yttr 1980/81 jou4y y (Yttrande 1980/81:jou4y)

JoU 1980/81:4 y

Jordbruksutskottets yttrande
1980/81:4 y

om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90)

Till näringsutskottet

Jordbruksutskottet har i sitt betänkande 1980/81:24 behandlat de delar av
proposition 1980/81:90 om energipolitiken som hänvisats till utskottet för
beredning, nämligen vissa anslagsfrågor under tionde huvudtiteln samt
propositionens bilaga 2 Beredskapen mot olyckor i kärnkraftverk.

Utskottet har beretts tillfälle att avge yttrande till näringsutskottet över
övriga delar av propositionen jämte motioner, i vad avser frågor inom
utskottets beredningsområde. Utskottet har beslutat avge yttrande i enlighet
härmed.

Jordbruksutskottet skall enligt riksdagsordningen bereda ärenden om
bl. a. jordbruk, skogsbruk, naturvård samt ärenden om miljövård i övrigt
som icke tillhör annat utskotts beredning. I utskottets yttrande behandlas
följande delar av propositionen från de synpunkter utskottet har att anlägga,
nämligen introduktion av kol, ersättning av olja med inhemska bränslen,
introduktion av alternativa drivmedel samt vissa frågor rörande forskning
och utveckling, m. m.

I samband härmed har utskottet behandlat ett antal motioner och
motionsyrkanden som väckts i anledning av propositionen och under
allmänna motionstiden.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen riksdagen, såvitt nu är i fråga, att bl. a.
godkänna de riktlinjer som förordats för
introduktion av kol;

ersättning av olja med inhemska bränslen;
introduktion av alternativa drivmedel;

omfattning, inriktning och genomförande av verksamheten inom Huvudprogram
Energiforskning.

Motioner

Utskottet har i förevarande sammanhang funnit anledning att närmare
behandla följande motioner eller motionsyrkanden.

1980/81:232 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om att en
eventuell, kommande etanolanläggning förläggs till Skänninge.

Riksdagen 1980181. 16 sami Yttr. nr 4

JoU 1980/81:4 y

1980/81:473 av Stig Alftin m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar begära
att regeringen snarast framlägger en plan för torvutvinning i Sverige.

1980/81:478 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagändring i syfte att åstadkomma en smidigare
hantering av torvårenden och därmed möjliggöra en säkrare utvinning av
landets torvfyndigheter.

1980/81:791 av Lennart Hedfors m. fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla om förslag
varigenom prövningen av torvexploateringsärenden överförs från minerallagen
till naturvårdslagen.

1980/81:795 av Bengt Kindbom m. fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen uttalar att Ranstadsverkets innehav av mark
överlåts till aktiva brukare.

1980/81:807 av Jan-Eric Virgin och Sven Munke (båda m) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 1 och 3), att riksdagen hos regeringen anhåller om
åtgärder för

1. att en inhemsk produktion av motoralkoholer för drivmedelsändamål
snarast kommer till stånd,

3. att en skyndsam översyn och redovisning kommer till stånd när det
gäller distributionen av alkoholbränslen.

1980/81:1034 av Börje Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen uttalar sig
för att den framtida etanolproduktionen förläggs till nuvarande Karpalunds
sockerbruk.

1980/81:1379 av Olof Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande 5),
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära sådana förändringar av
gällande lagstiftning att regeringen kan göra en ur miljösynpunkt nödvändig
samlad bedömning av alla ansökningar om koleldade anläggningar.

1980/81:1389 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att som
sin mening uttala att enskilt ägda torvmarker, vars brytvärda areal
sammanhängande inte överstiger 50 ha, bör undantas från handläggning
enligt minerallagen och att tillståndsgivning i stället sker enbart efter samma
regler som för täkt av grus.

1980/81:1395 av Birgitta Johansson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen lokaliserar en metanolanläggning till Ranstad i Skaraborgs
län.

1980/81:1411 av Margaretha af Ugglas och Arne Andersson i Ljung (båda
m) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ändring i minerallagen innebärande att torv utgår ur kretsen
koncessionspliktiga ämnen.

JoU 1980/81:4 y

1980/81:1967 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
uttala att normerna för koleldning skärps i enlighet med naturvårdsverkets
krav.

1980/81:1975 av Kjell Nilsson m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga (yrkandena
1-4 och 6), yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om deponering av fast avfall från energianläggningar som eldas med fasta
bränslen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om krav på rökgasrening vid koleldade kraft- och värmeverk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om tilltänkt kolkondenskraftverk i Karlshamn,

4. att riksdagen anhåller att regeringen låter fastställa normer för
rökgasrening vid torveldade anläggningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användandet av skogsenergi i energiproduktionen.

1980/81:1976 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-2, 12 a-b, 13-15) att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att skogsindustrins behov av
råvara måste tryggas,

2. hemställer att regeringen utan dröjsmål vidtar åtgärder för att i enlighet
med motionen garantera att för skogsindustrin nödvändig skogsråvara icke
tas i anspråk för energiförsörjningens behov,

12. hemställer att regeringen beträffande kolet

a) snarast presenterar en plan för kolintroduktionen,

b) i samband med presentationen av denna plan också lämnar förslag om
skärpta bestämmelser om svavelutsläpp från nya anläggningar eldade med
kol och/eller olja,

13. i väntan på de förslag som anges under p. 12 uttala att regering och
myndigheter vid prövning av kol- och/eller oljeeldade anläggningar skall
tillämpa den strängare praxis som beskrivs i motionen,

14. begär att regeringen lämnar förslag om förändringar i lagstiftningen,
så att en samlad bedömning av landets framtida kolanläggningar kan göras av
regeringen,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i
motionen om behovet av en statlig prövning av kommunala planer för
introduktion av kol och inhemska bränslen.

1980/81:1977 av Sten Sture Paterson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
uttala sig för att Sverige i sitt arbete inom IEA verkar för en intensifierad
samordning av nationella energiprogram i syfte att nå ett globalt samverkande
miljöskydd mot i första hand långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

JoU 1980/81:4 y

1980/81:1979 av Rolf Sellgren (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att
i kommande utvecklingsarbete avseende etanoltillverkning möjligheterna
beaktas att förlägga sådan verksamhet i anslutning till Domsjö sulfitspritfabrik.

1980/81:1988 av Stig Genitz (c) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande 2),
yrkas

2. att riksdagen uttalar sig för att Ranstadsverkets markinnehav överlåts
till aktiva jord- och skogsbrukare.

1980/81:1989 av Anders Gernandt och Kerstin Göthberg (båda c) vari
yrkas att riksdagen uttalar sig för att ett projekt Bioenergi i Mälardalen bör
startas som en försöksverksamhet samt begär att regeringen närmare
utformar riktlinjerna för projektet enligt motionens mening.

