yttr 1982/83 fiu7y y (Yttrande 1982/83:fiu7y)

FiU 1982/83:7 y

Finansutskottets yttrande
1982/83:7 y

över proposition 1982/83:150 (kompletteringspropositionen) i vad
avser bilaga 1 momenten 10-15 vissa ändringar i skattelagstiftningen Till

skatteutskottet

Skatteutskottet har den 26 april 1983 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1982/83:150 (kompletteringspropositionen)
i vad avser bilaga 1 momenten 10-15 i hemställan jämte
motioner.

Utskottet behandlar i detta yttrande frågorna om

- finansiering av skattereformens andra steg år 1984,

- regeringens förslag till finansiering av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna,

- förslagen angående kortare kredittider för vissa punktskatter.
Regeringens ekonomiska politik

Regeringen redovisar i kompletteringspropositionen det andra steg i den
ekonomiska politik regeringen inledde i höstas, som innebar en kombination
av expansiva och åtstramande åtgärder som utgjorde kärnan i vad som
kallades den tredje vägen, att vi både skall arbeta och spara oss ur krisen.

Genom devalveringen i oktober 1982 förbättrades den konkurrensutsatta
sektorns konkurrenskraft. Under hösten beslutade riksdagen om ett
investeringsprogram omfattande energiförsörjningen, byggsektorn och
transportväsendet. Med dessa åtgärder skapades förutsättningarna för att
bryta den nedåtgående utvecklingen. Genom konkurrensförbättringen
stimuleras efterfrågan på svenska produkter både på exportmarknaderna
och på hemmamarknaden samtidigt som den inhemska efterfrågan hålls
tillbaka. Det innebär att investeringar, produktion och sysselsättning
stimuleras medan konsumtionen hålls tillbaka. De vidtagna åtgärderna får
efter hand effekter på sysselsättningen. För att också nå omedelbara effekter
och minska en växande arbetslöshet har regeringen föreslagit omfattande
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen har med sin politik visat att
sysselsättningen prioriteras.

Genom en mycket stram budgetbehandling har regeringen bidragit till att
efterfrågan från hemmamarknaden hålls tillbaka. Budgetunderskottet beräknas
bli ungefär oförändrat nästa budgetår jämfört med under innevarande
år.

Dessa åtgärder följs nu upp i kompletteringspropositionen genom
åtgärderna för att dämpa inflationens tillväxt och begränsa tillväxten i

1 Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 7 y

FiU 1982/83:7 y

statsutgifterna. Det framstår som ett oavvisligt krav för att komma till rätta
med obalanserna i vår ekonomi att budgetunderskottets tillväxt begränsas.

Utskottet kommer i sitt betänkande 1982/83:50 att närmare utveckla sin
syn på regeringens förslag och den ekonomiska utvecklingen. Utskottet vill
emellertid i detta sammanhang slå fast följande huvudpunkter i en politik
som skall kunna leda till att minska obalanserna i samhällsekonomin.

Det är nödvändigt att devalveringens konkurrensförbättrande effekter
tillvaratas genom att kostnadsutvecklingen hålls tillbaka.

Omsorgen om sysselsättningen nödvändiggör vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Kostnaden härför måste bäras av alla, dvs. åtgärderna måste
finansieras så att inte budgeten försvagas, vilket på sikt skulle kunna
undergräva de sysselsättningspolitiska strävandena.

Ett nödvändigt krav för att komma till rätta med obalanserna i den svenska
ekonomin är att budgetunderskottets tillväxt begränsas.

Med utgångspunkt i dessa ställningstaganden övergår utskottet till att
redovisa sin syn på de framlagda skatteförslagen i kompletteringspropositionen
och de i samband därmed väckta motionerna.

Skattereformens andra steg år 1984

Den reformering av inkomstbeskattningen som beslutades av riksdagen
våren 1982 utgör ett centralt inslag i en ekonomisk politik för att återvinna
balansen i den svenska ekonomin. Reformen innebär en sänkning av
marginalskatterna samtidigt som effekterna av avdragsrätten för underskottsavdragen
begränsas. I samband med riksdagsbeslutet 1982 bestämdes
den årliga uppräkningen av den s. k. basenheten för åren 1983, 1984 och
1985. Reformen totalfinansieras och genomförs i tre ungefär lika stora
etapper. Första etappen 1983 finansierades genom att en allmän löneavgift
om 2 % infördes.

