yttr 1978/79 cu1y y (Yttrande 1978/79:cu1y)

CU 1978/79:1 y

Civilutskottets yttrande
1978/79:1 y

över motioner om åtgärder inom den ekonomiska politiken såvitt rör
bostadsfrågor

Till finansutskottet

Finansutskottet har genom beslut 1978-10-12 berett civilutskottet tillfälle
att avge yttrande över motionerna 1978/79:1 (vpk), yrkandet 1, 2 (s),
yrkandena 6, 7, 10 och 11, samt 5 (vpk), yrkandet 2, och därvid hemställt
att yttrande avlämnas skyndsamt. Civilutskottet anför med anledning därav
följande.

1 Uppgifter i anslutning till motionsförslagen

1.1 Allmänt

Bostadspolitiska förslag av principiellt samma typ som de nu i motionen
1978/79:2 (s) upptagna har lagts fram i november 1977 genom motionen
1977/78:39 (s). Denna sistnämnda motion väcktes med anledning av till
finansutskottet hänvisad proposition om inriktningen av den ekonomiska
politiken men hänvisades såvitt gällde bostadspolitiska förslag direkt till
civilutskottet. Utskottet (CU 1977/78: 3 s. 13) anförde:

De förslag som här behandlas ingår som led i en motion om inriktningen
av den ekonomiska politiken, en fråga som faller under finansutskottets
bedömning. Yrkandena har dock getts en så specifik karaktär att de remitterats
för civilutskottets beredning såsom i första hand bostadspolitiska
frågor.

Förslag av samma typ väcktes också i motioner under allmänna
motionstiden - 1977/78: 351 (s), 857 (vpk) och 897 (s). Förslagen remitterades
till civilutskottet och behandlades 1977-04-18 i betänkandet CU 1977/
78:27.

Vidare noteras att förslag inom det här behandlade området också behandlats
1977-05-23 av finansutskottet i dess betänkande FiU 1977/78:40
med anledning av kompletteringspropositionen.

1.2 Prisstopp på byggnadsmaterial

Allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973: 301) är en
beredskapslag som formellt är i kraft men som endast kan tillämpas i vissa
angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt att
under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Riksdagen

Riksdagen 1978/79. 19 sami. Yttr. nr 1

CU 1978/79: ly

har (prop. 1977/78: 22, FiU 1977/78: 9) godkänt att regeringen förordnar om
fortsatt tillämpning av lagens 2-4, 6, 8 och 9 §§ under tiden 1977-12-21 —
1978-12-20. I prop. 1978/79:34 föreslås ett motsvarande godkännande för
tiden t. o. m. 1979-12-20.

Bland formerna för prisreglering anges i 3 § att regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer kan förordna om stoppris på viss förnödenhet
eller tjänst. Detta innebär bl. a. att den som frivilligt säljer förnödenhet
inte utan tillstånd får överskrida det pris som han tillämpade den dag som
anges i förordnandet. I 3 b § sägs att på motsvarande sätt en säljare inte får
höja sitt pris förrän viss tid efter det att han hos myndighet har gjort
anmälan om prishöjningen och skälen för denna.

Enligt förordningen (1977:770) om prisstopp m.m. (ändrad senast
1978:732) gäller stoppris nu inte för någon typ av byggnadsmaterial. Föreskrift
om anmälningsplikt - och därmed förbud att utan tillstånd höja
priset förrän en månad efter anmälan — gäller dock för byggnadsmaterial
inom sju varugrupper. Bland dessa kan noteras cement och fabriksbetong,
sågade och hyvlade trävaror, isoleringsmaterial, tegel, sanitetsvaror, glas
och värmepannor.

Här nedan redovisas prisutvecklingen dels i ett längre perspektiv, dels
under år 1978.

Tabell I. Prisutveckling på några viktigare byggnadsmaterial 1973 - september
1978 (Uppgifterna avser priserna vid årets utgång där inte annat anges)

1972=100

Produkt	1973	1974	1975	1976	1977	1978- 03-31	1978- 09-30
Cement	105	139	156	178	195	209	209
Fabriksbetong	103	119	139	159	181	186	193
Lättbetong	121	126	147	162	188	200	200
Tegel	112	130	145	164	183	183	196
Kalksandsten	118	126	152	167	198	210	210
Gipsskivor	117	135	158	158	172	172	172
Board	115	130	143	154	172	186	186
Spånskivor	108	124	133	151	151	159	159
Dörrsnickerier	120	139	156	176	176	188	188
Fönstersnickerier	127	146	171	188	213	226	226
Inred ningssnickerier	112	115	135	143	159	159	170
Parkett	123	139	171	195	221	221	221
Mineralull	113	132	154	166	182	193	193
Byggpapp	100	143	167	180	200	220	220
Sanitetsporslin	110	125	150	165	171	181	181
Badkar	112	123	133	149	163	174	174
Diskbänkar	115	120	132	153	163	169	169
Värmepannor	115	138	149	173	190	203	203
Radiatorer	110	127	143	167	173	185	185
Oljebrännare	100	120	136	144	162	175	175
Varmvattenberedare	105	123	131	150	164	179	179
Installationsledning	148	139	117	134	142	145	151
Elradiatorer	115	127	149	179	190	201	201
Lysrörsarmatur	107	130	150	162	178	183	183

Kursiverade siffror anger ändringar efter 1978-03-31
Källa: SPK

CU 1978/79: ly

Tabell 2. Prisutveckling på vissa byggmaterial under perioden januari—september
1978 i procent

Produkt	Jan	Feb	Mar	Apr Maj	Jun Jul Aug Sep
Cement	7
Fabriksbetong	3			4
Lättbetong		7
Tegel				7
Betongtakpannor					7
Kalksandsten		6
Gipsskivor
Spånskivor	5
Board	8
Mineralull	6
Dörrsnickerier	7
Fönstersnickerier	6
lnredningssnickerier				7
Parkett
Plastgolv	6
Byggpapp		10
Isolerrutor
VVS-material
Sanitetsporslin			6
Badkar			7
Värmepannor	7
Radiatorer	7
Oljebrännare	8
Varmvattenberedare	9
Värmeväxlare	6
Plaströr				6
El-materiel
Ledningar			2		4
Elradiatorer	6
Lysrörsarmatur	3

Källa: SPK

Utskottet hänvisar i fråga om tidigare åtgärder för prisreglering av byggnadsmaterial
m. m. till den i betänkandet CU 1977/78: 27 (s. 13 — 15) intagna
redogörelsen. För tiden därefter noteras att tidigare prisstopp på vissa
trävaror och tegel upphävdes 1978-05-04 och ersattes med anmälningsskyldighet.
Prisstopp på planglas infördes 1978-08-04 och på plastmattor m. m.
1978-10-24. Prisstoppet på takpannor av betong och på planglas upphävdes
1978-10-11. Dessa varugrupper kom i stället att omfattas av anmälningsskyldighet.

Frågan om prisstopp på byggnadsmaterial m. m. behandlades senast i
april 1978 i betänkandet CU 1977/78: 27 (s. 13-15, 22-23, 54) med anledning
av under allmänna motionstiden väckta motioner (s), (vpk), (apk).
Utskottsmajoriteten fann inte anledning att gå ifrån den ståndpunkt den
intagit då motsvarande fråga behandlades november 1977 i betänkandet
CU 1977/78: 3. Denna ståndpunkt innebar att regeringen hade befogenhet
att förordna om prisstopp och att det inte fanns skäl för riksdagen att göra
något uttalande. Reservanter (s) hävdade att statistiken visade på fortsatta
kraftiga prishöjningar beträffande byggnadsmaterial under slutet av år 1977
och början av år 1978 och krävde en vidgning av då gällande prisstopp på
vissa byggvaror. Riksdagen följde utskottet,
fl Riksdagen 1978/79. 19 sami. Yttr. nr 1

CU 1978/79: ly

Den senaste behandlingen av frågan om allmänt prisstopp redovisas i
betänkandet FiU 1977/78: 40 (s. 37-38).

1.3 Skärpt kontroll av vissa entreprenadpriser

I civilutskottets betänkande CU 1977/78: 3 (s. 8-9) lämnas en redogörelse
för behandlingen av frågan om orsaker till kostnadsutvecklingen inom
bostadsbyggnadssektorn liksom för en av låneunderlagsgruppen 1977-10-21 redovisad rapport om pris- och kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet.
I betänkandet (s. 14) fann utskottet att ett motionsförslag (s) om en
redovisning av orsakerna till denna kostnadsutveckling tillgodosetts genom
den nämnda rapporten. Utskottet anförde vidare:

Allmänt sett är det emellertid enligt utskottets mening viktigt att kostnadsutvecklingen
och dess orsaker också fortlöpande följs med uppmärksamhet.
Det torde vara möjligt att med ytterligare bistånd från de stora
byggherregruppernas sida komplettera de hittills redovisade resultaten i
vad avser anbudsnivåerna. Utskottet har förutsatt att i fråga om anbudsnivåerna
m. m. statens pris- och kartellnämnd kan utföra ytterligare nödvändiga
undersökningar.

