yttr 1978/79 sou2y y (Yttrande 1978/79:sou2y)

SoU 1978/79:2 y

Socialutskottets yttrande
1978/79:2 y

över i propositionen 1978/79:12 framlagda förslag till lag om ändring
i barnavårdslagen (1960:97) och lag om ändring i lagen (1964:143) om
bidragsförskott jämte motioner

Till lagutskottet

Lagutskottet harden 17 oktober och den 9 november 1978 beslutat inhämta
socialutskottets yttrande över propositionen 1978/79:12 om underhåll till
barn och frånskilda, m. m., såvitt avser i propositionen framlagda förslag till
lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) och lag om ändring i lagen
(1964:143) om bidragsförskott jämte följande motioner, nämligen motionen
1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s), såvitt avser yrkandena 1,2,3,4
och 6, motionen 1978/79:31 av Lars Werner m. fl. (vpk), motionen 1978/
79:34 av Olle Göransson (s) och Kerstin Andersson i Kumla (s), motionen
1978/79:36 av Martin Olsson m. fl. (c), såvitt avser yrkandena 2 och 5 samt
motionen 1978/79:37 av Alf Wennerfors (m).

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås nya regler om den familjerättsliga underhållsskyldigheten.
Reformen innefattar en fullständig revision av de civilrättsliga
reglerna i föräldrabalken och giftermålsbalken men berör också lagen om
bidragsförskott och annan lagstiftning. Ett huvudsyfte är att mildra under -hållsbördan för underhållsskyldiga som har svag ekonomi. Förslagen innebär
bl. a. följande.

Föräldrarnas underhållsskyldighet mot sina barn begränsas i princip till att
gälla till dess barnet fyller 18 år. Om barnet då inte har avslutat gymnasiestudier
eller annan grundutbildning, står underhållsskyldigheten likväl kvar
så länge barnet studerar. Den upphör dock senast när barnet fyller 21 år.

Föräldrarnas underhållsplikt blir i fortsättningen aldrig ovillkorlig utan
görs beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. I
lagen skrivs in en rätt för en förälder att förbehålla sig ett belopp för sitt eget
underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett barn. Förbehållsbeloppet
bestäms med ledning av ett normalbelopp för levnadskostnader.
Normalbeloppet per år utgör 12 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring
(med basbeloppet som sedan april 1978 utgör 12 600 kr. blir normalbeloppet
1 260 kr. i månaden). Till detta kommer skälig kostnad för bostad. 1 vissa fall
kan den underhållsskyldige förbehållas även belopp för hemmavarande
makes eller samboendes underhåll. Också försörjningsskyldigheten mot barn

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Yttr. nr 2

SoU 1978/79:2 y

som vistas hemma beaktas när bidraget skall beräknas.

Reglerna om förbehållsbelopp syftar till större enhetlighet i rättstillämpningen.
Meningen är att de skall kompletteras med vissa centralt meddelade
riktlinjer till barnavårdsnämnder och försäkringskassor om hur underhållsbidrag
bör beräknas.

Indexhöjningarna av underhållsbidrag till barn dämpas. De årliga höjningarna
begränsas i fortsättningen till 7/10 av höjningen av basbeloppet. En
höjning som hittills skulle ha varit 10 % blir alltså endast 7 %. Vidare görs
inte någon indexändring av sådana bidrag som har bestämts högst tre
månader före en generell ändring.

En nyhet är att en förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag får rätt
till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos sig under en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Avdraget föreslås bli 1/40 av
underhållsbidraget för varje helt dygn som barnet vistas hos föräldern. Varar
vistelsen en hel månad, blir avdraget alltså 3/4 av månadsbidraget. Om det
finns särskilda skäl kan domstol bestämma andra villkor för denna avdragsrätt.
Föräldrarna kan också själva avtala om andra villkor. Avdraget beaktas i
princip även i fall då bidragsförskott utgår.

Bestämmelserna om jämkning av domar och avtal om underhållsbidrag
har setts över. Möjligheterna ökas att i en och samma rättegång få prövat en
underhållsskyldigs underhållsansvar mot flera barn. Försäkringskassorna får
lättare att meddela eftergift enligt bidragsförskottslagen av återkrav mot den
bidragsskyldige för förskott som har lämnats barnet.

Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan f. n. inte förpliktas
att utge underhållsbidrag till barnet. Något bidragsförskott kan inte heller
lämnas. För att inte institutet gemensam vårdnad i praktiken skall förbehållas
föräldrar som är ekonomiskt oberoende och inte behöver samhällets stöd
införs rätt till underhållsbidrag och bidragsförskott även i fall då föräldrar som
har del i vårdnaden inte båda varaktigt bor tillsammans med barnet. I
samband härmed föreslås en regel om behovsprövning av bidragsförskott.

