yttr 1979/80 cu1y y (Yttrande 1979/80:cu1y)

CU 1979/80: ly

Civilutskottets yttrande
1979/80:ly

med anledning av propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden
såvitt avser bostadsbyggandets finansiering, m.m.,
jämte motioner

Till finansutskottet

1 Finansutskottets begäran om yttrande

Finansutskottet har den 19 april 1979 berett civilutskottet tillfälle att
avge yttrande över
dels propositionen 1978/79: 165 (ekonomidepartementet) om den svenska
kapitalmarknaden i vad avser avsnittet Bostadssektorns finansiering,
dels de motioner som kunde komma att väckas rörande ifrågavarande
avsnitt.

Under hand har angetts att till angivet avsnitt i propositionen knyter an
de till finansutskottet hänvisade motionerna
1978/79:2527 av Gösta Bohman m.fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga,
hemställs att riksdagen beslutar

3. att avslå vad i propositionen föreslagits om borttagande av nu gällande
regler att 10 % av bostadsfinansieringsinstitutens upplåning får avse
icke prioriterad upplåning och ersättandet av detta system med två obligationsserier,

4. att hos regeringen hemställa om tillsättandet av en utredning med
uppgift att utarbeta förslag till åtgärder ägnade att underlätta finansieringen
vid köp av äldre villafastigheter,

1978179:2528 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga,
föreslås att riksdagen beslutar

4. att hos regeringen hemställa om förslag till bostadsbank i enlighet
med motionen,

1979180:24 av Kjell-Olof Feldt m.fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs
att riksdagen beslutar att

2. ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av
statlig totalfinansiering samt om finansieringen av bostäder som byggs utan
statliga lån.

2 Vissa till civilutskottet hänvisade förslag, m. m.

1 propositionen 1978/79:209 om ändring i bostadsbeskattningen, m. m.,
föreslås riksdagen bl. a. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i
fråga om bostadslån till pantvärdelokaler.

1 Riksdagen 1979/80. 19 sami. Yttr. nr I

CU 1979/80: ly

Med anledning av propositionen 1978/79: 209 har väckts bl. a. motionerna 1978/79:2697

av Lars Werner m.fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga,
föreslås att riksdagen avslår propositionen 1978/79:209,

1979/80:36 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs
att riksdagen

1. avslår propositionen 1978/79:209.

De två sistnämnda motionsförslagen innefattar sålunda yrkanden om
avslag på propositionen även i vad den rör bostadslån till pantvärdelokaler.

Vidare har till civilutskottet hänvisats de under allmänna motionstiden
år 1979 väckta motionerna

1978/79:396 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, föreslås
10. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslag snarast bör läggas fram till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet
och dess följdinvesteringar genom enhetslån från en statlig

bostads- och samhällsbyggnadsbank

(motionsyrkandet i övrigt behandlat i betänkandet CU 1978/79: 26),
1978/79:488 av Maj-Lis Landberg (s) och Per Olof Håkansson (s) vari,
såvitt nu är i fråga, hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande finansieringsformerna för bostadsbyggandet
m. m. i enlighet med vad som anges i motionen,

1978/79:788 av Olof Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att lån för enskilt finansierat byggande inte skall prioriteras på lånemarknaden,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statlig totalfinansiering av bostäder och bostadskomplement,

1978/79:790 av Per Olof Strindberg m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att sådana åtgärder vidtas att kreditinstitutens
möjligheter att bevilja lån i äldre småhus vidgas när förvärv av sådan
fastighet kombineras med omfattande energibesparande renovering,
1978/79:1570 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari, med hänvisning till motiveringen
i motionen 1978/79: 1108 avsnittet ”Socialpolitik”, hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag, syftande till att samma möjligheter
till statliga bostadslån införs för ålderdomshem som för bostadshotell,
servicehus och liknande boendeformer, avsedda för pensionärer och handikappade,

1978/79:2081 av Pär Granstedt (c) och Ivar Nordberg (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av bostadsfinansieringsförordningen
att sjukplatser, integrerade i äldrevårdsanläggningar för

CU 1979/80: ly

vilka bostadslån utgår, jämställs med övriga komplementlokaler när det
gäller möjligheten till bostadslån,

1978/79:2099 (i tidigare inte behandlad del) av Per Stjernström (c) vari
hemställs att riksdagen begär hos regeringen att bostadslånereglerna förändras
i enlighet med vad som anförts i motionen om prioritering av vissa
krediter.