Reservanter (s) anförde bl. a. (s. 17—18) att den nämnda undersökningen
borde kompletteras och att resultatet därav snarast borde redovisas för
riksdagen i förening med regeringens bedömningar och de konkreta förslag
som kan aktualiseras. Behovet av aktiva åtgärder ströks under.

Vid kammarbehandlingen av nämnda betänkande 1977-12-08 besvarade
statsrådet Friggebo en interpellation (s), vari begärts en redogörelse för
rapportens analyser och för de slutsatser som kan dras av dessa. I interpellationssvaret
anfördes bl. a.

Liksom låneunderlagsgruppen finner jag det svårt att dra några omedelbara
och entydiga slutsatser av det redovisade materialet. Jag vill också
peka på att det pågår ett omfattande arbete inom myndigheter och företag
för att klargöra orsakerna till byggprisutvecklingen. Statens industriverk
har nyligen redovisat ett omfattande utredningsarbete avsett att vara underlag
för branschpolitiska ställningstaganden för byggbranschen. Statens
pris- och kartellnämnd, som har regeringens uppdrag att bedriva en intensiv
prisövervakning, kommer under våren 1978 att redovisa en studie om
orsakerna till utvecklingen av byggpriser för förskolor och fritidshem.
Också inom bostadsstyrelsen ägnas ökat intresse åt kostnadsfrågorna.

I utskottets betänkande CU 1977/78: 27 (s. 22-23) behandlades motionsyrkanden
(s) dels om ett tillkännagivande beträffande skärpt kontroll av
här aktuella entreprenadpriser, dels om en snar redovisning av orsakerna
till prisutvecklingen. Utskottet redovisade bl. a. pågående arbete inom
statens pris- och kartellnämnd (SPK) och anförde:

CU 1978/79:1 y

De frågor som tas upp i motionen 897 (s) och som bl. a. rör en analys av
prisutvecklingen på byggmarknaden samt i samband därmed en kontroll av
entreprenadpriserna är enligt utskottet viktiga. När resultatet av pågående
och planerade utredningar slutförts bör ett underlag finnas för att bedöma
vilka åtgärder som kan behöva vidtas beträffande prisfrågorna på byggmaterialområdet.
Utskottet anser att de åtgärder som planeras inom SPK i allt
väsentligt ligger i linje med vad som i motionen 897 (s) föreslagits. Något
tillkännagivande finner utskottet således inte erforderligt.

Reservanter (s) anförde bl. a. att det var av stor vikt att förslag från SPK
snarast kommer fram och att regeringen med ledning av undersökningarna
vidtar åtgärder som bryter den ogynnsamma utvecklingen. Frågan ansågs
emellertid delvis beröra även ett fält som låg utanför SPK:s undersökningar.
Regeringen borde uppmärksamma även de ändrade konkurrensförhållanden
som uppstått. Riksdagen följde utskottet.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer SPK att analysera pris- och
konkurrensförhållanden vid entreprenader på bostadsbyggnadsområdet -huvudsakligen för de projekt som kommer till utförande. Uppgifter om
projekten hämtas i första hand från de handlingar som finns hos länsbostadsnämnderna.
I ett senare skede avses mera detaljerade uppgifter hämtas
direkt från entreprenörerna. Försök kommer också att göras att om
möjligt få uppgifter även om de projekt som inte kommer att genomföras
på grund av att anbuden inte antas. SPK genomför undersökningen med
stöd av lagen (1956:245 ändrad senast 1975:705) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden samt den med anledning av
lagen utfärdade kungörelsen (1956:519 ändrad senast 1965: 11). Analysen
beräknas vara klar våren 1979.

SPK publicerade i maj 1978 en rapport om orsaker till prishöjningen och
prisspridningen på barnstugor 1975 - första kvartalet 1977. Av rapporten
framgår bl. a. att priserna vid produktionen av barnstugor ökade med ca
25 % från början av 1975 till början av 1977. Större delen av prisökningen -ca 20 procentenheter - som inträffade under de tre sista kvartalen 1976
sammanföll i tiden med det tidsbegränsade utökade statliga anordningsbidraget
till kommunerna som gällde under perioden november 1975 -februari 1977 för de barnstugor som då igångsattes. Anordningsbidraget
höjdes under denna period från 7 500 kr. till 12000 kr. per ny plats i daghem
och fritidshem. Denna språngvisa ökning av priserna på barnstugor 1976
anges vara en för byggnadsverksamheten onormal prisutveckling.

Regeringen träffade år 1975 en överenskommelse med kommunerna om
en utbyggnad av barnomsorgen med 150000 nya platser i daghem och
fritidshem under perioden 1976-1980. Igångsättningen ökade mycket markant
mot slutet av den tidsperiod då utökade anordningsbidrag utgick. Inte
mindre än ca 42% av det totala antalet upphandlade barnstugor mellan
början av 1975 och början av 1977 faller på fjärde kvartalet 1976.

CU 1978/79:1 y

1.4 Tilläggslån

När under loppet av år 1941 och fram till det s. k. pris- och lönestoppet
år 1942 byggnadskostnaderna fortsatte att stiga kompletterades lånesystemet
med begränsade kapitalsubventioner. De fick formen av tilläggslån
utan ränta och amortering men var i framtiden uppsägningsbara i händelse
av en hyresutveckling som gjorde återbetalning fastighetsekonomiskt möjlig.
Motiv för och erfarenheterna av denna subvention redovisas bl. a. i
bostadssociala utredningens slutbetänkande (SOU 1945:63 s. 194-223,
477-479).

Bl. a. till följd av inflationen under Koreakrisen i början av 1950-talet var
byggkostnadsstegringen exceptionellt kraftig. Därför beslöts en provisorisk
subvention i form av särskilda tilläggslån för lägenheter i flerfamiljshus
(prop. 1951:217, SU 1951: 192). Propositionen byggde på förslag från 1951
års bostadsutredning. Föredragande statsrådet delade utredningens uppfattning
att åtgärder behövde vidtas för att hålla hyrorna nere i nybyggda
hus. I propositionen föreslogs en avsevärd höjning av tidigare tilläggslånenormer.
Bostadsutredningen hade konstaterat att byggkostnaderna under
år 1950 stigit med ca 30-35%. För att i stort sett hålla hyresnivån
oförändrad föreslog utredningen en subvention om 4 kr./m2 lägenhetsyta.
Vad utredningen föreslagit godtogs i propositionen och sedermera av riksdagen
på förslag av statsutskottet (SU 1951:192). Subventionen beräknades
kunna avecklas under en femårsperiod. Lånen förräntades och amorterades
enligt beslut av 1953 och 1961 års riksdagar. Lånen avvecklades
etappvis. Fullständig avveckling beslöts 1959.

Förslag om tilläggslån för flerfamiljshus väcktes åter i november 1977
genom motionen 1977/78:39 (s), yrkandet 14. Förslaget villkorades av att
riksdagen samtidigt beslutade om prisstopp på byggnadsmaterial. Som
grund för förslaget åberopades att kraftiga kostnadsökningar skett i bostadsproduktionen.
Civilutskottet (CU 1977/78: 3 s. 15, res. s. 19) anförde:

Det i nuvarande situation för första gången i riksdagen väckta förslaget
(yrkandet 14) om tilläggslån för flerfamiljshus villkoras uttryckligen av att
riksdagen beslutar om prisstopp på byggnadsmaterial. Med hänsyn till att
utskottet ovan avstyrkt ett sådant beslut finns därmed inte anledning till
ytterligare sakgranskning av förslaget om tilläggslån, vilket sålunda avstyrks.

Utskottet noterar att varken i motionen eller i annat sammanhang närmare
utvecklats någon bedömning av de konsekvenser ett bifall till förslaget
skulle föra med sig. Subventioner av föreslagen typ i gällande hyressättningssystem
förutsätter uppenbarligen en bedömning att kostnadsnivån
inom överblickbar tid kommer att sjunka. Ett prisstopp på byggnadsmaterial
skulle enligt utskottets mening inte motverka motionärernas förklarliga
farhågor för att subventioner av den omfattning som här avses
skulle medföra en ytterligare höjning av de totala byggnadskostnaderna.

CU 1978/79:1 y

Riksdagen följde utskottet.

