yttr 1984/85 nu10y y (Yttrande 1984/85:nu10y)

NU 1984/85:10 y

Näringsutskottets yttrande
1984/85:10 y

om livsmedelsindustri och livsmedelshandel (prop. 1984/85:166 delvis)

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:166 om livsmedelspolitiken jämte motioner med anledning
härav, allt såvitt avser frågor om industri- och handelsleden.

Regeringen har genom propositionen bl. a. berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad som där (s. 69 f.) anförs om industri- och handelsleden i
livsmedelskedjan. Näringsutskottet kommenterar i det följande propositionen
i denna del och därjämte synpunkter i fyra av de motioner som har väckts
med anledning av propositionen och i en till jordbruksutskottet hänvisad
motion från allmänna motionstiden. Dessa fem motioner redovisas i det
följande.

Fem motioner från allmänna motionstiden, vilka rör frågor om livsmedelsindustrin,
har tidigare hänvisats till näringsutskottet. Näringsutskottet
behandlar i detta sammanhang även dessa motioner, som också redovisas i
det följande, och överlämnar dem, under förutsättning av jordbruksutskottets
medgivande, till jordbruksutskottet med detta yttrande.

Propositionen

Livsmedelssektorn fungerar i vårt samhälle inte på ett i alla avseenden
tillfredsställande sätt, sägs det i propositionen. Den starka koncentrationen i
förädlings- och handelsleden anses bidra till detta. Denna koncentration
medför risker för konkurrensbegränsningar, ökar sårbarheten och förvärrar
den regionala obalansen.

Konsumentpriset på livsmedel beror på effektiviteten i alla leden, anförs
det vidare. En åtgärd som sänker kostnaderna i ett led i livsmedelskedjan kan
motverkas av otillräcklig konkurrens eller överkapacitet i ett annat led.
Detta nämns som ett av flera samband som gör att livsmedelskedjan måste
ses som en helhet. Regeringen har därför i propositionen velat samordna
samhällets syn på produktionen och distributionen av livsmedel och de
samhälleliga åtgärder som berör livsmedelssektorn i en gemensam livsmedelspolitik.

Målet för denna livsmedelspolitik formuleras på följande sätt:

Ett huvudmål för livsmedelspolitiken bör således vara att trygga vårt lands

livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig .

Som likställda delmål under det nyss angivna huvudmålet bör vidare gälla att
konsumenterna får tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och

1 Riksdagen 1984/85. 17sami. Nr 10 y

NU 1984/85:10 y

att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard.
Verksamheten i livsmedelskedjans alla led bör bedrivas så effektivt och
rationellt som möjligt samtidigt som andra viktiga samhälleliga krav beaktas

Det livsmedelspolitiska synsätt som föreslås innebär att de traditionella
jordbrukspolitiska medlen får samverka med samhällets insatser i förhållande
till industri- och handelsleden, med konsumentpolitik i övrigt samt med
beredskapsplanering och andra åtgärder till en samlad livsmedelspolitik.

I propositionen redovisas (s. 24 f.) uppgifter om saluvärde, sysselsättning
och struktur inom industri- och handelsleden.

Livsmedelsindustrin sysselsatte år 1982 ca 70 000 personer, motsvarande
ca 9 % av antalet sysselsatta inom tillverkningsindustrin. Saluvärdet på
livsmedelsindustrins produktion (exkl. spritdrycks- och tobaksindustri) var
51 miljarder kronor och förädlingsvärdet 15 miljarder kronor.

En stark koncentration till färre och större anläggningar har varit
utmärkande för utvecklingen under efterkrigstiden. Också i fråga om
ägandet har utvecklingen präglats av en fortgående koncentration. Ett fåtal
stora ägargrupper dominerar. Lantbrukskooperationen är störst och svarar
för 45 % av livsmedelsindustrins totala produktion. Den privata svenskägda
industrin har en andel av ca 31 %, konsumentkooperationen ca 12 %, de
utlandsägda företagen ca 7 % och staten ca 6 %.

Beträffande handelsledet framhålls bl. a. att drygt 75 % av partihandeln
med dagligvaror förmedlas via de tre stora handelsblocken KF, ICA och
DAG AB. Blockens andel har därmed ökat betydligt - år 1973 var den 52 %.
Inom detaljhandeln har butiksstrukturen förändrats kraftigt i riktning mot
ökad stordrift. År 1950 fanns närmare 30 000 butiker inom dagligvaruområdet.
År 1982 var motsvarande siffra knappt 9 000.

Uppgifter redovisas om industri- resp. handelsledets andelar av
livsmedelsutgifterna. År 1983 var dessa andelar 17 % resp. 24 %. Andelarna
var ungefär desamma för sådana livsmedel som i råvaruledet omfattades av
jordbruksprisregleringen och för övriga livsmedel. Den allmänna bilden är,
påpekas det, att jordbrukets andel av matkronan sjunker.

Den starka koncentrationen av ägandet såväl inom livsmedelsindustrin
som inom distribution och handel uppmärksammas i propositionen. Behovet
av en väl fungerande konkurrens understryks. Även koncentrationen av
tillverkningen till större och färre produktionsenheter och utvecklingen mot
stordrift också när det gäller distributionscentraler och butiker påtalas.
Vidare betonas att det för att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel till
rimliga priser är viktigt att tillverkningen och distributionen fungerar
effektivt.

Eftersom industri- och handelsleden spelar en viktig och ökande roll inom
livsmedelskedjan i fråga om sysselsättning och värde liksom med avseende på
de slutliga konsumentpriserna på livsmedel finns det enligt propositionen
anledning att i ökad utsträckning uppmärksamma dessa led. Det framhålls

NU 1984/85:10 y

som angeläget att det statistiska underlaget förbättras och att forskning
rörande livsmedelsindustrins och handelns förhållanden prioriteras. I propositionen
aviseras vidare att en översyn av de konsumentekonomiska följderna
av koncentration och stordrift skall genomföras i anslutning till en
planerad samlad utvärdering av livsmedlens kvalitet. Dessutom meddelas att
en utredning kommer att tillsättas med uppgift att ytterligare belysa
förhållandena inom industri- och handelsleden. Särskilt skall härvid studeras
vilka effekter den starka ägarkoncentrationen har för konkurrensförhållandena
inom livsmedelskedjan.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen är det fyra
som näringsutskottet kommenterar.

I motion 1984/85:3098 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga, (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående vikten av konkurrens i förädlingsledet.

De övriga tre motionerna är:

1984/85:3089 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c),

1984/85:3093 av Lars Werner m. fl. (vpk) och

1984/85:3104 av Ulf Adelsohn m. fl. (m).

Motioner från allmänna motionstiden

Den till jordbruksutskottet hänvisade motion från allmänna motionstiden
som behandlas här är

1984/85:1509 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari - med motivering i
motion 1984/85:1505 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts angående konkurrensbegränsning inom
jordbrukets förädlingsled.

De motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till näringsutskottet
och med detta yttrande överlämnas till jordbruksutskottet är
följande:

1984/85:645 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare
utredning om industri- och handelsledet för jordbruks- och livsmedelspolitikens
område,

1984/85:1101 av Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m), vari -med motivering i motion 1984/85:1090- hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om utrikeshandelspolitiska initiativ för att
främja exporten av livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
1* Riksdagen 1984185.17sami. Nr 10 y

NU 1984/85:10 y

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
näringspolitiska åtgärder för att öka exporten av livsmedel,

1984/85:1502 av Ingemar Hallenius m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utvecklingsarbete för livsmedelsindustrin i Skaraborgs län,

1984/85:2700 av Eric Jönsson m. fl. (s), såvitt avser hemställan (2) att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
livsmedelsindustrin i Skåne,

1984/85:2743 av Karin Israelsson (c), och Pär Granstedt (c), vari - med
motivering i motion 1984/85:2742 - hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen i uppdrag att komplettera LMK [1983 års livsmedelskommitté]
med en genomgång av prisbildningen i hela livsmedelskedjan.

Översikt av motionernas innehåll

I moderata samlingspartiets partimotion 1984/85:3104 uppmärksammas
möjligheterna och anges förutsättningarna för en ökad avsättning av
livsmedel på export. I folkpartiets partimotion 1984/85:3098 behandlas
koncentrationstendenserna i livsmedelskedjans industri- och handelsled.
Motionärerna understryker vikten av att den utredning i ämnet som aviseras i
propositionen kommer till stånd snarast. Med anledning av samma utredningsplaner
sägs i centerpartiets partimotion 1984/85:3089 att man saknar en
utredning som på allvar kunde ta ett samlat grepp över hela livsmedelskedjan.
Koncentrationstendenserna uppmärksammas också i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 1984/85:3093. Motionärerna utvecklar emellertid
inte sina synpunkter där utan hänvisar till sin motion i ämnet från den
allmänna motionstiden. Denna motion, 1984/85:645, utmynnar i krav på
ytterligare utredning av industri- och handelsleden alltifrån insatsvaruledet
till livsmedelshandeln. Vidare föreslås ett ökat konsumentinflytande över
matpengarna. Ytterligare utredningar krävs också i motion 1984/85:2743 (c).
Där önskas en genomgång av prisbildningen i hela livsmedelskedjan. De
mindre företagens möjligheter att hävda sig på en marknad som domineras
av ett fåtal stora livsmedelsgrossister borde uppmärksammas, sägs det i
motion 1984/85:2700 (s), som också utmynnar i önskemål om ett särskilt
program syftande till att främja livsmedelsexport från Skåne.

Möjligheterna till ökad export av livsmedel uppmärksammas generellt i
motion 1984/85:1101 (m), som bl. a. innehåller förslag till en samlad statlig
strategi för att exporten av förädlade livsmedel skall främjas. I motionen
anges också hur förutsättningarna för en ökad export kan förbättras genom
andra åtgärder inom ramen för näringspolitiken.

Särskilda insatser inriktade på de mindre och medelstora jordbruks- och
livsmedelsföretagen i Skaraborgs län förespråkas i motion 1984/85:1502 (c).

NU 1984/85:10 y

Näringsutskottet

Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan

I propositionen redovisas samspelet och beroendet mellan de olika leden i
livsmedelskedjan när det gäller produktionen och distributionen av livsmedel.
Målen för livsmedelspolitiken formuleras och utvecklas närmare utifrån
detta synsätt. Av intresse från näringsutskottets utgångspunkter är framför
allt konsumentmålet. Under huvudmålet - att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning
- uppställs detta som ett av två likställda mål och formuleras så att
konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga
priser. Regeringen understryker att det, för att detta mål skall nås, är
nödvändigt att rationell produktion bedrivs i alla livsmedelskedjans led. De
struktur- och ägarförhållanden m. m. som utmärker industri- och handelsleden
gör det enligt propositionen motiverat att mot nu angivna bakgrund låta
ytterligare utreda dessa led.

Näringsutskottet finner det värdefullt att livsmedelspolitiken utformas
utifrån en samlad syn på de olika länkarna i livsmedelskedjan. Härigenom
kan den industriella livsmedelsproduktionen resp. distributionen och handeln
ses i ett bredare sammanhang och deras relativa betydelse uppskattas
rätt.

Det är, anser näringsutskottet, uppenbart att industri- och handelsleden
har en betydelsefull roll att spela när det gäller att uppnå konsumentmålet
inom livsmedelspolitiken. Som påpekas i propositionen har dessa led en
andel av ca 40 % av konsumenternas livsmedelsutgifter. För sådana livsmedel
som i råvaruledet omfattas av jordbruksprisregleringen är denna andel
större än jordbrukets andel. Detta faktum utgör i sig ett tillräckligt skäl för att
industri- och handelsleden bör ägnas ökad uppmärksamhet. Ägarkoncentration
och stordriftstendenser inom bägge leden förstärker ytterligare motiven
härför. Dessa förhållanden är enligt näringsutskottets mening viktiga att
studera både därför att de kan ha betydelse när det gäller att nå det nyss
nämnda konsumentmålet och därför att de i ett bredare näringspolitiskt
perspektiv kan återverka på resursfördelning och effektivitet i ekonomin.
Det är från samtliga nu nämnda utgångspunkter angeläget att produktion och
distribution bedrivs rationellt och att det inom industri- och handelsleden
finns en väl fungerande konkurrens.

Det är därför enligt näringsutskottets mening tillfredsställande att regeringen
i två avseenden aviserar fördjupade utredningar om industri- och
handelsleden. Dels avses de konsumentekonomiska följderna av koncentration
och stordrift blir studerade, dels skall förhållandena inom industri- och
handelsleden belysas ytterligare med särskild tonvikt på hur den starka
ägarkoncentrationen påverkar konkurrensförhållandena inom livsmedelskedjan.

Det som anförs i propositionen i denna del motsägs inte i någon av de
aktuella motionerna. Det får uttryckligt stöd i motion 1984/85:3098 (fp). Där

NU 1984/85:10 y

anförs att det finns anledning att i fortsättningen noga följa den utveckling
mot allt starkare koncentration som sker i förädlings- och distributionsleden.
Motionärerna instämmer i och understryker det som sägs i propositionen om
betydelsen av en väl fungerande konkurrens i industriledet. De finner det
angeläget att den utredning om effekterna av ägarkoncentrationen i industrioch
handelsleden som aviseras kommer till stånd snarast. De lämnar också
synpunkter på lantbrukskooperationens dominerande ställning i vissa industriled.
Till detta återkommer näringsutskottet strax. Motionen utmynnar i
förslag att riksdagen skall göra ett särskilt uttalande till regeringen om vikten
av konkurrens i förädlingsledet.