Svenska bankföreningen har i skrivelse den 22 oktober 1979 till civilutskottet
fört fram synpunkter på förslagen i kapitalmarknadspropositionen
såvitt avser bostadsfinansieringen. Civilutskottet har även tagit del av
synpunkter som framförts till finansutskottet i skrivelser den 29 oktober
1979 från Sveriges villaägareförbund och den 1 november 1979 från Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa.

3 Överlämnande av förslag till finansutskottets fortsatta beredning

Civilutskottet har, efter samråd under hand med företrädare för finansutskottet,
beslutat överlämna de under 2 ovan angivna förslagen till finansutskottet
för fortsatt beredning. Förslagen faller i och för sig inom civilutskottets
ansvarsområde. Den nära anknytningen till förslagen i propositionen
1978/79: 165 har dock ansetts motivera en sammanhållen behandling.
Utskottet yttrar sig nedan även över de sålunda överlämnade förslagen.

4 Utskottets yttrande

4.1 Den reala och finansiella utvecklingen

1 kapitalmarknadspropositionen (s. 84) anför föredragande statsrådet att
han delar kapitalmarknadsutredningens och långtidsutredningens slutsatser
att bostadssektorns finansieringsanspråk under de närmaste åren kommer
att fä ökad betydelse. Det förutses en mindre ökning av bostadssektorns
lånebehov - en ökning som emellertid inte antas ha en sådan omfattning
att den skall behöva förorsaka några betydande svårigheter på kreditmarknaden.

När det gäller nybyggnad har långtidsutredningen räknat med i genomsnitt
63 000 nya bostäder per år under perioden 1978- 1983. I årets budgetproposition
(prop. 1978/79: 100 bilaga 16) beräknar bostadsministern (s.
125) igångsättningen under år 1979 till sammanlagt drygt 60000 lägenheter.
Riktmärket anges dock (s. 117) vara att under de närmaste åren öka
årsproduktionen till en nivå av ca 65000 lägenheter. Riksdagen (CU 1978/
79: 26 s. 43-44) gav som sin mening regeringen till känna att denna i sina
samlade åtgärder på skilda sektorer skall utgå från att bostadsbyggandet
bör öka snabbare. Målet angavs vara att inte endast nå en årlig igångsättning
om 65 000 lägenheter — otillfredsställda grundbehov och önskvärd
standardstegring bör leda till att målet sätts högre. För 1979 har ingen

CU 1979/80: ly

nybyggnadsram fastställts. Riksdagen har bemyndigat regeringen att anpassa
det statligt belånade bostadsbyggandets omfattning "med hänsyn till
uppkommande behov”.

De av bostadsministern i budgetpropositionen redovisade beräkningarna
av behovet av byggnadskrediter under år 1979 utgick från att bostadslån
för ombyggnad kan lämnas för 25 000 lägenheter. Härtill kommer om- och
tillbyggnad utan statligt stöd. Utskottet noterade (CU 1978/79: 26 s. 45) att
det inom utskottet inte fanns några delade meningar om att ombyggnadstakten
bör höjas ytterligare.

Civilutskottet konstaterar med hänvisning till det anförda att bostadsbyggandet
ansetts böra öka till en volym som är högre än de i kapitalmark -nadspropositionen godtagna utgångspunkterna. En fortsatt om än något
dämpad standardutveckling liksom den snabba utvecklingen av entreprenadpriserna
förstärker de planeringsmässiga kraven på låneutrymme. Utskottet
noterar i detta sammanhang att byggnadsprisindex - rensad — för
kvalitetsändringar för flerbostadshus under år 1978 stigit kraftigt och snabbare
än konsumentpriserna. Priserna per kvm våningsyta i dessa hus,
sålunda inklusive kvalitetsökning, har stigit med närmare 20 % från 1977
till 1978. Även om kapacitetsbrister kan hålla tillbaka en sådan utveckling
har utskottet inte övertygats om riktigheten i redovisade utgångspunkter
för bedömningen av att lånebehovet inte kommer att förorsaka några
betydande svårigheter på kreditmarknaden. Civilutskottet har förutsatt att
bedömningens riktighet prövas ytterligare vid finansutskottets beredning
av ärendet.