Huvuddelen av reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. För vissa av
de nya reglerna föreslås andra tider för ikraftträdandet. Bl. a. skall rätten till
avdrag på underhållsbidrag och på bidragsförskott träda i kraft först den 1
januari 1980.

Till grund för förslagen i propositionen ligger ett år 1977 av familjelagssakkunniga
avgivet delbetänkande (SOU 1977:37) Underhåll till barn och
frånskilda. Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling.

Sedan betänkandet framlades, har regeringen år 1977 tillkallat en kommitté
(S 1977:16) för översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. I
direktiven framhålls att samhällsutvecklingen har ändrat förutsättningarna
för existerande former av stöd till de särlevande föräldrarna och aktualiserat
samhällsinsatser i delvis andra former. Kommittén har till uppgift att
klarlägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som numera finns för familjer

SoU 1978/79:2 y

där föräldrarna lever åtskilda eller en förälder saknas utöver de generellt
verkande insatserna för alla barnfamiljer. Utgångspunkten bör vara att stödet
skall riktas till barnen. Vidare bör syftet med samhällsstödet vara att barn till
föräldrar som lever åtskilda och barn vars ena förälder saknas skall
tillförsäkras levnadsvillkor som så långt möjligt är likvärdiga dem som
tillkommer barn med sammanboende föräldrar. Kommittén skall bl. a.
studera om de nuvarande särskilda stödformerna för ensamstående föräldrar
är rätt utformade i förhållande till de särskilda stödbehoven hos denna grupp.
Kommittén skall också uppmärksamma frågan om avvägningen mellan
vårdnadshavarens och den underhållsskyldige förälderns försörjningsinsatser
med hänsyn bl. a. till i vilken utsträckning de har utgifter för barnet
samt deltar i vården och omsorgen om dem.

I det följande behandlar utskottet under särskilda avsnitt förslaget till
ändring av lagen om bidragsförskott i de delar som berörs av motionsyrkanden.
I övrigt föranleder propositionen såvitt gäller de förslag som socialutskottet
har att yttra sig över inte några erinringar från utskottets sida.

Bidragsförskott vid gemensam vårdnad

Bidragsförskott utgår f. n. till barn i fall då barnet står under endast den ene
förälderns vårdnad eller då ingen av föräldrarna har vårdnaden. Har bara den
ene föräldern vårdnaden utgår bidragsförskottet enligt huvudregeln med ett
årligt belopp som motsvarar 40 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, dvs. f. n. 5 040 kr. per år eller 420 kr. i månaden.

Vid en reform år 1976 (prop. 1975/76:170, LU 1975/76:33, rskr 1975/
76:397) ändrades reglerna om vårdnad så att inte bara gifta föräldrar utan
även frånskilda och ogifta föräldrar numera har möjlighet att ha gemensam
vårdnad om sina barn och detta oavsett om föräldrarna bor tillsammans eller
ej. Väljer föräldrar att i enlighet med de nya vårdnadsreglerna utöva
vårdnaden gemensamt kan emellertid bidragsförskott f. n. inte utgå. Inte
heller är någon av föräldrarna skyldig att betala underhållsbidrag enligt
reglerna i föräldrabalken.

Som inledningsvis berörts föreslås i propositionen att förälder, som har
vårdnaden om barn gemensamt med den andre föräldern, skall bli skyldig att
betala underhållsbidrag till barnet under förutsättning att barnet varaktigt bor
tillsammans med endast den andre föräldern. Vidare föreslås att 1 § lagen om
bidragsförskott ändras så att bidragsförskott skall kunna utges till barnet i
förhållande till den förälder som sålunda skall vara bidragsskyldig.

I motionen 1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s) riktas kritik mot den
föreslagna ordningen och yrkas (yrkandet 1) att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag till ett samhällsstöd till föräldrar med gemensam vårdnad
i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionärerna anser att ett system
med underhållsbidrag vid gemensam vårdnad strider mot den gemensamma
vårdnadens idé. En lösning som på sikt bättre stämmer överens med tanken

SoU 1978/79:2 y

bakom vårdnadsreformen är enligt motionen att - oavsett var barnet för
tillfället vistas - bidragsförskott på begäran av föräldrarna betalas ut till den av
dem de bestämmer och att de blir solidariskt återbetalningsskyldiga på
grundval av en på medeltalet av föräldrarnas inkomster beräknad underhållsskyldighet.
Med hänsyn till angelägenheten av att rätten till bidragsförskott
snarast införs för särlevande föräldrar med gemensam vårdnad vill motionärerna
inte motsätta sig att förslaget i propositionen genomförs. I motionen
framhålls emellertid att regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag till
samhällsstöd för föräldrar med gemensam vårdnad, vilket - utan att det
bryter mot principerna för stödet till ensamstående föräldrar i övrigt - gör det
möjligt för föräldrarna att dela det faktiska ansvaret för barnet.