Finansutskottet uttalade inför riksdagsbeslutet (FiU 1981/82:6 y) att det är
en styrka om en skattereform av den aktuella omfattningen kan genomföras
med stöd av en bred parlamentarisk majoritet. Saknas detta stöd är det stor
risk, anförde utskottet, att reformen förlorar i trovärdighet och inte får den
avsedda ekonomiska stimulanseffekten. Hushåll och företag vågar då inte
utgå från att de nya reglerna verkligen skall bli bestående. Utskottet ansåg
det vidare värdefullt att skattepolitiken lades fast för flera år framöver. Det
är en förutsättning för att hushållen skall kunna planera sin ekonomi och
agera på ett rationellt sätt. Utskottet erinrade i sammanhanget om att
reformens uppläggning förutsätter att såväl finansieringen som effekterna av
marginalskattesänkningen beaktas i avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden.
Även i detta avseende torde förutsättningarna bli gynnsammare genom
att bred förankring kunnat uppnås, anförde utskottet.

FiU 1982/83:7 y

Beträffande finansieringen skrev utskottet att det för centern, folkpartiet
och socialdemokraterna hela tiden har stått klart att skattereformen i sin
helhet måste finansieras på så sätt att budgetsaldot inte försämras till följd
härav. I principöverenskommelsen från 1981 angavs att detta skulle ske
genom en höjning av arbetsgivaravgiften eller genom införande av en vidare
produktionsfaktorskatt. Kostnaden för reformens första steg täcktes genom
att en allmän löneavgift om 2 % infördes 1983.

Denna huvudlinje kvarstår alltjämt som ett finansieringsalternativ.

Beträffande finansieringen av reformens andra steg för år 1984 återkommer
nu regeringen i kompletteringspropositionen. Ett centralt inslag i den
framtida ekonomiska politiken är åtgärderna mot inflationen. Regeringen
anför att när det gäller den inhemska inflationsprocessen har betydelsefulla
steg i riktning mot en lägre inflationstakt tagits i årets avtalsrörelse. Avtalen
innebär bl. a. att lönekostnaderna under 1984 i avsevärt lägre omfattning än
under tidigare år kommer att belastas av s. k. överhäng.

Det gäller nu att fortsätta på den inslagna vägen och ytterligare hålla
tillbaka kostnadsökningen under kommande år. Finansieringen av skattereformens
andra steg - som gäller 1984 - kan i detta sammanhang spela en
betydelsefull roll. En höjd arbetsgivaravgift i enlighet med överenskommelsen
år 1981 skulle innebära en lönekostnadsstegring med åtminstone

1,5%.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det andra steget i skattereformen
i stället finansieras genom att energiskatterna höjs. Regeringen
föreslår således att bensinskatten höjs med 30 öre per liter, att skatten på
eldningsolja höjs med 120 kr. per m3, samt att elskatten höjs med 1,2 öre per
kWh. Även kilometerskatten bör höjas. Helårseffekterna av detta blir en
budgetförstärkning med ca 3,6 miljarder kronor, varvid hänsyn tagits till
vissa energipolitiskt motiverade åtgärder.

I partimotionerna från centern (2431) och folkpartiet (2432) står man
alltjämt kvar vid att skattereformens andra steg skall genomföras och att det
bör finansieras.

I motion 2435 (vpk) yrkas att skatteöverenskommelsen avseende 1984 rivs
upp, dvs. att marginalskattesänkningen inte genomförs som planerat. Mot
bakgrund av vad utskottet redovisat om behovet att reformera skattesystemet
och med den breda parlamentariska enighet som råder beträffande detta
anser utskottet att reformens andra steg 1984 bör genomföras. Utskottet
avstyrker således från sina utgångspunkter motsvarande yrkanden i motion
2435 (vpk). Detta innebär också att utskottet för sin del inte kan tillstyrka vad
som anförs i motion 2418 (m) om inriktning av skattepolitiken.

I motionerna 2431 (c) och 2432 (fp) anser man att regeringens förslag att
avstå från att höja löneavgiften eller införa proms och i stället höja
energiskatten på olja och elkraft för att finansiera skattereformens andra
etapp är en bättre dellösning av finansieringsfrågan. Regeringens förslag till
finansiering av återstoden är man dock tveksam inför. Från centerpartiets

FiU 1982/83:7 y

sida kan man inte acceptera förslagen att höja kilometerskatten eller skatten
på bensin. Man föreslår i stället att man finansierar återstoden av
reformkostnaden genom att slopa avdragsrätten för fackföreningsavgifter.
Folkpartiet menar att skillnaden mellan vad höjda skatter på olja och elkraft
ger och vad kostnaden för reformen uppgår till bör finansieras genom
besparingar. Dessutom menar man att man inte behöver finansiera den del
av reformens andra etapp, som innebär sänkt marginalskatt med en
procentenhet i intervallen mellan 8 och 12 basenheter och som riksdagen
hösten 1982 beslutade skulle genomföras redan i samband med reformens
första etapp år 1983. Denna del av reformen finansierades emellertid inte år
1983.