4.2 Totalfinansiering

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att det nuvarande finansieringssystemet
på bostadsmarknaden bibehålls och efter hand jämkas i den
mån det blir nödvändigt. Därmed tas ställning mot en övergång till ståtlig
totalfinansiering. Häremot ställs förslag i de under allmänna motionstiden
väckta och till civilutskottet hänvisade motionerna 1978/79: 396 (vpk) yrkandet
10 i motsvarande del, 2528 (vpk) yrkandet 4 och 788 (s) yrkandet 21
likaledes i motsvarande del. De förstnämnda förslagen (vpk) innebär att
riksdagen bör begära förslag snarast till en statlig totalfinansiering genom
en bostadsbank. Det sistnämnda förslaget (s) innebär att riksdagen skall ge
regeringen till känna vissa principuttalanden om statlig totalfinansiering -vari dock lämnas öppet frågorna om de institutionella formerna. Mot
propositionsförslaget ställs vidare den till finansutskottet hänvisade motionen
1979/80: 24 (s) i vars yrkande 2 ingår ett krav att riksdagen gör ett
uttalande i fråga om behovet av statlig totalfinansiering. I motiveringen
hänvisas till den ovan nämnda motionen 1978/79:788.

I propositionen (s. 89-90) redovisas endast kortfattat de överväganden
som lett föredragande statsrådet till slutsatsen att det nuvarande systemet
för bostadsfinansieringen bör bibehållas.

CU 1979/80: ly

En utgångspunkt är att den långfristiga finansieringen inte på länge vållat
problem, att byggnadskreditgivningen efter svårigheter år 1977 åter fungerar
relativt väl och att det finns anledning räkna med en ytterligare förbättring
under kommande år. Ett sålunda väl fungerande befintligt finansieringssystem
skulle innebära att det tyngsta argumentet för en statlig
totalfinansiering bortfallit.

En andra utgångspunkt är att de administrativa vinsterna med en statlig
totalfinansiering inte anses vara så stora att de - vägda mot kostnaderna
för att införa en sådan - motiverar en övergång.

Enighet torde råda om att bostadsfinansieringssystemet bör fungera så
att ett i reala termer planerat bostadsbyggande skall kunna genomföras
utan störningar som beror på brister i detta system. Detta innebär i första
hand att ett godtaget bostadsprojekt inte skall försenas på grund av att
byggnadskredit inte kan ställas till förfogande. Även om det nuvarande
systemet fungerar relativt väl i en situation med låga anspråk och tillräckliga
finansieringsmöjligheter i bankerna har utskottet inte övertygats om
att förhållandet blir likartat eller bättre under andra förutsättningar med
större påfrestningar på systemet. I detta sammanhang har bortsetts från de
svårigheter som oavsett system är förenade med överkostnaderna. Tanken
på en integrerad finansiering kan därför enligt utskottets mening nu inte
avvisas på här angivna skäl.

Det andra i propositionen redovisade motivet för att bibehålla det nuvarande
finansieringssystemet är, som nämnts, att de administrativa vinsterna
vid övergång till totalfinansiering skulle vara för små för att väga upp
olägenheterna. I denna del hänvisas i propositionen endast till kapitalmarknadsutredningens
överväganden. Enligt civilutskottets mening är utredningens
analys av de administrativa huvudformerna för integrerad och
fullständig finansiering inte fullföljd så långt att denna slutsats kan godtas.
Tanken på en totalfinansiering kan därför inte heller avvisas på angivna
skäl.

Utskottet kan sålunda inte förorda ett riksdagens direkta beslut som
innebär att det nuvarande finansieringssystemet på bostadsmarknaden
skall bibehållas. Fördelarna med en integrerad och samordnad finansiering
är enligt civilutskottets mening belagda.

Civilutskottet förordar i stället att finansutskottet hos regeringen begär
en ytterligare konkretisering av de administrativa och organisatoriska
övervägandena i syfte att nå fram till en alternativ lösning med totalfinansiering
av bostadsbyggandet. Något uttalande som binder de institutionella
formerna från riksdagens sida är inte nu påkallat.

4.3 Förändringar inom nuvarande finansieringssystem

4.3.1 Enskilt finansierade bostäder

Propositionens utgångspunkter när det gäller det realt planerade byggandets
ställning innebär enligt regeringsprotokollet (s. 92 n) att såväl statligt

CU 1979/80:ly

som privat finansierad nyproduktion av bostäder skall säkerställas genom
prioriterad upplåning. 1 fråga om ombyggnad görs i denna del inga uttalanden.
Detta uttalande möter invändning genom motionen 1978/79: 788 (s)
yrkandet 20 a med dess förslag att det enskilt finansierade bostadsbyggandet
inte skall finansieras med prioriterade lån.

Uttalandet i propositionen motiveras med att den enskilt finansierade
bostadsproduktionen används i den ekonomiska politiken för att påverka
arbetskraftsefterfrågan och därmed sysselsättningen. Motionsförslaget
hänvisar å sin sida dels till att det enskilt finansierade byggandet faller
utanför den bostadspolitiska prövningen, dels till behovet av att i första
hand säkra krediter för det socialt nödvändiga bostadsbyggandet.

