yttr 1977/78 ku2y y (Yttrande 1977/78:ku2y)

KU 1977/78: 2 y

Konstitutionsutskottets yttrande
1977/78: 2 y

över dels propositionen 1977/78: 91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m. m. jämte motioner, dels propositionen
1977/78:144 med förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet
med närradio m. m. jämte motion

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har anmodat konstitutionsutskottet att avge yttrande
över propositionen 1977/78: 91 om radions och televisionens fortsatta
verksamhet m. m. jämte motioner väckta med anledning av propositionen
såvitt avser frågor som ligger inom konstitutionsutskottets beredningsområde.
Denna handläggningsordning har för detta fall under
hand överenskommits mellan konstitutions- och kulturutskotten.

Till konstitutionsutskottet har tidigare hänvisats dels den under allmänna
motionstiden väckta motionen 1977/78: 1415 av Filip Fridolfsson
(m) och Tore Nilsson (m) om intern TV-sändning, dels propositionen
1977/78: 144 med förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet
med närradio m. m. jämte den med anledning av propositionen
väckta motionen 1977/78: 1877 av Lars Werner m. fl. (vpk). De frågor
som behandlas i nu nämnda motioner och proposition har samband med
radio-TV-propositionen. Med hänvisning till vad nyss sagts om den valda
handläggningsordningen beträffande radio-TV-propositionen anser
utskottet att även dessa ärenden bör i förevarande fall slutligt beredas
av kulturutskottet. Utskottet har sålunda beslutat att med eget yttrande
överlämna propositionen 1977/78: 144 och motionerna 1977/78: 1415
och 1977/78: 1877 till kulturutskottet.

Utskottet

I propositionen 1977/78: 91 behandlas radions och televisionens organisation
och inriktning under perioden fram t. o. m. budgetåret 1985/86.
Organisatoriskt innebär förslaget att två nya programföretag, ett för
TV och ett för riksradion, bildas. Jämte Sveriges Lokalradio och Sveriges
Utbildningsradio skall dessa bolag ingå i en koncern som leds av
ett moderbolag. Moderbolagets funktioner skall enligt propositionen innefatta
sådana uppgifter som medelsfördelning och fördelning av sändningstider
mellan dotterföretagen och därmed sammanhängande uppgifter
beträffande gemensam planering för hela koncernen. För utformningen
av programverksamheten skall dotterföretagen ha ansvaret.

Radions och televisionens kulturansvar föreslås bli starkare markerat

1 Riksdagen 1977/78. 4 sami. Yttr. nr 2

KU 1977/78: 2 y

i de nya avtalen med staten som skall ingås med varje programföretag
för sig och gälla en sjuårsperiod efter den 1 juli 1979. Nuvarande system
med två i programsättningen självständiga TV-kanaler skall bestå.
Som ett viktigt mål för programverksamheten anges att åstadkomma
kvalitetsförbättringar. Kravet på opartiskhet och saklighet i programverksamheten
understryks i propositionen.

Radionämnden föreslås få en stärkt organisation genom att en tjänst
som direktör inrättas vid nämnden. Direktören skall enligt förslaget
kunna besluta bl. a. i vissa granskningsfrågor. Radionämndens granskningsuppgifter
bör enligt förslaget inte ändras i förhållande till vad som
gäller f. n. Däremot bör nämnden få vidgade befogenheter när det gäller
frågor rörande genmäle och beriktigande.

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i radiolagen och
radioansvarighetslagen. Vidare föreslås en ny lag om avgift för innehav
av televisionsmottagare. Propositionen innehåller också förslag till lag
om försöksverksamhet med närradio. Avsikten är att en sådan verksamhet
skall inledas och till en början pågå under tre år i anslutning till en
parlamentarisk utredning av frågan. I propositionen 1977/78: 144 läggs
fram förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio.
Samtliga lagförslag föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

Utskottet kommer i sitt yttrande att uppehålla sig främst kring frågor
om programföretagens verksamhet när det gäller å ena sidan kravet på
opartiskhet och saklighet och å andra sidan vikten av en vidsträckt yttrandefrihet
och informationsfrihet i etermedierna. I anslutning härtill
kommer utskottet att behandla radionämndens uppgifter. En rad av
motionerna behandlar hithörande frågor och innehåller förslag till andra
lösningar på olika punkter än de som anvisas i propositionen. Lagstiftningsfrågorna
i dessa avseenden är av centralt intresse i sammanhanget.
Eftersom lagstiftning om radio och television hör till utskottets kompetensområde
innefattas även övriga lagstiftningsfrågor i utskottets yttrande.