Vikten av en väl fungerande konkurrens inom industri- och handelsleden
understryks i propositionen. Näringsutskottet har nyss gett uttryck för
samma uppfattning och uttalat tillfredsställelse över att fördjupade utredningar
inom området kommer att ske. Det finns enligt utskottets mening
inget behov av att riksdagen gör ett särskilt uttalande till regeringen av den
innebörd som förespråkas i motion 1984/85:3098 (fp).

Det förhållandet att större delen av konsumenternas matpengar inte går
till jordbruket utan till industri- och handelsleden före och efter jordbruket
uppmärksammas i motion 1984/85:645 (vpk). Dessa led domineras av
monopolföretag och kännetecknas av en snabb koncentration, säger motionärerna.
De anser att det är nödvändigt med ökad insyn och kontroll i
monopolen och de koncentrerade företagen i de nu nämnda leden. Detta
gäller tillförseln av bl. a. handelsgödsel, bekämpningsmedel och maskiner till
jordbruket samt livsmedelsindustrin, de stora livsmedelsgrossisterna och
livsmedelsdetaljhandeln. Industri- och handelsleden bör ytterligare utredas,
anförs det vidare i motionen. Även förpacknings- och transportmedlens
andel i matpriserna borde klarläggas. För att konsumentinflytandet över
matpengarna skall öka borde bl. a. prövas att inrätta konsumentdelegationer
inom statens pris- och kartellnämnd (SPK). I större utsträckning borde också
priskontroll, prisövervakning och prisstopp användas. Företagen måste då
förhandla om sina krav på prishöjningar. Konsumenterna skulle på så sätt få
möjlighet till insyn och påverkan. I motionen påyrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som anförts i motionen om ytterligare utredningar
avseende industri- och handelsleden.

Vissa likheter med den nu nämnda motionen har motion 1984/85:2743 (c),
vars motivering finns i motion 1984/85:2742. Där uttrycks besvikelse över att
1983 års livsmedelskommitté har ägnat för liten uppmärksamhet åt de
kostnader som uppkommer i förädlings- och handelsleden av livsmedelskedjan.
Kommittén har, säger motionärerna, inte heller uppmärksammat
skattens prishöjande effekt. Sammanlagt utgör de nämnda komponenterna,
åtminstone för vissa varor, mer än hälften av varans pris. Motionärerna anser
att regeringen borde komplettera livsmedelskommitténs arbete med en
genomgång av prisbildningen i hela livsmedelskedjan. Utan särskilt yrkande

NU 1984/85:10 y

anförs i motion 1984/85:3089 (c) att man saknar en utredning som på allvar
kunde ta ett samlat grepp över hela livsmedelskedjan.

Näringsutskottet vill först erinra om att insyn i och kontroll av monopol
och koncentrerade företag, något som önskas i motion 1984/85:645 (vpk),
kan ske genom de pris- och konkurrensövervakande myndigheterna. Till
denna fråga återkommer näringsutskottet i ett följande avsnitt. I det nu
aktuella sammanhanget tar utskottet upp dels yrkandena i denna motion och
i motion 1984/85:2743 (c) om ytterligare utredningar i vissa avseenden av
industri- och handelsleden, dels det som - utan att utmynna i särskild
hemställan- sägs i motion 1984/85:645 (vpk) om former för ökat konsumentinflytande.

De två motioner som innehåller konkreta yrkanden om utredningar
avseende industri- och handelsleden av livsmedelskedjan har väckts under
allmänna motionstiden. Härefter har regeringen i propositionen om livsmedelspolitiken
aviserat att ytterligare utredningar skall göras när det gäller just
dessa slag av näringsverksamhet. Bl. a. kommer effekterna av koncentrationstendenserna
på konkurrensförhållandena inom livsmedelskedjan och
de konsumentekonomiska följderna av koncentration och stordrift att
utredas. Näringsutskottet finner med hänsyn härtill att motionärernas
önskemål i huvudsak är tillgodosedda. Näringsutskottet anser också att talet i
motion 1984/85:3089 (c) om avsaknaden av en utredning med samlat grepp
över hela livsmedelskedjan saknar grund med tanke på det omfattande
utredningsarbete som har gjorts och de kompletteringar som nu kommer att
ske.

Det framgår inte uttryckligen att utredningsarbetet skall omfatta också det
s. k. insatsvaruledet i livsmedelskedjan. Också detta led borde enligt motion
1984/85:645 (vpk) inbegripas i den utredning som där förordas. Med tanke på
den helhetssyn på livsmedelssektorn som regeringen har låtit prägla överväganden
och förslag i propositionen synes det näringsutskottet naturligt att
också frågan om avgränsningen av det kommande utredningsuppdraget
prövas i ett sådant perspektiv.

Vad gäller önskemålen i motion 1984/85:2743 (c) om en genomgång av
prisbildningen i hela livsmedelskedjan vill näringsutskottet först erinra om
att livsmedelskommittén har låtit utreda hur stora andelar av konsumenternas
livsmedelsutgifter som olika led av livsmedelskedjan svarar för. De
utredningar som regeringen aviserar om industri- och handelsleden i
livsmedelskedjan kan förväntas ge kompletterande information om prisbildningen.
Därmed torde motionärernas önskemål åtminstone delvis komma
att bli tillgodosedda. Något uttalande av riksdagen i ämnet anser näringsutskottet
med hänsyn till det nu sagda inte behövligt.

Näringsutskottet vill med anledning av de aktuella motionerna också
erinra om att livsmedelsindustrin och olika sektorer av denna tidigare har
utretts av SPK och av statens industriverk. SPK följer också fortlöpande
strukturutvecklingen inom bl. a. parti- och detaljhandel och redovisar

NU 1984/85:10 y

utvecklingen av marginaler m. m. inom handeln. Livsmedelssektorns förädlings-
och distributionsled får anses höra till de sektorer av svenskt näringsliv
som i särskild grad uppmärksammas av de statliga utredningsorganen.

Vad så gäller förslaget i motion 1984/85:645 (vpk) om ett ökat konsumentinflytande
över livsmedelspriserna vill näringsutskottet från sina utgångspunkter
anföra följande.

Av propositionen framgår (s. 78) att en översyn skall göras av konsumentdelegationens
sammansättning och arbetsformer i syfte att stärka
konsumentintresset inom jordbruks- och fiskprisregleringen. Att finna
former för konsumentinflytande i livsmedelskedjans senare led, dvs. inom
industri och handel, sägs också vara angeläget. Konsumentinflytandet skulle
här kunna förstärkas genom förbättrad konsumentinformation.

