yttr 1984/85 bou2y y (Yttrande 1984/85:bou2y)

BoU 1984/85:2 y

Bostadsutskottets yttrande
1984/85:2y

om statlig fastighetsskatt (prop. 1984/85:18)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 23 oktober 1984 beslutat inhämta yttrande från
bostadsutskottet över proposition 1984/85:18 om statlig fastighetsskatt
jämte med anledning av propositionen eventuellt väckta motioner.

Propositionen

Efter föredragning av bostadsministern har regeringen beslutat bereda
riksdagen tillfälle att ta del av vad han anfört om införandet av en statlig
fastighetsskatt och om upphävandet av nu gällande hyreshusavgift.

Efter föredragning av finansministern har regeringen beslutat föreslå
riksdagen att anta

1. lag om statlig fastighetsskatt,

2. lag om upphävande av lagen (1982:1194) om hyreshusavgift,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

7. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).

Lagrådets yttrande har inhämtats bl. a. beträffande den huvudsakliga
utformningen av en statlig fastighetsskatt och beträffande lagförslagen
under 1 —3 ovan.

Motionerna m. m.

I detta yttrande behandlas de med anledning av propositionen väckta
motionerna i följande delar.

Motionerna 1984/85:

57 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:18 såvitt avser införande av
statlig fastighetsskatt och följdlagstiftning (propositionens lagförslag nr 1
och nr 3 — 7),

2. att riksdagen godkänner förslaget till lag om upphävande av lagen
(1982:1194) om hyreshusavgift (propositionens lagförslag nr 2),

58 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om statlig fastighetsskatt,

1 Riksdagen 1984/85. 19 sami. Nr 2 y

BoU 1984/85:2 y

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget till ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

3. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272) beslutar att ordet hyreshusavgift i 1 § och 3 § 1
mom. i uppbördslagen (1953:272) tas bort,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
skattebrottslagen (1971:69) beslutar att orden ”lagen (1982:1124) om hyreshusavgift”
i 1 § skattebrottslagen (1971:69) utgår,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343),

59 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen beslutar

a. att de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter undantas från
fastighetsskatten,

b. att fastighetsskatten skall utgå även för industribyggnader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att huvuddelen av intäkten av en fastighetsskatt skall användas på
bostadssektorn i avsikt att hålla boendekostnaderna nere och uppnå
rättvisa mellan olika upplåtelseformer,

60 av Jan-Eric Virgin (m) och Bertil Danielsson (m) vari hemställs

1. att riksdagen i första hand avslår regeringens proposition 1984/85:18
angående en ny statlig fastighetsskatt,

2. att riksdagen i andra hand med ändring av regeringens förslag beslutar
att bostäder ingående i lantbruksföretag undantas från den föreslagna
fastighetsskatten,

61 av Lennart Brunander (c) och Rune Torwald (c) vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:18,

2. att riksdagen — om yrkandet under I. inte bifalls — beslutar sådan
ändring av bestämmelserna att jordbrukets bostäder erhåller samma beskattning
som småhus,

62 av Knut Wachtmeister (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:18,

63 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
avslå proposition 1984/85:18 såvitt gäller samtliga delar utom förslaget till
lag om upphävande av lagen (1982:1194) om hyreshusavgift och därav
föranledda följdändringar.

Representanter för Sveriges Fastighetsägareförbund och för Sveriges
Villaägareförbund har muntligen och skriftligen lämnat synpunkter i ärendet.
En skrivelse har inkommit från en privatperson.

BoU 1984/85:2 y

Uppgifter i anslutning till propositionen m. m.
Bostadssubventionernas utveckling m. m.

I propositionen (s. 4—5) lämnas uppgifter om samhällets stöd till bostadssektorn.
År 1984 beräknas detta stöd uppgå till 27 miljarder kronor.
Stödet utgår direkt i form av bostadsbidrag och räntebidrag och indirekt
i form av skattesubventioner i första hand för egnahemsägare. Staten
tillförs intäkter från bostadssektorn genom hyreshusavgiften.

I avsikt att minska belastningen på statsbudgeten har i första hand
försök gjorts att minska utgiften för räntebidragen. Räntebidrag, som i
princip lämnas till kostnader för ränta på bostadslån och underliggande
kredit inom låneunderlaget för bostäder, motsvarar skillnaden mellan
räntekostnaden för sådana lånedelar och en garanterad ränta. Den garanterade
räntan höjs årligen genom generella s. k. normala upptrappningar.