I motion 2432 (fp) föreslås också en justering av basenheten för
inkomstskatteskalan redan 1984. Kostnaden för denna åtgärd föreslås delvis
finansierad genom att avdragsrätten för fackföreningsavgiften slopas. Även i
motion 2431 (c) aviseras ett eventuellt förslag om höjning av basenheten med
200 kr.

Utskottet vill med anledning av förslagen i propositionen och motionerna
angående finansiering av skattereformens andra steg år 1984 anföra
följande.

Utskottet anser, liksom våren 1982, att det är viktigt att skattepolitiken,
liksom politiken i övrigt, utformas med ett så brett parlamentariskt underlag
som möjligt. Det är förutsättningen för att enskilda och näringsliv skall
kunna få stabila spelregler i fråga om lagar, skatter och avgifter.

Utskottet ser därför med oro på den splittrade bild som framträder mellan
propositionen och motionerna beträffande genomförandet av den andra
etappen av skattereformeringen. Det vore värdefullt - inte minst för tilltron
till möjligheten att klara landet ur den ekonomiska krisen - om ett brett
parlamentariskt underlag kunde skapas för de åtgärder som måste vidtas.

Utifrån det statsfinansiella läget och den inriktning som den ekonomiska
politiken bör ha ter det sig enligt utskottets mening absolut nödvändigt att
genomförandet av skattereformens andra steg totalfinansieras. Det statsfinansiella
läget har inte förbättrats sedan riksdagen beslutade om skattereformen,
även om de allmänna ekonomiska utsikterna ser ljusare ut nu än för
ett år sedan. En ofinansierad inkomstskattesänkning av den nu aktuella
omfattningen skulle kunna urholka syftet med devalveringen, nämligen att
stärka näringslivets konkurrenskraft och omfördela resurserna till den
konkurrensutsatta sektorn. Den ökade efterfrågan som skulle bli följden
skulle omedelbart leda till en ökad import och försämra utrikesbalansen.

Enligt utskottets mening bör också den del av skattereformeringen som
genomfördes redan 1983, sänkningen av marginalskatten med en procentenhet
i intervallen från 8 till 12 basenheter, som beräknas kosta ca 750 milj. kr.
finansieras år 1984 som ursprungligen planerades. En motsvarande inkomstförstärkning
är således nödvändig och får anses vara en förutsättning för
skatteöverenskommelsen 1981. Enligt utskottets mening uppgår således

FiU 1982/83:7 y

finansieringsbehovet år 1984 till 3,6 miljarder kronor.

Beträffande finansieringssättet anser utskottet i likhet med regeringen,
centerpartiet och folkpartiet att en finansiering av skattereformen 1984 med
höjda energiskatter i stället för höjd löneavgift är att föredra. Utskottet ser
flera fördelar med denna ändrade finansiering. Genom att löneavgiften inte
höjs blir dels de totala ökningarna av arbetskraftskostnaderna mindre, dels
så skapar det ett utrymme för att i avtalsförhandlingarna också ge utfallet en
fördelningspolitiskt acceptabel profil. För kommuner och landsting innebär
det avsevärda lättnader om inte löneavgiften höjs. Möjligheterna till viss
expansion och sysselsättningsökning 1984 bör därigenom öka väsentligt.

Utskottet ställer sig mot bakgrund av de fallande internationella oljepriserna
positivt till att energiskatterna höjs på olja. Härigenom bibehålls det
starka intresset för översättning och energisparande. Detta bidrar till att på
sikt minska vårt oljeberoende och förbättra vår bytesbalans. För att skapa
konkurrensneutralitet mellan energislagen tillstyrker utskottet också att
elskatten höjs, som regeringen föreslagit. Med dessa förslag till höjningar
beräknas statsinkomsterna öka med 2,2 miljarder kronor räknat för
helår.

Av skattereformens kostnader för helåret återstår således att finansiera ca
1,4 miljarder kronor. Regeringen föreslår höjd kilometerskatt och höjd skatt
på bensin. I motion 2431 (c) föreslås i stället att avdragsrätten för
fackföreningsavgifter slopas och i motion 2432 (fp) föreslås som alternativ att
besparingar görs.

Avdragsrätten för fackföreningsavgifter infördes 1983 som ett led i
strävandena att underlätta för parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal
på en ansvarsfull nivå. Genom avdragsrätten skapades en beskattningsmässig
likställighet mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationsavgifter.
Enligt vad som nu kan utläsas tycks också avtalen ha slutits på en
ansvarsfull nivå. Utskottet ser det därför inte som en lämplig åtgärd att inför
1984 nu avskaffa denna avdragsrätt. Utskottet avstyrker därför från sina
utgångspunkter en sådan delfinansiering av skattereformen år 1984.