I propositionen om radions och televisionens fortsatta verksamhet
framhålls dessa mediers ökande kulturpolitiska roll i samhället mot
bakgrund av det reformarbete som bedrivits på kulturområdet de senaste
åren. Strävandena i detta arbete har bl. a. varit att nå ut med kulturaktiviteter
till olika delar av landet och till grupper som tidigare inte
har deltagit i kulturlivet. En annan viktig ambition har varit att finna
nya vägar för en konstnärlig och kulturell förnyelse. I alla dessa avseenden
har radion och televisionen naturliga uppgifter. Vägledande för
riktlinjerna i propositionen för radio- och TV-verksamheten under nästa
avtalsperiod är kraven på integritet, kvalitet, mångfald och decentralisering.
Förslagen utgår från den grundsyn om radio och TV i allmänhetens
tjänst som präglar gällande avtal mellan staten och Sveriges
Radio. Detta innebär att radio- och TV-verksamheten på samma sätt

KU 1977/78: 2 y

sorn hittills skall garanteras en fri och i publicistiskt avseende oberoende
ställning.

Utskottet instämmer i dessa allmänna synpunkter och tillstyrker propositionens
förslag till ändringar av radiolagen såvitt avser radions och
televisionens framtida organisation och allmänna inriktning. Detta betyder
att utskottet avstyrker de motioner vari yrkas avslag på propositionens
lagförslag i detta hänseende. Utskottet anser sig inte böra närmare
beröra organisationsfrågorna vilka kommer att behandlas av kulturutskottet.

Kravet på opartiskhet och saklighet i programverksamheten understryks
i propositionen. Därvid skall dock beaktas principen om en vidsträckt
yttrande- och informationsfrihet. I förslaget till ändring av 6 §
radiolagen föreslås att bestämmelser av denna innebörd tas in i första
stycket av paragrafen.

Principen om yttrandefrihet i radio och TV knyter an till tryckfrihetsförordningens
regler på området. Reglerna härom finns i radioansvarighetslagen.
Frågan om att samordna yttrandefriheten i tal och
skrift och i olika medier i en gemensam yttrandefrihetsgrundlag behandlas
f. n. av den förra året tillkallade yttrandefrihetsutredningen (Dir JU
1977: 31).

Även om reglerna om yttrandefriheten i radio och TV sålunda f. n.
finns i radioansvarighetslagen anser utskottet det väsentligt att den viktiga
principen om yttrande- och informationsfriheten i massmedia kommer
till uttryck också i radiolagen. Utskottet har således ingen erinran
mot lagförslaget i denna del.

Enligt propositionen kan ett program eller programinslag inte balanseras
av ett annat program eller programinslag som sänds av ett annat
programföretag. Vad gäller televisionen anförs i propositionen att med
hänsyn till den självständighet i fråga om programverksamheten som de
två TV-kanalerna skall ha i förhållande till varandra och till den gemensamma
bolagsledningen bör såvitt gäller ansvaret för opartiskhet
och saklighet var och en av kanalerna i princip jämställas med ett självständigt
programföretag. Mellan de båda kanalerna bör dock kunna
träffas sådan överenskommelse i fråga om programverksamheten att
balansering mellan kanalerna kan ske under förutsättning att det framstår
som naturligt för publiken.

Propositionens innehåll på denna punkt kritiseras i några av motionerna,
bl. a. i partimotionerna 1796 (s) och 1799 (vpk) samt motionen
1784. I motionerna hävdas att den i propositionen förordade ordningen
om balansering av program skulle innebära en avsevärd inskränkning
av yttrandefriheten i förhållande till nuläget. Enligt motionerna bör
programverksamheten som hittills i detta avseende ses som en helhet.

Utskottet har inte kunnat finna att vad som uttalas i propositionen
angående programverksamhetens balansering skulle innebära sådana

KU 1977/78: 2 y

risker för inskränkning av yttrandefriheten som befaras enligt motionerna.
Vad gäller exempelvis televisionen förutsätts det i propositionen
att överenskommelse i sådana frågor skall kunna träffas mellan de båda
kanalerna. Motionsyrkandena på denna punkt avstyrks följaktligen.