Det villkorade förslaget återkom i den under allmänna motionstiden 1978
väckta motionen 1977/78: 897 (s), yrkandet 3. Ett motsvarande, dock inte
villkorat, förslag begränsat till allmännyttiga bostadsföretag väcktes i motionen
1977/78:857 (vpk), yrkandet 6. Civilutskottet anförde i april 1978
(CU 1977/78:27 s. 24, res. s. 56) följande:

Utskottet har ovan (s. 22-23) avstyrkt motionsförslagen om prisstopp
på byggnadsmaterial. Det samband som enligt vad som anförs i motionen
897 (s) bör finnas mellan frågan om prisstopp och frågan om tilläggslån bör
även enligt utskottets mening beaktas. Därmed finns inte skäl till ytterligare
sakgranskning av förslagen i motionerna 857 (vpk), yrkandet 6, och 897
(s), yrkandet 3. Motionsyrkandena avstyrks.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Inom konjunkturinstitutet har 1978-10-18 gjorts beräkningar av effekterna
på bostadsinvesteringarna om nyproduktionen snabbt ökas år 1979
enligt tre alternativ - 7000, 9500 resp. 12000 lägenheter fler än prognosen.

1.5 Bostadsbyggandets omfattning

Riksdagen har (prop. 1977/78: 100 bilaga 16, CU 1977/78: 27) uttalat sig
för en bostadsbyggnadsplan för år 1978 som bl. a. innebär följande. Ramar
har fastställts som ger utrymme för dels bostadslån för nybyggnad av
60000 lägenheter, dels tillstånd till nybyggnad av 8000 lägenheter utan
statliga lån. Härtill kommer en projektreserv för de båda ramarna gemensamt
motsvarande 10000 lägenheter m. m. 1 propositionen angavs att det
faktiska bostadsbyggandet dock beräknades bli lägre än vad ramarna gav
uttryck för eller ca 60000 lägenheter.

I det nämnda beslutet lades vidare fast preliminära ramar av samma
omfattning för åren 1979 och 1980, dock utan projektreserver.

Riksdagens nämnda beslut, grundat på ett i dessa delar enhälligt utskottsbetänkande,
innebar också att vissa motioner avslogs. Sålunda avslog
riksdagen motion (vpk) om att nybyggnadsramen för år 1978 beträffande
statslån skulle höjas från 60 000 till 75 000 lägenheter liksom motion
(apk) om igångsättning av 75 000 lägenheter resp. 100000 lägenheter för
budgetåren 1978/79 resp. 1979/80. Avslagen motiverades i huvudsak av att
redan de godtagna ramarna överskred det beräknade faktiska bostadsbyggandet.

I finansutskottets betänkande om inriktningen av den ekonomiska politiken
(FiU 1977/78: 10 s. 31) anfördes bl. a. följande:

Utan att gå in i en mer detaljerad diskussion om svårigheterna att i
nuläget hålla uppe och öka bostadsinvesteringarna så vill finansutskottet
understryka vikten av att bostadsinvesteringarna hålls uppe i det
f2 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Yttr. nr 1

CU 1978/79:1 y

aktuella läget. Nuvarande bostadsbyggnadsnivå är för låg för att långsiktigt
klara bostadsförsörjningen. Samtidigt är det önskvärt att vi i nuläget just
genom ett relativt högt bostadsbyggande utnyttjar de reala resurser som
annars skulle stå oanvända i vår ekonomi, eftersom investeringarna i
bostäder belastar vår handelsbalans i relativt ringa mån.

I reservation (s) till finansutskottets betänkande ingick (s. 53-55) ett
avsnitt om bostäder och byggande. Reservanterna anförde, liksom majoriteten,
att bostadsbyggnadsnivån var för låg för att långsiktigt klara bostadsförsörjningen.

Finansutskottet behandlade i det nämnda betänkandet (s. 30-31) även
sysselsättningsfrågorna inom byggnadsområdet m. m.

Följande tabell illustrerar påbörjandet under 1970-talet.

Tabell 3. Påbörjade bostadslägenheter 1970-1978 samt påbörjandet januari-september -

	Hela året	därav januari - september
1970	106690	78439
1971	104492	69395
1972	97357	65271
1973	80176	56468
1974	80976	47 901
1975	51364	32026
1976	57132	40375
1977	52909	35 137
1978		38099

Källa: SCB

Erfarenhetsmässigt förekommer vissa eftersläpningar i uppgiftslämnandet
vilket leder till att de preliminära uppgifter som redovisas för 1978 i
regel är något underskattade. För åren 1973-1977 var de första preliminära
uppgifterna för perioden januari-augusti underskattade med i genomsnitt
3%.

1.6 Hyresutvecklingen

1.6.1 Statistiska uppgifter t. o. m. år 1977
Statistiska centralbyrån (SCB) gör vaije år en undersökning om hyrorna i
nyproducerade statsbelånade flerbostadshus. De uppgifter som lämnas
nedan är hämtade ur dessa undersökningar.

CU 1978/79:1 y

Tabell 4. Inflyttningshyror för lägenheter om tre rum och kök färdigställda åren
1972-1977 i allmännyttiga företag. Absoluta tal

År för färdig-ställande	Stor- stock- holm	Stor- Göte- borg	Stor- Malmö	Kommuner1 med över 75000 invånare	Övriga kom- muner1	Hela riket
Hyra per lägenhet, kr. 1972	8 000	7490	6950	7010	6680	7226
1973	8250	8210	7050	7140	7240	7 652
1974	8820	8430	8000	7770	8040	8230
1975	8990	9840	9400	8540	9050	9090
1976	9720	11740	10180	10220	10300	10180
1977	11 169	11800	11200	10690	11510	11 350
Hyra per m2 bostadslägen-hetsyta, kr. 1972	100	95	88	90	86	92
1973	105	104	90	93	96	100
1974	113	lil	101	100	103	107
1975	118	126	113	112	116	118
1976	127	139	125	135	133	131
1977	147	154	132	140	148	147
Bostadslägenhets yta per lägenhet, m2 1972	80	78	79	78	77	78
1973	78	79	78	77	75	77
1974	78	76	79	76	77	77
1975	76	78	83	76	78	77
1976	77	85	81	76	78	77
1977	76	77	85	76	78	77

1 Uppgifterna för åren 1972 och 1973 avser i förekommande fall kommunblock.
Källa: SCB

Tabell 5. Procentuella årliga ökningar av inflyttningshyror i lägenheter om tre rum
och kök i allmännyttiga företag åren 1973—1977

	Stor- stock- holm	Stor- Göte- borg	Stor- Malmö	Kommuner1 med över 75000 invånare	övriga kom- muner1	Hela riket
Per lägenhet 1972-73	3,1	9,6	1,4	1,8	8,4	5,9
1973-74	6,9	2,7	13,5	8,8	11,1	7,6
1974-75	1,9	16,7	17,5	9,9	12,6	10,4
1975 - 76	8,1	19,3	8,3	19,7	13,8	12,0
1976-77	14,9	0,5	10,0	4,6	11,7	11,5
Per m2 bostads- lägenhetsyta 1972-73	5,0	9,5	2,3	3,3	11,6	8,7
1973-74	7,6	6,7	12,2	7,5	7,3	7,0
1974-75	4,4	13,5	12,0	12,0	12,6	10,3
1975-76	7,6	10,3	10,6	20,5	14,7	11,0
1976-77	15,7	10,8	5,6	3,7	11,3	12,2

1 Uppgifterna för åren 1972 och 1973 avser i förekommande fall kommunblock.

Källa: SCB

CU 1978/79:1 y

En bild av kostnadsutvecklingen bakom förhandlingar om hyror ges av
uppgifter ur SABO-företagens ekonomiska statistik. Denna avser hela riket
och omfattar varje år mellan 95 och 100% av företagens totala bostadsbestånd.