Förslagen i motion 2432 (fp) innebär enligt utskottets mening att man
frånträder överenskommelsen om reformering av skattesystemet redan för
1984 såväl vad gäller innehållet som finansieringen. Den i samband med
riksdagsbeslutet om skattereformen uttalade principen, att skatteomläggningen
skall totalfinansieras, måste fullföljas. Därvid är det uteslutet att
blanda in skilda slag av besparingar varom enighet inte råder. Utgiftsbegränsningar
av detta slag bör prövas i ett budgetpolitiskt sammanhang,
varvid de fördelningspolitiska effekterna kan ses i ett vidare sammanhang
och inte kopplas till skatteomläggningen.

De förslag som framläggs i motion 2431 (c) överensstämmer inte i särskilt
stor utsträckning med förslagen i motion 2432 (fp). I motion 2431 (c) ligger
tyngdpunkten i besparingsförslagen på engångsåtgärder medan i motion
2432 (fp) föreslås nedskärningar av livsmedelssubventioner, hyresrabatter

FiU 1982/83:7 y

och statsbidragen till kommunerna.

Mot denna bakgrund anser utskottet att en delfinansiering av skattereformen
1984 med höjd bensin- och kilometerskatt är att föredra framför andra
finansieringsalternativ. Bensinpriserna har sänkts kraftigt sedan hösten
1982. En höjning av skatten skulle därför kunna genomföras utan att
prisnivån över en längre period drevs upp. De sänkta olje- och bensinpriserna
leder till ökad konsumtion, vilket leder till belastning av utrikeshandeln.
Utskottet konstaterar att Sverige f. n. tillhör de länder som har de
lägsta bensinpriserna i Europa omräknat i svensk valuta. Våra nordiska
grannländer har priser som överstiger det svenska literpriset med 90 öre -110 öre. Utskottet vill med skärpa betona att Sverige med sina betydande
bytesbalansproblem inte i längden kan bibehålla Europas nästan lägsta
bensinpriser. Höjningen av bensinskatterna som regeringen föreslagit
motsvarar endast den sänkning som ägt rum sedan hösten 1982. En höjning
av bensinskatten är helt i linje med de energipolitiska ställningstaganden som
utskottet vill stödja. Med det anförda vill utskottet framhålla att det inte
föreligger några sakliga skäl, vare sig statsfinansiella, stabiliseringspolitiska,
skattepolitiska eller energipolitiska, för att motsätta sig regeringens förslag
att finansiera skatteomläggningen genom en väl avvägd höjning av energiskatten.

Utskottet anser, som framgått, att det är absolut nödvändigt att finansiera
skattereformen år 1984. Skulle skatteutskottet för sin del finna att en höjning
av bensinskatten inte vore lämplig måste andra finansieringsvägar anvisas.
Med hänsyn till vad utskottet anfört tidigare om breda överenskommelser
och behovet av stabila spelregler för hushåll och näringsliv anser utskottet att
därvid får mellan de parter som avtalat om skattereformeringen prövas att
antingen reducera den redan beslutade skattesänkningen för 1984 eller
tillämpa den ursprungligen överenskomna finansieringsvägen medelst
arbetsgivaravgift eller proms. En höjd arbetsgivaravgift den 1 januari 1984 är
ett sämre alternativ, eftersom den gör det avsevärt svårare att klara det
inflationsmål om 4 % som uppsatts i kompletteringspropositionen.

Det bör i sammanhanget uppmärksammas att om full effekt på statsbudgeten
av höjda energiskatter skall uppkomma under år 1984 måste
höjningarna träda i kraft redan under hösten 1983. Detta synsätt har varit
vägledande vid tidigare höjningar av energiskatterna.

Finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för 1983184

I proposition 150 föreslås omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser för
att motverka en ytterligare stegring av arbetslösheten (bil. 2 och 3). De
sammanlagda kostnaderna härför uppgår till ca 2 750 milj. kr. budgetåret
1983/84. För dessa åtgärder har ca 1 miljard kronor avsatts under posten
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Det betyder att för att
budgetunderskottet inte skall försämras ytterligare utöver vad som framgår

FiU 1982/83:7 y

av det reviderade budgetförslaget måste återstoden finansieras på annat sätt.
För att finansiera dessa insatser föreslås i propositionen att de höjningar som
regeringen föreslagit för finansiering av skattereformen tidigareläggs trän
den 1 januari 1984 till den 1 juli 1983. Därigenom förstärks statsinkomsterna
med 1 870 milj. kr. budgetåret 1983/84.

Denna finansiering tillbakavisas helt i motionerna 2418 (m), 2431 (c) och
2432 (fp). 1 den mån man godtar förslagen till utgiftsökningar menar man att
man genom besparingsåtgärder kan bereda utrymme för dessa.