Vid sidan av dessa generella upptrappningar har riksdagen hösten 1980,
våren 1981 och våren 1982 (se CU 1980/81:7, CU 1980/81:30 och CU
1981/82:26) beslutat om s. k. extra upptrappningar under åren 1981 — 1985
för äldre statsbelånade bostadshus. Dessa extra upptrappningar har haft
det huvudsakliga syftet att minska bostadssektorns belastning på statsbudgeten.
Av propositionen framgår att anslagsbelastningen för år 1985 på
grund av de extra upptrappningarna beräknas bli ca 3 miljarder kronor
lägre än vad som annars skulle varit fallet. Genom borttagande av de s. k.
retroaktiva räntebidragen minskas anslagsbelastningen med ca 1,5 miljarder
kronor. Intäkterna från hyreshusavgiften beräknas för år 1985 bli ca
600 milj. kr.

I propositionen (s. 8—9) anges kapitalkostnadsökningarna i kr./m2 till
följd av de normala och extra upptrappningarna av de garanterade räntorna
åren 1981 — 1985 och av en hyreshusavgift om 2 %. Kostnadsökningar
till följd av upptrappningarna för egnahem har beräknats med utgångspunkten
i 50 % marginalskatt. För hyresbostäder grundas uppgifterna på
genomsnittliga effekter för SABO-företagen.

För egnahem byggda 1958 och senare medför upptrappningarna att
boendekostnaderna blir 8 — 45 kr./m2 högre under år 1985 än under 1980.
För bostadsrättslägenheter är kostnadsökningarna på grund av upptrappningarna
av ungefär motsvarande storlek som för egnahemmen. För hyreshusen
har upptrappningarna medfört kostnadsökningar om ca 30 kr./m2.

Hyreshusavgiften anges ha ökat kostnaderna för SABO-företagen med
ca 4 kr./m2 i genomsnitt. För fastigheter med bostadsrättslägenheter och
med värdeår före 1975 medför avgiften boendekostnadsökningar om ca 16
kr./m2. Kostnadsökningen för ett enskilt hyreshus anges ligga i nivå med
den för ett motsvarande bostadsrättshus.

Sammanfattning av regeringens förslag om statlig fastighetsskatt

I avsikt att minska bostadssektorns belastning på statsbudgeten anför
bostadsministern att hans överväganden lett honom fram till uppfattning -

BoU 1984/85:2 y

en att en statlig fastighetsskatt är det instrument som tillsammans med
räntebidragssystemet för ny- och ombyggnad bäst svarar mot kravet på ett
rättvist och solidariskt omfördelningssystem inom bostadssektorn.

I propositionen förordas därför att en sådan skatt införs. Av fiskala skäl
förordas dessutom att skatten skall omfatta även vissa andra fastigheter än
sådana som innehåller bostäder. Sammanfattningsvis innebär regeringens
förslag följande.

Fr. o. m. den 1 januari 1985 föreslås en statlig fastighetsskatt tas ut för
samtliga hyreshus, småhus och bostadsbyggnader på lantbruk samt tomtmark
som är avsedd att bebyggas med någon av dessa hustyper. 1 begreppet
hyreshus ingår t. ex. vissa hus med lokaler samt hotell- och restaurangbyggnader.
Underlaget för skatten utgörs för småhus av en tredjedel av
taxeringsvärdet och för hyreshus av hela taxeringsvärdet. Skattesatsen
föreslås vara 1,4% för schablonbeskattade fastigheter och 2 % för övriga
fastigheter. Fastighetsskatten skall vara avdragsgill utom i fråga om schablonbeskattade
fastigheter. Samtidigt som fastighetsskatten införs avvecklas
den nuvarande hyreshusavgiften. Fastighetsskatten skall under åren
1985 och 1986 utgå med 0,5 % resp. 1 % i fråga om schablonbeskattade
småhus och med 0,7 % resp. 1,4 % i fråga om övriga småhus och hyreshus
på lantbruksenhet.

Statens intäkter från fastighetsskatten, med hänsyn tagen till vissa kompensationsåtgärder,
beräknas för år 1985 till ca 2,6 miljarder kronor.
Flyreshusavgiften skulle för detta år tillfört staten intäkter om 1,5 miljarder
kronor. Den i propositionen föreslagna fastighetsskatten beräknas sålunda
medföra en ökad intäkt om 1,1 miljarder kronor för detta år.

Fr. o. m. år 1987 beräknas skatten ge intäkter om ca 4,7 miljarder kronor.
Fiänsyn har då inte tagits till kompensationsåtgärder.

I sammanhanget bör nämnas att regeringen i proposition 1984/85:85
lagt fram förslag bl. a. om vissa kompensationsåtgärder. Denna proposition
kommer bostadsutskottet att behandla senare under år 1984.

Utskottet

Vad ovan redovisats om utvecklingen av bostadssubventionerna samt
om vissa tidigare åtgärder i avsikt att minska bostadssektorns belastning på
statsbudgeten har lett bostadsministern fram till uppfattningen att en statlig
fastighetsskatt är det instrument som tillsammans med räntebidragssystemet
för ny- och ombyggnad bäst svarar mot kravet på ett rättvist och
solidariskt omfördelningssystem på bostadssektorn. Efter att ha redogjort
för lagrådets yttrande såvitt gäller de allmänna synpunkterna på förslaget
till fastighetsskatt redovisar bostadsministern i propositionen (s. 14—18)
sin uppfattning om hur skatten bör utformas. Hans förslag har sammanfattningsvis
refererats i föregående avsnitt.

