yttr 1979/80 cu3y y (Yttrande 1979/80:cu3y)

CU 1979/80:3y

Civilutskottets yttrande
1979/80:3y

över motionsyrkande om åtgärder inom den ekonomiska politiken
såvitt rör bostadsbyggandet

Till finansutskottet

Finansutskottet har genom beslut den 23 oktober 1979 berett civilutskottet
tillfälle att avge yttrande över motionern 1979/80:4 (s) yrkandet 4 och därvid
hemställt att yttrandet avlämnas skyndsamt.

1 Motionsyrkandet m. m.

I motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4 hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen anförts.

I motionen anförs bl. a. att särskilda åtgärder krävs för att öka bostadsbyggandet.
Detta har enligt motionärerna sjunkit till en i förhållande till
efterfrågan oacceptabelt låg nivå. Påbörjandet för år 1979 uppskattas till
56 000-58 000 lägenheter mot behövliga 70 000-75 000. Med hänvisning till
tidigare motionsförslag (s) föreslås att ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån som skall utgå med tio procent av låneunderlaget införs
vid byggande av flerfamiljshus samt att åtgärder vidtas mot den snabbt
stigande prisnivån på bl. a. byggnadsmaterial. Riksdagen bör kräva att
regeringen snabbt framlägger förslag i enlighet med i motionen anförda
riktlinjer för att stimulera bostadsbyggandet.

2 Uppgifter i anslutning till motionsförslaget

2.1 Prisstopp på byggnadsmaterial

Allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301) är en
beredskapslag som formellt är i kraft men som endast kan tillämpas i vissa
angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt att
under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Riksdagen
har(prop. 1978/79:34, FiU 1978/79:11) godkänt att regeringen förordnar om
fortsatt tillämpning av lagens 2-4,6,8 och 9 §§ under tiden den 21 december
1978-den 20 december 1979. Regeringen har i propositionen 1979/80:27
föreslagit riksdagen att godkänna ett motsvarande godkännande för tiden
t. o. m. 20 december 1980.

Bland formerna för prisreglering anges i 3 § att regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer kan förordna om stoppris på viss förnödenhet

1 Riksdagen 1979/80. 19 sami. Yttr. nr 3

CU 1979/80:3 y

eller tjänst. Detta innebär bl. a. att den som frivilligt säljer förnödenhet inte
utan tillstånd får överskrida det pris som han tillämpade den dag som anges i
förordnandet. I 3 b § sägs att på motsvarande sätt en säljare inte får höja sitt
pris förrän viss tid efter det att han hos myndighet har gjort anmälan om
prishöjningen och skälen för denna.

Enligt förordningen (1977:770) om prisstopp m. m. (omtryckt 1978:732,
ändrad senast 1979:761) gäller f. n. prisstopp inom byggnadsmaterialområdet
för köksskåp och garderobsskåp av trä. För större delen av övriga typer av
byggnadsmaterial gäller föreskrift om anmälningsplikt.

Nedan redovisas prisutveckingen på vissa byggnadsmaterial under perioden
1973-november 1979.

Tabell I

Prisutveckling på några viktigare byggmaterial 1973-november 1979. (Uppgifterna avser
priserna vid årets utgång där inte annat anges.) 1972 = 100

Produkt	1973	1974	1975	1976	1977	1978	nov. 1979
Cement	105	139	156	178	195	209	236
Fabriksbetong	103	119	139	159	181	194	208
Lättbetong	121	126	147	162	188	211	224
Tegel	112	130	145	164	183	196	233
Kalksandsten	118	126	152	167	198	220	244
Gipsskivor	117	135	158	158	172	180	189
Board	115	130	143	154	172	186	206
Spånskivor	108	124	133	151 '	151	159	163
Dörrsnickerier	120	139	156	176	176	200	217
Fönstersnickerier	127	146	171	188	213	226	244
Inredningssnickerier	112	115	135	143	159	170	182
Parkett	123	139	171	195	221	236	272
Mineralull	113	132	154	166	182	193	211
Byggpapp	100	143	167	180	200	220	250
Sanitetsporslin	110	125	150	165	171	190	194
Badkar	112	123	133	149	163	187	187
Diskbänkar	115	120	132	153	163	169	196
Värmepannor	115	138	149	173	190	207	228
Radiatorer	110	127	143	167	173	185	196
Oljebrännare	100	120	136	144	162	181	188
Varmvattenberedare	105	123	131	150	164	179	188
Installationsledning	148	139	117	134	142	156	193
Elradiatorer	115	127	149	179	190	201	213
Lysrörsarmatur	107	130	150	162	178	-	-

Källa: Statens pris- och kartellnämnd (SPK).

CU 1979/80:3 y

Tabell 2 Prisutveckling på vissa byggmaterial 1978-nov. 1979
Prishöjning i procent