Enligt civilutskottets mening är också det enskilt finansierade bostadsbyggandet,
främst av småhus, viktigt även från bostadspolitisk synpunkt.
Detta byggande avlöser utan subventionskrav anspråk på eljest subventionskrävande
statslån. Det kan tillgodose de boendes önskemål och bidra
till en önskvärd utveckling. Det motverkar inte de allmänt omfattade
bostadspolitiska ambitionerna. Avsikten är (prop. s. 92 n-93 ö) att det
maximala beloppet för bottenlån inte skall höjas snabbare än lånetaket för
statliga bostadslån. Civilutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker
regeringsförslaget i denna del och därmed avstyrker motionen 1978/79: 788
(s) yrkandet 20 a.

4.3.2 Bostadskomplement och följdinvesteringar

1 motionen 1978/79: 396 (vpk) yrkandet 10 (delvis) föreslås att riksdagen
begär förslag om en statlig - och därmed prioriterad - totalfinansiering av
även bostadsbyggandets följdinvesteringar. Yrkandet har inte fått någon
specifik motivering i motionen. Vidare föreslås i motionen 1978/79: 788 (s)
yrkandet 21 (delvis) en statligt garanterad finansiering - sålunda en prioritering
- även av byggandet av bostadskomplement.

Kraven som sådana på en god total bostadsmiljö för boende i skilda
typer av bostadsområden har inte mött invändning från något håll. När det
gäller frågan om att på bostadskreditmarknaden prioritera följdinvesteringar
måste emellertid ytterligare krav ställas på en konkretisering av
anspråken. Det finns nu inte förutsättningar för att i en samlad lånemarknad
prioritera samtliga följdinvesteringar. Motionen 1978/79:3% (vpk)
yrkandet 10 bör därför avstyrkas såvitt nu är i fråga.

När det gäller bostadskomplement får konkretiserade anspråk behandlas
inom lånesystemets ram. Sådana frågor berörs nedan. Det anförda leder
civilutskottet till att föreslå finansutskottet att avstyrka även motionen
1978/79: 788 (s) yrkandet 21 i här behandlad del.

En specifik aspekt på finansieringen av vissa bostadskomplement vid
ombyggnad av bostäder tas upp i motionen 1978/79: 488 (s) yrkandet 3. Där
föreslås ett uttalande av innebörd att en ökande förnyelse av den befintliga
bostadsbebyggelsen ställer nya krav på en statlig finansiering, krav som
bör tillgodoses.

CU 1979/80: ly

Den sedermera tillkallade utredningen om stadsförnyelse (Bo 1979:04,
direktiv 1979: 127) har till huvuduppgift att se över de regler som påverkar
verksamheten med förnyelse av bebyggelsemiljön — såväl de regler som i
tekniskt och ekonomiskt hänseende styr förnyelsen som de regler som
avser beslutsprocessen och olika parters medverkan i denna. Bland aktuella
uppgifter ingår också de finansieringsvillkor som gäller. I direktiven
anförs bl. a. att det är viktigt att uppmärksamma att ombyggnad och
sanering i många fall kan och bör leda till att en byggnad utnyttjas både för
bostäder och andra ändamål.

Motionsförslagets syfte torde täckas av och får prövas i det angivna
utredningsarbetet. Det får därmed anses vara så långt som möjligt tillgodosett.
Finansutskottet bör därför avstyrka motionen 1978/79:488 (s) yrkandet
3.

4.3.3 Lokaler som nu endast räknas in i pantvärdet

Regeringen har i propositionen 1978/79: 209 om ändring i bostadsbeskattningen,
mm., bl.a. föreslagit riksdagen att godkänna vad i regeringsprotokollet
förordats i fråga om bostadslån till pantvärdelokaler. Där anförs
(s. 32) att i låneunderlaget vid såväl ny- som ombyggnad skall få ingå
även de lokaler som nu endast kan räknas in i pantvärdet liksom inte
belåningsbara lokaler om dessa är av ringa omfattning eller eljest särskilda
skäl föreligger. Förslagen i motionerna 1978/79: 2697 (vpk) och 1979/80: 36
(s) om avslag på propositionen omfattar även det här upptagna yrkandet.

