yttr 1983/84 lu5y y (Yttrande 1983/84:lu5y)

LU 1983/84: 5 y

Lagutskottets yttrande
1983/84: 5 y

om förslag till ändringar i hyreslagstiftningen (prop. 1983/84:137)

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1983/84:137 med förslag till ändringar i hyreslagstiftningen
jämte motioner med anledning av propositionen.

1 propositionen föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter hörande
av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

3. lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978: 304),

4. lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken,

5. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

6. lag om ändring i bostadsanvisningslagen (1980: 94),

7. lag om ändring i utsökningsbalken.

Förslagen i propositionen innebär vissa ändringar av reglerna i 12 kap.
jordabalken (hyreslagen) om bruksvärdesystemet samt slopande av systemet
med bränsle- och va-klausuler. Vidare föreslås att hyrestiden som
huvudregel skall vara obestämd och att bestämmelserna om uppsägningstid
förenklas. Propositionen innehåller också förslag till nya regler i fråga
om förfarandet vid förlängnings- och villkorstvister. Sålunda skall enligt
förslaget det alltid åligga den part som begär en ändring av hyresförhållandet
att hänskjuta tvisten till hyresnämnden. En nyhet är vidare att hyresnämndernas
prövning av s. k. massärenden förenklas. Förslagen i propositionen
innebär också att hyresgästernas ställning förbättras vid exekutiv
försäljning av fastigheten och att deras rättigheter när det gäller gemensamma
utrymmen i fastigheten stärks.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1983/84:2766—
2771.

Förslaget till ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder har
av bostadsutskottet överlämnats till lagutskottet och kommer att behandlas
i betänkandet LU 1983/84: 35 tillsammans med de i proposition 1983/
84: 136 framlagda förslagen till ändringar i arrendelagstiftningen.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över lagförslagen 1, 4, 5 och 7 i
propositionen och motionerna dock med undantag för frågor om bruksvärdessystemet,
värme- och va-klausuler och hyresförhandlingsordningen.
Lagutskottet har vidare beslutat att till bostadsutskottet med yttrande
I Riksdagen 1983/8-4. 8 sand. Nr 5 v

LU 1983/84:5 y

överlämna motionerna 1982/83: 891 och 1221 samt 1983/84:926, yrkande 4,
1527, 1531 och 2115, yrkande 2.

Lagutskottet får anföra följande.

Allmänna synpunkter

Till grund för förslagen i propositionen ligger hyresrättsutredningens
slutbetänkande (SOU 1981:77) Hyresrätt 3 Bruksvärde, hyresprocess
m.m. Betänkandet, som remissbehandlats, innefattar en allmän översyn
av hyreslagen. 1 betänkandet framläggs - förutom de förslag som tagits
upp i propositionen - förslag om en förstärkning av andrahandshyresgästernas
ställning och om ändrade regler beträffande handläggningen av
hyrestvister. Enligt propositionen bör dessa förslag inte genomföras nu.

I utredningens uppdrag har även ingått uppgiften att överväga vilka
ändringar som bör göras i hyreslagens systematik för att nå större överskådlighet
och lättillgänglighet. I sitt betänkande (s. 314 och 315) konstaterar
utredningen att det är förenat med vissa faror att genomföra alltför
omfattande förenklingar i hyreslagen och att man därför inskränkt sig till
att försöka förenkla de bestämmelser som ansetts vara i behov av sakliga
ändringar.

Enligt utskottets mening är det beklagligt att hyresrättsutredningens
arbete inte resulterat i ett förslag till en mera lättillgänglig utformning av
hyreslagen. De nuvarande hyresbestämmelserna är komplicerade och
svåröverskådliga. De tillgodoser inte de krav som kan ställas på en modern
författning och särskilt inte kraven på en lagstiftning som angår en för
människor i allmänhet så viktig fråga som deras bostäder. De nu föreslagna
ändringarna medför - trots att de innebär vissa förenklingar - att regelsystemet
blir än mer svåröverskådligt och komplicerat. Utskottet anser
därför att det hade varit värdefullt om hyresrättsutredningen i enlighet med
sina direktiv kunnat åstadkomma ett förslag till en betydligt förenklad
lagstiftning på området. Utskottet kan emellertid inte bortse från att, som
utredningen påpekar, alltför omfattande förenklingar kan medföra faror för
osäkerhet i rättstillämpningen. Enligt utskottets mening får man därför t. v.
godta den nuvarande utformningen av hyreslagstiftningen.

1 det följande kommer utskottet att ta upp de frågor som aktualiserats
genom motionerna eller som eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.
Utskottet vill emellertid redan i förevarande sammanhang uttala sin tillfredsställelse
över att spörsmålen om hyresgästernas ställning vid exekutiv
försäljning av fastigheten och deras rättigheter beträffande gemensamma
utrymmen i fastigheten fått en lösning i enlighet med vad riksdagen tidigare
uttalat (se LU 1980/81:23 s. 35 resp. LU 1977/78:27 och 1981/82:8).

Prövningen av andra hyresvillkor än hyran

Enligt 48 § tredje stycket hyreslagen gäller f. n. att vid tvist om andra
hyresvillkor än hyran sådana villkor som ställs upp av hyresvärden skall

LU 1983/84:5 y

gälla om de inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är
obilliga.

I propositionen föreslås att det nuvarande företrädet för villkor som
hyresvärden ställer upp slopas. I stället skall av hyresvärden eller av
hyresgästen uppställda villkor gälla i den mån det är skäligt med hänsyn till
hyresavtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare
inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt (55 § tredje stycket).

I motion 1983/84:2770 (m) yrkas (yrkande 3) att riksdagen med avslag på
propositionen i denna del beslutar att nuvarande ordning bibehålls. Enligt
motionärerna har några olägenheter med gällande regel inte påvisats. Vidare
framhålls att propositionen inte ger någon ledning hur man skall
förfara i fall då parternas yrkanden avser ändring i samma hyresvillkor och
alltså är oförenliga och båda yrkandena är skäliga. Motionärerna påpekar
också att förslaget kommer att medföra ökade kostnader, något som är
särskilt otillfredsställande i tider då hyreshöjningar måste hållas tillbaka.

Utskottet erinrar om att en liknande regel föreslås i propositionen när
det gäller tvister om hyrans storlek. Förslagen om jämställdhet mellan
parterna vid tvister om olika hyresvillkor överensstämmer med vad som
sedan 1979 gäller vid jordbruks- och bostadsarrenden. Som utskottet framhöll
vid införandet av reglerna i arrendelagstiftningen (LU 1978/79: 23)
uppnår man genom den föreslagna lagändringen det från principiell synpunkt
tillfredsställande resultatet att parternas jämställdhet i avtalsförhållandet
kommer till klarare uttryck. En ytterligare fördel är att hyresgästen
med den föreslagna ordningen i princip kan få ett helt nytt villkor infört i
avtalet, en rättighet som f. n. inte anses föreligga.