I motion 2435 (vpk) accepteras höjningen av skatten på elkraft. Detta
skulle ge drygt 400 milj. kr. för budgetåret. Därutöver föreslås am:
finansieringskällor, som utökad el-skatt för industriföretag (motsv. ca 200
milj. kr.), omsättningsskatt på börshandeln, utlandsinvesteringsavgift och en
särskild värnskatt, utformad som exempelvis en engångsskatt på stora
förmögenheter.

Eftersom man i motion 2418 (m) i huvudsak avvisar regeringens förslag till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ser man sig inte heller ha anledning att
acceptera regeringens förslag till finansiering. Utskottet anser att det är
angeläget att vidta de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen
föreslår. Motiven härför utvecklar utskottet i betänkande 1982/83:50. Mot
den bakgrunden ser inte utskottet någon anledning att i detta sammanhang
närmare gå in på motionärernas ställningstagande till förslagen om höjda
energiskatter från den 1 juli 1983.

I motion 2431 (c) godtas i huvudsak regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. För finansieringen hänvisar man till att man framlagt
omfattande förslag till besparingar. Som utskottet redovisar närmare i
betänkande 1982/83:50 utgör dessa besparingar i allt väsentligt en teknisk
budgetavlastning på så sätt att en del av den utlåningsverksamhet som staten
bedriver föreslås ske vid sidan av budgeten. Om denna utlåning även i
framtiden skall ske på särskilda villkor vid sidan av budgeten, skapar inte en
sådan överflyttning ett ökat utrymme för finansiering av budgetunderskottet.
Någon reell besparing görs i det fallet inte.

Återstoden av motionärernas förslag till besparingar är av engångskaraktär,
varav flera är under övervägande inom regeringskansliet, vilket redan
framgår av kompletteringspropositionen. De har en helt annan ekonomisk
effekt än höjda energiskatter, som ju innebär en solidarisk medverkan från
enskilda individer för att ge arbete åt de arbetslösa. Likviditetsindragningar
har en helt annan innebörd. De kan under inga förhållanden genomföras så
att de träder i kraft redan i höst.

Frånsett dessa förslag leder motionärernas budgetalternativ till ungefär
samma budgetsaldo som regeringens. Beaktar man dessutom att motionärerna
inte accepterar de energiskattehöjningar regeringen föreslagit resulterar
motionärernas budgetalternativ i ett större underskott än vad regeringen
räknar med. Inkomstbortfallet budgetåret 1983/84 torde ligga i storleksord -

FiU 1982/83:7 y

ningen 2,2 miljarder kronor. Utskottet kan mot denna bakgrund inte
tillstyrka det budgetalternativ motionärerna företräder.

I motion 2432 (fp) föreslås arbetsmarknadspolitiska åtgärder med en
annan inriktning än vad regeringen föreslår. Den totala omslutningen blir
emellertid av ungefär samma storleksordning som enligt regeringens förslag.
Sammantaget leder motionärernas budgetalternativ till ett lägre underskott
än vad regeringen beräknar. En stor del av åtgärderna för återhållsamhet i
den offentliga sektorn läggs emellertid på kommunerna. Utskottet har redan
i sitt betänkande 1982/83:45 avstyrkt dessa åtgärder. Likaså har riksdagen
tidigare avvisat motionärernas förslag till besparingar inom sjukförsäkringen,
arbetslöshetsförsäkringen, ändrad beräkning av basbelopp samt vad
gäller statsbidragen för den kommunala barnomsorgen.

Av motionärernas besparingsförslag återstår då endast nedtrappningen av
livsmedelssubventionerna och slopande av hyresrabatter. Enligt utskottets
mening är det fördelningspolitiskt oacceptabelt att på detta sätt finansiera
arbetsmarknadspolitiska insatser med nedskärningar som ensidigt gäller
transfereringar till de ekonomiskt sämst ställda grupperna i samhället.

Utskottets slutsats leder till att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
måste finansieras med höjda energiskatter.

Förslagen till skattehöjningar i motion 2435 (vpk) är alla av den arten att
de inte kan införas inom erforderlig tid. Även om utskottet mot bakgrund av
de stegrade omsättningssiffrorna på börshandeln kan ha viss förståelse för
tanken att avgiftsbelägga denna handel, måste utskottet konstatera att
skatteförslagen i motionen skulle riskera få negativa verkningar i form av
bl. a. minskade nyemissioner och under alla omständigheter kräva omfattande
utredningsarbete innan de kan genomföras. Den nivå som angetts -10 % - saknar enligt utskottets mening all realism.