En allmän förutsättning för att lokaler skall fä räknas in i låneunderlaget
har varit att de har till ändamål att förse de boende inom ett bostadsområde
med varor och tjänster - ett klart behov har krävts. Enbart i pantvärdet
räknas f. n. in lokaler som är till påtaglig nytta för i huvudsak de boende
inom området och som fyller ett normalt servicebehov. Icke belåningsbara
är lokaler som betjänar ett betydligt större område. Som exempel kan
anges teatrar, biografer, hotell, större simhallar, kontor och industrier,
sjukvårdsinrättningar för sluten och halvöppen vård och större kommersiella
lokaler.

Civilutskottet har ingen erinran mot det ovan nämnda förslaget i propositionen
1978/79: 209. Det bör med avstyrkan av motionsförslagen i motsvarande
del tillstyrkas av finansutskottet. Vad som anförts i regeringsprotokollet
om belåning i vissa undantagsfall av eljest inte belåningsbara
lokaler innebär ingen ändring av vad som redan gäller.

4.3.4 Vårdinstitutionen för äldre m. fl.

I årets budgetproposition (prop. 1978/79: 100 bilaga 16 s. 134- 135) konstateras
att det finns en väl etablerad ansvarsfördelning mellan staten,
landstingskommunerna och kommunerna inom äldreomsorgerna och att
denna ansvarsfördelning inte har ifrågasatts. Bostadsministern anser att det
inte finns några skäl att förändra den. Hon anför i anslutning därtill att det

CU 1979/80:ly

inte heller finns anledning att överväga att mera generellt vidga bostadslånesystemets
tillämpningsområde till att omfatta delar av långtidsvården
- något som även kreditpolitiska överväganden anses tala emot.

I motionen 1978/79:2081 (c, s) föreslås att riksdagen begär en sådan
ändring av bostadsfinansieringsförordningen "att sjukplatser, integrerade i
äldrevårdsanläggningar för vilka bostadslån utgår, jämställs med övriga
komplementlokaler när det gäller möjligheten till bostadslån”. I motionstexten
hänvisas till kreditsvårigheter när långvårdsavdelningar skall integreras
i bostadsprojekt. Syftet torde inte vara att påkalla sådana lån som
kan förenas med räntebidrag.

Inte heller civilutskottet anser det finnas skäl att principiellt överföra
finansieringen av sjukvårdslokaler som långvårdsavdelningar eller sjukhem
till bostadssektorn. Möjlighet finns redan nu att med bostadslån
finansiera sjukrum eller läkarmottagning för den som bor t. ex. i ett servicehus.

Om det emellertid gäller att i enstaka fall underlätta finansieringen av
lokaler, där en integration i bostäderna är önskvärd, kan det kanske vara
befogat att en undantagsmöjlighet öppnas på likartat sätt som i fråga om
integrerade skollokaler. Utan att ta ställning i den bakomliggande lämpligheten
av integrerade anläggningar, något som närmast skulle falla under
socialutskottets prövning, har civilutskottet förutsatt att den genom motionen
väckta frågan tas upp i äldrevårdsberedningens arbete. Skulle ändringar
anses befogade i regeringens prövning får därav påkallade förslag föreläggas
riksdagen. Något uttalande från riksdagens sida är nu inte lämpligt.
Finansutskottet bör därför avstyrka motionen 1978/79: 2081 (c, s).

Vidare föreslås i motionen 1978/79: 1570 (m), med hänvisning till motiv i
motionen 1978/79:1108, att riksdagen begär förslag som syftar till att
samma möjligheter till statliga bostadslån införs för ålderdomshem som för
bostadshotell, servicehus och liknande boendeformer avsedda för äldre
och handikappade. Yrkandet innefattar sålunda krav såväl på prioritering
av dessa krediter på bostadsmarknaden som på räntebidragsmöjligheter.

1 den till socialutskottet hänvisade propositionen 1979/80: I om samhällets
socialtjänst m.m. föreslås bl. a. (s. 286) att begreppet servicehus
används även för ålderdomshem. Bl. a. har därvid förutsatts en strävan att
successivt övergå från helinackordering till ett boende med mer individuellt
anpassad service. I anslutning därtill anmäls socialutredningens förslag
att alla kostnader för att bygga servicehus, inberäknat de nuvarande ålderdomshemmen,
skall kunna finansieras med hjälp av statliga lån. Frågan
anges komma att ytterligare övervägas inom regeringskansliet. Med hänsyn
därtill är det enligt civilutskottets mening inte lämpligt att nu föregripa
dessa överväganden. Förslaget i motionen 1978/79: 1570 (m) bör därför
avstyrkas.

