yttr 1984/85 kru4y y (Yttrande 1984/85:kru4y)

KrU 1984/85:4 y

Kulturutskottets yttrande
1984/85:4 y

om kulturarbetarnas skatteförhållanden m. m. (prop. 1984/85:93)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 5 februari 1985 beslutat bereda kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1984/85:93 om kulturarbetarnas
skatteförhållanden m. m. jämte ett antal motioner och motionsyrkanden.

Utskottet behandlar vissa av motionsyrkandena i sitt yttrande KrU
1984/85:5 y till skatteutskottet om vissa skatte- och avgiftsfrågor på idrottsområdet,
m. m.

I förevarande yttrande behandlar utskottet motion 1983/84:597, motion
1983/84:2075, motion 1984/85:282 yrkande 2, motion 1984/85:283, motion
1984/85:284 yrkandena 1, 2 och 3, motion 1984/85:285, motion 1984/85:286
yrkandena 1 och 2 samt motion 1984/85:487.

Skatteutskottet har med eget yttrande samt med samtycke av kulturutskottet
till detta utskott överflyttat två motionsyrkanden som väckts med
anledning av propositionen, nämligen yrkande 4 i motion 1984/85:284 och
yrkande 3 i motion 1984/85:286. Yrkandena, som avser frågan om ett fortsatt
reformarbete för att bl. a. förbättra kulturarbetarnas skatteförhållanden,
kommer att behandlas av kulturutskottet i ett kommande betänkande om
kulturbudgeten för 1985/86.

Motion 1984/85:1620, som avser beskattning m.m. av ersättning från
förslagsverksamhet, föranleder inte något yttrande från kulturutskottets
sida.

Kulturutskottet

Allmänt

Det förslag som läggs fram i propositionen om kulturarbetarnas skatteförhållanden
m.m. grundar sig på kulturskattekommitténs slutbetänkande
(SOU 1983:53) Kulturarbetare och uppfinnare - skatter och avgifter.
Kommittén tillsattes år 1979 på hemställan av riksdagen efter förslag av
kulturutskottet.

Förslagen i propositionen till ändrade skatteregler har fått en generell
utformning och berör således inte enbart kulturarbetare. Förslagen avser
emellertid skattefrågor som är särskilt viktiga för kulturarbetarna. Då
utskottet i det följande yttrar sig över propositionen och de med anledning av
denna väckta motionerna sker utskottets bedömning främst från denna
utgångspunkt.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att de i propositionen framlagda
förslagen synes vara ägnade att leda till en mera rättvis beskattning av

1 Riksdagen 1984185.13 sami. Nr 4 y

KrU 1984/85:4 y

kulturarbetarna. Det är därför angeläget att beslut nu tas med anledning av
förslagen.

Som framhålls i propositionen har varken från kulturarbetarnas eller
kulturskattekommitténs sida gjorts gällande att statsmakterna vid beskattningen
skulle ekonomiskt stödja kulturarbetarna. Utskottet delar självfallet
uppfattningen att stöd till kulturarbetarna inte skall ges genom beskattningssystemet.
Denna uppfattning står inte i motsättning till det förhållandet att
frågan om reglerna för kulturarbetarnas skatter och avgifter har nära
samband med den övergripande frågan om kulturarbetarnas villkor. Den
senare frågan kommer utskottet att närmare behandla i sitt kommande
betänkande om kulturbudgeten för budgetåret 1985/86. Utskottet får
anledning att i betänkandet behandla även frågor som rör skatter och avgifter
för kulturarbetare, eftersom utskottet i detta kommer att ta ställning till bl. a.
de båda motionsyrkanden som skatteutskottet med eget yttrande överlämnat
till kulturutskottet och som avser bl. a. skatter och avgifter (yrkande 4 i
motion 1984/85:284 och yrkande 3 i motion 1984/85:286). Därvid aktualiseras
ånyo den av kulturskattekommittén diskuterade frågan om man skall införa
ett särskilt inkomstslag för inkomst av litterär eller konstnärlig verksamhet. I
kommitténs betänkande redovisas de skäl som finns mot att införa ett särskilt
inkomstslag för sådan verksamhet. Utskottet måste i förevarande sammanhang
konstatera att den hittills gjorda utredningen inte kan läggas till grund
för ett införande av ett särskilt inkomstslag för sådan inkomst. Ett yrkande
härom i motion 1984/85:283 (c) måste därför avstyrkas (yrkande 2 delvis).