Utskottet vill till en början framhålla att bidragsförskotten utgör ett
betydelsefullt inslag i samhällsstödet till barn vars föräldrar inte bor
tillsammans. Enligt utskottet är det otillfredsställande att rätten till bidragsförskott
skall vara beroende av om föräldrarna delar den rättsliga vårdnaden
eller ej. Som framhölls vid riksdagsbehandlingen 1976 av vårdnadsreformen
och som också understryks av departementschefen i den nu aktuella
propositionen är en ändring av lagstiftningen på området särskilt angelägen
med hänsyn till att det annars finns risk för att institutet gemensam vårdnad
för inte sammanboende föräldrar i huvudsak förbehålls dem som är
ekonomiskt oberoende och inte behöver samhällets stöd.

Enligt utskottets mening är det således viktigt att reglerna om bidragsförskott
nu ändras så att ingen behöver avstå från gemensam vårdnad av
ekonomiska skäl. Beträffande propositionens förslag till lösning av frågan vill
utskottet emellertid i likhet med motionärerna framhålla att reglerna om
underhållsbidrag och bidragsförskott vid gemensam vårdnad synes mindre
väl förenliga med tankegångarna bakom vårdnadsreformen. En viktig
förutsättning för att föräldrar som inte är gifta med varandra skall kunna
utöva vårdnaden gemensamt är nämligen att de är ense om att dela
vårdnadsansvaret. En gemensam rättslig vårdnad innebär att föräldrarna
tillsammans skall besluta i en mängd frågor som rör barnet, t. ex. vem som
skall handha den faktiska vården, hur barnets fostran och studier skall tillgå
och hur mycket var och en av föräldrarna skall bidra med till barnets
underhåll. Enligt utskottets mening torde endast i undantagsfall föräldrar
klara av att utöva vårdnaden gemensamt om de är oense i fråga om hur
underhållsskyldigheten skall fullgöras och därför måste tillgripa utvägen att
få underhållsbidrag fastställt. Som framhölls av föredragande statsrådet i den
ovan nämnda propositionen 1975/76:170 kan ett skäl för en upplösning av
föräldrarnas gemensamma vårdnad vara att någon av föräldrarna undandrar
sig sin skyldighet att bidra till barnets underhåll.

Som närmare redovisats ovan (s. 2 och 3) pågår f. n. en översyn av
bidragsförskottssystemet och andra former av samhällsstöd för ensamstående
föräldrar. Med hänsyn till innehållet i direktiven ankommer det på
utredningen att pröva frågan hur samhällsstödet till föräldrar med gemensam

SoU 1978/79:2 y

vårdnad skall utformas. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionen 1978/79:29 i förevarande del är därför inte erforderligt.

Behovsprövning av bidragsförskott

Enligt 2 § lagen om bidragsförskott föreligger inte rätt till bidragsförskott
om barnet bor ihop med den underhållsskyldige. Bidragsförskott utgår inte
heller om det föreligger grundad anledning anta att den underhållsskyldige
betalar fastställt underhållsbidrag och bidraget inte understiger bidragsförskottet
eller om det är uppenbart att den underhållsskyldige på annat sätt sörjt
eller sörjer för att barnet får motsvarande underhåll. Slutligen kan bidragsförskott
vägras om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter
att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller
faderskap till barnet fastställt.

1 propositionen föreslås att bidragsförskott inte heller skall lämnas om
barnet av annat skäl uppenbarligen saknar behov av bidragsförskott (2 § d).
Av propositionen (s. 93) framgår att förslaget i första hand motiverats av
behovet av en bestämmelse som gör det möjligt att ingripa mot missbruk av
bidragsförskottssystemet vid gemensam vårdnad. Enligt departementschefen
bör emellertid en bestämmelse om behovsprövning inte införas enbart
för de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad. Begränsningar i rätten till
bidragsförskott bör verka generellt och inte inrikta sig bara på en viss grupp
människor.

I motionen 1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s) yrkas (yrkandet 2)
avslag på propositionen i förevarande del. Motionärerna anser att den nya
bestämmelsen inte är nödvändig för att förebygga de mycket fåtaliga fall av
missbruk av bidragsförskottssystemet vid gemensam vårdnad, som kan
tänkas förekomma under överskådlig tid. Vidare pekas på att regeln fått en
alldeles för generell avfattning och att den kommer att leda till en försämring
av de underhållsberättigades situation. Enligt motionärerna finns det inte
något skäl som talar mot att man avvaktar resultatet av det pågående
utredningsarbetet angående samhällsstödet till ensamstående föräldrar,
innan man överväger en bestämmelse som den föreslagna.

