yttr 1980/81 fiu2y y (Yttrande 1980/81:fiu2y)

FiU 1980/81: 2 y

Finansutskottets yttrande
1980/81:2 y

om ändrade principer för beräkning av prisindex till grund för
fastställande av basbelopp

‘ Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 4 november 1980 beslutat inhämta
yttrande från finansutskottet över det i proposition 1980/81:20 bilaga 4
punkt 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän
försäkring (ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring) jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

I propositionen hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen antar vid
bilaga 4 till proposition 20 fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1962: 381) om allmän försäkring.

1 ärendet har följande motioner väckts:

1980/81:75 av Sven Aspling m.fl. (s) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen avslår det som bilaga 4.1 fogade förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt

1980/81: 103 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs 1.

att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till Lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, 1 kap. 6§.

Till finansutskottet har hänvisats

dels proposition 20 bilaga 6 punkt 2 Ändrade principer för beräkning av
prisindex till grund för fastställande av basbelopp och basenhet,

dels följande motioner:

1980/81:71 av Olof Palme m.fl. (s) vari (s. 15—18 och 31—33) ges en
ytterligare motivering för yrkandet i motion 75 (se ovan),

1980/81: 97 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen uttalar att beräkningen av basbelopp icke bör förändras i
enlighet med de riktlinjer regeringen förordar.

Finansutskottet har beslutat att med det begärda yttrandet till socialförsäkringsutskottet
överlämna proposition 20 bilaga 6 punkt 2 och motion 97,
såvitt nu är i fråga.

I Riksdagen 1980/81. 5 sami. Yttr. nr 2

FiU 1980/81:2 y

Propositionen

Motiven för att ändra principerna för beräkning av det prisindex som
ligger till grund för fastställande av basbelopp och basenhet anges i bilaga 6
punkt 2.

Ett motiv är skillnader i inkomsttillväxten mellan löntagare och pensionärer
under de senaste åren. Beslutet om indexuppräkning av pensionerna
fattades under en period när tillväxten var snabb i den svenska ekonomin
och medan antalet pensionärer var relativt lågt. Under 1970-talet har den
ekonomiska tillväxten avtagit samtidigt som antalet pensionärer har ökat
kraftigt. Enligt propositionen har detta medfört att utrymmet för de aktiva
generationernas standardökning har hållits tillbaka. För att åskådliggöra
detta resonemang nämns i propositionen hur ökningen de senaste åren av
den disponibla inkomsten för hushållen fördelar sig på å ena sidan löntagarkollektivet
och å andra sidan pensionärer. Sedan 1973 har reallönen
efter skatt för hela löntagarkollektivet ökat med 8%. Under samma period
har motsvarande ökning för pensionärskollektivet varit 50%. Pensionerna
har därmed kommit att utgöra en betydande andel av hushållens samlade
inkomster. Detta utgör enligt propositionen en speciell komplikation för
den ekonomiska politiken och för löneförhandlingarna.

Det s.k. bytesförhållandet har sjunkit, dvs. importpriserna har stigit
snabbare än exportpriserna. Det är främst i samband med de kraftiga
oljeprishöjningarna 1973-1974 och 1978-1980 som bytesförhållandet har
försämrats. För att undvika att sådana höjningar i framtiden skall försämra
balansen i utrikeshandeln måste en del av det tillgängliga produktionsutrymmet
avsättas för att betala för den dyrare importen. Den inhemska
efterfrågan måste därför öka långsammare än produktionen. Standardtillväxten
i hela samhället måste dämpas i ett sådant läge. Nuvarande system
för indexuppräkning av basbeloppet motverkar detta genom att pensionerna
höjs.

Beräkningen av basbeloppet bör enligt propositionen ändras så att kompensation
inte längre skall utgå för köpkraftspåverkande åtgärder som
statsmakterna fattar beslut om genom att ändra indirekta skatter och
subventioner. Genom den nuvarande konstruktionen reduceras effekten
av statsmakternas beslut.

Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att en ny prisindex skall
beräknas som utgår från konsumentprisindex men bortser från indirekta
skatter, tullar och avgifter med tillägg för subventioner. En sådan index,
kallad nettoprisindex, beräknas redan nu av SCB. Dessutom bör bortses
från förändringar i energipriser efter oktober 1980. Denna justerade index
skall ligga till grund för beräkning av basbeloppet.

De förändringar som föreslås torde enligt propositionen i första hand
påverka folkpensioner, ATP-pensioner, delpensioner, studiemedel och bidragsförskott.
Därutöver påverkas en del mera begränsade utgiftsområden.

FiU 1980/81:2 y

De totala besparingarna av förslaget för budgetens och socialförsäkringens
utgifter uppskattas till 700-800 milj. kr. Med hänsyn till att beskattningsunderlaget
minskar kommer nettoeffekten efter beräknat skattebortfall
att uppgå till ca 500 milj. kr.

Den nya indexen bör liksom för närvarande konsumentprisindex och
nettoprisindex falla under indexnämndens kompetensområde.

Motionerna

I motion 71 (s) anförs att när en proposition föreläggs riksdagen av
regeringen måste vissa grundläggande krav vara uppfyllda. De förslag som
läggs fram skall vara klart och ordentligt redovisade till innebörd och
konsekvenser. Det skall vara möjligt att bedöma det sakliga innehållet.
Kostnadsberäkningar måste redovisas så att de kan härledas och följas.
Det är särskilt viktigt att dessa krav uppfylls när det gäller regeringsförslag
som förs fram i en proposition utan att tidigare ha utretts eller remissbehandlats.
I motionen anförs att den nu framlagda propositionen i detta
avseende inte fyller ens mycket lågt ställda krav. Som det mest uppseendeväckande
exemplet på detta pekar motionärerna på förslaget om en ny
metod för att fastställa basbeloppet.

Motionärerna anser att förslaget är oklart utformat. Vidare är konstruktionen
av det nya basbeloppet inte särskilt tydligt redovisad. Motionärerna
påpekar att regeringens modell innebär att även om energipriserna långsiktigt
kommer att stiga långsammare än övriga priser - vilket skulle vara en
för den svenska ekonomin och utrikeshandeln mycket gynnsam utveckling
- kommer någon kompensation inte ens att ges i detta fall. Motionärerna
anser vidare att regeringen inte har klart för sig vilka effekterna blir av den
föreslagna försämringen av värdesäkringen. Motionärerna redovisar som
exempel på detta ett 30-tal författningar, förutom de som nämns i propositionen,
som innehåller ordet basbelopp. Det innebär att nära nog alla
departementsområden berörs av förändringen i basbelopp. Man kritiserar
regeringen för att inte belysa de konsekvenser ändringen får. Regeringen
skulle ha låtit utreda och remissbehandla frågan i överensstämmelse med
vår lagstiftningspraxis, anser motionärerna. Enbart av dessa skäl borde
propositionen avslås och skickas tillbaka till regeringen.