Med hänsyn till det nu nämnda och till den prisövervakning och aktiva
utredningsverksamhet inom livsmedelsområdet som SPK svarar för anser
näringsutskottet att inte heller denna del av motion 1984/85:645 (vpk) bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Näringsutskottet behandlar slutligen i det nu aktuella sammanhanget
motion 1984/85:2700 (s). I denna uppmärksammas den starka koncentration
som råder i distributionsledet av livsmedelskedjan genom dominansen för
KF, ICA och DAGAB. Småföretagen inom livsmedelsindustrin kan, anför
motionärerna, inte alltid anpassa sin produktion till de särskilda krav i fråga
om t. ex. transporttålighet, hållbarhet, produktionsvolym och prisflexibilitet
som de stora distributörerna ställer. Mot bakgrund av behovet av ökad
förädling av livsmedel borde de mindre livsmedelsföretagens roll och
möjligheter närmare utredas. I det sammanhanget borde också uppmärksammas
i vad mån de stora grossisternas inköpspolitik påverkar de mindre
företagens försäljningsmöjligheter.

Åter vill näringsutskottet här hänvisa till att konkurrensfrågorna inom
bl. a. livsmedelssektorns distributions- och handelsled kommer att utredas
ytterligare. Att just den problematik som uppmärksammas av motionärerna
skall studeras särskilt nämns visserligen inte uttryckligen i propositionen.
Det förefaller dock självklart att den kommer att aktualiseras i utredningsarbetet.
Utskottet noterar också jordbruksminister Svante Lundkvists uttalande
i propositionen (s. 71) att det är angeläget med en decentralisering av
besluten i inköps- och marknadsföringsfrågor inom handeln för att motverka
riskerna för en försämrad konkurrens. Handeln bör också, anför han,
eftersträva att ge olika producenter likvärdiga möjligheter att distribuera
varor till butikerna.

Med hänsyn till det nu sagda anser näringsutskottet att riksdagen inte
behöver vidta någon åtgärd för att de grundläggande syftena med motion
1984/85:2700 (s) skall bli tillgodosedda i här aktuell del.

NU 1984/85:10 y

Särskilda konkurrensbegränsningsfrågor

Det utredningsarbete som regeringen aviserar skall bl. a. avse effekterna
av den starka ägarkoncentrationen. I några av motionerna finns resonemang
som nära knyter an till det planerade utredningsarbetet men som också är
särskilt riktade till de pris- och konkurrensövervakande myndigheterna.
Näringsutskottet vill något kommentera dessa uttalanden.

I folkpartiets partimotion 1984/85:1505 uppmärksammas en rad företeelser
i samhället som enligt motionärerna hotar marknadsekonomin. Olika
åtgärder föreslås i syfte att denna skall stärkas. En företeelse som uppmärksammas
är de konkurrensbegränsningar inom jordbrukets förädlingsled som
sägs följa av den kraftiga dominansen för de lantbrukskooperativa företagen.
I motionen nämns bl. a. risken för att konkurrenssnedvridande effekter kan
uppstå genom att lantbrukskooperativa företag som är verksamma i förädlingsledet
kan använda prisregleringsmedel för att täcka kostnader i vidareförädlingen.
Genom en felaktig prissättning kan andra företag konkurreras
ut. Vidare kan utanförstående företag förvärvas med hjälp av prisregleringsmedel.
Enligt motionärerna är det väsentligt att SPK och näringsfrihetsombudsmannen
(NO) bevakar att de angivna monopolliknande förhållandena
så långt möjligt begränsas. De anser också att motsvarande uppmärksamhet
som har ägnats konkurrensförhållandena inom köttbranschen - som år 1982
blev föremål för ett beslut av marknadsdomstolen - borde riktas mot andra
delar av livsmedelsmarknaden, t. ex. knäckebrödstillverkningen och bryggerinäringen.
Det här aktuella yrkandet framställs i motion 1984/85:1509.

Också i motion 1984/85:3098 (fp), som har väckts med anledning av
propositionen, uppmärksammas lantbrukskooperationen särskilt och anförs
att dess dominans inom t. ex. mejeri- och slaktleden är starkt oroande.

Med anledning av vad som sägs i motionerna vill näringsutskottet erinra
om vad jordbruksministern i propositionen (s. 70) uttalar om lantbrukskooperationen.
Han säger där att det är viktigt att lantbrukskooperationen
inte utnyttjar sin dominerande ställning i vissa branscher på ett otillbörligt
sätt och att detsamma självfallet skall gälla även övriga livsmedelsföretag
med en liknande ställning. Vidare anförs att lantbrukskooperationen i
konkurrenshänseende skall bedömas enligt samma normer och från samma
utgångspunkter som allmänt gäller enligt konkurrenslagstiftningen.

Näringsutskottet ansluter sig till det nu sagda och erinrar om att utskottet i
sitt betänkande våren 1984 om kooperationens kapitalförsörjning (NU
1983/84:24 s. 8) gjorde ett uttalande av liknande innebörd.

Näringsutskottet vill som kommentar till de nu nämnda motionerna
ytterligare hänvisa till vad som i propositionen (s. 57) sägs i anslutning till
förslag om i vilket led prisregleringarna skall sättas in. Nuvarande ordning,
enligt vilken prisregleringen i huvudsak avser partiledet för animalieprodukter
och odlarledet för vegetabilieprodukter, föreslås bestå. I propositionen
föreslås emellertid att företag med integrerad produktion snarast möjligt

NU 1984/85:10 y

skall dela upp redovisningen mellan verksamhet inom och verksamhet utom
prisregleringsledet. Vidare förordas att berörda företag inom förädlingsindustrin
frivilligt prövar möjligheterna att dela upp verksamheten i fristående
juridiska enheter.

Näringsutskottet konstaterar att sådana förändringar skulle ligga i linje
med de grundläggande syftena med motionerna i här aktuell del.

I motion 1984/85:1509 (fp) understryks betydelsen av att NO och SPK
agerar i syfte att konkurrensbegränsningarna inom jordbrukets förädlingsled
skall minskas. Motionärerna pekar också ut ett par områden av livsmedelsmarknaden
som enligt deras uppfattning bör bli föremål för särskild
uppmärksamhet. Ökad insyn och kontroll i monopolen och de koncentrerade
företagen inom livsmedelskedjan alltifrån insatsvaruledet till livsmedelshandeln
efterlyses vidare i motion 1984/85:645 (vpk).