Tabell 6. SABO-företagens kostnader. Kr./m2 vägd lägenhetsyta

	1971	1972	1973	1974	1975	1976	1977'
KOSTNADER
Räntor	50:45	52:23	55:06	58:79	64:05	68:72	75:16
Avgår räntebidrag m. m.	10:30	12:49	11:72	13:68	19:23	22:64	25:64
Tillkommer överfört fr. balanspost etc.	—	0:02	0:01	—	0:01	0:01	0:02
Räntor netto	40: 15	39:76	43:34	45: 12	44:83	46:09	49:62
Avskrivningar fastigheter	7:58	8:87	7:55	7:36	8:73	8:08	9:52
Övriga kapitalkostnader	2: 19	2:11	2:37	2:80	2:79	2:99	2:42
Kapitalkostnader totalt	49:31	50: 17	52:63	54:56	55:58	56:29	61:56
Årets underhållsutgifter	9:80	9:65	10:20	11:79	14: 16	17:91	22: 16
Varav löpande underhåll	5:63	5:77	5:98	6:97	8:20	9: 11	9:43
Avsättning framtida underhåll	1:81	1:89	1:58	1:82	2:57	2:98	3:25
Avgår disponerade underhållsmedel	1:57	1:26	1:33	1:68	1:72	2:08	2:88
Underhållskostnad totalt	10:05	10:30	10:51	11:95	14:98	18:78	22:53
Fastighetsskötsel
Personalkostnader	3:42	3:59	3:42	3:88	4:70	5:62	6:05
Diverse kostnader	0:86	0:77	0:84	0:82	0:88	1: 12	1:23
Värme, varmvatten
Bränslekostnader	6:78	6:28	7:01	11:92	12:54	15:08	16: 55
Diverse kostnader	0:82	0:41	1:02	0: 59	0:87	1: 10	0:%
Sophantering	1:50	1:75	2:00	2:08	2:31	2:54	2:92
Städning totalt	2:44	2:66	2:94	3:30	3:77	4:52	5: 11
Avskrivna hyres- o kundfordringar	0:24	0:33	0:64	0:47	0: 50	0:56	0:50
Försäkringar	0:48	0:61	0:69	0:72	0:71	0:81	1:03
Administration	2:50	2:73	3:06	3:53	4: 10	4:74	5:51
Skatter	3:30	3:53	3:55	3:55	3:67	3:84	3:99
Vattenförbrukning	3:52	4:27	4:60	4:65	5:54	6:43	7:25
El o gas (exkl. hushållsström)	1:99	2:28	2:47	2:82	3:04	3:46	4:08
Övriga driftkostnader	0:56	0:74	1:03	1:02	1:79	2:05	2: 11
Driftkostnad totalt	27:08	29:02	31:65	38: 10	42:94	50:25	57:27
FASTIGHETSFÖRVALTNINGENS
TOTALKOSTNAD	86:43	89:46	94:72	104:58	113:49	125:32	141:36

1 Preliminära uppgifter.

CU 1978/79:1 y

Hyresförändringarna i hela bostadsbeståndet kan belysas genom de
bostads- och hyresundersökningar som SCB årligen genomför och som
omfattar ett urval av hela landets bestånd av hyreslägenheter. Uppgifterna
avser hyror inkl. bränsle.

Tabell 7. Hyresförändringar i beståndet av hyreslägenheter åren 1973—1977. Fördelning
på byggnadsperioder

Byggnads- period	Ökning av månadshyran i % från december till december resp. år
1973/74	1974/75	1975/76	1976/77
-1920	12,9	9,4	10,4	10,8
1921-1940	14,1	9,7	12,7	10,3
1941-1950	13,4	9,4	11,2	11,0
1951-1960	11,2	8,2	10,6	12,2
1961-1965	10,7	7,4	9,7	11,7
1966-1970	9,6	6,6	9,4	10,9
1971-1975			8,8	10,6
1971-1976				10,7
Samtliga	11,4	7,9	10,4	11,2

Källa: SCB

1.6.2 Hyresförändringar 1977—1978
I det allmännyttiga beståndet har vidare hyreshöjningar avtalats för år
1978. Dessa höjningar är ännu inte statistiskt belagda. Hyresgästernas
riksförbund har uppskattat höjningarna till genomsnittligt 16 kr./m2 eller
12,7%. SABO har uppgett att hyreshöjningarna i de förhandlingar där
organisationen medverkat är 12,3%. För denna grupp fördelar sig dessa
höjningar på följande sätt.

Tabell 8. Med SABO.s medverkan avtalade hyreshöjningar från 1977 till 1978

Antal företag Antal lägenheter

	Absolut	%	Absolut	%
- 9,9	36	20,5	65 527	13,3
10,0-14,9	112	63,6	391 308	79,8
15,0-19,9	23	13,1	28325	5,8
20,0-	5	2,8	5460	1.1

Källa: SABO

1.6.3 Utgångspunkter för hyresutvecklingen till år 1979, m. m.

Kapitalkostnaderna i nyproduktionen påverkas bl. a. av att den lägsta
garanterade räntan sänkts (CU 1977/78:27 s. 32). För hyres- och bostadsrättshus
påbörjade 1977 och 1978 har denna räntesats sänkts med 0,3 resp.
0,5% till 3,6 resp. 3,4%. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen att
senare föreslå att 1978 års räntesatser skall gälla även för hus som påbörjas
åren 1979 och 1980. Vidare har regeringen 1978-08-27 beslutat att ytterliga -

CU 1978/79:1 y

re förbättra räntebidragsstödet genom att införa räntebidrag till hyres- och
bostadsrättshus för räntekostnader för tiden mellan färdigställandet och
bostadslånets utbetalning.

Förhandlingar om hyrorna år 1979 i det allmännyttiga beståndet har
inletts. SABO har med utgångspunkt i uppgifter från 30 företag med ca
60000 lägenheter angett att det ”kalkylerade genomsnittliga hyreshöjningsbehovet”
skulle uppgå till ca 18:50 kr./m2, varav ca 5:50 kr./m2 anges
motsvara ett återtagningsbehov p.g.a. tidigare underuttag. Av återstoden
anges ca 2:50 kr./m2 falla på kapitalkostnader, ca 5:50 kr./m2 på underhållskostnader
och ca 5 kr./m2 på driftkostnader. Respektive företags krav
preciseras vid förhandlingarna.

Hyresgästernas riksförbund har i skrivelse 1978-09-05 till bostadsdepartementet
föreslagit bl. a. en spärr för hyreshöjningar vid 7 kr./m2 kombinerat
med ett bidrag till de allmännyttiga företagen motsvarande avtalade
höjningar därutöver.

Nuvarande bostadsministern har i ett uttalande avvisat de sistnämnda
förslagen och bl. a. anfört (pressmeddelande 1978-10-04):

Många upplever hyreshöjningarna som besvärande även om hyrans
andel av den disponibla inkomsten i stort sett inte förändrats under senare
år. Det är allmänt känt att bakom hyreshöjningarna ligger främst ökade
kostnader för drift och underhåll hos bostadsföretagen (privata som allmännyttiga).
Hyresgäströrelsens förslag om ett hyrestak på 7 kr/m2 och
bidrag till de allmännyttiga företagen kan inte anses lösa några grundläggande
problem.

Att med skattemedel direkt ge bidrag till vissa företag för att dessa
därigenom skall kunna sänka sina hyreskrav innebär endast en ny subventionering.
Det löser möjligen i år vissa problem men genom den konstruktion
Hyresgäströrelsen föreslagit skjuter man problemet framför sig och en
kraftig hyreshöjning skulle komma att krävas med all säkerhet år 1980 som
består av den uppskjutna hyreshöjningen 1979 som genom hyresförhandlingar
blir bestämd redan i år och de nya hyreshöjningskraven för år 1980.
En i lag föreskriven högsta tillåtna hyreshöjning för år 1979 bör enligt min
mening därför inte införas.

Samtidigt aviserades en proposition om ett statligt lån för underhållskostnader
för alla hyreslägenheter med statliga lån färdigställda 1965-1975, totalt ca 475 000 lägenheter. Lånen skulle utgå med 15 kr./m2 bostadslägenhetsyta
och år under perioden 1979-1980 i avvaktan på förslag
från utredningen rörande finansiering av framtida underhåll i hyres- och
bostadsrättshus. Enligt uttalandet beror effekten av dessa lån på hyreshöjningskrav
och på hyreshöjningar per 1979-01-01 helt på förhållandena i de
olika bostadsföretagen.

Inför hyresförhandlingarna har i debatten hyresgästsidan hävdat att
inkomst- och löneutvecklingen inte svarar mot hyreshöjningarna år 1978.
Hyreshöjningar år 1979 i den storleksordningen som anges av SABO:s
kalkylerade genomsnittliga höjningsbehov och låneutvecklingen för år

CU 1978/79:1 y

1979 bedöms ge ytterligare försämrad relation mellan inkomster och bostadskostnader.
SABO har från sina utgångspunkter hävdat att de allmännyttiga
företagen vid tidigare förhandlingar av hyrespolitiska skäl nödgats
acceptera hyror som inte gett täckning för självkostnaderna.

Hyresmarknadskommittén har 1978-11-01 beslutat avge en rekommendation
som bl. a., för de fall där förhandlingar inte slutförts, innebär att det
ökade underhållet i första hand skall finansieras med de aviserade lånen.
Denna kostnadspost får därmed enligt ett samtidigt lämnat pressmeddelande
inte någon omedelbar effekt på hyrorna. Förhandlingen om nya
hyror skall slutföras med utgångspunkt i upprättade hyreskalkyler. SABO:s
representanter i kommittén har i en protokollsanteckning uttalat att
förhandlingssystemet och företagens ekonomiskt pressade situation än en
gång utnyttjats - hyresgästparten kan genom att inte godta hyresöverenskommelser
försätta företagen i ett ohållbart läge.

1.7 Hyresstopp

Förslag om hyresstopp har senast behandlats av civilutskottet 1978-05-11 (CU 1977/78:32 s. 20—21) på grundval av motionsförslag (vpk, apk).
Utskottet hänvisade till tidigare anförda motiveringar för likartade förslag
och tilläde enhälligt ”att ett införande lagstiftningsvägen av ett allmänt
hyresstopp skulle - även om det bara var fråga om en temporär åtgärd —
strida mot en av de grundläggande intentionerna bakom förslaget till hyresförhandlingslag,
nämligen att en sund utveckling på hyresmarknaden bäst
främjas av att hyran och andra hyresvillkor fastställs genom förhandlingar
och avtal utan ingripande av lagstiftare och myndigheter”. Riksdagen
följde utskottet och avslog motionsförslagen.

