yttr 1983/84 nu4y y (Yttrande 1983/84:nu4y)

NU 1983/84:4 y

Näringsutskottets yttrande
1983/84:4 y

om beskattning av energi (prop. 1983/84:28)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1983/84:28 (industridepartementet) om beskattning av energi
jämte motioner, såvitt avser näringsutskottets beredningsområde. Näringsutskottet
får anföra följande.

Propositionen

Förslag

I propositionen föreslås - efter föredragning av statsrådet Birgitta Dahl -att riksdagen

dels antar fem i propositionen framlagda lagförslag, avseende ändringar i

1. lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

2. lagen (1961:372) om bensinskatt,

3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. kommunalskattelagen (1928:370),

5. lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt,

dels godkänner i propositionen angivna riktlinjer för den framtida
energiskattepolitiken.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen läggs fram förslag till grundläggande principer för
beskattningen inom energiområdet. En sådan princip är att skattesystemet
skall främja tillkomsten av de energiinvesteringar för oljeersättning och
energihushållning som enligt 1981 års energipolitiska beslut bör genomföras
under 1980-talet. Hänsyn skall tas till olika energikällors effekter på miljön,
bytesbalansen, försörjningstryggheten, sysselsättningen och den industriella
utvecklingen.

Den nuvarande ordningen med differentierade punktskatter behålls.
Mervärdeskatten skall inte utvidgas till att omfatta energiområdet.

Propositionen innehåller även förslag om att inhemska bränslen skall
undantas från mervärdeskatt och från förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen.
Skatten på kol - som f. n. varierar från 6 kr. till 14 kr. per ton -föreslås höjd till 97 kr. per ton. Undantag föreslås för kol och koks som
används i metallurgiska processer.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

1 Riksdagen 1983/84. 17 sami. Nr 4 y

NU 1983/84:4 y

För naturgas aviseras ett kommande lagförslag om skattesatsen 308 kr. per
1 000 kubikmeter.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

1983/84:44 av Rolf Clarkson (m), vari hemställs att riksdagen avvisar
propositionens förslag om förändringar i rätten till avdrag för allmän
energiskatt i fråga om luftfartyg i enlighet med vad som framhållits i
motionen,

1983/84:45 av Olof Johansson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de i motionen förordade riktlinjerna för energiskattepolitiken,

2. beslutar att skatten på kol från den 1 januari 1984 skall uppgå till 140
kr./ton kol och från den 1 januari 1985 till 275 kr./ton kol,

3. hos regeringen begär en utredning av i vilken omfattning kolanvändning
även skall belastas med samma avgifter som tas ut vid oljeanvändning,

4. beslutar att skatten på naturgas skall uppgå till 205 kr./l 000 m3,

5. hos regeringen hemställer om förslag att motoralkoholer producerade
på inhemsk råvara skall vara skattefria,

6. hos regeringen hemställer om förslag om skatterabatt för blyfri bensin
och flygbensin i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. hos regeringen hemställer om förslag till förändringar i lagen om allmän
energiskatt innebärande att restitution för el producerad av kol ej skall
medges,

1983/84:46 av Hans Petersson i Röstånga (fp), vari hemställs att
riksdagen

1. förklarar att svenskt kol är ett inhemskt bränsle,

2. beslutar att svenskt kol ej skall beskattas,

1983/84:47 av Knut Wachtmeister m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 1.

avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. beslutar att den i motionen förordade successiva skatteuppräkningen i
fråga om kol till en energilikformig nivå den 1 januari 1989 genomförs,

3. som sin mening ger regeringen till känna de i motionen förordade
riktlinjerna för den framtida energiskattepolitiken,

1983/84:48 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen med
ändring av proposition 1983/84:28

NU 1983/84:4 y

1. uttalar att en höjning av elskatten motsvarande den som genomfördes
fr. o. m. den 1 juli 1983 också bör gälla industrienheters förbrukning utöver
40 000 kWh/år,

2. uttalar att företag och andra storförbrukare som genomför ambitiösa
sparprogram inom elenergiområdet skall kunna erhålla viss återbäring av
skatt,

3. avslår förslaget om en ständig höjning av oljepriset genom skattehöjningar,

4. uttalar att beskattningen av naturgas bör sättas till 25 % av oljeskatten.

Motivering

I det följande återges vissa övergripande ståndpunkter i fråga om
energipolitiken och energiskattepolitiken i här aktuella motioner. Motionärernas
argumentation i mer specifika frågor redovisas i anslutning till
utskottets behandling av resp. motionsyrkanden.

I motion 1983/84:47 (m) anförs i fråga om principer för beskattningen på
energiområdet att det vore bäst att följa den uppläggning som i en reservation
förordades av moderata samlingspartiets företrädare i energiskatteutredningen.
Enligt den skulle mervärdeskatt på energiområdet kombineras med
en särskild energilikformig punktskatt på en förhållandevis låg nivå.
Omfördelningseffekterna hade därmed kunnat begränsas, säger motionärerna.
Samtidigt hade det för näringslivet väsentliga önskemålet om en med
övriga varor likvärdig beskattning av energin kunnat tillgodoses. Den
konkurrensutsatta industrin hade därmed i energibeskattningshänseende
kommit att likställas med ett betydande antal utländska konkurrenter, som
helt eller delvis kan avlyfta energiskattebördan.

Det är, fortsätter motionärerna, omöjligt att åstadkomma ett logiskt och
konsistent skattesystem på energiområdet om ett så stort antal, ofta mot
varandra stridande, syften som anges i propositionen samtidigt skall
tillgodoses. De konkreta förslagen till nya skattesatser betecknas som
nyckfulla approximationer och sägs vittna om en övertro på statsmaktens
förmåga att rätt kunna styra hundratusentals enskilda investeringsbeslut.
Eventuellt erforderliga subventioner och direkta statsstöd på energiområdet
borde redovisas öppet och i normalfallet inte få formen av skatterabatter.
Motionärerna hänvisar vidare till moderata samlingspartiets ståndpunkter
vid behandlingen av energipolitiska frågor våren 1983. Härvid betonades
bl. a. betydelsen av att marknadsmässiga hänsyn tillåts spela den avgörande
rollen vid omvandlingen av energisystemet.

Ett decentraliserat energisystem i huvudsak baserat på utnyttjande av
inhemska, förnybara energikällor och en effektiv användning av den tillförda
energin förespråkas i motion 1983/84:45 (c).

1* Riksdagen 1983184. 17 sami. Nr 4 y

NU 1983/84:4 y

Motionärerna erinrar om att centerpartiet vid upprepade tillfällen har
understrukit betydelsen av en decentralistisk inriktning av energipolitiken.
Denna har också stegvis fått en sådan inriktning från år 1976, anför de.
Omläggningen har gett till resultat att energianvändningen i landet har
minskat kraftigt. Det föreligger inte, säger motionärerna, behov av att
ersätta olja med andra importerade fasta bränslen för att uppsatta sparmål
skall nås.

Utvecklingen sedan 1981 års energipolitiska beslut har varit mer gynnsam
än vad som då bedömdes vara möjligt. Ambitionerna kan därför ökas i
förhållande till gällande riktlinjer. Importerade och miljökrävande energiråvaror
såsom kol och olja bör ha en energilikformig beskattning.
Importerade miljövänliga energikällor bör kunna få en viss ”miljörabatt”
och skatten sättas lägre än vad som en vid jämförelse med olja energilikformig
beskattning skulle motivera. Inhemska fasta bränslen och alternativa
drivmedel producerade på inhemska råvaror bör ej beskattas. Undantag från
en energilikformig beskattning bör kunna göras för drivmedel och en lägre
beskattning ske när ekonomiskt rimliga substitut saknas.

Av motionen framgår att centerpartiet delar regeringens uppfattning att
differentierade punktskatter på energi bör bibehållas. De i propositionen
redovisade allmänna riktlinjerna för energibeskattning står dock enligt
motionärerna i viss motsättning till de grundläggande principerna för
energipolitikens utformning.

I motion 1983/84:48 (vpk) anförs att marknadskrafter, och därmed i första
hand ekonomiska intressen, har styrt den svenska energipolitiken under hela
efterkrigstiden. Utanför kärnkraftens område har mera långsiktiga politiska
beslut saknats nästan helt. De negativa effekterna av detta visar sig i dagens
problem, säger motionärerna.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar en långtgående planering och
styrning av produktion och konsumtion inom energisektorn, sägs det i
motionen. Det behövs en ny lagstiftning som ger samhället styrmedel för
direkta ingripanden. Motionärerna vänder sig mot den övertro på marknadskrafternas
betydelse som propositionen enligt deras mening ger uttryck för.
Inom den begränsade ram som propositionen ger kan åtskilliga förbättringar
och skärpningar genomföras, hävdar de.

