandet
mellan kärnkraft och kärnvapen är nu äntligen erkänt, anför motionärerna.
Sydafrika sägs vara en av de stater som kanske redan har skaffat sig förmågan
att tillverka kärnvapen med hjälp av civil kärnkraftsteknologi. På importsidan
gäller förslaget som nämnts frukt och livsmedel. Ett system med licenser
inom dessa begränsade områden vore en god början till en utvidgad
handelsbojkott, anför motionärerna.

I denna fråga vill näringsutskottet först erinra om att det för export av viss
utrustning eller material för kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt
bestämmelser i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och förordningen
(1984:14) om kärnteknisk verksamhet. Bestämmelserna härom har sin grund
i internationella överenskommelser rörande kärnenergiområdet. Förenligheten
med GATT-avtalets regler följer av en bestämmelse i artikel XXI

NU 1984/85:3 y

enligt vilken undantag i säkerhetssyfte får vidtas då åtgärderna avser
kärnenergiområdet. Dock gäller även för sådana undantag att åtgärderna
skall vara lika för alla, dvs. icke-diskriminerande. Med ledning av vad som
sägs i propositionen (s. 26) drar näringsutskottet slutsatsen att avsteg från
denna likabehandlingsprincip endast kan göras efter beslut i FN:s säkerhetsråd.
Med hänvisning till det nu sagda avstyrker näringsutskottet motion
1984/85:165 (vpk) i här berörd del.

Vad gäller importlicenser har inom GATT träffats en särskild överenskommelse
om importlicensprocedurer. Av de inledande bestämmelserna
framgår bl. a. att importlicensiering får användas för att administrera sådana
åtgärder som har vidtagits enligt tillämpliga bestämmelser i GATT. Importlicensiering
är sålunda inte förbjuden enligt GATT men skall vad avser syftet
ha förankring i GATT-reglerna. Också i fråga om importlicenser gäller
naturligtvis dessutom att de enligt grundregeln skall vara icke-diskriminerande.
Näringsutskottet avstyrker med det nu sagda motion 1984/85:165 (vpk)
även till den del den avser importlicenser för frukt och livsmedel från
Sydafrika.

Enligt propositionen (s. 50) bör Sverige inte införa något förbud mot
import från Namibia. I detta fall skulle i och för sig en handelssanktion inte
stöta på något hinder från GATT-synpunkt, sägs det i propositionen,
eftersom Namibia inte är medlem av organisationen. Ett förbud mot import
från Namibia skulle emellertid ha mycket begränsad ekonomisk betydelse.
Handeln har ringa omfattning. Förbudet skulle med lätthet kunna kringgås.

Invändningar mot regeringens inställning i denna fråga framförs i tre
motioner- 1984/85:165 (vpk), 1984/85:167 (s) och 1984/85:168 (c)-som alla
utmynnar i ett krav på förbud mot import från Namibia. Genom ett sådant
importförbud skulle Sverige leva upp till huvudsyftet med Namibiadekretet
och göra en viktig politisk manifestation, anser motionärerna.

Näringsutskottet konstaterar att ett förbud mot import från Namibia inte
skulle vara GATT-stridigt men att det samtidigt uppenbarligen skulle ha
ringa ekonomiskt värde och vara mycket lätt att kringgå.

I första hand ligger det ett politiskt symbolvärde i ett importförbud av det
slag som föreslås i motionerna.

Stockholm den 18 december 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Gunnar Nilsson i
Stockholm (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m). Olof Johansson (c), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Anita Modin
(s), Lars Ahlström (m) och Oswald Söderqvist (vpk).

NU 1984/85:3 y

Avvikande meningar

1. Effekter för svenskt näringsliv

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Effekter för svenskt
näringsliv - som börjar med ”Mot denna” och slutar med ”aktuella
sammanhanget” bort ha följande lydelse:

Sydafrika utgör den viktigaste marknaden för svensk export till och
tillverkning i Afrika. En skärpt lagstiftning som skulle leda till att de direkt
eller indirekt svenskägda företagen i Sydafrika måste läggas ned och
exporten till Sydafrika helt upphöra skulle leda till ett bortfall av flera tusen
arbetstillfällen i Sverige. De mera långsiktiga effekterna för svensk ekonomi
skulle bli allvarliga. De svenska företag som huvudsakligen levererar till
gruvindustrin är för sin teknik- och produktutveckling starkt beroende av
närhet till den sydafrikanska marknaden och skulle få sin konkurrenskraft
allvarligt försvagad om de tvingades lämna Sydafrika. Enligt näringsutskottets
mening borde de svenska näringspolitiska intressena tillmätas större
betydelse vid utformningen av Sveriges Sydafrikapolitik än vad som nu är
fallet.