Mot denna bakgrund finner utskottet att förslaget att höja energiskatterna
redan från den 1 juli 1983 från utskottets utgångspunkter framstår som den
lämpligaste åtgärden för att finansiera de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Skulle skatteutskottet vid sin beredning av skatteförslagen finna att denna
höjning eller tidigareläggning inte är lämplig, måste enligt utskottets mening
andra finansieringskällor tillgripas. I annat fall blir det finansiella utrymmet
för arbetsmarknadspolitiska insatser allvarligt reducerat. Det är enligt
utskottets mening oacceptabelt att låta även aldrig så välmotiverade
arbetsmarknadspolitiska insatser i nuvarande statsfinansiella läge få leda till
ett ytterligare ökat budgetunderskott.

FiU 1982/83:7 y

Kortare kredittid för vissa punktskatter

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att en förbättrad kassahållning kan
ge väsentliga bidrag i arbetet med att sanera statsfinanserna. De mest
spektakulära effekterna är visserligen av engångskaraktär men därigenom
minskar upplåningsbehovet och leder till att räntekostnaderna i framtiden
blir lägre. Utskottet har i betänkande 1982/83:35 närmare redovisat sin syn
på hur dessa åtgärder påverkar staten, företagen och kreditmarknaden.

De nu föreliggande förslagen i kompletteringspropositionen innebär en
engångsförstärkning med 1,4 miljarder kronor och minskade räntekostnader
med 100 milj. kr.

I motion 2418 (m) yrkas avslag vad gäller förslagen om kortare kredittid för
skatt på malt- och läskedrycker. Enligt utskottets mening är det värdefullt att
redovisningsperioderna och betalningsfristerna görs enhetliga för samtliga
punktskatter. Avvikelser skapar administrativa svårigheter och försvårar
överblickbarheten i uppbördssystemet. Dessutom kan snedvridande effekter
uppstå mellan olika sektorer och mellan importörer och producenter.

Utskottet avstyrker för sin del bifall till motion 2418 och tillstyrker
propositionens förslag.

Stockholm den 24 maj 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Rolf Wirtén (fp). Lars Tobisson (m), Paul
Jansson (s), Per-Axel Nilsson (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m). Rolf Rämgård (c). Torsten
Karlsson (s), Bo Södersten (s), Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik Hermansson
(vpk) och Britta Hammarbacken (c).

Avvikande meningar

1. Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med
”Regeringen redovisar” och på s. 9 slutar med ”propositionens förslag” bort
lyda:

Priserna på olja och bensin har i producentledet fallit med ca 15 procent det
senaste halvåret. För de svenska konsumenterna har utgiftsminskningen
blivit av betydligt mindre omfattning till följd av att energipriserna till stor del
utgörs av skatter och kostnader som ej fallit i pris.

Huvudförklaringen till det fallande råoljepriset är den låga efterfrågan
från industriländerna. Den djupa konjunktursvackan i västvärlden gjorde

FiU 1982/83:7 y

det omöjligt för OPEC att vidmakthålla sin tidigare prisnivå. Det är
emellertid knappast att vänta att oljepriserna skall fortsätta falla i en
uppåtgående konjunktur.

Finansiering av skatteomläggningens andra steg 1984

Moderata samlingspartiet har alltid motsatt sig tanken att en marginalskattesänkning
måste finansieras med en lika stor höjning av andra skatter.
Det var en av våra främsta invändningar mot skatteuppgörelsen 1981 mellan
(s), (c) och (fp).

Det finns flera skäl till att inte finansiera andra steget i skatteomläggningen
med energiskattehöjningar. För det första är inflationen i Sverige - som en
följd av devalveringen - dubbelt så hög som i våra viktigaste konkurrentländer.
Om vi genom ökade skatter höjer våra energipriser medan andra
länder drar nytta av det fallande oljepriset, ökar skillnaderna ytterligare.
Höjda energiskatter motverkar direkt möjligheten att få ned inflationstakten
och försämrar därigenom vår intern; tionella konkurrenskraft.

För det andra leder regeringens politik till kraftiga reallöneförsämringar i
år. Reallönesänkningen blir ännu större om energiskatterna höjs. Utrymmet
för privat konsumtion blir mindre, vilket i sin tur påverkar sysselsättningen
negativt.

Sveriges statsfinansiella situation och vikten av att hålla nere budgetunderskottet
i en uppåtgående konjunktur gör det nödvändigt att totalfinansiera
skatteomläggningen. Vi anser att besparingar är det enda finansieringssätt
som är försvarbart i nuvarande samhällsekonomiska läge. Det finansieringssätt
som angivits i motion 2417 innebär en total finansiering av den i
denna motion föreslagna marginalskattesänkningen, samtidigt som budgetunderskottet
reduceras med nästan 14 miljarder kr. Regeringens förslag till
skatteomläggning innebär däremot att inflationen tillåts öka det reala
skatteuttaget med drygt 2 miljarder kr. för 1984.

