yttr 1979/80 au3y y (Yttrande 1979/80:au3y)

AU 1979/80:3 y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1979/80:3 y

över propositionen 1979/80:165 om vissa varvsfrågor, m. m. jämte
mctioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen 1979/80:165 om vissa varvsfrågor, m. m. jämte motioner,
såvitt gäller sysselsättningsåtgärder och regionalpolitiska åtgärder (momenten
15 och 16 i propositionens hemställan).

Arbetsmarknadsutskottet avger följande yttrande.

Sammanfattning

I yttrandet redovisar utskottet bakgrunden till regeringens förslag samt
innebörden av de planerade neddragningarna inom varvssektorn. Utskottet
tar inte ställning till i vilken omfattning och takt detta bör ske men
konstaterar att det råder en bred enighet om att varvsindustrin måste
fortsätta att minska. Detta aktualiserar i sin tur sysselsättningspolitiska
insatser.

Utskottet accepterar propositionens uppläggning som innebär att regeringen
till hösten skall återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder för
att dels personalavvecklingen skall kunna genomföras på ett socialt
acceptabelt sätt, dels sysselsättningen i varvsregionerna skall främjas. I det
sammanhanget avvisar utskottet motionskrav att riksdagen nu skall utfärda
anställningsgarantier för anställda vid storvarven. Detta ställningstagande
grundas bl. a. på att utskottet instämmer i ett socialdemokratiskt yrkande om
att riksdagen till hösten bör få en redovisning av Projekt 80. Inom ramen för
det projektet hanteras den nuvarande anställningsgarantin för anställda vid
Göteborgsvarven.

Socialdemokraterna reserverar sig och vill att riksdagen nu skall utfärda
anställningsgarantier i enlighet med deras motion. De vill också att riksdagen
skall ange riktlinjer för den proposition om sysselsättningsskapande insatser
som aviserats. Som omedelbar åtgärd vill de att totalt 75 milj. kr. skall anvisas
till utvecklingsfonderna i de berörda länen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om att riksdagen skall anvisa
266 milj. kr. för att täcka kostnaderna för den tidigare utfärdade anställningsgarantin
. Dessutom biträder utskottet ett förslag i propositionen att 170
milj. kr., som återstår av medel som tidigare anvisats för regionalpolitiska
insatser i varvsregionerna, skall föras över till den ordinarie regionalpolitiska
anslagsramen.

1 Riksdagen 1979180. 18 sami. Yttr. nr 3

ÅU 1979/80:3 y

Regionalpolitiska insatser på de villkor som gäller utanför stödområdena
förutses kunna komma till stånd i varvsregionerna även i framtiden. För
Landskronaregionens del föreslås i propositionen att regeringen skall få
fullmakt att placera in kommuner där i stödområde. Utskottet är inte berett
att biträda detta förslag utan föreslår en annan lösning när det gäller att
kanalisera erforderligt regionalpolitisk! stöd till området. Nivån på detta stöd
blir beroende av riksdagens ställningstagande beträffande Öresundsvarvets
framtid. Om det bedöms att regionen kommer att vara i behov av mera
omfattande regionalpolitisk! stöd bör regeringen i propositionen till hösten
begära erforderliga bemyndiganden av riksdagen. I annat fall bör det vara
möjligt att hantera stödfrågan enligt principen för regionalpolitisk! stöd
utanför stödområdena.

Bakgrund

Sedan några år har efterfrågan i världen på nya fartyg varit vikande. De
minskande leveranserna av fartyg har medfört att varvsindustrin dragits ned i
flera traditionellt viktiga länder på detta område. I Nederländerna, Danmark
och Sverige har under perioden 1975-1979 antalet varvsanställda minskat
med ca 40 %. Betydande neddragningar har också ägt rum i Storbritannien
och Västtyskland under samma tidsperiod. I Västeuropa är minskningen av
antalet anställda ca 25 %. I Japan är motsvarande tal ca 50 %.

För Sveriges vidkommande har den hittillsvarande reduceringen på 40 %
inneburit att antalet anställda vid storvarven gått ned från ca 22 000 år 1975
till drygt 13 000 år 1979. Dessa fördelar sig på Göteborg med ca 5 600,
Uddevalla med ca 600, Malmö med ca 1 300 och Landskrona med ca
500.

Trots vad hittills gjorts för att skära ned varvskapaciteten i världen bedöms
efterfrågan på fartyg under flera år framöver väsentligt understiga produktionskapaciteten.
Nya varvsnationer som Republiken Korea och Taiwan
fortsätter att bygga ut sina anläggningar för fartygsproduktion. Trots en svag
konkurrenssituation håller dessutom många traditionella varvsländer uppe
kapaciteten genom statliga stödåtgärder. Det finns emellertid strävanden
som går ut på att begränsa statliga subventioner och andra stödåtgärder till
varvsindustrin. Enligt en år 1976 träffad överenskommelse inom OECD skall
dessa länder skära ned varvsproduktionen varvid övergångsvis statliga
stödåtgärder accepteras. Under överläggningar inom organisationen år 1979
aktualiserades frågan om en slutpunkt för omställningsperioden och en
avveckling av det nu mycket omfattande varvsstödet. Länderna är ense om
att varvsstödets omfattning inte får öka och att en särskild procedur skall
tillämpas om något medlemsland anser att stödåtgärderna bör förlängas.

AU 1979/80:3 y

Strukturförslaget

I propositionen föreslås en ytterligare neddragning av de svenska varvens
kapacitet. För storvarven överensstämmer förslaget i huvudsak med en inom
Svenska Varv utarbetad strukturplan.

Enligt propositionen bör varven inrikta sig på olika verksamheter. För
Uddevallavarvet föreslås en specialisering på bulk-, tank- och enhetslastfartyg,
för Götaverken Arendal AB på offshore (inkl. service) och prefabricerade
industrianläggningar, för Kockums AB på gas/kemikaliefartyg, prefabricerade
industrianläggningar, färjor, reparation samt verkstadsproduktion.

I antal producerade timmar beräknas för storvarvens del följande framtida
fördelning av affärsområden i genomsnitt per år.

Sammantaget innebär förslaget en produktionsvolym på 4,9 milj. produktionstimmar
några år in på 1980-talet. Detta innebär en halvering i
förhållande till nuläget.