1980/81:1991 av Anders Gernandt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära utredning och åtgärder för

1. att främja energi odling med olika grödor över hela landet enligt
motionens mening,

2. att bl. a. i beredskapssyfte starta en storskalig odling av kombinerade
energi- och proteingrödor,

3. att genom stöd till utbyggnad av ett rikstäckande nät av pelletsfabriker
skapa förutsättningar för att förädla både energiråvaran och proteinet,

4. att stödja framtagning av en industriell förädlingsprocess vilken också
skapar möjlighet att förädla proteinråvaran till kreatursfoder samt till
människoföda i en nödsituation.

1980/81:1992 av Anders Gernandt m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 2), yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande värdet av att tillvarata halm och vass för
energiproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av snara
åtgärder för att underlätta utbyggnad av fabriker för framställning av
biopellets över hela landet.

1980/81:1998 av Olle Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfallshanteringen
vid Studsvik Energiteknik AB och om uppbyggnad av resurser för
naturvårdsverkets Studsvik-anläggning.

1980/81:1999 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9 och 13) att riksdagen beslutar

9. att uttala att naturvårdsverkets miljökrav för kol skall gälla med
omedelbar verkan,

13. att hos regeringen begära åtgärder för uppbyggnad av en infrastruktur
(t. ex. brytningstakter, pelletsfabriker och transportsystem) för torvhantering.

JoU 1980/81:4 y

Utskottet

Kolintroduktionens miljöaspekter

Regeringen förespråkar i propositionen en försiktig kolintroduktion i
Sverige. Vid 1980-talets slut beräknas 4-6 miljoner ton ångkol användas för
att ersätta 2,5 miljoner ton olja. I propositionen framhålls att möjligheten att
förbättra miljösituationen bör tas till vara vid kolintroduktionen. Det är en
fråga för regeringen och berörda statliga myndigheter att beakta detta vid
prövning av koleldade anläggningar enligt gällande lagstiftning. Med hänsyn
till den betydelse som den närmare utformningen av miljöskyddskraven har
för möjligheterna att introducera kol, har emellertid regeringen ansett att
riksdagen bör informeras om de riktlinjer som härvidlag bör gälla.

Vid eldningsanläggningar med stor effekt och med lång eller medellång
driftstid bör en gräns läggas fast för högsta tillåtna utsläppsmängd av svavel.
En eldningsanläggning bör tillåtas släppa ut högst 2 100 ton svavel per år vid
en för en längre tidsperiod genomsnittlig driftstid. Beräknas utsläppen bli
större bör rökgasavsvavling installeras eller andra åtgärder vidtas så att
utsläppsmängderna inte överstiger 2 100 ton per år. Anläggningsinnehavaren
har därmed möjlighet att välja den metod som är lämpligast i det enskilda
fallet.

Vid nya anläggningar med en bränsleeffekt över ca 150 MW bör, där så är
lämpligt, mark reserveras för anläggning för avsvavling av rökgaserna och
andra förberedande åtgärder vidtas.

Vid mindre anläggningar bör användning av kol med låg svavelhalt
eftersträvas. Gällande bestämmelser innebär att endast kol med en
svavelhalt på högst 0,8 % får användas i södra och mellersta Sverige.
Fr. o. m. den 1 oktober 1984 gäller detta krav hela landet.

Senast år 1983 bör regeringen enligt propositionen återkomma till
riksdagen med redovisning för när ett generellt krav på ett kol med en
genomsnittlig svavelhalt på högst 0,6 % skall kunna införas i Sverige. Som
riktpunkt för skärpningen anges att den bör träda i kraft senast under år 1988.
Då bör också gränsen för högsta tillåtna utsläpp av svavel från eldningsanläggningar
sänkas till 1 600 ton per år. Miljöskäl talar för att kraven behöver
skärpas ytterligare under 1990-talet. I propositionen framhålls att krav på
effektiva skyddsåtgärder vid koleldning, såsom stoftavskiljare för att minska
tungmetallutsläppen och förbränningstekniska åtgärder för att minska
kväveoxidutsläppen, bör fastställas vid sedvanlig prövning enligt gällande
lagstiftning av tillkommande koleldade anläggningar.

I propositionen föreslår regeringen vidare en lag om eldningsanläggningar
för fast bränsle. Enligt detta förslag skall anläggningsinnehavaren då det
gäller större eldningsanläggningar före val av fast bränsle samråda med den
myndighet som regeringen bestämmer. Myndigheten avses därvid verka för
att inhemskt bränsle används före kol om det icke framstår som olämpligt av
ekonomiska eller andra skäl.

1* Riksdagen 1980/81. 16 sami. Yttr. nr 4

JoU 1980/81:4 y

Enligt propositionen är det under 1980-talet inte aktuellt att ta något
kolkondenskraftverk i drift.

I propositionen framhålls vidare att kolförbränning i likhet med oljeförbränning
medför utsläpp av luftföroreningar som koldioxid, kväveoxider,
svaveldioxid, tungmetaller och ofullständigt förbrända s. k. poly aromatiska
kolväten. Problemen med utsläpp av kvicksilver och kadmium är allvarligare
vid kolförbränning. Utsläppen av vanadin och nickel är å andra sidan större
vid oljeförbränning. Någon avgörande skillnad mellan kol och olja existerar
inte i dessa avseenden.

Förbränning av biomassa ger liksom förbränning av kol utsläpp av
kväveoxider, tungmetaller och ofullständigt förbrända kolväten. Däremot är
utsläppen av svavel obetydliga. Torv är ett bränsle av samma karaktär som
kol.

Principiellt skiljer sig kolets miljöeffekter inte från andra fossila bränslens.
Ändå bör man söka minska de miljöproblem som är förknippade med
kolanvändning, i första hand svavelemissionerna. Sverige har ratificerat den
inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) framförhandlade
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

I flera motioner betonas att vi i Sverige bör gripa tillfället att genomföra en
förbättring av miljöskyddet i samband med att oljan ersätts av andra
energikällor och koleldning åter introduceras. Enligt motion 1976 bör
regeringen snarast presentera en plan för hur fördelningen mellan t. ex. kol
och inhemska bränslen skall göras konkret. Av planen bör även framgå var, i
vilken mängd och hur kolet bör användas. Likaså bör där redovisas de
samlade miljöeffekterna av den kolintroduktion som föreslås i propositionen.

Mot bakgrund av angelägenheten att motverka de risker för miljön som för
landet totalt är förknippade med förbränningen av kol är det enligt motionen
nödvändigt med en samlad bedömning av alla ansökningar om koleldade
anläggningar. Denna samlade bedömning bör göras av regeringen genom att
en särskild tillståndslag införs. Samma yrkande återfinns i motion 1379.
Lagstiftningen bör enligt motion 1976 också förändras så att statsmakterna
får möjlighet att pröva kommunala planer för introduktion av kol och
inhemska bränslen. En sådan ordning skulle enligt motionen stimulera till
utnyttjande av nya alternativ i den kommunala energiplaneringen. Kommunala
planer för utnyttjande av flis och skogsavfall i värmeanläggningar bör
prövas mot länsvisa inventeringar av tillgången på skogsråvara som inte
behövs för skogsindustrin.