Näringsutskottet

Inledning

Efter förslag av regeringen fastställde riksdagen år 1981 riktlinjer för
energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60,
rskr 1980/81:381). Som ett centralt mål angavs ett kraftigt minskat
oljeberoende. Det gällde vidare att skapa förutsättningar för en avveckling
av kärnkraften i enlighet med utslaget av folkomröstningen i kärnkraftsfrå -

NU 1983/84:4 y

gan våren 1980. Statsmakterna tog sikte på en successiv utveckling mot ett
energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska,
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. 1 ett program för energihushållning
under 1980-talet låg tyngdpunkten på åtgärder som skulle spara
olja. Energihushållningen skulle främjas genom rådgivning, utbildning och
information men också genom utnyttjande av prissättningen som styrmedel.
Parallellt härmed skulle ett program för oljeersättning genomföras.

De riktlinjer för den framtida energiskattepolitiken som föreslås i
proposition 1983/84:28 har som utgångspunkt 1981 års energipolitiska beslut
och syftar till att de då uppsatta målen för energisystemets utveckling skall
uppnås. Näringsutskottet behandlar inledningsvis de grundläggande principer
för den framtida energiskattepolitiken som föreslås i propositionen och i
motionerna. Därefter tar utskottet upp de specifika riktlinjer som föreslås
gälla för beskattningen av resp. energibärare.

Allmänna principer

En offensiv energipolitik i enlighet med 1981 års energipolitiska beslut
utgör enligt propositionen ett led i kampen mot landets ekonomiska och
industriella kris. Genom en effektiv energihushållning och investeringar i ny
energiteknik, användning av fasta bränslen och produktion av inhemska
bränslen bryts oljeberoendet samtidigt som nya arbetstillfällen skapas. En
betydande del av dessa arbetstillfällen, anförs det vidare, tillkommer de delar
av landet som har de största sysselsättningsproblemen. Därtill kommer att
bytesbalansen förbättras och att en väsentlig grund läggs för en långsiktig
utveckling mot en ökad industriproduktion och därmed ökad sysselsättning
inom landet. Svensk industri får kunnande och produktionsresurser som kan
lägga grunden för svenska exportframgångar i takt med att andra länder
förnyar sina energisystem.

Det krävs enligt propositionen en aktiv energipolitik där samhället
utnyttjar flera styrmedel för att kunna genomföra den av riksdagen år 1981
beslutade förändringen av energisystemet. Olika slags styrmedel, såsom
ekonomiska, administrativa och informativa styrmedel, blir aktuella.

De ekonomiska styrmedlen sägs böra användas i första hand, eftersom de
enligt sin natur bygger på ett decentraliserat beslutsfattande. Energibeskattningen,
som utgör ett av dessa styrmedel, bör enligt regeringen användas
aktivt under den period som omställningen av vårt energisystem pågår.

Som grundläggande princip för de riktlinjer som i propositionen föreslås
gälla för den framtida energiskattepolitiken anges följande. Skattesystemet
bör främja tillkomsten av de energiinvesteringar för oljeersättning och
energihushållning som enligt 1981 års energipolitiska beslut bör genomföras
under 1980-talet. Hänsyn bör också tas till olika energikällors effekter på
miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten, sysselsättningen och den
industriella utvecklingen.

NU 1983/84:4)

I propositionen tas vidare (s. 21) ställning till energiskattekommitténs i
betänkande (SOU 1982:16-17) Skatt på energi framförda förslag till ny
ordning för beskattningen av energi. Kommittén föreslog införande av
mervärdeskatt på energi i kombination med en särskild styrskatt på
energi.

Föredragande statsrådet anför nu att hon i likhet med det övervägande
antalet remissinstanser anser att en kombination av differentierade styrskatter
och mervärdeskatt på energi är olämplig. Med hänsyn härtill bör enligt
propositionen mervärdeskatt på energi inte införas. Nuvarande ordning med
differentierade punktskatter på energi bibehålls alltså.

I två motioner framförs krav på att riksdagen skall uttala sig om
riktlinjerna för den framtida energiskattepolitiken. De övergripande ståndpunkterna
i dessa motioner har refererats i det föregående. Kravet på
riktlinjer enligt motion 1983/84:47 (m) innebär sammanfattningsvis följande.
Energiskattesatserna skall i princip vara energilikformiga. Eventuella
subventioner och direkta statsstöd på energiområdet skall redovisas öppet
och i normalfallet inte få formen av skatterabatter. En övergång till
mervärdeskatt på energiområdet bör kombineras med en särskild energilikformig
punktskatt på förhållandevis låg nivå.

Enligt motion 1983/84:45 (c) skall importerade och miljökrävande
energiråvaror såsom kol och olja ha en energilikformig beskattning.
Importerade miljövänliga energikällor bör kunna få en viss ”miljörabatt”.
Inhemska fasta bränslen och alternativa drivmedel producerade på inhemska
råvaror bör ej beskattas. Undantag från en energilikformig beskattning av
olja bör kunna göras för drivmedel och en lägre beskattning ske när
ekonomiskt rimliga substitut saknas.

Näringsutskottet ansluter sig till de allmänna riktlinjer för den framtida
energiskattepolitiken som föreslås gälla enligt propositionen och som
behandlas i detta avsnitt. Det är enligt utskottets uppfattning väsentligt med
en långsiktig och konsekvent statlig politik i syfte att få till stånd nödvändiga
investeringar i oljeersättande teknik. Som framhålls i propositionen (s. 17) är
det viktigt att energianvändarna ges klara besked om hur statsmakterna avser
att utnyttja skattesystemet för att se till att oljeersättningsprogrammet
fullföljs.

Som en allmän utgångspunkt för den framtida energiskattepolitiken bör
alltså gälla att skattesystemet skall främja tillkomsten av de energiinvesteringar
för oljeersättning och energihushållning som enligt 1981 års energipolitiska
beslut bör genomföras under 1980-talet. Hänsyn skall också tas till
olika energikällors effekter på miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten,
sysselsättningen och den industriella utvecklingen.

I likhet med regeringen och det övervägande antalet av de remissinstanser
som har yttrat sig över energiskatteutredningens tidigare nämnda förslag
anser näringsutskottet att den nuvarande ordningen med differentierade
punktskatter på energi bör bibehållas.

NU 1983/84:4 y

Det finns alltså enligt näringsutskottets uppfattning inte anledning för
riksdagen att besluta om övergång till den av utredningen föreslagna
kombinationen av differentierade styrskatter och mervärdeskatt.

Vad nu sagts innebär att näringsutskottet tillstyrker propositionen i här
behandlad del och avstyrker motionerna i motsvarande delar.

Olja

Oljeförsörjningen i Sverige har undergått stora förändringar de senaste
åren. En liknande utveckling har samtidigt skett i omvärlden. Användningen
av oljeprodukter på den svenska marknaden minskade under perioden

1979-1982 med en fjärdedel. Denna minskning kan huvudsakligen hänföras
till en minskad total energitillförsel beroende på förbättrad energihushållning
och låg ekonomisk aktivitet. Särskilt har förbrukningen av eldningsoljor
minskat. Förbrukningen av lätta oljeprodukter och mellandestillat har legat
kvar på en i stort sett oförändrad nivå under denna period. Enligt preliminära
uppgifter har nedgången i förbrukningen fortsatt även under första halvåret
1983, främst för villaolja och tung eldningsolja till industrin.

Ett centralt mål som angavs vid 1981 års energipolitiska beslut var att
oljeberoendet skulle minska kraftigt. I den då aktuella propositionen
(1980/81:90) skisserades energibalanser för år 1985 och år 1990. Dessa
byggde dels på beräknade energianvändningsnivåer, dels på de överväganden
och förslag om värme- och elförsörjningen som lades fram i propositionen.

Syftet med energibalanserna var i första hand att på ett översiktligt sätt
illustrera tänkbara utfall av den i propositionen förordade inriktningen av
energipolitiken. Det bedömdes bli nödvändigt att energipolitiken successivt
omprövades i takt med att förutsättningarna för den förändrades bl. a.
genom nya erfarenheter. Detta innebar att de tillförselnivåer som angavs i
balanserna inte skulle betraktas som mål vilka borde eftersträvas oberoende
av utvecklingen.