Produkt To- 1979

	talt i pro-cent 1978	Jan.	Feb.	Mars	Apr.	Maj	Juni	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.
Cement	7,0	4,3	_	_	_	2,5	_	5,8	_	_	_	_
Fabriksbetong	7,0	1,6	-	-	-	-	3,5	2,0	-	-	-	-
Lättbetong	12,0	-	-	-	-	-	6,0	-	-	-	-	-
Tegel	7,0	5,5	-	3,5	-	-	5,6	3,2	-	-	-	-
Betongtak-	7,0	-	-	-	6,8	-	-	-	-	4,1	-	-
pannor Kalksandsten	11,0				_		6,0	_	_		_	4,0
Gipsskivor	4,5	-	-	-	-	-	4,8	-	-	-	-	-
Spånskivor	-	15,0	-	-	-	-	-	6,5	-	-	9,0	- •
Board	8,0	5,0	-	-	-	-	-	5,5	-	-	-	-
Mineralull	6,0	5,0	-	-	-	-	-	-	4,0	-	-	-
Dörr-	13,0	-	-	-	-	-	-	-	-	-	8,5	-
snickerier Fönster-	6,0	8,0										_
snickerier Inrednings-	7,0	_			7,0			_	_	.	_	_
snickerier Parkett	7,0			7,6							7,0	_
Trävaror	6,0	2,0	1,6	1,0	1,6	-	2,9	1,8	-	0,2	5,3	-
Plastgolv	8,0	-	-	-	7,0	-	-	3,7	-	2,7	-	-
Textilmattor	4,3	-	-	5,0	-	-	-	-	4,8	-	-	-
Byggpapp	10,0	8,0	-	-	-	-	-	-	5,5	-	-	-
Planglas	12,5	-	-	7,7	-	-	-	-	-	-	-	-
Isolerrutor	5,0	-	-	-	7,0	-	-	-	-	-	-	-
Sanitets-	11,0	-	-	-	-	-	2,0	-	-	-	-	-
porslin Badkar	15,0								_	_	_	_
Värmepannor	7,0	5,0	-	-	-	-	-	-	5,0	-	-	-
Radiatorer	7,0	6,0	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Oljebrännare	12,0	-	-	-	-	-	4,0	-	-	-	-	-
Varmvatten-	9,0	5,0	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
beredare Värmeväxlare	10,0	8,0			5,0						_
Plaströr	-	-	1,0	3,0	13,0	-	6,6	-	-	3,0	-	-
El-	10,0	-	-	11,0	4,0	-	3,0	-	-	-	-	4,0
ledningar El-	6,0	6,0	_	_	_	_	_	_	_	_	_	_

radiatorer

Källa: SPK.

Frågan om prisstopp på byggnadsmaterial m. m. behandlades senast av
utskottet i mars 1979 i betänkandet CU 1978/79:26 (s. 33-34) med anledning
av motion (vpk). Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att
prisutvecklingen beträffande byggnadsmaterial i förening med gällande
prisövervakning inte kunde anses motivera en i motionen föreslagen åtgärd

CU 1979/80:3 y

om prisstopp för denna sektor t. o. m. utgången av år 1979. Riksdagen följde
utskottet.

2.2 Prisövervakning och skärpt kontroll av vissa entreprenadpriser

I civilutskottets betänkande CU 1977/78:3 behandlades ett motionsförslag
(s) om en redovisning av frågan om orsaker til! kostnadsutvecklingen inom
bostadsbyggnadssektorn. Utsottet som bl. a. ansåg motionsförslaget tillgodosett
genom en av låneunderlagsgruppen publicerad rapport om pris- och
kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet anförde vidare:

Allmänt sett är det emellertid enligt utskottets mening viktigt att
kostnadsutvecklingen och dess orsaker också fortlöpande följs med uppmärksamhet.
Det torde vara möjligt att med ytterligare bistånd från de stora
byggherregruppernas sida komplettera de hittills redovisade resultaten i vad
avser anbudsnivåerna. Utskottet har förutsatt att i fråga om anbudsnivåerna
m. m. statens pris- och kartellnämnd kan utföra ytterligare nödvändiga
undersökningar.

Reservanter (s) anförde bl. a. (s. 17-18) att den nämnda undersökningen
borde kompletteras och att resultatet därav snarast borde redovisas för
riksdagen i förening med regeringens bedömningar och de konkreta förslag
som kan aktualiseras. Behovet av aktiva åtgärder ströks under.

Vid kammarbehandlingen av nämnda betänkande den 8 december 1977
besvarade statsrådet Friggebo en interpellation (s), vari begärts en redogörelse
för rapportens analyser och för de slutsatser som kan dras av dessa. I
interpellationssvaret anfördes bl. a.

Liksom låneunderlagsgruppen finner jag det svårt att dra några omedelbara
och entydiga slutsatser av det redovisade materialet. Jag vill också peka på att
det pågår ett omfattande arbete inom myndigheter och företag för att klargöra
orsakerna till byggprisutvecklingen. Statens industriverk har nyligen redovisat
ett omfattande utredningsarbete avsett att vara underlag för branschpolitiska
ställningstaganden för byggbranschen. Statens pris- och kartellnämnd,
som har regeringens uppdrag att bedriva en intensiv prisövervakning,
kommer under våren 1978 att redovisa en studie om orsakerna till
utvecklingen av byggpriser för förskolor och fritidshem. Också inom
bostadsstyrelsen ägnas ökat intresse åt kostnadsfrågorna.

I sitt i april 1978 justerade betänkande CU 1977/78:27 (s. 22-23) behandlades
motionsyrkanden (s) dels om ett tillkännagivande beträffande skärpt
kontroll av här aktuella entreprenadpriser, dels om en snar redovisning av
orsakerna till prisutvecklingen. Utskottet redovisade bl. a. pågående arbete
inom SPK och anförde:

Enligt vad utskottet erfarit kommer SPK under året bl. a. att analysera prisoch
konkurrensförhållandena i vad avser entreprenader på byggnadsområdet.
Inom SPK planerar man även att undersöka kalkyleringsprinciper och

CU 1979/80:3 y

kostnadsförhållanden vid gruppbebyggelse för småhus. Redan nu pågår inom
SPK prisundersökningar beträffane barnstugor.