I propositionen föreslås - på grundval av Svenska Varvs strukturplan - att
produktionsvolymen vid Uddevallavarvet i stort sett skall vara oförändrad
under perioden 1980-1985. För Götaverken Arendal och Kockums AB
innebär planen en väsentlig minskning av volymen. Svenska Varv AB
föreslår att det till Uddevallavarvet knutna Skandiaverken AB i Lysekil skall
avyttras snarast. En viktig punkt i propositionen är att de nämnda varven
skall avvecklas om de inte är lönsamma senast år 1985.

Enligt Svenska Varvs strukturplan bör Öresundsvarvet i Landskrona
läggas ned senast år 1983.1 propositionen ansluter sig regeringen till förslaget
med den modifieringen att avvecklingstakten bör bestämmas med hänsyn till
möjligheterna för de anställda att få nya arbeten. Svenska Varv föreslås
därför få i uppdrag att driva verksamheten på ekonomiskt minst förlustbringande
sätt och med en produktionsinriktning som inte får skada andra
enheter inom koncernen. Det framhålls dessutom att Svenska Varv planerar
att vidtaga särskilda åtgärder för ökad industrisysselsättning i Landskrona.

Propositionsförslaget innebär vidare att Götaverken Cityvarvet AB, som
är inriktat på reparationsverksamhet, under perioden 1981-1984 skall
reducera sin produktionsvolym med 30 % till ca 1,4 miljoner timmar. Målet
är att det varvet skall visa lönsamhet senast år 1982.

De mindre och medelstora varvens framtida utveckling har, enligt
riksdagens beslut i december 1978, utretts av en särskild kommission.

Tank/bulkfartyg i
Enhetslastfartyg /

Gas- och kemikaliefartyg
Offshoreanläggningar
Prefabricerade industrier

2,2 milj. prod.timmar per år

1,1 milj. prod.timmar per år
0,9 milj. prod.timmar per år
0,7 milj. prod.timmar per år

1* Riksdagen 1979180. 18 sami. Yttr. nr 3

AU 1979/80:3 y

Utredningen visar att den nuvarande kapaciteten vid dessa varv är väsentligt
större än vad som kan täckas genom beställningar från varvens traditionella
kunder. Regeringen föreslår på kommissionens förslag att verksamheten vid
AB Finnboda Varf skall läggas ned. Varvet har f. n. ca 440 anställda.
Stockholmsregionen anses ha bättre förutsättningar än flertalet andra
varvsorter att klara av de svårigheter som en minskning av varvskapaciteten
för med sig.

Karlskronavarvet AB föreslås få en primär inriktning som underhålls- och
nybyggnadsvarv för svenska marinen. Verksamhetens omfattning i antal
produktionstimmar kommer enligt förslaget att reduceras något. Varvet har i
dag ca 1 500 anställda. En förutsättning för lönsamhet år 1985 är enligt
Svenska Varv att vissa beställningar av svenska marinen tidigareläggs. I
propositionen konstateras emellertid att de ekonomiska möjligheterna för
marinen att nu beställda ytterligare fartyg saknas.

Götaverken Sölvesborg AB, som i dag har drygt 200 anställda, föreslås
upphöra som nybyggnadsvarv. Verksamheten bör läggas om och inriktas på
annan produktion. I propositionen anmäls att förberedelser pågår för att
möjliggöra beställningar på lämpliga produkter för vägverkets, sjöfartsverkets
och tullverkets räkning. Varvsverksamhetens totala omfattning beräknas
minska under de närmaste åren.

Sammanfattningsvis beräknas propositionens förslag få följande effekter
på utvecklingen av sysselsättningen vid de olika enheterna. I sammanställningen
medräknas även övrig verksamhet inom Svenska Varv (Götaverken
Motor, Calor-Celsius m. m.). Siffrorna har avrundats.

	1979	1980	1982	1984
Götaverken Arendal	3 500	3 000	1 950	1 950
Uddevallavarvet	2 900	2 600	2 550	2 550
Öresundsvarvet	2 850	0	O	_ i
Kockums Varv	4 700	4 700	2 800	2 800
Götaverken Cityvarvet	2 250	1 600	1 350	1 350
Finnboda Varf	440	420	-	-
Karlskronavarvet	1 550	1 500	1 250	1 250
Götaverken Sölvesborg	200	200	150	150
Övrigt	7 500	6 850	6 600	6 750

Totalt 26 000 20 9002) 16 7002) 16 8002)

0 Verksamheten avvecklas i takt med möjligheterna för de anställda att få nya
arbeten.

2) Exklusive Öresundsvarvet.

I propositionen framhålls dock att om lönsamheten blir tillfredsställande
kan produktionsvolymen vid varven i Göteborg och Malmö bli högre med
motsvarande positiva effekter på sysselsättningen.

Med anledning av propositionen har väckts ett tiotal motioner.
Socialdemokraterna redovisar i motionen 2019 en kritisk inställning till

AU 1979/80:3 y

underlaget för propositionens strukturförslag. Bl. a. efterlyser man en
djupgående analys av efterfrågan på produkter från varven och av varvens
konkurrenskraft. Socialdemokraterna delar emellertid uppfattningen att
omstruktureringen inom varvsindustrin måste ske genom att produktionsvolymen
dras ned. Varven måste dock få tid och resurser för nya satsningar.
Socialdemokraterna avvisar därför kravet på att man nu fattar beslut om att
varven skall läggas ned i de fall de inte är lönsamma år 1985. Beträffande
strukturförslagets konsekvenser för de olika varven förordar socialdemokraterna
en större nybyggnadskapacitet vid Kockums Varv än vad regeringens
förslag innebär. Motionärerna anser vidare att Öresundsvarvet är bättre
lämpat för reparationsverksamhet än Kockums.

När det gäller Öresundsvarvet avvisar socialdemokraterna propositionens
förslag. Redan metoden för avveckling inger betänkligheter, då den medför
risk för att de som har nyckelposter slutar först. Detta kan göra det omöjligt
att bedriva en normal verksamhet vid varvet. Socialdemokraterna förordar i
stället att riksdagen godtar varvets egen plan, som innebär en reducering med
drygt 1 000 anställda under de närmaste åren.

En liknande uppfattning framför Åke Persson (fp) och Hans Petersson i
Röstånga (fp) i motionen 2020. De anser att det är billigare med en fortsatt
reducerad drift än med avveckling enligt propositionens förslag.

Socialdemokraterna framhåller vidare att huvudsyftet med en försäljning
av Skandiaverken AB i Lysekil måste vara att skapa tryggad sysselsättning
för de anställda där.