I motion 1976 avvisas vidare regeringens förslag om högsta tillåtna
svavelutsläpp. Regeringens förslag innebär enligt motionärerna en kraftig
försämring i jämförelse med naturvårdsverkets uppfattning och den praxis
som redan har börjat tillämpas. Yrkanden av likartat slag framläggs i
motionerna 1967, 1975 och 1999.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning, att Sverige måste minska

JoU 1980/81:4 y

sitt beroende av oljan. På sikt bör en successivt allt större del av oljan ersättas
med inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor. Under överskådlig
tid kommer dock kol att svara för en viktig del av energiförsörjningen.
Utskottet erinrar i detta sammanhang om att kärnkraften enligt riksdagens
beslut efter folkomröstningen 1980 kan förutsättas minska kring sekelskiftet
för att år 2010 vara helt avvecklad. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en försiktig kolintroduktion. Utskottet fäster avgörande vikt vid att
förbättringar samtidigt genomförs för att skydda och bevara vår miljö. Enligt
utskottets uppfattning är de riktlinjer som föreslagits i propositionen för det
närmaste decenniets utveckling godtagbara och ägnade att utgöra grunden
för en lämpligt avvägd oljeersättning med kol. Utskottet finnér även att den
prövning som sker enligt gällande lagstiftning av tillkommande koleldade
anläggningar erbjuder tillräckliga möjligheter till en från miljösynpunkt
önskvärd planering för utbyggnaden av kolanläggningar. Någon särskild plan
härutöver, såsom föreslagits i motion 1976, torde ej erfordras. Som tidigare
nämnts har vidare regeringen i propositionen föreslagit en ny lag om eldning
av fasta bränslen. Det samrådsförfarande som enligt propositionen skall
föregå val av fast bränsle är enligt utskottets uppfattning i allt väsentligt ägnat
att tillfredsställa syftet med motionskravet om prövning av kommunala
planer för introduktion av kol och fasta bränslen.

Naturvårdsverkets krav på en begränsning av svavelutsläppen från
koleldade anläggningar åberopas, som nämnts, i flera motioner. Enligt vad
utskottet inhämtat har naturvårdsverket i yttranden över koncessionsansökningar
krävt att utsläppen av svaveldioxid för nya större koleldade
anläggningar begränsas så att de motsvarar en svavelhalt i kolen på 0,35 %
(0,10 gram svavel per MJ tillfört bränsle). Utskottet finner det i och för sig
angeläget att dessa krav utgör riktmärket för den utsläppsmängd som i
framtiden bör tolereras. Som särskilt påpekas i propositionen är försurningseffektema
svårare i Sverige än i flertalet andra länder på grund av den låga
naturliga kalkhalten i naturen. På kort och medellång sikt synes emellertid de
gränser för svavelutsläppen som satts upp som riktmärke i propositionen
innebära en rimlig målsättning. Det innebär att svavelutsläppen senast år
1988 generellt bör ha nedbringats till en genomsnittlig nivå som motsvarar en
svavelhalt i kolet av högst 0,6 %. Gränsen för högsta tillåtna utsläpp från en
och samma anläggning kommer samtidigt att sänkas till 1 600 ton svavel per
år. I sammanhanget bör beaktas att vi i Sverige ännu har liten erfarenhet och
kunskap inom kolområdet och att vi har ett klimat som kräver särskilda
åtgärder vid kolanvändningen. Dessa förhållanden gör det, vilket också
påpekas i propositionen, motiverat att genomföra en successiv teknikutveckling
och skärpning av miljövårdskraven vid koleldning i landet. Utskottet
utgår dock ifrån att regeringen låter undersöka förutsättningarna för en
snabbare skärpning av miljövårdskraven.

I motion 1975 framhålls att förvaringen av avfall från koleldade
anläggningar kommer att kräva betydande markarealer som förfular

JoU 1980/81:4 y

landskapsbilden och som riskerar hota grundvattnet genom att tungmetaller
m. fl. föroreningar löses ut i regnvattnet. Utskottet konstaterar i detta
sammanhang att prövningen av koncessionsärenden enligt miljöskyddslagen
även innefattar avfallets miljöstörningar. Någon ytterligare prövning är
enligt utskottets mening inte behövlig.

Med hänvisning till det anförda vill utskottet för sin del förorda att
regeringens förslag om kolintroduktion i miljöskyddshänseende tillstyrks
samt att motionerna 1975 yrkande 1 och 2,1976 yrkandena 12-15,1967,1999
yrkande 9 och 1379 yrkande 5 avstyrks.

Enligt motion 1975 är det alarmerande att Sydkraft nu vill lokalisera ett
kolkondenskraftverk till Karlshamn. Utskottet har i detta sammanhang
uppmärksammat att naturvårdsverket i sin studie Lokalisering av kolkondenskraftverk
funnit att sådana anläggningar med nuvarande reningsteknik
endast bör kunna lokaliseras till Skåne eller norra Uppland där jordarna är
kalkrika och buffertkapaciteten är förhållandevis god. Som framgår av den
tidigare redogörelsen för propositionen är det inte aktuellt att ta något
kolkondenskraftverk i drift under 1980-talet. Med hänsyn till de miljörisker,
bl. a. i försumingshänseende, som är förknippade med kolkondenskraftverk,
anser utskottet inte att sådana anläggningar bör planeras. Ett uttalande
av denna innebörd bör enligt utskottets uppfattning ges regeringen till känna.

Enligt motion 1977 saknas i propositionen ett konsekvent åtgärdsprogram
mot andra luftföroreningar från eldningsanläggningar än svavelutsläpp. Icke
minst borde utsläppen av koldioxid och de globala aspekterna därav ha
behandlats ingående. Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att
Sverige ratificerat ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar (se JoU 1980/81:13). Jordbruksministern har vidare meddelat
sin avsikt att besöka flera av de i detta avseende viktiga europeiska
länderna under det närmaste året för att dryfta bilaterala frågor i anslutning
till konventionen. Utskottet utgår från att han i detta sammanhang även tar
upp frågor som omnämns i motionen. Under angivna förhållanden synes
motionens syfte bli tillgodosett. Motionen bör därför enligt utskottets
mening inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Ersättning av olja med inhemska bränslen

Enligt propositionen skall utvecklingen successivt inriktas mot ett energisystem
som i huvudsak baseras på varaktiga, helst inhemska och förnybara
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Av de inhemska bränslena
är det främst skogsavfall och torv som kan ge betydande bidrag till vår
energiförsörjning före år 1990. För andra inhemska bränslen som odlad
energiskog återstår ett utvecklings- och utvärderingsprogram innan säkrare
bedömningar kan göras om möjliga bidrag till energiförsörjningen.