CU 1979/80: ly

4.3.5 Förvärv av äldre småhus

I det till propositionen 1978/79: 165 fogade regeringsprotokollet (s. 93 —
94) anmäler föredraganden frågan om finansiering av förvärv av äldre
småhus och anför att det inte är en lämplig lösning att generellt öka
möjligheterna till lån för sådana, nu oprioriterade, förvärvslån — vare sig
genom att vidga utrymmet för sådana lån i bostadsinstituten eller på något
annat sätt. Skälen för denna ståndpunkt är - förutom de mer övergripande
effekterna på kapitalmarknaden m. m. - att sådana ökade lånemöjligheter
skulle inverka prishöjande och sålunda motverka sitt syfte. Det finns
däremot, enligt föredraganden, anledning att i anslutning till bostadsrättsutredningens
arbete pröva frågan om behovsprövade lån även till förvärv
av äldre småhus. De närmare riktlinjerna skall prövas i utredningsarbetet
och i bostadsministerns överväganden i anslutning därtill.

Motionen 1978/79: 2527 (m) yrkandet 4 innehåller förslaget att riksdagen
begär en utredning om åtgärder som underlättar finansieringen vid köp av
äldre villafastigheter. Motionärerna anför att de är utomordentligt tveksamma
mot en ordning med behovsprövade lån. En särskild utredning bör i
stället studera bl. a. hur man genom en lämplig anpassning av amorteringsreglerna
skall kunna förbättra refinansieringsreglerna utan att småhuspriserna
stiger.

Bostadslån för förvärv av hus kan nu utgå endast om huset uppförts med
stöd av sådant lån och då endast till kommun, allmännyttigt bostadsföretag
eller vissa bostadsrättsföreningar.

I låneunderlaget vid ombyggnad av flerfamiljshus får i vissa fall ingå,
förutom ombyggnadskostnaderna, ett ingångsvärde för ombyggnadsfastigheten
- högst 40% av godkänd ombyggnadskostnad. Då detta system
infördes (CU 1975/76: 22 s. 35-36) föreslogs i motioner, (c) resp. (m), ett
motsvarande system även för småhus. Utskottet avstyrkte förslaget med
hänvisning till att det skulle ställa stora anspråk på den prioriterade sektorn
och öka kostnaderna för räntebidrag. Riksdagen följde utskottet.

I det nyssnämnda betänkandet anförde civilutskottet enhälligt att - om
önskemålet är att öka möjligheterna för personer i vissa inkomstlägen att
köpa och bygga om småhus — det fanns möjlighet att överväga mer riktade
stödformer utan en bred spridning av vissa negativa effekter till hela
sektorn som sådan.

Vid ombyggnad av småhus får — om underliggande kredit för ombyggnadskostnaden
inte kan erhållas — bostadslånet fördjupas. Därutöver finns
särskilda regler om fördjupning vid ombyggnad av egna hem i vissa områden.
Denna möjlighet är liksom ingångsvärdet maximerad så att lånet totalt
inte får överstiga 140% av låneunderlaget för ombyggnaden.

Ett allmänt krav på att öka finansieringsmöjligheterna vid överlåtelser
av småhus är enligt utskottets mening en fråga vars tyngdpunkt ligger på
kapitalmarknadssektorn. Bostadslångivningen och vad därtill anknyter har
hittills riktat intresset mot krediter som syftar till att öka och förbättra

CU 1979/80:ly

bostadsbeståndet. Möjligheterna att frigöra uppkommet eget kapital vid
försäljningar av småhus och bostadsrätter har endast undantagsvis aktualiserats
som en bostadspolitisk fråga. Civilutskottet har inte funnit anledning
att nu gå ifrån denna principiella ansvarsfördelning. Utskottets ovan refererade
bedömningar av kreditmöjligheterna vid försäljning som följs av
upprustning är dock fortfarande gällande — endast ett riktat stöd har
ansetts kunna övervägas. Civilutskottet har från sina utgångspunkter sålunda
den meningen att förslaget i motionen 1978/79:2527 (m) yrkandet 4
bör avstyrkas. Detta innebär en anslutning, från samma utgångspunkter,
till uttalandet i propositionen att det inte är en lämplig lösning att generellt
öka möjligheterna att få nu oprioriterade förvärvslån. Anmälan av regeringens
avsikter när det gäller avsedda utredningar bör inte föranleda något
riksdagens uttalande.

