yttr 1978/79 nu1y y (Yttrande 1978/79:nu1y)

NU 1978/79:1 y

Näringsutskottets yttrande
1978/79:1 y

med anledning av motioner om åtgärder inom den ekonomiska
politiken för att förbättra sysselsättningen

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om näringsutskottets yttrande över vissa
delar av motioner om åtgärder inom den ekonomiska politiken för att
förbättra sysselsättningen, nämligen motionen 1978/79: 1 av Lars Werner
m. fl. (vpk) yrkandena 7—10 och 13 samt motionen 1978/79: 2 av
Olof Palme m. fl. (s) yrkandena 1—3 och 5.

Näringsutskottet får anföra följande.

Inrättande av en strukturfond

Motionen 1978/79: 2

I motionen 1978/79: 2 hemställs bl. a. att riksdagen

1. beslutar inrätta en strukturfond fr. o. m. den 1 januari 1979 i enlighet
med i motionen angivna riktlinjer,

2. till Strukturfonden (industridepartementet) på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag på
2 000 000 000 kr.,

3. uppdrager åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti
för strukturfondens förpliktelser på ett belopp intill sammanlagt
högst 2 000 000 000 kr.

Motionärerna hänvisar till tidigare motioner där förslag framförts om
inrättande av en särskild strukturfond för att förbättra företagens försörjning
med risktagande kapital och därigenom underlätta finansieringen
av nya, framtidsinriktade investeringar. Utvecklingen i vårt land
sedan förslaget första gången lades fram har, säger motionärerna, understrukit
behovet av en sådan fond. Det finns, hävdar de, ett antal konkreta
exempel på stora investeringar som inte har kommit till stånd på
grund av att denna typ av riskbärande kapital har saknats. Strukturfonden
bör enligt motionärerna under sitt första verksamhetsår få en omslutning
av 4 miljarder kr. Den bör läggas vid sidan av statsbudgeten
men ges möjlighet att med statliga garantier gå ut på de internationella
lånemarknaderna för att finansiera delar av sin verksamhet. Den nu
föreslagna garantin är avsedd att ge fonden möjlighet att under det
första verksamhetsåret låna upp kapital inom en ram av 2 miljarder kr.

För att fonden på ett effektivt sätt skall kunna fungera som ett medel
för att åstadkomma offensiva framtidsinriktade investeringar inom ra 1

Riksdagen 1978/79. 17 sami. Yttr. nr 1

NU 1978/79:1 y

men för en samordnad näringspolitik bör, säger motionärerna, i dess
styrelse finnas representanter för både löntagare, näringsliv och den
statliga sektorn.

Tidigare förslag och deras behandling

Förslag om inrättande av en strukturfond framfördes i riksdagen
första gången i en socialdemokratisk partimotion i januari 1977 (mot.
1976/77: 1327). Enligt denna motion skulle fonden svara för samhällsfinansiering
av sådana projekt inom branscher, grupper av företag eller
i särskilda fall enstaka företag som syftade till att lägga grunden till en
nödvändig framtida branschstruktur med utvecklingsdugliga och livskraftiga
företag. Finansieringen skulle gälla investeringar i förening därmed.
Större insatser i fråga om utvecklingsarbete och marknadsföring
skulle likställas med sådana investeringar. Formella krav på säkerheter
skulle inte förekomma. Förräntningskraven skulle kunna ställas lågt och
för viss tid kunna efterges helt. Däremot skulle en hög grad av inflytande
från samhällets sida utgöra ett villkor. Olika former för fondens kapitaltillskott
angavs som tänkbara. Aktieteckning i samband med nyemission
skulle spela en framträdande roll. Strukturfondens insatser skulle kunna
kombineras med kapitaltillskott från Sveriges Investeringsbank AB. Fonden
skulle inte utnyttjas för branschrationaliseringar i företag där staten
hade ett dominerande inflytande. Motionärerna räknade med en ram av
750 milj. kr. för fondens engagemang under det första året. Finansieringen
föreslogs ske i särskild ordning, dels genom en arbetsgivaravgift,
dels genom en begränsning av juridiska personers rätt till avdrag för
debiterad kommunalskatt vid inkomsttaxeringen. Motionärerna förutsatte
att kostnaderna för den höjda arbetsgivaravgiften skulle räknas av
vid framtida löneuppgörelser. Med hänvisning därtill och till löntagarorganisationernas
starka intresse för den näringspolitiska utvecklingen
föreslog de att dessa organisationer skulle få ett avgörande inflytande
i fondens styrelse. Denna borde enligt motionen ha tio ledamöter, av
vilka löntagarorganisationerna skulle utse sex, näringslivsorganisationerna
två och staten två.

Näringsutskottet behandlade motionen i ett betänkande i maj 1977
(NU 1976/77: 35). Utskottet anförde att industrins strukturutveckling på
senare år hade blivit ett av de viktigaste problemen inom näringspolitiken
och i hög grad påkallade uppmärksamhet och insatser från statens
sida. Utskottet gav exempel på sådana insatser beträffande stålindustrin,
varvsindustrin, tekoindustrierna m. fl. branscher. Delade meningar kunde,
sade utskottet, råda om inriktningen och omfattningen av de statliga
ingripandena i olika fall. Om principen att staten måste ta på sig ett
långtgående ansvar, också i ekonomiskt avseende, för industrins strukturutveckling
förelåg emellertid enighet. Motionärernas förslag kunde
enligt utskottet sägas syfta till att staten skulle få ytterligare ett instru -

NU 1978/79:1 y

ment för strukturpolitiska insatser. Det gav emellertid anledning till invändningar.
En sådan gällde finansieringsprincipen — motionärerna
räknade med en specialdestination av avgiftsmedel till fonden. En annan
invändning avsåg den föreslagna sammansättningen av fondens styrelse,
med en majoritet av företrädare för löntagarorganisationerna. Fonden
skulle på detta sätt, sade utskottet, i realiteten bli ett instrument inte för
samhällets utan för löntagarorganisationernas strukturpolitik. Det kunde
inte utan vidare förutsättas att en sådan ordning stod i överensstämmelse
med den hänsyn som borde tas till såväl samhällets som andra
intressenters berättigade intressen.