Den lagstiftning som här är aktuell utgörs av dels konkurrenslagen
(1982:729), dels lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden. Ansvariga myndigheter är NO och SPK. SPK utför
ofta på NO:s uppdrag utredningar som är nödvändiga för NO:s verksamhet.
Näringsutskottet anser att det bör ankomma på NO att avgöra vilka
konkurrensbegränsande företeelser som motiverar en närmare granskning
från ämbetets sida. Nämnas kan att NO under senare år har granskat
överenskommelser eller företagsförvärv inom bl. a. köttbranschen, kvarnoch
bageriindustrin samt fodermedels-, handelsgödsels- och lantbruksmaskinbranscherna.
Marknadsförhållandena avseende ogräsbekämpningsmedel
och handelsgödsel har vidare nyligen utretts av SPK för NO:s räkning.
Struktur och konkurrens på dryckesmarknaden är ett av de utredningsprojekt
som för närvarande bedrivs inom SPK.

Med hänsyn till det nu sagda finner näringsutskottet att motionerna
1984/85:1509 (fp), 1984/85:3098 (fp) och 1984/85:645 (vpk) inte börföranleda
någon åtgärd från riksdagens sida i de delar som här har berörts.

Export

I motion 1984/85:3104 (m) anförs bl. a. att det är angeläget att jordbruket
liksom näringslivet i övrigt så långt möjligt befrias från hämmande regleringar
och ingrepp i näringsutövningen. Motionärerna anser att nuvarande
regleringar inom jordbruket måste minska. Jordbrukets lönsamhetsproblem
kan, anförs det vidare, lösas på två sätt. Det ena skulle vara att lönsamheten
inom jordbruk och förädlingsindustri bringas ned till en sådan nivå att ett
stort antal företag lämnar marknaden. De som blir kvar skulle då endast
producera för hemmamarknadens behov. Det andra - som motionärerna
förordar - skulle innebära att avsättningen av svenska livsmedel inom landet
ökas och att bättre priser erhålls för exportkvantiteterna. Livsmedelsexporten
måste då inriktas på långsiktiga kontrakt med så goda villkor som möjligt.
Beträffande möjligheterna till export av animaliska produkter har motionä -

NU 1984/85:10 y

rerna en något mer optimistisk bedömning än regeringen. Livsmedelsproducenterna
borde få dra nytta av dessa möjligheter. En långsiktig export med
tillfredsställande lönsamhet förutsätter att exportverksamheten ges en högre
prioritet än nu, anförs det i motionen. Något särskilt yrkande är inte knutet
till motionen i denna del.

I motion 1984/85:1101 (m) anges, utifrån samma grundläggande synsätt
som i den nyss återgivna motionen, förutsättningar för en ökad export av
livsmedel. Motionärerna framhåller bl. a. möjligheterna att upparbeta nya
marknader i utvecklingsländerna och i de nya industriländerna i Sydostasien.
Utvecklingen hindras emellertid, menar de, av att livsmedelssektorn är
genomsyrad av statlig regleringspolitik. Detta har lett till ett allt högre
kostnadsläge och allt större svårigheter för företagen att utveckla sin
konkurrenskraft. Om förädlingsindustrin hade ett mer konkurrenskraftigt
kostnadsläge skulle en mer lönsam vidareförädling och en väsentligt ökad
export bli möjlig, hävdar motionärerna. Den nuvarande jordbruksprisregleringen
måste därför förenklas, speciellt i vad avser export av förädlade
produkter. Behovet av att exportmarknaderna byggs upp med ett längre
tidsperspektiv och att företagen ges möjlighet att teckna långsiktiga kontrakt
med sina utländska kunder understryks också i denna motion. En framgångsrik
export förutsätter ett visst överskott av animalier, anför motionärerna.

Mot den nu angivna bakgrunden tecknas i motionen huvudpunkterna i en
statlig strategi syftande till ökad export av förädlade livsmedel. Ett samlat
program för främjande av livsmedelsexporten bör sålunda utarbetas av
regeringen. Detta skulle bl. a. bygga på ökad samordning. Ökat finansiellt
stöd bör genom omfördelningar ges för livsmedelsexporten inom ramen för
ett exportstödsprogram motsvarande det som har beslutats för bygg- och
energisektorerna. Tullsänkningar bör eftersträvas i förhandlingar med EG.
De bilaterala jordbruksavtalen med Finland och Norge bör utnyttjas för att
få till stånd tullreduktioner också i handeln med dessa länder. De nordiska
ländernas livsmedelslagstiftning bör harmoniseras. Samarbetsorganet Swedish
Food Promotion bör ges erforderliga finansiella resurser för att kunna
fylla sin uppgift på ett meningsfullt sätt. Regleringsföreningarna - främst
Svensk Kötthandel - bör inrikta sin verksamhet på att i ökad utsträckning
främja export av ett brett sortiment med förädlade produkter. Motionärerna
förespråkar också att det inom ramen för biståndspolitiken skall bli möjligt
med ett ökat återflöde av biståndsmedel till produkter och teknik från det
svenska jord- och skogsbruket. Motionen utmynnar i förslag att riksdagen
skall dels hos regeringen anhålla om utrikeshandelspolitiska initiativ för att
främja exporten av livsmedel, dels i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad som i motionen anförs om näringspolitiska åtgärder för att öka exporten
av livsmedel.

Näringsutskottet vill här först erinra om vad som i propositionen (s. 42)
sägs i anslutning till att produktionsmålet för jordbruket definieras. Näringen

NU 1984/85:10 y

måste, uttalar jordbruksministern, själv svara för kostnaderna för en
produktion utöver den som är samhällsekonomiskt motiverad. Näringen bör
i princip ges stor frihet att producera den volym som utifrån dess egna
utgångspunkter framstår som fördelaktig. I propositionen understryks vikten
av att alla möjligheter tillvaratas att främja en lönsam export av jordbruksråvaror
och livsmedel.

Även näringsutskottet vill betona att det är angeläget att en ökad export av
livsmedel kan komma till stånd. För att den nuvarande obalansen mellan
produktion och konsumtion av jordbruksprodukter skall rättas till måste,
som framhålls i propositionen, både konsumtionen öka och produktionen
minska. Ökad export kan ses som ett alternativ till konsumtion inom landet
och är alltså en angelägen utvecklingsväg. Stabilitet i de svenska företagens
leveransförmåga är, som framhålls i de båda motionerna, en förutsättning för
att exportsatsningarna skall lyckas. Om varaktig framgång skall kunna nås
får därför exporten inte bli beroende av fluktuationer i den inhemska
produktionsvolymen.

Med anledning av det som sägs i motion 1984/85:1101 (m) om åtgärder på
det internationella handelspolitiska planet vill näringsutskottet hänvisa till
vad som på denna punkt uttalas i propositionen (s. 19). Där anförs att
Sverige bör fortsätta att stödja de ansträngningar som görs för att liberalisera
den internationella handeln, så långt detta kan ske utan att grundläggande
mål i fråga om försörjningstrygghet rubbas. En ensidig avveckling av skyddet
för det svenska jordbruket bedöms inte vara möjlig.