BoU 1984/85:2 y

I partimotioner från folkpartiet, moderata samlingspartiet och centerpartiet
yrkas avslag på samtliga lagförslag i propositionen utom förslaget
att upphäva lagen om hyreshusavgift. Även i förstahandsyrkandena i
motionerna 60 (m), 61 (c) och 62 (m) yrkas avslag på förslaget om att införa
en statlig fastighetsskatt. I partimotion från vänsterpartiet kommunisterna
tas upp vissa frågor om skattens utformning.

I folkpartiets partimotion 57 kritiseras bostadsministerns motiv för att
föreslå införandet av en fastighetsskatt. Enligt motionärernas uppfattning
är bostadsministerns utgångspunkt för förslaget ohållbar liksom hans argument.
Den i propositionen presenterade statistiken anges vara missvisande
och ofullständig. Motionärerna anför att alla fastigheter kommer att
träffas av fastighetsskatten men för dem som får räntebidrag neutraliseras
skatten genom ökade bidrag. Skatten fördelas inte på ett rimligt sätt efter
bärkraft. Dessutom innebär förslaget i propositionen en höjning av det
samlade skatteuttaget som redan anses för högt.

Även i moderata samlingspartiets partimotion 58 kritiseras regeringsförslaget.
Motionärerna anför därvid bl. a. att småhusägarna de senaste åren
drabbats av stora kostnadsökningar. 1 motionen framhålls att de småhusägare
som får statliga räntesubventioner kommer att under förhållandevis
kort tid kompenseras inom räntebidragssystemet men att även dessa småhusägare
därefter fullt ut kommer att drabbas av den nya skatten. Vidare
anför motionärerna att pensionärer utan full ATP kan bli tvingade att sälja
sin bostad till följd av den nya skatten. Beträffande hyreshus och bostadsrättshus
anges i motionen att även flerfamiljshusen råkat ut för stora
kostnadshöjningar de senaste åren. Skatteeffekten för flerbostadshus med
statliga lån kommer dock enligt motionärerna att neutraliseras genom av
regeringen aviserade kompensatoriska åtgärder. Motionärerna kritiserar
också förslaget från utgångspunkten att det inte är neutralt med hänsyn till
ägareförhållanden och för att det omfattar fritidshus och lokalfastigheter.
Bl. a. reses invändningar mot att lokaler som inte betraktas som bostäder
— t. ex bensinstationer med livsmedelsförsäljning — kommer att få kostnadsmässiga
fördelar framför sådan försäljning i butik.

I centerpartiets partimotion 63 behandlas relativt utförligt lagrådets
kritik mot förslaget om en statlig fastighetsskatt. Motionärerna, som instämmer
med vad lagrådet anfört, anser att lagrådets invändningar inte
föranlett några mera betydande förändringar av regeringens förslag. Stark
oro uttrycks i motionen över regeringens bristande noggrannhet i beredningsarbetet.
Motionärerna sammanfattar sina invändningar mot regeringens
förslag och hävdar att fastighetsskatten höjer skattetrycket, att
skatten inte tas ut efter bärkraft, att den är orättvis och att den konserverar
nuvarande subventionssystem på bostadssektorn. Motionärerna finner det
osäkert om skatten stärker statsfinanserna. Vidare kritiserar motionärerna
regeringens förslag eftersom i det ingen speciell hänsyn tas till kompensatoriska
åtgärder för de fastigheter som inte har några räntesubventioner.

Boll 1984/85:2 y

I samtliga nu refererade partimotioner anförs att det måste anses anmärkningsvärt
att regeringen inte avvaktar resultatet av bostadskommitténs
arbete med att utforma ett nytt bostadsfinansieringssystem.

Vad i propositionen och i de ovan refererade motionerna anförts om en
statlig fastighetsskatt ger bostadsutskottet anledning att avge följande yttrande.

Bostadsutskottet begränsar sitt yttrande till att omfatta vad regeringen
efter föredragning av bostadsministern förelagt riksdagen och vad i däremot
ställda motioner föreslagits. Som framgått ovan har regeringen berett
riksdagen tillfälle att ta del av vad bostadsministern anfört om en statlig
fastighetsskatt och om upphävande av nu gällande hyreshusavgift.

Inledningsvis vill utskottet ta upp frågan om syftet med en statlig fastighetsskatt.
Denna fråga har tämligen ingående behandlats i partimotionerna
från (m), (c) och (fp). Den har också behandlats i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion. Vad i denna motion föreslagits behandlar utskottet
delvis nedan. Det har i propositionen hävdats att skattens främsta
syfte är att bidra till att öka omfördelningen av bostadssubventionerna
inom bostadssektorn mellan olika upplåtelseformer och mellan fastigheter
av olika ålder.