Enligt utskottets mening talar alltså starka skäl för förslaget i propositionen.
Motionärernas farhågor för att den nya regeln skall leda till kostnadsökningar
och tillämpningssvårigheter anser utskottet överdrivna. Utskottet
tillstyrker därför bifall till propositionen i aktuell del och avstyrker
yrkande 3 i motion 2770.

Besittningsskydd

Enligt 46 § hyreslagen har en hyresgäst rätt till förlängning av hyresavtal
som sagts upp av hyresvärden. Besittningsskyddet gäller emellertid inte i
vissa närmare angivna fall. Ett sådant fall är när huset skall rivas och det
inte är oskäligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

I motion 1983/84: 1527 (m) framhålls att evakueringen av rivningsfastigheter
f. n. tar mycket lång tid. I de fall hyrestiden är ett år och löper ut den
30 september måste uppsägningen av hyresgästerna ske senast den 30 juni,
annars förlängs avtalet på ytterligare ett år. Vidare måste hyresvärden i
regel skaffa hyresgästen en annan lägenhet. Har uppsägning skett i rätt tid
har hyresgästen möjlighet att få uppsägningen prövad i hyresnämnden,
vars beslut kan överklagas till bostadsdomstolen. Vägrar hyresgästen att
flytta trots att avtalet inte förlängts måste hyresvärden ansöka hos domstol
tl Riksdagen 1983/84. 8 samt. Nr 5 y

LU 1983/84:5 y

om avhysning och sedan hos kronofogdemyndigheten om verkställighet.
Enligt motionärerna medför de nuvarande reglerna stora kostnader vid
nyproduktionen av bostäder. Motionärerna anser det angeläget att dessa
kostnader undanröjs. De förordar därför att lagstiftningen ändras så att i
rivningsfallen en uppsägningstid om tre månader skall gälla samt att hyresgästen
inte skall ha rätt till förlängning och till ersättningslägenhet. Vidare
bör besvärsreglerna göras mindre förmånliga för hyresgästen. 1 motionen
yrkas att vad som anförts beträffande behovet av ändrade regler om
besittningsskydd när fastighet skall rivas skall ges regeringen till känna.

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att kostnaderna
för evakueringen av rivningsfasligheter och därmed också för nyproduktionen
av bostäder hålls nere. F. n. tar det i många fall lång tid innan en
rivningsfastighet kan evakueras. En av orsakerna härtill är att hyresavtalen
beträffande bostäder som regel gäller ett år och löper ut den I oktober.
Hyresavtalen kan alltså bringas att upphöra först vid denna tidpunkt på
året och uppsägning mäste ske före utgången av juni månad, om avtalet
inte skall förlängas. I propositionen föreslås emellertid en ändrad ordning.
Förslagen innebär att hyrestiden skall vara obestämd om inte parterna
kommer överens om annat. Om hyrestiden är obestämd skall enligt propositionen
avtalet kunna bringas att upphöra vid ett månadsskifte när som
helst under året, om uppsägning sker minst tre månader i förväg eller, när
det gäller lokaler, minst nio månader i förväg.

Enligt utskottets mening innebär den föreslagna ordningen en inte oväsentlig
fördel för en hyresvärd vars fastighet skall rivas och därför måste
utrymmas. Som närmare redovisas i propositionen (se s. 97) underlättas
också i övrigt förfarandet i evakueringsfallen. Utskottet förordar att förslaget
om hyrestidens längd genomförs, varigenom motionärernas önskemål i
viss mån tillgodoses. Utskottet är däremot av rättssäkerhetsskäl och avhänsyn
till hyresgästerna inte berett att tillstyrka att reglerna om besittningsskydd
och om fullföljd av talan ändras i enlighet med motionen. I den
mån motion 1527 inte tillgodoses genom propositionen bör den alltså
avslås.

Också när det gäller hyresavtal om tjäuste- och persoiuilbosttiiler är
besittningsskyddet inskränkt. I 46 § 7-9 hyreslagen finns bestämmelser
om hyresgästens rätt till förlängning av avtalet när hyresförhållandet beror
av anställningsförhållande och anställningen upphört. I vissa fall, t. ex. när
anställningen är förenad med bostadstvång, föreligger över huvud taget
inget besittningsskydd. I andra fall åter, t. ex. då det är fråga om portvaktsoch
fastighetsskötarbostäder, gäller att hyresavtalet upphör om det inte är
oskäligt mot hyresgästen. Reglerna om besittningsskydd vid hyra av personal-
och tjänstebostäder är i princip tvingande, dvs. hyresvärden och
hyresgästen kan inte avtala om mindre förmånliga villkor för hyresgästen.
Enligt 67 § gäller emellertid att man i kollektivavtal kan komma överens
om villkor för hyra av personal- och tjänstebostäder som strider mot

LU 1983/84:5 y

besittningsskyddsreglerna och mot vissa andra bestämmelser som ställts
upp i hyresgästens intresse. 1 propositionen föreslås att 67 § blir tillämplig
även på de nya bestämmelserna om hyrestidens längd.

Regeln i 67 § hyreslagen kritiseras i motionerna 1982/83:891 (vpk) och
1983/84:2769 (vpk). Motionärerna anser att bestämmelsen strider mot den
grundläggande tanken bakom hyresiagstiftningen och är oskälig mot hyresgästerna.
1 båda motionerna yrkas att 67 § skall upphävas (yrkande 2 i
motion 2769).

1 motion 1982/83: 1221 (s) begärs en översyn av bestämmelserna om
personal- och tjänstebostäder i enlighet med vad som förordas i motionen.
Motionärerna pekar på att särbestämmelserna i fråga om dem som är
anställda för skötsel och tillsyn av bostadsfastigheter konserverar det
gamla portvaktssystemet och därför är otidsenliga. Vidare anförs att reglerna
motverkar en bostadspolitisk utveckling. Enligt motionärerna kan
det vara nödvändigt att också de andra bestämmelserna om personal- och
tjänstebostäder ses över. Översynen bör ske i samarbete med parterna på
arbetsmarknaden.

Som framhålls i propositionen har utvecklingen under senare år inneburit
att sambandet mellan anställning och bostad inte har samma betydelse
som då reglerna i hyreslagen kom till. Det finns därför enligt utskottets
mening anledning att överväga om bestämmelserna är lämpligt utformade.
Ett ställningstagande i frågan kan dock ske först efter en närmare utredning
av spörsmålet. En sådan utredning bör snarast komma till stånd. Det
får ankomma på regeringen att bestämma de närmare formerna för utredningsarbetets
bedrivande. Utskottet vill dock understryka vikten av att
utredningen sker i samarbete med parterna på arbetsmarknaden. Utskottet
förordar att riksdagen med bifall till motion 1221 och med anledning av
motionerna 891 och 2769 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet sålunda anfört.