Ett annat i samma motion framställt yrkande om befrielse från skatt för
kulturarbetare vill kulturutskottet se som uttryck för det förhållandet att
många kulturarbetare har sådana ekonomiska villkor att de har ringa eller
ingen skatteförmåga. Som nyss angetts kommer kulturarbetarnas villkor att
behandlas i det kommande betänkandet om kulturbudgeten. Motionsyrkandet
avstyrks (yrkande 1).

Bokföring och deklaration

Kulturskattekommittén föreslog att bokföringsreglerna för kulturarbetare
med en årsomsättning under 20 basbelopp skulle förenklas. Vid sidan av
uttag skulle i räkenskaperna bara behöva tas upp vad som kontant flutit in
och getts ut. Motsvarande ändringar skulle göras vid beskattningen.

I propositionen föreslås att nuvarande regler för bokföring och deklaration
behålls.

I motion 1984/85:283 (c) yrkas att kommitténs förslag skall genomföras.

Utskottet vill erinra om att det stora flertalet kulturarbetare har måttliga
intäkter i sin verksamhet - mindre än 20 basbelopp - och att, som närmare
redovisas i propositionen (s. 12), det i allmänhet inte ställs några långtgående
krav på bokföring och uppgifter vid taxeringen. Enligt kommitténs förslag
skulle kulturarbetaren ha möjlighet att växla mellan redovisning enligt

KrU 1984/85:4 y

bokföringsmässiga grunder och kontantprincipen. Sådana byten kräver
invecklade regler för att hindra inte avsedda beskattningseffekter. Totalt sett
skulle regelsystemet kompliceras om förslaget genomfördes, anförs det i
propositionen.

Med hänsyn till det nu anförda och till vad i propositionen redovisas om att
bokföringsregler m. m. för småföretagare aktualiserats genom nyligen
framlagda utredningsförslag förordar utskottet att skatteutskottet avstyrker
motionsyrkandet (yrkandet 2 delvis).

Kulturutskottet, som hyser förståelse för att kulturarbetarna trots allt kan
uppfatta bokföringsreglerna som invecklade, konstaterar med tillfredsställelse
det positiva gensvar som tanken på en särskild informationsskrift till
kulturarbetarna från bokföringsnämnden fått. Utskottet förutsätter att en
sådan skrift utarbetas.

Rörelsebegreppet

Utskottet vill inte motsätta sig att nuvarande principer för bedömningen av
om en litterär eller konstnärlig verksamhet utgör rörelse bibehålls.

Utvecklingskostnader

Regeringen föreslår på grundval av kommittéförslaget att rätt till avdrag
införs för vissa utgifter för tiden innan en verksamhet utvecklats till rörelse.
Avdrag skall få göras för löpande omkostnader som hänför sig till det
kalenderår då rörelsen påbörjas och det närmast föregående året. Avdraget
skall utnyttjas mot rörelseintäkter under de sex första rörelseåren och får inte
leda till underskott något av åren.

Kommittén föreslog att avdrag även för kostnader under det andra och
tredje året före rörelsens början skulle få göras.

Utskottet biträder förslaget att möjligheterna till avdrag för utgifter från
tiden innan en verksamhet fått karaktär av rörelse skall utvidgas.

I propositionen anges (s. 16) att det är oundvikligt att det skisserade
förslaget leder till kontrollproblem. Möjligheterna att klarlägga om den
skattskyldige tidigare har haft några inkomster i verksamheten är t. ex. ofta
mycket små. Starka skäl talar därför för att hänsyn tas enbart till omkostnader
under den närmaste tiden före rörelsens start, anförs det i propositionen.

