yttr 1984/85 nu1y y (Yttrande 1984/85:nu1y)

NU 1984/85:1 y

Näringsutskottets yttrande
1984/85:1y

om utvecklad kommunal energiplanering m. m.

(prop. 1984/85:5)

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:5 om utvecklad kommunal energiplanering m. m.
jämte motioner.

I propositionen föreslås att riksdagen skall

dels antaga förslag till

1. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,

2. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar [ellagen],

dels godkänna riktlinjer för utbildning av personal inom sotningsväsendet.

Riksdagen bereds vidare genom propositionen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet — Birgitta Dahl — i övrigt har anfört om kommunernas
energiplanering.

Fyra motioner, 1984/85:32 — 35, har väckts med anledning av propositionen.

Näringsutskottet behandlar i detta yttrande propositionen och motionerna
i allt utom vad som gäller sotningsväsendet.

Kommunal energiplanering

Lagen (1977:439) om kommunal energiplanering innehåller sedan år
1981 en bestämmelse — 3 § — enligt vilken det i varje kommun skall Finnas
en aktuell plan för att minska oljeanvändningen i kommunen. På grundval
av olika utredningar föreslår regeringen nu att denna förpliktelse för
kommunerna skall utvidgas till att avse en plan för hela energisystemet —
tillförsel, distribution och användning av energi — i kommunen. En
grundtanke är att energiplaneringen skall integreras i den kommunala
planeringen i dess helhet, så att även t. ex. miljöpåverkan och sysselsättningsaspekter
beaktas. Med utgångspunkt i de nationella målen och riktlinjerna
för energipolitiken skall planeringen ta sikte på de lokala förhållandena.
Samverkan mellan kommuner, på basis av frivillighet, är ett
annat viktigt element. Möjligheten till samverkan med industrin betonas
också. Några nya styrmedel att utnyttjas av kommunerna anses inte böra
införas vid detta tillfälle.

Det nu refererade förslaget avstyrks i motion 1984/85:35 (m). Motionärerna
menar att det inte Finns några motiv för ett lagstadgat krav på lokala
energiplaner. Med ambitiösa planer skulle kommuner kunna skada den

1 Riksdagen 1984/85. / 7 sami Nr I y

NU 1984/85:1 y

fria marknadsfunktionen och inskränka företags och enskilda personers
möjligheter att besluta i egna angelägenheter. Kommunerna borde få
förtroendet att själva bestämma i vad mån de behöver bedriva energiplanering.
Den föreslagna lagändringen avvisas också — dock utan något
yrkande — i motion 1984/85:32 (fp). Det är, sägs det här, av tvivelaktigt
värde att kommunernas planering utsträcks till områden där de har ringa
eller ingen möjlighet att engagera sig.

Man går i den förstnämnda motionen ett steg längre än så. Inte heller
den mera begränsade planeringsskyldighet som lagen i sin nuvarande
utformning ålägger kommunerna finns det anledning att behålla, hävdar
motionärerna. För energihushållningen väsentliga åtgärder torde ändå
komma till stånd. Ett andra yrkande i motionen går således ut på att
riksdagen skall upphäva lagen med omedelbar verkan. Ett sådant beslut
skulle få till följd att det inte längre som nu skulle finnas en lagstadgad
skyldighet för vissa konsumenter, producenter och distributörer av energi
att lämna uppgifter till kommunen. Enligt motionärernas bedömning skulle
detta dock inte motverka ett önskvärt samarbete på energiområdet
mellan kommuner och industrier.

I motion 1984/85:33 (c) påyrkas att riksdagen i samband med den
föreslagna ändringen i lagen om kommunal energiplanering skall komplettera
den aktuella paragrafen med en vid utskottsbehandlingen utformad
målangivelse. Denna skulle gå ut på att kommunerna skall verka för
en effektiv energianvändning, innebärande att elenergi på längre sikt
brukas enbart för ”elspecifika” ändamål. Den skulle också uppfordra till
utnyttjande av inhemska förnybara energikällor med så ringa skadlig
miljöpåverkan som möjligt. En liknande tanke kommer till uttryck i motion
1984/85:34 (c). En kommunal energiplan får inte vara ett detaljerat
planhushållningsdokument, sägs det i denna motion. Den bör i stället ange
alternativa vägar för energiförsörjningen och rekommendationer i anslutning
därtill. Framför allt bör energiplanen ta sikte på åtgärder som leder
till effektiviserad energianvändning.