Näringsutskottet utgår från att regeringen tar till vara möjligheterna till en
liberalisering av den internationella handeln med jordbruks- och livsmedelsprodukter
som kan vara till gagn för en ökad svensk export av livsmedel.
Utskottet utgår också från att möjligheterna till undanröjande av olika
tekniska handelshinder inom livsmedelssektorn uppmärksammas inom ramen
för det arbete regeringen bedriver när det gäller denna typ av
handelshinder. Utskottet noterar att livsmedelskommittén i sitt betänkande
om export av livsmedel (Ds Jo 1985:1) har anfört att de tekniska handelshindren
inom livsmedelssektorn är av betydande omfattning och att de utgör en
betydande exporthämmande faktor.

Vad så beträffar konkreta förslag i övrigt i motion 1984/85:1101 (m) när det
gäller att främja exporten av livsmedel kan nämnas att livsmedelskommittén
i det nyss nämnda betänkandet lade fram förslag till åtgärder som kunde
främja en ökad export av vissa livsmedel. Huvuddragen i dessa förslag
återges i det följande.

Om man ser till förädlingsindustrin - i motsats till råvaruproduktionen -finns goda förutsättningar att nå lönsamhet i själva förädlingsverksamheten
även när den sker för export, anför kommittén. Detta förutsätter emellertid i
regel att råvarorna kan erhållas till världsmarknadspris. En samlad aktion
från alla intressenter för att främja den svenska livsmedelsexporten är

NU 1984/85:10 y

motiverad. Huvudansvaret vid en exportsatsning måste ligga på de exporterande
företagen. Från statens sida kan emellertid exporten främjas. Statens
insatser kan vara av två slag. Dels kan handelspolitiska åtgärder vidtas,
såsom insatser i syfte att minska tullar och kvantitativa regleringar samt
harmonisera livsmedelslagstiftning, dels kan insatser göras till stöd för de
exporterande företagen. Som exempel på det senare nämns att Swedish Food
Promotion, som är ett exportfrämjande organ inom Sveriges exportråd, bör
kunna utvecklas. Utrikesrepresentationen och handelskontoren skulle kunna
åläggas att ytterligare uppmärksamma möjligheterna till svensk livsmedelsexport.
Övriga myndigheter borde inom sina resp. områden aktivt stödja
exporten. I fråga om exportkrediter borde övervägas möjligheterna att för
livsmedel ge s. k. subventionerade krediter. Gruppen föreslår att ett centralt
främjande organ för svensk export av alla typer av livsmedel bildas med
utgångspunkt i det nuvarande Swedish Food Promotion. Verksamheten
avses finansieras dels genom att kollektiva medel tillförs från staten och de
näringsgrenar som har intresse av verksamheten, dels genom att organet tar
betalt för utförda tjänster. Exportrådet föreslås vara huvudman för verksamheten.

Regeringen har i proposition 1984/85:211 om reglering av priserna på vissa
jordbruksprodukter, m. m. tagit ställning till kommitténs förslag. I den
propositionen (s. 21) understryks intresset av att en lönsam avsättning av
överskotten inom jordbruksnäringen kan ske. Någon ändring av gällande
ordning för statsstödd exportkreditgivning för att möjliggöra stöd till
livsmedelsexport vill regeringen inte förorda. I övrigt ställer sig regeringen
emellertid i huvudsak bakom kommitténs förslag. Med föreslagna medel från
staten och förutsatta bidrag från jordbruket och Exportrådet kommer 6 milj.
kr. att under budgetåret 1985/86 stå till förfogande för verksamheten för ett
nytt centralt organ med uppgift att främja exporten av svenska livsmedel.

Det betonas i propositionen att exporten inte får innebära att konsumenterna
får vidkännas högre livsmedelspriser än vad som är rimligt och att
exportsatsningen inte får tillåtas fördröja en anpassning av jordbruket.

Med hänsyn till det som näringsutskottet nu har sagt om export av
livsmedel och om regeringens förslag för att denna skall främjas finner
utskottet att det inte är nödvändigt att riksdagen hos regeringen begär sådana
utrikeshandelspolitiska initiativ för att främja exporten av livsmedel som
påyrkas i motion 1984/85:1101 (m).

I vad gäller det i samma motion begärda tillkännagivandet angående
näringspolitiska åtgärder för att öka exporten vill näringsutskottet anföra
följande.

Det faller utanför näringsutskottets beredningsområde att gå in i en
närmare diskussion om utformningen av regleringspolitiken på jordbruksområdet.
Utifrån intresset av att industri- och exportföretagen ges goda
utvecklingsmöjligheter vill utskottet emellertid allmänt anföra följande.

NU 1984/85:10 y

Det är självfallet viktigt att företag som arbetar med vidareförädling och
export av li vsmedelsprodukter får arbeta på villkor som är likartade med dem
som gäller för andra sektorer av näringslivet. Konkurrenshämmande och
utvecklingshindrande faktorer hänförliga till livsmedelsindustrin själv eller
till jordbrukspolitiken bör därför så långt möjligt undanröjas. Det som i
propositionen (s. 60) sägs om att jordbruksprisregleringen inte skall vara så
utformad att den försvårar eller hindrar utvecklingen av nya produkter och
införandet av dessa på marknaden står i överensstämmelse med denna
princip. Ett ökat inflytande från industrin vid den praktiska tillämpningen av
jordbrukspolitiken kan vidare enligt näringsutskottets mening vara värt att
överväga.

För att det skall vara möjligt att upparbeta och behålla nya marknader
måste, som nyss nämndes, exportpolitiken bygga på långsiktighet. Detta är
nödvändigt för att ett förtroende hos utländska köpare skall kunna byggas
upp.

Näringsutskottet anser att riksdagen, i enlighet med önskemålen i motion
1984/85:1101 (m), genom ett särskilt uttalande till regeringen bör ansluta sig
till det nu sagda.

Regionala satsningar för utveckling av livsmedelsindustrin

Motion 1984/85:2700 (s) innehåller en rad förslag till åtgärder som skulle
kunna stimulera utvecklingen av näringslivet i Skåne. Livsmedelsindustrin är
en av de sektorer som uppmärksammas. Enligt motionärerna finns ett behov
av ökad vidareförädling av jordbruksprodukter. Genom en sådan skulle det
bli möjligt att ta till vara stora delar av det nuvarande jordbruksöverskottet,
t. ex. genom ökad export. En förutsättning är emellertid att ett utvidgat
samarbete kommer till stånd mellan livsmedelsindustrin och den forskning
på livsmedelsområdet som bedrivs bl. a. vid universiteten. Enligt motionärerna
borde regeringen låta utarbeta ett särskilt exportstödsprogram för
Skåne, öka det nuvarande exportstödet och avdela en större del av detta för
att främja skånsk livsmedelsexport. De mindre och medelstora företagens
roll och möjligheter borde också utredas mot bakgrund av behovet av en
ökad förädling av livsmedel. I motionen påyrkas ett tillkännagivande av
riksdagen av nu angiven innebörd.