De frågor som tas upp i motionen 897 (s) och som bl. a. rör en analys av
prisutvecklingen på byggmarknaden samt i samband därmed en kontroll av
entreprenadpriserna är enligt utskottet viktiga. När resultatet av pågående
och planerade utredningar slutförts bör ett underlag finnas för att bedöma
vilka åtgärder som kan behöva vidtas beträffande prisfrågorna på byggmaterialområdet.
Utskottet anser att de åtgärder som planeras inom SPK i allt
väsentligt ligger i linje med vad som i motionen 897 (s) föreslagits. Något
tillkännagivande finner utskottet således inte erforderligt.

Reservanterna (s) anförde:

De frågor som behandlas av SPK är betydelsefulla. De är emellertid endast
ett första steg på vägen mot en skärpt kontroll av entreprenadpriserna på
bostadsmarknaden. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att förslag
från SPK snarast kommer fram samt att regeringen med ledning av de gjorda
undersökningarna snabbt vidtar åtgärder så att den ogynnsamma utvecklingen
beträffande byggkostnadsutvecklingen bryts. Frågan är emellertid av
större vidd och berör inte endast de av SPK upptagna frågorna. Som anförts i
motionen 897 (s) noterade civilutskottet enhälligt år 1977 att uppgången i
byggkostnaderna inte helt kunde förklaras med bakomliggande mätbara
faktorer. Enligt utskottets mening har regeringen under det gångna året inte
nog seriöst behandlat frågan om byggkostnadsutvecklingen och den stora och
oförklarliga regionala prisspridning som förekommer. Vidare måste regeringen
snabbt uppmärksamma de ändrade konkurrensförhållanden inom
olika led av bostadsbyggandet som inträffat under de senaste åren genom den
koncentration till större företagsenheter som skett. Den bättre kontrollen av
prisbildningen på byggnadssektorn och därmed sammanhängande konkurrensfrågor
innebär att bättre möjligheter kommer att finnas för att på sikt
kunna övergå till ett system med produktionskostnadsanpassad belåning,
något som bör eftersträvas. Frågan behandlas såväl i propositionen 1977/
78:93 som i motionen 1977/78:1835 (s). F. n. saknas möjligheter att övergå till
ett system med produktionskostnadsanpassad belåning. Genomförandet av
systemet förutsätter reell konkurrens, något som enligt utskottets mening
alltså saknas f. n.

Vad utskottet ovan anfört bl. a. om entreprenadpriskontroll samt om
prisutvecklingen inom bostadssektorn bör ges regeringen till känna. Förslag i
frågorna bör snarast redovisas för riksdagen.

Riksdagen följde utskottet.

I civilutskottets yttrande CU 1978/79:1 y (s. 4-5,17-18) till finansutskottet
lämnas med anledning av en motion (s) en redogörelse för behandlingen av
frågan om kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggnadssektorn och för
utskottets tidigare ställningstagande i frågan.

I yttrandet som justerades i november 1978 hänvisade utskottet till att
inom SPK pågick ett arbete avsett att ge underlag för närmare bedömningar
av frågan om byggentreprenadpriserna inom boendeområdet. Enligt vad
utskottet då erfarit beräknades SPK:s undersökning vara klar våren 1979.
Utskottet förutsatte att regeringen följde detta arbete och så snart som möjligt
redovisade även sina bedömningar av utvecklingen av entreprenadpriserna

CU 1979/89:3 y

på bostadsbyggnadsområdet. Utskottet ansåg det väsentligt från såväl
samhällsekonomisk som bostadspolitisk synpunkt att orsakerna till produktionskostnadsökningen
klarlades. 1 motionen framförda allmänna krav på en
skärpt entreprenadpriskontroll ansågs av utskottsmajoriteten (c,m,fp) emellertid
inte kunna leda till eller främja en positiv lösning, varför förordades att
finansutskottet avstyrkte motionsförslaget. I avvikande mening (s) konstaterades
att det inom SPK pågående arbetet var ett steg i rätt riktning men att
ytterligare överväganden snarast borde göras för att bryta utvecklingen.
Finansutskottets majoritet (c, m, fp) följde utskottet medan reservanter (s) i
finansutskottet stödde den avvikande mening som fogats till civilutskottets
yttrande. Riksdagen följde finansutskottet.

Frågan om skärpt entreprenadpriskontroll och prisövervakning behandlades
av utskottet även i mars 1979 (CU 1978/79:26 s. 33-34) med anledning av
motion (s). Motionärerna föreslog bl. a. attén utredning skulle tillsättas för att
analysera prisutvecklingen på byggnadsmarknaden samt att en redovisning
därav jämte förslag till konkreta aktiva åtgärder snarast borde föreläggas
riksdagen. Utskottets majoritet (c,m,fp) hänvisade även då till det arbete i
frågan som pågick inom SPK och tilläde att ytterligare undersökningar om
prisutvecklingen inom bostadsbyggandet m. m. färdigställts av SPK. Sålunda
erinrades om att SPK redovisat en analys av prisutvecklingen inom
bostadsbyggandet mellan första halvåret 1974 och första halvåret 1978 samt
att SPK i sin anslagsframställning hösten 1978 lämnat ett förslag om
prisövervakning på boendeområdet, ett förslag som syftade till att påverka
prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning. Förslaget skulle
övervägas skyndsamt. Enligt utskottsmajoritetens mening ansågs motionärernas
ånyo upprepade önskan om en utredning om entreprenadpriserna
m. m. tillgodosedd i den utsträckning som rimligen kunde påfordras. I
reservation (s) anfördes att SPK:s undersökningar visade att arbetet i frågan
inom SPK borde fortsättas och intensifieras. Riksdagen följde utskottet.
SPK:s undersökning om entreprenadpriserna beräknas vara klar under år
1980. Att undersökningen försenats beror bl. a. på att statistiska centralbyrån
(SCB) vägrat att till SPK lämna ut visst material som av SCB bedömts vara
sekretessbelagt. Ärendet är genom SCB:s skrivelse den 27 mars 1979 föremål
för regeringens prövning.