I motion 71 redovisas även vissa fördelningspolitiska effekter av förslaget.
Bl. a. anges vilka grupper som påverkas och hur stora de är. Vidare
påstår man att om det nya systemet hade tillämpats från regeringsskiftet
1976 skulle t. ex. pensionärerna i år ha förlorat en månads pension. Man
redovisar även framskrivningar baserade på utfallet sedan 1976. Även
resultatet av andra framskrivningar med andra antaganden redovisas.

I motion 75 (s) kritiserar man förslaget att kompensera urholkningen av
värdebeständigheten med att höja pensionstillskotten. Det är att blanda

tl Riksdagen 1980/81. 5 sami. Yttr. nr 2

FiU 1980/81:2 y

samman syftet med resp. åtgärd, hävdar motionärerna. När det gäller
konstruktionen av den nya index som skall ligga till grund för basbeloppsberäkningen
anser motionärerna det både besynnerligt och konstlat att om
några år räkna med de energipriser som gäller i dag, när samtidigt sammansättningen
av konsumtionen påverkats av prisstegringarna. Denna egendomliga
konstruktion saknar motstycke i nu befintliga indexkonstruktioner,
anför man. Pensionärerna kommer att få vidkännas betydande
förluster om energipriserna skall vägas in i index med sin nuvarande vikt
(ca 10%) utan att ens nominella förändringar skall få slå igenom. Socialdemokratin
kan för sin del inte acceptera den urholkning av värdebeständigheten
i den sociala välfärden som regeringen vili genomdriva.

Motionärerna påpekar att basbeloppet används i en rad olika sammanhang,
betydligt fler än de som regeringen nämner i propositionen. Införandet
av ett nytt basbelopp kommer att skapa en rättsosäkerhet om innebörden
av avtal och överenskommelser. Den föreslagna ändringen i lagen om
allmän försäkring bör därför avslås, anser motionärerna.

Vänsterpartiet kommunisterna tar upp frågan om ändringar av beräkning
av prisindex till grund för fastställande av basbelopp i tre olika motioner,
nr 96, 97 och 103. Motionärerna karaktäriserar förslaget som en omfattande
social nedrustning. Det kommer att hårt drabba pensionärer, handikappade
och sjuka med pension eller basbeloppsrelaterade bidrag och
familjer som har bidragsförskott. Det ligger enligt motionärerna en djup
oanständighet i att låta även dessa grupper vara med och bära en bit av
besparingsprogrammet.

Motionärerna anför att vänsterpartiet kommunisterna i riksdagen under
en följd av år har krävt att pensionärerna skulle garanteras en andel av den
allmänna standardhöjningen i samhället. Det kravet har hittills avvisats av
riksdagen. Motionärerna konstaterar att nu, när regeringen föreslår en rad
åtgärder för att sänka den allmänna standardnivån i samhället, har det
plötsligt blivit aktuellt att ta med pensionärerna. Man föreslår att riksdagen
skall avslå regeringens förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Utskottet

Det är angeläget att ekonomisk-politiska åtgärder utformas så att de får
avsedd effekt och att olika åtgärder inte motverkar varandra. Förslaget att
lyfta ut indirekta skatter och lägga till subventioner i den prisindex som
reglerar basbeloppet bör ses i detta perspektiv. Med nuvarande ordning
motverkas olika köpkraftspåverkande åtgärder i form av ändrade indirekta
skatter och subventioner genom att bl. a. pensionerna påverkas i motsatt
riktning. En höjd indirekt skatt medför att de basbeloppsrelaterade pensionerna
ökar.

FiU 1980/81:2 y

Utskottet vill i sammanhanget peka på några av de svårigheter som
nuvarande ordning har inneburit. Sedan mitten av 1970-talet har det skett
en successiv omläggning av skatterna från direkt beskattning till indirekt
beskattning. Budgetåret 1976/77 var andelen direkta och indirekta skatter
33 resp. 57 % av totala statsinkomsterna. Återstående inkomster bestod
huvudsakligen av avgifter, ränteinkomster och inlevererade överskott från
statlig verksamhet. Budgetåret 1978/79 var motsvarande andelar 27 resp.
61 %. Det har medfört att när inkomstskatten justerats nedåt och detta
inkomstbortfall finansierats med höjningar av de indirekta skatterna så har
genom den nuvarande automatiken pensionerna ökat. Detta har verkat i
den riktningen att budgetunderskottet vuxit.

Genom att förändringar i indirekta skatter och subventioner har påverkat
bl. a. pensionerna har konsekvenserna av olika ekonomisk-politiska
åtgärder varit svåra att överblicka. Kompletterande åtgärder har ofta
krävts för att de ursprungligen vidtagna åtgärderna skulle få avsedd effekt.
Behovet av sådana åtgärder torde enligt utskottets mening bli mindre om
de förändringar som föreslås i propositionen genomförs vad gäller beräkning
av underlaget för basbelopp.

Beträffande det motiv som framförs i propositionen rörande de stora
skillnaderna i ökningstakt mellan löntagarkollektivets och pensionärskollektivets
inkomster vill utskottet göra följande kommentar. De siffror som
redovisas i propositionen får inte tolkas så att standardtillväxten under den
redovisade perioden 1973—1980 för varje enskild löntagare varit väsentligt
lägre än för den enskilde pensionären. Den kraftiga ökningen av pensionsutbetalningarna
med 50 % sedan 1973 förklaras till stor del av att antalet
pensionärer ökat kraftigt eller med ca 45 %. I övrigt beror ökningen på att
de senast tillkomna pensionärerna har en högre pension än de pensionärer
som faller bort ur pensionssystemet.

De pensionärer som enbart har folkpension och ingen eller låg ATP har
genom pensionstillskotten fått en standardförbättring. Pensionärer med
kommunalt bostadstillägg har genom dessa fått kompensation för ökade
boendekostnader utöver vad som ges via priskompensationen. Men det
finns sannolikt pensionärer i högre inkomstlägen som under senare år inte
har fått någon standardökning.

Vad löntagarkollektivet beträffar bör man uppmärksamma att totala
antalet arbetstimmar minskat med ett par procent sedan 1973. Ersättningen
per arbetstimme torde således ha ökat med ca 10 % sedan 1973.

Ser man på utvecklingen sedan år 1976 har pensionärskollektivets inkomster
efter skatt — inberäknat ökningen av antalet pensionärer — stigit
med ca 20 %. Löntagarkollektivets inkomster efter skatt har under samma
period minskat med 2 %. Räknat per arbetstimme har ersättningen till
löntagarna varit ungefär oförändrad.