1.8 Bostadsbidrag

Statligt bostadsbidrag (SBB) utgår till familj med barn under sjutton år
som helt eller delvis försörjs inom familjen. Det har ingen direkt anknytning
till bostadskonsumtionen utan syftet är främst fördelningspolitiskt.
Oreducerat bidrag utgår sedan bidraget infördes år 1972 med 900 kr. per
barn och år. Fr. o. m. 1979-01-01 är bidraget höjt med 40% till 1 260 kr. per
barn och år, en höjning sålunda motsvarande 30 kr. per månad. Det
fördelningspolitiska syftet kommer till uttryck i att bidraget är inkomstprövat.
Oreducerat bidrag utgår vid årsinkomst som inte överstiger 35000 kr.
Vid inkomster överstigande detta belopp intill 54000 kr. reduceras bidraget
med 15% av den överskjutande inkomsten. Överstiger inkomsten
54000 kr. reduceras bidraget med 24% av inkomsten över detta belopp.
Fr. o. m. 1979-01-01 är gränsen för oreducerat bidrag höjd från 35000 kr.
till 38000 kr.

Statskommunalt bostadsbidrag (SKBB) utgår till såväl barnfamiljer som

CU 1978/79:1 y

ensamstående och makar utan barn. Det är dels inkomstprövat enligt
regler som är gemensamma med SBB men därutöver knutet även till bostadskostnaden.
Detta sker genom att bidraget utgår med 80 % av bostadskostnaden
mellan vissa gränser. Den nedre gränsen är f. n. för alla
hushållstyper 350 kr. per månad, ett belopp som fr. o. m. 1979-01-01 höjs
till 400 kr. per månad. Den övre gränsen är anpassad till bostadsbehovet
för olika stora hushåll. Dessa övre gränser är nu och fr. o. m. 1979-01-01
följande:

	T.o.m. 1978-12-31	Fr.o.m. 1979-01-01
Ensamstående utan barn	600	650
Makar utan barn	700	750
Familj med 1 eller 2 barn	900	975
Familj med 3 eller 4 barn	1075	1 150
Familj med 5 eller flera barn	1250	1350

Då både SBB och SKBB utgår och reduktion skall ske med hänsyn till
inkomst skall båda bidragen läggas samman och det statliga bidraget minskas
i första hand. Statsbidraget till kostnaderna för SKBB är 72%, dock
högst 14:40 kr. per månad för vaije helt 25-tal kronor av bostadskostnaderna
inom ovan angivna kostnadsgränser.

Utskottet har senast i betänkandet CU 1977/78: 27 (s. 36-41, res. s. 61 -63) behandlat motionsförslag (s) bl. a. om att dels höja de övre bostadskostnadsgränserna
för barnfamiljer med 100 kr. utöver vad som gäller
fr. o. m. 1979-01-01, dels höja inkomstgränsen för oreducerat bidrag till
41 000 kr., dels höja gränsen för skärpt reducering till 60000 kr. Utskottsmajoriteten
hänvisade i frågan om den övre kostnadsgränsen bl. a. till att
det i en allmänt ansträngd samhällsekonomisk situation skulle vara olämpligt
att medverka till ytterligare utgiftsökningar för stat och kommun. Även
i fråga om reduktionsgränserna hänvisades till att ytterligare åtaganden
inte borde genomföras i rådande ansträngda budgetläge.

De beslutade höjningarna fr. o. m. 1979-01-01 av de övre bostadskostnadsgränserna
motiverades (prop. 1977/78: 100 bilaga 16 s. 23-24) av
syftet att anpassa dessa till en aktuell hyresnivå. Höjningen av inkomstgränserna
för oreducerat bidrag motiverades (s. 20) med hänsyn till löneutvecklingen.

Riktlinjerna för hur de övre hyresgränserna skall läggas fast har varit att
de skulle anpassas dels till hyrorna i nyproduktionen, dels till ambitionsnivån
beträffande utrymmesstandarden. Från kostnadssynpunkt hårde fastställts
med utgångspunkt i hyresnivåerna i de båda största storstadsområdena.
Riksdagen har (prop. 1975/76: 145 s. 84, CU 1975/76: 25) godtagit att
riktmärket för var den övre hyresgränsen bör ligga liksom dittills borde
vara att alla hushåll skall ges ekonomiska möjligheter att efterfråga en
rymlig bostad av nybyggnadsstandard i en god miljö. Ett syfte var att
motverka en uppdelning av hushållen efter ekonomisk bärkraft. Det ansågs
emellertid inte riktigt att så hårt som tidigare binda den till priset för en viss

CU 1978/79: 1 y

lägenhetstyp. Kommunernas möjlighet att i enskilda fall räkna med en
lägre bostadsutgift än den faktiska som bidragsberättigad ger en spärr mot
att bidrag inte utgår för oskäligt höga bostadsutgifter.

Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för nästa budgetår lämnat
bl. a. följande uppgifter om bidragsgivningens omfattning.

Tabell 9. Mottagare av bostadsbidrag fördelade på hushållstyper

Hushåll med bostadsbidrag i december månad,
1000-tal

	1975	1976	1977
Hushåll med barn	570	499	484
Makar	439	363	351
Ensamstående	131	136	133
Hushåll utan barn	90	97	107
Samtliga	660	596	591

Källa: Bostadsstyrelsen

Fördelningen av barnfamiljerna efter barnantal var oförändrad sedan
föregående år. Ettbarnfamiljerna utgjorde således 35%, medan 43% av
familjerna hade 2 barn, 17 % hade 3 barn och 5 % hade 4 eller flera barn.

Drygt hälften av hushållen hade endast statskommunalt bidrag och denna
grupp ökade med nära 50000 mellan 1976 och 1977, medan antalet
hushåll med statligt bostadsbidrag minskade.

I december 1977 och i juni 1978 har en mer omfattande redovisning
gjorts av de magnetband som använts för utbetalningar. Bearbetningen
omfattar 1977 alla kommuner som har ADB-redovisning, medan den i juni
1978 omfattar Stockholms kommun och kommuner anslutna till Kommundata.
Sammanlagt omfattar junibearbetningen omkring 80% av bidragsgivningen.

Tabell 10. Mottagare av bostadsbidrag fördelade efter inkomst

Bidragsgrundan-de inkomst, kr.	December 1977,%			Juni 1978,%
Makar med barn	Ensam- stående med barn	Hushåll utan barn	Makar med barn	Ensam- stående med barn	Hushåll utan barn
-24900	7	48	56	5	36	40
25 000- 34900	11	27	30	6	23	29
35000 - 44900	29	19	9	17	26	29
45 000-54 900	33	5	1	32	12	2
55000-64900	17	1	—	29	3	0
65000-	3	0	—	11	0	0
Samtliga	100	100	100	100	100	100

Källa: Bostadsstyrelsen

Ökningen av de bidragsgrundande inkomsterna återspeglar i stort sett de
stora inkomstökningarna mellan åren 1975 och 1976. Dessa får dock liten

CU 1978/79:1 y

effekt på bostadsbidragen till ensamstående med barn och hushåll utan
barn, eftersom en majoritet av dessa har inkomster som ligger under
gränsen för oreducerat bidrag. För gruppen makar med barn har ökningen
stor betydelse. Effekten blir således, anför bostadsstyrelsen, en förskjutning
i bidragsgivningens inriktning.

Bostadsstyrelsen redovisar även det nämnda materialet genom en fördelning
av bidragsmottagarna efter bostadsutgift. Denna översteg 900 kr./
mån. för nära hälften av barnfamiljerna. Den var betydligt lägre för hushåll
i hyres- och bostadsrättslägenheter än för egnahemmen. Medianvärdet var
för de båda grupperna 760 kr. resp. 1 050 kr./mån. Enligt undersökningen i
juni 1978 var medianutgiften, som framgår av följande tabell, för samtliga
barnfamiljer 970 kr./mån.

Tabell II. Mottagare av bostadsbidrag fördelade efter bostadsutgift.