Finansiering av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för 1983/84

1 proposition 150 föreslås att energiskatterna höjs redan den 1 juli i år med
motiveringen att det då är möjligt att finansiera vissa arbetsmarknadspolitiska
insatser. Detta innebär - som påpekas i motion 2417 - ingenting annat
än ytterligare utslagning av riktiga jobb till förmån för konstlad sysselsättning
i AMS regi. Höjda skatter innebär att den privata efterfrågan minskar, vilket
dämpar produktion och sysselsättning. Energiskattehöjningen medför dessutom
höjda kostnader och försämrad konkurrenskraft för svenskt näringsliv,
vilket även det påverkar sysselsättningen negativt.

Mot denna bakgrund finner vi det olämpligt att höja energiskatterna för att
finansiera ytterligare AMS-utgifter.

FiU 1982/83:7 y

Kortare kredittid för vissa punktskatter

Vi har i princip ingenting att invända mot att staten vidtar s. k.
kassahållningsåtgärder i syfte att ta bort omotiverade likviditets- och
ränteförmåner för dem som skall göra inbetalningar till staten. Vi godtar
därför förslaget till förkortad kredittid för tobaksskatten och vin- och
spritskatterna. De skattskyldiga kommer av allt att döma inte att utsättas för
någon avgörande likviditetspåfrestning.

En förkortad kredittid för malt- och läskedrycker skulle däremot innebära
att en avsevärd del av redovisningsperiodens fakturabelopp ännu inte
betalats till den skattskyldige, och att denne därför skulle få förskottera
skatten. Risken för en allvarlig likviditetspåfrestning på framför allt landets
mindre bryggeriföretag är uppenbar om kredittiden förkortas i enlighet med
regeringens förslag. Vi avstyrker därför denna del av förslaget.

2. Rolf Wirtén (fp), Nils Åsling (c) och Britta Hammarbacken (c) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Regeringen
redovisar” och på s. 8 slutar med ”ökat budgetunderskott” bort lyda:

Trots en internationell konjunkturuppgång och en stor devalvering, som i
sig medfört att Sveriges inflation ökat samtidigt som inflationen i resten av
Västvärlden minskat, är såväl arbetslösheten som ungdomsarbetslösheten
månad för månad högre än motsvarande månader för ett år sedan.

Tabell

	febr 83	febr 82	mars 83	mars 82	april 83	april 82
Arbetslöshet, totalt (tusental)	155	135	149	124	122	112
%	3,6	3,1	3,4	2,9	2,8	2,6
Ungdomsar-betslöshet (16-24 år) (tusental)	49	45	47	41	39	36
%	7,6	6,9	7,3	6,4	6,1	5,6

Budgetsaldot för 1983/84 innebär en klar försämring jämfört med
mittenregeringens budgetpolitik. För 1981/82 motsvarade budgetunderskottet
11,4 % av BNP, medan det för 1983/84 blir 12.5 %. Att socialdemokraterna
drivit upp budgetunderskottet till rekordsiffran 14 % av BNP under det
mellanliggande budgetåret 1982/83 förändrar inte detta faktum.

FiU 1982/83:7 y

Skattereformens andra steg

Utskottet beklagar mot bakgrund av detta att socialdemokraterna i höstas,
i stället för att göra upp med centern och folkpartiet om de förändringar i
reformen som devalveringen föranledde, valde att med stöd av vpk utforma
vissa förändringar i uppgörelsen samt införa avdragsrätt för fackföreningsavgifter,
ett skattepolitiskt inslag som på inget sätt ingick i uppgörelsen.

Beträffande finansieringen av reformens andra steg delar utskottet
regeringens mening att det bör totalfinansieras och att en höjning av vissa
energiskatter är ett bättre alternativ än en höjning av arbetsgivaravgifterna
eller införande av proms.

Regeringen föreslår att bensinskatten höjs med 30 öre per liter, att skatten
på eldningsolja höjs med 120 kr per m3, samt att elskatten höjs med 1,2 öre
per kWh. Även kilometerskatten bör enligt regeringen höjas.

Utskottet anser att man vid utformningen av energiskatter och avgifter på
energiområdet måste ta hänsyn till vilka möjligheter de enskilda konsumenterna
har att påverka sin energianvändning och val av energislag. Detta
innebär att skatter och avgifter i första hand bör belasta importerade,
miljöstörande energislag för vilka det finns rimliga alternativ tillgängliga. I
dag finns det för flertalet bilister inte något rimligt alternativ till bensin eller
dieselolja. Bensinskatten har också regionalpolitisk! olämpliga effekter.
Därför avvisar utskottet höjningen av bensinskatt och kilometerskatt.

Däremot godtar utskottet förslaget att reformen skall delfinansieras
genom höjning av oljeskatten från 1 januari 1984.