När det gäller de mindre och medelstora varven efterlyser socialdemokraterna
konkreta förslag om hur strukturomvandlingen skall gå till. De anser
det angeläget att de pågående överläggningarna om Finnboda Varf leder till
att verksamheten kan fortsätta. Även Pär Granstedt (c) tar upp denna fråga.
I motionen 2024 framhåller han att Svenska Varv aktivt bör pröva
möjligheterna att finna en lösning som innebär att en industriverksamhet vid
varvet kan bevaras.

Socialdemokraterna tar även upp utvecklingen vid de båda Blekingevarven
i Karlskrona och Sölvesborg. Motionärerna framhåller att regeringen
måste se till att Karlskronavarvet beläggs i den omfattning som strukturplanen
förutsätter. För Sölvesborgsvarvet föreslås att tidsgränsen för lönsamhet
bör sättas till år 1983 i stället för 1981 som är Svenska Varvs förslag.

Slutligen kan nämnas att vpk i motionen 2022 föreslår riktlinjer för varvens
fortsatta verksamhet som innebär att inga nedskärningar eller nedläggningar
alls får ske.

Som framgår av det anförda finns det en principiell enighet bland
regeringspartierna och socialdemokraterna om att den svenska varvsindustrin
måste fortsätta att minska så att den anpassas till marknadens
förutsättningar. Även om det råder delade meningar på vilket sätt och i
vilken takt neddragningen skall ske är det uppenbart att varvsregionerna
kommer att utsättas för ytterligare påfrestningar på arbetsmarknaden.

AU 1979/80:3 y

Utskottet anser sig mot denna bakgrund kunna behandla olika förslag till
åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget utan att i detalj ta ställning till
hur mycket och i vilken takt varven skall skäras ned. Den frågan ankommer
det på näringsutskottet att pröva.

Sysselsättningsmässiga konsekvenser i varvsregionerna

Uddevallaregionen

Uddevalla kommun har under 1970-talet haft en befolkningsminskning på
ca 1 500 personer. I kommunerna Munkedal, Lysekil och Orust har
befolkningsutvecklingen emellertid varit positiv. Arbetslösheten i regionen
var under år 1979 något lägre än i länet. I Uddevalla var dock ungdomsarbetslösheten
högre än i länet.

Enligt länsstyrelsens prognoser kommer industrisysselsättningen att minska
i regionen under perioden fram till år 1983. Bortfallet beräknas dock mer
än väl kompenseras genom en ökad sysselsättning inom servicesektorn..

Antalet anställda vid Uddevallavarvet kommer enligt strukturförslaget att
minska något under 1980-talet. Utgår man från planerad arbetsstyrka för år
1980 kan det bli aktuellt med viss ersättningsrekrytering vid varvet.

Mot den angivna bakgrunden anses det i propositionen inte vara
erforderligt med särskilda insatser i regionen för att upprätthålla sysselsättningen.

Göteborgsregionen

I regionen har Göteborgs kommun haft betydande svårigheter att hålla
befolkningssiffrorna uppe under 1970-talet. Under decenniet minskade
befolkningen med ca 30 000 personer eller med 7 %. Detta uppvägs
emellertid av den ökning som kringliggande kommuner inom pendlingsavstånd
fått.

Arbetslösheten i Göteborgs kommun är av samma storlek som i landet i
övrigt. I kringliggande kommuner som Mölndal och Kungälv var arbetslösheten
under år 1979 betydligt lägre än i länet och i riket.

Enligt länsstyrelsens prognoser kommer sysselsättningen inom industrin
att minska under perioden fram till år 1983. En ökad sysselsättning inom
servicesektorn beräknas dock i stort sett kompensera bortfallet inom andra
sektorer.

I Göteborg ligger Götaverken Arendal AB, Götaverken Cityvarvet AB,
Götaverken Ångteknik AB samt Götaverken Motor AB. Sammanlagt hade
dessa enheter vid årsskiftet i runda tal 7 700 anställda. Förslaget till
strukturplan kan beräknas innebära en reducering av antalet anställda med
ca 2 400 under fem år. S. k. naturlig avgång till följd av pensioneringar m. m.

AU 1979/80:3 y

kommer dock att i viss utsträckning minska antalet direkt berörda.

Sveriges Verkstadsförening har i anslutning till den av Svenska Varv
framlagda strukturplanen undersökt arbetskraftsbehovet under första halvåret
1980 hos medlemsföretagen i en tremilsradie runt bl. a. Göteborg. Enligt
undersökningen har verkstadsföretagen i Göteborgsregionen ett behov av ca
2 000 arbetare uppdelade på ca 550 yrkesarbetare och ca 1 450 tempoarbetare.
Yrkesmässigt föreligger störst behov av gruppen övriga yrkesarbetare.
Därnäst kommer plåtslagare och svetsare.

Malmöregionen

I regionen har Malmö kommun förlorat ca 11 % av sin befolkning under
1970-talet, vilket motsvarar ca 12 000 personer. I gengäld har kranskommunerna
ökat sin befolkning betydligt.

Arbetsmarknadsläget i Malmö var under hela år 1979 sämre än i riket som
helhet. Ungdomsarbetslösheten uppgick till mellan 5,5 och 6,0 %.

Enligt länsstyrelsens prognoser förutses en minskad industrisysselsättning
i regionen under de närmaste åren. En ökning inom servicesektorn beräknas
dock mer än väl kompensera bortfallet inom andra samhällssektorer.

Som tidigare redovisats planeras en fortsatt reducering av kapaciteten vid
Kockums varv. Antalet sysselsatta vid varvet kan enligt förslaget komma att
minska med drygt 1 800 under de närmaste åren, vilket motsvarar drygt 350
personer per år under fem år.

Enligt den tidigare nämnda undersökningen som Sveriges Verkstadsförening
gjort har verkstadsföretagen i Malmöregionen under första halvåret i år
ett behov av att rekrytera ca 400 personer, varav 200 yrkesarbetare, 170
kvalificerade tempoarbetare och 30 okvalificerade arbetare.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län har mot bakgrund av den förutsedda
utvecklingen vid varven i Malmö och Landskrona nyligen gjort en
genomgång av vilka lediga arbeten som finns i de båda regionerna. Enligt
uppgift från nämnden kan 600-700 personer direkt få arbete i Malmöregionen
utan att flytta, eftersom många verkstads- och byggföretag dras med en
nästan konstant brist på arbetskraft. Nämnden framhåller dock att det är
svårt att bedöma hur efterfrågan kommer att stå sig framöver med tanke på
konjunkturutvecklingen.