Bidrags-grundande bostadsutgift, kr./mån.	December 1977			Juni 1978
Barnfamiljer Totalt Hyres- och bostadsrätt	Egna- hem	Hushåll utan barn	Samtliga barnfamiljer
- 400	2	2	1	2	1
400 - 600	9	11	4	43	6
600 - 800	25	35	13	42	17
800 -1000	31	38	25	II	31
1000 - 1200	17	11	241		22
1200 -	16	3	331		23
Summa	100	100	100	100	100
Medianvärde	880	760	1050	620	970

Källa: Bostadsstyrelsen

Drygt hälften av såväl barnfamiljerna som hushållen utan barn hade i
december 1977 bostadsutgifter som översteg de då gällande övre hyresgränserna.
Denna andel var högst för familjer med 2 barn, 63%. För
familjer med 1 resp. minst 3 barn var andelarna 43% resp. omkring 50%.
Uppgifterna för juni 1978 visar att motsvarande andelar då var något högre
för hushåll med 1 och 2 barn. Den höjning av hyresgränserna som genomfördes
1978-04-01 har således enligt bostadsstyrelsen inte helt motsvarat
höjningen av bostadsutgifterna.

2 Utskottets yttrande

2.1 Allmänt

Motionsförslagen har i väsentliga delar en så speciell karaktär att de
bostadspolitiska värderingarna kommer i förgrunden. Motionernas all -

CU 1978/79:1 y

manna huvudsyfte har emellertid angetts vara att påverka den ekonomiska
politiken genom delförslag över ett brett fält. Med hänsyn därtill och till att
finansutskottets bedömning kommer att innebära en vägning mot förslag
inom även andra sektorer har utskottets yttrande i fråga om direkta ekonomiska
åtgärder begränsats till en bedömning av de skilda förslagens allmänna
lämplighet från bostadspolitiska utgångspunkter. Någon prioritering
av åtgärderna i relation till andra föreslagna eller aviserade åtgärder
inom den ekonomiska politikens område har sålunda inte gjorts. Denna
uppgift torde få ankomma på finansutskottet. Därav följer också bl. a. att
civilutskottet inte i detta sammanhang tagit hänsyn till i prop. 1978/79: 26
redovisad överenskommelse mellan regeringen å ena sidan och Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet å andra sidan om bl. a. de
finansiella förutsättningarna för kommunerna och landstingskommunerna
år 1979.

2.2 Prisstopp på byggnadsmaterial

I motionen 1978/79:2 (s), yrkandet 6, föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna ett krav på prisstopp på byggnadsmaterial.
Förslaget läggs fram utan särskild motivering frånsett en hänvisning till
tidigare krav. Utskottet noterar att det senaste till riksdagen framförda
kravet i denna del formulerats i reservation 3 (s) till betänkandet CU 1977/
78:27. Reservanterna anförde där att fortsatta kraftiga prishöjningar visats
föreligga under slutet av år 1977 och början av år 1978.

Utskottet har ovan (s. 2 f.) sammanfattat bl. a. uppgifter om prisregleringen
som sådan och om prisutvecklingen på byggnadsmaterial. Enligt
utskottets mening är prisutvecklingen under senaste tid inte sådan att en
föreslagen åtgärd från riksdagens sida behövs. Regeringens möjligheter att
bedriva en aktiv prisövervakning och även förordna om stoppris tillgodoser
motionärernas syfte. Förslaget bör därför avstyrkas oavsett de samlade
bedömningarna i övrigt.

2.3 Skärpt kontroll av vissa entreprenadpriser

Det närmast ovan behandlade yrkandet 6 i motionen 1978/79: 2 (s) innehåller
också förslaget att riksdagen ger regeringen till känna ett krav på
skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet. Inte heller här
anförs annan grund för förslaget än en hänvisning till tidigare krav. Det
senaste av riksdagen prövade kravet i denna del formulerades i reservation
4 till betänkandet CU 1977/78: 27. Därav framgår att kravet riktar sig mot
utvecklingen av byggentreprenadpriser inom bostadsområdet.

Som ovan (s. 5) angetts pågår inom statens pris- och kartellnämnd ett
arbete, avsett att ge underlag för närmare bedömningar av den aktualiserade
frågan. Utskottet har förutsatt att regeringen följer detta arbete och så
snart det är möjligt redovisar även sina bedömningar av utvecklingen av

CU 1978/79:1 y

entreprenadpriserna på bostadsbyggnadsområdet. Det är väsentligt såväl
ur samhällsekonomisk som bostadspolitisk synpunkt att orsakerna till
produktionskostnadsökningen klarläggs. Vissa tecken kan tyda på att
strukturomvandlingen i entreprenörsledet gett en ogynnsam produktivitetsutveckling
mot vilken åtgärder bör vidtas. Verkan av skärpta normkrav
är också av betydelse. Motionärernas allmänna krav på en skärpt kontroll
kan emellertid inte anses leda till eller främja en positiv lösning. Utskottet
förordar att motionsförslaget avstyrks — även detta oberoende av de
samlade bedömningarna av motionsförslaget i dess helhet.

2.4 Tilläggslån

Motionen 1978/79: 2 (s) innehåller i yrkandet 7 förslaget att riksdagen
godkänner vissa riktlinjer beträffande särskilt tilläggslån för flerbostadshus.

Yrkandet har förts fram endast under förutsättning av bifall till yrkandet
6 om prisstopp på byggndasmaterial och skärpt kontroll av vissa entreprenadpriser.
Utskottet har närmast här ovan förordat att finansutskottet
bör avstyrka detta sistnämnda yrkande. Om detta följs skulle yrkandet 7
vara förfallet och sålunda inte behöva sakprövas.

Utskottet noterar emellertid i sakfrågan att motionärerna varken nu eller
tidigare angett några underbyggda bedömningar av byggkostnadernas
framtida utveckling eller av förslagets effekter och den föreslagna temporära
långivningens förutsatta avveckling. Utskottet noterar också att motsvarande
ekonomiska stimulans skulle kunna administrativt enklare uppnås
genom att den garanterade räntan tillfälligt sänktes.

Regeringens i motsvarande syfte fattade beslut (s. 11-12) om att ersätta
räntetillägget med räntebidrag för hyres- och bostadsrättshus som påbörjas
fr. o. m. september 1978 sänker kapitalkostnaderna med ett belopp om ca 6
kr./m2 lägenhetsyta. Detta beslut synes inte ha beaktats i motionärernas
bedömning av behovet av ytterligare stimulanser.

Enligt utskottets mening bör motionsförslaget avstyrkas såsom inte tillräckligt
underbyggt. Det bakomliggande syftet att stimulera till ökat bostadsbyggande
är helt obestritt.

2.5 Bostadsbyggandets omfattning

Förslaget i motionen 1978/79: 1 (vpk), yrkandet 1, är att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder för att ett bostadsbyggnadsprogram om
85000 lägenheter genomförs under budgetåret 1978/79. Förslaget ingår
som en del i en angiven målsättning att skapa nya arbetstillfällen. Utskottet
noterar att i motionen 1978/79:2 (s) (s. 9) angetts en önskad nyproduktion
av 70000-75000 lägenheter per år.

Utskottet konstaterar att riksdagens beslut om bostadsbyggnadsplanen

CU 1978/79:1 y

och om ramar för bostadslån m. m. (s. 7) i och för sig innebär att ett
bostadsbyggande år 1978 om (60000 + 8000+ 10000=) 78000 lägenheter
bedömts vara budgetsmässigt godtagbart. Redan vid detta beslut antogs
emellertid den faktiska igångsättningen komma att bli lägre - ca 60000
lägenheter. Det torde också vara obestritt att det ur bostadspolitiska utgångspunkter
är angeläget att igångsättningen ökar under år 1979 även
utöver konjunkturinstitutets senaste prognos för nämnda år om 63000
lägenheter. Motionsförslaget är emellertid så allmänt programmatiskt hållet
att ett föreslaget uttalande inte tjänar något reellt syfte. Motionsförlagel
bör därför avstyrkas.

Riksdagen kommer att vid behandlingen av nästa budgetproposition få
ta ställning till bostadsbyggandets omfattning år 1979.

2.6 Hyresstopp

I motionen 1978/79: 5 (vpk), yrkandet 2, föreslås regeringen hemställa
om förslag till lag om hyresstopp under i första hand 12 månader. Enligt
motionärerna skulle under denna tid en bostadspolitik börja verkställas
som sänker hyrorna, ökar bostadsbyggandet och låter en god och rymlig
bostad till billig hyra bli en social rättighet. Något yrkande i dessa senare
delar läggs dock inte fram i sammanhanget.

Ett förslag om även ett tidsbegränsat hyresstopp utan reell anvisning om
hur överskjutande fastighetskostnader bör och kan täckas är orealistiskt
redan i och för sig. Det strider också mot principen om avtalsgrundade
hyror, bekräftad av riksdagen senast genom antagandet av hyresförhandlingslagen
(prop. 1977/78:175, CU 1977/78: 32). Vidare bör noteras det
aviserade förslaget om lån för underhåll av hyreshus och att det beaktats i
en hyresmarknadskommitténs rekommendation. Motionsyrkandet bör avstyrkas.