Enligt propositionen beräknas den årliga volymen av skogsenergi i form av
kvarlämnade träd och trädrester från olika typer av avverkningar och

JoU 1980/81:4 y

skogsvårdsåtgärder inkl. det s. k. lövvirkesöverskottet ha ett bränslevärde
motsvarande ca 8-9 miljoner ton olja. Den potentiellt uttagbara volymen
reduceras dock av olika restriktioner som hänsyn till miljöskydd och
naturvård, ekologiska, tekniska och ekonomiska begränsningar m. m.

I dag beräknas användningen av skogsenergi uppgå till 3-7 TWh per år
främst i form av helved och flis i småhus. Enligt propositionen bör det år 1990
utnyttjas 25-30 TWh skogsenergi. Efter år 1990 skall det vara möjligt att
ytterligare öka användningen av skogsenergi.

I propositionen framhålls att torv ger mindre svavelutsläpp än kol- och
oljeeldning. Det är av stor betydelse att miljöproblemen i samband med
torvutvinning och förbränning kan lösas på ett acceptabelt sätt. Det är
nödvändigt att få en bred erfarenhet av torv i skilda miljöer. Särskilda
insatser måste vidtas för att få betydligt fler projekt till stånd i Syd- och
Mellansverige. Vattenfallsverket bör utreda förutsättningarna. I propositionen
framhålls vidare att miljö- och markanvändningsproblemen behöver
studeras ingående. Det är angeläget med ett brett upplagt forsknings- och
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet rörande konsekvenserna av ett
ökat torvutnyttjande. Sådana studier pågår f. n. inom ramen för bl. a.
energiforskningsprogrammet.

Det är också viktigt att sådana studier utförs i samband med de
torvutvinningsprojekt som kommer att genomföras under de närmaste åren.
I detta sammanhang nämns också ett uppdrag att från naturvårdssynpunkt
inventera landets våtmarker som regeringen år 1977 har givit naturvårdsverket.
Inventeringen syftar till att ge en mer detaljerad kunskap om
våtmarkerna, deras naturvärden och betydelse. Genom de studier och den
inventeringsverksamhet som nu bedrivs bör successivt ett bättre underlag för
bedömningar av olika våtmarkers skyddsvärde kunna tas fram.

Vad gäller koncessionsplikten för torvbrytning anförs bl. a. följande i
propositionen.

För torvbrytning i syfte att utvinna energi krävs koncession enligt lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Koncessionsplikten ger möjlighet
att styra brytningen av bränntorv bl. a. i syfte att reducera skadeverkningarna
från naturvårds- och miljösynpunkt.

Utöver koncession krävs också täkttillstånd enligt naturvårdslagen
(1964:822). Sådana tillstånd beviljas av länsstyrelserna. Denna reglering är
relativt detaljerad och tar i första hand sikte på landskaps- och naturvården.

Antalet koncessionsansökningar har under det senaste året ökat mycket
kraftigt. I syfte att undanröja och lokalisera onödiga hinder för en
torvintroduktion föreslog OED:s torvgrupp våren 1980 ett antal åtgärder
bl. a. för att förenkla tillståndsgivningen, framför allt på industriverket.
Samtliga dessa förslag har nu genomförts och haft till effekt att handläggningstiden
för ärendena minskat kraftigt. Det finns dock ytterligare
möjligheter att förenkla tillståndsgivningen, bl. a. genom att låta en och

JoU 1980/81:4 y

samma myndighet fatta beslut enligt både minerallagen och naturvårdslagen.
Cheferna för jordbruks-, kommun- och industridepartementen avser inom
kort att föreslå regeringen att länsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1982 blir
beslutande myndighet för både undersöknings- och bearbetningskoncession i
fråga om torv. Med hänsyn till de betydande ingrepp i miljön som kan
förorsakas av torvtäkt bör statens naturvårdsverk få rätt att fullfölja talan
mot beslut om bearbetningskoncessioner till regeringen, framhåller föredragande
statsrådet.

I fråga om energiskogar och övriga inhemska bränslen framhålls bl. a.
följande i propositionen.

På längre sikt kan odlad energiskog komma att erbjuda betydande
möjligheter att ersätta olja. Hur stort energibidraget kan bli och när det kan
förverkligas är dock f. n. mycket osäkert. Inte heller är det enligt
propositionen möjligt att f. n. göra en närmare uppskattning av hur stora
kvantiteter andra energiråvaror som kan produceras inom jordbruket,
nämligen i första hand halm samt vidare olika energigrödor och vass. Bl. a.
det utredningsarbete som f. n. bedrivs på uppdrag av nämnden för
energiproduktionsforskning (NE) kommer tillsammans med successiv introduktion
i liten skala att ge säkrare underlag för bedömningen av dessa
frågor.

I två motioner diskuteras regeringens beräkningar, att det skall bli möjligt
att fram till år 1990 öka energianvändningen av skogsavfallm. m. från 7 TWh
till 25 å 30 TWh. Enligt motion 1976 kommer en sådan stegring att öka
svårigheterna att förse skogsindustrin med nödvändig råvara. Regeringen
bör därför utan dröjsmål vidta åtgärder för att skapa garantier mot att
nödvändiga skogsråvaror till skogsindustrin används för energiändamål. Ett
likartat yrkande återfinns i motion 1975.

Utskottet får med anledning av dessa motioner framhålla vikten av att den
skogsråvara som behövs för industrin utnyttjas för förädling i denna. I princip
bör endast skogsavfall och annan ved som inte på ekonomiskt tillfredsställande
sätt kan tillgodogöras av industrin utnyttjas som bränsle för energiutvinning.
Som nämnts i det föregående har i propositionen föreslagits att ett
samrådsförfarande skall föregå val av bränsle enligt lagförslaget om eldning
med fasta bränslen. I propositionen föreslås även att kommunerna skall
åläggas upprätta energiplaner för sina åtgärder att minska oljeberoendet.
Med ledning av dessa planeringsinstrument bör det enligt utskottets mening
bli möjligt att i tillfredsställande grad styra utvecklingen så att målet för
energiutvinningen ur skogen nås utan att skogsindustrins behov eftersätts.
Motionerna 1975 yrkande 6, och 1976 yrkandena 1 och 2 påkallar därför
ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks således.