I april 1979 förordnade dåvarande handelsministern en sakkunnig att
utreda frågan om prisövervakning på boendeområdet. Den sakkunnige har
avgivit promemorian Prisövervakning på boendeområdet (Ds H 1979:2). I
promemorian föreslås en ökad prisövervakning på boendeområdet - någon
förändring av det nuvarande förhandlingssystemet för fastställande av hyror
anses inte kunna komma ifråga. Särskilt angeläget anses vara att bostadsstyrelsen
(BoS), SPK och SCB samordnar och därmed effektiviserar resp.
myndighets verksamhet på området. I promemorian görs en genomgång av
de områden som anses lämpa sig för prispolitiska insatser på boendeområdet.
Bl. a. anförs (s. 79) att en ökad prisövervakning på boendeområdet främst bör

CU 1979/80:3 y

sikta på att påverka prissättningen inom områden med stor betydelse för de
slutliga boendekostnaderna samt att förse boende och myndigheter inom den
bostadspolitiska organisationen med kunskaper om vad som döljer sig bakom
statistik på boendeområdet m. m. Promemorian har remissbehandlats. SPK
anför i sitt remissvar att nämnden i sin anslagsframställning för nästa
budgetår framhållit att resultatet av promemorian leder till att nämnden
under innevarande budgetår bör tilldelas medel för att omgående kunna
inrätta en föreslagen enhet för pris- och konkurrensövervakning av byggande
och boendekostnader.

2.3 Kostnadsutvecklingen inom byggsektorn

Civilutskottet noterade i mars 1977 (CU 1976/77:18 s. 36) enhälligt att det
fanns uppgifter om en snabb uppgång i byggnadskostnaderna som inte helt
kan förklaras med bakomliggande mätbara faktorer. I maj 1977 redovisade
utskottet (CU 1976/77:40 s. 5) att låneunderlagsgruppen inom bostadsdepartementet
skulle fä i uppdrag att snabbt analysera den prisspridning som
förekommit. Syftet var att fä ett underlag för att bedöma orsakerna till höga
överkostnader i enskilda låneobjekt. Utskottet konstaterade (s.7) fortfarande
enhälligt att byggprisutvecklingen under början av år 1977 visat vissa oroande
tecken men att prisbilden var mycket oklar och splittrad. Utskottet ansåg att
ett bättre underlag för bedömningar torde ges genom en analys som
låneunderlagsgruppen skulle göra. I ett särskilt yttrande (s) förutsattes att
låneunderlagsgruppens utredning skulle komma att täcka inte endast vid
preliminära lånebeslut redovisade kostnader utan också den bild av anbudsnivåerna
som tecknas i ärenden som inte går till beslut och kanske inte ens till
ansökan på grund av att anbuden är för höga.

Även för tiden därefter har byggpriserna stigit starkt. Sålunda har
byggnadsprisindex för flerbostadshus stigit med omkring 20 % för pågående
byggprojekt mellan 1977 och 1978. Konsumentprisindex uppgick till omkring
10 96 under samma tid. Byggprisstegringen för gruppbyggda småhus är
mindre än för flerbostadshus. I nedanstående tabell jämförs byggpriserna och
konsumentpriserna under perioden 1968-1978.

Tabell 3 Utvecklingen av de reala byggpriserna 1968-1978

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

Flerbostadshus 97 93 91 92 94 99 97 99 101 110

Gruppbyggda 98 94 90 92 91 92 89 93 93 94

småhus

Källa: SCB.

Med reala byggpriser menas kvoten mellan byggnadsprisindex och konsumentprisindex.
Indextalet 110 för 1978 för flerbostadshus anger sålunda att
byggpriserna totalt för 1978 stigit med 10 % mer än konsumentpriserna.

CU 1979/80:3 y

Byggnadsprisindex är en index som mäter förhållandet mellan en situation
och en annan av byggpriserna - dvs. de pris byggherrarna faktiskt får betala -för en grupp i någon mening likvärdiga byggnadsprojekt.

En jämförelse av utvecklingen av de reala byggpriserna mellan första
kvartalet 1978 och första kvartalet 1979 ger vid handen att stegringen av
byggnadspriserna varit snabbare än stegringen av konsumentpriserna.

Tabell 4 Förhållandet total produktionskostnad/pantvärde i riket 1976 - andra kvartalet
1979

År och kvartal	Gruppbyggda småhus	Flerbostads- hus
1976:1	106,3	109,6
II	105,1	106,8
III	103,5	104,2
IV	103,2	106,8
1977:1	103,1	98,4
II	103,4	101,9
III	104,5	106,5
IV	106,5*	107,0
1978:1	107,2	108,6
II	107,9	105,2
III	105,0	106,9
IV	105,0	107,6
1979:1	106,9	110,3
II	105,3	108,1

Källa: BoS råd för belånings- och värderingsfrågor.

Tabell 5 Relationen byggkostnad!pantvärde för hus med preliminärt beslut om statligt
bostadslån andra kvartalet 1979 i riket. (Byggkostnad = Produktionskostnad exkl.
kostnad för tomt- och grundberedning.)

Antal Därav i 96 inom nedanstående klasser

	lägen- heter	90,0- 99,9	100,0- 109,9	110,0- 119,9	120.
Gruppbyggda småhus
Allmännyttiga	805	40	45	14	-
Kooperativa	1 201	13	53	22	11
Enskilda	2 107	30	48	23	1
Samtliga	4 113	27	49	21	3
Flerbostadshus
Exploateringsomr.	1 579	15	45	40	-
Saneringsomr.	1 790	11	24	56	8
Totalt	3 369	13	34	49	5

Källa: BoS råd för belånings- och värderingsfrågor.