De i propositionen anförda skälen framstår som bärande. Utskottet
föreslår därför att skatteutskottet med tillstyrkande av regeringens förslag
avstyrker yrkanden i vilka förordas en tidsmässigt mer långtgående avdragsrätt,
nämligen dels yrkande 2 delvis i motion 1984/85:283 (c), yrkande 2 i
motion 1984/85:284 (c) och yrkande 2 i motion 1984/85:286 (fp), dels yrkande
1 i motion 1984/85:285 (m).

Ett i motion 1984/85:282 (c) framställt yrkande avser en definitionsfråga,

1 * Riksdagen 1984/85.13 sami. Nr 4 y

KrU 1984/85:4 y

som enligt utskottets mening främst är av skatteteknisk art och som därför
inte föranleder något utskottets yttrande (yrkande 2).

Kostnader för arbetslokal i egen bostad

Nuvarande praxis då det gäller rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen
för arbetsrum i egen bostad är restriktiv. Detta gäller både inkomst av tjänst
och av rörelse. I fråga om sistnämnda inkomstslag föreslås i propositionen
viss utvidgning av avdragsrätten.

Lagtekniskt föreslås till en början att det i ett första stycke i en ny
anvisningspunkt 11 till 29 § kommunalskattelagen tas in en regel som är
avsedd att återge dagens praxis. För avdragsrätt skall krävas att som
arbetsrum för rörelse använts sådan del av den skattskyldiges bostad som
särskilt inrättats för ändamålet. Om så är fallet skall avdrag medges för skälig
del av bostadskostnaden.

Motionärerna bakom motionerna 1984/85:283 (c) och 1984/85:284 (c) vill
att avdragsrätt skall medges - både då det gäller rörelse och tjänst - om
verksamheten i väsentlig mån hindrat lokalens användning för bostadsändamål.
I fråga om tjänst skall enligt motion 1984/85:283 också krävas att
arbetsgivaren inte tillhandahållit lokal. Även den andra motionen, 1984/
85:284, torde syfta till införandet av ett sådant krav. Motionernas yrkanden
överensstämmer med det förslag som lagts fram av kulturskattekommittén.

Som framhålls i propositionen är en klar fördel med nuvarande praxis att
avdragsrätten kan prövas mot bakgrund av vissa lätt konstaterbara omständigheter.
Där framhålls också att denna praxis i flertalet fall ger ett materiellt
godtagbart resultat. Något behov finns därför inte att - som kommittén
föreslagit - generellt sänka kraven för avdragsrätt, anförs det i propositionen.

Utskottet vill framhålla att en sådan regel som den i propositionen
föreslagna och som således är avsedd att återge nuvarande praxis måste anses
godtagbar då det gäller konstnärlig verksamhet som bedrivs i ateljéform. I
sådana fall kan ateljén i allmänhet inte alls eller i varje fall i endast obetydlig
omfattning utnyttjas för bostadsändamål. Därmed får enligt utskottets
mening och i överensstämmelse med vad som anförs i propositionen
förutsättningarna för avdragsrätt anses vara uppfyllda. För andra kulturarbetare
kan regeln uppenbarligen inte leda till ett resultat som framstår som
rimligt. Problemet exemplifieras i propositionen. En författare som använder
ett rum i bostaden som arbetsrum torde inte utan vidare få rätt till avdrag
för kostnaden, något som han däremot torde kunna räkna med om han hyr
ett rum ”på stan”. Enligt utskottets mening finns det inte skäl att i
avdragshänseende göra åtskillnad mellan dessa båda fall. Avdragsrätt bör
medges i båda fallen. I propositionen har också föreslagits en kompletterande
regel, som kan få tillämpning i förstnämnda fall. Även den regeln föreslås
få generell giltighet för rörelseidkare. Utskottet, som i det följande tar upp

KrU 1984/85:4 y

frågan om utformningen av den kompletterande regeln, anser sig med
hänsyn till det anförda böra godta huvudregeln.

Den kompletterande regeln föreslås få i huvudsak följande innehåll (p. 11
andra stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen).