Lands kronaregionen

I regionen har Landskrona kommun haft betydande problem på arbetsmarknaden
under andra hälften av 1970-talet. En viktig orsak härtill är
utvecklingen vid Öresundsvarvet, som har en avgörande betydelse för
arbetsmarknaden i kommunen. Även andra stora företag i kommunen har
gått tillbaka eller lagts ned.

I Landskrona är arbetslösheten högre än i länet som helhet. Under år 1979

AU 1979/80:3 y

uppgick andelen arbetslösa av befolkningen i arbetsför ålder till knappt 3 %
mot ca 2 % i riket. I grannkommunen Helsingborg var situationen väsentligt
bättre.

Länsstyrelsen räknar med en minskad industrisysselsättning i regionen
under perioden fram till år 1983. Förhoppningen är att servicesektorn skall
öka i minst motsvarande grad.

Som tidigare redovisats föreslås i propositionen att Öresundsvarvet på sikt
skall läggas ned och att detta skall ske i takt med att de anställda får annat
arbete. I två motioner, 2019 och 2020, föreslås att varvet skall finnas kvar
men att kapaciteten skall dras ned med ca 1 000 personer till år 1985. Antalet
anställda vid varvet uppgår f. n. till ca 2 840.

Enligt den tidigare nämnda studien som Sveriges Verkstadsförening tagit
fram har verkstadsföretagen i Landskronaregionen redovisat ett nyrekryteringsbehov
under första halvåret i år på 545 arbetare, varav ca 275
yrkesarbetare. Behovet gäller bl. a. montörer och plåtslagare.

Enligt länsarbetsnämndens genomgång, som redovisats ovan, finns f. n. i
Landskronaregionen ca 300 lediga platser som är tänkbara för eventuellt
friställda varvsarbetare.

Blekinge län

Länet har, som utskottet redovisat i sitt regionalpolitiska betänkande AU
1979/80:23, under den senaste 10-årsperioden haft en betydligt svagare
utveckling än riksgenomsnittet. Problemen är särskilt stora i Olofströms
kommun, men även länets primära centrum Karlskrona har haft svårigheter
att hålla befolkningssiffrorna uppe under senare år. Enligt länsstyrelsens
prognoser kommer svårigheterna i länet att kvarstå under de närmaste åren
med en negativ befolkningsutveckling och en nedgång i antalet industrisysselsatta.
Inom servicesektorn räknar man dock med en viss ökning i
sysselsättningen.

Arbetsmarknadsläget i länet överensstämmer i stort med situationen i
riket som helhet. Kommuner som Olofström och Sölvesborg hade emellertid
under år 1979 en högre arbetslöshet än riksgenomsnittet.

Propositionens förslag beträffande varven i Karlskrona och Sölvesborg
innebär en viss neddragning av kapaciteten. I runda tal 250 anställda i
Karlskrona och 60 i Sölvesborg kan komma att beröras under den aktuella
perioden som strukturplanen omfattar. Förslaget för Karlskronavarvets del
förutsätter att sysselsättningen hålls uppe med hjälp av statliga beställningar,
bl. a. från marinen.

AU 1979/80:3 y

Regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser

Tidigare beslutade åtgärder

I december 1978, då riksdagen senast tog ställning till varvsnäringen (prop.
1978/79:49, NU 17, rskrll5), fattades beslut om vissa åtgärder för att
avhjälpa sysselsättningsproblemen i de berörda regionerna.

Åtgärderna bestod i

- Särskilt regionalpolitisk stöd i varvsregionerna med 300 milj. kr.

- Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder inom varvsregionerna med
tillsammans 105 milj. kr.

- Stöd till alternativ produktion vid varven med 200 milj. kr.

- Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer med 125 milj. kr.

- Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna med 265 milj. kr.
Dessa medel skulle användas dels för att vid behov ytterligare förstärka
regionala utvecklingsfonder, dels för att ytterligare stödja alternativ
produktion vid varven och dels för att efter beslut av regeringen i särskilda
fall stödja projekt som är särskilt omfattande.

- Anställningsgaranti för de anställda vid storvarven.

Härutöver anmäldes att det fanns möjlighet att tidigarelägga statliga
investeringar inom främst kommunikationssektorn med drygt 1 200 milj.
kr.

Av det regionalpolitiska stödet har t. o. m. mars månad i år tagits i anspråk
2,6 milj. kr. i bidrag och 86,4 milj. kr. som lån. Sysselsättningseffekten har
beräknats till ca 500 personer.

Bidraget till fartygsexport har ännu inte utnyttjats, men det finns sju
ansökningar som skall prövas.

Av bidraget på 265 milj. kr. till sysselsättningsåtgärder har 150 milj. kr.
enligt riksdagsbeslut (prop. 1978/79:211, NU 58, rskr 449) omfördelats för
avskrivningslån till beställare.

För att underlätta övergången till annan sysselsättning för vissa varvsanställda
i Göteborg uppdrog regeringen den 25 januari 1979 åt Svenska Varv
att, i enlighet med riksdagens beslut, i nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna
träffa avtal med berörda fackliga organisationer om en
anställningsgaranti för den då anställda personalen. I maj 1979 träffades ett
sådant avtal som bl. a. innebar att ett aktiebolag, Projekt 80 AB (P80),
bildades.

Till detta bolag överförs den övertaliga personalen vid varven. Bolagets
uppgifter är att förbereda den överförda personalen för anställning utanför
varvsföretagen eller för pensionering. På länsarbetsnämndens initiativ har en
omställningsgrupp vid P80 bildats. I denna grupp ingår representanter för
företagsledning, de fackliga organisationerna vid Svenska Varv, arbetsmarknadsverket,
trygghetsrådet och Göteborgs kommuns näringslivssekretariat.
Dessutom har en särskild arbetsförmedlingsenhet upprättats vid P80.