Ett flertal motioner behandlar problem med utnyttjande av torv som
bränsle. Enligt motion 791 finns det många frågeställningar kring miljöproblemen
som måste besvaras innan torven kan ge något väsentligt bidrag till

JoU 1980/81:4 y

Sveriges energiförsörjning. I motionen nämns bl. a. osäkerhet om torvbrytningens
inverkan på grundvattennivån, försurningsrisken, påverkan på växtoch
djurliv samt problemen med rökgasrening vid förbränningen. I motion
473 framhålls att det nyväckta intresset för torv som bränsle föranlett en lång
rad koncessionsansökningar från bl. a. storföretag, vilket medför en risk för
att samhällets och kommunernas framtida behov skall bli en andrahandsfråga.
Enligt motion 1975 bör regeringen fastställa normer för rökgasrening vid
torveldade anläggningar. Enligt motion 1999 bör en infrastruktur för
torvhantering byggas upp.

Frågan om koncessionsplikt för täkt av torv för energiändamål diskuteras i
ett flertal motioner. Enligt motionärerna är de administrativa omgångarna
för erhållande av koncession alltför omständliga och omöjliggör praktiskt
taget för enskilda smärre jordägare att erhålla koncession. Möjligheten av att
avskaffa koncessionsprövning för torv enligt minerallagen diskuteras. I
motionerna 478 och 791 begärs lagändring i syfte att åstadkomma en
smidigare hantering av torvärendena. Enligt motion 1411 saknas bärande
skäl att bibehålla torv inom kretsen koncessionspliktiga ämnen i minerallagen.

I motion 1389 framläggs förslag om att underlätta för mindre jordägare att
själva få rätt att bryta torv för energiändamål.

Utskottet anser att torv utgör en väsentlig nationell tillgång när det gäller
att finna alternativ till olja som bränsle.

Från miljösynpunkt får en snabb expansion av torvanvändning konsekvenser,
både från landskapsbildssynpunkt och genom inverkan på ekosystemet.
Torvbränningens påverkan på miljön är i vissa fall densamma som sker vid
förbränning av fossila bränslen och biomassa. Torven ger dock ett avsevärt
lägre svaveldioxidutsläpp än olja och kol. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer naturvårdsverket inom kort att föreslå provisoriska riktlinjer för
eldning med fasta bränslen.

Enligt utskottets mening är det synnerligen angeläget att det forskningsoch
utvecklingsarbete som pågår och som redovisas i propositionen snabbt
förs vidare i försöksanläggningar och därigenom kan läggas till grund för
ianspråktagande av torv som energikälla. Utskottet finner även angeläget att
naturvårdsverkets inventering av våtmarker fullt ut beaktas vid de kommande
ställningstagandena beträffande torvutvinning.

När det gäller tillståndsgivningen för att bryta torv, redovisas i propositionen
att cheferna för jordbruks-, kommun- och industridepartementen
inom kort avser att föreslå regeringen att länsstyrelserna fr. o. m. 1 juli 1982
blir beslutande myndighet för både undersöknings- och bearbetningskoncession
i fråga om torv. Med hänsyn till de betydande ingreppen i miljön som
kan förorsakas av torvtäkt bör statens naturvårdsverk få rätt att fullfölja talan
mot beslut om bearbetningskoncessioner till regeringen.

Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att man på detta sätt förenklar
administrationen kring nyttjande av torvtäkter. Krav på en sådan utveckling

JoU 1980/81:4 y

har rests i flera motioner. Dessa tar dessutom upp frågan om ägare till mindre
torvtäkter har möjlighet att få behålla sina torvtäkter om koncession söks på
området. Regeringen uttalar i detta sammanhang i propositionen att om
konkurrens till husbehovstäkt uppstår skall man kunna göra undantag för
husbehovstäkt, eller kan särskilt avtal träffas mellan intressenterna. Frågan
om hur regeringen bäst skall kunna stimulera bl. a. småskaliga lokala
engagemang i torvbrytning utreds f. n. inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening borde i första hand de mindre torvtäkterna
undantas från koncession enligt minerallagen och endast bedömas med
hänsyn till naturvårdslagen och på det sättet tillföras markägaren. Utskottet
förutsätter att dessa synpunkter beaktas i samband med de överväganden
inom regeringen rörande tillståndsgivningen som nyss redovisats.

Vad utskottet här anfört om beaktande av naturvårdsintresset och
förenklad administration av koncessionsförfarandet bör i stor utsträckning
kunna tillgodose syftet med motionerna 473,478,791 yrkande 2,1037,1389,
1411 yrkande 1, 1975 yrkande 4 och 1991 yrkande 13. Motionerna synes
därför ej böra föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

I tre motioner framläggs förslag om hur halm, vass och andra förnybara
energikällor kan nyttiggöras för energiändamål. I motion 1992 framhålls att
användningen av dessa inhemska energikällor försvåras genom att de har stor
volym, begränsad lagringsbarhet etc. Dessa olägenheter kan enligt motionen
undvikas om dylikt bränsle sammanpressas till s. k. pellets. Man skulle
därigenom få ett enhetligt bränsle som med fördel kan standardiseras.
Genom lämpligt val av energiväxter kan man enligt motion 1991 få en
proteinproduktion i form av pellets av löv och bark för i första hand
kreatursfoder och efter raffinering även för människoföda. Samma fabriker
som föreslås i den ovan nämnda motion 1992 bör enligt motionärerna svara
för tillverkningen av proteinpellets. I motion 1989 föreslås att en organisation
får i uppdrag att arbeta för utvecklingen av olika inhemska energislag i en
region som Mälardalen.

Av propositionen framgår som tidigare redovisats att nämnden för
energiproduktionsforskning, NE, initierat ett utredningsarbete för att få
fram konkreta projekt för utnyttjande av inhemska råvaror som bränsle. I
NE:s betänkande Biopellets (NE 1980:17) framhålls att all slags biomassa
(ex. torv, skogsavfall, energiskog, halm, vass, energigräs och andra
energigrödor) går att pelletera. Enligt rapporten torde förutsättningar snart
föreligga för att bränslepellets skall kunna introduceras kommersiellt.

Utskottet finner, som inledningsvis anförts, det angeläget att efter hand en
allt större del av olja ersätts med inhemska, förnybara energikällor. Det är
därvid av vikt att möjligheterna till odling av energiskog och andra inhemska
energigrödor liksom deras omvandling till lätthanterligt bränsle främjas.
Odling av energiskog bör i avvaktan på forskning och resultat av pågående
försöksverksamhet bedrivas med stor försiktighet. Vunna forskningsresultat

JoU 1980/81:4 y

beträffande de odlade energikällornas miljöverkningar och eventuella
intrång på marker som tidigare utnyttjats i jordbruk eller skogsbruk bör
sålunda beaktas. Utskottet utgår från att de vunna forskningsresultaten följs
upp i försöksanläggningar. Under dessa omständigheter synes motionerna
1989, 1991 och 1992 inte böra föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd.

Introduktion av alternativa drivmedel ur inhemska råvaror

Enligt propositionen har någon omfattande användning av etanol inte
kommit till stånd f. n. beroende på de höga kostnader som tycks vara
förenade med framställningen. Emellertid kan etanol tidigare än metanol
tillverkas av förnybara råvaror. Det är angeläget att ett fortsatt utvecklingsarbete
bedrivs inom detta område bl. a. med hänsyn till att prisrelationerna
kan ändras framöver.