Näringsutskottet anser det väl befogat att föreskrifterna om kommunal
energiplanering ändras på det sätt som regeringen föreslår. Den nu gällande
bestämmelsen om skyldighet för kommunerna att ha planer för minskad
oljeanvändning ter sig i dagens läge alltför snäv. Energiplaneringen
måste, som framhålls i propositionen, präglas av en helhetssyn. Detta
innebär att energisystemet i alla delar måste omfattas av planeringen och
att därvid avvägningen mellan energihushållning och åtgärder för att
tillföra energi blir särskilt viktig. Det innebär också att även andra faktorer
än sådana som i strikt mening är hänförliga till energisystemet måste
uppmärksammas. Propositionens exempel på sådana faktorer — miljöpåverkan
och sysselsättningsaspekter — visar klart hur viktigt det är att
kommunernas energiplanering kommer att ske med ett vidare perspektiv
än den nuvarande bestämmelsen kräver.

NU 1984/85:1 y

Gentemot de kritiska synpunkterna i motionerna 1984/85:35 (m) och
1984/85:32 (fp) bör påpekas att den föreslagna nya bestämmelsen liksom
den hittillsvarande (jfr prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 369) lämnar kommunerna
stor frihet att bestämma form för och innehåll i planeringen på energiområdet.
Kommunerna får inte heller några nya styrmedel i detta sammanhang.
Näringsutskottet kan inte finna att den föreslagna lagändringen ger
underlag för sådana farhågor om marknadsstörande effekter och inskränkningar
i företags och enskilda personers handlingsfrihet som kommer
till uttryck i motion 1984/85:35 (m). En annan sak är att den utvidgade
energiplaneringen kan leda till förändringar i prissättning m. m. som —
helt enligt marknadshushållningens principer — påverkar energiproducenternas
och energikonsumenternas handlande.

En väsentlig funktion hos lagen om kommunal energiplanering är att
den ålägger dem som yrkesmässigt producerar eller distribuerar energi och
dem som i sin verksamhet använder större mängder energi att på begäran
lämna kommunen uppgifter som den behöver för sin planering. Även om
man skulle godta uppfattningen att alla kommuner kan väntas bedriva
erforderlig energiplanering utan någon lagbestämmelse därom leder detta
således inte till slutsatsen att lagen är överflödig. Den lagstadgade uppgiftsskyldigheten
är enligt näringsutskottets mening av betydelse för kommunernas
möjligheter att genomföra en realistisk energiplanering. Visserligen
bör kommunerna i normalfallet kunna få erforderliga uppgifter utan
tvingande föreskrifter. Det torde emellertid vara alltför optimistiskt att tro
att, som hävdas i motion 1984/85:35 (m), ett borttagande av informationsskyldigheten
inte skulle göra det svårare för kommunerna att få fram ett
bra planeringsunderlag. Sammantagna har dessa uppgifter också betydelse
för bedömningar på nationell nivå.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet yrkandet i motion 1984/85:35
(m) om avslag på regeringens förslag till ändring i lagen om kommunal
energiplanering. Härav följer givetvis att utskottet också tillbakavisar motionärernas
yrkande om att lagen skall upphävas.

1 motiveringen för regeringens förslag år 1981 om införande av den nu
gällande föreskriften om kommunala planer för minskning av oljeanvändningen
uttalades (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 370) att riksdagens bifall till då
förordade riktlinjer för energipolitiken skulle ge ett gott underlag för en
konkret planering inom kommunerna i syfte att bryta oljeberoendet. Kommunerna
förutsattes alltså basera sin planering på de energipolitiska principer
som statsmakterna hade antagit som vägledande. Statsmakterna har,
såsom senast konstaterades våren 1984 (NU 1983/84:30 s. 32), tagit sikte
på en utveckling mot ett energisystem baserat på varaktiga, helst förnybara
och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. De har
vidare, bl. a. genom beslut om olika styrande insatser, understrukit att stor
vikt måste läggas vid energihushållning. Häri ligger också naturliga restriktioner
i fråga om utnyttjande av elenergi i stället för andra möjliga ener -

NU 1984/85:1 y

gikällor. En närmare precisering av statsmakternas energipolitiska riktlinjer
sker efter hand i samband med beslut om olika åtgärder i fråga om
produktion av och hushållning med energi.