Utskottet avstyrkte sålunda motionen — med reservation av de socialdemokratiska
ledamöterna — och riksdagen avslog den.

Förslaget om inrättande av en strukturfond återkom i en socialdemokratisk
partimotion i november 1977 (mot. 1977/78: 39) med anledning
av en proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken. Enligt
denna motion borde fonden under det första verksamhetsåret tilldelas
ett belopp som motsvarade kostnaderna för den nedsättning av allmänna
arbetsgivaravgiften under år 1978 som regeringen hade föreslagit, dvs.
4 miljarder kr. Motionärerna yrkade i annat sammanhang avslag på
regeringens förslag. Fonden skulle, anförde de vidare, läggas vid sidan
av statsbudgeten och få möjlighet att låna upp pengar utomlands med
statlig garanti. Beträffande fondens uppgifter, formerna för dess kapitaltillskott
och styrelsesammansättningen upprepade motionärerna vad de
hade sagt föregående år.

Mot bakgrund av att skatteutskottet hade avstyrkt motionärernas förslag
att allmänna arbetsgivaravgiften inte skulle sättas ned räknade näringsutskottet
(NU 1977/78: 24) med att förslaget om inrättande av en
strukturfond inte skulle kvarstå. Oavsett detta avstyrkte utskottet detta
förslag. Utskottets motivering var väsentligen densamma som tidigare.
Statliga insatser för olika branscher borde bestämmas av statsmakterna
med hänsyn till förhållandena i det speciella fallet. Så hade redan —
med avsevärd politisk enighet — skett flerfaldiga gånger. Insatser inom
specialstålsindustrin och dataindustrin var just aktuella. Löntagarna skulle
givetvis få utöva det vidsträckta inflytande som hade tillerkänts dem
enligt lagstiftning och praxis. Staten borde däremot inte delegera till
löntagarorganisationerna att svara för statligt finansierade näringspolitiska
insatser av det slag som det var fråga om.

I en socialdemokratisk reservation förutsattes att riksdagen skulle
skapa resurser för finansiering av strukturfonden genom att avslå regeringens
förslag om nedsättning av allmänna arbetsgivaravgiften. Enligt
reservationen borde regeringen med det snaraste förelägga riksdagen
förslag rörande fonden. Riksdagen följde utskottet.

En ny motion med bl. a. yrkanden om inrättande av en strukturfond
väcktes i januari 1978 (mot. 1977/78: 1640). Motiveringen hade nu
byggts ut.

NU 1978/79:1 y

Många investeringsprojekt inom näringslivet kunde, uttalade motionärerna,
vara angelägna från samhällsekonomisk synpunkt men först i
ett längre perspektiv företagsekonomiskt räntabla. Inte minst med hänsyn
till de samhällsekonomiska merkostnader och den kapitalförstöring
som kunde bli följden av oplanerade företagsnedläggningar var det angeläget
att man skapade instrument som möjliggjorde samhällsekonomiska
avvägningar. I många fall kunde också företagsledningarna vara tveksamma
om större investeringsprojekt med hänsyn till det aktuella kapacitetsläget.
Fonden borde i sådana fall kunna gå in och ta en betydande
del av riskerna. Det var då naturligt att fonden i gengäld krävde
ett betydande inflytande. I många företag hade man, framhölls vidare i
motionen, under senare tid reviderat investeringsplanerna. Detta fann
motionärerna vara olyckligt för samhällsekonomin. En viktig uppgift
för strukturfonden angav de vara att medverka i finansieringen av uppskjutna
projekt. Oftast är det, anförde de, ett starkt löntagarintresse att
företagens investeringsverksamhet utökas. Genom ett nära samspel mellan
fonden, företagsledningarna och de anställda i företagen skulle skapas
såväl förutsättningar för som vilja till expansion.

Näringsutskottet överlämnade motionsyrkandena om strukturfonden
till finansutskottet, för att de skulle kunna behandlas tillsammans med
förslag rörande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen. I det yttrande
som näringsutskottet avgav (NU 1977/78: 3 y) erinrades om aktuella
åtgärder med anledning av olika industribranschers strukturproblem
och om den principiella deklaration som regeringen i finansplanen
hade gjort om utbyggnad av den svenska industrins produktionspotential.
Dessutom påpekades att regeringen hade aviserat förslag rörande
dels Sveriges Investeringsbank AB, dels allmänna pensionsfondens fjärde
fondstyrelse. Liksom föregående år fann utskottet att den huvudsakliga
innebörden av förslaget om en strukturfond var att staten skulle få ytterligare
ett instrument för strukturpolitiska insatser. Det specifika för den
föreslagna fonden skulle, sade utskottet, inte bli de betydande kapitalresurser
den skulle disponera — dessa skulle allokeras till fonden på
bekostnad av företagen själva och andra kapitalkällor — utan de särskilda
regler och former som skulle gälla för beslut om kapitaltillskott
från fonden. Riktlinjer för fondens verksamhet angavs endast summariskt
i motionen, anförde utskottet vidare. Vid utskottsbehandlingen hade
förslagets förespråkare inte velat närmare utveckla vilket innehåll och
vilken grad av precisering som skulle känneteckna de bestämmelser som
fonden skulle arbeta efter. I stället hade de hänvisat till att det borde ankomma
på regeringen att utforma sådana bestämmelser. Utskottet uttalade
som sin mening att en verksamhet med så vittgående statsfinansiella
och näringspolitiska konsekvenser som den föreslagna fondens inte kunde
få komma till stånd utan att riksdagen hade haft tillfälle att ta ställning
till tämligen detaljerade riktlinjer och regler. På nytt riktade ut -