Enligt propositionen har etanol f. n. de bästa förutsättningarna för
produktion ur inhemska råvaror. I propositionen redovisas etanolutredningens
behandling av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för
etanolproduktion ur sockerbetor och andra produkter. Enligt propositionen
kan det vara motiverat att uppföra en prototyp- och demonstrationsanläggning
för framställning av etanol, ”om den teknik som skall användas bedöms
kunna medföra väsentliga minskningar av kostnaderna, så att produktionen
på sikt blir lönsam”. Enligt propositionen är härvid det s. k. Skaraborgsprojektet
av stort intresse. Etanolutredningen har studerat möjligheterna att
bygga om det nedläggningshotade sockerbruket i Karpalund för etanolproduktion.

På längre sikt kan det enligt propositionen finnas möjlighet att framställa
metanol ur inhemska råvaror. Under senare tid har möjligheterna till
metanolframställning ur syntetgas framställda genom förgasning av ved och
torv utretts. Ett förslag från Ranstads Skiffer AB att utnyttja alunskifferns
kerogeninnehåll i en förgasningsprocess för t. ex. metanolproduktion
redovisas även i propositionen.

Förslag om introduktion av alternativa drivmedel baserade på inhemska
råvaror lämnas i några motioner. Enligt motion 807 kan de tendenser som
tyder på att lantbruket i dag nått produktionstaket bäst mötas med att
resurser överförs till annan produktion. En drivmedelsproduktion baserad
på lantbrukets produkter kan leda till en jämnare produktion och därmed ge
möjlighet till en mer långsiktig planering av den svenska jordbrukspolitiken,
framhåller motionärerna. I ett antal andra motioner, bl. a. motionerna 232,
1034, 1395 och 1979 föreslås utbyggnad av en motoralkoholproduktion
baserad på inhemska energikällor och med olika lokaliseringsförslag.

Utskottet vill framhålla att det är angeläget att vi i Sverige fullföljer ett
utvecklingsprogram för att på grundval av inhemska råvaror få fram ett

JoU 1980/81:4 y

motorbränsle med ringa miljöpåverkan och till ett pris som kan konkurrera
med bensinen. Utskottet har inte funnit skäl att i detta sammanhang ta
ställning till de olika förslag om metoder och lokalisering av skilda slags
utvecklingsprojekt som omnämns i propositionen och motionerna.

Forskning och utveckling

Enligt propositionen bör forskning och utveckling kring miljö-, hälso- och
säkerhetsfrågor samt utveckling av ny emissionsbegränsande teknik m. m.
inom energiområdet ingå som en integrerad del av satsningarna inom
energiforskningsprogrammet i de fall ansvaret härför inte faller inom t. ex.
tillsynsmyndigheternas verksamhetsområden. Ett nära samråd är nödvändigt
mellan de ansvariga organen för energiforskningsprogrammet och bl. a.
statens naturvårdsverk. Under den närmaste treårsperioden förutses att 75
milj. kr. anslås till insatser rörande kol som energiråvara. Arbetet kommer
därvid att koncentreras på bränsleförädling, förbränning i virvelbädd och
miljöskyddsteknik.

Enligt motion 1998 är propositionen helt otillfredsställande i den del som
rör behandlingen av de hälso- och miljöproblem SQm kan antas uppstå vid
användningen av kol som bränsle. I motionen erinras om att riksdagen 1979
begärde en plan för en utbyggnad av naturvårdsverkets resurser.

Med anledning av motioner till 1978/79 års riksmöte begärde riksdagen att
en plan utarbetas rörande en långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets
resurser för bl. a. metodutveckling, tillståndsgivning och kontroll av de
hälso- och miljöeffekter som utsläpp av föroreningar från olika bränslen,
främst kol, ger upphov till (JoU 1978/79:34). Enligt vad utskottet inhämtat
har numera en viss förstärkning ägt rum av naturvårdsverkets resurser på
detta område, dels genom inrättande av en ny tjänst, dels genom ökade
forskningsanslag från NE. På sikt föreligger inom naturvårdsverket även
planer på att överföra resurser från vattenvårdsforskningen till luftvårdsforskningen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts bör motionen enligt
utskottets mening inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.

Övrigt

Enligt propositionen har Ranstads Skiffer AB (RSA) beslutat upprätta en
plan för avveckling av projektarbete och beredskapshållning i Ranstad sedan
det visat sig att ekonomiska förutsättningar för en kommersiell uranutvinning
i Ranstad inte föreligger. Med hänvisning härtill framhålls i två motioner
att Ranstadsverket innehar stora arealer jordbruks- och skogsmark. För att
dessa skall bli brukade på ett rationellt sätt bör de enligt motionerna 795 och
1988 överföras till aktiva brukare.

Utskottet har vid kontakt med Ranstads Skiffer AB erhållit upplysningen

JoU 1980/81:4 y

att någon försäljning av bolagets mark inte är aktuell f. n. Bolagets
skogsinnehav förvaltas av en särskild förvaltare. Jordbruksmarken är
utarrenderad till olika jordbrukare. Under sådana omständigheter synes den
i motionerna väckta frågan sakna aktualitet. Skulle den brukbara marken
utbjudas till försäljning är det enligt utskottets uppfattning naturligt att
marken genom lantbruksnämndens förmedling överlåts till aktiva brukare.
Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida synes mot angiven bakgrund
inte motiverad med anledning av motionerna.

Propositionen och motionerna har i av utskottet behandlade delar i övrigt
inte föranlett något särskilt uttalande av utskottet.

Stockholm den 9 april 1981

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s),
Hans Wachtmeister (m), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson* (s), Gunnar
Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander
(c), Jan Fransson (s) och Arne Svensson (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

1. Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Martin Segerstedt och Ulla Britt Åbark (alla s) har avgivit
avvikande mening i följande frågor.

a. beträffande kolintroduktionens miljöaspekter

Den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
instämmer” och på s. 8 slutar med ”yrkande 5 avstyrks” borde ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att det kraftiga oljeberoendet måste minskas. På sikt
bör inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor utgöra grunden för
vårt energisystem. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att kärnkraften
enligt riksdagens beslut efter folkomröstningen 1980 kan förutsättas minska
kring sekelskiftet för att år 2010 vara helt avvecklad. Resultatet av
kärnkraftsomröstningen innebar att vi inte behöver utnyttja kolet i vår
energiförsörjning på sätt som hade blivit nödvändigt om kärnkraften hade
snabbavvecklats.