Mot denna bakgrund är det enligt näringsutskottets uppfattning inte
motiverat att lagen om kommunal energiplanering förses med någon sådan
ändamålsbestämmelse som efterlyses i motion 1984/85:33 (c) eller att
motiven för den nu aktuella lagändringen kompletteras i enlighet med vad
som föreslås i motion 1984/85:34 (c).

I motion 1984/85:35 (m) begärs vidare att riksdagen skall som sin
mening ge regeringen till känna vad som i motionen i övrigt anförts om
kommunal energiplanering. Motionärernas synpunkter på denna planering
har i det väsentliga redovisats och kommenterats i det föregående.
Härutöver kan följande noteras. Motionärerna betecknar det som naturligt
att de kommuner som själva distribuerar energi i form av exempelvis
fjärrvärme eller elkraft planerar för en eventuell framtida utbyggnad och
strukturering av sina distributionsmål. De framhåller också att man vid
allmän stadsplanering bör ta hänsyn till de krav som olika former för
energidistribution kan ställa på t. ex. gatubyggnad.

Om riksdagen, som motionärerna föreslår, skulle upphäva lagen om
kommunal energiplanering skulle den avhända sig en möjlighet att genom
lagändringen och därtill knutna motivuttalanden påverka kommunernas
energiplanering. Det framstår i så fall som mindre meningsfullt att riksdagen
skulle komma med synpunkter på denna planering i en framställning
till regeringen. Det nu avsedda avsnittet i motionen synes inte ha så
specifik innebörd att det motiverar någon särskild framställning till regeringen.
Det angivna motionsyrkandet avstyrks följaktligen av näringsutskottet.

I anslutning till propositionen föreslås i motion 1984/85:34 (c) att riksdagen
som sin mening skall uttala att samhällets stöd till investeringar för
effektivare energianvändning skall utformas enligt de principer som anförs
i motionen. Sammanfattningsvis innebär dessa principer att stödet
skall utformas så ”att det blir ekonomiskt lönsamt för kommuner, företag
och enskilda att göra en rationell avvägning mellan tillförsel av och hushållning
med energi”.

Näringsutskottet har ingenting väsentligt att invända mot en sådan
grundsats. Det finns emellertid, menar utskottet, inte anledning för riksdagen
att i detta sammanhang, när samhällets stödåtgärder på energiområdet
inte är föremål för riksdagens prövning, göra något uttalande i detta
ämne. Det angivna motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I övrigt föranleder det avsnitt i propositionen som avser kommunernas
energiplanering inte några kommentarer från näringsutskottets sida.

NU 1984/85:1 y

Ändring i ellagen

I ellagen — dvs. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar — föreskrivs att den som har områdeskoncession
för yrkesmässig eldistribution är skyldig att, utom i vissa undantagsfall,
leverera ström för alla normala förbrukningsändamål. Till sådana
räknas även värmeförsörjning av byggnader. Ett generellt undantag gäller
dock i områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli
distribuerad. Leverans av ström för värmeförsörjning av en byggnad i ett
sådant område kan inte påfordras för så vitt inte värmeförsörjningen med
större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det system som är
gemensamt för området. I tvistiga fall blir det statens energiverk som får
avgöra om en sådan större fördel — och därmed rätt till elleverans — är
för handen. Bakgrunden till dessa bestämmelser är att kollektiva värmeförsörjningssystem
för sin ekonomi kräver hög anslutningsgrad.