Även om särskilt arbetsrum inte inrättats medges avdrag för bostadskostnad
om arbete utförts i bostaden minst 800 timmar under beskattningsåret.
Vid beräkning av antalet timmar beaktas endast arbete som det med hänsyn
till verksamhetens art varit motiverat att utföra i bostaden. I timantalet får
jämte arbete för rörelsen även inräknas tillfälligt arbete som har nära
samband med rörelsen men är att hänföra till tjänst. Arbete som utförts av
den skattskyldiges barn tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och arbete
som utförts av den skattskyldiges make endast om makarna drivit rörelsen
gemensamt. Avdrag medges med 2 000 kronor om arbetet utförts i bostad på
den skattskyldiges egen eller hans makes fastighet och med 4 000 kronor i
annat fall.

Motionärerna bakom motion 1984/85:285 (m) vill ha en annan utformning
av den kompletterande regeln. De vill att avdrag skall medges om den
huvudsakliga delen av rörelsen bedrivs inom bostaden samt att annan fast
lokal för verksamhetens bedrivande inte finns (yrkande 2). Vidare föreslås
att avdrag skall medges med 4 000 kr. om arbetet utförts i egen bostad oavsett
bostadstyp (yrkande 3).

Enligt utskottets mening är den i propositionen valda konstruktionen av
avdragsregeln att föredra framför den i motionen föreslagna. Om motionärernas
förslag genomförs skulle detta enligt utskottets mening innebära att
man ställer alltför stora krav på den skattskyldige i de fall då denne har en
tidsmässigt arbetskrävande rörelse medan däremot kraven blir alltför
lindriga i fall då rörelsen har en begränsad omfattning och således ger
utrymme för ett långtgående utnyttjande av arbetsrummet för bostadsändamål.
Samtidigt vill utskottet erinra om att det även med den av motionärerna
valda konstruktionen krävs att verksamheten skall betraktas som rörelse och
den får således inte endast vara av hobbykaraktär. Utskottet anser således att
en regel som anknyter till den absoluta tiden för utnyttjandet av arbetsrummet
är att föredra. Den i propositionen föreslagna regeln bör godtas. Liksom
det av motionärerna framlagda förslaget kräver denna regel en bedömning av
verksamhetens omfattning. En prövning av under vilken tid arbete utförts i
bostaden måste nämligen göras. Det särskilda villkor som gäller för
kulturarbetarnas skapande - många gånger kan ett intensivt och långvarigt
arbete visa sig vara ofruktbart och inte leda till något resultat som kan avläsas
i form av produktion - måste enligt utskottets mening beaktas vid denna
prövning. Det är därför, som utskottet närmare berör i det följande, av stor
vikt att taxeringsmyndigheterna har god kunskap om kulturarbetarnas
arbetsvillkor.

Utskottet ser det som betydelsefullt att det föreslås en bestämmelse som
innebär att i timantalet får jämte arbete för rörelse även inräknas tillfälligt
arbete som har nära samband med rörelsen men är att hänföra till tjänst.

KrU 1984/85:4 y

Bestämmelsen kan få särskild betydelse för de fria kulturarbetarna. Dessa
har inte sällan vid sidan av rörelsen uppdrag, där intäkterna skattemässigt
hänförs till inkomst av tjänst. Uppdragen har i regel nära samband med
rörelsen. Utskottet anser att för kulturarbetarnas del begreppet ”tillfälligt
arbete” måste ges en vid tolkning. Enligt utskottets mening kan det för denna
grupp ofta vara fråga om ett tillfälligt arbete även då ett uppdrag är
tidsmässigt krävande och ger relativt höga intäkter.

I propositionen framhålls att, eftersom de avdrag som kan komma i fråga
avser relativt blygsamma belopp, taxeringsnämndens prövning bör inriktas
på om den skattskyldige över huvud taget är berättigad till avdrag och inte på
avdragets storlek. Förslaget om schablonbelopp - 2 000 eller 4 000 kr. - har
utformats mot denna bakgrund. Med hänsyn till föreliggande avdragsrätt för
räntor på fastighetslånen godtar utskottet regeringsförslaget i denna del.