AU 1979/80:3 y

I propositionen 1978/79:49 bedömdes att antalet anställda vid varven i
Göteborg översteg behovet med ca 2 300 personer. I september 1979 uppgick
motsvarande antal till drygt 1 600 personer. Ca 600 personer har sedan dess
slutat sin anställning antingen före eller efter inträde i P80. Ytterligare ca 100
personer har åter anställts i varvsföretagen. Drygt 200 genomgår f. n. sådan
utbildning eller praktik som bör kunna leda till anställning. Av resterande ca
500 är 225 långtidssjuka eller tjänstlediga och står därför f. n. inte till
arbetsmarknadens förfogande. Av de ursprungligen 1 600 övertaliga återstår
nu ca 500 personer som ännu inte har kunnat beredas nya arbeten. Härav är
240 personer 55 år och äldre, 75 personer villkorligt arbetsföra, och 100
personer kan betraktas som socialmedicinska fall (förutom de långtidssjuka).

Enligt företrädare för P80 har verksamheten haft positiva effekter. Den
har möjliggjort ett individuellt stöd, som inte kan ges inom ramen för gängse
arbetsmarknadspolitiska medel, till personer som slussats över till nya
arbeten. Genom utbildningsinsatser och socialmedicinska insatser har det
varit möjligt att ta hand om dem som har det svårast att klara omställningar.
Även om insatserna kostat betydande belopp anser man inom projektet att
alla tecken tyder på att satsningarna varit ekonomiskt riktiga i den meningen
att motsvarande kostnader annars skulle uppstått för olika samhällsorgan.

P80 har drivits i nära samarbete med arbetsförmedlingen och trygghetsrådet.

Kostnaden för P80 beräknas fram till årsskiftet 1980-1981, då det enligt
planerna skall upphöra, till 266 milj. kr. I propositionen hemställs att
riksdagen till Bidrag till Svenska Varv AB för vissa personalkostnader
anvisar dels på tilläggsbudget III för innevarande budgetår 26 milj. kr., dels
för budgetåret 1980/81 240 milj. kr. Enligt vad utskottet inhämtat har 115
milj. kr. av den totala summan använts till pensioner, 32 milj. kr. till
stimulansbidrag för särskilt svårplacerade, 26 milj. kr. till startande av nya
projekt, 22 milj. kr. till utbildning, 18 milj. kr. till egen produktion samt 12
milj. kr. till utvecklingsarbete.

Föreslagna åtgärder

Enligt propositionen får ett genomförande av strukturplanen ringa
effekter för sysselsättningen i Uddevalla. Effekterna i Göteborgs- och
Malmöregionerna anses mer osäkra. Arbetsmarknaderna där är så stora att
de sysselsättningseffekter som uppstår till följd av neddragningar vid varven
bör kunna bemästras med sedvanliga sysselsättningspolitiska medel. För
Landskronas del föreslås särskilda insatser för att mildra effekterna av den
planerade nedläggningen av Öresundsvarvet i Landskrona.

I samband med varvsbeslutet hösten 1980 beslöt riksdagen som tidigare
sagts att de anställda skulle få en garanti om fortsatt anställning t. o. m. 1980.
Motsvarande garanti har sedan utfärdats även för de anställda vid Kockums

AU 1979/80:3 y

varv. Anställningsgarantin för de varvsanställda i Göteborg har hanterats
inom ramen för Projekt 80, som redovisats tidigare i yttrandet. För att täcka
kostnaderna för det projektet begärs nu sammanlagt 266 milj. kr. Utskottet
tillstyrker att dessa medel anvisas.

I propositionen läggs inte nu fram några specifika förslag för att lösa
sysselsättningsfrågorna på kortare sikt. I första hand hänvisas till det batteri
av åtgärder som arbetsmarknadspolitiken innehåller. När det gäller Landskrona
är det enligt statsrådet Åsling befogat med särskilda insatser. Han
nämner i sammanhanget någon form av avgångsvederlag till anställda som
lämnar varvet och säger vidare att han till hösten ämnar återkomma till denna
fråga, liksom till andra förslag om sysselsättningsskapande åtgärder. I det
sammanhanget uppges också att delegationen för etableringsfrågor fått till
särskild uppgift att verka för att företag etablerar verksamhet i Landskronaregionen.
Propositionen innehåller också förslag om det regionalpolitiska
stödet. Till den frågan återkommer utskottet i det följande.

Socialdemokraterna är i partimotionen 2019 starkt kritiska mot att
propositionen inte innehåller förslag om hur man skall lösa de sysselsättningsfrågor
som uppkommer när varven drar ned verksamheten. Motionärerna
anser också att regeringen gör en för optimistisk bedömning av
situationen i Göteborg och Malmö. Även svårigheterna i Blekinge underskattas.

I motionen föreslås att den anställningsgaranti som f. n. gäller för de
anställda vid storvarven skall bibehållas under den kommande omstruktureringsperioden.
Garantin bör dessutom utsträckas till att omfatta varven i
Blekinge. Motionärerna vill att regeringen skall återkomma med förslag om
den närmare utformningen av anställningsgarantin och därtill knutna
insatser. I samband därmed bör regeringen redovisa erfarenheterna av
Projekt 80.

Socialdemokraterna vill dessutom ha ytterligare insatser. De begär därför
att regeringen skall utarbeta ett handlingsprogram med konkreta projekt.
Som en omedelbar åtgärd föreslås vidare att de regionala utvecklingsfonderna
i de tre berörda varvslänen skall tillföras 25 milj. kr. vardera för att
stimulera den industriella utvecklingen.

Frågan om anställningsgaranti tas upp också av Åke Persson (fp) och Hans
Petersson i Röstånga (fp) i motion 2020. Även dessa motionärer anser att en
sådan garanti bör införas. Rune Torwald (c) och Christina Rogestam (c)
kommer i motion 1978 in på Projekt 80 och begär att det skall klaras ut hur
man skall förfara med de människor som finns kvar i projektet när detta
upphör vid slutet av innevarande år.

När det gäller att lösa sysselsättningsproblemen på varvsorterna bör enligt
utskottets uppfattning den självklara utgångspunkten vara att man i första
hand skall anlita de medel som samhället redan har till sitt förfogande. Inom
arbetsmarknadspolitikens ram finns olika typer av åtgärder som har
utvecklats under en följd av år och som man har erfarenheter av och därför

AU 1979/80:3 y

snabbt kan sätta in. Likaså finns det etablerade medel inom näringspolitikens
och regionalpolitikens områden. Utskottet vill emellertid inte förneka att det
kan finnas skäl till vissa särskilda insatser när det gäller varvsorterna med
hänsyn till de omfattande friställningar det gäller. Utskottet kan tänka sig att
man även prövar mera okonventionella lösningar för att på ett snabbt och
praktiskt sätt skaffa arbeten åt den övertaliga personalen. Ett närmare
samarbete bl. a. mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, de anställdas organisationer
och näringslivet i Sydsverige bör komma till stånd. Regeringen har
uppgivit att den ämnar återkomma till dessa frågor med förslag till riksdagen
under hösten. Utskottet har inte något att erinra mot en sådan handläggningsordning.
Tvärtom finns det mycket som talar härför. Det främsta skälet
är att man då bättre kan bedöma vilka åtgärder mera i detalj som det nu
under våren fattade beslutet kan föranleda. Även socialdemokraterna begär
f. ö. att regeringen skall återkomma under hösten.