När ström efterfrågas för värmeförsörjning är det ibland för drift av
värmepumpar varigenom såväl spillvärme som andra energiresurser, t. ex.
i luft och vatten utomhus, kan tas till vara, ofta med hög energieffektivitet.
Avvägningsproblemen i fjärrvärme- och naturgasområden kan ställas på
sin spets om värmepumpar i stor utsträckning införs i sådana områden.
Det är, konstaterar föredragande statsrådet i propositionen, från allmän
energipolitisk synpunkt angeläget att användningen av värmepumpar
främjas. Detta skall dock inte innebära att koncessionshavarna skall ha
skyldighet att alltid leverera ström till värmepumpar. 1 propositionen
föreslås en ordning som ger kommunen en väsentlig del av ansvaret för det
val som måste träffas. Enligt en ändring i ellagen skall en elleverantör inte
kunna vägra leverans av ström till värmepumpar i ett fjärrvärme- eller
naturgasområde med mindre än att kommunfullmäktige uttryckligen har
slagit fast att värmepumpar inte bör förekomma i området. Detta förutsätts
ske genom ett riktlinjebeslut som också skall komma till uttryck i den
energiplan som skall krävas enligt den föreslagna ändringen i lagen om
kommunal energiplanering. Redan installerade värmepumpar skall inte
beröras av fullmäktiges beslut. Av specialmotiveringen till den föreslagna
ändringen i ellagen framgår att det är regeringens mening att skyldighet att
leverera ström till en värmepump skall kunna föreligga i ett enskilt fall
trots att fullmäktige har träffat ett sådant beslut som nyss har nämnts. Den
relativa fördelen med att använda värmepump i en byggnad i stället för att
utnyttja det gemensamma systemet skulle då bedömas i enlighet med vad
nyss har sagts.

Tre av motionerna innehåller invändningar mot regeringens förslag på
denna punkt. Enligt motionerna 1984/85:35 (m) och 1984/85:32 (fp) bör
det vara obligatoriskt för elleverantörerna att tillhandahålla ström till
värmepumpar. Detta skulle uttryckligen anges i lagen. 1 den förstnämnda
motionen lämnas förslag till erforderlig lagtext, medan enligt den senare

NU 1984/85:1 y

regeringen bör anmodas lämna ett sådant förslag. En riktigt utformad
taxesättning, är, hävdas det i båda motionerna, tillräcklig som styrinstrument
i syfte att åstadkomma ett rationellt val mellan värmepumpar och
fjärrvärme. Enligt motion 1984/85:34 (c) bör huvudregeln vara att leverans
av ström för drift av värmepumpar inte skall kunna vägras. Det kan
dock, menar motionärerna, finnas skäl att i något fall göra undantag t. ex.
för s. k. uteluftsvärmepumpar, som kräver att stor reservkapacitet finns
tillgänglig vid kall väderlek. Motionärerna vill att lagförslaget vid utskottsbehandlingen
skall omarbetas så att deras önskemål tillgodoses.

Näringsutskottet konstaterar först att propositionens förslag till ändring
i ellagen har vissa formella brister. Det är också önskvärt att den regel som
avses i det nyss refererade avsnittet av specialmotiveringen tydligare kommer
till uttryck i lagtexten. Utskottet framlägger i bilaga 1 ett reviderat
förslag till lagändring, vilket på ett mera tillfredsställande sätt svarar mot
det i propositionen angivna syftet. De önskemål beträffande ellagens
innebörd som framställs i motionerna kan tillgodoses genom ändringar i
utskottets version.

Näringsutskottet finner regeringens förslag till bestämmelser i ellagen
om leverans av ström till värmepumpar välmotiverat. Det ger kommunerna
ett huvudansvar för ställningstagandet till om värmepumpar skall eller
icke skall kunna användas i ett fjärrvärme- eller naturgasområde. Samtidigt
lämnar det rum för prövning hos den centrala energimyndigheten för
den händelse en elabonnent vill hävda att ett kommunalt riktlinjebeslut
inte, av hänsyn till ekonomin i det särskilda fallet, bör kunna åberopas mot
anspråk på elleverans till en viss värmepump. Det argument som i motion
1984/85:34 (c) framförs mot att abonnenterna skulle ha obetingad rätt att
få ström levererad till värmepumpar är enligt näringsutskottets mening
beaktansvärt. Även andra undantag än sådana som avses i denna motion
kan emellertid vara befogade. Näringsutskottet avstyrker således de nu
berörda motionsyrkandena och föreslår att 2 § 4 mom. ellagen ändras i
enlighet med utskottets förslag i bilaga I.

Stockholm den 13 november 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Per
Westerberg (m), Jörn Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén
(c), Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars
Andersson (s) och Hugo Bergdahl (fp).