Också i motionen 1978/79:36 av Martin Olsson m. fl. (c) kritiseras den
föreslagna bestämmelsen. Motionärerna framhåller att den - med hänsyn till
departementschefens motivuttalanden (se prop. s. 198 och 199)- kommer att
leda till att inte bara höginkomsttagare utan också ensamstående föräldrar
med en månadsinkomst av omkring 4 000 kr. kommer att bli utan
bidragsförskott till sina barn. Det framhålls vidare att det är något förvånande
att nya regler om grunderna för bidragsförskott föreslås medan en utredning
av frågan om samhällsstödet till ensamstående föräldrar pågår. Motionärerna
har dock förståelse för att förslaget kan vara motiverat men anser att
tillämpningsområdet för regeln om behovsprövning bör begränsas till
gemensam vårdnad, eftersom syftet med införandet av regeln främst är att

SoU 1978/79:2 y

föräldrar med gemensam vårdnad skall förhindras missbruka bidragsförskottssystemet.
Genom en sådan inskränkning av tillämpningsområdet
drabbas inte någon grupp som f. n. har rätt till bidragsförskott. I motionen
yrkas (yrkandet 5) att den nya bestämmelsen skall gälla endast barn som står
under vårdnad av båda föräldrarna.

Som framhålls av departementschefen kan de nya reglerna om bidragsförskott
vid gemensam vårdnad tänkas inbjuda till missbruk av bidragsförskottssystemet
i något större utsträckning än de regler som f. n. gäller. Enligt
utskottets mening är det självfallet angeläget att förhindra att samhällets
resurser för stöd åt barnfamiljerna utnyttjas på ett obehörigt sätt. Skäl finns
därför som talar för att bidragsförskott bör kunna vägras i fall då förmånen
framstår som klart oberättigad. Vid en bedömning av propositionens förslag i
nu aktuell del måste emellertid beaktas att, som tidigare berörts, utformningen
av bidragsförskottssystemet f. n. är föremål för en genomgripande
översyn. Enligt utskottets mening bör resultatet av utredningsarbetet
avvaktas innan man tar ställning till huruvida en regel om behovsprövning av
bidragsförskott bör införas. Vid ställningstagandet har utskottet även tagit
hänsyn till att propositionen utöver den nu aktuella regeln om behovsprövning
innehåller förslag till vissa andra bestämmelser som syftar till att
förhindra att föräldrar skall göra en obehörig vinst genom bidragsförskottssystemet
(4 § fjärde stycket och 4 a § första stycket). Med hänsyn till
angelägenheten av att missbruk av bidragsförskottssystemet kan förhindras
förutsätter utskottet att kommittén för översyn av samhällsstödet till
ensamstående föräldrar ägnar uppmärksamhet åt frågan och följer utvecklingen
när det gäller tillämpningen av den nya regeln om bidragsförskott vid
gemensam vårdnad.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1978/79:29,
yrkandet 2, och avstyrker således förslaget till ändring av lagen om
bidragsförskott såvitt avser 2 § d). Härigenom tillgodoses i väsentlig mån
också önskemålen i motionen 1978/79:36 yrkandet 5.

Avdrag pä bidragsförskott

Enligt 7 kap. 4 § förslaget till ändring av föräldrabalken skall förälder som är
skyldig att utge underhållsbidrag i viss utsträckning fä göra avdrag på
underhållsbidraget för de kostnader som uppkommer när barnet vistas hos
henne eller honom. Som huvudregel gäller att avdrag får göras med 1/40 av
det månatliga underhållsbidraget för varje helt dygn av barnets vistelse. En
förutsättning för avdragsrätten är att föräldern haft barnet hos sig en
sammanhängande tid av minst fem dygn.

Har förälder rätt till avdrag på underhållsbidrag enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken
skall avdragsrätten under vissa närmare angivna förutsättningar också
beaktas vid återkrav på bidragsförskott (15 § andra stycket förslaget till
ändring av lagen om bidragsförskott). I de fall avdragsrätten beaktas vid

SoU 1978/79:2 y

återkrav på bidragsförskott skall enligt 4 a § andra stycket förslaget till
ändring av lagen om bidragsförskott vidare gälla att det till barnet utgående
bidragsförskottet skall minskas med avdragsbeloppet.