Utskottet godtar också regeringsförslaget att de nya reglerna bör gälla
enbart vid beräkning av inkomst av rörelse. Vid denna bedömning beaktar
utskottet att det i enlighet med det ovan sagda kommer att finnas visst
utrymme för fritt arbetande konstnärer att få avdrag för arbetsrum, trots att
viss del av deras inkomst kommer från tillfälliga uppdrag, där inkomsten skall
taxeras som inkomst av tjänst. I fråga om rätten till avdrag för arbetsrum i
egen bostad inom denna förvärvskälla är någon ändring inte avsedd att göras.
Här gäller således även i fortsättningen den praxis som kommit till uttryck i
bl. a. ett antal rättsfall år 1975.

I enlighet med det i det föregående anförda föreslår utskottet - såvitt avser
utskottets beredningsområde - att skatteutskottet tillstyrker förslaget i
propositionen och avstyrker motion 1984/85:283 yrkande 2 i här aktuell del,
motion 1984/85:284 yrkande 1 och motion 1984/85:285 yrkandena 2 och 3.

I motion 1984/85:487 (c) yrkas att egenföretagare skall medges avdrag för
kontorslokal i anslutning till bostaden.

I den mån yrkandet inte berörts av utskottets ställningstagande i det
föregående föranleder detta inte något särskilt yttrande från kulturutskottet,
eftersom yrkandet i huvudsak berör andra grupper av rörelseidkare än
kulturarbetare.

Resekostnader

Efter förord av lagrådet föreslås att det - i stället för i 29 § 1 mom.
kommunalskattelagen som föreslagits i lagrådsremissen - tas in en ny punkt
12 av anvisningarna till nämnda paragraf om rätt till avdrag för resor i bl. a.
konstnärlig verksamhet. Beträffande innebörden av den i lagrådsremissen
föreslagna bestämmelsen anför lagrådet att avsikten närmast torde vara att
göra klart att skattskyldiga med bl. a. litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet ofta har behov av resor för att förvärva och bibehålla
intäkterna i sin verksamhet och att avdragsrätten för kostnaderna härför skall

KrU 1984/85:4 y

prövas enligt samma grunder som gäller i fråga om annan verksamhet (prop.
s. 120).

Utskottet anser att propositionsförslaget bör tillstyrkas.

A-inkomst och B-inkomst

I allmänhet räknas inkomst av tjänst som A-inkomst. Som B-inkomst
räknas emellertid periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt. Vissa bidrag m. m. från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden
utgör därför B-inkomst trots att bidragen m. m. enligt särskilda bestämmelser
är pensionsgrundande. Som B-inkomst räknas vidare bl. a. periodiska
utbetalningar från juridiska personer och från förutvarande make.

I fråga om A-inkomster är beskattningen helt individuell. Makars Binkomster
sambeskattas däremot om de uppgår till 5 000 kr. eller mer.

I propositionen föreslås att all inkomst av tjänst skall hänföras till
A-inkomst.

Utskottet föreslår att förslaget genomförs. Om så blir fallet kommer bl. a.
en författare eller konstnär som får ett arbetsstipendium från författarfonden
eller konstnärsnämnden att få en behandling som gör att nettoutbytet efter
skatt av stipendiet inte blir beroende av makes inkomst. Som framhålls i
propositionen kan nettot nu bli mycket litet, nämligen om vederbörande är
gift med en höginkomsttagare.

Utskottet vill framhålla att ett genomförande av den föreslagna ändringen
inte påverkar reglerna om sjukpenning eller tilläggspension.

Ett bifall till propositionsförslaget medför att de under allmänna motionstiden
1984 väckta motionerna 1983/84:597 (m) och 1983/84:2075 (fp,c) blir
tillgodosedda.

Enhetlig taxering

I kommunalskattekommitténs betänkande har påvisats att åtskilliga
skattebestämmelser kan vara svårpraktiserade, särskilt för de taxeringsnämnder
som mera undantagsvis möter problemen eller eljest inte har någon
större erfarenhet av de villkor och betingelser, varunder många kulturarbetare
verkar. Omotiverade skönstaxeringar liksom oriktigt vägrade avdrag har
påvisats för kommittén. En olikartad praxis hos taxeringsnämnderna har
också visats förekomma.