Mot en sådan uppfattning har anförts att skattens huvudsakliga uppgift
är att minska bostadssektorns belastning på statsbudgeten. Denna ståndpunkt
hävdas sålunda i parti motionerna från (m), (c) och (fp).

Även om åtgärder tidigare vidtagits inom räntebidragssystemet i avsikt
att omfördela bördorna inom bostadssektorn finner bostadsutskottet det
nödvändigt att ytterligare insatser görs i avsikt att uppnå ett så rättvist och
solidariskt omfördelningssystem som möjligt. En anslutning till ett sådant
synsätt innebär enligt bostadsutskottets mening att åtgärder måste vidtas
för att ytterligare bygga ut ett sådant system. Även enligt bostadsutskottets
uppfattning får det av regeringen nu presenterade förslaget anses ha en
klar fördelningspolitisk profil, låt vara att förslaget genom sin utformning
delvis har vissa inslag även av fiskal natur. Detta senare motiv är en viktig
förutsättning för möjligheterna att upprätthålla det nödvändiga stödet till
nyproduktionen.

Utskottets uppfattning är alltså att ytterligare omfördelningsåtgärder
behövs. Frågan är då närmast hur ett system skall utformas som gör det
möjligt att uppnå ett rättvisare och mera omfattande fördelningssystem
inom bostadssektorn än dagens system som ju huvudsakligen inneburit en
omfördelning inom räntebidragssystemet främst mellan hus av olika årgångar.
Enligt utskottets mening finns i detta sammanhang anledning
erinra om att en bred riksdagsmajoritet ställt sig bakom åtgärder på bostadsbyggandets
område som brukar innefattas i begreppet en social bostadspolitik.
Ett väsentligt inslag i en sådan politik är att fördela boendekostnaderna
på ett rättvist sätt. Ett annat väsentligt inslag är att stödja och
främja ett jämlikt och integrerat boende. För att så ambitiösa bostadspo -

BoU 1984/85:2 y

litiska målsättningar skall kunna förverkligas är det både önskvärt och
nödvändigt att vidta åtgärder som bidrar till att öka omfördelningen av
bostadssubventionerna. Tidigare har kritik mot en sådan politik förts fram
främst av moderata samlingspartiet. Den har alltid tillbakavisats av bostadsutskottets
majoritet liksom av en bred riksdagsmajoritet.

Bostadsutskottet som sålunda vidhåller sin tidigare uppfattning om att
den sociala bostadspolitiken alltjämt bör vara utgångspunkten för samhällets
insatser för de boende finner det därmed också väl motiverat att
ytterligare åtgärder vidtas för att hävda denna politik. En sådan uppfattning
låter sig väl förenas med vad bostadsministern i propositionen anfört
som motiv för att införa en statlig fastighetsskatt i huvudsak med den
utformning som där förordas. Nedan behandlar utskottet vissa enskildheter
i regeringsförslaget.

Med det anförda anser bostadsutskottet att skatteutskottet bör föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet
ovan anfört om en statlig fastighetsskatt. Ett sådant ställningstagande
innebär en anslutning till vad regeringen efter föredragning av bostadsministern
beslutat förelägga riksdagen och avslag på motionerna 57 (fp),
58 (m), 60 (m) yrkande 1,61 (c) yrkande 1, 62 (m) yrkande 1 och 63 (c) i den
mån motionerna behandlas i detta yttrande .

Bostadsutskottet finner heller inte tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka
andrahandsyrkandena i motionerna 60 (m) och 61 (c) beträffande utformningen
m. m. av fastighetsskatten för lantbrukets bostäder.

Den närmare tekniska utformningen m. m. av skatten får anses falla
under skatteutskottets beredning.

Bostadsutskottet övergår nu till att behandla vad i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 59 yrkande I a och 1 b samt yrkande 2 a föreslagits
och förordats om fastighetsskatten m. m.

Motionärerna föreslår — yrkande 1 b — att riksdagen beslutar att fastighetsskatt
skall utgå även för industribyggnader.

Av propositionen (s. II) framgår att bostadsministern — efter samråd
med finansministern och industriministern — förordar att denna fråga tas
upp i ett vidare sammanhang där industrins totala beskattningsförhållanden
behandlas.

Enligt utskottets uppfattning finns inte anledning att, såsom anges i
propositionen, ens i ett vidare sammanhang överväga om industrins fastigheter
skall träffas av fastighetsskatt. Som föreslås i partimotionerna 57 (fp),
58 (m) och 63 (c) finns inte bärande skäl att föreslå att en fastighetsskatt
över huvud taget införs. Vad i dessa motioner föreslagits kan sålunda inte
förenas med förslaget i partimotion 59 (vpk) yrkande 1 b om att fastighetsskatt
skall utgå för industribyggnader. Detta motionsyrkande avstyrks.
Vad utskottet nu anfört om att anledning saknas att överväga att fastighetsskatt
skall utgå för industrifastigheter bör skatteutskottet föreslå riksdagen
att som sin mening ge regeringen till känna.