För att skapa konkurrensneutralitet mellan energislagen tillstyrker utskottet
också att elskatten höjs från samma datum.

Återstående finansieringsbehov kan enligt utskottet klaras inom ramen för
de besparingar som anvisats i centerns och folkpartiets motioner. Vi vill
därvid särskilt peka på det i båda motionerna framförda förslaget om
borttagande av avdragsrätten för fackföreningsavgiften.

I motion 2435 (vpk) yrkas att skatteöverenskommelsen avseende 1984 rivs

FiU 1982/83:7 y

upp, dvs. att marginalskattesänkningen inte genomförs som planerat. Mot
bakgrund av vad utskottet redovisat om behovet att reformera skattesystemet
och med den breda parlamentariska enighet som råder beträffande detta
anser utskottet att reformens andra steg 1984 bör genomföras. Utskottet
avstyrker således från sina utgångspunkter motsvarande yrkanden i motion
2435 (vpk). Detta innebär också att utskottet för sin del inte kan tillstyrka vad
som anförs i motion 2418 om inriktning av skattepolitiken.

Finansiering av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för 1983/84

Mot bakgrund av vad som anförts i inledningen om det jämfört med för ett
år sedan försämrade sysselsättningsläget, anser utskottet att ytterligare
åtgärder på det arbetsmarknadspolitiska området erfordras. Utskottet
avvisar därför inriktningen i motion 2417 (m).

Med den mer återhållsamma utgiftspolitik som förordas i centerns (2431)
och folkpartiets (2432) motioner finns budgetutrymme för att finansiera de
nödvändiga insatserna mot arbetslösheten utan att skattehöjningar behöver
tillgripas. Utskottet anser också att skattehöjningar i nuvarande läge skulle
motverka den önskade ekonomiska utvecklingen.

Utskottet avvisar mot bakgrund härav regeringens förslag om höjningar av
skatterna på bensin, olja och el från 1 juli 1983.

Utskottet avvisar av samma skäl även förslagen i motion 2435 (vpk) om
omsättningsskatt på börshandeln, utlandsinvesteringsavgift och särskild
värnskatt.

3. Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 1 börjar med "Regeringen redovisar” och på s. 8 slutar med "ökat
budgetunderskott” bort lyda:

Kampen mot arbetslösheten är nu den centrala uppgiften för den
ekonomiska politiken. I detta läge måste det betecknas som ansvarslöst att
reducera statens intäkter genom fullföljandet av en skattereform som främst
gynnar höginkomsttagarna. Riksdagen bör besluta att den statliga inkomstskatten
icke sänkes under 1983. Detta skulle innebära en inkomstförstärkning
för statskassan jämfört med regeringens förslag med drygt 3 miljarder
kronor. Det blir då heller icke nödvändigt att höja olika energiskatter under
1984 för att finansiera ett fullföljande av inkomstskattereformen.

Utskottet anser också att förslagen om höjningar av skatterna på olja och
bensin är betänkliga från andra synpunkter. Såsom dessa förslag är
konstruerade innebär de att hyresgäster, konsumenter, glesbygdsbor och
andra personer med långa arbetsresor genom fördyrade kostnader för hyror
och transporter kommer att få betala en skattereform som mest gynnar de
rika. Detta är en omfördelningspolitik som inte kan godtas.

FiU 1982/83:7 y

För att möjliggöra en offensiv mot arbetslösheten behövs det vissa
inkomstförstärkningar för statskassan utöver de tre miljarder som inbesparas
genom att skattereformens andra steg inte fullföljes. Utskottet anser att den i
motion 2435 framförda tanken om en särskild värnskatt för kampen mot
arbetslösheten bör prövas av skatteutskottet. Denna skatt kan få formen av
en engångsskatt på stora förmögenheter, men också utformas på annat vis,
t. ex. såsom ett tidsbegränsat förhöjt uttag av den statliga skatten på
inkomster, förmögenheter, arv och gåvor. Även de i motion 2435 framförda
förslagen om en omsättningsskatt på börshandeln och en särskild utlandsinvesteringsavgift
finner utskottet realistiska och välbetänkta. De står i full
överensstämmelse med de mål som bör gälla för den ekonomiska politiken.
Denna skatt resp. avgift kan genomföras från halvårsskiftet 1983. Starka
energipolitiska skäl talar för en höjning av elskatten. Utskottet kan tillstyrka
vad som härvidlag föreslagits i propositionen. Emellertid ser utskottet ingen
anledning att undanta industrin från denna höjning. All skatt på el-energi bör
höjas med 1,2 öre per KwH.

Av det sagda framgår att utskottet inte kan tillstyrka bifall till vare sig
propositionen i berörda delar eller de med anledning av denna väckta
motionerna från de borgerliga partierna.

minab/gotab Stockholm 1983 75602