NU 1978/79:1 y

skottet invändningar mot den föreslagna styrelsesammansättningen. Det
var, sade utskottet, angeläget att slå fast att de centrala näringspolitiska
besluten liksom dittills borde fattas av riksdag och regering, dvs. under
politiskt ansvar för beslutsfattarna.

I detta sammanhang erinrade utskottet om den kritik som hösten 1977
från socialdemokratiskt håll hade riktats mot regeringens förslag att en
särskild delegation — med nära anknytning till regeringen — skulle tillsättas
för att svara för statens medverkan i strukturarbetet inom specialstålsindustrin.
Den föreslagna fondstyrelsen skulle, konstaterade utskottet,
i fråga om både verksamhetsområde och resurser få mångfaldigt
större befogenheter än som hade givits åt denna delegation.

Finansutskottet (FiU 1977/78: 15) instämde i de synpunkter som hade
framförts av näringsutskottet. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade
sig — i anslutning till den avvikande mening som hade anförts
inom näringsutskottet — till förmån för ett principbeslut om en
strukturfond och anslag till denna. Enligt reservationen skulle regeringen
framlägga förslag till riksdagen om närmare bestämmelser för fondens
verksamhet. Riksdagen avslog motionärernas förslag.

Att en strukturfond skulle inrättas ingick också bland de riktlinjer för
den ekonomiska politiken som föreslogs i en socialdemokratisk partimotion
(mot. 1977/78: 1970) med anledning av kompletteringspropositionen
i maj 1978. Utan något särskilt resonemang om strukturfonden
avvisade finansutskottet (FiU 1977/78: 40 s. 34) motionärernas program
för ökade investeringar. I en reservation av de socialdemokratiska ledamöterna
begärdes att riksdagen skulle godkänna allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken vilka bl. a. innefattade ett ”program för en
kraftigt ökad investeringsverksamhet”. I detta ingick inrättande av ”en
strukturfond för offensiva industrisatsningar”. Riksdagen gick åter på
avslagslinjen.

Vissa industribranschfrågor, m. m.

Motionen 1978/79:1

I motionen 1978/79: 1 föreslås bl. a. att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till sysselsättningsgaranti och alternativ produktion
inom varven så att sysselsättningen där ej minskar (yrkandet 8), om
förslag till sysselsättningsgaranti inom gruv- och stålbranschen (yrkandet
9) och om åtgärder för att sysselsättningen inom textilbranschen inte
skall minska (yrkandet 10). Förslagen ingår som led i en plan för
100 000 nya jobb under den närmaste 12-månadersperioden. Målet när
det gäller de angivna branscherna är enligt motionen att under de närmaste
12 månaderna få en sysselsättningseffekt av 8 000 årsverken vid
varven, 4 000 årsverken inom gruv- och stålindustrierna och 2 000 årsverken
inom textilindustrin. Motionen innehåller också förslag om att

NU 1978/79:1 y

riksdagen skall hemställa hos regeringen om åtgärder för utarbetande
av ett industripolitiskt program med sikte på ökad förädling inom landet
(yrkandet 13).

Vissa uppgifter i anslutning till motionen
Gruv- och stålindustrierna

Riksdagen har under det senaste året vid flera tillfällen behandlat
problemen inom gruv- och stålindustrierna. I slutet av år 1977 beslöts
sålunda om tidsbegränsade åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen
inom bl. a. specialstålsindustrin (prop. 1977/78: 47, NU 1977/78:
30, rskr 1977/78: 84). Bildandet av Svenskt Stål AB (SSAB) förutsatte
riksdagens beslut våren 1978 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin
(prop. 1977/78: 87, NU 1977/78: 45, rskr 1977/78: 198). I
samband härmed uppmärksammade näringsutskottet särskilt situationen
för de mellansvenska gruvorna, vilka till övervägande del ingår i SSAB
(NU 1977/78: 45 s. 22). Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) erhöll
våren 1978 ett medelstillskott för att upprätthålla viss sysselsättning
(prop. 1977/78: 96, NU 1977/78: 50, rskr 1977/78: 225). Vidare har riksdagen
fattat beslut som möjliggör regionalpolitisk! stöd till gruvindustrin
och tillfälligt särskilt sysselsättningsbidrag till företag inom denna
industri (prop. 1977/78: 172, AU 1977/78: 35, rskr 1977/78: 306).

Styrelsen för SSAB fastställde den 31 maj 1978 en strukturplan för
företaget, benämnd Projekt SSAB 82. Enligt planen (s. 25) skall följande
personalförändringar ske mellan åren 1978 och 1987.