Utskottet tillstyrker att förslaget til! ändring i 67 § hyreslagen genomförs.

1 motion 1983/84: 2766 (m) tas upp frågan om hyresvärds möjligheter att
avlägsna ordningsstörande hyresgäster.

Enligt 25 § hyreslagen är en hyresgäst skyldig att iaktta allt som fordras
för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten. Gör hyresgästen
inte det, och vidtas inte rättelse utan dröjsmål efter tillsägelse, är
hyresrätten förverkad och hyresvärden således berättigad att säga upp
hyresavtalet. Det krävs dock att det som ligger hyresgästen till last inte är
av ringa betydelse. En hyresgäst som åsidosätter sina skyldigheter kan
också förvägras förlängning av hyresavtalet. Vägrar hyresgästen att flytta
sedan hyresrätten har upphört kan han eller hon avhysas från lägenheten.

1 hälsoskyddsförordningen (1983:616) finns en bestämmelse om att den
som brukar en bostadslägenhet skall se till att sanitär olägenhet inte åsamkas
närboende genom orenlighet, störande ljud eller annan störning.

LU 1983/84:5 y

Motionärerna framhåller att det hlivit allt vanligare att hyresgäster störs
på grund av buller från andra hyresgäster. Med gällande regler tar det
enligt motionärerna myckel lång tid innan en hyresvärd kan avlägsna en
hyresgäst som stör ordningen i fastigheten. Detta förhållande drabbar
övriga hyresgäster. Motionärerna anser att hyresvärdarna bör få ökade
möjligheter att avlägsna hyresgäster som stör de andra boende och yrkar
(yrkande 2) att det anförda skall ges regeringen till känna.

Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att man kommer
till rätta med det problem som tagits upp i motionen. Utskottet erinrar om
att utskottet vid 1982/83 års riksmöte behandlade en motion om åtgärder
mot bullerstörningar i flerfamiljshus. Remissyttranden över motionen inhämtades
från Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1982/83:8
framhöll utskottet bl. a. att det syntes vara möjligt att redan med nuvarande
lagreglering komma till rätta med de problem som togs upp i motionen.
Som ett exempel på detta hänvisade utskottet till en i betänkandet redovisad
dom från hovrätten för Nedre Norrland. I likhet med de instanser som
yttrat sig över motionen ansåg utskottet att det inte då förelåg något uttalat
behov av ytterligare reglering. Med det anförda avstyrkte utskottet bifall
till motionen.

Spörsmålet om åtgärder mot bullerstörningar i hyreshus har också varit
föremål för en fråga till bostadsministern i år. Bostadsministern besvarade
frågan den 15 mars 1984 (rd 1983/84:99 s. 12) och framhöll därvid att det
inte fanns något behov av ändrade regler på området.

Sedan riksdagen år 1982 prövade behovet av nya möjligheter till ingripanden
mot ordningsstörande hyresgäster har enligt utskottets mening inte
framkommit några nya omständigheter som bör föranleda ett ändrat ställningstagande
från riksdagens sida. Utskottet vidhåller alltså uppfattningen
att gällande bestämmelser ger hyresvärdarna tillräckliga möjligheter att
komma till rätta med problemet. Det finns i sammanhanget anledning att
framhålla att de nya reglerna om hyrestiden och om uppsägning som
föreslås i propositionen (se ovan s. 4) ger hyresvärdarna något bättre
möjligheter att ingripa mot störande hyresgäster. Som ovan berörts kan
sådana störande beteenden från en hyresgästs sida, som inte i och för sig
utgör anledning till förverkande av hyresrätten, medföra att hans hyresavtal
inte bör förlängas. F. n. löper hyresavtalen i allmänhet ut den 1 oktober
vaije år, men med de nya reglerna kan hyresförhållandet bringas att
upphöra när som helst under året. 1 fortsättningen behöver alltså hyresvärden
inte avvakta en viss tidpunkt på året för att få frågan om förlängning av
hyresavtalet prövad utan kan ingripa snabbare.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att motion 2766 yrkande
2 avslås.

LU 1983/84:5 y

A mira hands hyresgäs lernas ställning

Enligt 39 8 hyreslagen får en hyresgäst inte utan hyresvärdens samtycke
upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand. Bostadshyresgäster, sorn
under viss tid inte är i tillfälle att använda lägenheten, får dock göra en
sådan upplåtelse, om hyresnämnden lämnar tillstånd till upplåtelsen. Tillstånd
skall lämnas, om hyresgästen har heaktansvärda skäl för upplåtelsen
och hyresvärden inte har befogad anledning att vägra samtycke (40 §
hyreslagen).

Andrahandshyresgästen har inte någon självständig rätt gentemot hyresvärden.
Detta innebär att han inte har någon rätt att stanna kvar i lägenheten.
om förstahandshyresgästens avtal med hyresvärden upphör. I förhållandet
mellan förstahands- och andrahandshyresgästen gäller emellertid
bcsittningsskyddsreglerna.

Som inledningsvis berörts föreslår hyresrättsutredningen att andrahandshyresgästernas
ställning skall förstärkas. Förslaget innebär att andrahandshyresgästen
får en rätt att överta hyresavtalet och få det förlängt,
om förstahandshyresgästens rätt till bostadslägenheten upphör sedan andrahandshyresgästen
bott i lägenheten i minst tre år. Rätten att överta
avtalet gäller dock bara om det inte är uppenbart obilligt mot hyresvärden
och andra bostadssökande. Dessutom krävs att andrahandshyresgästen
skäligen kan godtas som hyresgäst.

Någon ändring av gällande regler föreslås dock inte i propositionen.

I motionerna 1983/84:2769 (vpk) och 198.3/84:2771 (fp) framhålls att
utredningens förslag bör genomföras. Motionärerna i motion 2769 (yrkande
4) yrkar att riksdagen skall anta utredningens förslag till lagtext, och
i motion 2771 (yrkande 7) yrkas att regeringen skall förelägga riksdagen ett
förslag till regler om stärkt ställning för andrahandshyresgästerna.

Också i motion 1983/84: 2768 (s) framhålls angelägenheten av att hyresrättsutredningens
förslag genomförs. Motionärerna förordar en lösning så
att andrahandshyresgästen får möjlighet att för egen del begära förlängning
av hyresavtalet, när avtalet mellan värden och förstahandshyresgästen
upphör. Enligt motionärerna bör det kommunala bostadsförsörjningsintresset
kunna tillgodoses genom att hyresgästens ansökan om förlängning
hos hyresnämnden kommuniceras med kommunen. Kommunens intresse
att förfoga över lägenheten kan sedan vägas in när hyresnämnden avgör
ärendet. Motionärerna yrkar (yrkande 3) att riksdagen beslutar införa en
bestämmelse i hyreslagen som syftar till att stärka andrahandshyresgästernas
ställning på sätt som anges i motionen.