Ett mer begränsat krav på ökade möjligheter till förvärvskrediter när
förvärvet följs av genomgripande ombyggnad har en mer direkt anknytning
till det bostadspolitiska fältet. Som ovan angetts har sådana frågeställningar
tidigare diskuterats och reformer även genomförts när det gäller flerbostadshus.
Denna specifika fråga aktualiseras nu genom motionerna 1978/
79:790 (m) och 2099 (c) i tidigare inte behandlad del. Dessa förslag syftar
till att underlätta finansieringen av köp som följs av väsentlig upprustning.
Den förstnämnda motionen (m) går ut på att kreditinstitutens möjligheter
att ge förvärvslån skall ökas när förvärvet kombineras med omfattande
energisparande renovering. Den senare motionen (c) tar sikte på att öka
möjligheterna till räntebidragsberättigande kredit så att sådan kredit vid
upprustning omfattar även förvärvskostnaden. Detta innebär ett krav på
att förvärvskrediten prioriteras.

Med hänsyn emellertid till att de aviserade övervägandena får anses
täcka även de sålunda aktualiserade förslagen, bör några åtgärder enligt
motionsyrkandena inte påkallas av riksdagen. Förslagen i motionerna
1978/79: 790 (m) och 2099 (c) såvitt nu är i fråga bör därför enligt civilutskottets
mening avstyrkas.

4.3.6 Bostadsinstitutens finansieringsmöjligheter m. m.

Bostadsinstitutens finansieringsmöjligheter styrs av den gällande kreditpolitiska
lagstiftningen. Institutens nyutlåning styrs genom riksbankens
rekommendation att denna till 90 % skall avse prioriterade objekt medan
återstoden får avse t. ex. förvärvskrediter, om- och tillbyggnad utan statliga
lån samt inte statsbelånade affärs- och kontorshus. Regeringen föreslår
nu att riksdagen godkänner en ordning enligt vilken bostadsinstituten ger
ut olika obligationsserier, en likviditetsgrundande för att finansiera
prioriterade ändamål och en inte likviditetsgrundande för den oprioriterade
utlåningen. Obligationerna för oprioriterade krediter skall vara föremål för
emissionskontroll.

Innebörden i regeringens förslag är att bättre kunna anpassa krediter för

CU 1979/80:ly

oprioriterade ändamål med hänsyn till kreditmarknadsläget, medan denna
kreditvolym sett över en längre tidsperiod bör kunna vara av ungefär
samma omfattning som i nuvarande system.

Härmed ställs förslaget i motionen 1978/79:2527 (m) yrkandet 3 enligt
vilket riksdagen bör avslå regeringens förslag.

Enligt civilutskottets mening är, utifrån de synpunkter som utskottet har
att företräda, förslaget i propositionen välmotiverat. Frågorna om gränsdragningen
mellan vad som skall vara prioriterade resp. oprioriterade
ändamål har ovan behandlats. Omfattningen av de oprioriterade krediterna
vid skilda tillfällen måste kunna anpassas till kreditmarknadsläget. Förslaget
i propositionen syftar till att göra detta möjligt utan att, sett över en
längre period, åstadkomma någon principiell minskning av dessa krediters
omfattning. Civilutskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del och sålunda avstyrker motionen 1978/79: 2527
(m) yrkandet 3.

4.3.7 Amorteringstiden för bottenlån

Regeringens förslag är att riksdagen godkänner uttalandet att bostadsinstitutens
utlåningsvillkor ändras så att amorteringstiden dels förkortas
enligt kapitalmarknadsutredningens förslag när det gäller nybyggnad och
vissa ombyggnader, dels i vissa fall något förlängs i fråga om genomgripande
ombyggnad till nybyggnadsstandard. Förslaget har inte mött invändningar
i motioner.

Civilutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Stockholm den 8 november 1979

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s). Lars Henrikson (s). Knut Billing (m), Maj-Lis Landberg
(s), Bertil Danielsson (m). Birgitta Dahl (s). Sven Eric Åkerfeldt (c),
Magnus Persson (s). Bertil Dahlén (fp). Per Olof Håkansson (s), Eivor
Nilson (c) och Kerstin Ekman (fp).

CU 1979/80:ly

Avvikande meningar

1 Totalfinansiering (4.2)

Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m). Bertil Dahlén
(fp) och Kerstin Ekman (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 4 börjar ”1 propositionen” och på s. 5 slutar ”nu påkallat” bort lyda:

Enligt utskottets mening har det nuvarande finansieringssystemet fungerat
tillfredsställande. Uppgörelsen med bankerna om byggnadskreditiven
för innevarande år blev t. ex. klar på ett mycket tidigt stadium. Det finns
f. n. ingen anledning att tro att systemet inte skulle fungera i framtiden.
Mot den bakgrunden bör man f. n. inte överväga en totalfinansiering. Om
det mot förmodan skulle finnas anledning att utreda förekomsten av administrativa
problem i samband med den långfristiga finansieringen bör det
enligt civilutskottets mening ankomma på delegationen för bostadsfinansiering
att göra dessa överväganden.