2.4 Anpassning av bostadslänesystemet till prisutvecklingen

Det statliga bostadslånets storlek bestäms på grundval av ett låneunderlag
som motsvarar av länsbostadsnämnden beräknade mark- och byggnadskost -

CU 1979/80:3 y

nader. Byggkostnadsdelen av låneunderlaget för flerfamiljshus eller sådana
småhus som inte skall bebos av sökanden består dels av vissa grundbelopp,
dels av vissa tillägg till grundbeloppen. I syfte att anpassa bl. a. låneunderlagsoch
pantvärdenivån (lånetaket) till kostnadsutvecklingen fastställs en tidskoefficient.
Under 1979 har tidskoefficienten justerats varannan månad. De
förändringarav grundbeloppen och tidskoefficienten som ägt rum under åren
1977,1978 och 1979 innebär att lånetaket höjts under de tre senaste åren med
ca 50 % för flerbostadshus och med ca 35 % för småhus som inte skall bebos
av sökanden. Vidare har den garanterade räntan sänkts för statligt belånade
bostadshus och räntebidragen ökats för hyres- och bostadsrättshus förra
året.

2.5 Tilläggslån

När under loppet av år 1941 och fram till det s. k. pris- och lönestoppet år
1942 byggnadskostnaderna fortsatte att stiga kompletterades lånesystemet
med begränsade kapitalsubventioner. De fick formen av tilläggslån utan
ränta och amortering men var i framtiden uppsägningsbara i händelse av en
hyresutveckling som gjorde återbetalning fastighetsekonomiskt möjlig.
Motiv för och erfarenheterna av denna subvention redovisas bl. a. i
bostadssociala utredningens slutbetänkande (SOU 1945:63 s. 194-223,
477^479).

Bl. a. till följd av inflationen under Koreakrisen i början av 1950-talet var
byggkostnadsstegringen exceptionellt kraftig. Därvid beslöts om provisorisk
subvention i form av särskilda tilläggslån för lägenheter i flerfamiljshus (prop.
1951:217). Propositionen byggde på förslag från 1951 års bostadsutredning.
Föredragande statsrådet delade utredningens uppfattning att åtgärder behövde
vidtas för att hålla hyrorna nere i nybyggda hus. 1 propositionen föreslogs
en avsevärd höjning av tidigare tilläggslånenormer. Bostadsutredningen hade
konstaterat att byggkostnaderna under år 1950 stigit med ca 30-35 96. För att i
stort sett hålla hyresnivån oförändrad föreslog utredningen en subvention om
4 kr./m2 lägenhetsyta. Vad utredningen föreslagit godtogs i propositionen
och sedermera av riksdagen på förslag av statsutskottet (SU 1951:192).
Subventionen beräknades kunna avvecklas under en femårsperiod. Lånen
förräntas och amorteras enligt beslut av 1953 och 1961 års riksdagar. Lånen
avvecklades etappvis. Fullständig avveckling beslöts år 1959.

Förslag om tilläggslån har civilutskottet haft att behandla i november 1977
(CU 1977/78:3), i april 1978 (CU 1977/78:27), i november 1978 (CU
1978/79:ly)och i mars 1979(CU 1978/79:26)samtliga gånger med anledning
av motioner (s). Förslaget om tilläggslån har vid samtliga dessa tillfällen
villkorats av att riksdagen samtidigt beslutade om prisstopp på byggnadsmaterial
resp. skärpt prisövervakning. Utskottets majoritet (c, m, fp) har vid
olika tillfällen avstyrkt yrkandet om prisstopp och bl. a. med hänsyn härtill
inte funnit anledning att tillstyrka förslaget om tilläggslån. Reservanter (s) har

CU 1979/80:3 y

hävdat att prisutvecklingen på byggmaterialområdet varit sådan att ett
prisstopp skulle bromsa de stigande byggkostnaderna samt att förslaget om
ett särskilt tilläggslån av temporär karaktär var ett administrativt enkelt och
lämpligt sätt att öka bostadsbyggandet. Riksdagen har följt utskottsmajoritetens
förslag.

2.6 Bostadsbyggandets omfattning

Tabell 6 Antalet påbörjade lägenheter 1970-1978

År	Påbörjade lägenheter	Därav i småhus	Därav i fler-bostadshus	Andel småhus (96) av samtliga
1970	100 100	30 850	69 250	30,8
1971	104 600	35 700	68 900	34,1
1972	98 500	42 750	55 750	43,4
1973	79 800	43 150	36 650	54,1
1974	81 000	53 450	27 550	66,0
1975	51 400	36 150	15 250	70,3
1976	57 200	42 700	14 500	74,7
1977	54 000	40 250	13 750	74,5
1978	57 200	40 400	16 800	70,6

Källa: SCB. Uppgifterna för åren 1977 och 1978 som hämtats urSCB:s meddelande Bo
1979:3.10 är preliminära.

Enligt SCB:s preliminära uppgifter hade påbörjandet under perioden
januari-september 1979 minskat med 2 96 jämfört med preliminära uppgifter
för motsvarande period 1978.

Tabell 7 Anta! lägenheter med preliminära beslut om ombyggnads/ån 1976-1978

1976 1977 1978 Förändring (%)

mellan

1976-77 1977-78

Ombyggnadslån	16 800	17 600	22 900	6,6	30,1
därav småhus	8 300	9 500	13 000	14,4	36,8
därav flerbostadshus	8 500	8 100	9 900	-4,7	22,2

Källa: BoS.