Utskottet vill för sin del framhålla att andrahandshyresgästens rättsliga
ställning är svag. Utskottet har därför förståelse för motionärernas önskemål
att hyresrättsutredningens förslag skall genomföras. Enligt utskottets
mening har emellertid detta förslag betydande nackdelar. Sålunda är som
närmare utvecklas i propositionen (s. 106) risken stor att förslaget, om det
genomförs, leder till systematiska andrahandsupplåtelser och en ökad s. k.

LU 1983/84:5 y

svart handel med andrahandskontrakt. Det finns vidare risk för att hyresvärdarna
och förstahandshyresgästerna blir mindre villiga att ställa lägenheter
till förfogande för andrahandsuthyrning. En sådan utveckling är av
flera skäl inte önskvärd. Bl.a. skulle det innebära att evakueringen av
rivningsfastigheter försvårades.

Utskottet vill också i likhet med föredragande statsrådet peka på att
förslaget på ett betänkligt sätt naggar de kommunala bostadsförsörjningsambitionerna
i kanten. Genom en andrahandsupplåtelse kan hyresvärden
och hyresgästen kringgå reglerna om skyldighet för hyresvärden att låta
bostadsförmedlingen anvisa en ny hyresgäst. Som framhålls i propositionen
ger förslaget andrahandshyresgästerna en möjlighet att ta sig förbi den
ordinarie kön i bostadsförmedlingen. Också andra skäl talar mot förslaget.
Bl. a. innebär det inte någon lösning av problemen i de fall andrahandshyresgästen
i sin tur upplåter lägenheten till en tredje person.

På grund av det anförda anser utskottet att motionärernas önskemål inte
bör tillgodoses. Motionerna 2768. yrkande 3, 2769, yrkände 4, och 2771,
yrkande 7, bör därför avslås.

I motion 1983/84:2769 (vpk) tas upp en fråga om rätten för hyresgäst att
ha andra personer inneboende i lägenheten.

Enligt 41 § hyreslagen får hyresgästen inte inrymma utomstående i lägenheten
om det kan medföra men för hyresvärden.

Motionärerna yrkar (yrkande 1) att bestämmelsen skall upphävas. I
motionen anförs att, eftersom redan det förhållandet att det bor utomstående
personer i lägenheten kan anses innebära men för värden, bör regeln
slopas. Enligt motionärerna bör hyresgästen själv få bestämma vilka han
vill inhysa i lägenheten, och hyresvärdens möjligheter att ingripa i vissa
situationer bör regleras i andra paragrafer.

Enligt utskottets mening synes motionärernas yrkande grunda sig på en
missuppfattning av innebörden i lagrummet. 41 § innebär i praktiken att en
hyresgäst har rätt att ha inneboende i sin lägenhet. Regeln är tvingande och
hyresvärden kan alltså inte hindra att det bor utomstående i lägenheten.
Endast om det medför men för värden har han rätt att motsätta sig inneboendet.
Vad som skall anses medföra men framgår inte av senare förarbeten.
Att ha alltför många personer boende i en mindre lägenhet torde
emellertid kunna vara ett men. Ett annat exempel kan vara att de inneboende
stör ordningen i huset. Det krävs vidare att hyresvärdens men inte är
av ringa betydelse. Om inneboendet medför men för hyresvärden som inte
är av ringa betydelse kan hyresvärden säga till hyresgästen att utan dröjsmål
rätta sig. Följer inte hyresgästen tillsägelsen är hyresrätten förverkad.

Som framgår av det anförda skulle ett tillmötesgående av motionärernas
önskemål medföra att hyresgästerna gick miste om sin nuvarande rättighet
att ha inneboende. Med hänsyn härtill och då bestämmelsen får anses
innebära en lämplig avvägning mellan hyresgästernas och hyresvärdens
intressen bör yrkande I i motion 2769 avslås.

LU 1983/84: 5 y

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att i specialmotiveringen till
41 § (propositionen s. 128) anförs att ordet "men" har hytts ut mot "påtaglig
olägenhet". Något sådant byte har dock inte skett i lagtexten. Eftersom
lagrådsremisscns lagförslag inte tagits med i propositionen framgår inte
klart av propositionen om lagrådsremissen innehöll något förslag till utbyte.
Utskottet har inhämtat att så dock var fallet. Anledningen till att man i
propositionen återgått till den ursprungliga lagtexten anges inte närmare i
slutprotokollet. Det enda uttalande som kan antas ha beröring med frågan
är uttalandet på s. 232 att vissa ändringar av redaktionell natur bör göras i
några av lagförslagen. Det anförda ger utskottet anledning att stryka under
vikten av att slutprotokollet ger upplysning om huruvida man i propositionen
frångår ett i lagrådsremissen framlagt och närmare kommenterat förslag.

Hyresövcrlåtelser

Enligt 34 § hyreslagen får hyresrätten till en bostadslägenhet under vissa
förutsättningar överlåtas till en hyresgästen närstående. Av 35 § följer att
hyresgästen får byta sin bostadslägenhet mot en annan bostad om hyresnämnden
lämnar tillstånd till överlåtelsen. Tillstånd skall lämnas om hyresgästen
har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan ske utan olägenhet
för hyresvärden. Mot hyresnämndens beslut i ärenden om överlåtelse av
hyresrätt får talan inte föras.

1 propositionen föreslås att som en ytterligare förutsättning för hyresöverlåtelse
enligt 35 § skall gälla att inte heller andra särskilda skäl talar
mot bytet. Enligt uttalanden i propositionen (s. 128) avser ändringen att ge
stöd åt den praxis som utvecklats och som innebär att byte vägrats när det
varit känt att otillåten ersättning har förekommit. Ändringsförslaget föranleder
inte någon erinran från utskottets sida.

1 motion 1983/84: 2766 (m) yrkas (yrkande I) att hyreslagen ändras så att
hyresnämndens heslin i bytesärenden kan överklagas. Motionärerna framhåller
att bytesärendena avgörs snabbt i hyresnämnderna och att hyresvärdarna
inte alltid hinner kontrollera uppgifterna som kommer fram. Detta
förhållande i förening med att besluten inte kan överklagas utnyttjas alltmer
för genomförande av skenbyten. Motionärerna påpekar att hyresvärden
i och för sig har möjlighet att senare säga upp den nye hyresgästen men
för att uppsägningen skall bli giltig krävs att den nye hyresgästen känt till
den föregåendes transaktion, något som inte alltid kan styrkas. Ett ytterligare
skäl för en fullföljdsrätt är enligt motionärerna rättssäkerhetsintresset
och intresset av att få till stånd en enhetlig praxis i bytesärenden när det
gäller tolkningen av kravet på beaktansvärda skäl.