1 motionerna 1978/79:31 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1978/79:34 av Olle
Göransson (s) och Kerstin Andersson i Kumla (s) samt 1978/79:37 av Alf
Wennerfors (m) framställs yrkanden om att bestämmelsen i 7 kap. 4 §
föräldrabalken skall ges en annan utformning i tre avseenden. För det första
vill motionärerna att den underhållsskyldige skall få göra avdrag så snart han
eller hon haft barnet hos sig en sammanlagd tid av minst tre dygn under en
kalendermånad. Vidare vill motionärerna att tiden för barnets vistelse inte
skall räknas i hela kalenderdygn utan i 24-timmarsperioder från tidpunkten
då barnet mottogs hos den underhållsskyldige. Slutligen yrkas det att
avdraget skall bestämmas till 1/30 av det månatliga underhållsbidraget. Till
stöd för yrkandena åberopas i motionerna att avdragsrätten bör utformas så
att den stimulerar till täta och regelbundna kontakter mellan föräldrar och
barn och att avdrag därför bör få ske också i fall när föräldern har barnet hos
sig kortare tider under en viss period. Vidare anser motionärerna att den i
propositionen föreslagna regeln om att endast hela kalenderdygn skall räknas
inte är rimlig. Enligt motionärerna bör den tid barnet faktiskt varit hos
föräldern läggas till grund för avdragsrätten. Härigenom uppnås bl. a. att
avdrag får ske vid umgängen under veckoslut. Slutligen framhåller motionärerna
att under den tid, då barnet vistas hos den underhållsskyldige
föräldern, den andra föräldern inte har några andra kostnader för barnet än de
fasta utgifterna. Dessa täcks i stort sett av bostads- och barnbidrag. Skäl
saknas därför enligt motionärerna för att avdragsrätten skall begränsas till tre
fjärdedelar av bidraget.

Utskottet vill för sin del framhålla att det ligger i barnets intresse att barnet
får hålla god kontakt med båda sina föräldrar. I de fall där föräldrarna inte
sammanbor är det angeläget att den bidragssky ldige föräldern har möjligheter
till regelbundet och ofta återkommande umgänge med sitt barn. Som
departementschefen framhåller får denna kontakt inte försvåras av att
föräldern inte har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets vistelse
hos honom eller henne i någon större utsträckning. Starka skäl finns således
för att avdragsrätten bör ges en generös utformning. Vid ett ställningstagande
till frågan måste emellertid också andra omständigheter vägas in. Sålunda
gäller det att skapa ett system som ter sig rättvist också för den andre föräldern
och som inte leder till onödiga konflikter mellan föräldrarna. Med hänsyn till
att en regel om avdragsrätt även skall tillämpas inom bidragsförskottssystemet
är det vidare angeläget att bestämmelserna utformas så att de inte
förorsakar försäkringskassorna administrativt merarbete. Från dessa
utgångspunkter ter sig de i motionerna framlagda förslagen mindre tillfredsställande.
Utskottet vill särskilt peka på att den förordade 24-timmarsregeln i
praktiken kan leda såväl till tvister mellan föräldrarna om när barnet skall
lämnas och hämtas som till problem för försäkringskassorna. Beträffande

SoU 1978/79:2 y

förslaget att avdrag skall fö ske redan när den underhållsskyldige haft barnet
hos sig en sammanlagd tid av tre dagar under en kalendermånad bör
framhållas att det otvivelaktigt skulle komma att medföra en väsentligt ökad
arbetsbelastning för försäkringskassorna.

Vad härefter gäller frågan om avdragets storlek kan det i och för sig förefalla
skäligt att avdraget bestäms till 1 /30. Som departementschefen framhåller tar
emellertid en sådan regel inte tillbörlig hänsyn till att den förälder hos vilken
barnet regelmässigt bor har vissa fasta kostnader som inte minskar därför att
barnet är borta. Dessa kostnader torde inte till fullo täckas av barn- och
bostadsbidrag. Ett tillmötesgående av motionärernas önskemål skulle därför
enligt utskottets mening medföra en ekonomisk belastning för den inte
bidragsskyldige föräldern och skapa ett motstånd hos denne mot utövandet
av umgängesrätten.

Enligt utskottets mening utgör förslagen i propositionen en rimlig
avvägning mellan de delvis motstridiga intressen som gör sig gällande vid ett
ställningstagande till avdragsrättens omfattning. Såvitt gäller bidragsförskotten
anser utskottet således att propositionen bör bifallas och att
motionerna bör avstyrkas. Med hänsyn till umgängesfrågornas betydelse
förutsätter utskottet att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen
när det gäller tillämpningen av de nya reglerna om avdragsrätt.

Som ovan berörts skall rätten till avdrag på underhållsbidrag kunna beaktas
vid återkrav på bidragsförskott enligt 15 § andra stycket förslaget till ändring
av lagen om bidragsförskott. En förutsättning härför är dock att den
underhållsskyldige inom tre månader från utgången av den kalendermånad
då barnets vistelse hos föräldern upphörde anmäler till försäkringskassan att
han eller hon är berättigad till avdrag. Har den underhållsskyldige fått avdrag
vid återkrav på bidragsförskott skall det härefter utgående bidragsförskottet
minskas i motsvarande mån.