Bostadsministern beräknade i år i budgetpropositionen igångsättningen
under år 1979 till sammanlagt drygt 60 000 lägenheter. Riktmärket angavs
dock vara att under de närmaste åren öka produktionen till en nivå av ca
65 000 lägenheter per år. Behovet av byggnadskrediter angavs vara en
beslutsnivå för bostadslån motsvarande 58 000 lägenheter och beslut om
byggande utan statligt stöd av 5 000 lägenheter, totalt 63 000.1 finansplanen
redovisades konjunkturinstitutets och SCB:s prognos om ett påbörjande år
1979 av 20 000 lägenheter i flerbostadshus och 42 000 lägenheter i småhus,

CU 1979/89:3 y

sammanlagt 62 000 lägenheter. För vart och ett av åren 1980 och 1981 föreslog
bostadsministern att riksdagen skulle medge att ramar för beslut om
bostadslån fastställs till en våningsyta motsvarande 60 000 lägenheter jämte
vissa lokaler. I motioner föreslogs en igångsättning utöver vad bostadsministern
förordat. Civilutskottets majoritet (s,c,m) ansåg att uttalandena till
regeringsprotokollet beträffande igångsättningen under år 1979 och förslagen
beträffande 1980 och 1981 röjde en passiv inställning till en ökning av
bostadsbyggandet. En anpassningsplanering som hänvisade till bristande
kommunala initiativ tenderade enligt utskottet alltid till att dämpa både
ambitionsnivån och utfallet. Utskottet föreslog, som ett uttryck för ett mera
aktivt statligt intresse, ett uttalande om att bostadsbyggandet borde öka
snabbare och ansåg att en målsättning borde vara att inte endast nå en årlig
igångsättning om 65 000 lägenheter - otillfredsställda grundbehov och
önskad standardstegring borde leda till att målet sattes högre. Reservanter (fp)
föreslog riksdagen att tillstyrka vad i regeringsprotokollet förordats. Motionerna
om ökad igångsättning ansågs av reservanterna inte tjäna något reellt
syfte. Riksdagen följde utskottet.

I sin i augusti 1979 avlämnade anslagsframställning anför bostadsstyrelsen
beträffande förslag till bostadsbyggnadsplan och ramar för år 1980 att
länsbostadsnämnderna vid månadsskiftet maj/juni 1979 bedömt att långivningen
under 1980 skulle omfatta totalt 59 600 lägenheter. I föregående års
anslagsframställning redovisade bostadsstyrelsen vissa beräkningar och
bedömningar av bostadsbyggnadsbehovet. Därvid angavs att det syntes
rimligt att räkna med ett behov av nyproduktion av 60 000-70 000 lägenheter
per år fram till mitten av 1980-talet.

Bostadsmarknadsläget är enligt bostadsstyrelsen ojämnt. 1 en del kommuner
finns överskott på bostäder, i andra råder brist. En stor andel av
landets kommuner bedömer att bostadssökande först efter lång väntetid kan
erhålla bostad. Vid en konjunkturförbättring med ökad sysselsättning och
ökad efterfrågan på bostäder och vid en större avgång i samband med
ökningen av moderniseringsverksamheten finns det stor risk för ökad
bostadsbrist. Bostadsstyrelsen anser därför att bostadsbyggandet snabbt
måste ökas avsevärt utöver nuvarande nivå.

En grundläggande förutsättning för ett ökat bostadsbyggande är enligt
styrelsen att kommunerna tar erforderliga initiativ. Påbörjandet under
innevarande år kan bli beroende av i vilken utsträckning länsarbetsnämnderna
kommer att medge igångsättning under slutet av året med hänsyn till
behovet av sysselsättningsreglerande åtgärder. Bostadsstyrelsen förutsätter
att vid denna prövning begränsningar av igångsättningen så långt som möjligt
undviks i orter med bostadsbrist eller, stor risk härför under den närmaste
tiden.

Förvart och ett av åren 1980,1981 och 1982 bör enligt styrelsen fastställas
en ram som ger utrymme för beslut om bostadslån till företag med 60 000
lägenheter och bör räknas med ett bostadsbyggande utan statliga lån av

CU 1979/80:3 y

samma storlek som under senare år, dvs. ca 5 000 lägenheter. Om denna
totala ramnivå på ca 65 000 lägenheter visar sig otillräcklig, förutsätter
styrelsen att regeringen har bemyndigande att utvidga de av riksdagen
fastställda ramarna. I ramarna skall även ingå en beräknad del för lokaler.

I konjunkturinstitutets (Kl) rapport Konjunkturläget oktober 1979 uppskattas
igångsättningen under 1979 till 57 500 lägenheter dvs. ungefär samma
igångsättning som under år 1978. Påbörjandet av flerbostadshus beräknas öka
med 700 lägenheter till 17 500 medan påbörjandet av småhus beräknas
minska med 300 till 40 000. En förklaring till att påbörjandet 1979 förblir lågt
är enligt Kl att det råder en markant brist på arbetskraft inom byggsektorn.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) utfärdade i juni föreskrifter angående
igångsättningstillstånd. Där sägs att projekt som planerats starta tredje
kvartalet 1979 men försenats inte kan få igångsättningstillstånd under fjärde
kvartalet. Dessa projekt kommer av arbetsmarknadsmässiga skäl inte att få
påbörjas förrän 1980. För år 1980 beräknar Kl att igångsättningen ökar till
60 000 lägenheter varav 20 000 i flerbostadshus. Därvid har en viss överskjutning
från 1979 till 1980 beräknats på grund av AMS föreskrifter. Bostadsinvesteringarna
beräknas totalt sett bli oförändrade mellan 1978 och 1979. För
1980 pekar kalkylerna på en uppgång för bostadsinvesteringarna med totalt
sett 5,5 96 i volym. NybyggnadsinVesteringarna väntas öka med 6,5 96 och
ombyggnadsinvesteringarna med 2 96.