Den gjorda utredningen visar enligt utskottets mening att det är befogat
med insatser för att få till stånd en större enhetlighet då det gäller
kulturarbetarnas taxering. Även motionsvägen tas frågan upp, nämligen i
motionerna 1984/85:283 (c), 1984/85:284 (c) och 1984/85:286 (fp). Frågan
behandlas även i motion 1984/85:285 (m), dock utan att något uttryckligt
yrkande framställs i denna del.

Kulturskattekommittén föreslog att speciella taxeringsnämnder skulle

KrU 1984/85:4 y

inrättas för att granska kulturarbetarnas deklarationer och att det i dessa
nämnder skulle ingå ledamöter som har god kännedom om kulturarbetarnas
förhållanden.

Med hänsyn till att den framtida taxeringsorganisationen för närvarande
utreds hyser utskottet förståelse för att regeringen inte nu föreslår regler om
speciella nämnder för kulturarbetare. Det pågående utredningsarbetet får
emellertid inte tas till intäkt för att skjuta frågan om åtgärder för en mer
enhetlig taxering av kulturarbetare på framtiden. Som framhålls i propositionen
bör utvecklingen mot att allt fler kulturarbetare taxeras i särskilda
nämnder fortsätta och även bland de särskilda nämnderna bör en koncentration
kunna ske; i propositionen anges att man i några fall skapat nämnder
som uteslutande taxerar vissa grupper av kulturarbetare. Det är också i hög
grad önskvärt att det i nämnderna ingår ledamöter med god inblick i
kulturarbetarnas förhållanden. I propositionen framhålls att man dessutom
så långt möjligt bör försöka ordna det så att granskningen ombesörjs av
tjänstemän som är specialiserade på området.

I propositionen utvecklas närmare den viktiga uppgift riksskatteverket har
när det gäller att verka för en större enhetlighet vid taxeringen. Utskottet vill
understryka betydelsen av att riksskatteverket utan dröjsmål medverkar till
att förbättra kulturarbetarnas beskattningssituation genom att utfärda råd
och anvisningar i syfte att främja en riktig och enhetlig tillämpning av
skattelagstiftningen för kulturarbetarna. En förutsättning för att riksskatteverket
på ett tillfredsställande sätt skall kunna leva upp till kraven i här
aktuellt avseende är naturligtvis att myndigheten själv har sakkunskap på
området. Hur denna sakkunskap skall tillföras myndigheten får i första hand
prövas av denna. Därvid bör även övervägas om det är motiverat att, som
föreslås i motion 1984/85:284, inrätta en särskild referensgrupp med kulturarbetarrepresentation.

Enligt utskottets mening bör - med hänsyn till vad som anförs i
propositionen - syftet med de här behandlade motionsyrkandena, yrkande 2
delvis i motion 1984/85:283, yrkande 3 i motion 1984/85:284 och yrkande 1 i
motion 1984/85:286, kunna bli tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd med
anledning av yrkandena.

Stockholm den 28 februari 1985

På kulturutskottets vägnar
INGRID SUNDBERG

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Tyra Johansson
(s), Karl Boo (c), Lars-Ingvar Sörenson (s), Tore Nilsson (m), Catarina
Rönnung (s), Maja Bäckström (s), Lars Ahlmark (m), Stina Gustavsson (c),
Berit Oscarsson (s), Gunnar Thollander (s), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik
Wikström (fp) och Eva Hjelmström (vpk).