Jord- och skogsbruket och förädlingsindustrier baserade på råvaror från
denna näring har stor betydelse för sysselsättningen i Skaraborgs län, anförs
det i motion 1984/85:1502 (c). En långsiktig anpassningsprocess inom
jordbruks- och livsmedelsindustrisektorerna borde underlättas på olika sätt.
Bl. a. måste livsmedelsindustrin ges tid och resurser att genom aktiv
forskning och produktutveckling samt förbättrad marknadsföring anpassa sig
till 1990-talets ändrade förutsättningar. De mindre och medelstora företagen
borde genom sin flexibilitet kunna spela en viktig roll i omvandlingsarbetet.
Arbetet skulle enligt motionärerna framför allt syfta till en noggrann

NU 1984/85:10 y

identifiering av möjligheter som befintliga företag har när det gäller bl. a.
produktutveckling, vidareförädling, marknadsföring, export, underleveranser
och kapitalförsörjning. Skaraborgs län borde tillföras resurser så att det
utvecklingsarbete som redan bedrivs inom företag samt hushållningssällskapet
och utvecklingsfonden i länet kan påskyndas och samordnas. Också
denna motion utmynnar i ett förslag att riksdagen genom ett särskilt
uttalande till regeringen skall ansluta sig till det som sägs i motionen.

Näringsutskottet noterar att det finns flera gemensamma drag i de två
motionerna. I båda betonas vikten av ökad vidareförädling, produktutveckling
och ökad export och uppmärksammas de mindre företagens speciella roll
och möjligheter. Det som i dessa avseenden sägs i motionerna ställer sig
näringsutskottet i allt väsentligt bakom. Åtgärder av åsyftat slag kan
underlätta en ökad avsättning av livsmedelsprodukter både inom och utom
landet. Som nyss nämndes måste ju den anpassning inom jordbrukssektorn
som bedöms nödvändig ske både genom att konsumtionen ökas och genom
att produktionen begränsas.

När det gäller åtgärder som kan bidra till den utveckling som motionärerna
önskar vill näringsutskottet erinra om att statliga insatser inom ramen för
t. ex. stödet till teknisk forskning och utveckling, småföretagsutveckling,
regional utveckling och export kan omfatta verksamheter inom livsmedelssektorn
lika väl som inom andra sektorer av näringslivet. Näringsutskottet
finner det av vikt att de anslagsbeviljande organen beaktar även livsmedelsindustrins
speciella problem och möjligheter med hänsyn till värdet av att
exporten och importersättande produktion kan ökas. Utvecklingsinsatser
kan av naturliga skäl antas bli aktuella framför allt i sådana områden i Sverige
som har särskilda förutsättningar för livsmedelsproduktion, livsmedelsteknisk
utveckling eller livsmedelsforskning, som t. ex. i de i motionerna
nämnda länen. Näringsutskottet anser emellertid inte att det finns anledning
för riksdagen att ta sådana specifika regionalt inriktade initiativ som
motionärerna föreslår, såsom att besluta om ett särskilt exportstödsprogram
för Skåne eller bevilja särskilda resurser till Skaraborgs län för en koncentrerad
småföretagssatsning. De små och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter
borde också kunna tas till vara utan någon sådan särskild utredning
som förordas. Enligt näringsutskottets mening är det således inte motiverat
med någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna.

Stockholm den 9 maj 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

NU 1984/85:10 y

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Sten Svensson (m),
Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Sivert Andersson
(s), Ivar Franzén (c), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars
Andersson (s) och Oswald Söderqvist (vpk).

Avvikande meningar

1. En samlad livsmedelspolitik

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser
att den del av utskottets yttrande - under rubriken Industri- och handelsleden
i livsmedelskedjan - som börjar med ”Näringsutskottet finner” och slutar
med ”uppskattas rätt” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill inledningsvis understryka att en samlad livsmedelspolitik
behövs. Som närmare utvecklas i centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas motioner med anledning av propositionen ges emellertid
genom denna inget samlat program för en livsmedelspolitik. De löst
påhängda avsnitten om bl. a. industri- och handelsleden ger inte täckning för
något tal om en samlad livsmedelspolitik.

2. Konkurrensen i industri- och handelsleden

Christer Eirefelt (fp) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan - som börjar med
”Vikten av” och slutar med "1984/85:3098 (fp)” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till jordbruksnäringens särställning, med ett starkt skydd mot
importkonkurrens, är det nödvändigt att statsmakterna bevakar konsumenternas
intresse av rimliga priser. Detta bör ske bl. a. genom krav på
jordbruket och mellanleden att successivt öka effektiviteten i produktionen.
Det finns, som framhålls i motion 1984/85:3098 (fp), starkt oroande
tendenser till koncentration inom livsmedelskedjans förädlings- och handelsled.
Det är mot denna bakgrund värdefullt att regeringen aviserar fortsatta
utredningar om bl. a. struktur- och ägarförhållandena inom dessa led. Det är
angeläget att dessa utredningar kommer till stånd med det snaraste. I
enlighet med vad som föreslås i motionen bör riksdagen genom ett särskilt
uttalande markera den vikt som riksdagen lägger vid att konkurrensen är
effektiv i livsmedelskedjans förädlings- och handelsled.

3. Utredning av industri- och handelsleden

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av utskottets
yttrande - under rubriken Industri- och handelsleden av livsmedelskedjan -som börjar med ”De två” och slutar med ”statliga utredningsorganen” bort
ha följande lydelse:

NU 1984/85:10 y

I likhet med vad som sägs i motion 1984/85:3089 (c) finner näringsutskottet
att det - även med de utredningar som regeringen nu aviserar - saknas en
utredning som på allvar kunde ta ett samlat grepp över hela livsmedelskedjan.
Synpunkter motsvarande dem som näringsutskottet nu har redovisat får
ett konkret uttryck i motion 1984/85:2743 (c). Där uppmärksammas den
centrala frågan om prisbildningen i livsmedelskedjans förädlings- och
distributionsled. Denna betecknas som en fråga som, med tanke på att en så
betydande del av det slutliga priset hos konsumenterna är hänförlig till dessa
led, inte har behandlats tillräckligt ingående i livsmedelskommitténs arbete.
Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning. Prisbildningen borde i
enlighet med vad de förordar bli föremål för ytterligare utredning. Näringsutskottet
anser att det bör framgå av direktiven för de nya utredningar om
industri- och handelsleden som regeringen aviserar att en genomgång av
prisbildningen i hela livsmedelskedjan är en av de centrala uppgifterna. Även
prisbildningen inom insatsvaruledet bör studeras. Om en utredning kommer
till stånd med den uppläggning som näringsutskottet här har förordat skulle
också önskemålen i motion 1984/85:645 (vpk) delvis bli tillgodosedda.