NU 1984/85:1 y

Avvikande meningar

1. Regeringens förslag till ändring i lagen om kommunal energiplanering

Erik Hovhammar, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering
som börjar med ”Näringsutskottet anser” och slutar med ”skall
upphävas” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i den kritik mot den föreslagna ändringen
i lagen om kommunal energiplanering som uttrycks i motionerna 1984/
85:35 (m) och 1984/85:32 (fp). Ändringen går ut på en opåkallad utökning
av kommunernas planeringsåtgärder och medför uppenbara risker för att
marknadsfunktionen rubbas.

Energifrågorna kan enligt näringsutskottets övertygelse förväntas röna
tillbörlig uppmärksamhet i den kommunala planeringen utan särskilda
lagbestämmelser. Riksdagen bör därför, menar utskottet, inte bara avslå
det nu aktuella lagförslaget utan samtidigt upphäva lagen om kommunal
energiplanering. Erforderligt informationsutbyte mellan kommunerna
och företagen rörande produktion, distribution och konsumtion av energi
bör utan svårighet kunna åstadkommas utan lagstadgad uppgiftsplikt för
företagen. Genom ett ställningstagande i enlighet med vad här sagts tillgodoses
de båda nämnda motionerna i här aktuella delar.

2. Regeringens förslag till ändring i lagen om kommunal energiplanering

Hugo Bergdahl (fp) anser att det avsnitt under rubriken Kommunal
energiplanering som börjar med ”Näringsutskottet anser” och slutar med
”skall upphävas” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer (= avvikande mening 1)

marknadsfunktionen rubbas.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet yrkandet i motion 1984/85:35
(m) om avslag på regeringens förslag i den del som nu är aktuell. Genom
ett sådant ställningstagande tillgodoses också motion 1984/85:32 (fp) i
motsvarande del. Utskottet finner däremot inte att riksdagen har skäl att
upphäva lagen om kommunal energiplanering, såsom också påyrkas i den
förstnämnda motionen. Så länge minskad oljeanvändning framstår som
ett primärt energipolitiskt syfte ter det sig motiverat att varje kommun är
ålagd att ha en aktuell plan för hur detta syfte skall befrämjas inom
kommunen.

3. Ändamålsbestämmelse i lagen om kommunal energiplanering

Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Per-Richard Molén (m),
Lars Ahlström (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser att det avsnitt under
rubriken Kommunal energiplanering som börjar med ”Mot denna” och

NU 1984/85:1 y

slutar med ”motion 1984/85:34 (c)” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill här erinra om detta. Av utskottets ställningstagande
i det föregående till den föreslagna ändringen i lagen om kommunal
energiplanering följer att utskottet avstyrker såväl motion 1984/85:33 (c),
vilken tar sikte på en ytterligare utvidgning av den aktuella lagbestämmelsen,
som det yrkande i motion 1984/85:34 (c) som syftar till ett kompletterande
uttalande av riksdagen om de kommunala energiplanerna.

4. Ändamålsbestämmelse i lagen om kommunal energiplanering

Jörn Svensson (vpk), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att
det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering som börjar med ”1
motiveringen” och slutar med ”motion 1984/85:34 (c)” bort ha följande
lydelse:

Statsmakterna har slagit fast att utvecklingen skall inriktas mot ett
energisystem baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan. De har också, bl. a. genom
beslut om olika styrande insatser, understrukit att stor vikt måste läggas vid
energihushållning. Häri ligger bl. a. att elenergi i ett längre perspektiv inte
bör utnyttjas för ändamål som mera effektivt kan tillgodoses med andra
energikällor. Planeringen på energiområdet måste över huvud taget ha
effektiviserad energianvändning och därvid också minskad miljöpåverkan
som ett grundläggande syfte. Det är naturligt att riksdagen låter sitt beslut
om den av regeringen föreslagna ändringen i lagen om kommunal energiplanering
åtföljas av ett motivuttalande av här angiven innebörd. Detta
bör iakttas vid den slutliga utskottsbehandlingen av lagförslaget. Därigenom
tillgodoses yrkandet i motion 1984/85:34 (c) om att riksdagen skall
ansluta sig till vad som där anförs om kommunal energiplanering och
även, i det väsentliga, önskemålet i motion 1984/85:33 (c).