Utskottet erinrar om att begränsningen av rätten att föra talan mot
hyresnämndens beslut i bytesärenden infördes år 1973 (prop. 1973:23, LU
1973:13). Utskottet framhöll i lagstiftningsärendet att det var angeläget att
handläggningsförfarandet var sådant att tillståndsfrågan snabbt kan avgö -

LU 1983/84:5 y

ras. Varje dröjsmål ökar uppenbarligen risken för att motparten i bytestransaktionen
drar sig ur bytet. Utskottet ansåg att eninstanssystemet
kunde förväntas komma att medföra betydande tidsvinster. ! fråga om
rättssäkerhetsaspekterna på en begränsad talerätt framhöll utskottet att
bytesärendena regelmässigt är av enkel beskaffenhet och inte kräver några
mera ingående undersökningar. Utskottet ansåg att om man, som föreslogs
i den då aktuella propositionen, samtidigt införde möjlighet till muntlig
bevisning inför hyresnämnden kunde kravet på rättssäkerhet anses tillgodosett.

Enligt utskottets mening har de skäl som sålunda anfördes för att bytesärendena
inte bör få överklagas alltjämt giltighet. Utskottet vill särskilt
understryka vikten av att bytesfrågan kan avgöras snabbt. Både hänsynen
till hyresgästerna och processekonomiska skäl talar således för att nuvarande
ordning bibehålls. En nackdel är emellertid som motionärerna påpekar
att förfarandereglerna kan utnyttjas för skenbyten och andra otillfredsställande
transaktioner. Betydelsen härav bör dock inte överdrivas. Om
det efter bytet visar sig att ohederliga eller på annat sätt inkorrekta metoder
använts för att skaffa hyresgästen bostaden, har hyresvärden möjlighet
att få den nye hyresgästens rätt att bo kvar i lägenheten prövad i samband
med en förlängningstvist. I flera rättsfall (se rättsfall från bostadsdomstolen
38:78, 40:80 och 2:81) har bostadsdomstolen förklarat att i sådana fall
hyresförhållandet bör upplösas, om inte särskilda skäl talar emot det.
Utskottet vill också peka på att de nya reglerna om hyrestiden innebär att
hyresvärden kan säga upp avtalet till upphörande vid en tidigare tidpunkt
än vad som f. n. i allmänhet är möjligt och att alltså förlängningsfrågan kan
aktualiseras snabbare.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att yrkande 1 i motion
2766 inte bör föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

I 38 § hyreslagen finns bestämmelser om hyresgästernas ansvar mot
värden i samband med byten. När hyresgästen överlåter sin hyresrätt med
hyresvärdens samtycke eller hyresnämndens tillstånd gäller att han i princip
är fri från förpliktelser enligt hyresavtalet för tiden efter överlåtelsen.
För förpliktelser som avser tiden före överlåtelsen svarar den nye hyresgästen
tillsammans med den förutvarande, om inte annat avtalats med
hyresvärden.

Regeln om gemensamt ansvar, som gällt sedan 1969, har motiverats
bl. a. med att det är lättare för en hyresvärd att acceptera en överlåtelse av
hyresrätten om han kan vända sig mot den nye hyresgästen med krav på en
gammal fordran, t. ex. på bränsleersättning eller retroaktiv hyra. Fordringen
blir också säkrare om anspråket kan riktas mot den nye hyresgästen.

I motion 1983/84:2768 (s) framhålls att bestämmelsen i dag måste anses
som oskälig, eftersom de allra flesta hyresgäster inte torde känna till att
man tar på sig ansvaret för den tidigare hyresgästens skulder till hyresvärden.
Vidare påpekar motionärerna att skälen för bestämmelsen numera

LU 1983/84:5 y

inte är bärande. Sålunda föreslås i propositionen att systemet med bränsleklausuler
förbjuds, och retroaktiva hyror förekommer endast i undantagsfall.
Motionärerna yrkar därför (yrkande 2) att regeln i 38 § om den
tillträdande hyresgästens ansvar för gamla hyresskulder skall slopas.

Utskottet erinrar om att ifrågavarande bestämmelse är tillämplig vid
överlåtelser av både bostadslägenheter och lokaler. När det gäller fordringar
på grund av hyresavtal om bostadslägenheter kan utskottet i och för
sig dela motionärernas uppfattning att behovet av bestämmelsen i dag är
mindre än vid regelns tillkomst. Sålunda bygger den nuvarande ordningen
för förhandlingar om hyresvillkor på tanken att retroaktiva hyreshöjningar
bör undvikas så långt det är möjligt. Genomförs förslaget i propositionen
om slopande av systemet med bränsleklausuler minskar behovet av regeln
ytterligare. Fortfarande kan dock hyrorna höjas retroaktivt. Utskottet vill i
sammanhanget peka på att enligt propositionen hyresnämnden skall få
något större möjligheter än f. n. att bestämma om retroaktiva hyreshöjningar.

Enligt utskottets mening har den ifrågavarande bestämmelsen fortfarande
en funktion att fylla vid byten av bostadslägenheter. Ett slopande av
regeln kan nämligen befaras minska hyresvärdens vilja att godkänna byten
särskilt i tider då förhandlingar om hyreshöjningar pågår. När det gäller
överlåtelser av lokaler anser utskottet att skälen för bestämmelsen inte
förlorat sin bärkraft. På grund av det anförda förordar utskottet att yrkande
2 i motion 2768 inte föranleder någon åtgärd från riksdagens sida.

Åtgärd sföreläggande

Enligt 16 § hyreslagen kan hyresnämnden på ansökan av hyresgästen
förelägga hyresvärden att inom viss tid avhjälpa brister beträffande en
bostadslägenhet, s.k. reparationsföreläggande. Föreläggandet, som kan
förenas med vite, kan meddelas dels när lägenheten skadas under hyrestiden
utan att hyresgästen är ansvarig för skadan, dels när hyresvärden inte
fullgör sin skyldighet att utföra sedvanliga reparationer som behövs på
grund av lägenhetens förslitning, dels ock när hinder eller men på annat
sätt uppstår i nyttjanderätten utan hyresgästens vållande.

I propositionen föreslås att benämningen "reparationsföreläggande”
byts ut mot "åtgärdsföreläggande” samt att sådant föreläggande skall
kunna avse även brister i gemensamma utrymmen. Vidare föreslås att
ansökan om åtgärdsföreläggande skall kunna riktas mot den för vilken
lagfart på fastigheten redan är beviljad eller sökt även om fastigheten
överlåtits före ansökningen. Förslaget syftar till att förebygga svårigheter
vid ägarskiften eller bnlvanförhållanden. I samma syfte föreslås också en
särskild bestämmelse om att rättegångsbalkens regler om verkan av att
tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegången skall
gälla i fall då fastigheten överlåts före ansökningen eller under dess behandling
i hyresnämnden.

LU 1983/84:5 y

I motion 1983/84:1531 (s) som väckts under allmänna motionstiden i år
begärs dels att reparationsföreläggande alltid skall kunna riktas mot den
som har fått eller sökt lagfart på fastigheten, dels att rättegångsbalkens
regler om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans
deltagande i rättegången skall gälla, dels ock att reparationsföreläggande
skall bli gällande mot den som efter beslutets meddelande förvärvar fastigheten.