Med denna inställning finns det inte skäl att gå närmare in på yrkanden om
anställningsgaranti och olika detaljförslag för att hävda sysselsättningen. När
det gäller särskilda projekt så förutsätter utskottet att man på olika håll gör
vad som är möjligt, bl. a. med stöd av utvecklingsfonderna och de
regionalpolitiska medlen, för att förverkliga uppslag som bedöms vara
realistiska. Det är emellertid knappast möjligt för riksdagen att direkt ta
ställning till enskilda konkreta förslag. Med det anförda har utskottet
besvarat även motion 2017 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c). Motionen bör inte
föranleda någon åtgärd.

Som tidigare sagts bör riksdagen under hösten avgöra om man inom ramen
för en anställningsgaranti eller på annat sätt bör se till att personalavvecklingen
vid varven sker i socialt acceptabla former. Det får förutsättas att den
kommande propositionen innehåller underlag för ett sådant ställningstagande.
Utskottet delar också de socialdemokratiska motionärernas uppfattning
att riksdagen bör få en redovisning av utfallet av Projekt 80. Denna
redovisning kan lämpligen lämnas i den aviserade propositionen. I det
sammanhanget kan det också vara lämpligt att ta upp det av Rune Torwald
(c) och Christina Rogestam (c) i motion 1978 aktualiserade problemet som
uppstår vid en avveckling av Projekt 80. Även dessa förhållanden talar för att
man inte nu bör binda sig i fråga om metoderna som skall användas för att
underlätta personalavvecklingen.

Beträffande anställningsgarantin vill utskottet utöver det anförda framhålla
att det finns starka principiella skäl mot att statsmakterna för enstaka
företag eller branscher gör åtaganden av det slaget. Utskottet gav uttryck för
samma uppfattning för ungefär ett år sedan i betänkandet AU 1978/79:21
s. 21?, som på denna punkt var enhälligt och godtogs av riksdagen. Det finns
tecken som tyder på att anställningsgarantin som den hanterats genom
Projekt 80 inneburit vissa fördelar från både företagsekonomiska och sociala
utgångspunkter. Å andra sidan går det inte att förneka att garantier av detta
slag kan motverka vad som från alla utgångspunkter är önskvärt, nämligen

AU 1979/80:3 y

att arbetskraften går över till företag med goda utvecklingsmöjligheter. Man
kan inte heller komma ifrån rättvisesynpunkten som leder till att anställda i
andra branscher och företag med problem anser sig ha rätt till motsvarande
garantier.

Vid de kommande övervägandena om sysselsättningspolitiska insatser vid
varven får man alltså mot bakgrund av vad ovan anförts väga den
omständigheten att anställningsgarantin i dag finns vid vissa varv mot de
invändningar av praktisk och principiell innebörd som kan riktas mot
systemet. Som tidigare sagts bör ställningstagandet till de nu berörda
frågorna anstå till hösten, då det bör finnas ett betydligt bättre underlag än i
dag. När det gäller Projekt 80 vill utskottet - med hänsyn till att höstens
riksdagsbeslut kan väntas tämligen sent - tillfoga att utskottet inte har något
att erinra mot att regeringen får besluta om att projektet får fortsätta någon
tid in på 1981 om det bedöms lämpligt.

Utskottet har tidigare uttalat att utbildningen vid de stora varven kan vara
en tillgång för att klara och överbrygga den nuvarande varvskrisens
följdverkningar (AU 1978/79:1 y). Utskottet har samma inställning i dag.
Frågan får övervägas av myndigheterna på utbildnings- och arbetsmarknadsområdena.
I sammanhanget vill utskottet peka på den proposition (1979/
80:145) om företagsanknuten gymnasieutbildning som f. n. behandlas i
utbildnings- och arbetsmarknadsutskotten (UbU 1979/80:34 och AU 1979/
80:25).

Utskottet går härefter över till att behandla det regionalpolitiska stödet.
Som ovan redovisats har riksdagen tidigare anvisat 300 milj. kr. för
regionalpolitisk! stöd i varvsregionerna. Av detta belopp är ca 170 milj. kr.
inte utnyttjat. 1 propositionen föreslås nu att den ram om 7 400 milj. kr. för
regionalpolitisk! stöd som gäller för innevarande femårsperiod till budgeten
1984/85 skall utökas med det nämnda beloppet 170 milj. kr. och att det
således inte skall avdelas särskilda medel för stöd i varvsregionerna.
Utskottet delar denna uppfattning och godtar alltså den föreslagna omdispositionen
av anslagen. När det gäller stödgivningen sägs i propositionen att
stöd bör kunna ges på samma villkor som i dag gäller för stöd utanför
stödområdena. Varvsregionerna uppfyller ett grundläggande kriterium
härför i form av omfattande friställningar till följd av strukturomvandling.
Utskottet godtar även vad som anförs i propositionen i detta hänseende.

För Landskronaregionens del föreslås i propositionen att riksdagen skall
besluta att kommunerna i regionen skall ingå i stödområde och att regeringen
skall få fullmakt att avgöra vilka kommuner det skall gälla liksom vilket eller

AU 1979/80:3 y

vilka stödområden som skall komma i fråga.

Mot detta förslag har Börje Hörnlund m. fl. (c) riktat kritik i motion 2018.
Motionärerna som gör en jämförelse med förhållandena i Norrland
ifrågasätter om inte andra lösningar än de regionalpolitiska i första hand skall
prövas för att klara sysselsättningsproblemen i Landskrona. I sammanhanget
nämns länets utvecklingsfond och investmentbolaget Malmöhusinvest. 1
motionen vill man inte förorda en högre inplacering än i stödområde 1.
Dessutom yrkas att beslutet skall gälla endast för ett år i taget.