5. Frivillig kommunal energiplanering

Erik Hovhammar, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering
som börjar med ”Om riksdagen” och slutar med ”av näringsutskottet”
bort ha följande lydelse:

I samband med ett beslut om upphävande av lagen om kommunal
energiplanering bör riksdagen genom ett uttalande till regeringen — vilket
på lämpligt sätt kan göras känt för kommunerna — markera vikten av en
frivillig energiplanering inom de ramar som anges av varje kommuns
speciella förhållanden. Det nyss refererade avsnittet i motion 1984/85:35
(m) utgör ett lämpligt underlag för ett sådant uttalande. Näringsutskottet
tillstyrker alltså det senast citerade yrkandet i denna motion.

NU 1984/85:1 y

6. Samhällets stöd till investeringar på energiområdet

Jörn Svensson (vpk), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att
det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering som börjar med
”Näringsutskottet har” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i motionärernas resonemang, vilket väl
överensstämmer med vad föredragande statsrådet anför i propositionen,
och finner det angeläget att riksdagen i ett uttalande till regeringen markerar
sin anslutning till de av dem angivna principerna för samhällets stöd
till investeringar på energiområdet.

7. Ändring i ellagen

Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Per-Richard Molén (m),
Lars Ahlström (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser att det avsnitt under
rubriken Ändring i ellagen som börjar med ”Näringsutskottet finner” och
slutar med ”i bilaga 7” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar den uppfattning beträffande leverans av ström till
värmepumpar som kommer till uttryck i motionerna 1984/85:35 (m) och
1984/85:32 (fp) och ansluter sig sålunda också till den huvudprincip som
anges i motion 1984/85:34 (c). Regeringens förslag innebär att kommunerna
helt opåkallat får befogenhet att med vagt utformade riktlinjebeslut
medverka till att många fastighetsägare berövas möjligheten att använda
värmepumpar. Kommunerna kan sålunda slå vakt om vissa energileverantörers
monopolställning på ett sätt som i många fall kan motverka ett
rationellt val av uppvärmningsmetod och leda till ökad ekonomisk belastning
på enskilda konsumenter. En riktigt utformad taxesättning är, såsom
klargörs i motionerna 1984/85:35 (m) och 1984/85:32 (fp), tillräcklig som
styrinstrument på detta område. Näringsutskottet avstyrker regeringens
förslag till ändring i ellagen och föreslår att 2 § 4 mom. i denna utformas
i enlighet med det alternativa förslag som framläggs i bilaga 2. Detta
bygger på den omredigering av regeringens förslag som utskottet har
presenterat i bilaga 1 och tillgodoser önskemålen i de båda sistnämnda
motionerna.

8. Ändring i ellagen

Jörn Svensson (vpk), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att
det avsnitt under rubriken Ändring i ellagen som börjar med ”Näringsutskottet
finner” och slutar med ”i bilaga I" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vänder sig liksom motionärerna mot att kommunerna
skulle — vilket är innebörden av regeringens förslag — få befogenhet att
med vagt utformade riktlinjebeslut medverka till att många fastighetsägare
berövas möjligheten att använda värmepumpar. Huvudregeln måste, så -

NU 1984/85:1 y

som framhålls i motion 1984/85:34 (c), självklart vara att elabonnenterna
inte skall kunna förvägras leverans av ström för drift av värmepumpar. Det
enda undantag från denna regel som ter sig motiverat — i enlighet med det
nyss refererade resonemanget i denna motion — avser uteluftsvärmepumpar
eller motsvarande i fjärrvärme- och naturgasområden. Det aktuella
lagrummet, 2 § 4 mom. ellagen, bör följaktligen kompletteras med en
bestämmelse som möjliggör att elleverans till sådana värmepumpar får
vägras efter beslut av kommunfullmäktige. Det bör ankomma på regeringen
att framlägga förslag till en sådan lagändring i så god tid att den kan
träda i kraft vid den i propositionen angivna tidpunkten, den 1 april 1985.
Regeringens nu föreliggande förslag till ändring i ellagen bör avslås.

NU 1984/85:1 y

Bilaga I

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall ha nedan angivna

lydelse.