	Bortfall	Beräknat tillskott	Netto- förändring
Luleå	- 800	+ 350	- 450
Domnarvet	-1 700	+ 1200	- 500
Oxelösund	- 200	+ 300	+ 100
Gruvor	- 800	0	- 800
Övrig verksamhet	- 50	+ 150	+ 100
Summa	-3 550	+ 2 000	-1550

Siffrorna i tabellen är i planen försedda med följande kommentarer
(s. 26).

Ovanstående siffror innefattar ej hela den personal som blir övertalig
till följd av de samordningsvinster och övriga organisatoriska förändringar
som kan genomföras i det nya företaget. Omfattningen av denna
övertalighet är ännu ej fastlagd för företaget som helhet. Inom gruvavsnittet
uppgår den till ca 400 personer.

Någon utläggning av personalförändringarna i tiden har ännu ej
genomförts. Överslagsberäkningar visar emellertid att största nedgången
inträffar under den första delen av perioden, medan personaltillskottet
främst kommer under periodens senare del.

NU 1978/79:1 y

Ovanstående siffror över personalminskningen är lägre än de som
redovisades i samband med bildandet av SS AB. Personalminskningen
uppskattades då till ca 4 000 personer. Anledningen härtill är dels att
de redovisade personalsiffrorna nu avspeglar en tioårsperiod mot endast
fem år i det tidigare prognosmaterialet, dels att övertaligheten för
SSAB ännu ej fastställts och dels att volymen personalintensiva investeringar
i manufaktureringsledet ökat. Dessa investeringar får betydelse
framför allt under periodens senare del. Vidare har det antagits att Dannemora-gruvan
kan drivas vidare.

Det finns därför för närvarande ej anledning att ändra på den bedömning
som gjordes i samband med SSAB:s bildande.

Industriminister Nils Åsling uppdrog den 6 juni 1978 åt generaldirektör
Bertil Rehnberg att biträda industridepartementet med vissa arbetsuppgifter
rörande sysselsättningen på vissa orter inom SSAB:s verksamhetsområde.
I de riktlinjer för uppdraget som har lämnats sägs att möjligheterna
bör prövas att — på grundval av bl. a. SSAB:s strukturplan
— tidigarelägga sådana projekt inom SSAB vilka kan ge nya arbetstillfällen
snabbare än vad som har beräknats i strukturplanen. Merkostnaderna
för sådan tidigareläggning bör anges. Möjligheterna skall också
undersökas att fördröja nedläggning av enheter och anläggningar i syfte
att ge rådrum för sådana åtgärder som kan ge nya arbetstillfällen. Också
kostnaderna för dessa åtgärder skall anges. I utredningen ingår även att
pröva kombinationer av olika alternativ med sikte på att nå bästa effekt
på sysselsättningen till rimlig kostnad. Med hänsyn till strukturplanens
konsekvenser för sysselsättningen i olika regioner och situationen på
arbetsmarknaden i utgångsläget bör arbetet i första hand inriktas på
gruvregionerna.

Den 29 juni 1978 beslöt regeringen inrätta en delegation för mellansvensk
gruvindustri. I delegationen ingår företrädare för de i Mellansverige
verksamma gruvföretagen, berörda samhällsorgan och arbetsmarknadens
parter. Delegationens uppgift är att studera de möjligheter
som finns eller kan skapas för att på sikt få en lönsam verksamhet inom
den mellansvenska gruvindustrin.

I slutet av år 1977 fick Arne Geijer i uppdrag att biträda inom industridepartementet
vid överläggningar mellan företag rörande handelsstålsindustrin.
I en presskommuniké den 4 september 1978 har Geijer
redovisat vissa bedömningar och förslag i syfte att denna industri skall
ytterligare samordnas och effektiviseras. I kommunikén sägs att utredningsarbetet
nu har resulterat i ett konkret förslag till strukturförändring
som kan ligga till grund för slutgiltiga förhandlingar. Förslaget innebär
bl. a. att två nya bolag, Stångstålsbolaget och Armeringsstålbolaget,
skall bildas vid sidan av SSAB. I fråga om förslagets följder för sysselsättningen
vid de mindre handelsstålverken anförs följande i presskommunikén.

NU 1978/79:1 y

Sysselsättningskonsekvenserna av förslaget i sin helhet kan ännu inte
preciseras. Preliminära beräkningar pekar på en total personalminskning
med ca 750 personer. Den helt dominerande delen av neddragningen
hänför sig till en på sikt oundviklig avveckling av de metallurgiska
delarna i Hallstahammar resp. Boxholm. Statens åtagande när det
gäller sysselsättningen förutsätts bli utformat på likartat sätt som vid bildandet
av Svenskt Stål AB, vilket således även bör gälla de delar av
Hallstahammar som inte föreslås ingå i nämnda stångstålsbolag.

T extilindustrin

Under det senaste budgetåret behandlade riksdagen vid två tillfällen
förslag från regeringen om olika åtgärder avseende textil- och konfektionsindustrierna.
Sålunda fattades beslut hösten 1977 om vissa åtgärder
för försörjningsberedskapen på tekoområdet (prop. 1977/78:42,
FöU 1977/78: 5, rskr 1977/78: 81) och våren 1978 om olika stödåtgärder
till förmån för tekoindustrierna (prop. 1977/78: 42, 1977/78: 73 och
1977/78: 100 bil. 17, NU 1977/78: 41, rskr 1977/78: 172).