BoU 1984/85:2 y

I motion 59 (vpk) yrkande 1 a föreslås riksdagen besluta undanta de
allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter från skatten.

I proposition 1984/85:85 har lagts fram förslag i syfte att kompensera
vissa fastighetsägare för de kostnadsökningar fastighetsskatten beräknas
medföra. I denna proposition föreslås kompensationsåtgärder för fastigheter
som omfattas av det statliga bostadsfinansieringssystemet med anledning
av fastighetsskatten och extra upptrappningar av den garanterade
räntan. Förslagen i denna proposition kommer utskottet att behandla
senare under år 1984. Nettoeffekten av förslagen i propositionen innebär
fr. o. m. år 1986 en sänkning av den garanterade räntan bl. a. för allmännyttiga
bostadsföretag. Dessutom föreslås, under vissa förutsättningar,
dispens från avsättning till konsolideringsfond — ett förslag som direkt tar
sikte på de allmännyttiga bostadsföretagen. För år 1985 föreslås att ett
särskilt räntebidrag betalas ut. Slutligen bör i detta sammanhang erinras
om att i den nyligen framlagda och till skatteutskottet hänvisade propositionen
1984/85:70 föreslagits att den kommunala garantibeskattningen för
juridiska personer skall avskaffas. Ett genomförande av detta förslag
kommer att innebära lättnader för de flesta allmännyttiga bostadsföretagen.

Bostadsutskottet har tidigare i skilda sammanhang givit uttryck för
uppfattningen att de allmännyttiga bostadsföretagen har en viktig uppgift
inom ramen för en social bostadspolitik. Mot bakgrund av en sådan
uppfattning finns goda skäl hävda att olika åtgärder bör vidtas så att dessa
företag ges reella möjligheter att medverka till att denna politik förverkligas.
I de båda i föregående stycke nämnda propositionerna läggs förslag
med detta syfte fram. Dessa förslag kommer senare att prövas av riksdagen.
Enligt bostadsutskottets uppfattning bör i nuvarande läge inte förordas
att de allmännyttiga bostadsföretagen undantas från fastighetsskatt.
Riksdagsbehandlingen av de förordade kompensationsåtgärderna m. m.
bör avvaktas. Motion 59 (vpk) yrkande 1 a bör därför inte nu vinna
riksdagens bifall.

I motion 59 (vpk) yrkande 2 a begärs ett riksdagens tillkännagivande om
att huvuddelen av intäkten av en fastighetsskatt skall användas på bostadssektorn
i avsikt att hålla boendekostnaderna nere och uppnå rättvisa
mellan upplåtelseformerna.

Bostadsutskottet har ovan redogjort för vidtagna åtgärder i avsikt att
uppnå ett rättvist omfördelningssystem — ett system som enligt bostadsutskottets
uppfattning genom den nu föreslagna fastighetsskatten byggs ut
och fördjupas. Denna bostadsutskottets uppfattning får anses ligga i linje
med vad i motion 59 (vpk) yrkande 2 a föreslagits. Det i motionen begärda
tillkännagivandet kan därför inte anses tjäna något reellt syfte. Motionsyrkandet
bör inte nu bifallas. Vad i propositionen om fastighetsskatten
förordats och i propositionen om vissa kompensatoriska åtgärder föreslagits
kommer — vid en riksdagens anslutning därtill — att innebära att vad

BoU 1984/85:2 y

i motion 59 (vpk) yrkande 2 a föreslagits i inte ringa omfattning får anses
tillgodosett.

Vad i övrigt i propositionen eller i motionen föreslagits har inte givit
bostadsutskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Stockholm den 20 november 1984

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg
(m), Maj-Lis Landberg (s), Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Bertil
Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Per Olof Håkansson (s), Margareta
Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson (vpk), Margareta Palmqvist
(s), Rune Evensson (s) och Bengt-Ola Ryttar (s).

Avvikande meningar

1 Förslaget om en statlig fastighetsskatt m. m.

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Bertil
Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Margareta Gard (m) och Kerstin
Ekman (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar "Bostadsutskottet
begränsar” och på s. 7 slutar "skatteutskottets beredning”,

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar "I motion” och på
s. 9 slutar ”anses tillgodosett” bort lyda:

Som anförs i partimotionerna från (m), (c) och (fp) innebär förslaget om
en fastighetsskatt en höjning av det samlade skatteuttaget som redan är för
högt. Obalansen i vår ekonomi är till stor del ett resultat av för höga utgifter
och ett alltför högt skatteuttag. Bostadsutskottet instämmer i motionärernas
kritik att det inte sällan inträffar att höjningen av en skatt leder till
minskade inkomster från andra skatter. Redan utifrån den nu redovisade
principiella uppfattningen finns goda motiv för att avvisa regeringens
förslag om införande av en fastighetsskatt. Frågan om utformningen av
skattesystemet faller närmast under skatteutskottets beredning.