I motionen 1978/79:36 av Martin Olsson m. fl. (c) yrkas (yrkandet 2) att
riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförs om
lämpligheten av att vid avdragsrätt för underhållsskyldiga avdraget på
utgående bidragsförskott eller underhållsbidrag till den underhållsberättigade
fördelas på en längre tidsperiod. Motionärerna framhåller att det föreslagna
avdragssystemet kan leda till komplikationer mellan föräldrarna. Som
exempel härpå nämner motionärerna fall då barnet vistas hos den underhållsskyldige
under juli månad och avdraget på utgående bidragsförskott sker
först i december. En sådan ordning kan upplevas negativt av den förälder som
uppbär bidragsförskottet och få menlig inverkan när frågan om barnets
vistelse hos den andre föräldern åter aktualiseras. Motionärerna anser det
angeläget att man inte i strävandena att tillgodose de underhållsskyldigas
krav på rättvisa inför ett system som försvårar dessas möjligheter att ha sitt
barn hos sig. Motionärerna förordar därför att större avdrag bör fördelas under
en längre tidsperiod, exempelvis ett halvt år.

Som motionärerna påpekar innebär den föreslagna ordningen att reduce -

SoU 1978/79:2 y

ringen av utgående bidragsförskott kan komma att ske först sedan flera
månader förflutit från tiden för barnets vistelse hos den underhållsskyldige.
Enligt utskottets mening kan man inte räkna med att en förälder som uppbär
bidragsförskott för den tid barnet är borta alltid tar hänsyn till att en
reducering kan komma att göras vid en senare tidpunkt. 1 vart fall större
avdrag på bidragsförskottet kan därför otvivelaktigt i vissa fall leda till
ekonomiska svårigheter för en förälder och påverka dennes inställning till
umgängesrättens utövande. Som departementschefen framhåller är det inget
som hindrar att nedsättningen av bidragsförskottet slås ut över flera månader.
Med hänsyn till vad utskottet tidigare uttalat om angelägenheten av att de
nya reglerna om avdragsrätt inte leder till att kontaktmöjligheterna mellan en
underhållsskyldig förälder och dennes barn försvåras, vill utskottet understryka
vikten av att försäkringskassorna begagnar möjligheten att fördela
nedsättningen av bidragsförskott på en längre tid. Något särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida i denna fråga är inte erforderligt. Med det
anförda får motionen anses besvarad i aktuell del.

A ler krav av bidragsförskott

När bidragsförskott utgår skall den underhållsskyldige till försäkringskassan
betala det fastställda underhållsbidraget dock högst det belopp som
motsvarar bidragsförskottet. Enligt 18 § lagen om bidragsförskott kan
emellertid försäkringskassan besluta om eftergift av återkrav om det är skäligt
med hänsyn till att den underhållsskyldige har varit sjuk, arbetslös,
omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift kan också
meddelas, om det av annan anledning framstår som skäligt.

Familjelagssakkunniga lade i sitt betänkande fram ett förslag till nytt
system för återkrav av bidragsförskott. Förslaget innebar i huvudsak att
bidragsförskotten skulle frigöras från beroendet av fastställt underhållsbidrag
och att försäkringskassan skulle få möjlighet att självständigt pröva den
underhållsskyldiges förmåga att till det allmänna betala tillbaka utgivna
bidragsförskott. Återkrav och återbetalning skulle bli en angelägenhet mellan
kassan och den underhållsskyldige. Såvitt avsåg underhållsbidragen som
förskotterades av allmänna medel skulle man slippa jämkningsprocessen vid
domstol, eftersom återbetalningsskyldigheten hela tiden kunde anpassas
efter växlingarna i den underhållsskyldiges betalningsförmåga.

Enligt propositionen bör förslaget inte genomföras nu. I stället föreslås att
möjligheterna till omprövning av underhållsbidrag skall ökas samt att - som
ett komplement till jämkningsinstitutet - försäkringskassan skall kunna
medge eftergift helt eller delvis när det är påkallat av ändring i den
underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden. Den nya bestämmelsen om
eftergift har upptagits i 18 § förslaget till ändring av lagen om bidragsförskott.

I motionen 1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s) hänvisas till att