Som ett led i arbetet på en långsiktig plan för tekoindustrierna gav
regeringen under sommaren 1978 vissa utredningsuppdrag till överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen och statens industriverk.
Vidare har handelsdepartementet i augusti 1978 hemställt om
kommerskollegiums yttrande i fråga om vad som har uppnåtts genom
de avtal som ingåtts under det senaste året om reglering av vissa viktigare
tekoexporterande länders export till Sverige.

Statens industriverk har i september 1978 redovisat en bedömning av
utvecklingen av produktion och sysselsättning inom tekoindustrierna
(Tekoutredning 1978. Del 1. Rapport från branschprogram teko). En
andra del beräknas föreligga under november 1978, sedan kommerskollegium
har färdigställt den ovannämnda utvärderingen av de begränsningsavtal
som har ingåtts med vissa tekoexporterande länder. Vidare
har arbetsmarknadsstyrelsen i september 1978 utarbetat en analys av
tekoindustriernas betydelse för sysselsättningen i olika regioner och
överstyrelsen för ekonomiskt försvar i oktober 1978 en utredning om
olika möjligheter att upprätthålla försörjningsberedskapen på tekoområdet.

I detta sammanhang bör också nämnas att statens pris- och kartellnämnd
i augusti 1978 till regeringen har redovisat resultatet av ett utredningsuppdrag
rörande prissättningsmetoder inom beklädnadsdetaljhandeln.

Energipolitik, m. m.

Motionerna 1978/79:1 och 1978/79: 2

I motionen 1978/79: 2 föreslås bl. a. att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet

NU 1978/79:1 y

av en ansvarsfull energipolitik (yrkandet 5). Motionärerna menar att de
riktlinjer för energipolitiken som beslöts av riksdagen år 1975 och som
enligt motionärerna i allt väsentligt rekommenderats också av energikommissionen
bör följas av regeringen. Regeringen Fälldins ”handlingsförlamning
på energiområdet” har enligt motionärerna hotat sysselsättningen
för många människor. Vissa uppgifter lämnas om sysselsättningssvårigheterna
hos olika industriföretag och i olika delar av landet.

Enligt motionen 1978/79:1 bör riksdagen begära att regeringen utarbetar
ett program för alternativ energiproduktion och energibesparande
åtgärder som ger 5 000 årsarbeten ytterligare inom verksamheten
(yrkandet 7). Förslaget ingår som ett led i den i föregående avsnitt berörda
planen för 100 000 nya jobb under en 12-månadersperiod.

Vissa uppgifter om energipolitiken

År 1975 godkände riksdagen ett energipolitiskt program (prop. 1975:
30, NU 1975: 30, rskr 1975: 202). Avsikten har varit att riksdagen under
år 1978 på nytt skulle få tillfälle ta ställning till energipolitikens
inriktning i stort och på längre sikt. I syfte att ta fram ett underlag för
dessa beslut tillsatte regeringen hösten 1976 energikommissionen, som
under våren och sommaren 1978 har avlämnat bl. a. huvudbetänkandet
(SOU 1978: 17) ”Energi” och slutbetänkandet (SOU 1978: 49) ”Energi.
Hälso-, miljö- och säkerhetsrisker”.

En översiktlig redogörelse för olika energipolitiska ställningstaganden
av regeringen Fälldin under tiden t. o. m. mars 1978 har publicerats i
Aktuellt i industri- och energipolitiken 1978: 1 (utgiven av industridepartementet).

På grundval av betänkanden från närings- och civilutskotten behandlade
riksdagen i slutet av maj 1978 en rad olika aspekter av energipolitiken
(NU 1977/78:67—70 resp. CU 1977/78:30, 31; rskr 1977/78:
340—343 resp. 1977/78: 344, 345). Besluten gällde bl. a. medelsanvisning
till statens vattenfallsverk, energiforskningsprogram för den närmaste
treårsperioden, uran- och oljeprospektering samt energisparplan
för befintlig bebyggelse.

I den regeringsförklaring som statsminister Ola Ullsten avgav i riksdagen
den 18 oktober 1978 berörs energipolitiken i följande passus.

Energipolitiken skall inriktas på att tillgodose behovet av energi,
åstadkomma en effektivare hushållning med energi, utveckla nya förnyelsebara
energikällor, minska Sveriges stora oljeberoende och ge handlingsfrihet
för framtiden. Regeringen avser att bedriva en energipolitik
som kan få bred uppslutning i riksdagen och bland svenska folket. Regeringen
kommer att verka för skärpta krav på säkerhet för olika energislag.
Regeringen ser som en av sina viktigaste uppgifter att öka tryggheten
och säkerheten i vår energiförsörjning. Den oro som vi människor
känner inför riskerna med kärnkraft och andra energislag bör vi ta som
en allvarlig uppfordran till att skapa största möjliga trygghet.

NU 1978/79:1 y

Av statsministerns inledande anförande i den allmänpolitiska debatten
i riksdagen den 25 oktober 1978 framgår att regeringen avser att under
riksmötet 1978/79 förelägga riksdagen ett förslag till beslut i de centrala
energifrågorna. Detta förslag skall enligt statsministern framför allt präglas
av en strävan efter ökad trygghet i energiförsörjningen, ökad säkerhet
och bibehållen handlingsfrihet. Regeringens mål är enligt statsministern
att söka utforma ett förslag som kan samla en så bred majoritet
i riksdagen som någonsin är möjligt.