I energibalanserna angavs en högre och en lägre tillförselnivå. Enligt
propositionen måste tillförselplaneringen grundas på en användningsnivå
kring den övre gränsen, detta för att inte en önskvärd ekonomisk utveckling
skulle begränsas av tillgången på energi.

Näringsutskottet (NU 1980/81:60 s. 41) och riksdagen anslöt sig till denna
riktlinje för planeringen.

För olja angavs följande mål för användningsnivåerna, uttryckt i TWh. Av
sammanställningen framgår också oljans procentuella andel av total tillförsel
för energiändamål. Som jämförelse anges även användningen år 1979.

1** Riksdagen 1983/84. 17 sami. Nr 4 y

NU 1983/84:4 y

	År 1979	År 1985	År 1990
		Lägre Högre	Lägre Högre
		användningsnivå	användningsnivå
Olja och	TWh 295	229 256	160-140 191-171
oljeprodukter	% 67	54 56	37- 33 42- 37

Den högre nivån motsvarar 23 miljoner ton olja för år 1985 och 14-17
miljoner ton för år 1990.

Det faktiska utfallet för de senaste åren uttryckt i TWh och procent är
följande:

År	1980	1981	1982
TWh	274	243	222
%	66	62	57

För år 1983 kan preliminärt beräknas en användning om ca 200 TWh

(53 %).

1981 års energipolitiska beslut berörde också frågan om den framtida
prisutvecklingen för oljeprodukter. Statens industriverk hade räknat med en
genomsnittlig real oljeprisstegring av 2 % per år, och regeringen fann inte
skäl att frångå denna bedömning (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 41). Det
meddelades att regeringen avsåg att med hjälp av beskattningen på energi
åstadkomma en successivt höjd prisnivå på energi.

Energimarknadsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1983:19) Den
stora omställningen bl. a. behandlat den förväntade internationella utvecklingen
av priserna på oljeprodukter. I betänkandet sägs (s. 285) att realpriset
på olja enligt flertalet prognoser kommer att vara oförändrat eller sjunka
något under de närmaste åren. Mot senare delen av 1980-talet kommer det
åter att börja stiga, sannolikt förhållandevis långsamt. Under 1990-talet kan
prisutvecklingen bli kraftigare. Utredningen påpekar att prognosernas
utsagor endast kan ge en referensram för realistiska framtidsbedömningar av
oljemarknadens utveckling. Dessa bedömningar måste kompletteras bl. a.
med kunskap om de olika aktörernas handlande och handlingsutrymme.

I den nu aktuella propositionen (s. 14) erinras om den utveckling som har
ägt rum inom oljeområdet efter 1981 års energipolitiska beslut. Bl. a.
framhålls att Sverige är mer beroende av importerad olja än flertalet andra
industriländer. Kostnaderna för oljeimporten har ökat kraftigt under det
senaste decenniet samtidigt som bytesbalansen har avsevärt försämrats.

Föredragande statsrådet drar slutsatsen att det krävs kraftfulla åtgärder för
oljeersättning och energihushållning för att oljans andel i energianvändningen
skall kunna minska till den nivå som riksdagen har angivit för år 1990.

Enligt propositionen (s. 17) bör tillfälliga höjningar eller sänkningar av

NU 1983/84:4 y

oljepriserna inte automatiskt leda till skattesänkningar eller skattehöjningar
i utjämnande syfte. En sådan ordning skulle motverka en sund priskonkurrens
och i onödan öka konsumenternas kostnader. Det betecknas emellertid
som angeläget att energianvändarna informeras om att oljan på sikt kommer
att bli allt dyrare bortsett från tillfälliga prisvariationer. Vid behov borde
genom skatteändringar en inte oväsentlig realprisstegring på oljeprodukter
åstadkommas. Härigenom skapas, heter det i propositionen, en stabil grund
för energianvändarnas planering av fortsatta insatser för energihushållning
och oljeersättning. Den angivna utgångspunkten för beskattningen av olja
återfinns, påpekas det, i 1981 års energipolitiska beslut.

I motion 1983/84:48 (vpk) påyrkas att riksdagen skall avslå förslaget om en
fortlöpande höjning av oljepriset. Enligt motionärerna finns det mot
bakgrund av den snabba minskningen i oljeförbrukningen inte anledning att
f. n. öka takten när det gäller att pressa ner denna förbrukning. En
minskning av oljeberoendet som i stället medför ett nytt beroende av
kärnkraft och kol kan inte accepteras, säger motionärerna. Oljeskatten bör
endast garantera att oljepriset inte sjunker under nuvarande nivå.

Näringsutskottet konstaterar att nedgången i den svenska oljeförbrukningen
de senaste åren har gått snabbare än vad man i allmänhet räknade
med för några år sedan. Oljans andel av den svenska energitillförseln har
dock inte minskat lika snabbt. Nedgången i den svenska oljeförbrukningen
beror delvis på en minskad total energianvändning till följd av såväl låg
ekonomisk aktivitet som strukturförändringar inom den energitunga industrin.
Därutöver har det skett betydande energibesparande investeringar
som lett till en högre energieffektivitet inom industrin i sin helhet. Den
internationella prisutvecklingen för oljeprodukter har karakteriserats av
kraftiga fluktuationer. En rad svårbedömda omständigheter påverkar de
framtida oljepriserna. Enligt flera bedömare kan man dock räkna med att
realpriset på olja kommer att kunna falla under de närmaste åren för att på
sikt åter stiga. Kraftiga svängningar i prisutvecklingen kan inte uteslutas.
Behovet av att medelst skattehöjningar på olja styra oljeförbrukningen till en
önskvärd nivå beror givetvis inte enbart på oljeprisutvecklingen utan också
bl. a. på hur prisutvecklingen för alternativa bränslen gestaltar sig. Den
framtida utvecklingen av de olika energibärarnas pris- och efterfrågerelationer
är alltså vägledande i detta avseende. Vidare bör enligt utskottets
uppfattning noga uppmärksammas på vilket sätt den svenska oljeindustrin
påverkas av den snabba omställningen på detta område. Utskottet räknar
med att regeringen följer denna utveckling och återkommer härtill i den
proposition om vissa oljefrågor som enligt vad utskottet har erfarit planeras
till våren 1984. Frågan har belysts i bl. a. statens energiverks rapport (1983:1)
Oljeindustrin i omvandling.

Det är, såsom sägs i propositionen, av värde för energianvändarnas
planering att det har klargjorts att oljan på sikt kommer att bli allt dyrare
oavsett tillfälliga prisvariationer. Vid behov bör därför genom skattehöjning -

NU 1983/84:4 y

ar en viss stegring av realpriserna på olja åstadkommas. I första hand bör den
bedömning om realprisutvecklingen på olja som gjordes vid 1981 års
energipolitiska beslut kunna tjäna som ett övre riktmärke. Realprishöjningar
via ökade skatter utöver denna nivå torde endast under särskilda omständigheter
vara påkallade.

Med vad näringsutskottet här har anfört avstyrker utskottet ifrågavarande
del av motion 1983/84:48 (vpk).

Inhemska bränslen

De riktlinjer för energipolitiken som riksdagen antog våren 1981 innebär
bl. a. ett förväntat bidrag till energibalansen år 1990 med 6-11 TWh torv och
25-30 TWh skogsenergi. I riksdagens beslut framhölls bl. a. att en övergång
till fasta bränslen skall främjas. I slutet av år 1982 anvisade riksdagen (prop.
1982/83:50 bil. 6, NU 1982/83:18, rskr 1982/83:111) 200 milj. kr. för stöd till
torveldade förbränningsanläggningar som beställs under år 1983. Vidare har
riksdagen beslutat om åtgärder för ökad användning av inhemska bränslen i
Norrbottens län (prop. 1982/83:120 bil. 6, NU 1982/83:38, rskr 1982/
83:306).

Statens industriverk och skogsstyrelsen har efter uppdrag av regeringen i
en gemensam rapport (SIND PM 1983:9) Ökad eldning med skogsråvara
belyst effekterna för skogsindustrins virkesförsörjning av en ökad användning
av skogsråvara för eldningsändamål. Rapporten, som publicerades
sommaren 1983, har remissbehandlats. Den bearbetas f. n. inom regeringskansliet.

Ved och torv för uppvärmning eller energialstring är till skillnad från andra
energikällor skattepliktiga enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
Energiskatt tas inte ut på inhemska fasta bränslen.