2. Uppförandekod för svenska företag i Sydafrika, m. m.

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Uppförandekod för
svenska företag i Sydafrika, m. m. - som börjar med ”Näringsutskottet,
som” och slutar med ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet, som för sin del ansluter sig till den förstnämnda synen på
företagens roll och påverkansmöjligheter i Sydafrika och sålunda ser positivt
på fortsatt svenskt företagande i landet utan sådana begränsningar som
föreskrivs genom Sydafrikalagen både i dess nuvarande och dess föreslagna
gestaltning, vill särskilt framhålla de positiva effekter för de svartas arbetsoch
anställningsförhållanden som skulle kunna uppnås genom en uppförandekod
för de svenska företagens verksamhet i Sydafrika i enlighet med vad
som föreslås i motion 1984/85:166 (m). I propositionen föreslås att i
Sydafrikalagen skall intas en bestämmelse enligt vilken företagen blir
redovisningsskyldiga när det gäller bl. a. löne- och anställningsvillkor för de
anställda, varvid uppgifterna också skulle få betydelse vid prövning av
ansökningar om undantag från investeringsförbudet. Näringsutskottet anser
att en uppförandekod av i motionen angivet slag mera effektivt än
lagbestämmelser kan leda till förändringar för de anställda i de svenskägda
företagen, förändringar som i sin tur kan få sådana spridningseffekter i det
sydafrikanska samhället som gagnar målet för den svenska Sydafrikapolitiken.

NU 1984/85:3y

3. Effekter i tredje land

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Effekter i tredje land - som
börjar med "Näringsutskottet erinrar" och slutar med "regeringen aviserar"
bort ha följande lydelse:

Det är självfallet utomordentligt viktigt att Sverige mycket noggrant följer
internationellt träffade överenskommelser i vad avser både materiella regler
och procedurbestämmelser. Detta gäller bl. a. den nyss nämnda överenskommelsen
inom OECD rörande motstridiga krav på de multinationella
företagen. Av vad som sägs i motion 1984/85:166 (m) och vad som vidare har
framkommit vid de särskilda föredragningar som har ingått i näringsutskottets
behandling av ärendet drar utskottet slutsatsen att det hade funnits skäl
för regeringen dels att informera OECD-länderna om den planerade nya
Sydafrikalagen, dels att utforma bestämmelserna i lagen på ett sådant sätt att
dessa inte riskerar att få effekter som står i strid med tredje lands intressen.
Om Sydafrikalagen trots näringsutskottets invändningar skulle antas av
riksdagen anser utskottet att 6 § i sistnämnda syfte borde ändras på sådant
sätt att det blir möjligt att ge undantag från investeringsförbudet även i fall då
ett dotterbolag i tredje land med tillgångar i Sydafrika har förvärvats efter
den 1 juli 1979. Om nuvarande ordning får fortsätta kan detta enligt
näringsutskottets bedömning leda till svårigheter för svenska företag att
förvärva bolag i tredje land. Effekten kan bli att företagsfusioner som är
positiva från svensk ekonomisk synpunkt inte kommer till ständ.

4. Undantag från lagen

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att näringsutskottet under rubriken Undantag från lagen bort
anföra:

Näringsutskottet har genom sina tidigare uttalanden tagit avstånd frän
Sydafrikalagen i både dess nuvarande och dess föreslagna nya form. Med
undantag för vad som ovan sagts beträffande komplettering av 6 § avstår
utskottet från vidare ställningstagande till de förslag rörande lagen som
framförs i propositionen samt i motionerna 1984/85:164 (fp), 1984/85:165
(vpk), 1984/85:167 (s) och 1984/85:168 (c).

5. Handelsfrågor

Erik Hovhammar, Sten Svensson. Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att näringsutskottet under rubriken Handelsfrågor bort anföra:

I två ^näringsutskottet) regeringen aviserar.

Näringsutskottet har nyligen i betänkandet NU 1984/85:2 om utrikeshandelspolitiska
frågor understrukit betydelsen av att Sverige slår vakt om den
fria handeln som riktpunkt för det internationella handelssamarbetet.

NU 1984/85:3 y

Ekonomin, sysselsättningen och levnadsstandarden i Sverige är, anför
utskottet där, beroende av fortsatt frihandel. Mot bakgrund härav och med
tanke på de ökade protektionistiska strömningarna i vår omvärld är det enligt
näringsutskottets mening viktigt att Sverige inte - utan stöd i bindande beslut
av FN:s säkerhetsråd - vidtar begränsningsåtgärder som i sin tur kan leda till
motåtgärder från andra länders sida. Sedda i detta perspektiv kan, anser
näringsutskottet, allvarliga invändningar anföras både mot Sydafrikalagen
och mot sådana ensidiga handelsåtgärder som antyds i motion 1984/85:164
(fp) och som, enligt vad som närmare utvecklas i det följande, förordas i
motionerna 1984/85:165 (vpk), 1984/85:167 (s) och 1984/85:168 (c).

Några förslag ^näringsutskottet) anser motionärerna.

6. Handelsfrågor

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Handelsfrågor-som börjar med "I denna" och slutar med "från Sydafrika.”
bort ha följande lydelse:

Ett licenstvång - i enlighet med förslaget i motion 1984/85:165 (vpk) - för
export till Sydafrika av elektronik och teknologi inom kärnenergiområdet
samt för import från detta land av frukt och livsmedel synes näringsutskottet
väl motiverat som en markering av allvaret i Sveriges principiella inställning
att en handelsbojkott mot Sydafrika bör införas. Näringsutskottet tillstyrker
därför motionen och föreslår ett uttalande av riksdagen att regeringen bör
återkomma med förslag till en komplettering av Sydafrikalagen av nu angivet
slag.

minab/gotab Stockholm 1985 79544