Utskottet

Inrättande av en strukturfond

Motionen 1978/79: 2 är den femte under en tid av mindre än två år
varigenom förslag om inrättande av en strukturfond för näringslivet
framläggs i riksdagen. Motionärerna presenterar sitt förslag i största
korthet och hänvisar i övrigt till de tidigare motionerna i ämnet. Ett par
modifikationer kan noteras. Styrelsens sammansättning preciseras inte
i samma grad som förut. Det anges bara att i styrelsen bör finnas ”representanter
för både löntagare, näringsliv och den statliga sektorn”.
För första gången föreslås nu en specificerad statlig garanti, avsedd att
möjliggöra fondens tilltänkta upplåning på den internationella kapitalmarknaden.

Utskottets grundläggande invändningar mot förslaget, senast redovisade
i yttrande till finansutskottet i februari i år (NU 1977/78: 3 y),
kvarstår. Förslagets huvudsakliga innebörd är, som utskottet då framhöll,
att staten får ytterligare ett instrument för strukturpolitiska insatser.
Emellertid har varken genom motionen och dess föregångare eller
av förslagets förespråkare inom utskottet i erforderlig mån klargjorts
vilka riktlinjer som skulle gälla för fonden. Vad motionärerna begär är
sålunda att regeringen skall få ett långtgående bemyndigande att för
kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny institution vid sidan av
dem som redan finns och vid sidan av den omfattande verksamhet till
stöd för särskilda branscher och företag som statsmakterna är engagerade
i. Utskottet anser alltjämt att det saknas underlag för ett sådant
beslut av riksdagen.

Genom sitt förslag om en statlig garanti för strukturfonden har motionärerna
till skillnad från tidigare angett formella förutsättningar för
den upplåning varigenom fonden skulle få en del av sitt kapital. Utskottet
vill dock anmärka att det synes mindre lämpligt att ytterligare
en institution får i uppdrag att bedriva upplåning utomlands för statens
räkning. En sådan verksamhet kräver hög kompetens och betydande
personalresurser, som är dyrbara att förvärva. Vidare finns det risk för
att en sådan statsgaranterad upplåning som motionärerna tänker sig kan

NU 1978/79:1 y

inverka ogynnsamt på förutsättningarna för statens övriga upplåning
i utlandet.

Utskottet avstyrker sålunda förslaget om inrättande av en strukturfond.

Vissa industribranschfrågor, m. m.

I motionen 1978/79: 1 föreslås bl. a. att riksdagen skall uttala sig för
åtgärder i syfte att garantera sysselsättningen inom varvs-, gruv-, ståloch
textilindustrierna. De här berörda åtgärderna ingår i en plan, vars
ändamål anges vara att under de närmaste 12 månaderna åstadkomma
minst 100 000 nya arbeten. Alternativ produktion och en sysselsättningsgaranti
för varven skall enligt motionen ge 8 000 årsarbeten, en sysselsättningsgaranti
för gruv- och stålindustrin 4 000 årsarbeten och en bevarad
sysselsättning inom textilindustrin 2 000 årsarbeten.

Motionärernas här berörda förslag tycks vara grundat på uppfattningen
att det är möjligt att bemästra de svåra problem som strukturomvandlingen
i olika näringsgrenar för med sig, om staten utfärdar garantier
för att sysselsättningen i olika industribranscher skall behållas på
en viss nivå. Åtgärder av denna innebörd kan utskottet emellertid inte
ställa sig bakom. En aktiv näringspolitik måste i stället utformas så, att
den underlättar nödvändiga förändringar — förändringar som givetvis
måste ske i socialt acceptabla former. Av den föregående framställningen
framgår att ett omfattande arbete f. n. ägnas åt problemen inom
gruv-, stål- och textilbranscherna. Härtill kommer att regeringen har
meddelat att en proposition om varvens framtid skall föreläggas riksdagen
omkring den 10 november 1978. Utskottet avstyrker sålunda motionen
i här behandlad del.

Motionen innehåller också förslag om att riksdagen skall uttala sig för
att ett industripolitiskt program utarbetas med sikte på ökad förädling
inom landet. Som motiv anges att det stora beroendet av energi- och resursslukande
råvaror och halvfabrikat måste brytas och att kapitalets
profitintressen inte längre kan få avgöra Sveriges industriella och ekonomiska
utveckling. Ett motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna
med likartad innebörd behandlades senast av utskottet våren
1978. Därvid instämde utskottet (NU 1977/78: 55 s. 28) bl. a. i uppfattningen
att en strävan inom näringspolitiken bör vara att öka förädlingsgraden
inom industrin. Ett näringspolitiskt utredningsarbete, styrt av
de direktiv som motionärerna hade angett, skulle emellertid, anförde
utskottet, ta sikte på en omgestaltning av näringslivet i en utsträckning
som utskottet inte kunde ställa sig bakom. Med hänvisning härtill och till
att frågan om näringspolitikens utformning på längre sikt redan var
föremål för utredning avstyrkte utskottet det då aktuella motionsyrkandet.
Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker sålunda yrkan -

NU 1978/79:1 y

det i motionen 1978/79: 1 om utarbetande av ett industripolitiskt program.

Energipolitik, m. m.

Regeringen Fälldins energipolitik har lett till sysselsättningsproblem
hos olika industriföretag och på många orter, menar socialdemokraterna
i partimotionen 1978/79: 2. De uttalar att en ansvarsfull energipolitik
är en förutsättning för att vårt land i framtiden skall kunna hävda sig
såsom framstående industrination och långsiktigt förverkliga sociala mål,
såsom sysselsättning och välfärd. Motionärerna ställer sig bakom riktlinjerna
i 1975 års energipolitiska beslut, liksom energikommissionens
förslag, och föreslår ett riksdagsuttalande om behovet av en ansvarsfull
energipolitik med denna inriktning.