4. Utredning av industri- och handelsleden

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan - som börjar med
”De två” och slutar med ”statliga utredningsorganen” bort ha följande
lydelse:

Trots att utredningsmaterialet från livsmedelskommittén är synnerligen
omfattande har industri- och handelsleden - inkl. insatsvaruledet - enligt
näringsutskottets mening inte uppmärksammats tillräckligt i utredningsarbetet.
Särskilt anmärkningsvärt är detta med tanke på att dessa led, om
mervärdeskatt inräknas, svarar för mer än 90 % av konsumenternas
livsmedelsutgifter och att dessa led domineras av monopolföretag. Det
framstår därför som nödvändigt med grundligare utredningar. Det är
värdefullt att regeringen nu i propositionen aviserar att industri- och
handelsleden skall utredas ytterligare. Ett primärt syfte bör därvid vara att
ökad insyn och kontroll i monopolföretagen skall bli möjlig. Dessa utredningar
borde, i enlighet med vad som förespråkas i motion 1984/85:645 (vpk),
omfatta också insatsvaruledet, dvs. de företag som svarar för försörjningen
med t. ex. gödselmedel, bekämpningsmedel och maskinell utrustning till
jordbruket. Det nu sagda bör riksdagen genom ett särskilt uttalande ge
regeringen till känna. Näringsutskottet tillstyrker alltså förslaget härom i
motion 1984/85:645 (vpk). Det som näringsutskottet här har sagt om vikten
av bättre utredningsunderlag ligger också i linje med vad som sägs i motion
1984/85:2743 (c) med avseende på prisbildningen i livsmedelskedjan och med
det som allmänt anförs i motion 1984/85:3089 (c) om en utredning som kunde
ta ett samlat grepp om hela livsmedelskedjan.

NU 1984/85:10 y

5. Konsumentinflytande

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan - som börjar med
”Av propositionen” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

Den ytterligare utredning om industri- och handelsleden i livsmedelskedjan
som nyss har förordats skulle bl. a. syfta till att konsumenterna skall få
ökad insyn i de monopolföretag som nu dominerar väsentliga delar av dessa
led. Om dessutom en konsumentdelegation blev knuten till SPK, med en
förhandlingsfunktion i enlighet med förslaget i motion 1984/85:645 (vpk),
och om prisstopp, prisövervakning och priskontroll i ökad utsträckning kom
till användning skulle konsumenterna verkligen få ett ökat inflytande över
matpriserna. Näringsutskottet finner att förslagen i detta syfte i motion
1984/85:645 (vpk) bör genomföras med det snaraste.

6. Lantbrukskooperationen m. m.

Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard Molén (m), Ivar
Franzén (c), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av
utskottets yttrande - under rubriken Särskilda konkurrensbegränsningsfrågor
- som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”har berörts” bort ha
följande lydelse:

Lantbrukskooperationen spelar en positiv roll i samhället och den har stor
betydelse för uppnåendet av de jordbrukspolitiska målen. Den beskrivning
av lantbrukskooperationens möjligheter att missbruka sin dominerande
ställning inom vissa led av livsmedelskedjan som finns i motionerna får inte
läggas till grund för kritik och åtgärder så länge något missbruk inte
förekommer.

Det finns enligt näringsutskottets mening med hänsyn till det nu sagda
inget skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av det som i
motionerna 1984/85:1509 (fp), 1984/85:3098 (fp) och 1984/85:645 (vpk) sägs
om lantbrukskooperationen och om ökad insyn och kontroll i monopolföretag
inom livsmedelskedjan. Utskottet vill i detta sammanhang ytterligare
anföra att påtryckningar syftande till en uppdelning av lantbrukskooperativa
företag i skilda juridiska personer enligt utskottets mening inte bör förekomma.
Detta skulle innebära en allvarlig diskriminering av den kooperativa
företagsformen.

7. Lantbrukskooperationen m. m.

Christer Eirefelt (fp) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Särskilda konkurrensbegränsningsfrågor - som börjar med "Med
anledning” och slutar med ”har berörts” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar den uppfattning som NO har gett uttryck för och

NU 1984/85:10 y

som redovisas i motionerna 1984/85:1509 (fp) och 1984/85:3098 (fp). Risken
för skadliga konkurrensbegränsningar genom lantbrukskooperationens dominerande
ställning inom livsmedelssektorn måste på olika sätt uppmärksammas.
Utskottet vill understryka vikten av att NO och SPK gör sådana
insatser att de monopolliknande förhållandena inom jordbrukets förädlingsled
så långt möjligt begränsas. Marknadsdomstolen konstaterade år 1982 att
den lantbrukskooperativa slakteriorganisationens dominerande ställning
medförde skadlig verkan, varefter en förhandlingslösning nåddes. Motsvarande
uppmärksamhet bör enligt utskottets uppfattning riktas även mot
andra delar av livsmedelsmarknaden.

Näringsutskottet vill också understryka det som i propositionen sägs om
vikten av att lantbrukskooperationen inte missbrukar sin dominerande
ställning i vissa branscher på ett otillbörligt sätt. Som också framhålls i
propositionen måste lantbrukskooperationen i konkurrenshänseende bedömas
enligt samma normer som enligt konkurrenslagen gäller för näringslivet i
övrigt.

Det som nu sagts anser näringsutskottet att riksdagen bör ge regeringen till
känna som sin mening. Därigenom skulle önskemålen i motionerna 1984/
85:1509 (fp) och 1984/85:3098 (fp) bli tillgodosedda.

8. Lantbrukskooperationen m.m.

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Särskilda konkurrensbegränsningsfrågor - som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”har berörts” bort ha följande lydelse:

Industri- och handelsleden domineras av monopolföretag och kännetecknas
av stark koncentration. En del ägs av lantbrukskooperationen. Näringsutskottet
instämmer i det som i propositionen sägs om vikten av att
lantbrukskooperationen inte missbrukar sin dominerande ställning. Detta
gäller naturligtvis i lika mån andra monopolföretag som är verksamma inom
livsmedelssektorn alltifrån insatsvaruledet till livsmedelshandeln. Ökad
insyn och kontroll i dessa företag i enlighet med vad som förordas i motion
1984/85:645 (vpk) bör enligt näringsutskottets mening ske. Som har föreslagits
i det föregående kan detta ske genom den där förordade konsumentdelegationen.
Väsentligt är emellertid också att de pris- och konkurrensövervakande
myndigheterna än mera aktivt än nu uppmärksammar förhållandena
inom de nämnda företagen och vidtar åtgärder för att monopolförhållandena
inte skall missbrukas. Det som utskottet här har anfört ligger också i linje
med det som sägs om lantbrukskooperationen i motionerna 1984/85:1509
(fp) och 1984/85:3098 (fp).