Utskottet är för sin del tveksamt till propositionens förslag på denna
punkt. För det första kan ifrågasättas om det regionalpolitiska stödet är en
lämplig stödform när det gäller varvsregionerna. De relativt stora belopp
som inte utnyttjats ger en fingervisning om att så inte är fallet. Utskottet
accepterar emellertid att man behåller stödformen som ett komplement till
andra åtgärder. Däremot är utskottet inte berett att utan vidare godta
förslaget om inplacering av Landskronaregionen i stödområde.

Utskottet har nyligen tagit ställning till ett stort antal motionsyrkanden om
förändringar i stödområdesindelning (AU 1979/80:23). Dessa berör olika
landsdelar och gäller i många fall kommuner med mycket svåra sysselsättningsproblem.
Motionerna har avstyrkts med hänvisning till riksdagens förra
året fattade beslut i frågan och till att indelningen bör vara långsiktig till sin
karaktär. Först nästa år i samband med regeringens förutskickade redovisning
av länsplanering 80 för riksdagen bör indelningsändringar övervägas.

Utskottet är inte heller berett att biträda förslag som innebär ändring i den
nuvarande ordningen, nämligen att det är riksdagen som beslutar om
inplacering av rikets kommuner i stödområden.

Utskottet är medvetet om att det finns behov av särskilda insatser i
Landskronaregionen. Insatsernas omfattning blir beroende av ställningstagandet
till frågan om varvets framtid. Under alla omständigheter finns det
dock behov av att skapa nya arbetstillfällen. Det regionalpolitiska stödet bör
kunna vara ett användbart hjälpmedel i arbetet för att uppnå det målet. På
denna punkt finns det anledning att ha en generös inställning.

Om det visar sig finnas behov av mycket omfattande insatser bör det vara
möjligt att vid stödgivningen gå utöver de ramar som i dag tillämpas för stöd
utanför stödområdena. Regeringen bör i så fall inhämta erforderliga
bemyndiganden av riksdagen. I annat fall bör för Landskronaregionens del
kunna tillämpas samma principer som i allmänhet gäller för stöd utanför
stödområdena.

Med den redovisade utgångspunkten saknas skäl att formellt placera
kommuner i regionen i stödområde. Med hänsyn till det anförda är utskottet
inte berett att biträda propositionens förslag om en fullmakt för regeringen
på den punkten.

Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande att utskottet
biträder propositionen såvitt angår förslaget (16) om omdisponering av 170
milj. kr. till den ordinarie ramen för regionalpolitisk! stöd. Likaså tillstyrker

AU 1979/80:3 y

utskottet förslagen (13 och 14) om medel till Projekt 80. Däremot avstyrker
utskottet förslaget (15) om bemyndigande för regeringen att placera in
kommun i Landskronaregionen i stödområde.

De motionsyrkanden som utskottet tagit upp till behandling bör, utöver
vad som anförts, inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Det gäller
alltså i aktuella delar motionerna 1978, 2017, 2018, 2019 och 2020.

Stockholm den 13 maj 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp). Alf Wennerfors (m), Arne Fransson (c).
Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s). Sten Svensson (m). Frida Berglund (s),
Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Hans Gustafsson (s), Margit Odelsparr
(c), Eva Winther (fp), Filip Fridolfsson (m), Lahja Exner (s) och Nils-Olof
Grönhagen (s).

Avvikande mening

Anställningsgaranti och åtgärder för att främja sysselsättningen

Erik Johansson, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Lars Ulander, Hans
Gustafsson, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 11 börjar ”När det” och på s. 13 slutar
”(UbU 1979/80:34 och AU 1979/80:25)” bort ha följande lydelse:

Den fortsatta omstruktureringen av den svenska varvsindustrin kommer
att få allvarliga konsekvenser för sysselsättningen i varvsregionerna.
Varvsorterna har redan i dag en besvärlig arbetsmarknad med vikande
industrisysselsättning. Både Göteborg och Malmö har under andra hälften av
1970-talet fått vidkännas en minskning av industrisysselsättningen med mer
än 10 %. Enligt länsstyrelsernas prognoser kommer den utvecklingen att
fortsätta även under den första hälften av 1980-talet. Mot den angivna
bakgrunden måste särskilda åtgärder sättas in såväl på dessa orter som på
övriga platser som drabbas av nedläggningarna.

Regeringen har uppgivit att den under hösten ämnar återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder på sysselsättningsområdet. Enligt
utskottets mening är detta helt otillfredsställande. Det kan inte vara rimligt
att riksdagen skulle fatta beslut om den svenska varvsindustrins storlek och
struktur utan att samtidigt få uppgift om vilka åtgärder regeringen föreslår
för att upprätthålla sysselsättningen och dämpa den sociala oron på de
berörda orterna.

Som tidigare nämnts införde riksdagen i samband med 1978 års beslut om

AU 1979/80:3 y

varvenens. k. anställningsgaranti. Garantin gäller t. o. m. 1980 och omfattar
numera de anställda vid storvarven i Göteborg, Uddevalla, Malmö och
Landskrona. I Göteborg bildades en särskild organisation, Projekt 80, för att
ta hand om den övertaliga varvspersonalen där. Trots vissa problem är
bedömningarna av den s. k. P80-verksamheten övervägande positiva. Det
måste konstateras att organisationen inneburit stora fördelar från både
mänskliga och företagsekonomiska aspekter. Farhågorna att projektet skulle
verka hämmande på rörlighetsbenägenheten hos de anställda har inte
besannats.

Som väntat har det emellertid visat sig att en viss del av den övertaliga
personalen är svår att placera på den öppna arbetsmarknaden. Det finns flera
orsaker härtill. Varvsarbetet är till sin karaktär tungt och riskfyllt med
förslitningar och skador som resultat. Den snabba neddragningen av varven i
Göteborg under andra hälften av 1970-talet har vidare lett till en personalsammansättning
inom varven som markant avviker från sammansättningen
på arbetsmarknaden i stort.

Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen är det också det
stora inslaget av äldre och begränsat arbetsföra som ligger bakom de relativt
höga kostnaderna för P80. Någon redovisning av hur kostnaderna fördelas på
olika ändamål ges inte i propositionen. Detta är beklagligt. Utan en analys av
verksamheten och kostnadernas fördelning är det inte möjligt att göra en
tillförlitlig bedömning av i vilken utsträckning kostnaderna för P80 i
realiteten ersätter andra kostnader, som skulle uppstått om verksamheten
inte kommit till stånd.