Den inteckning av utrymmet för privat standardökning som åtagandena
mot pensionärskollektivet utgör innebär för de närmaste åren stora svårig -

FiU 1980/81:2 y

heter att upprätthålla reallönerna för löntagarna. Tillväxten av antalet
pensionärer har kunnat förutses sedan länge och är alltså inte någon
nytillkommande faktor. Däremot hårtillväxten i ekonomin blivit väsentligt
lägre än vad man räknade med när beslutet om indexering av pensionerna
fattades. Vid ATP-systemets införande utgick man från att standarden för
de förvärvsarbetande skulle stiga i stadig takt. Tjänstepensionerna skulle
vara värdesäkrade. Förutsättningarna som låg bakom reformen är nu helt
annorlunda när vi måste räkna med stagnerande eller sjunkande reallöner
efter skatt för stora grupper av löntagare.

Det är enligt utskottets mening mot denna bakgrund inte rimligt att det
mycket begränsade utrymme för ökad privat konsumtion som kan förutses
för de närmaste åren inte till någon del skall komma löntagarna till godo.
Som utskottet utvecklat närmare i betänkande FiU 1980/81:10 torde det
vara mycket svårt att klara en nödvändig omstrukturering av vår ekonomi
om det inte finns ekonomiska incitament för en ökad arbetsinsats av de
yrkesverksamma, för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, för att
stimulera till enskilt företagande etc. Möjligheterna att få till stånd en
harmonisk utveckling på arbetsmarknaden är i hög grad beroende av om
man vid löneförhandlingarna har något realt utrymme att förhandla om.
Det är enligt utskottets mening således angeläget att åtgärder vidtas för att
åstadkomma en sådan fördelning av tillväxten i ekonomin att de även
kommer den förvärvsarbetande delen av befolkningen till godo. I sammanhanget
bör hänsyn tas till att de basbeloppsrelaterade förmånerna räknats
upp så att både 1979 och 1980 års energiprishöjningar och indirekta skattehöjningar
kompenserats genom höjningar av utgående förmåner.

1 propositionen föreslås att ändrade energipriser i framtiden inte skall få
slå igenom på den prisindexserie som skall ligga till grund för beräkning av
basbeloppet. Som motiv för detta anges att importprishöjningar och då
särskilt oljeprishöjningarna har inneburit en kostnad för den svenska ekonomin
som vi inte kan kompensera oss för. Utskottet delar denna uppfattning
och har vid flera tillfällen pekat på konsekvenserna av detta för
Sveriges ekonomi.

Det finns således som utskottet anfört starka skäl för att ändra nuvarande
principer för indexuppräkning av basbeloppet som underlag för olika
sociala förmåner. Hänsyn måste tas till de ändrade förutsättningar i vår
omvärld och inom landet som nu föreligger jämfört med när beslutet om
nuvarande indexuppräkning av basbeloppet fattades.

Att såsom i motion 71 (s) helt bortse från de ändrade förutsättningar som
vår ekonomi nu står inför vittnar enligt utskottets mening om en bristande
insikt om problemens verkliga omfattning. Även i ett läge med begränsad
resurstillväxt är det enligt utskottets mening angeläget att utrymmet för
konsumtionsökning i rimlig omfattning kommer den yrkesverksamma delen
av befolkningen till godo. När det gäller hur man rent tekniskt skall gå

FiU 1980/81:2 y

till väga för att korrigera den index som skall ligga till grund för basbeloppet
är enligt utskottets mening flera vägar tänkbara. Höjda importpriser
påverkar konsumentprisnivån på flera sätt. Dels direkt genom importen av
konsumtionsvaror, dels indirekt genom att importråvaror och importerade
halvfabrikat ingår som komponenter i våra konsumtionsvaror. Högre oljekostnader
påverkar t. ex. transportkostnaderna och därigenom också priset
på varorna i konsumentledet. Det torde vara förenat med betydande
svårigheter att beräkna importprisgenomslaget på konsumentprisnivån om
samtliga importvaror och tjänster skulle beaktas. En möjlighet är att med
hjälp av s. k. input-outputanalys göra uppskattningar av importinnehållet i
olika varor och tjänster. De tekniska svårigheterna med en sådan metod är
emellertid betydande.

Det finns enligt utskottets mening starka skäl att välja en metod att
beräkna den korrigerade indexen som är så enkel som möjligt och som
någorlunda lätt låter sig prognoseras. Det är ett viktigt allmänintresse att
beräkningarna kan överblickas och att de inte ger utrymme för godtycke.
En metod som ur denna synvinkel är tilltalande är att låta vissa varor eller
varugrupper som ingår i konsumentprisindex få representera importvarorna.
Det främsta skälet till att importpriskorrigeringar bör göras över
huvud taget är de kraftiga och svårkompenserade oljeprishöjningarna.
Oljan skiljer sig från flertalet övriga importvaror också på det sättet att det
åtminstone på kort sikt saknas inhemska alternativ. Det är därför viktigt
att oljeprishöjningarna så långt möjligt kan rensas bort ur konsumentprisindex.
Hushållens direkta konsumtion av oljeprodukter (bensin och eldningsolja
för uppvärmning av bostäder) är emellertid betydligt mindre än
deras totala oljekonsumtion — som indirekt ingår i privata konsumtionen.
Att välja ut endast denna lilla grupp ger en felaktig bild av oljans betydelse
för hushållen. Det synes därför enligt utskottets mening vara en god
lösning på problemet att i enlighet med förslaget i propositionen låta
samtliga energikomponenter som ingår i konsumtionen få spegla hushållens
konsumtion av oljeprodukter. Det finns också ett visst samband
mellan prisutvecklingen på dessa komponenter. Komponenterna är fjärrvärme,
eldningsolja, hushållsgas, elström och bensin.

I propositionen anges c(en beräknade budgeteffekten av att beräkningen
för basbeloppet föreslås ändrad till 500 milj. kr. netto. Det framhålls att
beräkningen är mycket osäker, främst beroende på svårigheter att förutse
oljeprisernas förändringar. För att underlätta riksdagens ställningstagande
till förslaget och för att i någon mån kunna bedöma effekterna av förslaget
har ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet på utskottets initiativ
gjort vissa beräkningar för perioden från 1973 och framåt. Avsikten är att
utifrån det historiska materialet försöka bedöma rimligheten i olika antaganden
för framtiden.

I tabell 1 redovisas den årliga utvecklingen enligt olika prisindexserier

FiU 1980/81:2 y

för perioden från december 1972 till och med oktober 1980. Ökningstalen
avser utvecklingen under loppet av året, dvs. från december det närmast
föregående året till december beräkningsåret.