Som framgår av redogörelsen ovan tillgodoser propositionen motionärernas
två första önskemål. Utskottet tillstyrker att förslaget till ändring av
16 § hyreslagen genomförs. Någon vidare åtgärd med anledning av motionen
i denna del är således inte erforderlig.

När det härefter gäller frågan om ett åtgärdsföreläggande bör gälla även
mot den som efter det att föreläggandet meddelats förvärvar fastigheten
vill utskottet framhålla att ett sådant föreläggande liksom andra typer av
vitesföreläggande som riktar sig mot en person i hans egenskap av ägare till
viss egendom i allmänhet inte gäller mot en ny ägare av egendomen. Ett
nytt föreläggande måste alltså ges om fastigheten överlåts. I vissa lagar,
bl. a. lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande
m.m. (LPI), bostadssaneringslagen (1973:531), hälsoskyddslagen
(1982:1080) och naturvårdslagen (1964:822) finns emellertid särskilda bestämmelser
om att ett föreläggande blir giltigt också mot en ny fastighetsägare.
Själva vitet gäller dock inte mot denne utan ett nytt vite måste sättas
ut.

Frågan om en effektivisering av vitesinstitutet har utretts av viteskommittén
som 1982 avlämnade betänkandet (SOU 1982:21) Ett effektivare
vite. På grundval av betänkandet beslöt regeringen hösten 1983 en lagrådsremiss
med förslag till lag om vitén m. m. Förslaget innebär bl. a. att vite
skall kunna bestämmas till ett visst belopp för varje tidsperiod under vilken
ett föreläggande med vite inte efterkoms eller för varje gång en viss åtgärd
inte utförs eller ett förbud överträds, s. k. löpande vite. Vidare föreslås en
generell bestämmelse om att i de fall ett vitesföreläggande riktar sig till
någon i hans egenskap av ägare eller innehavare av viss egendom denne
skall kunna föreläggas, eventuellt vid vite, att lämna den myndighet som
beslutat vitesföreläggandet uppgift om namn och adress på den till vilken
egendomen överlåtits. I lagrådsremissen föreslås också att LPI, bostadssaneringslagen,
hälsoskyddslagen och naturvårdslagen ändras så att förelägganden
med löpande vite under vissa förutsättningar blir gällande mot
en ny ägare eller innehavare.

1 yttrande över förslagen i lagrådsremissen kritiserar lagrådet dessa i
åtskilliga hänseenden och förordar att de inte i det remitterade skicket
föreläggs riksdagen till ställningstagande.

Sedan lagrådet avgivit sitt yttrande har inom justitiedepartementet upprättats
en promemoria med förslag till slutligt ställningstagande av regeringen
i lagstiftningsfrågan. Promemorian jämte lagrådsremissen och lagrådets
yttrande remissbehandlas f. n.

LU 1983/84:5 y

Enligt utskottets mening finns det skäl som talar för att ett åtgärdsföreläggande
liksom förelägganden enligt bostadssaneringslagen m.fi. författningar
bör kunna bli gällande också mot den som efter det att föreläggandet
meddelats förvärvar fastigheten. Det är nämligen angeläget att en hyresvärd
inte genom en överlåtelse av fastigheten skall kunna undandra sig
eller förhala nödvändiga reparationsarbeten. I förevarande lagstiftningsärende
saknas emellertid underlag för en närmare prövning av frågan om
en sådan bestämmelse som förordas av motionärerna bör införas. Bl. a.
bör statsmakternas ställningstagande till utformningen av nya regler om
vitén avvaktas. Det får därför ankomma på regeringen att i lämpligt sammanhang
ta upp spörsmålet till närmare överväganden. Utskottet anser att
vad som sålunda anförts med anledning av motion 1531 bör ges regeringen
till känna.

I motion 1983/84:2770 (m) tas upp frågan om åtgärdsföreläggande skall
kanna avse annat än rent fysiska brister i fastighetens skötsel. I sitt
betänkande föreslog hyresrättsutredningen att ett föreläggande skulle meddelas
hyresvärden då han eftersätter sina åligganden också i andra hänseenden
än sådana som avser fysiska hinder i nyttjanderätten. Några bestämmelser
härom togs emellertid inte med i det till lagrådet remitterade förslaget
till ändring i hyreslagen. Enligt uttalanden i lagrådsremissen borde
ingripanden i dessa fall inte ske genom åtgärdsföreläggande utan med stöd
av bostadsförvaltningslagen (1977:792).

Lagrådet framhåller i sitt yttrande (s. 223) att de hinder och men i
nyttjanderätten som inte är att hänföra till en fysisk brist kan vara av olika
slag. Det kan t. ex. röra sig om brist i vattentillförseln eller värmehållningen
utan att detta har samband med något fel i ledningarna eller värmesystemet.
Det kan också enligt lagrådet vara fråga om sådant som undermålig
trappstädning eller störande uppträdande av en medhyresgäst. För att
komma till rätta med hinder och men av detta slag, fortsätter lagrådet,
torde den enskilde hyresgästen inte alltid vara betjänt av de möjligheter till
ingripande mot hyresvärden som bostadsförvaltningslagen ger. Lagrådet
hänvisar härvidlag till att ansökan om särskild förvaltning får enligt 29 §
nämnda lag göras endast av kommun eller organisation av hyresgäster.

Lagrådet påpekar att om förhållandena är sådana att det föreligger en
sanitär olägenhet, erbjuder 18 och 19 §§ hälsoskyddslagen möjlighet att
genom vitesföreläggande förmå hyresvärden att vidta rättelse. På grund
härav och då den föreslagna lydelsen av 16 § inte utesluter att åtgärdsföreläggande
meddelas även när bristen inte är av rent fysisk natur, får det
enligt lagrådet anses godtagbart att särskilda bestämmelser för dessa fall
inte upptas i förslaget.

I slutprotokollet (s. 230) förklarar föredragande statsrådet att han godtar
vad lagrådet uttalat om användningen av åtgärdsföreläggande.

I motion 2770 (m) yrkas (yrkande 4) att riksdagen skall uttala att institutet
åtgärdsföreläggande skall begränsas till att gälla fysiska hinder i nyttjan -

LU 1983/84:5 y

derätten. Enligt motionärerna är lagrådets inställning att exempelvis störningar
av en medhyresgäst skall kunna omfattas av åtgärdsföreläggande
inte rimlig. Motionärerna anser att hyresvärden och hyresgästerna har ett
gemensamt intresse att lösa problemet och att det är svårt att tänka sig
något fall där hyresvärden underlåter att försöka rätta till missförhållandena.
En lagreglering är därför olämplig och överflödig.