2.7 Bostadsbidrag

1 motionen 1978/79:2 (s), yrkandena 10 och 11, tas upp förslag om
ändringar i reglerna för bostadsbidrag och om medelsanvisning på tilläggsbudget
för kostnader därför. Ändringsförslagen innebär ett upprepande av
tidigare av riksdagen (CU 1977/78:27) avslagna motionsyrkanden, nämligen 1.

Höjning av den övre hyresgränsen med 100 kr. per månad för barnfamiljer
utöver vad som gäller fr. o. m. 1979-01-01. Förslaget innebär att
statskommunalt bostadsbidrag (SKBB) skulle kunna utgå för högre hyra än
som hittills beslutats.

2. Inkomstgränsen för oreducerat bidrag, i princip gällande såväl för
statligt bostadsbidrag (SBB) som för SKBB, höjs från 38 000 kr. till 41000 kr.
för barnfamiljer.

CU 1978/79:1 y

3. Inkomstgränsen för skärpt reducering av bidrag höjs från 54000 kr.
til! 60000 kr.

Civilutskottet avstyrkte motsvarande yrkanden vid behandlingen av tidigare
motionsförslag med hänvisning främst till samhällsekonomiska och
budgetpolitiska överväganden.

Inledningsvis noteras att bostadsbidragens syfte - som det uttryckts av
nuvarande bostadsministern i senaste budgetpropositionen (bil. 16 s. 22) -är tvåfaldigt. Dels är bidraget ett fördelningspolitiskt instrument som skall
öka betalningsförmågan för dem som har låga inkomster eller många barn.
Dels skall bidraget stimulera de hushåll som bor under otillfredsställande
förhållanden att skaffa sig bättre bostäder.

Vad först angår förslaget om att höja de övre hyresgränserna för barnfamiljerna
gör utskottet följande bedömningar ur bostadspolitisk synpunkt.

Som utskottet ovan (s. 15, tabell 10) redovisat hade drygt hälften av
såväl barnfamiljerna som hushållen utan barn i december 1977 bostadsutgifter
som översteg de då gällande övre hyresgränserna. Denna andel var
högst för familjer med 2 barn, 63%. För familjer med 1 resp. 3 barn var
andelarna 43% resp. 50%. Uppgifterna för juni 1978 visar att motsvarande
andelar då var något högre för hushåll med 1 och 2 barn. Den höjning av
hyresgränserna som genomfördes 1978-04-01 har sålunda inte helt motsvarat
höjningen av bostadsutgifterna. Gränserna höjs fr. o. m. 1979-01-01
med i genomsnitt 7-8% för såväl barnfamiljer som hushåll utan barn.
Bostadsstyrelsen anger i sin anslagsframställning för nästa budgetår att
andelen hushåll som har bostadsutgifter som överstiger de övre hyresgränserna
beräknas öka ytterligare från 1980-01-01. Styrelsen föreslår att gränserna
höjs fr. o. m. 1980-01-01 med hänsyn till förväntad ökning av bostadsutgifterna
under 1978 och 1979 och att de bättre anpassas till faktiska
utgifter genom ökad differentiering.

De övre hyresgränserna bör bestämmas så att alla hushåll ges ekonomiska
möjligheter att efterfråga en rymlig bostad av nybyggnadsstandard i en
god miljö. Den tidigare direkta anknytningen till inflyttningshyroma i
nyproduktionen i de två största storstadsområdena har släppts — detta
med hänsyn bl. a. till kostnad sstegringen vid sanering. Hyresgränserna för
ett visst år bör jämföras inte med statistiskt belagda inflyttningshyror för
ett förflutet år utan med antagna bostadskostnader för bidragsåret.

Mot bakgrund av det anförda har utskottet gjort en jämförelse mellan å
ena sidan antagna bostadskostnader år 1979 i lägenheter som uppfyller
utrymmesnormen högst två boende per rum, kök och ett rum oräknat, och
å andra sidan beslutade och föreslagna hyresgränser. Bostadskostnaderna
har därvid beräknats genom att riksmedeltalet av inflyttningshyroma år
1977 i allmännyttiga bostadsföretag i exploateringsområden räknats upp
med ca 20%. Hänsyn har sålunda inte tagits till högre bostadskostnader i
vissa saneringshus, till att storstadsområdena kan uppvisa högre inflyttningshyror
eller till att den här använda utrymmesnormen är ett minimi -

CU 1978/79: 1 y

krav som inte helt binder bidragsbeslutens inriktning. Uppräkningstalet
torde få anses som ett i detta sammanhang acceptabelt uttryck för antagna
höjningar sammanlagt av inflyttningshyrorna från 1977 till 1978 och från

1978 till 1979. Denna jämförelse — som endast är ett exempel och inte
avser att slå fast vare sig utgångspunkterna eller någon metod för automatisk
anpassning - visar att t. o. m. med de angivna förutsättningarna de i
motionen förordade hyresgränserna kan försvaras. Det torde vara obestritt
att ett system med såväl en nedre som en övre hyresnivå i sig innebär ett
sätt att uttrycka en samlad bidragsandel, varierad i en given skala. Vidare
noteras ovan (s. 16, tabell 11) att en höjning av hyresgränsen i högre grad
proportionellt sett kan komma att utnyttjas av egnahemsägare med deras
större medianvärden för de enligt gällande regler beräknade bostadskostnaderna.

Enligt utskottets mening är den i motionen föreslagna ytterligare höjningen
fr. o. m. 1979-01-01 av övre hyresgränserna motiverad ur bostadspolitisk
synpunkt.

I fråga om föreslagna höjningar av inkomstgränserna, dvs. de inkomstlägen
från vilka ett utgående bidrag reduceras med 15 resp. 24% av överskjutande
inkomst, anför utskottet följande.

Förslagen utgår från det statistiskt belagda förhållandet att antalet hushåll
med barn som fått bostadsbidrag minskat genom inkomstutvecklingen
- en utveckling som inte anses motsvara ökningen av barnfamiljernas
kostnader. Som ovan (s. 15) anges har antalet bidragsmottagande hushåll
med barn minskat mellan december 1975 och december 1977 med 86000.
Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för nästa budgetår (s. 62)
angett att minskningen främst beror på att höjningen av den nedre inkomstgränsen
inte följt inkomstutvecklingen. Styrelsen anser emellertid att den
våren 1978 beslutade höjningen, relativt sett, ganska nära överensstämmer
med den faktiska inkomstutvecklingen mellan åren 1976 och 1977 och att
därmed under år 1979 antalet barnfamiljer med bidrag inte kommer att
fortsätta att minska på grund av denna del av inkomstprövningen. Styrelsen
föreslår en ytterligare anpassning från 1980-01-01 med hänsyn till
inkomstökningen under år 1978 - 3 000 kr. för barnhushåll och 2 000 kr. för
hushåll utan barn. Den övre inkomstgränsen 54000 kr. har varit oförändrad
sedan 1975. Styrelsen anför att en anpassning därav till ”det sjunkande
penningvärdet” skulle motivera en uppräkning till omkring 73000 kr. från

1979 och troligen något ytterligare från 1980. Med hänsyn till dels andra
förändringar i bidrags villkoren, dels att stödet främst bör riktas till lägre
inkomstgrupper anser styrelsen enhälligt det dock tveksamt om den övre
inkomstgränsen helt bör anpassas till den nominella inkomstutvecklingen.
Den föreslår därför en höjning till 65000 kr. från 1980-01-01.

Utskottet noterar att motionsförslaget om höjning av inkomstgränserna
inte innebär någon ändring för hushåll med en bidragsgrundande inkomst
upp till 38000 kr. per år - dvs. i princip inkomsten 1977 som den taxerats

CU 1978/79: 1 y

år 1978. I inkomstläget 38000-41000 kr. ger motionen en bidragshöjning
om 12:50 kr. per månad för varje 1 000-tal kr. som inkomsten ökar över
38000 kr. I inkomstläget 41 000- 54000 kr. ger motionsförslaget en förbättring
av 37:50. Vid inkomster mellan 54000 och 60000 kr. tillkommer
utöver nämnda 37:50 en ökning med 7:50 kr./månad för varje 1 000-tal kr.
inkomstökning för att vid inkomster om 60000 kr. och däröver vara 82:50
kr./månad upp till den nivå vid vilken reduktionsreglerna medför att även
detta belopp avtrappas och slutligen helt uteblir.

Inkomstprövningen av bostadsbidragen har till syfte att bidragets storlek
skall anpassas till hushållens ekonomiska bärkraft. Såväl 1976 som 1977
och 1978 har beslut fattats om att höja den nedre inkomstgränsen med
hänvisning till inkomstutvecklingen. Enligt utskottets mening kan emellertid,
med hänsyn till att en bedömning måste avse flera faktorer, en rent
indexmässig anpassning av gränserna inte tillämpas för att göra prioriteringar
mellan olika inkomstgrupper. Den ekonomiska bärkraften är inte
alltid direkt proportionell till den bidragsgrundande inkomsten - ett inkomstbegrepp
som inte heller alltid är obestritt.