Tabell 1. Procentuella förändringar för olika prisindexserier under perioden 1973—
1980

Period	KPI1	KPI rensat	NPI1	NPI rensat	Differens
(från dec.		för energi-		för energi-	mellan (5)
föreg år)		priser		priser	och (2)
(1)	(2)	(3)	(4)	(5)	(6)
1973	7,9	5,5	7,2	5,0	-2,9
1974	11,9	10.2	14,4	12.7	+0,8
1975	10,2	9.5	9,5	9.0	-1,2
1976	9,8	9,3	10.6	10.1	+0.3
1977	13,1	12,3	10,5	9,8	-3,3
1978	7,6	6,4	9,5	8.7	+ 1.1
1979	9.8	8.0	9.9	8.1	-1.7
okt 1980	13,1	10.6	9,7	8.3	-4,8

1 enligt korttidsindex

I kolumn (2) redovisas utvecklingen av konsumentprisindex (KPI), dvs.
den index som ligger till grund för beräkningen av det nuvarande basbeloppet.

Den föreslagna korrigeringen för ändrade energipriser föreslås gå till så
att energipriserna i fortsättningen beräknas som om de var oförändrade
jämfört med i oktober 1980. De vägs in med sin andel av konsumtionen.
Det betyder att den för ändrade energipriser justerade indexen i framtiden
kommer att öka långsammare än konsumentprisindex så länge energipriserna
ökar i nominella tal. Först när dessa sjunker i nominella tal kommer
konsumentprisindex att visa en långsammare ökningstakt än den för ändrade
energipriser justerade indexen. 1 kolumn (3) i tabell 1 har den årliga
ökningen av konsumentprisindex korrigerats för ändrade energipriser räknat
från december det närmast föregående året på det sätt som avses i
propositionen. Av tabellen framgår att räknat på detta sätt blir de årliga
höjningarna genomgående lägre än för de totala konsumentpriserna. Skillnaden
blir särskilt stor 1973, 1979. 1980 och relativt stor 1974 och 1975.

FiU 1980/81:2 y

lat uttryckt, subventionerna ökar kraftigt eller de indirekta skatterna
sänks. Sålunda kan noteras att under 1974, då nettopriserna ökade väsentligt
snabbare än konsumentpriserna, höjdes livsmedelssubventionerna
med 1 miljard kr. Mervärdeskatten sänktes tillfälligt under del av detta år.
Åren 1976 och 1978 då nettopriserna också ökade mer än konsumentpriserna
sänktes den allmänna arbetsgivaravgiften. Första gången begränsades
sänkningen till det inre stödområdet. De år då konsumentpriserna
ökade snabbare än nettopriserna höjdes flera indirekta skatter. De stora
skillnaderna åren 1977 och 1980 förklaras exempelvis av att mervärdeskatten
höjdes liksom vissa punktskatter på alkohol och tobak. Sett över hela
den studerade perioden 1973—1980 har nettopriserna ökat obetydligt mer
än konsumentpriserna.

I den följande kolumnen (5) i tabell 1 redovisas de årliga ökningarna av
konsumentpriserna korrigerade för indirekta skatter, tullar, avgifter, subventioner
och ändrade energipriser på det sätt som föreslås i propositionen.
Om de ändrade principerna för beräkning av basbelopp trätt i kraft
från och med år 1973 skulle ökningen enligt den justerade indexen första
året varit 2,9 procentenheter mindre än ökningen enligt konsumentprisindex.
Under perioden från december 1973 till december 1978 skulle den
korrigerade indexen ha utvecklats i ungefär samma takt som konsumentprisindex
gjorde. Det innebär att effekterna på pensionerna i stort sett
skulle ha varit desamma om den justerade indexen använts i stället för
konsumentprisindex som underlag för basbeloppsberäkningen. Därav
följer att eventuella besparingseffekter dessa år skulle ha varit relativt
måttliga. Räknat från december 1978 skulle besparingseffekterna ha ökat
påtagligt, vilket framgår av att ökningen enligt konsumentprisindex är
betydligt större än ökningen skulle ha varit enligt en justerad index (se
kolumn (6) i tabell 1). Det är således framför allt utvecklingen de två sista
åren som föranlett att förslag lagts fram till ändrad beräkning av basbeloppet.

I de två socialdemokratiska motionerna anges att om det nya systemet
hade tillämpats från regeringsskiftet 1976 skulle t. ex. pensionärerna i år ha
förlorat en månads pension, dvs. drygt 8 %. Detta är felaktigt. Enligt
utskottets beräkningar skulle den justerade indexen ha varit endast mellan
5 och 6 % lägre än konsumentprisindex i september 1980; det exakta talet
är beroende på vilken månad man utgår från 1976.

Inför riksdagens ställningstagande till förslaget om ändrad beräkning av
underlaget för fastställande av basbeloppet har utskottet gjort vissa beräkningar
av vad effekterna kan väntas bli om förslaget genomförs. En utgångspunkt
för att bedöma dessa effekter är att försöka ange hur den av
regeringen föreslagna indexen kan komma att utvecklas i framtiden i
förhållande till konsumentprisindex.

Den första fråga som därvid inställer sig är hur stor andel som energikonsumtionen
kommer att utgöra av den totala konsumtionen. Sedan 1973 har

FiU 1980/81:2 y

de svenska hushållen fått avsätta en växande andel av sin totala konsumtion
för konsumtion av energi. År 1973 var energikonsumtionen (som den
definieras i propositionen) b,6 % av totala konsumtionen (enligt KPI). För
år 1980 uppgår andelen energikonsumtion till 9,6 %. Det torde vara realistiskt
att räkna med en viss höjning av relativpriserna för oljan åren framöver.
Det kan vidare hållas för sannolikt att energikonsumtionen kommer
att hålla jämna steg med konsumtionsutvecklingen i övrigt, även om en
viss omfördelning av energikonsumtion mot en mindre andel oljekonsumtion
måste ses som eftersträvansvärd. Det är enligt utskottets mening
rimligt att den energiandel som tillämpas i konsumentprisindex också
tillämpas för den justerade indexen. Det skulle efter några år te sig egendomligt
om man t. ex. utgick från den andel energikonsumtion man hade i
oktober 1980 och inte förändrade den med hänsyn till den faktiska utvecklingen.

Antar man att energipriserna och nettopriserna kommer att utvecklas i
samma takt som konsumentpriserna de närmaste åren kommer det justerade
indexvärdet beräknat med nuvarande vikt för energikonsumtionen att
öka med 90 % av prisökningen enligt konsumentprisindex.

Det betyder vid en antagen ökning av konsumentpriserna om 10% att
det justerade indexvärdet ligger 4,5% lägre efter fem år än indextalet för
konsumentprisindex. Efter tio år kan skillnaden beräknas till knappt 9%.