Regeringens förslag

4 mom. Den som innehar områdeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att, om inte särskilda
skäl finns till undantag, tillhandahålla
ström åt var och en som
inom området behöver den för normalt
förbrukningsändamål. Sådan
skyldighet föreligger dock inte om
strömmen är avsedd att användas
för värmeförsörjning av byggnad
inom ett område där fjärrvärme eller
naturgas distribueras eller avses
bli distribuerad och om värmeförsörjningen
inte med större förde! kan
tillgodoses med elenergi än med det
för området gemensamma systemet.
För att vägra leverans av ström för
värmepumpar inom ett sådant område
krävs att kommunfullmäktige
har beslutat att värmepumpar inte
bör förekomma inom området. Har
dessförinnan leverans av el till en
värmepump påbörjats är dock elleverantören
skyldig att tillhandahålla
ström till värmepumpen så länge den
är i bruk.

Utskottets förslag

4 mom. Den som innehar områdeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att tillhandahålla
ström åt var och en som inom
området behöver den för normala
förbrukningsändamål, om inte annat
följer av andra stycket eller det
finns särskilda skäl till undantag.

Inom ett område där fjärrvärme
eller naturgas distribueras eller avses
bli distribuerad föreligger inte
skyldighet att leverera ström för värmeförsörjning
av en byggnad, om
strömmen är avsedd för värmeförsörjning
på något annat sätt än med
värmepump eller om strömmen är
avsedd för en värmepump men värmepumpar,
enligt riktlinjer som
kommunfullmäktige har beslutat,
inte bör förekomma inom området.
Trots detta föreligger dock skyldighet
att leverera ström, om värmeförsörjningen
av byggnaden med större
fördel kan tillgodoses med elenergi
än med det för området gemensamma
systemet. Har ström till en värmepump
börjat tillhandahållas före
fullmäktiges beslut gäller skyldighet
att leverera så länge värmepumpen
är i bruk.

'Senaste lydelse 1981:1352.

NU 1984/85:1 y

Regeringens förslag

Den som innehar linjekoncession
är skyldig att, om det är förenligt
med koncessionens ändamål,
leverera eller överföra ström åt en
innehavare av områdeskoncession,
i den mån det behövs för att denne
skall kunna fullgöra sina förpliktelser
enligt första stycket. Sådan skyldighet
att leverera eller överföra
ström föreligger även i övrigt gentemot
förbrukare, vars verksamhet
är av större betydelse för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta morn., prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Utskottets förslag

Den som innehar linjekoncession
är skyldig att, om det är förenligt
med koncessionens ändamål,
leverera eller överföra ström åt en
innehavare av områdeskoncession,
i den mån det behövs för att denne
skall kunna fullgöra sina förpliktelser
enligt första och andra styckena.
Sådan skyldighet att leverera eller
överföra ström föreligger även i övrigt
gentemot förbrukare, vars
verksamhet är av större betydelse
för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta moment, prövas av den myndighet
som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

NU 1984/85:1 y

Bilaga 2

(tillhör avvikande mening 7)

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall ha nedan angivna
lydelse.

Regeringens förslag Alternativt förslag

2 §'

4 mom. Den som innehar områdeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att, om inte särskilda
skäl finns till undantag, tillhandahålla
ström åt var och en som
inom området behöver den för normalt
förbrukningsändamål. Sådan
skyldighet föreligger dock inte om
strömmen är avsedd att användas
för värmeförsörjning av byggnad
inom ett område där fjärrvärme eller
naturgas distribueras eller.avses
bli distribuerad och om värmeförsörjningen
inte med större fördel
kan tillgodoses med elenergi än
med det för området gemensamma
systemet. För att vägra leverans av
ström för värmepumpar inom ett sådant
område krävs att kommunfullmäktige
har beslutat att värmepumpar
inte bör förekomma inom området.
Har dessförinnan leverans av el
till en värmepump påbörjats är dock
elleverantören skyldig att tillhandahålla
ström till värmepumpen så
länge den är i bruk.

Den som innehar linjekoncession är skyldig att, om det är förenligt med
koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt en innehavare av
områdeskoncession, i den mån det behövs för att denne skall kunna
fullgöra sina förpliktelser enligt första stycket. Sådan skyldighet att leverera
eller överföra ström föreligger även i övrigt gentemot förbrukare, vars
verksamhet är av större betydelse för det allmänna.

1 Senaste lydelse 1981:1352.

NU 1984/85:1 y

Regeringens förslag

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta mom., prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Alternativt förslag

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta moment, prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.