KrU 1984/85:4 y

Avvikande meningar

1. Frågan om särskilt inkomstslag för litterär eller konstnärlig verksamhet

Karl Boo (c), Stina Gustavsson (c), Jan-Erik Wikström (fp) och Eva
Hjelmström (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar
”Sorn framhålls” och slutar ”(yrkande 2 delvis)” bort ha följande lydelse:

Som framhålls (= utskottet 14 rader) motion 1984/85:286). Utskottet vill
dock redan i detta sammanhang framhålla att det finns befogad anledning
utreda om man skall införa ett särskilt inkomstslag för inkomst av litterär
eller konstnärlig verksamhet, eftersom kulturarbetarna arbetar under helt
andra villkor än de som gäller för näringsidkare i allmänhet. I förevarande
sammanhang konstaterar utskottet att den av kulturskattekommittén gjorda
utredningen inte kan läggas till grund för ett omedelbart införande av ett
särskilt inkomstslag för inkomst av litterär eller konstnärlig verksamhet. Ett
yrkande härom i motion 1984/85:283 (c) måste därför avstyrkas (yrkande 2
delvis).

I avvaktan på resultatet av en utredning av angivet slag måste utskottet vid
prövningen av de i propositionen framlagda förslagen utgå från det nuvarande
regelsystemet bl. a. då det gäller inkomstslag.

2. Utvecklingskostnader

Ingrid Sundberg (m). Karl Boo (c), Tore Nilsson (m). Lars Ahlmark (m),
Stina Gustavsson (c), Gunnel Liljegren (m) och Jan-Erik Wikström (fp)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”1 propositionen”
och på s. 4 slutar ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Motionsvägen har det inte väckts någon gensaga mot förslaget i propositionen
att möjligheterna till avdrag för utgifter från tiden innan en verksamhet
fått karaktär av rörelse skall utvidgas. Tvärtom har det i fyra motioner från
företrädare för moderata samlingspartiet, centern och folkpartiet yrkats på
en tidsmässigt mera långtgående avdragsrätt än vad regeringen föreslagit. I
motionerna föreslås att avdrag för löpande omkostnader skall få göras inte
bara för det kalenderår då rörelsen påbörjas och det närmast föregående året
utan även för kostnader som hänför sig till andra och - i tre av motionerna -tredje året före rörelsens början.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det, i enlighet med vad
kulturskattekommittén förordat, är motiverat att gå längre i avdragsrätt än
vad regeringen föreslagit. En bildkonstnär, författare eller annan fri
kulturarbetare som skall etablera en egen verksamhet har ofta mycket stora
svårigheter att klara sig, särskilt under de första verksamhetsåren. Det är
därför viktigt att samhället även i här aktuellt avseende undviker att i onödan
försvåra den ekonomiska situationen för honom. Generösa avdragsregler för
utvecklingskostnader är därför motiverade. I propositionen anges att det är

KrU 1984/85:4 y

oundvikligt att kulturskattekommitténs förslag leder till kontrollproblem.
Utskottet anser att svårigheterna i detta avseende inte får överdrivas. Den
skattskyldige måste naturligtvis visa hur stora kostnaderna varit och att de
avsett verksamheten. Han måste även lämna noggranna uppgifter om
kostnadernas art och storlek samt om tidigare intäkter. Den skattskyldige
bör också, som kammarrätten i Jönköping angett i sitt remissyttrande, kunna
upplysa om eventuella tjänsteanställningar inom samma verksamhetsområde
och därvid ange huruvida avdrag för kostnader varom här är i fråga,
tidigare medgetts i inkomstslaget tjänst.

Utskottet anser således att en längre gående avdragsrätt än vad regeringen
föreslagit bör införas. Avdrag bör lämpligen få göras för löpande omkostnader
som hänför sig till det kalenderår då rörelsen påbörjas och de närmast
föregående tre åren. Detta innebär att utskottet anser att skatteutskottet bör
tillstyrka yrkande 2 delvis i motion 1984/85:283 (c), yrkande 2 i motion
1984/85:284 (c) och yrkande 2 i motion 1984/85:286 (fp). I huvudsak
tillgodoses härigenom även yrkande 1 i motion 1984/85:285 (m), där en ett år
kortare avdragsrätt föreslagits.