Om energipri serna ökar med 15 % samtidigt som övriga konsu mentpriser
ökar med 10%, så kommer konsumentprisindex att öka med 10,5 % per år.
Det nya basbeloppet skulle i detta exempel öka med 9% per år. Det
innebär att skillnaden mellan det gamla och det nya basbeloppet skulle
vara ca 6,5 % efter fem år och knappt 13 % efter tio år.

Det finns enligt utskottets mening också anledning att peka på en omständighet
som påverkar relationen mellan nettoprisindex och konsumentprisindex.
De indirekta skatterna kan vara utformade som antingen
värdeskatter eller som kvantitetsskatter. Flertalet punktskatter är kvantitetsskatter.
Om skatterna är utformade som kvantitetsskatter och skattesatserna
inte anpassas efter prisutvecklingen så kommer i en situation med
prisstegringar nettoprisindex att öka snabbare än konsumentprisindex.
Detta kan åskådliggöras med följande exempel. Antag att priset 10 kr. på
en vara består av 2 kr. kvantitetsskatt och 8 kr. producentpris. Om nettopriset
höjs med 12,5%, dvs. 1 kr. (från 8 till 9) blir konsumentprishöjningen
endast 10% (från 10 till 11 kr.).

Det torde vara en realistisk bedömning att subventionsgraden kommer
att avta framöver. Samtidigt finns starka skäl som talar för att övergången
från direkt beskattning till indirekt beskattning fortsätter. Om utvecklingen
går i den riktningen att marginalskatterna sjunker inom ramen för en
oförändrad skattekvot kan detta väntas innebära att nettopriserna i framtiden
kommer att öka långsammare än konsumentpriserna.

Antas exempelvis skillnaden uppgå till en procentenhet årligen från en

FiU 1980/81: 2 y

antagen konsumentprisökning på 10% så skulle det justerade indextalet
efter fem år vara knappt 9% lägre än motsvarande tal för konsumentprisindex.
Efter tio år skulle skillnaden uppgå till ca 16%. Allt under förutsättning
att energipriserna utvecklas i samma takt som konsumentpriserna i
övrigt. Skulle relativpriset för energi öka blir skillnaderna än större.

De nu redovisade framskrivningarna utgör inte några prognoser för den
sannolika utvecklingen på fem eller tio års sikt. De är endast olika hypotetiska
räkneexempel. Av dessa framgår emellertid att en övergång till en
index beräknad på det sätt som föreslås i propositionen med olika, såvitt
nu kan bedömas, rimliga antaganden ger viktiga besparingseffekter. Utskottet
har i betänkande FiU 1980/81: 10 utförligt motiverat behovet av
besparingsåtgärder för den statliga verksamheten. Det är enligt utskottets
mening nödvändigt att dessa åtgärder vidtas så snabbt som möjligt och i en
målsätt takt för att budgetunderskottet skall kunna utvecklas i den takt
som riksdagen beslutade om i våras.

Vid beräkningen i propositionen av besparingseffekterna för budgetåret
1981/82 har antagits en svag ökning av realpriserna på olja. Därigenom
skulle den index som ligger till grund för det nya basbeloppet stiga med ca
6% mot en konsumentprisökning om 7%. Besparingseffekten härav i
förhållande till det gamla basbeloppet beräknas i propositionen till 700-800 milj. kr. brutto och 500 milj. kr. efter det att skattebortfallseffekten
beaktats.

Urvalet och avgränsningen av de olika poster som konsumentprisindex
enligt förslaget skall korrigeras för kommer att utgöra en betydelsefull
faktor för beräkning av det nya basbeloppet. Det gäller exempelvis frågor
om vad som skall anses vara indirekta skatter och subventioner. Med
hänsyn till att sådana frågor i framtiden kommer att få en ökad politisk
betydelse med bl. a. fördelningspolitiska konsekvenser kan det enligt utskottets
mening vara lämpligt att de i tveksamma fall underställs statsmakterna
för beslut, i stället för att de som nu avgörs av indexnämnden.

Förslaget att ändra principerna för beräkning av basbelopp får konsekvenser
på en mängd områden, såväl inom det offentligrättsliga som inom
det civilrättsliga området. Utskottet förutsätter att beredningen av förslaget
vad gäller konsekvenserna på dessa områden sker i annat utskott.
Enligt vad utskottet erfarit pågår inom regeringskansliet visst utredningsarbete
om hur den nya basbeloppsberäkningen slår i olika avseenden och
om det behövs några lagändringar.

Utskottet vill i sammanhanget påpeka att en omläggning av värdesäkringen
av det slag som nu föreslås på sikt också får betydande konsekvenser
för relationerna mellan den allmänna tjänstepensioneringen och tjänstepensioneringen
i stat och kommun och därmed också på statlig och
kommunal ekonomi. De pensioner som utgår enligt kommunala och statliga
pensionsavtal baseras i huvudsak på den lön den anställde har vid
pensioneringen. Pensionssystemen är samordnade på så sätt att arbetsgi -

FiU 1980/81:2 y

varén, stat eller kommun, får ersättning från allmänna pensionsfonden för
den del av pensionen som täcks in av ATP. Om nu beräkningen av
basbeloppet ändras på föreslaget sätt kommer den pension som är intjänad
inom ATP-systemet att bli en lägre andel av slutlönen än vad systemet nu
föreskriver. Genom avtal är emellertid statligt och kommunalt anställda
tillförsäkrade en viss andel av slutlönen i pension. Det innebär — om
avtalen ej ändras — att de statliga och kommunala arbetsgivarna skulle
svara för en större kostnadsandel än f. n. av de tjänstepensioner som stat
och kommun skall betala ut och sålunda få öka sina pensionsåtaganden
kraftigt. Detta får konsekvenser för staten och kommunerna. Utskottet
förutsätter att dessa frågor blir föremål för överläggningar mellan berörda
parter.

Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande studerar den valda metodens
effekter i ett längre perspektiv. Det blir då naturligt att beakta den
sannolika ekonomiska utvecklingen i vårt land under kommande år. Det är
den ekonomiska tillväxten och näringslivets utbyggnad som ytterst blir
bestämmande för möjligheten att tillförsäkra pensionärerna en rimlig standard.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget om ändrade
principer för beräkning av basbeloppet.

Stockholm den 21 november 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp). Lars Tobisson (m). Torsten Gustafsson (c),
Paul Jansson (s). Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c),
Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer
Nilsson (s). Mona S:t Cyr (m), Karin Flodström (s) och Åke Persson (fp).

Avvikande mening

Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Roland Sundgren, Christer
Nilsson och Karin Flodström (alla s) anser att utskottets yttrande bort ha
följande lydelse:

I den socialdemokratiska motionen 71 redovisas några av de grundläggande
krav som måste vara uppfyllda när riksdagen föreläggs en proposition
av regeringen.