Från Göteborgs kommun har man pekat på att det redan med hänsyn till de
människor som i dag omfattas av P80 är motiverat att fortsätta verksamheten
efter utgången av 1980. Om verksamheten avbryts riskerar man att en del av
det anpassningsarbete som pågår inte kommer att leda till resultat. I
sammanhanget kan nämnas att åtskilliga av de nu anställda inom P80 av olika
skäl är svårplacerade på den öppna arbetsmarknaden. Eftersom de som
omfattas av P80 fortfarande formellt är anställda vid varven kommer de vid
ett avbrytande av P80-verksamheten att återgå dit. De kommer därmed att
ingå i den totala personalstyrka som till sin omfattning skall anpassas till en
väntad krympning av varvskapaciteten.

Mot bakgrund av de betydande personalreduceringar på varvsorterna som
man måste räkna med under de närmaste ären är det enligt utskottets
uppfattning motiverat att hålla en hög beredskap vid varven. Påfrestningarna
på varvsregionernas arbetsmarknader kan bli så stora, att särskilda insatser
för stöd till omställning för den övertaliga personalen av det skälet blir
motiverade. Dessutom ställs för enskilda varvsenheter långtgående krav på
omorientering av produktionen, och det kan finnas anledning att låta dessa
krav ge visst utslag i sammansättningen av den kvarvarande personalstyrkan.

Dessa skäl talar enligt utskottets uppfattning för att den anställningsga -

AU 1979/80:3 y

ranti, som f. n. gäller för de anställda vid storvarven, bör bibehållas under
den kommande omstruktureringsperioden. Garantin bör dessutom utsträckas
till att omfatta även varven i Blekinge. Till denna anställningsgaranti bör
knytas möjligheter att på de enskilda varvsorterna utnyttja insatser av den
typ som omfattas av den nuvarande P80-organisationen. Insatserna bör
utformas i samråd med de lokala fackliga organisationerna och med
utgångspunkt i erfarenheterna från P80. Regeringen bör få i uppdrag att till
riksdagen återkomma med förslag om den närmare utformningen av
anställningsgarantin och därtill knutna insatser och i samband därmed
redovisa en utvärdering av P80. Vid den praktiska utformningen av garantin
bör självfallet varvsföretagen och de anställdas organisationer ha stort
inflytande.

Med det anförda har utskottet tillgodosett yrkandena om anställningsgaranti
i den socialdemokratiska partimotionen 2019 och motion 2020 av Åke
Persson (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp). I den senare motionen har
dock Blekinge län undantagits från yrkandet om anställningsgaranti. Med
utgångspunkt i utskottets förslag finns det inte anledning föreslå någon
åtgärd på grund av motion 1978 av Rune Torwald (c) och Christina Rogestam
(c). I den motionen aktualiseras nämligen problemet som uppstår om
Projekt 80 skulle avvecklas.

När det gäller behovet av statliga insatser för att skapa ny sysselsättning på
varvsorterna delar utskottet den kritiska inställningen mot propositionen
som redovisas i den socialdemokratiska motionen 2019. Regeringen bör
snarast utarbeta ett handlingsprogram med förslag till sådana insatser.
Insatserna bör vara av den omfattningen att de i väsentlig grad bidrar till att
kompensera det bortfall av arbetstillfällen som uppstår i samband med
omstruktureringen av varvsindustrin. I den mån utvecklingen vid varven
leder till betydande negativa effekter vid underleverantörsföretag, bör
åtgärder för dessa företag innefattas i programmet.

Inför behandlingen av varvsfrågorna har från olika håll, bl. a. berörda län
och kommuner samt de fackliga organisationerna, redovisats en rad tänkbara
projekt. De socialdemokratiska motionärerna framhåller i det sammanhanget
att dessa förslag bör bli föremål för en seriös prövning från
regeringens sida i samband med utarbetandet av förslag till statliga insatser
för att skapa ny produktion på varvsorterna. Utskottet delar denna
uppfattning. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Med det
anförda kan även motionen 2017 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) sägas va^a
besvarad. Motionärerna vill nämligen att riksdagen nu får ta ställning till
konkreta alternativ som tagits fram för Öresundsvarvet.

Från de berörda regionernas sida har framhållits att det är angeläget att
ytterligare resurser snabbt ställs till förfogande för den verksamhet som
pågår på regional nivå för att stödja industriella utvecklingsprojekt.
Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet vill i sammanhanget understryka det värdefulla i att det på

AU 1979/80:3 y

regional och lokal nivå bedrivs en intensiv och praktiskt inriktad verksamhet
för att stödja konkreta industriprojekt. Utskottet är emellertid inte berett att
i dag, med det beslutsunderlag som föreligger, ta ställning till frågan om hur
stora resurser för här aktuellt ändamål, som skall tillföras olika samhällsorgan
i varvsregionerna. Det slutliga avgörandet på den punkten måste bli
beroende av de förslag som presenteras i det handlingsprogram för
varvsregionerna som utskottet med anledning av den socialdemokratiska
motionen begärt att regeringen skall lägga fram.

En uppbromsning av den pågående projektverksamheten på den regionala
nivån måste emellertid undvikas. Därför bör redan nu, i avvaktan på ett
slutligt ställningstagande, en viss förstärkning av resurserna på den regionala
nivån ske. Utskottet föreslår därför att det socialdemokratiska förslaget att
de regionala utvecklingsfonderna i Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län
och Blekinge län skall tilldelas ett bidrag pä vardera 25 milj. kr. för stöd till
industriella utvecklingsprojekt i varvsregionerna skall bifallas. Det får
ankomma på utvecklingsfonderna att bedöma hur medlen skall användas.
Riksdagen bör anslå medel i enlighet med det anförda.

En omfattande yrkesutbildning har under åren bedrivits vid verkstadsskolor
inom de stora varven med nära anknytning till pågående produktion.
Utbildningen har främst tagit sikte på att utbilda ungdomarna till yrken som
varvet i fråga varit i behov av. Enligt den socialdemokratiska partimotionen
2019 är dessa skolors framtid hotad. Regeringen bör därför ta de initiativ som
krävs för att säkra att utbildningen får finnas kvar. Utskottet delar denna
uppfattning. Utbildningsavdelningarna vid dessa företag kan otvivelaktigt
spela en viktig roll för att klara och överbrygga följdverkningarna av den
pågående omstruktureringen av den svenska varvsindustrin. Regeringen bör
därför ta de initiativ i frågan som förordas i den socialdemokratiska
motionen. Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas om.

65197 Stockholm 1980