Utskottet förordar sålunda att finansutskottet tillstyrker ett godkännande
av vad i regeringsprotokollet förordats i denna del och därmed avstyrker
de här behandlade motionsförslagen.

2 Enskilt finansierade bostäder (4.3.1)

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Magnus Persson och Per Olof Håkansson (alla s) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”Enligt civilutskottets”
och slutar ”yrkandet 20 a” bort lyda:

Kreditprioriteringens grundläggande syfte är att av otillräckliga totala
resurser säkra finansieringen av de för samhällsutvecklingen oundgängliga
byggnadsprojekten. En fortsatt prioritering av enskilt finansierade bostäder
främjar ett bostadsbyggande som är avsett att tillgodose höga anspråk
från en betalningsstark grupp och som inte styrs av bostadssociala överväganden.
Det i propositionen anförda argumentet att man genom en fortsatt
prioritering vill säkra efterfrågan på arbetskraft saknar anknytning till
nuvarande situation på byggarbetsmarknaden.

3 Bostadskomplement och följdinvesteringar (4.3.2)

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Magnus Persson och Per Olof Håkansson (alla s) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”När det” och slutar
”behandlad del” bort lyda:

När det gäller bostadskomplementen bör gränsen mellan det prioriterade
och oprioriterade området bestämmas med utgångspunkt i bostadssociala

CU 1979/80:ly

värderingar. Inom den statsbelånade eller eljest prioriterade sektorn bör
falla samtliga de bostadskomplement som krävs för en fullvärdig boendemiljö.
Finansutskottet bör därför tillstyrka motionen 1978/79:788 (s) yrkandet
21 i här behandlad del.

4 Förvärv av äldre småhus (4.3.5)

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Bertil Danielsson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”Bostadslån för”
och på s. 10 slutar ”riksdagens uttalande” bort lyda:

Civilutskottet ansluter sig till de redovisade bedömningarna och förordar
att finansutskottet tillstyrker motionen 1978/79: 2527 (m) yrkandet 4.

dels den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Med hänsyn”
och slutar ”mening avstyrkas” bort lyda:

Den enligt ovan förordade utredningen bör även studera möjligheterna
att underlätta finansieringen av köp som följs av väsentlig upprustning i
enlighet med vad som anförts i motionerna 1978/79: 790 (m) och 2099 (c) i
nu behandlad del. Civilutskottet förordar att finansutskottet med anledning
av dessa motioner föreslår riksdagen att som sin mening ge regeringen
detta till känna.

5 Bostadsinstitutens finansieringsmöjligheter m. m. (4.3.6)

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Bertil Danielsson (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Innebörden i” och slutar
”yrkandet 3” bort lyda:

Flera av remissinstanserna, däribland Bankföreningen och Näringslivets
byggnad sdelegation har menat att en sådan ordning endast kan accepteras
under förutsättning att de oprioriterade obligationerna får emitteras utan
emissionskontroll och med fri räntebildning.

Man bör utgå från en sådan inriktning av kreditpolitiken att kapitalmarknadsregleringarna
successivt kan avskaffas. Så länge emissionskontrollen
består är det emellertid inte rimligt att just oprioriterade bostadsobligationer
skulle undantas från denna. De låneobjekt det här är frågan om -bl. a. belåning av fastigheter i samband med överlåtelser, om- och tillbyggnader
utan statliga lån — torde höra till de minst räntekänsliga på lånemarknaden
till följd av gällande skatteregler. Frihet från ränte- och emissionskontroll
inom denna sektor skulle möjliggöra en sådan räntesättning
att betydande belopp kan undandras marknaden för industriobligationer.
Det är inte på denna sektor en lättnad av emissionskontrollen bör påbörjas.

Mot denna bakgrund ställer sig civilutskottet tveksamt till en avveckling
av det nuvarande systemet, som åtminstone ger vissa garantier i vad avser

CU 1979/80:ly

finansieringen av oprioriterade låneobjekt. En reform bör anstå till dess
det finns bättre förutsättningar att tillgodose kravet på frihet från emissionskontroll
och räntereglering.

Med hänvisning till det anförda förordar civilutskottet att finansutskottet
med tillstyrkan av motionen 1978/79: 2527 (m) yrkandet 3 föreslår riksdagen
att inte godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i motsvarande
del.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979