Förslagen skall vara klart och ordentligt redovisade till innebörd och
konsekvenser. Det skall vara möjligt för riksdagen att bedöma det sakliga
innehållet. Kostnadsberäkningen måste redovisas så att de kan härledas
och följas. Dessa krav är särskilt viktiga att uppfylla när det gäller rege -

FiU 1980/81:2 y

ringsförslag som förs fram i en proposition utan att tidigare ha varit föremål
för utredning och remissbehandling.

Regeringens förslag till ändring av principerna för beräkning av basbelopp
redovisas i propositionen på flera ställen. Den mest utförliga redovisningen
görs i bilaga 6, Ekonomidepartementet, där förslaget ägnas tre (!)
sidor. På övriga ställen i propositionen görs endast sammanfattningar av
förslaget och hänvisningar till den nu nämnda bilagan. De tre sidorna i
bilaga 6 disponeras så att en sida beskriver den nuvarande ordningen.
Därefter redovisas på en dryg sida tre motiv för att ändra nuvarande
principer. Slutligen ägnas en knapp sida till att beskriva själva förslaget till
ändring av en index som skall ligga till grund för beräkningen av basbeloppet.

Beträffande förslagets effekter sägs endast att förändringarna i första
hand påverkar folkpensioner, ATP-pensioner, delpensioner, studiemedel
och bidragsförskott. Därutöver, sägs det i propositionen, påverkas en del
mera begränsade utgiftsområden. Därefter anges den totala besparingseffekten.

Enligt statistisk årsbok uppgår antalet folk- och ATP-pensionärer till 1,8
miljoner, delpensionärerna till 50000, barn med bidragsförskott till ca
220000 och studiemedelstagarna till 130000. Konsekvenserna för dessa
över två miljoner människor berörs inte med ett ord i propositionen. Vilka
får högre eller lägre förmåner om förslaget genomförs? Hur stora blir
effekterna, när slår de, etc.?

Utskottet anser att det sätt på vilket regeringen presenterat förslaget
saknar motstycke. Det är ett uttryck för nonchalans mot den lagstiftande
församlingen och medborgarna. Förslaget faller enligt utskottets mening
helt utanför den praxis i arbetsfördelning som hittills rått mellan den
exekutiva och den lagstiftande makten. Beslutsunderlag skall tillhandahållas
av regeringen. Något sådant föreligger enligt utskottets mening inte.
Det kan rent av ifrågasättas om inte förslaget är grundlagsstridigt. Regeringen
har inte inhämtat yttranden från berörda myndigheter. Ej heller har
berörda sammanslutningar eller enskilda getts tillfälle att yttra sig över
förslaget såsom föreskrivs i regeringsformen. Riksdagens beredningsorgan,
i detta fall socialförsäkringsutskottet, har tvingats skicka propositionen
på remiss (!) till några av regeringen underställda organ (riksförsäkringsverket
och statistiska centralbyrån) samt till löntagarorganisationerna
vars medlemmar i hög grad berörs av förslaget.

Intrycket av att regeringen har betraktat förslaget endast som en teknisk
fråga förstärks av att besparingseffekten av förslaget redovisas av ekonomidepartementet
i stället för under de huvudtitlar som direkt berörs.
Regeringen visar genom sitt agerande och i sin presentation av förslaget att
man inte i tid insett vilka konsekvenser förslaget får. Detta vittnar inte
enbart om en nonchalans utan även om en inkompetent handläggning inom
regeringskansliet.

FiU 1980/81:2 y

Utskottet vill efter att här ha redovisat sin syn på handläggningen av
förslaget även kommentera förslagets motiv och innehåll.

Statsministern påstår i inledningen till propositionen att en huvudpunkt i
regeringens spararbete har varit att skydda de mest utsatta. 1 vissa fall har
inga ingrepp alls gjorts, anför statsministern. Som exempel på detta nämner
han de handikappade. Utskottet ser sig med anledning härav föranlåtet
att påpeka att förtidspensioner, sjukbidrag, handikappersättning och barntillägg
är förmåner som utgår till handikappade och är knutna till basbeloppet.
Det kan i sammanhanget nämnas att handikappade ofta erhåller handikappersättning
för merutgifter för egen bil, då de inte kan utnyttja allmänna
kommunikationsmedel. Bensinkostnaden är ofta den största utgiftsposten
fpr dessa personer. Eftersom förslaget innebär att någon kompensation
inte skall utgå för höjda energipriser efter oktober 1980 innebär
detta att de handikappade drabbas särskilt hårt.

Ett motiv som framhålles i propositionen för att ändra på beräkningen av
basbeloppet är att pensionärskollektivets inkomster ökat mycket kraftigt,
med 50% sedan 1973, samtidigt som löntagarnas inkomster ökat betydligt
långsammare. Det antyds att en urholkning av pensionsförmånerna skulle
skapa större rättvisa mellan löntagare och pensionärer. Utskottet anser att
beskrivningen i propositionen är direkt vilseledande. Pensionärskollektivets
inkomstökning förklaras till den helt övervägande delen av att antalet
pensionärer ökat mycket kraftigt, bl. a. beroende på sänkt pensionsålder
och delpensionsreformen. Dessutom har antalet ATP-pensionärer med
högre inkomster blivit fler, vilket drar upp medelinkomsten. Med undantag
för de pensionärer som fått pensionstillskott har standardökningen helt
uteblivit för den enskilde pensionären.

Den ekonomiska tillväxten har varit svag de senaste åren. Detta får
emellertid inte vara en målsättning för den framtida ekonomiska politiken
och användas som argument för att de sämst ställda grupperna i samhället
skall acceptera en standardsänkning. En förutsättning för att samhället
skall fungera är att inte spänningarna mellan olika grupper växer. Det går
inte att upprätthålla arbetsvilja och en strävan till att höja levnadsstandarden
om inte samhället utvecklas i harmoni och i varje fall de sämst ställda
får behålla sin standard.