JoU 1980/81:4 y

Utskottet har grundinställningen att kol som energikälla bör undvikas så
länge inte ny och från miljösynpunkt bättre teknik finns tillgänglig.
Utsläppen av svavelföroreningar, tungmetaller, kväveoxider, cancerframkallande
kolväten, klimatpåverkande koldioxid och produktionen av stora
volymer giftig aska innebär stora risker för människors hälsa och miljö.
Därför bör den introduktion av kol som regeringen föreslår för att i viss
utsträckning ersätta olja ske med stor försiktighet.

F. n. pågår förberedelser för en omfattande kolintroduktion i kommuner
och industrier. Om marknadskrafterna släpps fria kommer kolet att tränga
undan möjligheterna att utveckla inhemska förnybara alternativ.

Mot bakgrund av angelägenheten att motverka de risker för miljön som för
landet totalt är förknippade med förbränningen av kol, är det enligt
utskottets mening nödvändigt med en samlad bedömning av alla ansökningar
om koleldade anläggningar.

Utskottet finner att regeringen, som föreslås i motion 1976, snarast bör
presentera en plan för hur fördelningen mellan t. ex. kol och inhemska
bränslen skall göras för att ersätta oljan. Av planen bör också framgå
storleken och lokaliseringen av de koleldade anläggningarna, liksom även av
de samlade miljöeffekterna av den kolintroduktion som föreslås i propositionen.

Den samlade bedömningen bör göras av regeringen och utgå från den ovan
skisserade planen. Det är principiellt felaktigt att beslutanderätten splittras
på olika myndigheter i dessa frågor. Risken finns att olika praxis tillämpas.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära sådana förändringar av
lagstiftningen att den i motion 1976 förordade samlade bedömningen av
ansökningarna kan göras av regeringen.

Naturvårdsverkets krav på en begränsning av svavelutsläppen från
koleldade anläggningar åberopas i flera motioner. Enligt vad utskottet
inhämtat har naturvårdsverket i yttranden över koncessionsansökningar
krävt att utsläppen av svaveldioxid för nya större koleldade anläggningar
skall begränsas så att de motsvarar en svavelhalt i kolet på 0,35 % (0,10 gram
svavel per MJ tillfört bränsle).

Regeringens i propositionen presenterade förslag innebär en kraftig
försämring i jämförelse med naturvårdsverkets uppfattning och den praxis
som redan har börjat tillämpas. Utskottet finner därför regeringens förslag
otillräckliga. De uppfyller inte de krav som bör ställas på en kolpolitik som
slår vakt om hälsa och miljö.

Utskottet finner det därför angeläget att riksdagen begär hos regeringen
att den, i samband med att en plan för kolintroduktionen presenteras, också
framlägger skärpta bestämmelser beträffande miljökraven vid kolanläggningar.
I avvaktan på sådana förslag bör regeringen och myndigheterna
tillämpa den mer skärpta praxis som redovisats i motion 1976.

JoU 1980/81:4 y

I motion 1975 framhålls att förvaringen av avfall från koleldade
anläggningar kommer att kräva betydande markarealer som förfular
landskapsbilden och som riskerar hota grundvattnet genom att tungmetaller
med flera föroreningar löses ut i regnvattnet. Enligt utskottets mening bör
regeringen låta kartlägga möjliga deponeringsplatser för kolavfall. Forskningsinsatser
bör frigöras för att utröna i vilken mån detta avfall kan
nyttiggöras.

Enligt utskottets mening bör näringsutskottet föreslå riksdagen att bifalla
motion 1976 yrkandena 12-15 samt som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 1975 yrkandena 1 och
2, 1967, 1999 yrkande 9 och 1379 yrkande 5.

b. beträffande långväga gränsöverskridande luftföroreningar

Det stycke på s. 8 som börjar med ”Enligt motion” och slutar med
”riksdagens åtgärd” borde ha följande lydelse:

Enligt motion (lika med utskottet) behandlats ingående.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om de krav riksdagen redan 1977
på utskottets förslag riktade till regeringen att omedelbart fullfölja det arbete
på att träffa bilaterala avtal om begränsning av långväga luftföroreningar som
hade påbörjats av den socialdemokratiska regeringen. Det är anmärkningsvärt
att riksdagens uttalande inte förrän nu lett till aktivitet från regeringens
sida.

Den av Sverige ratificerade ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar är enligt utskottets uppfattning så allmänt
formulerad att en förbättring inte är att vänta, i vart fall på kortare sikt. Det
är därför angeläget att regeringen nu efter detta långa dröjsmål aktivt verkar
för att få till stånd bilaterala avtal med de länder i Europa som svarar för
utsläpp av föroreningar vilka i hög grad bidrar till den fortlöpande
försurningen av svenska vatten. Ett tillkännagivande av detta innehåll bör
enligt utskottets mening riktas till regeringen.

c. beträffande skogsavfall

Det stycke på s. 10 som börjar med ”Utskottet får” och slutar med
”avstyrks således” borde ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening ur såväl energiförsörjningssynpunkt som
skogsvårdssynpunkt angeläget att skogsavfall som icke kan utnyttjas som
råvara för skogsindustrin tillvaratas och utnyttjas som energiråvara.

Det finns emellertid enligt utskottets mening en betydande risk för att en
oplanerad utbyggnad av anläggningar för att utnyttja skogsavfall som
energiråvara kan komma att inkräkta på skogsindustrins råvaruförsörjning
till men för sysselsättning och samhällsekonomi.

Utskottet som i olika sammanhang har att ta ställning till frågor som gäller

JoU 1980/81:4 y

hushållning med skog och skogsråvara finner det därför angeläget att
riksdagen av regeringen begär en tillfredsställande ordning för prövning av
anläggningar som skall eldas med flis och skogsavfall.

Utskottet förordar att det omedelbart införs regler som kan grunda en
tillståndsprövning av eldningsanläggningar för skogsråvara. Endast skogsavfall
m. m. som inte kan användas för industriellt ändamål skall få användas.
Tillståndsprövningen skall ske hos regeringen enligt 136 a § byggnadslagen
och vara obligatorisk när det gäller anläggningar som förbrukar minst en
mängd som motsvarar 10 000 m3 rundvirke fast mått under bark. När det
gäller mindre anläggningar-t. ex. kommunala anläggningar och gemensamma
värmecentraler som inte avser endast enstaka hus - skall tillståndsprövningen
ske hos länsstyrelsen. Prövningen får i samtliga fall utgå från länsvisa
inventeringar av tillgången på skogsråvara som inte behövs för skogsindustrin.

Regeringen bör utan dröjsmål vidta dessa åtgärder för att ställa garantier
för att för skogsindustrin nödvändiga skogsråvaror inte används för
energiändamål.