3. Kostnader för arbetslokal i egen bostad

Ingrid Sundberg, Tore Nilsson, Lars Ahlmark och Gunnel Liljegren (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 6 slutar ”yrkandena 2 och 3” bort ha följande lydelse:

Då det gäller rätt till avdrag för arbetslokal i egen bostad framhålls det i
propositionen att det är en klar fördel med nuvarande praxis att avdragsrätten
kan prövas mot bakgrund av vissa lätt konstaterbara omständigheter. I
propositionen framhålls också att denna praxis i flertalet fall ger ett materiellt
godtagbart resultat. Något behov finns därför inte att generellt sänka kraven
för avdragsrätt, anförs det i propositionen.

Utskottet delar den sålunda redovisade uppfattningen. Samtidigt är det
uppenbart att det behövs en kompletterande regel för att man skall kunna
tillgodose intresset av att bl. a. vissa kulturarbetare - exempelvis författare
eller bildkonstnärer - skall kunna få rätt till avdrag för arbetsrum utan att de
skall tvingas hyra rum ”på stan”. Med utgångspunkt i att en kompletterande
regel också införs för att tillgodose avdragsbehovet i angivna fall godtar
utskottet propositionens huvudregel.

Den kompletterande regeln föreslås i propositionen få i huvudsak följande
innehåll (p. 11 andra stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen).

KrU 1984/85:4 y

den skattskyldiges barn tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och arbete
som utförts av den skattskyldiges make endast om makarna drivit rörelsen
gemensamt. Avdrag medges med 2 000 kronor om arbetet utförts i bostad på
den skattskyldiges egen eller hans makes fastighet och med 4 000 kronor i
annat fall.

Motionärerna bakom motion 1984/85:285 (m) vill ha en annan utformning
av den kompletterande regeln. De vill att avdrag skall medges om den
huvudsakliga delen av rörelsen bedrivs inom bostaden samt annan fast lokal
för verksamhetens bedrivande inte finns (yrkande 2). Vidare föreslås att
avdrag skall medges med 4 000 kr. om arbetet utförts i egen bostad oavsett
bostadstyp.

Utskottet kan inte acceptera regeringens förslag då det gäller den
kompletterande avdragsregeln. Regeln framstår som mycket exakt men
kommer enligt utskottets mening i praktiken att ge mycket stort utrymme för
taxeringsmyndigheternas fria skön. Därtill kommer att regeln kan medföra
att myndigheterna anser sig ha anledning att göra ingående undersökningar
av en familjs utnyttjande av sin bostad, något som av familjen kan uppfattas
som integritetsinskränkande. Till närmare utveckling av det anförda vill
utskottet framhålla att det måste vara utomordentligt svårt att avgöra om en
författare arbetat minst 800 timmar i sitt arbetsrum inom bostaden och i
vilken utsträckning ”det med hänsyn till verksamhetens art” varit motiverat
att utföra arbetet i bostaden. För att bedöma timantalet kan det behövas
ingående utredning om utnyttjandet av det rum som använts för rörelsen.

Utskottet anser att den i motionen valda regelkonstruktionen i praktiken
blir lättare att tillämpa samtidigt som den kan bedömas leda till godtagbara
konsekvenser i avdragshänseende. För att avdrag skall få göras krävs att
verksamheten kan klassificeras som rörelse. Den får således inte vara av ren
hobbykaraktär. Eftersom det enligt motionsförslaget inte får finnas annan
fast lokal för verksamhetens bedrivande kan det i allmänhet inte bereda
några större svårigheter för taxeringsmyndigheterna att avgöra om den
huvudsakliga delen av rörelsen bedrivs inom bostaden.

Utskottet anser att det inte finns skäl att - sedan begränsningarna i
avdragsrätt i fråga om räntor fullt ut trätt i kraft - göra någon differentiering
av avdragsbeloppet beroende på ägareförhållandena i fråga om den fastighet
vari bostaden är belägen.

I enlighet med det i det föregående anförda föreslår utskottet - såvitt avser
utskottets beredningsområde - att skatteutskottet tillstyrker motion 1984/
85:285 yrkandena 2 och 3. Propositionen bör jämkas i enlighet härmed.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motion 1984/
85:283 yrkande 2 i här aktuell del samt motion 1984/85:284 yrkande 1.

minab/gotab Stockholm 1985 82160