Beskrivningen i propositionen av förändringarna i beräkningen av basbeloppet
är på flera sätt vilseledande. Man argumenterar att oljeprishöjningarna
är kostnader som hela samhället måste vara med och bära och
som vi inte kan kompensera oss för. Oljeprishöjningarna har lett till att det
s. k. bytesförhållandet, dvs. relationen mellan export- och importpriser,
försämrats. Detta leder emellertid inte till att även oljeprishöjningar som är
lägre än höjningarna på andra varor måste medföra standardsänkningar för
pensionärerna. En sådan sänkning av relativpriserna på olja skulle innebära
en för den svenska ekonomin och utrikeshandeln mycket gynnsam
utveckling. Det skulle i hög grad underlätta möjligheterna att öka standardtillväxten
som pensionärerna enligt förslaget inte skulle få del av. En logisk

FiU 1980/81:2 y

konsekvens av resonemanget i propositionen skulle ha varit att oljepriserna
helt lyftes ur indexen. Den av regeringen valda lösningen, som alltså
inte är en naturlig följd av argumenteringen, vittnar i stället om att regeringens
främsta avsikt varit att sänka pensionärernas standard, inte att de i
samhällssolidaritetens anda skulle bära sin andel av de höjda oljekostnaderna.
Regeringens avsikter framstår än tydligare när det av den praktiska
utformningen av förslaget framgår att pensionärerna inte heller skall få
kompensation för höjda priser på elström och hushållsgas.

Intrycket av att regeringen försökt vilseleda både riksdagen och allmänheten
förstärks av att det i propositionen inte finns någon som helst ansats
att redovisa de faktiska effekterna av den nya ordningen. Det hade enligt
utskottets mening varit naturligt och i enlighet med god praxis att man
hade redovisat de skilda möjligheter som finns för att begränsa energiprisernas
genomslag på basbeloppets utveckling och genom exempel sökt
belysa de olika effekterna. Att regeringen i stället försökt dölja effekterna
av förslaget framgår av det faktum att man inte någonstans i propositionen
säger något om vad konsekvensen blir för den enskilde pensionären. Det
talas allmänt om förändringar och om att basbelopp och index påverkas.
Huruvida förändringarna innebär minskningar eller ökningar för den enskilde
individen framgår inte någonstans i propositionen.

Enligt utskottets mening är det angeläget att i varje fall riksdagen inför
sitt ställningstagande till förslaget något försöker belysa de konsekvenser
som förslaget i propositionen skulle få. En utgångspunkt för en sådan
belysning skulle kunna vara att redovisa vilka konsekvenserna av förslaget
skulle ha blivit om det införts tidigare, säg någon gång under 1970-talet.
Utifrån detta historiska material är det möjligt att bedöma rimligheten i
olika antaganden för framtiden. Utskottet har därför låtit ekonomidepartementet
och konjunkturinstitutet utföra vissa beräkningar för perioden från
1973 och framåt.

I tabell 1 redovisas den årliga utvecklingen enligt olika prisindexserier
för perioden från december 1972 till och med oktober 1980. Ökningstalen
avser utvecklingen under loppet av året, dvs. från december det närmast
föregående året till december beräkningsåret.

Tabell I. Procentuella förändringar för olika prisindexserier under perioden 1973—
1980

Period	KPI1	NP1 rensat	Differens
(från dec.		för energi-	mellan (3)
föreg, år)		priser	och (2)
(1)	(2)	(3)	(4)
1973	7.9	5,0	-2,9
1974	11,9	12,7	+0,8
1975	10,2	9,0	-1,2
1976	9.8	10,1	+0,3
1977	13,1	9,8	-3,3
1978	7.6	8,7	+ 1,1
1979	9,8	8,1	-1.7
okt 1980	13,1	8,3	-4,8

' Enligt korttidsindex.

FiU 1980/81:2 y

I kolumn (2) redovisas utvecklingen av konsumentprisindex (KPI), dvs.
den index som ligger till grund för beräkningen av det nuvarande basbeloppet.

Den föreslagna korrigeringen för ändrade energipriser skall gå till så att
energipriserna i fortsättningen beräknas som om de var oförändrade jämfört
med i oktober 1980. De vägs in med sin andel av konsumtionen. Det
betyder att den för ändrade energipriser justerade indexen i framtiden
kommer att öka långsammare än konsumentprisindex så länge energipriserna
ökar i nominella tal. Först när dessa sjunker i nominella tal kommer
konsumentprisindex att visa en långsammare ökningstakt än den för ändrade
energipriser justerade indexen.

Förslaget i propositionen innebär att konsumentprisindex också skall
korrigeras med avdrag för indirekta skatter, tullar och avgifter samt med
tillägg för subventioner. Det är den s. k. nettoprisindex, som kan sägas
mäta förändringar i den nettointäkt per styck som producenten får för de
saluförda varorna och tjänsterna. I kolumn (3) i tabell 1 framgår de årliga
ökningarna av konsumentpriserna korrigerade för indirekta skatter, tullar,
avgifter, subventioner och ändrade energipriser på det sätt som föreslås i
propositionen. Om de ändrade principerna för beräkning av basbelopp
trätt i kraft från och med år 1973 skulle ökningen enligt den justerade
indexen första året varit 2,9 procentenheter mindre än ökningen enligt
konsumentprisindex. Under perioden från december 1973 till december
1978 skulle den korrigerade indexen ha utvecklats i ungefär samma takt
som konsumentprisindex gjorde. Det innebär att effekterna på pensionerna
i stort sett skulle ha varit desamma om den justerade indexen använts i
stället för konsumentprisindex som underlag för basbeloppsberäkningen.
Det är således tveksamt om man valt rätt metod utifrån de syften man
angett, nämligen att göra besparingar. Detta vittnar enligt utskottet om hur
illa förberett förslaget är.

Den första frågan som därvid inställer sig är hur stor andel som energikonsumtionen
kommer att utgöra av den totala konsumtionen. Sedan 1973
har de svenska hushållen fått avsätta en växande andel av sin totala
konsumtion för konsumtion av energi. År 1973 var energikonsumtionen
(som den definieras i propositionen) 6,6% av totala konsumtionen (enligt
KPI). För år 1980 uppgår andelen energikonsumtion till 9,6%. Det torde
vara realistiskt att räkna med en viss höjning av relativpriserna för oljan
åren framöver. Det kan vidare hållas för sannolikt att energikonsumtionen
kommer att hålla jämna steg med konsumtionsutvecklingen i övrigt, även

FiU 1980/81:2 y

om en viss omfördelning av energikonsumtion mot en mindre andel oljekonsumtion
måste ses som eftersträvansvärd.

Antar man att energipriserna och nettopriserna kommer att utvecklas i
samma takt som konsumentpriserna de närmaste åren kommer det justerade
indexvärdet, beräknat med nuvarande vikt för energikonsumtionen,
att öka med 90% av prisökningen enligt konsumentprisindex. Det betyder
vid en antagen ökning av konsumentpriserna om 10% att det justerade
indexvärdet ligger 4,5 % lägre efter fem år än indextalet för konsumentprisindex.
Efter tio år kan skillnaden beräknas till knappt 9%.