SoU 1978/79:2 y

förslagen i propositionen om begränsning av indexhöjningarna av underhållsbidrag
kan medföra en generell lättnad i underhållsbördan. Enligt
motionärerna är det emellertid uppenbart att utvecklingen av bidragsformågan
varierar för de olika bidragsskyldiga och att många över huvud taget
inte förmår öka sin bidragsformåga. Vidare framhålls att de underhållsskyldiga
som regel inte kan förväntas väcka talan om jämkning av underhållsbidrag
ens om underhållsbördan blir mycket betungande. Särskilt gäller detta
förde bidragsskyldiga som har det sämst ställt och som också ofta har svårt att
tillvarata sina intressen. Motionärerna pekar vidare på att domstolarna blir
kraftigt belastade om jämkningsprocesser kommer att föras i den utsträckning
som kan vara motiverat. Med hänsyn till de angivna förhållandena anser
motionärerna det nödvändigt att man finner ett system som medger att
skyldigheten att återbetala bidragsförskott kan prövas rutinmässigt så att
underhållsbördan kontinuerligt kan anpassas till förmågan hos de underhållsskyldiga
som har det sämst ställt. Enligt motionärernas mening är det
förslag till återkravssystern som framlades av familjelagssakkunniga väl
ägnat att läggas till grund för ett fortsatt utredningsarbete. Motionärerna
anser att förslaget bör överarbetas av kommittén för översyn av samhällsstödet
till ensamstående föräldrar och yrkar (yrkandet 6) att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en fortlöpande prövning av skyldigheten att
återbetala bidragsförskott i enlighet med vad som anförs i motionen.

Som departementschefen framhåller har det nuvarande systemet för
återkrav av utgivna bidragsförskott brister och på längre sikt måste kanske
andra lösningar sökas. Enligt utskottets mening skulle åtskilliga fördelar stå
att vinna om prövningen av skyldigheten att betala tillbaka bidragsförskott
frigörs från de civilrättsliga avgörandena om underhållsbidrag. En sådan
ordning skulle ge försäkringskassan möjligheter att fortlöpande anpassa
återkraven efter ändringarna i den underhållsskyldiges inkomster och andra
ekonomiska förhållanden. Vidare skulle antalet jämkningsprocesser kunna
nedbringas, vilket skulle vara till fördel inte bara för samhället utan även i hög
grad för parterna i de enskilda fallen. Många remissinstanser har också uttalat
sig positivt om de sakkunnigas förslag. I likhet med departementschefen
anser emellertid utskottet att tiden ännu inte är mogen för genomförandet av
ett sådant system som familjelagssakkunniga förordat. Inte heller kan
förslaget utan ytterligare överväganden läggas till grund för lagstiftning.
Utskottet utgår från att kommittén för översyn av samhällsstödet till
ensamstående föräldrar i samband med behandlingen av bidragsförskottsinstitutet
tar upp spörsmålet om hur återbetalningsskyldigheten bättre skall
kunna anpassas till den faktiska ekonomiska bärkraften hos den underhållsskyldige.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen
1978/79:29 i förevarande del är därför inte erforderligt.

Vid bedömningen av eftergiftsfrågorna enligt 18 § förslaget till ändring av
lagen om bidragsförskott bör enligt propositionen de bestämmelser om
förbehållsbelopp vid beräkning av underhållsbidrag som upptagits i 7 kap. 3 §

SoU 1978/79:2 y

förslaget till ändring av föräldrabalken kunna tjäna till ledning. Nämnda
bestämmelser innebär att den underhållsskyldige alltid får förbehållas vissa
belopp för sitt eget och andras underhåll. Förbehållsbeloppet för den
underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta skäliga bostadskostnader
och andra vanliga levnadskostnader. De sistnämnda kostnaderna skall
beräknas med ledning av ett normalbelopp som utgör 120 % av basbeloppet.
Om särskilda skäl föreligger får den underhållsskyldige vidare förbehållas ett
belopp för underhåll åt make eller samboende. Normalbeloppet utgör i sådant
fall 60 % av basbeloppet. Slutligen får den underhållsskyldige under vissa
närmare angivna förutsättningar även förbehålla sig ett belopp om 40 % av
basbeloppet för underhåll av eget hemmavarande barn. Vad som återstår
sedan de angivna förbehållsbeloppen dragits av från den underhållsskyldiges
nettoinkomst (dvs. bruttoinkomsten minskad med skatter) får i princip tas i
anspråk för täckande av barnets behov av underhållsbidrag.

I motionen 1978/79:29 yrkas vissa ändringar i det föreslagna systemet för
beräkning av den underhållsskyldiges förmåga att betala underhållsbidrag.
Motionärerna föreslår att riksdagen inte skall anta 7 kap. 3 § förslaget till
ändring av föräldrabalken och att riksdagen i stället som motiv till de
grundläggande bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mot sina
barn i 7 kap. 1 § förslaget till ändring av föräldrabalken gör uttalanden om
storleken av underhållsbidrag i enlighet med vad som anförs i motionen
(yrkandena 3 och 4). Enligt motionärerna är förslagen i propositionen inte
tillräckliga för att man skall hindra att betungande underhållsskulder
uppkommer för dem som har den sämsta ekonomiska ställningen. Motionärerna
pekar bl. a. på att när det gäller förbehåll för underhåll av den
underhållsskyldiges eget hemmavarande barn normalbeloppet är endast 0,4
basbelopp fastän normalkostnaden för ett barn i propositionen beräknas till
0,6 basbelopp. Enligt motionärerna bör den underhållsskyldige få disponera
vissa andelar av sin inkomst utöver förbehållsbeloppen för eget och andras
underhåll. I motionen föreslås att - sedan förbehållsbeloppen avräknats från
nettoinkomsten - i princip endast 50 % av överskottet skall kunna tas i
anspråk för underhållsbidrag till ett barn. Är det frågan om underhållsskyldighet
mot två barn skall 60 % av överskottet kunna utgå i underhållsbidrag
och mot tre eller flera barn högst 65 %.