I propositionen anförs (s. 17) att mervärdeskatten motverkar ett utnyttjande
av inhemska bränslen i bl. a. vissa kommunala anläggningar och
gruppcentraler. Med hänvisning till att inhemska bränslen reducerar
kostnaderna för energiimport och att produktion och användning av sådana
bränslen medför nya arbetstillfällen liksom till att det även i övrigt är viktigt
med oljeersättning föreslås inhemska bränslen bli undantagna från beskattning.
Därmed elimineras osäkerheten om framtida skattenivåer för sådana
bränslen. Vidare gynnas dessa skattemässigt framför alla andra bränslen. I
propositionen föreslås också (s. 26) att bostadsuppvärmning med bränslen
som tagits från bostadsinnehavarens egen fastighet skall vara fri från
förmånsbeskattning vid inkomsttaxering.

De nu angivna ändringarna i beskattningen kommer till uttryck i två av
lagförslagen i propositionen, nämligen om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt och om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Näringsutskottet
har inget att erinra mot regeringens förslag om att inhemska
bränslen skall undantas från förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen.

NU 1983/84:4 y

I motion 1983/84:47 (m) begärs att riksdagen skall avslå regeringens förslag
till lag om ändring i lagen om mervärdeskatt. Ett avskaffande av nuvarande
mervärdebeskattning av inhemska bränslen bör enligt motionärerna under
inga förhållanden beslutas innan statens industriverks och skogsstyrelsens
utredning har hunnit utvärderas.

Näringsutskottet anser att det i propositionen har framförts bärande skäl
för att inhemska bränslen bör undantas från skatteplikt enligt mervärdeskattelagen.
De nu gällande undantagen för andra bränslen bör alltså
utvidgas till att även gälla ved och torv. En sådan åtgärd ligger väl i linje med
1981 års energipolitiska beslut. Utredningsrapporten om eldning med
skogsråvara bearbetas som nämnts inom regeringskansliet. Inom detta finns
en arbetsgrupp, biobränslegruppen, som senare i år kommer att, med
utgångspunkt i bl. a. rapporten och remissyttrandena över den, avge en
rapport med förslag till åtgärder. Näringsutskottet tillstyrker sålunda
ifrågavarande förslag i propositionen. Motion 1983/84:47 (m) avstyrks i
motsvarande del.

Kol

Riksdagen antog våren 1981 riktlinjer för introduktion av kol i Sverige
(NU 1980/81:60 s. 52-58). De innebär bl. a. att kolanvändningen i slutet av

1980-talet kan uppgå till 4-6 miljoner ton och motsvara omkring en tiondel av
energiförsörjningen i landet.

I propositionen anförs (s. 18) att fasta prisrelationer mellan kol och olja så
långt som möjligt kommer att eftersträvas med hjälp av skatte- och
avgiftspolitiken. Därvid kommer de särskilda kostnaderna för åtgärder i
syfte att minska koleldade förbränningsanläggningars miljöpåverkan att
beaktas.

Energiinnehållet i kol är ca två tredjedelar av energiinnehållet i olja.
Skatten på kol föreslås skola höjas i etapper tills den per energienhet är ca
hälften av skatten på olja. Hänsyn har därvid tagits till att ökad kolanvändning
innebär ökad sysselsättning i Sverige. Kol är, framhålls det i
propositionen, från försörjningssynpunkt ett säkrare bränsle än olja. Vidare
är bränslekostnaderna per energienhet ca hälften jämfört med olja. Genom
den fasta relation mellan skatten på kol och skatten på olja som förordas
skapas förutsägbarhet, anför föredraganden, inför användarnas beslut om
investeringar i oljeersättande teknik.

Enligt ett av de lagförslag som nu föreligger, förslaget till lag om ändring i
lagen (1957:262) om allmän energiskatt, skall skatten för kolbränslen den 1
januari 1984 höjas till 97 kr. Den nuvarande skatten är för olika slags kol
resp. 6 kr., 12 kr. och 14 kr. per ton. Det sägs vidare (s. 27) att skatten bör
höjas till 140 kr. per ton den 1 januari 1985. Det föreslås emellertid att kol och
koks som används i metallurgiska processer skall undantas från beskattning.
Detta sker genom ett tillägg till lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

I fem motionsyrkanden berörs beskattningen av kol. Det gäller riktlin -

NU 1983/84:4 y

jerna för kolbeskattningen och den nu närmast aktuella skattehöjningen.
Vidare avser motionsyrkandena dels en fråga om skattebefrielse, dels en
utredning om vissa avgifter för kol. I detta sammanhang berör näringsutskottet
vissa synpunkter i ärendet som Cementa AB har framfört i skrivelser
till skatte- och näringsutskotten.

I motion 1983/84:47 (m) begärs att en successiv skatteuppräkning i fråga
om kol till energilikformig nivå skall genomföras till den 1 januari 1989.
Motionärerna accepterar de i propositionen föreslagna kolskattehöjningarna
åren 1984 och 1985 men vill att skatten därefter skall höjas i etapper för att år
1989 vara energineutral.

I motion 1983/84:45 (c) begärs att skatten på kol skall höjas till 140 kr. per
ton den 1 januari 1984 och till 275 kr. per ton ett år senare. Utgångspunkten
för detta yrkande är att kol såsom ett miljöstörande och importerat bränsle
bör jämfört med olja beskattas energilikformigt. I ett yrkande som behandlas
senare berörs frågan huruvida kol i likhet med oljeprodukter också skall
beläggas med vissa avgifter.

Näringsutskottet tar först upp frågan om allmänna riktlinjer för kolbeskattningen
och kommer därefter in på de konkreta förslagen avseende de
närmaste årens skattesatser. Två principiellt skiljaktiga ståndpunkter står
här emot varandra, nämligen dels regeringens, som innebär att hänsyn skall
tas till olika energikällors effekter på en rad områden, dels motionärernas,
som innebär att beskattningen skall vara energineutral.

Näringsutskottet anser att förslaget i propositionen är väl avvägt med
hänsyn till nuvarande prisrelationer mellan kol och olja samt med beaktande
av de allmänna principer för energibeskattningen som utskottet tidigare i
detta betänkande har uttalat sig för. Som en riktlinje för beskattningen av kol
bör alltså gälla att skatten på kol skall höjas i etapper tills den per energienhet
är ca hälften av skatten på olja.

Vad så gäller de i propositionen och i motionerna föreslagna skattehöjningarna
per den 1 januari 1984 och den 1 januari 1985 vill näringsutskottet
anföra följande. Regeringen föreslår en skattesats på 97 kr. per ton kol den 1
januari 1984 och 140 kr. per ton kol ett år senare, medan i motion 1983/84:45
(c) påyrkas att riksdagen skall bestämma skattesatserna vid de angivna
tidpunkterna till 140 kr. resp. 275 kr.

Den skatt på kolbränslen som i propositionen föreslås gälla fr. o. m. den 1
januari 1984 innebär en kraftig höjning jämfört med de nuvarande
skattesatserna. Näringsutskottet anser inte att en större höjning nu är lämplig
med hänsyn till de satsningar som i enlighet med det av riksdagen antagna
oljeersättningsprogrammet pågår inom kolområdet. Den höjning som
aviseras till den 1 januari 1985 finner utskottet likaså väl avvägd. Utskottet
tillstyrker alltså regeringens förslag i denna del. Motion 1983/84:45 (c)
avstyrks i ifrågavarande del.

Näringsutskottet har härmed tagit ställning till principerna för den
framtida kolbeskattningen och till förslagen om de närmaste två årens

NU 1983/84:4 y

skattesatser. Det nu delvis behandlade yrkandet i motion 1983/84:47 (m)
innebär en ytterligare precisering för tiden mellan år 1985 och år 1989.

I konsekvens med sitt ställningstagande i principfrågan avstyrker näringsutskottet
förslaget i motion 1983/84:47 (m) om en skatteuppräkning till en
energilikformig nivå den 1 januari 1989.

I motion 1983/84:45 (c) begärs en utredning av i vilken omfattning
kolanvändning även skall belastas med sådana avgifter som tas ut vid
oljeanvändning. Enligt motionärerna är det inte orimligt att kolet får bära
sina egna kostnader för miljöinvesteringar, forskning och beredskapslagring.