Om energipriserna ökar med 15 % samtidigt som övriga konsumentpriser
ökar med 10%, så kommer konsumentprisindex att öka med 10,5% per år.
Det nya basbeloppet skulle i detta exempel öka med 9% per år. Det
innebär att skillnaden mellan det gamla och det nya basbeloppet skulle
vara ca 6,5% efter fem år och knappt 13% efter tio år.

Relationen mellan nettoprisindex och konsumentprisindex kommer att
få en avgörande betydelse för hur den nya föreslagna prisindexen kommer
att utvecklas. Det framgår av regeringens sparplan att man avser att sänka
subventionsgraden i konsumentpriserna. Detta medför att nettopriserna
kommer att öka långsammare än konsumentpriserna. Det blir också resultatet
om de indirekta skatterna höjs. Antas exempelvis att skillnaden
mellan nettopriser och konsumentpriser skulle uppgå till en procentenhet
årligen från en antagen konsumentprisökning på 10% så skulle det justerade
indextalet efter fem år vara knappt 9% lägre än motsvarande tal för
konsumentprisindex. Efter tio år skulle skillnaden uppgå till ca 16%. Allt
under förutsättning att energipriserna utvecklas i samma takt som konsumentpriserna
i övrigt. Skulle relativpriset för energi öka blir skillnaderna
än större.

Om den för pensionärerna ofördelaktiga utvecklingen skulle inträffa att
relativpriset på energi stiger samtidigt som de indirekta skatterna ökar och
subventionsgraden avtar, kommer urholkningen av pensionsvärdet att ske
ännu snabbare. Om energipriserna exempelvis ökar med 15% och övriga
konsumentpriser med 10% kommer KPI att öka med 10,5%. Den justerade
indexen skulle öka med endast 8% om nettopriserna ökar en procentenhet
långsammare än övriga konsumentpriser. Skillnaden mellan de båda
indexserierna efter 5 år skulle vara ca 11% och efter 10 år ca 20%.
Andelen energikonsumtion har antagits vara konstant, 10%. Om denna
andel skulle öka skulle skillnaden bli ännu större.

1 de nu redovisade exemplen har effekten på det justerade prisindexet
beräknats. Med olika rimliga antaganden för energiprisernas, de indirekta
skatternas och subventionernas utveckling kommer ökningen de närmaste
åren enligt den föreslagna indexberäkningen att bli betydligt mindre än
enligt konsumentprisindex. Vilka blir då de allmänna ekonomiska konsekvenserna
av att värdesäkringen försämras? Ekonomiministern påstår att
den torde i första hand påverka folkpensioner, ATP-pensioner, delpen -

FiU 1980/81:2 y

sioner, studiemedel och bidragsförskott. Som framgår av motion 71 drabbar
förändringen av basbeloppet ett långt större antal förmåner från rättshjälpen
till handikappersättningen och yrkesskadelivräntorna. Det finns ett
40-tal olika författningar som berörs av att basbeloppsberäkningen ändras.
Dessutom används basbeloppet även utanför lagstiftningen i många försäkringsavtal
och i andra privata avtal. Det är enligt utskottets mening helt
uteslutet att riksdagen utan föregående utredning och på detta nästan
slumpartade sätt ändrar innehållet i olika civilrättsliga avtal.

Nuvarande regler i ATP-systemet är avsedda att ge en pensionär en
inkomst som motsvarar sammanlagt ca 65 % av den inkomst han hade före
pensioneringen. Effekten av regeringens förslag om ändrad basbeloppsberäkning
blir en successiv sänkning av kompensationsnivån inom ATPsystemet.
Den mest kännbara effekten uppstår för en person med inkomster
motsvarande inkomsttaket (dvs. 7,5 gånger basbeloppet) och som skall
pensioneras nu och som fått pensionen beräknad enligt nuvarande regler
för basbeloppet. Den personen får en successivt sänkt standard.

Framtida pensionärer som ännu ej nått upp till inkomsttaket kommer
genom att basbeloppet urholkas även vid en oförändrad realinkomst att få
allt fler ATP-poäng. Verkningarna av regeringens förslag blir således olika
för individerna i ATP-systemet. De som nu är pensionärer eller har kort tid
kvar till pensioneringen kommer att bli sämre ställda än de som skall tjäna
in ATP-poäng i framtiden. Detta ändrar hela ATP-systemets innebörd.
Detta är effekter som enligt utskottets mening borde ha belysts och utretts
närmare innan förslaget förelädes riksdagen.

Personer som f. n. inte är berättigade till ATP-poäng kommer att kunna
få det genom att den nedre gränsen sänks. Systemet kommer således att
utvidgas till att omfatta allt fler personer. Detsamma gäller för sjukförsäkringen
och en rad andra sociala förmåner. Detta minskar besparingseffekten
på längre sikt.

Riksförsäkringsverket anför i ett remissyttrande till socialförsäkringsutskottet
att på kort sikt torde den samlade effekten bli att kostnaderna
minskar men i det långa loppet är bilden ganska oklar. Dessa konsekvenser
på längre sikt nämns inte i propositionen trots att det måste anses vara en
relevant faktor sett ur besparingssynpunkt. Allt detta vittnar enligt utskottet
om att förslaget är illa genomtänkt.

Omläggningen av värdesäkringen får betydande konsekvenser för relationerna
mellan den allmänna tjänstepensioneringen och tjänstepensioneringen
i stat och kommun. Det finns risk för att systemet skapar betydande
inkomstskillnader. De statliga och kommunala pensionerna är reglerade i
avtal som inte utan vidare kan ändras. Dessa frågor borde enligt utskottets
mening klarläggas innan beslut om ändringar fattas. Förslaget påverkar
även statens och kommunernas pensionsutbetalningar och kan därigenom
reducera besparingseffekten.

Regeringens i hast ihopkomna förslag har skapat en utomordentligt

FiU 1980/81:2 y

allvarlig situation i svensk politik. Det är nu 20 år sedan ATP infördes. Det
skedde efter hårda politiska strider. Det har emellertid växt upp en trygg
förvissning bland Sveriges löntagare att pensionsreformen stod fast, att
den vilade på en utbredd enighet inte bara bland folket utan också i
riksdagen.

Detta har visat sig vara en illusion. Regeringens förslag som inte föregåtts
av utredning och remissbehandling har presenterats sorn en teknisk
ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet. Ändringen slår sönder
den värdesäkring som var huvudanledningen till att de svenska löntagarna
valde den allmänna tjänstepensioneringen för att klara sin ålderstrygghet.
Det system man betalat avgifter för i 20 år skulle brytas sönder om
förslaget genomfördes. -

Förslaget är enligt utskottet illa genomtänkt, det har en rad orimliga
konsekvenser och framför allt är det ett svek både mot pensionärerna och
löntagarna i det här landet.

Med det anförda vill utskottet avstyrka förslaget till ändrad basbeloppsberäkning.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980