Enligt utskottets mening är det angeläget att riskerna för social utslagning
av de underhållsskyldiga minskas. Nuvarande regler om eftergift av återkrav
på bidragsförskott utgör ett betydelsefullt instrument när det gäller att lätta
situationen för underhållsskyldiga med särskilt svåra problem. Som ovan
redovisats innebär förslagen i propositionen att försäkringskassorna skall få
möjligheter att medge eftergift i större utsträckning än f. n. på grund av
förändringar i den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden. Starka skäl
talar för att man vid utformningen av eftergiftsinstitutet bör inta en generös
attityd gentemot de underhållsskyldiga. Samtidigt måste emellertid beaktas
att det råder ett nära samband mellan fastställd underhållsskyldighet och

SoU 1978/79:2 y

skyldighet att återbetala bidragsförskott. Så länge detta samband består måste
enligt utskottets mening bedömningen av förmågan att betala tillbaka
bidragsförskott ske enligt i princip samma normer som tillämpas vid
fastställande av underhållsbidrag. En annan ordning skulle säkerligen
upplevas negativt av dem som fullgör sin underhållsskyldighet genom att
utge fastställt underhållsbidrag och kunna medföra att ansenliga medel av
samhällets resurser för stöd åt ensamstående föräldrar tas i anspråk därför att
allt flera kommer att anlita bidragsförskottssystemet för att slippa betala hela
det fastställda underhållsbidraget.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att de normer som skall
tjäna till ledning vid bedömningen av en underhållsskyldigs förmåga att utge
underhållsbidrag också bör vara vägledande vid den fortlöpande prövning
som försäkringskassan skall göra enligt regeln om eftergift av återkrav på
bidragsförskott. Med hänsyn till att det ankommer på lagutskottet att ta
ställning till hur reglerna om underhållsbidrag bör utformas anser sig
socialutskottet inte böra göra något uttalande med anledning av motionen
1978/79:29 i förevarande delar (yrkandena 3 och 4).

Stockholm den 23 november 1978

På socialutskottets vägnar
KERSTI SWARTZ

Närvarande: Kersti Swartz (fp), Nils Carlshamre (m), Evert Svensson (s),
Karin Andersson (c), John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg
(s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Ulla
Tillander (c), Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s), Marianne Lundqvist (fp) och
Blenda Littmarck (m).

Avvikande mening

beträffande återkrav av bidragsförskott av Evert Svensson, John Johnsson,
Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell, Stig Alftin och Lena
Öhrsvik (samtliga s), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10
som börjar med ”Sorn departementschefen” och slutar med ”inte erforderligt”
bort ha följande lydelse:

Det nuvarande systemet för återkrav av utgivna bidragsförskott har, som
departementschefen framhåller, brister. Enligt utskottets mening skulle
åtskilliga fördelar stå att vinna om prövningen av skyldigheten att betala
tillbaka bidragsförskott frigörs från de civilrättsliga avgörandena om underhållsbidrag.
En sådan ordning skulle ge försäkringskassan möjligheter att
fortlöpande anpassa återkraven efter ändringarna i den underhålisskyldiges

SoU 1978/79:2 y

inkomster och andra ekonomiska förhållanden. Vidare skulle antalet jämkningsprocesser
kunna nedbringas, vilket skulle vara till fördel inte bara för
samhället utan även i hög grad för parterna i de enskilda fallen. Många
remissinstanser har också uttalat sig positivt om de sakkunnigas förslag.
Förslaget kan emellertid inte utan ytterligare överväganden läggas till grund
för lagstiftning. Enligt utskottets mening är det angeläget att ett system för
återkrav av bidragsförskott i enlighet med familjelagssakkunnigas och
motionärernas förslag snarast kommer till stånd. Utskottet anser på grund av
det anförda att kommittén för översyn av samhällsstödet till ensamstående
föräldrar skyndsamt bör ta upp frågan om hur återbetalningsskyldigheten
bättre skall kunna anpassas till den faktiska ekonomiska bärkraften hos den
underhållsskyldige. Kommittén bör få tilläggsdirektiv i enlighet härmed. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1978/79:29 i förevarande
del bör ges regeringen till känna.

GOTA B 58819 Stockholm 1978