Utskottet vill framhålla att en hyresgäst, vars lägenhet är bristfällig,
enligt gällande regler har möjlighet att - förutom att ansöka om reparationsföreläggande
- anmoda hyresvärden att avhjälpa bristen och om
anmaningen inte följs själv^mbestyra att felet rättas till på värdens bekostnad.
Hyresgästen har också rätt att häva avtalet, att få hyran nedsatt och
att få skadestånd. Som motionärerna framhåller har i praxis bullerstörningar
ansetts som ett sådant fel i lägenhetens skick som ger hyresgästen rätt
att häva avtalet m.m. Även andra olägenheter som inte har rent fysiska
orsaker har hänförts hit, exempelvis varmvattenransonering.

Till skillnad från motionärerna anser utskottet att det inte är orimligt att
hyresgästen kan ansöka om åtgärdsföreläggande beträffande i princip samma
slags hinder och men i nyttjanderätten som ger hyresgästen rätt att
häva avtalet eller andra rättigheter mot värden. Utskottet vill också peka
på att ett åtgärdsföreläggande många gånger kan vara ett bättre medel för
hyresgästen att få hinder och men i nyttjanderätten undanröjda än de
övriga rättigheter hyreslagen ger honom. Så kan exempejvis vara fallet då
olägenheten består i att en medhyresgäst uppträder störande. Enligt utskottets
mening bör riksdagen således inte göra några uttalanden som
utesluter att åtgärdsföreläggande får meddelas också när bristen inte är av
rent fysisk natur. En annan sak är att det i praktiken kan vara omöjligt att
utfärda förelägganden som inte avser en konkret eller bestämd åtgärd utan
snarast upprätthållande av en viss servicenivå, t. ex. tillhandahållande av
varmvatten.

Men det anförda godtar utskottet i likhet med föredragande statsrådet
vad lagrådet uttalat. Motion 2770 yrkande 4 bör alltså avslås.

Hyresprocessen

Som inledningsvis redovisats framlägger hyresrättsutredningen i betänkandet
förslag till nya bestämmelser om handläggningen av hyrestvister.
Förslaget innebär att i princip alla hyrestvister enligt hyreslagen skall
prövas av hyresnämnderna i första instans och med bostadsdomstolen som
slutinstans. Vidare föreslås att vissa typer av mål förs över från fastighetsdomstolarna
till hyresnämnderna. Utredningen föreslår också en särskild
lag, hyresprocesslagen, som skall reglera handläggningen vid hyresnämnderna
och i bostadsdomstolen. Förslaget till hyresprocesslag bygger på
rättegångsbalken och medför att hyresnämnderna i fortsättningen skall
betraktas som domstolar.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har bl. a. Svea hovrätt, dom -

LU 1983/84:5 y

stolsverket, riksrevisionsverket och rättegångsutredningen (Ju 1977:06)
uttalat sig mot förslaget att alla hyrestvister skall föras över till hyresnämnderna.
Dessa instanser förespråkar i stället att hyresnämnderna förs samman
med fastighetsdomstolarna. En sådan ordning förordas också av
bostadsdomstolen och Sveriges advokatsamfund. Kritik mot förslaget till
hyresprocesslag framförs av bl. a. rättegångsutredningen, som anser att en
reformerad rättegångsbalk i huvudsak bör kunna användas även för handläggningen
av hyrestvister.

1 propositionen uttalar föredragande statsrådet att han inte nu har för
avsikt att ta ställning till utredningens förslag om handläggningen av hyrestvister
och att han i stället förordar att nuvarande ordning behålls tills
vidare.

I motion 1983/84:2771 (fp) yrkas (yrkande 1) att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ny hyresprocesslag. Enligt motionärerna finns det
behov av en sådan reform som utredningen föreslagit.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att tiden inte ännu
är mogen för ett ställningstagande till frågan om en ändring av reglerna om
hyresprocessen. Bl. a. finns det sålunda anledning att avvakta resultatet av
rättegångsutredningens arbete med en reform av förfärandet vid de allmänna
domstolarna. Utskottet vill också hänvisa till att rättegångsutredningen
skall överväga kompetensfördelningen mellan de allmänna domstolarna
och fastighetsdomstolarna. Utskottet delar därför uppfattningen att
reglerna om handläggningen av hyrestvister f. n. inte bör ändras och avstyrker
alltså bifall till motion 2771 yrkande I.

1 motionerna 1983/84:926 (m) och 1983/84:2115 (fp) yrkas (yrkande 4
resp. 2) att hyresnämndernas och bostadsdomstolens uppgifter skall överföras
på de allmänna domstolarna. 1 båda motionerna (motiveringarna
finns i motionerna 1983/84:923 och 1983/84: 2115) anges syftet med yrkandena
vara att hyresmålen skall handläggas utan intresseledamöter. Enligt
motionärerna är den nuvarande ordningen inte tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt.

Motioner om att intresseledamöter inte skall delta vid avgörande av
hyresmål har prövats av riksdagen vid både 1979/80 och 1982/83 års riksmöten.
På hemställan av lagutskottet har motionerna avslagits av riksdagen
(se LU 1979/80:32 och 1982/83: 19). Utskottet har därvid bl. a. framhållit
att det inte finns något behov av att ändra reglerna för sammansättningen
av hyresnämnderna och bostadsdomstolen. Några nya omständigeter
som bör föranleda riksdagen att nu inta en annan ställning i frågan har
inte framkommit. På grund härav och mot bakgrund av vad som ovan
redovisats beträffande rättegångsutredningens arbete anser utskottet att de
nu aktuella motionsyrkandena bör avslås.

Övrigt

Enligt 8 § femte stycket förslaget till ändring i hyreslagen gäller stämningsansökan
med yrkande att hyresförhållandet skall upphöra och ansö -

LU 1983/84:5 y

kan om avhysning som uppsägning när delgivning skett. Enligt utskottets
mening bör den redaktionella ändringen ske att ordet ”och” byts ut mot
”eller”.

1 övrigt föranleder propositionen och motionerna inte några uttalanden
eller erinringar från utskottets sida.

Stockholm den 3 maj 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin Olsson
(c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i Gamleby
(s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c),
Owe Andréasson (s), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Inga-Britt Johansson (s) och Berit Löfstedt (s).

Avvikande meningar

1. Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(aila m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med
"Utskottet erinrar” och slutar med ”motion 2770” bort ha följande lydelse: Som

framhålls i motion 2770 är såvitt känt några olägenheter inte förknippade
med den nuvarande regeln om företräde för hyresvärdens villkor.
Något behov av ändring föreligger således inte. Redan detta utgör skäl
för att avslå förslaget i propositionen. Mot förslaget kan vidare anföras
tungt vägande invändningar. Särskilt allvarligt är att förslaget kommer att
medföra besvär och kostnader för hyresvärdarna i en tid då det gäller att
hålla tillbaka hyreshöjningar. Utskottet vill vidare peka på att den föreslagna
ordningen leder till rättsosäkerhet i de fall då parternas yrkanden är
motstridiga men var för sig skäliga. Någon som helst vägledning för hur
sådana situationer skall bedömas finns inte i propositionen, och det blir
omöjligt att förutse vilket av yrkandena som bör ges företräde.