Bostadsstyrelsen har nyligen frågat samtliga länsbostadsnämnder om
omfattningen av långivningen 1979. Därvid har framkommit att igångsättningen
av statligt belånade projekt kan beräknas uppgå till ca 53 000
lägenheter under 1979. Därvid har angivits - enligt AMS föreskrifter - att
vissa projekt som skulle kunnat starta fjärde kvartalet 1979 inte kommer i
gång förrän under år 1980. Ramen för det inte statligt belånade bostadsbyggandet
är 4 500 lägenheter för år 1979. Under år 1978 meddelades lånebeslut så
att ca 56 000 lägenheter kunde sättas i gång.

2.7 Interpellationsdebatt

I en interpellationsdebatt den 5 november 1979 anförde bostadsministern
att nybyggandet ingav oro. Framför allt ansågs det oroande att bostadsbyggandet
i några regioner var så lågt att risken för bostadsbrist där var
påtaglig.

I debatten anförde bostadsministern följande om lämpligheten av att införa
ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt lån.

Därefter har vi vidtagit en rad åtgärder. Så sent som i juli höjde vi
grundbeloppet för flerfamiljshus ytterligare. Vi har alltså vidtagit förändringar
inom befintligt lånesystem och företagit extra höjningar av lånen. Vi
har inte gått in på tekniken med ett ränte- och amorteringsfritt lån, vilket
dessutom såvitt jag förstår bara skulle gälla under en viss tid. Det har också
varit oklart om socialdemokraterna velat rymma detta lån inom låneunder -

CU 1979/89:3 y

laget eller om det skulle gå därutöver. Nu tycks vi ha fått ett besked om att det
skall ligga utanför och alltså täcka överkostnaderna. Tidigare har, såvitt jag
förstår, avsikten varit att minska boendekostnaderna och inte alls att klara av
överkostnadsproblematiken.

När det gäller överkostnaderna vill jag säga att dessa nu inte är värre än vad
de varit tidigare. Vi har höjt låneunderlaget och alltså nivån på de statliga
lånen mer än vad som behövts för att täcka prisökningarna. Därmed har vi
kunnat hålla överkostnaderna någorlunda t schack.

Sedan är det så att vi nu har en större spridning på kostnaderna. Det finns
fortfarande många bostadsföretag som klarar att bygga t. o. m. under
lånetaket, medan andra ligger väsentligt över. Den stående frågan är
naturligtvis: Skall vi lägga oss på en lånenivå som motsvarar de dyraste
projekten? Vilka effekter skulle det få på längre sikt för hyresgästerna när det
gäller byggprisutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen?

Man skall inte göra det enkelt för sig genom att tro att om man bara går in
med extra lån så klarar sig allting. Det kan nämligen få långsiktiga effekter
som gör att det blir dyrare för hyresgästerna.

Så till frågan om det ränte- och amorteringsfria lånet. Som jag sagt tidigare
har vi inom ramen för redan existerande låneregler höjt detta utöver vad som
varit motiverat av prisutvecklingen. Detta får den inverkan att det blir lägre
boendekostnader liksom att också överkostnaderna blir lägre. Såvitt jag
förstår har socialdemokraterna i varje fall tidigare hävdat att om man skall
införa det här ränte- och amorteringsfria lånet så skall man införa också
prisstopp, och då ville man tydligen också ha något slags permanent prisstopp
vilande över byggkostnadsutvecklingen. Jag tycker att detta speglar den oro
som finns när det gäller att kraftigt spä på långivningen och lägga den på den
nivå som motsvaras av de dyraste projekten.

Men vi bör i det här sammanhanget vara medvetna om att många
bostadsföretag klarar av att bygga till det s. k. pantvärdet, alltså utan
överkostnader. Jag tycker därför att man skall var mycket uppmärksam på
detta och inte bidra till att dra upp prisutvecklingen så att alla bostadsprojekt
kommer att ligga på den högre nivån med de nackdelar detta får på längre sikt
och på prisutvecklingen över huvud taget.

Utskottet

I motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4 hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggande
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Motionärerna
hänvisar till sina tidigare framförda förslag med krav på åtgärder för
att motverka en enligt deras mening snabbt stigande prisnivå på byggnadsmaterial.
Tidigare motionsförslag (s) innebär bl. a. att prisstopp, prisövervakning
och skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet m. m.
behövs. Vidare föreslås i den nu behandlade motionen ett likaledes tidigare
framfört förslag om ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån
vid byggande av fierbostadshus. Tidigare framförda förslag om tilläggslån
med nu förordad utformning har villkorats av att beslut även fattats bl. a. om
prisstopp resp. skärpt prisövervakning.