Enligt utskottets mening bör i anledning av motion 1976 ett tillkännagivande
av denna innebörd riktas till regeringen.

d. beträffande torvexploateringens miljöaspekter

Det stycke som på s. 11 börj ar med ”Enligt utskottets mening” och på s. 12
slutar med ”riksdagens åtgärd” borde ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är de åtgärder som redovisas i propositionen
om forskning och utvecklingsarbete kring torvhanteringen och om administrationen
av koncessionsärenden inte tillfredsställande. Som framhålls i
motionerna 791, 473 och 1975 har det snabbt uppkomna intresset för ökat
ianspråktagande av våra torvresurser för energiändamål aktualiserat en rad
nya problem, både i brytnings- och förbränningskedet.

Som påpekas i motionerna är miljöproblemen allvarliga och svåra att
förutse. I brytningsskedet är det fråga om hur landskapsbilden kommer att
påverkas. Men många andra frågeställningar måste också besvaras. Hur
kommer t. ex. en brytning av torv i stor skala att påverka grundvattennivån i
omgivande marker? Kan problem uppstå med vattenföringen i närliggande
vattendrag? En annan viktig faktor i detta sammanhang är hur en eventuell
torvbrytning kommer att påverka växt- och djurlivet.

Även i förbränningsskedet uppstår det problem som emanerar ur det
faktum att torven vid förbränningen i princip avger samma försurande ämnen
som olja och kol, nämligen svaveldioxid och kväveoxider. Detta gör det
angeläget att som yrkas i motion 1975 normer för rökgasrening vid eldning
med torv utarbetas.

Problemen kring torvhanteringen är enligt utskottets uppfattning av så
sammansatt art att de bör göras till föremål för en samlad översyn. Denna

JoU 1980/81:4 y

översyn bör också innefatta den lagstiftning som reglerar torvbrytning. I
avvaktan på en sådan översyn bör restriktivitet iakttas när det gäller att ge
tillstånd till igångsättning av torvexploateringsprojekt. Det är dock avvikt att
försöksanläggningar för brytning och förbränning av torv snabbt kommer till
stånd så att erfarenheter kan vinnas för den fortsatta torvexploateringen.
Utskottet yrkar bifall till motion 1975 yrkande 4.

Vad utskottet i övrigt anfört i anledning av propositionen och motionerna
473,478,791 yrkande 2,1037,1389,1411 yrkande 1 och 1991 yrkande 13 bör
ges regeringen till känna.

e. Forskning och utveckling

Det stycke på s. 14 som börjar med ”Med anledning” och slutar med
”riksdagens sida” borde ha följande lydelse:

Med anledning (lika med utskottet) JoU 1978/79:34).

Någon sådan plan synes ännu icke ha lagts fram. Utskottet finner i likhet
med motionärerna att regeringen snarast bör låta utarbeta den plan rörande
en långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets resurser för dessa ändamål,
som riksdagen begärde år 1979. Enligt utskottets mening bör näringsutskottet
föreslå riksdagen att med anledning av motion 1998 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

2. Arne Andersson, Hans Wachtmeister och Arne Svensson (alla m) har
avgivit avvikande mening i följande fråga.

Eventuell aktualisering av kolkondenskraftverk

Den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Enligt motion
1975” och slutar med ”regeringen till känna” borde ha följande lydelse:
Enligt motion 1975 är det alarmerande att Sydkraft nu vill lokalisera ett
kolkondenskraftverk till Karlshamn. Det är enligt utskottets uppfattning
angeläget att risken för miljöskador i samband med energiproduktionen
minimeras så långt möjligt. För att begränsa svavelutsläppen anförs i
propositionen att rökgasrening är nödvändig för kolkondenskraftverk om
sådana skulle bli aktuella. Det ankommer på regeringen att inom ramen för
gällande riktlinjer närmare bedöma lokaliseringsfrågorna.

3. Einar Larsson, Filip Johansson och Lennart Brunander (alla c) har avgivit
avvikande mening i följande frågor.

a. beträffande odling av energiskog

Den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet finner”
och på s. 13 slutar med ”ytterligare åtgärd” borde ha följande lydelse:
Utskottet finner, som inledningsvis anförts, det angeläget att efter hand en

JoU 1980/81:4 y

allt större del av oljan ersätts med inhemska förnybara energikällor. Det är
därvid av vikt att möjligheterna till odling av energiskog och andra inhemska
energigrödor liksom deras omvandling till lätthanterligt bränsle främjas. Då
satsningen hittills varit mycket liten är det viktigt att fler odlingar kommer till
stånd, så att ökade erfarenheter kan vinnas. Energiskogsodlingar kan utöver
energi också i vissa fall ge ett tillskott till massaindustrin. En något större
satsning på energiskogsodling skulle dessutom ge ett välbehövligt tillskott av
arbetstillfällen. Utskottet utgår från att de forskningsresultat från odling av
energigrödor och den konkurrens med annan markanvändning som kan
finnas, beaktas vid anläggning av energiodling. Vunna forskningsresultat bör
följas upp i försöksanläggningar. Enligt utskottets mening bör oljeersättningsfonden
i förekommande fall ha möjlighet att lämna stöd till företag som
bedöms intressanta från utvecklingssynpunkt.

b. beträffande introduktion av alternativa drivmedel

Den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet vill
framhålla” och på s. 14 slutar med ”och motionerna” borde ha följande
lydelse:

Utskottet vill framhålla att det är angeläget att vi i Sverige fullföljer ett
utvecklingsprogram för att på grundval av inhemska råvaror få fram ett
motorbränsle med ringa miljöpåverkan och till ett pris som kan konkurrera
med bensinen. Etanol synes därvid f. n. ha de bästa förutsättningarna som ett
alternativt motorbränsle, eftersom teknik redan i dag finns tillgänglig för en
produktion ur inhemska råvaror. Etanol kan dessutom användas i en lägre
inblandning i bensin utan kostsamma omställningar i distributionssystem och
fordon. Införandet av oblyad bensin underlättas vilket ur miljösynpunkt är
ett framsteg. Med hänsyn till möjligheterna att på detta sätt uppnå en snabb
oljeersättning i transportsektorn med hjälp av inhemska förnybara råvaror
förordar utskottet en satsning på utveckling och införande av teknik för
produktion av etanol.

4. Börje Stensson och Esse Petersson (båda fp) har avgivit avvikande
mening i följande fråga.

Introduktion av alternativa drivmedel

Den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet vill
framhålla” och på s. 14 slutar med ”och motionerna” borde ha följande
lydelse:

JoU 1980/81:4 y

produktion ur inhemska råvaror. Etanol liksom även metanol kan användas i
en lägre inblandning i bensin utan kostsamma omställningar i distributionssystem
och fordon. Införandet av obly ad bensin kommer därigenom att
underlättas vilket ur miljösynpunkt är angeläget. Utskottet tar i detta
sammanhang inte ställning till de olika förslag om metoder och lokalisering
av skilda slags utvecklingsprojekt som omnämns i propositionen och
motionerna.

■ -

GOTAB 66880 Stockholm 1981