Motionärerna hävdar också att regeringen Fälldin har lidit av en
”handlingsförlamning på energiområdet” som hotat sysselsättningen för
många människor. Utskottet tar bestämt avstånd från detta betraktelsesätt
och hänvisar till en råd betydelsefulla förslag och åtgärder inom
energiområdet av regeringen Fälldin. En redogörelse för den nya energipolitiken
har publicerats i Aktuellt i industri- och energipolitiken
1978: 1. Den täcker tiden t. o. m. mars 1978. Utskottet erinrar vidare om
att regeringen Fälldin, för att motverka de sysselsättningsproblem som
följer av nedtrappningen av arbetsstyrkan vid kraftverksbygget i Forsmark,
har beslutat att ta fram objekt inom en ram av 100 milj. kr. för
att ge sysselsättningsmöjligheter åt byggnadsarbetare i norra Uppland
(prop. 1977/78: 116 s. 36).

Motionen väcktes före det nyligen inträffade regeringsskiftet. Statsminister
Ola Ullsten har i regeringsförklaringen den 18 oktober 1978
anfört att regeringen avser att bedriva en energipolitik som kan få en
bred uppslutning i riksdagen och bland svenska folket. I annat sammanhang
har statsministern bekräftat att den nya regeringen liksom de båda
föregående är inriktad på att riksdagen under detta riksmöte skall få ta
ställning till förslag i de centrala energifrågorna. Utskottet anser att
riksdagen inte har anledning att f. n. göra något uttalande om energipolitikens
allmänna inriktning och avstyrker sålunda motionen i här
behandlad del.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i partimotionen 1978/79: 1 att
riksdagen hos regeringen skall begära ett förslag till program för alternativ
energiproduktion och energibesparande åtgärder ”sorn ger 5 000
årsarbeten ytterligare inom verksamheten”. Förslaget ingår i partiets
program för 100 000 nya arbeten.

Utskottet vill erinra om att riksdagen i maj 1978 bl. a. beslöt om ett
energiforskningsprogram för treårsperioden fr. o. m. den 1 juli 1978.
Programmet innebär bl. a. stora insatser i fråga om förnyelsebara energikällor,
särskilt vindenergi och energi ur biomassa, samt i fråga om

NU 1978/79:1 y

energianvändning inom bebyggelse och i industriella processer (prop.
1977/78: 110, NU 1977/78: 68, rskr 1977/78: 341). Vid samma tillfälle
fattades också beslut om ökade satsningar på åtgärder i energibesparande
syfte (prop. 1977/78: 76 och 1977/78: 100 bil. 16, CU 1977/78: 31,
rskr 1977/78: 345). I motionen framförs uppfattningen att det är möjligt
att skapa 5 000 årsarbeten ”ytterligare” genom ökade insatser för alternativ
energiproduktion och energibesparande åtgärder. Någon närmare
motivering för denna uppfattning redovisas inte. Ej heller framgår det,
såvitt utskottet kan finna, om avsikten är att dessa arbeten skall skapas
utöver de satsningar på energiområdet som beslöts av riksdagen i slutet
av våren 1978. Utskottet avstyrker förslaget i motionen om ett riksdagsuttalande
till förmån för ett program för 5 000 nya årsarbeten på
energiområdet.

Stockholm den 8 november 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s),
Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s),
Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c),
Ivar Högström (s), Rune Angström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Sten
Svensson (m), Karl-Erik Häll (s) och Sven Eric Lorentzon (m).

Avvikande meningar

1. beträffande inrättande av en strukturfond av Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström
och Karl-Erik Häll (alla s) som anser att den del av utskottets
yttrande som har rubriken ”Inrättande av en strukturfond” bort ha följande
lydelse:

Förslag om inrättande av en sådan strukturfond som nu förordas i
motionen 1978/79: 2 har flera gånger avvisats av riksdagsmajoriteten.
Förslagets vedersakare har grundat sina avslagsyrkanden på diverse invändningar
mot vad som föreslagits om fondens styrelse m. m. De
grundläggande motiveringarna för att fonden bör tillskapas har de konsekvent
undvikit att diskutera. Det är visserligen sant att staten på senare
år har gjort avsevärda ekonomiska insatser för att möjliggöra
strukturförändringar inom olika branscher. Men den nu avgångna regeringens
politik därvidlag har präglats av bristande planmässighet och
svag handlingskraft. De åtgärder som har vidtagits har bara inneburit en

NU 1978/79:1 y

tillfällig hjälp. Man har inte gjort tillräckligt mycket för att åstadkomma
en institutionell apparat som långsiktigt kan tillföra de berörda företagen
erforderliga resurser. Kravet på samhälleligt inflytande över den
fortsatta utvecklingen har inte blivit tillgodosett i önskvärd grad.