CU 1979/80:3 y

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att olika åtgärder vidtas i syfte
att motverka en stegring av byggpriserna och därmed i sista hand av
boendekostnaderna. De förslag som förs fram i motionen om prisövervakning
på boendeområdet är emellertid av alltför allmän karaktär för att kunna
grunda en riksdagens begäran till regeringen i frågan. Utskottet vill erinra om
att allmänna prisregleringslagen (1956:236) är i kraft t. o. m.den 20 december
1979. Sålunda finns möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att förordna om s. k. prisstopp. Vidare kan föreskrivas att den som
säljer viss vara m. m. inte utan tillstånd får höja sitt pris förrän högst en
månad efter det att anmälan om prishöjningen gjorts hos myndigheten. F. n.
gäller prisstopp inom byggmaterialområdet för köksskåp och garderobsskåp
av trä. För större delen av övriga slag av byggmaterial gäller anmälningsplikt
beträffande prishöjning. I propositionen 1979/80:27 föreslås att tillämpningen
av allmänna prisregleringslagen förlängs ytterligare ett år till den 20
december 1980. Om riksdagen godkänner regeringens förslag finns alltså
möjlighet för regeringen att om så skulle finnas erforderligt vidta olika
prisstabiliserande åtgärder. Någon riksdagens begäran till regeringen enligt
förslaget i motionen 1979/80:4 (s) är sålunda inte erforderligt.

Förslaget i motionen om ett särskilt tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån avstyrks. Förslaget har prövats och avstyrkts av civilutskottet
fem gånger under de senaste två åren. Förslaget om tilläggslån har alltid
villkorats av att beslut fattades om prisstopp resp. prisövervakning. Denna
senare fråga har avstyrkts av utskottets majoritet (m, c, fp) och därmed har
yrkandet om tilläggslån inte krävt ytterligare ställningstaganden från utskottets
sida. Utskottet vill emellertid trots detta nu, liksom vid behandlingen i
utskottet i mars 1979, notera att användningen av temporära tilläggslån för att
påverka boendekostnaderna kan komma i fråga endast under speciella
konjunkturförhållanden eller förhållanden inom bostadssektorn - förhållanden
som inte nu föreligger.

Utskottet vill i sammanhanget anföra följande. Ovan har redogjorts för det
arbete som pågår inom SPK avseende entreprenadpriserna på bostadsmarknaden
samt om det arbete rörande prisövervakning på boendeområdet som
färdigställts inom handelsdepartementet och som publicerats i en departementspromemoria.
Överväganden i frågan pågår i regeringens kansli.

Civilutskottet föreslår mot bakgrund av det ovan anförda att finansutskottet
hemställer att riksdagen avslår motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4.

Stockholm den 15 november 1979

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

CU 1979/80:3 y

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m). Oskar
Lindkvist (s), Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure
Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s),
Sven Eric Åkerfeldt (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp) och Eivor
Nilson (c).

Avvikande mening

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) anser att den del i
utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Enligt utskottets” och slutar
”1979/80:4 (s) yrkandet 4” bort lyda:

Byggpriserna har stigt starkt under de senaste åren. År 1976 var ökningen
12 96,1977 15 % och 1978 19 % i flerbostadshus. Detta i sin tur har medfört
att bostadsbyggandet under de senaste åren kommit att ligga på en alltför låg
nivå. De senaste uppgifterna om igångsättningen för 1979 tyder på att denna
blir lägre än under 1978 då den uppgick till drygt 57 000 lägenheter.
Igångsättningen är alltför låg och motsvarar inte det behov som finns och som
enligt civilutskottets majoritet (s, m, c) borde resultera i en årlig igångsättning
om minst 65 000 lägenheter. I interpellationsdebatt den 5 november 1979
anförde bostadsministern att även hon ansåg nybyggandet i vissa avseenden
oroande, bl. a. var det för lågt i några regioner där risken för bostadsbrist var
påtaglig.

För att dämpa byggprisstegringarna och öka byggandet av flerbostadshus
bör förslag i enlighet med vad som anförts i motionen 1979/80:4 yrkandet 4
genomföras. En aktivare prisövervakning på boendeområdet bör komma till
stånd. Utskottet finner det viktigt att regeringen i budgetpropositionen 1980
lämnar riksdagen en redovisning om hur prisövervakningen på boendeområdet
skall utformas och organiseras. Speciellt angeläget är det enligt
utskottets mening att förslag kommer fram som gör det möjligt att studera
entreprenadprisutvecklingen på boendeområdet. Den utredning om entreprenadpriserna
som statens pris- och kartellnämnd i samarbete med bostadsstyrelsen
utför och som starkt försenats bör nu snabbt färdigställas och kan
tillsammans med det arbete om prisövervakning på boendeområdet som
gjorts inom handelsdepartementet bilda utgångspunkt för regeringens ställningstagande
i frågan. Därvid intar frågan om entreprenadpriskontroll på
boendeområdet en framskjuten plats. Enligt utskottets mening är det av
största vikt att SPK tilldelas ökade resurser för ändamålet. Finansutskottet
bör sålunda föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna att
ett prisstopp på byggområdet bör införas, att en skärpt prisövervakning och
entreprenadpriskontroll genomförs samt att förslag snabbt lämnas om hur
dessa frågor skall organiseras.

Vad gäller motionsförslaget om de särskilda tidsbegränsade tilläggslånen

CU 1979/80:3 y

för flerbostadshus vill utskottet anföra följande. Ovan har lämnats uppgifter
om byggprisstegringen och igångsättningen av bostadsbyggandet under de
senaste åren. En bred enighet råder om att igångsättningen är för låg. Enligt
utskottets mening skulle igångsättningen öka om de ekonomiska förutsättningarna
förbättrades. Om de i motionen föreslagna tilläggslånen infördes
skulle resultatet bli en snabb ökad igångsättning, något som tydligen anses
önskvärt även från regeringens sida, även om man från detta håll fortfarande
intar en passiv hållning i frågan och hänvisar till bristande kommunala
initiativ. Förslaget om tidsbegränsat tilläggslån tillstyrks alltså under förutsättning
att beslut enligt vad utskottet anfört ovan fattas om att införa
prisstopp resp. skärpt prisövervakning på boendeområdet. Även detta bör
finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna.

GOTA B 62926 Stockholm 1979