Motionsförslaget i denna del är, som ovan angetts, inriktat på vissa
inkomstgrupper genom att de största bidragshöjningarna läggs vid bruttoinkomster
år 1977 omkring 60000 kr. Detta förhållande, vad utskottet
ovan anfört samt bostadspolitiska skäl har lett utskottet till att överväga
även andra lösningar än motionsförslagets. En alternativ lösning har därvid
kommit i förgrunden. Om ett belopp av statsmedel i den storleksordning
som det motionärerna disponerat för höjning av inkomstgränserna -ca 200 milj. kr. per helår - används för att höja det statliga bostadsbidraget
skulle detta, jämfört med motionsförslaget, få positiva effekter genom
att bidragsökningen i första hand kom att riktas mot hushåll med låga
inkomster och bli större ju fler barn som fanns i hushållet. Om så sker
skulle, enligt vad bostadsstyrelsen på begäran upplyst, ett sådant belopp
räcka till en ytterligare höjning av det statliga bostadsbidraget, utöver
beslutade 360 kr. från 1979-01-01, med 240 kr. per barn och helår.

Utskottet noterar att en höjning av det statliga bostadsbidraget får effekt
inte endast upp till den nedre inkomstgränsen utan även indirekt i högre
inkomstskikt genom att reduceringen skall beräknas på ett högre bidragsbelopp.
För t. ex. en tvåbarnsfamilj skulle den enligt ovan prioriterade
ökningen av beloppet med (2 x 240 =) 480 kr. i praktiken motsvara att
reduceringen av eljest utgående belopp börjar inte vid 38000 kr. utan vid
41200 kr.

Civilutskottets sammanfattande bedömning beträffande förslaget om
höjda inkomstgränser är sålunda att det i och för sig kan förenas med
bostadspolitiska synpunkter. Höjningar av gränserna kommer att under
alla förhållanden aktualiseras genom den fortsatta inkomstutvecklingen.
Den inriktningsmässigt mer betydelsefulla nedre inkomstgränsen höjs
emellertid enligt tidigare beslut fr. o. m. 1979-01-01 till en nivå som enligt

CU 1978/79: 1 y

en enhällig bostadsstyrelse medför att den, relativt sett, inte minskar
andelen barnfamiljer med bidrag. Nivån för den övre inkomstgränsen får
bedömas mot bakgrund av bl. a. åtgärder inom andra sektorer och inte
minst samlade marginaleffekter. Civilutskottet anser dock en ytterligare
höjning av det statliga bostadsbidraget nu vara att föredra ur bostadspolitisk
synpunkt framför en ytterligare justering av inkomstgränserna.

De i motionen gjorda medelsberäkningarna bör justeras något. Statens
helårskostnader kan beräknas för höjning av övre hyresgränsen till 128
milj. kr. och för höjning av inkomstgränserna till 162 milj. kr. Kommunernas
motsvarande kostnader kan då beräknas till 50 milj. kr. resp. 64 milj.
kr. Vid ett bifall till motionsförslaget i dess helhet bör sålunda på tilläggsbudget
anvisas 145 milj. kr. för första halvåret 1979.

Ett beslut om att enligt utskottets prioritering höja övre hyresgränsen
enligt motionsförslaget och att öka det statliga bostadsbidraget med ytterligare
240 kr. per barn och år kan beräknas medföra kostnader för staten
om (128 + 168 =) 296 milj. kr. för helår. Vid en sådan lösning blir
kommunernas motsvarande årskostnader (50 + 62 =) 112 milj. kr. Om
dessa åtgärder beslutas bör sålunda på tilläggsbudget för innevarande
budgetår anvisas 148 milj. kr. - allt förutsatt att reformerna skall träda i
kraft vid kommande årsskifte.

Motionsförslaget innebär vidare att ikraftträdandet av ändrade grunder
för bidragen skulle ske fr. o. m. 1979-01-01. Riksdagens beslut med anledning
av motionen kan antas fattas omkring mitten av december 1978. Det
är enligt utskottets mening uteslutet att föreslagna ändringar i systemet
administrativt kan beaktas från 1979-01-01. Om beslutet tillämpas enligt
motionsförslaget från årsskiftet skulle detta för kommunernas del innebära
en inte obetydlig administrativ belastning. Man måste dels gå ut med
information till grupper som kan tänkas tillföras bidragssystemet, dels göra
förnyade beräkningar av retroaktiva belopp för de grupper som redan finns
i bidragssystemet. En följd skulle också bli att ett retroaktivt belopp
betalas ut under våren 1979.

Om finansutskottet föreslår ändringar med verkan från årsskiftet bör
enligt civilutskottets mening ytterligare medel för särskild information
kunna ställas till förfogande. Utskottet förordar för detta fall att regeringen
bemyndigas använda anslaget även för sådana åtgärder.

Stockholm den 14 november 1978

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg
(m). Oskar Lindkvist (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henricson (s),
Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c),
Magnus Persson (s). Karin Ahrland (fp), Elvy Olsson (c), Wilhelm Gustafsson
(fp), Rolf Dahlberg (m) och Ivar Nordberg (s).

CU 1978/79: 1 y

Avvikande mening

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, MajLis
Landberg, Magnus Persson och Ivar Nordberg (alla s) anser att avsnitten
2.2, 2.3 och 2.4 bort lyda:

(2.2) Prisstopp på byggnadsmaterial

Bland orsakerna till stigande anbudspriser ingår och åberopas prishöjningar
på byggnadsmaterial. Ett stoppris på denna sektor skulle dels ge en
reell uppbromsning av de stigande byggkostnaderna, dels ge indirekta
effekter genom att hänvisningar till verkliga eller påstådda prishöjningar
inte kan göras. En sådan åtgärd bör beslutas före nästa årsskifte. Motionen
1978/79:2 (s), yrkandet 6. bör tillstyrkas i motsvarande del.

(2.3) Skarpt kontroll av vissa entreprenadpriser

Nivån på anbudspriserna har stigit och stiger. Utskottet har tidigare
konstaterat att denna utveckling inte helt kan förklaras av bakomliggande
mätbara faktorer. Det inom statens pris- och kartellnämnd pågående arbetet
i förening med förutsatta fortsatta insatser från bostadsstyrelsens sida
är ett steg i rätt riktning. Frågan har emellertid så stor betydelse att
ytterligare överväganden snarast bör göras inom regeringens kansli om
möjliga vägar för att bryta utvecklingen. Den eftersträvade konkurrensen i
entreprenörsledet har uppenbarligen inte gett avsedda effekter - detta
trots en i förhållande till de faktiska byggherreinitiativen överdimensionerad
byggsektor. Omedelbara åtgärder bör påkallas genom en tillstyrkan
av motionen 1978/79: 2 (s), yrkandet 6 i motsvarande del.

(2.4) Tilläggslån

Det får förutsättas att enighet fortfarande råder om att igångsättningen
av flerbostadshus bör stimuleras. Ett administrativt enkelt, effektivt och
lämpligt sätt att uppnå en sådan snabb ökning av bygginitiativen utan
direkta subventioner är att införa de i motionen 1978/79:2 (s) föreslagna
tilläggslånen. Deras temporära karaktär ger en förstärkt stimulanseffekt.
Motsvarande metod har tidigare visat sig fungera väl då det gällt att hålla
nere kapitalkostnaderna och samtidigt dämpa hyrorna. En förutsättning är
att denna ökade efterfrågan förenas med ett prisstopp på byggmaterial,
vilket vi ovan förordat. Finansutskottet bör därför tillstyrka motionen
1978/79:2 (s), yrkandet 7.

CU 1978/79: 1 y

Särskilt yttrande

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, MajLis
Landberg, Magnus Persson och Ivar Nordberg (alla s) har till yttrandet
fogat följande särskilda yttrande:

(2.7) Bostadsbidrag

Den form av beredning som motionsförslagen fått i delar som har direkt
inverkan på statsbudgeten medför att vi inte motsatt oss de prioriteringar
från bostadspolitisk synpunkt som utskottet gjort i fråga om bostadsbidrag.
Frågan behandlas nu som ett delförslag bland en rad från flera håll föreslagna
åtgärder på den ekonomiska politikens område - åtgärder med
förutsatt snabb effekt. Detta innebär självfallet inte att vi i framtiden
kommer att avstå från de i motionen 1978/79:2 (s) ställda kraven på
höjningar av inkomstgränserna för bostadsbidragen. Utskottets enhälliga
bedömningar i yttrandet leder sålunda i första hand till att finansutskottet
med anledning av motionens yrkanden 10 och 11 bör tillstyrka förordade
höjningar av övre hyresgränserna och av det statliga bostadsbidraget samt
föreslå anvisning på tilläggsbudget av 148 milj. kr. Vi har också förutsatt
att den härmed sammanhängande frågan om ändringar i studiestödet initieras
på lämpligt sätt.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978