Om inte strukturförändringarna skall bli rent defensiva krävs nya,
framtidsinriktade satsningar från företagens sida. De instrument som
nu står till buds är emellertid inte tillräckliga när det gäller att åstadkomma
det riskkapital som behövs. Den föreslagna strukturfonden har
därför en viktig uppgift att fylla. På ett annat sätt än de befintliga kapitalmarknadsinstitutionerna
skulle den kunna ta sådana risker som är
förknippade med alla inte rent defensiva strukturförändringar. Expansiva
mindre och medelstora företag är därvid en viktig målgrupp. Direkta
insatser i statliga företag, t. ex. inom varvsindustrin, bör göras i
annan ordning än genom fonden. Utskottet vill betona att olika former
av kapitaltillskott från fonden bör kunna prövas, t. ex. köp av nyemitterade
aktier och lån mot konvertibla skuldebrev, och att det i vissa fall
kan vara lämpligt med kombinerade insatser av fonden och Sveriges
Investeringsbank AB.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena. Riksdagens bifall till
dessa innebär enligt utskottets mening att regeringen får klara och tillräckliga
direktiv för utfärdande av närmare bestämmelser rörande strukturfondens
verksamhet.

2. beträffande energipolitik, m. m. av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson,
Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och
Karl-Erik Häll (alla s) som anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Energipolitik m. m.” som börjar med ”Motionärerna hävdar”
och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Regeringen Fälldin beslöt den 5 oktober 1978 att inte f. n. bifalla en
ansökan av Forsmarks Kraftgrupp AB enligt lagen (1977: 140) om särskilt
tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m. (villkorslagen).
Enligt regeringens bedömning fordras ytterligare provborrningar och
därav föranledda mätningar i bergsområden med vissa angivna geologiska
egenskaper. Den situation som har uppkommit är olycklig från
flera olika synpunkter. Självfallet måste samtliga politiska partier ta ett
ansvar för att kärnkraftens avfallsfrågor får en tillfredsställande lösning.
Det är emellertid angeläget att handlingsfriheten på detta område bevaras
i möjligaste mån i avvaktan på ytterligare resultat av den forskning
och det utvecklingsarbete som pågår. Man borde t. ex. inte f. n.
behöva avgöra om man skall välja upparbetning eller direkt slutförvaring
av det använda bränslet. Villkorslagen tvingar fram lösningar som
kanske senare framstår som mindre tillfredsställande. Prövningen av den
aktuella ansökan visar, anser utskottet, att de invändningar mot tillkomsten
av villkorslagen år 1977 som de socialdemokratiska reservanterna

NU 1978/79:1 y

i näringsutskottet formulerade (NU 1976/77: 23 s. 23 f.) var bärkraftiga.
I detta sammanhang finner utskottet ånyo anledning understryka —
som också gjordes av reservanterna vid det tillfället — att åtgärder
snabbt bör vidtas för att skapa goda förutsättningar för central lagring
av det använda kärnbränslet intill dess att detta skall tas om hand för
upparbetning eller slutlig förvaring.

På förslag av regeringen Fälldin beslöt riksdagen våren 1978 att medel
för kämkraftblocket Forsmark III skulle ställas till förfogande endast
för första hälften av budgetåret 1978/79 (prop. 1977/78: 116, NU
1977/78: 67, rskr 1977/78: 340). De socialdemokratiska ledamöterna i
näringsutskottet uttalade att regeringens förslag var oacceptabelt och
föreslog att medel skulle anslås för att täcka hela budgetårets behov
(NU 1977/78: 67 s. 19). De medel som f. n. står till statens vattenfallsverks
förfogande räcker, enligt vad verket upplyst, för att fullfölja byggnadsarbeten
någon vecka in i december 1978. Verket har den 24 oktober
1978 begärt hos regeringen att medel ställs till förfogande för tiden
fram till den 1 juli 1979 för att byggandet av Forsmark III skall kunna
fortgå. Utskottet anser att den nya regeringen, som ett led i en ansvarsfull
energipolitik, omedelbart bör ombesörja att erforderliga medel
ställs till vattenfallsverkets förfogande för fortsatt byggande av Forsmark
III under hela budgetåret 1978/79.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen understryka behovet av
en ansvarsfull energipolitik med den inriktning som här angivits.

Särskilt yttrande

beträffande vissa industribranschfrågor m. m. av Birgitta Hambraeus (c):

Det är viktigt att företagsekonomiska och samhällsekonomiska konsekvenser
vägs samman i näringspolitiken och att denna är tillräckligt
långsiktig.

Den förra regeringen tillsatte en referensgrupp med en representant
för varje riksdagsparti och under ordförandeskap av landshövdingen i
Kopparbergs län för att följa SSAB:s utveckling.

Det visar sig att en bibehållen malmbaserad metallurgi vid Domnarvets
järnverk skulle ha stora fördelar. De gruvor som levererar malm till
järnverket skulle då kunna bibehållas. Vidare har ett integrerat stålverk
lättare att producera tunnplåt av så hög kvalitet att man har utsikter att
konkurrera med importen, som f. n. svarar för hälften av tillförseln.
Sammantagna blir samhällets kostnader för att skapa arbetstillfällen
inom SSAB på detta sätt ungefär hälften så stora som kostnaderna om
motsvarande sysselsättning skulle ordnas genom samhällets försorg på
annat sätt.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) stöder ett stort upplagt forsk -

NU 1978/79:1 y

ningsprojekt om framtida järnverk. Lovande försök pekar på att modern
teknik bör utnyttja småskalefördelar och kombinera produktion av högvärdigt
bränsle (t. ex. metanol) och produktion av stål i miljövänliga
slutna system, organiserade så att antalet anställda är konstant även om
man räknar med att produktionsvolymen varierar.

Långsiktigt innebär detta att den struktur som finns i Kopparbergs
län och övriga Bergslagen kommer att vara idealisk för framtidens stålverk.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 7S00S7