Sammantaget anser utskottet således att propositionen i denna del bör
avslås. Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion
2770 yrkande 3.1 enlighet härmed bör första meningen i 55 § tredje stycket
förslaget till ändring i hyreslagen ges samma lydelse som nuvarande första
meningen i 48 § tredje stycket.

2. Per-Olof Strindberg (m). Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Persson
(c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Sorn framhålls” och slutar med ”sålunda anfört” bort ha följande lydelse: -

LU 1983/84: 5 y

Som framhålls i propositionen innebär den utveckling som har skett
under senare år att sambandet mellan anställning och bostad inte har
samma betydelse som tidigare. I det nu aktuella lagstiftningsärendet saknas
emellertid underlag för ett ställningstagande i frågan huruvida hyreslagens
bestämmelser om tjänste- och personalbostäder är lämpligt utformade
med hänsyn till denna utveckling. I propositionen uttalar föredragande
statsrådet att frågan bör övervägas ytterligare i annat sammanhang. Med
hänsyn härtill anser utskottet att motionerna 891, 1221 och 2769 yrkande 2
inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

3. Per-Olof Strindberg (m). Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m). Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Persson
(c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med
"Utskottet vill” och slutar med "tredje person" bort utgå.

4. Per-Olof Strindberg (m). Martin Olsson (c). Mona Saint Cyr (m). Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c). Nic Grönvall (m) och Sigvard Persson
(c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
"Enligt utskottets” och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande
lydelse:

Som motionärerna framhåller är nuvarande ordning, innebärande förbud
att överklaga hyresnämndens beslut, förenad med betydande olägenheter.
Som regel kan nämligen hyresgästernas uppgifter inte kontrolleras av
värden innan ärendet avgörs av hyresnämnden. Detta förhållande kan
utnyttjas av hyresgäster lill att genomföra skenbyten och andra mindre
korrekta transaktioner. Visserligen har hyresvärden i sådana fall möjligheter
att få hyresgästens rätt att bo kvar prövad vid en förlängningstvist, men
för värden är det ofta svårt att styrka att den nya hyresgästen varit i ond
tro. För hyresvärden är således nuvarande regler inte tillfredsställande.
Överklagandeförbudet kan dock vara till nackdel även för hyresgästerna.
För den som vill byta till sig en lägenhet måste det nämligen vara bättre om
hans rätt till bytet blir slutgiltigt avgjord innan han flyttar in än om som f. n.
kan bli fallet han efter inflyttningen vägras förlängning av hyresavtalet. Det
finns följaktligen så mycket mindre anledning att bibehålla dagens överklagandeförbud
som ett sådant förbud inger allvarliga betänkligheter från
rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet tillstyrker således bifall till motion 2766
yrkande I.

5. Per-Olof Strindberg. Mona Saint Cyr. Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Enligt utskottets" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknas i förevarande lagstiftningsärende underlag
för bedömning av frågan, huruvida en sådan bestämmelse som förordas
i motionen bör införas. Med hänsyn härtill och till det ovan redovisade

LU 1983/84:5 y

arbetet med ny lagstiftning om vitén bör motion 1531 i denna del inte
föranleda något initiativ från riksdagens sida.

6. Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”alltså avslås” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna ställer sig utskottet avvisande till tanken att
det vitessanktionerade föreläggandet skall kunna omfatta annat än rent
fysiska brister. Under remissbehandlingen har sålunda flera instanser ifrågasatt
om det är möjligt att utfärda föreläggande som inte avser en konkret
och bestämd åtgärd utan som syftar till att uppnå en viss servicenivå, t. ex.
tillhandahållande av varmvatten eller utförande av trappstädning. Ett föreläggande
av sistnämnda typ skulle behöva bestå under en obestämd tid,
eftersom avsikten är att lägenheterna alltid skall ha tillgång till varmvatten
eller att trapporna skall hållas städade. Som närmare utvecklas i propositionen
(s. 123) kan också behovet av en sådan utvidgning ifrågasättas när
det gäller brister i servicenivån. När det gäller andra typer av olägenheter
som inte har rent fysiska orsaker t. ex. störande medhyresgäster torde som
motionärerna framhåller hyresvärden ofta ha eget intresse av att undanröja
olägenheten. Inte heller i dessa fall finns det således något behov av
utvidgning. I sammanhanget vill utskottet vidare peka på att det kan
uppkomma svårigheter i rättstillämpningen om lagrådets uttalande godtas.
Om hyresnämnden på ansökan av en hyresgäst förelägger värden att
exempelvis vidta åtgärder mot en störande medhyresgäst och hyresvärden
till efterkommande av föreläggandet väcker talan mot den sistnämnda med
yrkande att hyresrätten skall vara förverkad, skall domstolen då anse sig
bunden av beslutet om föreläggandet eller kan domstolen förklara att
hyresrätten inte är förverkad och har hyresvärden, om hans talan inte
skulle bifallas, gjort vad han kan för att följa föreläggandet?

Sammfattningsvis anser utskottet sålunda att åtgärdsföreläggande inte
bör få avse annat än fysiska brister. Vad utskottet anfört bör riksdagen
med bifall till motion 2770 yrkande 4 godkänna.

7. Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med
”Motioner om” och slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att de instanser som handlägger
hyresmål har en sammansättning som garanterar att målen avgörs
objektivt och opartiskt. Utvecklingen under senare år har emellertid visat
att allmänheten inte längre uppfattar partsrepresentanterna i hyresnämnderna
och bostadsdomstolen som oväldiga och fristående från politiska
och korporativa krafter. Ett exempel härpå är de allt vanligare målen där
företrädare för Hyresgästernas riksförbund deltar vid avgörande av frågan,
huruvida andra hyresgästföreningar skall ges förhandlingsrätt eller inte.

LU 1983/84:5 y

Att hyresnämndernas och bostadsdomstolens integritet och oberoende i
den dömande verksamheten således ifrågasätts är enligt utskottets mening
betänkligt och ägnat att undergräva förtroendet för rättssäkerheten. Utskottet
vill också i likhet med motionärerna i motion 926 peka på att
partsrepresentationen i de aktuella instanserna har en konserverande inverkan
på organisationsstrukturen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att starka principiella och sakliga
skäl talar för att nuvarande ordning bör ändras i enlighet med förslaget i
motionerna 926 och 2115. En sådan reform är av begränsad omfattning och
bör kunna ske redan nu utan att resultatet av rättegångsutredningens
arbete behöver avvaktas. Förslag till erforderlig lagstiftning bör därför
snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall
till motionerna 926, yrkande 4, och 2115, yrkande 2, som sin mening ge
regeringen till känna.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984