Såvitt frågan om en fastighetsskatt faller inom bostadsutskottets beredningsområde
vill utskottet anföra följande.

Lagrådet kritiserade förslaget bl. a. därför att det inte föregåtts av sedvanlig
utredning och inte varit föremål för ordentligt remissförfarande.
Förslaget behandlade inte lika fall lika och skatten fördelar inte pålagan
efter bärkraft. Förslaget är komplicerat och invecklat och är svårförståeligt
för den enskilde medborgaren.

BoU 1984/85:2 y

Även om regeringens förslag till riksdagen delvis omarbetats efter lagrådets
kritik kvarstår lagrådets invändningar. Kritik beträffande det remitterade
förslaget har från olika utgångspunkter förts fram även av de
organisationer som på eget initiativ delgivit bostadsdepartementet sin
uppfattning i frågan.

Att fastighetsskatten ger orimliga konsekvenser har tydligen insetts även
av regeringen eftersom regeringen i en nyligen avlämnad proposition
(prop. 1984/85:85) föreslagit riksdagen att besluta om vissa kompensatoriska
åtgärder med anledning av fastighetsskatten. Dessa kompensatoriska
åtgärder är avsedda endast för dem som omfattas av räntebidragssystemet.
En sådan ordning måste te sig stötande och upplevas som mycket orättvis.
Dessa låntagare har ofta väsentligt lägre boendekostnader än de som inte
har statliga lån med räntebidrag.

Det kan inte med fog hävdas att fastighetsskatten har tillkommit främst
i syfte att omfördela subventionerna inom bostadssektorn. 1 så fall skulle
ju fastighetsskatt inte träffa lokaler, fritidsfastigheter och vissa obebyggda
tomter.

Att skatten har främst fiskala motiv framgår även av den ovannämnda
propositionen om vissa kompensatoriska åtgärder. Av denna proposition
framgår nämligen att staten år 1985 tillförs ca 2 miljarder kronor efter
avräkning av kostnaderna för kompensationen. För år 1986 har regeringen
beräknat statens intäkter efter avräkning av kostnaderna för kompensationen
till ca 3,4 miljarder kronor: Därmed har även regeringen anslutit sig
till motionärernas uppfattning att skatten har främst fiskala motiv.

Bostadsutskottet avvisar sålunda på goda grunder regeringens förslag
om en fastighetsskatt. Det finns emellertid anledning att ge ytterligare
exempel på hur dåligt genomtänkt och inkonsekvent skatteförslaget är.
Bostadsministern har år 1983 (prop. 1982/83:50) mycket klart framhållit
att hyreshusavgiften för att vara neutral med hänsyn till ägandeförhållandena
inte bara måste vara avdragsgill för konventionellt beskattade fastigheter
utan även utgå med samma procentsats som för de schablonbeskattade.
Samma resonemang är naturligtvis giltigt även beträffande fastighetsskatten.
Trots detta föreslås att skatten skall utgå med 2 % av taxeringsvärdet
för konventionellt beskattade fastigheter och med 1,4% för schablonbeskattade.
Förslaget är således ytterligare ett gynnande av de allmännyttiga
företagen. Det finns sålunda inga möjligheter för privata fastighetsägare
att genom hyreshöjningar få full kompensation för skatten.

I det nu framlagda regeringsförslaget föreslås att även egenägda småhus
träffas av fastighetsskatt. Dessa fastigheter är undantagna från hyreshusavgiften.
Även många av dessa fastighetsägare har redan en mycket brydsam
ekonomisk situation inte minst beroende på den stora ökningen av
boendekostnaden under de senaste åren.

De egnahemsägare som under de senaste åren finansierat sina hus utan
statliga lån och alltså inte erhållit några räntebidrag — s. k. frifinansiering

BoU 1984/85:2 y

— har höga kapitalkostnader. Dessa fastighetsägare kommer inte heller i
åtnjutande av den i proposition 1984/85:85 föreslagna kompensationen
som, vid ett införande av fastighetsskatten, avses komma de egnahemsägare
till godo som i dag omfattas av räntebidragssystemet. För de egnahemsägare
som under de senaste åren förvärvat ett äldre egnahem är boendekostnaderna
än högre.

En annan grupp av egnahemsägare som drabbas hårt av en eventuell
fastighetsskatt är pensionärer med låg eller ingen ATP. Visserligen skall
även dessa kompenseras enligt regeringens förslag men reglerna för kompensationen
har konstruerats så att kompensation innebär någon lättnad
endast för pensionärer som har fastigheter med ett relativt högt taxeringsvärde.