F. n. utgår en särskild avgift på oljeprodukter med 108 kr. per kubikmeter.
Avgiften utgår enligt lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter.
Den används till att bl. a. finansiera oljeersättningsfonden (50 kr.),
oljeprospekteringsfonden (12 kr.), energiforskningsfonden (31 kr.), kolmiljöfonden
(10 kr.) och åtgärder mot försurningen (5 kr.). I proposition
1983/84:62 (s. 40) - som riksdagen senare får ta ställning till efter beredning
hos näringsutskottet - föreslår regeringen att det fr. o. m. den 1 januari 1984
skall införas en avgift på 10 kr. per ton för bl. a. kolbränslen för att bidraget
till forskning och utveckling inom energiområdet skall kunna ökas.

Med hänsyn till att regeringens senare framlagda förslag om en avgift för
kolbränslen snart skall prövas finner näringsutskottet inte anledning för
riksdagen att nu uttala sig för någon sådan utredning som motionärerna
förespråkar. Motionen avstyrks alltså i här aktuell del.

Näringsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag (s. 27) om
skattebefrielse för kol och koks som används i metallurgiska processer.

Till skatteutskottet och näringsutskottet har under ärendets beredning
inkommit två skrivelser från Cementa AB. Företrädare för bolaget har också
muntligen framfört synpunker vid en sammankomst med företrädare för de
båda utskotten. Bolaget menar att den motivering som har lett till
regeringens förslag om att kol för metallurgisk produktion skulle undantas
från skatt är tillämplig även för cementtillverkning och att motsvarande
avdrag borde medges även för denna. En skatt på kol har enligt Cementa av
tekniska skäl ingen styrande effekt mot inhemska bränslen. Cementa önskar
vidare att kolskatten skall relateras till energiinnehållet hos resp. kolprodukt.
Regeringens förslag om en enhetlig skattesats för olika kolprodukter
medför att brunkolsbriketter missgynnas skattemässigt.

I detta sammanhang bör vissa kompletterande beskattningsregler observeras.
Enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt kan
medges skattenedsättning för energi som förbrukas vid industriell tillverkning
i de fall skatten överstiger 3 % av de tillverkade produkternas
försäljningsvärde fritt fabrik. Om särskilda skäl föreligger kan regeringen för
visst företag medge nedsättning utöver denna andel. Den nedsättning av
allmän energiskatt som medges industriföretag med hög energiförbrukning
innebär att skattehöjningar på energiområdet inte får någon styreffekt på de

NU 1983/84:4 y

företag som har medgetts energiskattenedsättning. För år 1983 har regeringen
tillämpat principen att nedsättning medges om energiskattebelastningen
för ett företag överstiger 1,6 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärden
när det är fråga om förädling av skogsprodukter och 1,3 % när det är
fråga om annan tillverkning. Cementa har alltså för år 1983 medgetts
nedsättning till 1,3 %. Cementa anför att det skulle få mycket allvarliga
konsekvenser för företaget om nedsättning ej längre skulle beviljas och
energiskatten på kol sålunda skulle få fullt genomslag på kostnaderna.
Näringsutskottet förutsätter att regeringen vid sina överväganden i samband
med beslut om nedsättning av energiskatten beaktar olika företags och
branschers konkurrensförutsättningar inom landet och internationellt. I
övrigt finner näringsutskottet inte anledning att ta ställning till de här
aktualiserade frågorna.

Slutligen tar utskottet under detta avsnitt upp ytterligare en fråga om
skattebefrielse.

I motion 1983/84:46 (fp) begärs att riksdagen skall förklara att svenskt kol
är ett inhemskt bränsle. Vidare påyrkas att riksdagen skall besluta att svenskt
kol ej skall beskattas.

Näringsutskottet konstaterar att det enligt 2 § lagen (1957:262) om allmän
energiskatt är föreskrivet att skatt inte utgår för inhemska fasta bränslen. Kol
som bryts i Sverige tillhör uppenbarligen denna kategori. Utskottet finner
därför inte anledning för riksdagen att göra något uttalande i detta ämne.

Naturgas

Riksdagen tog våren 1980 ställning för en naturgasintroduktion i Sverige
(prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr 1979/80:410). Beslutet avsåg en
utbyggnad av det s. k. Sydgasprojektet med naturgasdistribution i västra
Skåne fr. o. m. år 1985.1 1981 års energipolitiska beslut anges användningsnivån
år 1990 för naturgas till 4-9 TWh, motsvarande 440-900 miljoner
kubikmeter. Regeringen har nyligen förelagt riksdagen förslag om vissa
naturgasfrågor (prop. 1983/84:47). Det gäller bl. a. bemyndigande för
regeringen att godkänna ett konsortialavtal med syfte att säkra genomförandet
av Sydgasprojektet.

I den nu aktuella propositionen (s. 19) påpekar föredragande statsrådet att
naturgas är ett importbränsle. Importkostnaden per energienhet är ca
85-90 % jämfört med olja. Vid beskattning av naturgas bör hänsyn tas till
naturgasens miljöfördelar. I vissa fall kan det, anför föredraganden, också
innebära en förbättrad leveranssäkerhet och uthållighet i energiförsörjningen
om import av olja ersätts med import av naturgas. Det är, sägs det vidare,
ett energipolitiskt intresse att Sydgasprojektet genomförs och att viss
erfarenhet av naturgasanvändning i vårt land därigenom kan erhållas. Mot
den angivna bakgrunden föreslås att skatten på naturgas per energienhet
skall vara ca tre fjärdedelar av skatten på olja. Detta motsvarar 308 kr. per

NU 1983/84:4 y

1 000 kubikmeter gas. Det framgår av propositionen att regeringen ämnar
återkomma till riksdagen med förslag till ändrad lagstiftning rörande uttag av
skatt på bl. a. naturgas. F. n. saknar lagen (1957:262) om allmän energiskatt
bestämmelser om sådan skatt.

Beskattningen av naturgas behandlas i tre motioner.

I motion 1983/84:47 (m) erinras om motionärernas i det föregående
refererade principiella ståndpunkt att beskattningen bör vara energilikformig
och att eventuella statliga subventioner skall redovisas som sådana. Ett
stöd till Sydgasprojektet via lägre skatter kan motionärerna inte godta.

Användningen av naturgas bör med tanke på gasens miljöfördelar
rabatteras mera än vad som föreslås i propositionen, anförs det i motion
1983/84:45 (c). Skatten på naturgas bör per energienhet inte utgöra mer än
hälften av skatten på olja. Motionärerna begär att riksdagen skall besluta att
denna skatt skall uppgå till 205 kr. per 1 000 kubikmeter.

I motion 1983/84:48 (vpk) sägs att en skatt på naturgas som är högre än för
kol inte kan accepteras. Motionärerna begär att riksdagen skall uttala att
skatten på naturgas skall sättas till 25 % av oljeskatten. Den blir då lägre än
för kol, och detta sägs vara motiverat för ett energislag som har alla fördelar
framför kolet.

Riktlinjerna för beskattningen av naturgas enligt regeringens förslag har
angivits med beaktande av denna energibärares effekt på miljön, bytesbalansen,
försörj ningstryggheten, sysselsättningen och den industriella utvecklingen.
Näringsutskottet anser att den föreslagna relationen till oljeskatten är
väl avvägd och tillstyrker propositionen i denna del. Skatten per energienhet
bör sålunda vara tre fjärdedelar av skatten på olja. Av vad utskottet nu har
anfört framgår att utskottet avstyrker de aktuella motionsyrkandena.

Drivmedel

Beskattningen av drivmedel fyller främst trafikpolitiska och energipolitiska
syften, anförs det i propositionen (s. 19). Också miljöpolitiska bedömningar
ligger till grund för den. Drivmedelsbeskattningens energipolitiska
syfte är främst att den skall stimulera till energihushållning, heter det vidare.
Detta innebär att den energipolitiskt motiverade beskattningen för olika
drivmedel bör vara lika hög per energienhet. Om ställning har tagits till att ett
visst drivmedel skall introduceras av energipolitiska eller miljöpolitiska skäl
bör enligt propositionen den ej trafikpolitiskt motiverade beskattningen
kunna differentieras så att den främjar introduktionen.

Som förslag till riktlinjer för beskattningen inom detta område anges
vidare att vid eventuella skattehöjningar på bensin skall gälla att skatten på
motoralkoholer höjs med hälften så mycket som skatten på bensin. Senare
bör en skattesubventionering kunna övervägas. Skatten på motorgas höjs i
etapper tills den per liter är ca 60 % av skatten på bensin.