I sammanhanget bör erinras om att moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet i riksdagen lagt fram förslag till ett reformerat
bostadsfinansieringssystem. Dessa förslag skall inte här behandlas. Bostadsutskottet
konstaterar dock att ett genomförande av förslagen vida
bättre och rättvisare än regeringens förslag skulle fördela bostadssubventionerna
och minska kostnadsökningarna i bostadsbyggandet. Därtill
skulle skattetrycket sänkas.

Slutligen finner bostadsutskottet det märkligt att regeringen valt att nu
presentera sitt förslag och därmed förekomma bostadskommittén. Denna
kommitté harju som en av sina huvuduppgifter att överväga utformningen
av ett nytt bostadsfinansieringssystem.

Bostadskommittén har i juni 1984 i sitt delbetänkande (SOU 1984:35)
redogjort för den fastighetsekonomiska utvecklingen från början av
1970-talet. I det betänkandet nämns (s. 171 — 172) olika undersökningar
som behandlar lönsamheten i privat fastighetsförvaltning. Den bild som
presenteras i dessa undersökningar är enligt bostadskommittén entydig.
Nyinköpta privata fastigheter ger under en följd av år negativ eller mycket
låg direktavkastning på eget kapital. Hänsyn har inte tagits till skattereglerna.
Enligt kommittén (s. 174) torde dock skattereglerna inte vara av
avgörande betydelse för lönsamheten vid enskild fastighetsförvaltning för
det stora antalet fastighetsägare.

Bostadskommittén har också behandlat (s. 94—98) frågan om kostnadsneutralitet
mellan olika upplåtelseformer. Av delbetänkandet framgår att
kapitalutgifter för år 1985 för egnahem blir högre än för flerbostadshusen
för bostäder byggda 1969—1985. Beräkningarna utgår från en fastighetsskatt
om 12 kr./m: och nettoräntor. Tas dessutom kostnaderna för amortering
och ränta på eget kapital med ökar skillnaderna i kapitalutgifter
ytterligare.

Representanter för Sveriges Fastighetsägareförbund och för Sveriges
Villaägareförbund har inför utskottet redovisat ytterligare uppgifter till
stöd för bostadskommitténs beräkningar.

Vad nu anförts innebär att bostadsutskottet anser att skatteutskottet bör

BoU 1984/85:2 y

föreslå riksdagen att bifalla partimotionerna 57 (fp), 58 (m) och 63 (c) om
att avslå samtliga lagförslag i propositionen utom förslaget att upphäva
hyreshusavgiften. Vad nu anförts innebär också att vad i motionerna 60
(m), 61 (c) och 62 (m) kommer att tillgodoses. Vad i motion 59 (vpk)
yrkande 1 a föreslagits om att de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter
skall undantas från fastighetsskatten kommer även att tillgodoses. 1
övrigt bör sistnämnda motion avslås av riksdagen.

2 Fastighetsskatt på industrifastigheter

Oskar Lindkvist, Maj-Lis Landberg, Magnus Persson, Per Olof Håkansson,
Margareta Palmqvist, Rune Evensson och Bengt-Ola Ryttar (alla s)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”Enligt utskottets”
och slutar ”till känna” bort lyda:

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen. Frågan
om fastighetsskatt skall utgå även för industrins byggnader får sålunda
övervägas i ett vidare sammanhang. Motion 59 (vpk) yrkande I b avstyrks
med hänvisning till vad nu anförts.

3 Fastighetsskatt på industrifastigheter

Tore Claeson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som
börjar "Enligt utskottets” och slutar ”till känna” bort lyda:

Utskottet har ovan betonat vikten av att åtgärder vidtas för att bättre än
f. n. hävda den sociala bostadspolitiken. Ett sådant synsätt innebär bl. a.
att olika åtgärder bör vidtas inte bara genom en omfördelning av de
ekonomiska resurserna inom bostadssektorn. Det finns enligt utskottet
dessutom goda motiv för uppfattningen att bostadssektorn bör tillföras
resurser från andra samhällssektorer.

1 detta sammanhang kan det finnas anledning erinra om bostadsministerns
uttalande i proposition 1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder m. m. 1 denna proposition anfördes att frågan om fastighetsskatten
också skulle omfatta industrifastigheter skulle övervägas vidare. 1 den
nu behandlade propositionen föreslås att frågan om dessa fastigheter skall
träffas av fastighetsskatt tas upp i ett vidare industri politiskt sammanhang.

Enligt utskottets mening finns goda skäl föreslå att också industrins
fastigheter träffas av fastighetsskatten redan fr. o. m. den 1 januari 1985
dvs. vid den tidpunkt då lagen om statlig fastighetsskatt avses träda i kraft.
Enligt bedömningar som gjorts skulle ett skatteuttag om 1 % på industrins
fastigheter samt 1 % på de fastigheter för vilka enligt regeringens förslag
fastighetsskatt skall betalas vid i övrigt oförändrade regler ge staten intäkter
år 1987 av något större omfattning än de 4,7 miljarder kronor som
skatten enligt propositionen beräknas tillföra statskassan.