I propositionen (s. 28) erinras vidare om att energiskattekommittén har

NU 1983/84:4 y

föreslagit att skatten på blyfri bensin skall vara 30 öre lägre per liter jämfört
med vanlig bensin. Bilavgaskommittén har i betänkandet (SOU 1983:27-28)
Bilar och renare luft bl. a. behandlat frågan om införandet av blyfri bensin.
Betänkandet remissbehandlas f. n. Enligt föredraganden bör ställning tas till
energiskattekommitténs förslag om skatterabatt för blyfri bensin samtidigt
som ställning tas till bilavgaskommitténs betänkande.

I motion 1983/84:45 (c) framförs två yrkanden som rör bränslen. Det
första, vilket utskottet nu skall behandla, gäller blyfri bensin. Motionärerna
begär att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag om skatterabatt
för blyfri bensin och flygbensin i enlighet med vad som har anförts i
motionen. De menar att det av miljöskäl är väsentligt att användning av blyfri
bensin stimuleras med en skatterabatt.

Som framhålls i propositionen bör riksdagen inte nu ta ställning i denna
fråga, eftersom bilavgaskommitténs förslag om införande av blyfri bensin
f. n. remissbehandlas. Ställningstaganden till denna utrednings förslag och
energiskatteutredningens nyss nämnda förslag bör göras i ett sammanhang.
Motion 1983/84:45 (c) avstyrks sålunda i här aktuell del.

Det andra yrkandet i motion 1983/84:45 (c) går ut på att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om att motoralkoholer producerade på
inhemska råvaror skall befrias från skatt.

Enligt näringsutskottets uppfattning bör som förutsättning för införande
av en energipolitiskt motiverad skattesubventionering av ett visst drivmedel
gälla att beslut om introduktion i större skala har fattats. Som sägs i
propositionen kan en skattesubventionering av motoralkoholer av energipolitiska
skäl övervägas när ställning har tagits i frågan om en större
introduktion. I det sammanhanget kan man enligt utskottets uppfattning
även överväga frågan om skattereduktion för motoralkoholer producerade
av inhemska råvaror. Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört avstyrker
utskottet motion 1983/84:45 (c) i ifrågavarande del.

Slutligen föreslår regeringen (s. 34) inom detta ämnesområde att den nu
gällande avdragsrätten beträffande bensinskatt och energiskatt på bensin
som används för fritids- och privatflyg skall slopas. Som skäl anförs bl. a. att
systemet med skattefria inköp till flygklubbar och restitution av skatt har lett
till administrativa och kontrollmässiga svårigheter för riksskatteverket.
Också rättviseskäl åberopas. Förslaget innebär att flyget behåller sin
skattefrihet då flygplanen används för andra ändamål än de nyssnämnda.
Detta gäller t. ex. bruksflyg, skogsbrandbevakning, målflygning, skolflyg,
räddningstjänst, jordbruksflyg, trafikövervakning, frivilliga flygkåren, bogsering
av segelflygplan och andra uppdrag som utförs mot ersättning.
Avdragsrätten bibehålls också då ett företag med eget flygplan utför
transporter i den egna verksamheten. Taxiflyg och annat personflyg som
utförs mot ersättning skall också fortsättningsvis få ske med skattefritt
bränsle, även om passagerarnas ändamål med resan är fritidsbetonat.

I motion 1983/84:44 (m) begärs att riksdagen skall avslå regeringens förslag

NU 1983/84:4 y

om förändringar i rätten till avdrag för allmän energiskatt i fråga om
luftfartyg som används för fritidsändamål eller annat privat ändamål. En
avveckling av nu gällande skattebefrielse skulle medföra betydande svårigheter
för det s. k. allmänflyget, anför motionären. Han framhåller att den
extra skattebelastning som regeringen föreslår med stor sannolikhet medför
en reduktion av antalet flygtimmar för den berörda kategorin av flygare.
Härigenom blir skatteintäkterna mindre än vad regeringen har kalkylerat
med. Konstruktionen av den föreslagna skattehöjningen innebär vidare ökat
krångel och administrativa svårigheter, säger motionären.

I såväl propositionens som motionens motivering anförs främst fiskala och
skattetekniska skäl som stöd för det förslag som framläggs. Härutöver torde
huvudsakligen trafikpolitiska - och i begränsad mån försvarspolitiska -aspekter kunna läggas på frågan. Några energipolitiska skäl, såsom
besparing av bränsle, har inte åberopats av regeringen för detta förslag. Mot
denna bakgrund finner näringsutskottet inte anledning att yttra sig i
saken.

Elenergi

I propositionen anförs (s. 20) att elenergi i första hand bör användas inom
industrin men även utnyttjas för bl. a. uppvärmningsändamål. Därmed kan
oljeanvändningen minskas. Det är emellertid, framhåller föredragande
statsrådet, viktigt att uppvärmningen inte låses fast vid elenergi. När
kärnkraften skall börja avvecklas kommer tillgången på elkraft att bli mer
begränsad. Användningen av elenergi för uppvärmning bör därför, fortsätter
föredraganden, under 1980-talet i första hand ske i flexibla system där flera
olika energikällor kan utnyttjas. Användningen av elenergi i avkopplingsbara
elpannor i fjärrvärmenät sägs böra särskilt stimuleras. Beskattningen av
elenergi bör differentieras med hänsyn till vilket slag av elanvändning det är
fråga om. Av fördelningspolitiska och energipolitiska skäl bör det även
framgent finnas ett samband mellan skatten på olja och skatten på elektrisk
kraft.

Det här återgivna avsnittet i propositionen föranleder inte någon erinran
från näringsutskottets sida.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1983/84:48 ett uttalande av
riksdagen om att en höjning av elskatten motsvarande den som genomfördes
den 1 juli 1983 också bör gälla industrienheters förbrukning utöver 40 000
kWh/år.

Ett motsvarande yrkande framfördes av samma parti i samband med
riksdagsbeslutet i våras om höjning av den allmänna energiskatten för
elektrisk kraft (prop. 1982/83:150 bil. 1, SkU 1982/83:55, rskr 1982/83:393).
Skatteutskottet delade regeringens då framförda uppfattning att industrin
även i fortsättningen borde få tillgång till relativt billig elektrisk kraft och att
den särskilda skattesatsen för industrin borde behållas oförändrad. Skatte -

NU 1983/84:4 y

utskottet avstyrkte motionen, som också avslogs av riksdagen.

Näringsutskottet gör samma bedömning nu som skatteutskottet och
riksdagen gjorde för ett halvt år sedan. Med hänsyn till värdet av att industrin
har tillgång till relativt billig elektrisk kraft avstyrker näringsutskottet motion
1983/84:48 (vpk) i ifrågavarande del.

Vpk begär också en meningsyttring från riksdagen om att företag och
andra storförbrukare som genomför ambitiösa sparprogram inom elenergiområdet
skall kunna erhålla viss återbäring av skatt.

Näringsutskottet vill peka på att de besparingar som storförbrukaren kan
åstadkomma utgör väsentliga ekonomiska incitament. Att sparandet härutöver
premieras med skatteåterbäring anser utskottet inte nu vara
erforderligt. Någon framställning till regeringen på grundval av det aktuella
motionsyrkandet finner utskottet mot denna bakgrund inte skäl för.

Ett krav på en ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt framförs i
motion 1983/84:45 (c). Kravet är av innebörden att riksdagen hos regeringen
skall hemställa om förslag till förändringar i denna lag så att restitution för
elenergi producerad av kol inte skall medges. I motionen erinras om att den
nuvarande lagstiftningen medger att energiskatten för bränslen restitueras då
dessa används för produktion av elenergi. Det kan, anför motionärerna, från
energipolitiska utgångspunkter ifrågasättas om sådana möjligheter skall
finnas för kol. Om kolskatten restitueras vid elproduktion riskerar bl. a. en
framtida mottrycksproduktion med inhemska bränslen liksom vindkraft att
konkurreras ut av koleldade anläggningar.

Som framhölls av regeringen inför 1981 års energipolitiska beslut (prop.
1980/81:90 s. 297) innebär riksdagens beslut om en avveckling av kärnkraften
att energiförsörjningssystemet och särskilt elförsörjningen måste utformas
på ett sådant sätt att denna avveckling inte försvåras eller förhindras.
Tillkommande elproduktionsanläggningar sades i första hand böra utgöras
av kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar eldade med fasta bränslen.
Vad regeringen här hade anfört godtogs av riksdagen (NU 1980/81:60).

Enligt näringsutskottets uppfattning skulle ett tillmötesgående av det nu
aktuella motionsyrkandet kunna medföra en senareläggning i planeringen av
koleldade kraft värme verk. Därigenom skulle avvecklingen av kärnkraften
försvåras.

Näringsutskottet har erfarit att regeringen inte kommer att ta ställning till
frågan om uppförande av kolkondensverk före år 1985.1 en proposition skall
då behandlas bl. a. resultatet av det arbete som nu bedrivs i 1981 års
energikommitté (I 1981:08). Denna skall enligt sina direktiv (Dir. 1981:62)
bl. a. analysera vilken roll olika energikällor kan få i den framtida
energiförsörjningen. Det gäller bl. a. kol, torv, skogsbränslen samt nya och
förnybara energikällor som sol och vind. En uppgift för kommittén är att
belysa hur man långsiktigt skulle kunna underlätta införandet av olika nya
energikällor. Det gäller både sådana för elproduktion, t. ex. vindkraft, och
sådana för direkt användning, t. ex. solvärme.

NU 1983/84:4 y

Näringsutskottet finner att åtgärder för att främja andra elproduktionsanläggningar
än kolkondenskraftverk är väl värda att uppmärksamma.
Utskottet räknar med att regeringen följer utvecklingen på detta område.
Att riksdagen nu skulle begära förslag till lagstiftning, såsom önskas i
motionen, anser näringsutskottet inte vara befogat mot bakgrund av vad
utskottet nu har anfört. Motionen avstyrks alltså.

Näringsutskottet har inget att anföra i fråga om regeringens förslag
beträffande avkopplingsbara elpannor. Utskottet förutsätter härvid att
skatteutskottet behandlar inkomna skrivelser som rör detta ämne.

Stockholm den 23 november 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Lennart Pettersson (s),
Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Olof Johansson (c), Wivi-Anne
Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén
(m), Ivar Franzén (c), Nic Grönvall (m), Hugo Bergdahl (fp), Oswald
Söderqvist (vpk) och Ulla Voss-Schrader (m).

Avvikande meningar

1. Allmänna principer

Sten Svensson, Per-Richard Molén, Nic Grönvall och Ulla Voss-Schrader
(alla m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Allmänna principer -som börjar med ”Näringsutskottet ansluter” och slutar med ”motsvarande
delar” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill inledningsvis framhålla att en förutsättning för att
energipolitiken skall kunna understödja arbetet på att skapa balans i
samhällsekonomin är att marknadsmässiga hänsyn tillåts spela den avgörande
rollen vid omvandlingen av energisystemet. Propositionen präglas enligt
utskottets uppfattning av en orealistisk föreställning om vilka styreffekter en
särskild energibeskattning kan ha när det gäller att främja en viss önskad
energipolitik. Det förefaller omöjligt att åstadkomma ett logiskt och
konsistent skattesystem på energiområdet om så många ofta mot varandra
stridande syften som enligt propositionens förslag samtidigt skall tillgodoses.

Enligt näringsutskottets mening bör energiskattesatserna i princip vara
energilikformiga. Eventuellt erforderliga subventioner och direkta statsstöd
på energiområdet bör redovisas öppet och normalt inte få formen av
skatterabatter.

NU 1983/84:4 y

Näringsutskottet förordar, i likhet med vad som föreslås i motion
1983/84:47 (m), en övergång till mervärdeskatt på energiområdet kombinerad
med energilikformiga punktskatter på en förhållandevis låg nivå. En
sådan beskattning innebär att den konkurrensutsatta industrin i energibeskattningshänseende
likställs med ett betydande antal utländska konkurrenter
som helt eller delvis kan avlyfta energiskattebördan. Utskottet tillstyrker
alltså motion 1983/84:47 (m), medan propositionen och motion 1983/84:45
(c) avstyrks, allt i ifrågavarande delar.

2. Allmänna principer

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Allmänna principer - som börjar med ”Näringsutskottet
ansluter” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Det av riksdagen fastlagda målet för energipolitiken innebär bl. a. att
användningen av inhemska och förnybara energikällor skall prioriteras
framför importerade. Den effektivare användning av tillförd energi som nu
kan konstateras beror bl. a. på en snabb utveckling och introduktion av
värmepumpstekniken, vilken ger betydande tillskott av energi.

För att den positiva tendensen till ökad energihushållning och effektivare
energianvändning skall bestå är det enligt näringsutskottets uppfattning
nödvändigt att utformningen av skatter och avgifter på energi utgår från de
grundläggande principer för energipolitikens inriktning som anges i motion
1983/84:45 (c).

Näringsutskottet föreslår att följande allmänna riktlinjer för beskattningen
av olika energikällor skall gälla. Importerade och miljökrävande
energiråvaror såsom kol och olja bör ha en energilikformig beskattning.
Importerade miljövänliga energikällor bör kunna få en viss ”miljörabatt”,
innebärande att skatten sätts lägre än vad som en energilikformig beskattning
skulle motivera. Inhemska bränslen och alternativa drivmedel producerade
av inhemska råvaror bör ej beskattas. Undantag från en energilikformig
beskattning bör kunna göras för drivmedel, med lägre beskattning när
ekonomiskt rimliga substitut saknas. Näringsutskottet har ingenting att
erinra mot regeringens förslag om att systemet med differentierade
punktskatter på energi bibehålls.

Av vad näringsutskottet här har anfört framgår att utskottet tillstyrker
motion 1983/84:45 (c) i frågavarande del.

3. Olja

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Olja - som börjar med ”Näringsutskottet konstaterar” och slutar med
”motion 1983/84:48 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Såsom nyss angivits har oljeförbrukningen minskat betydligt snabbare än

NU 1983/84:4 y

vad som beräknades i 1981 års energipolitiska beslut. Enligt näringsutskottets
uppfattning finns det därför f. n. inte anledning för statsmakterna att öka
takten när det gäller åtgärder för att få ned oljeförbrukningen. Det är inte
acceptabelt att ett minskat oljeberoende byts ut mot ett nytt beroende av
kärnkraft och kol. En ytterligare snabb sänkning av oljeförbrukningen som i
huvudsak kompenseras genom kolförbrukning kommer enligt utskottets
bedömning att skapa nya problem inför framtiden. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet propositionen såvitt gäller förslaget att oljepriset
fortlöpande skall höjas via skatten oberoende av hur världsmarknadspriset
utvecklas. Oljeskatten bör endast garantera att oljepriset inte sjunker under
nuvarande reala nivå.

4. Inhemska bränslen

Sten Svensson, Per-Richard Molén, Nic Grönvall och Ulla Voss-Schrader
(alla m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Inhemska bränslen -som börjar med ”Näringsutskottet anser” och slutar med ”motsvarande del”
bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som uttalas i motion 1983/84:47 (m) anser näringsutskottet
att undantag från mervärdebeskattningen för inhemska bränslen
under inga förhållanden skall medges innan industriverkets och skogsstyrelsens
nyss nämnda rapport har utvärderats. Att med hjälp av skatteförmåner
stimulera produktion av ytterligare energiråvara innan frågan om avsättningen
av denna har fått sin lösning, skulle vara oansvarigt. Om ett tillfälligt stöd
för torv och skogsbränsle skulle visa sig vara erforderligt bör detta redovisas
direkt och öppet och inte ges formen av skatterabatt.

5. Riktlinjer för kolbeskattningen

Sten Svensson (m), Olof Johansson (c), Per-Richard Molén (m), Ivar
Franzén (c), Nic Grönvall (m) och Ulla Voss-Schrader (m) anser att den del
av yttrandet - under rubriken Kol - som börjar med ”Näringsutskottet
anser” och slutar med ”på olja” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser i överensstämmelse med vad som anförs i de båda
motionerna att kolskatten på sikt skall vara energilikformig. Denna
grundprincip bör gälla som riktlinje för den framtida beskattningen av kol.
Frågan om i vilken takt skattehöjningarna på kol bör genomföras återkommer
utskottet till senare i detta yttrande.

6. Kolskatt åren 1984 och 1985

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Kol - som börjar med ”Den skatt” och slutar med
”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

NU 1983/84:4 y

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att en högre skattesats
för kol än den av regeringen föreslagna nu bör genomföras. Med hänsyn till
kolets miljöstörande egenskaper och till att kol är ett importerat bränsle bör,
såsom föreslås i motion 1983/84:45 (c), skatten uppgå till 140 kr. per ton den 1
januari 1984 och höjas till energilikformig nivå eller 275 kr. per ton kol den 1
januari 1985.