Såsom anförs i propositionen bör för vissa småhus och hyreshus på

BolJ 1984/85:2 y

lantbruksenhet under åren 1985 och 1986 fastighetsskatten tas ut med lägre
belopp. Utskottet förordar därför att skatten under år 1985 utgör 0,5 % av
underlaget och för år 1986 0,75 % av underlaget. Under år 1987 bör
skatteuttaget för samtliga fastigheter som skall träffas av skatten utgöra

1 %.

Skatteutskottet bör utforma förslag till lagtext i enlighet med vad nu
förordats.

Vad nu föreslagits om att fastighetsskatt skall betalas även för industrifastigheter
är en anslutning till vad i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
59 yrkande 1 b föreslagits. Att även dessa fastigheter bör träffas
av fastighetsskatten är ett uttryck för uppfattningen att också företagen bör
medverka till att tillföra bostadsmarknaden resurser så att normalinkomsttagare
får råd att hyra en tillräckligt stor, modernt utrustad bostad i bra
miljö till rimliga kostnader och — på sikt — utan bostadsbidrag. Utskottets
ställningstagande grundas också på uppfattningen att beskattningen i högre
grad än f. n. bör träffa företagen.

4 Skatter och bostadssubventioner

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard
(alla m) anför.

I propositionen lämnas uppgifter om samhällets totala stöd till bostadssektorn.
I detta stöd inbegriper regeringen även avdragsrätt för räntekostnader
främst för egnahemsägare.

Tidigare rådde politisk enighet om att rätten till ränteavdrag var en del
av skattesystemet. Denna s. k. symmetriprincip innebär nämligen att ränteintäkter
fullt ut beskattas medan räntekostnader får dräs av.

Moderata samlingspartiet hävdar alltjämt denna princip. Det kan sålunda
inte hävdas att egnahemsägarens avdrag för räntekostnader är en bostadssubvention.

5 Ett omfördelningssystem på bostadssektorn m. m.

Tore Claeson (vpk) anför.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 59 förs fram flera förslag
i avsikt att ytterligare minska orättvisorna på bostadssektorn och bidra till
ett bättre, rättvisare, mera solidariskt och mera heltäckande omfördelningssystem.
Dessa förslag redovisas i motionen och delvis i föreliggande
utskottsyttrande.

Efter det att den nu behandlade propositionen om statlig fastighetsskatt
förelädes riksdagen, har riksdagen även förelagts proposition 1984/85:70
i vilken bl. a. föreslås att den kommunala beskattningen för juridiska
personer skall avskaffas och proposition 1984/85:85 om ändring i bestämmelserna
om räntebidrag till följd av fastighetsskatten. I den senare pro -

BoU 1984/85:2 y

positionen föreslås— som framgår av detta utskottsyttrande — ändringar
i räntebidragssystemet bl. a. för de allmännyttiga bostadsföretagen samt
vissa ändringar i reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen
till folkpension. Avsikten är att riksdagen skall behandla proposition
1984/85:85 och propositionen om statlig fastighetsskatt i ett sammanhang
den 11 december 1984. Utskottsbehandlingen av propositionerna
1984/85:70 och 85 har ännu inte slutförts.

Vpk har många gånger tidigare och senast i anslutning till förslaget om
en allmän fastighetsskatt fört fram krav om en kraftig begränsning av
hyreshöjningarna. Då har också krav ställts på ett riktat stöd till de allmännyttiga
bostadsföretagen.

Ett förverkligande av förslagen i proposition 1984/85:85 kommer att
göra det möjligt att bl. a. kraftigt begränsa hyreshöjningarna för år 1985.
Vpk har genom överenskommelse med socialdemokraterna i anslutning
till förslaget om fastighetsskatt och ekonomisk-politiska åtgärder verksamt
bidragit till dessa begränsningar. SABO och Hyresgästernas riksförbund
har sedan gemensamt övervägt vissa åtgärder i avsikt att medverka i
regeringens strävanden att skapa en lugn prisutveckling för år 1985. Bl. a.
har en rekommendation lämnats till alla SABO-företag och hyresgästföreningar
om riktlinjerna för 1985 års hyror. En tillämpning av riktlinjerna
innebär en hyreshöjning på genomsnittligt 3,5 %. Avvikelser från detta
genomsnittstal kan förekomma. Riktlinjerna utgår bl. a. från de kostnadsförändringar
som uppstår till följd av fastighetsskatten och den kompensation
som bostadsministern förutskickade i oktober 1984. Genom den
träffade överenskommelsen har goda förutsättningar för att begränsa hyreshöjningarna
skapats. I de flesta fall kan hyreshöjningarna beräknas bli
mindre än hälften av vad de annars skulle ha blivit.

Liber Tryck Stockholm 1984