7. Kolskatt under perioden 1985-1989

Sten Svensson, Per-Richard Molén, Nic Grönvall och Ulla Voss-Schrader
(alla m) anser att den del av yttrandet- under rubriken Kol - som börjar med
”1 konsekvens” och slutar med ”1 januari 1989” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet finner den i motion 1983/84:47 (m) angivna takten för
skattehöjning på kol lämplig. Efter den höjning som sker den 1 januari 1985
bör alltså ytterligare höjningar ske fram till den 1 januari 1989, då skatten bör
vara energilikformig. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1983/84:47 (m) i
ifrågavarande del.

8. Kolskatt under perioden 1985-1989

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Kol - som börjar med ”1 konsekvens” och slutar med ”1
januari 1989” bort ha följande lydelse:

I linje med vad som anförs i motion 1983/84:45 (c) anser utskottet att den i
motion 1983/84:47 (m) föreslagna takt i vilken skatten på kol skall höjas är
alltför långsam. Näringsutskottet avstyrker alltså motion 1983/84:47 (m) i
ifrågavarande del.

9. Utredning om avgifter på kol

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Kol - som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Av den lämnade redogörelsen framgår att den särskilda avgiften för
oljeprodukter uppgår till 108 kr. per kubikmeter olja. En energilikformig
avgiftsbeläggning av kolprodukter skulle innebära en avgift på ca 72 kr. per
ton kol. Det bör närmare prövas vilka avgifter som skall belasta kolet. Som
föreslås i motionen är det angeläget att denna fråga utreds. Näringsutskottet
föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen begär en sådan
utredning. Alltså tillstyrker näringsutskottet motion 1983/84:45 (c) i ifrågavarande
del.

NU 1983/84:4 y

10. Naturgas

Sten Svensson, Per-Richard Molén, Nic Grönvall och Ulla Voss-Schrader
(alla m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Naturgas - sorn börjar
med ”Riktlinjerna för” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

För naturgas liksom för övriga energislag bör skatten vara energilikformig.
Näringsutskottet finner det oacceptabelt att Sydgasprojektet, såsom blir
följden av regeringens förslag, skall stödjas genom lägre skatter. Om statliga
subventioner skulle vara erforderliga bör de enligt näringsutskottets mening
redovisas öppet som sådana. Näringsutskottet avstyrker alltså propositionen
i denna del liksom ifrågavarande delar av motionerna 1983/84:45 (c) och
1983/84:48 (vpk). Motion 1983/84:47 (m) tillstyrks i här behandlad del.

11. Naturgas

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Naturgas - som börjar med ”Riktlinjerna för” och slutar med
”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill understryka att naturgas har avsevärda miljöfördelar.
Det är väsentligt att planerade större projekt för användning av naturgas inte
utsätts för onödigt stora ekonomiska påfrestningar. Beskattningen av
naturgas bör därför innefatta en större rabattering än som föreslås i
propositionen. Skatten bör utgöra hälften av skatten per energienhet för
olja. Detta motsvarar 205 kr. per 1 000 kubikmeter gas. Utskottet tillstyrker
alltså motion 1983/84:45 (c), medan propositionen och övriga här behandlade
motionsyrkanden följaktligen avstyrks.

12. Naturgas

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Naturgas - som börjar med ”Riktlinjerna för” och slutar med ”aktuella
motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Det är enligt näringsutskottets uppfattning synnerligen anmärkningsvärt
att regeringen inte har satsat på att tillförsäkra landet leveranser av sovjetisk
naturgas. Denna underlåtenhet kan komma att allvarligt skada svensk
energiförsörjning och svensk industri.

I fråga om beskattningen av naturgas anser näringsutskottet att detta
energislag har så betydande fördelar framför kol att en lägre skatt än för kol
är motiverad. Utskottet föreslår att beskattningen av naturgas per energienhet
skall, såsom föreslås i motion 1983/84:48 (vpk), motsvara 25 % av
oljeskatten.

NU 1983/84:4 y

13. Blyfri bensin

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Drivmedel - som börjar med ”Sorn framhålls” och slutar med
”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill inledningsvis framhålla att möjligheterna att beskatta
drivmedel hårdare än f. n. är starkt begränsade beroende på att lämpliga
substitut saknas. Energibeskattningen bör därför stimulera forskning,
introduktion och användning av alternativa drivmedel. Vidare är det, såsom
anförs i motion 1983/84:45 (c), av miljöskäl väsentligt att användning av
blyfri bensin stimuleras med en skatterabatt, vilken också bör gälla blyfri
flygbensin. Näringsutskottet föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag av denna innebörd.

14. Motoralkoholer

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Drivmedel - som börjar med ”Enligt näringsutskottets” och
slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet finner det angeläget att forskning och utveckling kring
motoralkoholer fortsätter enligt de intentioner beträffande ökad användning
av såväl metanol som etanol som kom till uttryck i de energipolitiska besluten
år 1981. I enlighet med de principer för energibeskattningen som anges i
motion 1983/84:45 (c) bör motoralkoholer producerade av inhemska råvaror
befrias från skatt. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett
förslag om sådan skattefrihet. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1983/
84:45 (c) i nu behandlad del.

15. Skatt på flygbensin

Sten Svensson, Per-Richard Molén, Nic Grönvall och Ulla Voss-Schrader
(alla m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Drivmedel - som
börjar med ”1 såväl” och slutar med ”i saken” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet konstaterar att det i motionen har framförts starka skäl
mot regeringens förslag om skatt på flygbensin använd för fritidsändamål. De
anförda skälen är främst av fiskal och skatteteknisk natur, varför näringsutskottet
avstår från att kommentera dessa. Utskottet vill emellertid betona att
regeringens förslag torde medföra att antalet flygtimmar minskar och att
rekryteringen av nya privatflygare försvåras. Båda dessa faktorer påverkar
negativt den del av näringslivet, bl. a. småföretag i glesbygden, som utnyttjar
det privata fritidsflyget som ett viktigt kommunikationsmedel. Därtill
kommer att minskningen av fritidsflygningen negativt påverkar tillgängligheten
av flyginsatser bl. a. i skogsbrandbevakningen och i civilförsvaret.
Näringsutskottet avstyrker därför propositionen i nu behandlad del och
tillstyrker motionen.

NU 1983/84:4 y

16. Skatt på industrins elförbrukning

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Elenergi - som börjar med ”Näringsutskottet gör” och slutar med
”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser inte att det finns bärande skäl för att viss
elförbrukning i industrin skall undantas från den skattehöjning som
genomfördes den 1 juli i år. Riksdagen bör besluta att den nämnda
elskattehöjningen också skall gälla industrienheters förbrukning utöver
40 000 kWh/år.

17. Skatteåterbäring

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Elenergi - som börjar med ”Näringsutskottet vill” och slutar med ”skäl för”
bort ha följande lydelse:

Det är, såsom anförs i motionen, nödvändigt med en effektiv och långt
driven hushållning med elenergi för att kärnkraften skall kunna avvecklas.
Stora besparingsmöjligheter finns inom industrin och inom andra sektorer i
samhället. Regeringen bör för att stimulera till effektivare sparprogram
utarbeta ett förslag om skatteåterbäring för företag och andra storförbrukare
som genomför ett sådant sparande i elförbrukningen. Riksdagen bör enligt
näringsutskottets uppfattning göra ett uttalande av denna innebörd. Motionen
tillstyrks alltså i ifrågavarande del.

18. Restitution för elenergi producerad av kol

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Elenergi - som börjar med ”Sorn
framhölls” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottets uppfattning tar motionärerna här upp en väsentlig
fråga. Ur energipolitisk synvinkel kan man, såsom anförs i motionen,
verkligen ifrågasätta om den angivna restitutionen bör omfatta kol. Risk
föreligger för att en framtida mottrycksproduktion med inhemska bränslen
och vindkraft kan komma att konkurreras ut av koleldade anläggningar. Ett
borttagande av restitueringen av kolskatten skulle i dagsläget inte drabba
någon elproduktion nämnvärt men få en stark långsiktig styreffekt till förmån
för byggande av mottrycksanläggningar baserade på inhemska bränslen, av
nya vattenkraftverk och av vindkraftverk. Enligt näringsutskottets mening
bör riksdagen hos regeringen begära förslag om förändringar i lagen om
allmän energiskatt med här angiven inriktning.

minab/gotab Stockholm 1983