I nuvarande radioavtal finns en bestämmelse om att bolaget i programverksamheten
skall hävda de grundläggande demokratiska värdena.
Denna bestämmelse har tolkats som en skyldighet för Sveriges Radio
att vara partisk till förmån för de grundläggande demokratiska värdena
och utgör sålunda en modifiering av kravet på opartiskhet i radiolagen.

Stadgandet har inte varit avsett att hindra Sveriges Radio från att
skildra odemokratiska förhållanden och företeelser eller från att återge
odemokratiska meningsyttringar i radio och TV. Enligt radionämnden
innefattar bestämmelsen en skyldighet för Sveriges Radio att i programverksamheten
verka för att rasfördomar bekämpas.

Enligt radioutredningen bör det även i framtiden finnas bestämmelser
som ålägger programföretag en skyldighet att uppträda partiskt till
förmån för vad som kan anses utgöra folkstyrelsens grundvalar och till
förmån för respekten för människovärdet. Den nuvarande formuleringen
i radioavtalet är enligt radioutredningens mening emellertid
oprecis och kan ges både vida och snäva tolkningar.

I enlighet med radioutredningens förslag har i förslaget till ändring
av 6 § radiolagen i ett andra stycke tagits in en bestämmelse om att
programföretag i programverksamheten skall hävda det demokratiska
statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde
och den enskilda människans frihet och värdighet. Med sistnämnda uttryck
avses de sidor av demokratibegreppet som anknyter till sådana
förhållanden som fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande
av jämställdhet mellan män och kvinnor.

Partimotionen 1796 (s) avvisar förslaget till ändrad formulering av
demokratibestämmelsen i förhållande till nuvarande radioavtal. Enligt
motionen finns det flera skäl att behålla den nuvarande formuleringen.
Det har sålunda efter hand utbildats en praxis både inom Sveriges Radio
och radionämnden om hur bestämmelsen skall tolkas. I motionen erinras
om att både Sveriges Radio och radionämnden liksom en majoritet
av de remissinstanser som uttalat sig i frågan också har avstyrkt en ändring
av formuleringen. Enligt motionen finns det inte heller något skäl
att i själva lagtexten ta in formuleringen om hävdande av principen om
alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Det bör däremot framgå av specialmotiveringen till paragrafen
att denna princip skall vara vägledande för programverksamheten. Även
i partimotionen 1799 (vpk) avstyrks förslaget till omformulering av de
berörda bestämmelserna.

Som framgår av propositionen är det inte avsett att den nya formuleringen
av den s. k. demokratibestämmelsen skall i sak tolkas annorlunda

KU 1977/78: 2 y

än nuvarande bestämmelse i radioavtalet. Propositionens förslag grundar
sig på vad radioutredningens majoritet ansett i denna fråga. Utskottet
har inte funnit anledning att frångå propositionens förslag på denna
punkt och avstyrker sålunda förslaget i motionerna i denna del.

I propositionen föreslås att i ett tredje stycke i 6 § radiolagen, i enlighet
med vad som nu gäller, tas in föreskrifter om att ett avtal angående
bl. a. programregler skall ingås mellan regeringen och varje programföretag.
Regeringsformens bestämmelser om yttrandefrihet får enligt
propositionen anses kräva att möjligheterna för regeringen att i avtal
med programföretag införa föreskrift om skyldighet att sända beriktigande
och genmäle samt vissa meddelanden till allmänheten ges stöd
i lag, liksom en erinran att avtalet kan innehålla föreskrifter till skydd
för enskilds privatliv och förbud mot kommersiell reklam och mot program
som bekostas av annan än programföretaget. Utskottet ansluter
sig till propositionens förslag i nu nämnt avseende.

I motionen 1790 föreslås ett tillägg till det föreslagna tredje stycket
i 6 § radiolagen av innebörd att skyldighet skall föreligga för programföretagen
att i programverksamheten främja nyktra levnadsvanor och i
övrigt en ökad folknykterhet. Alkoholproblemet berörs även i motionen
1801. Utskottet delar motionernas synpunkter angående det angelägna
i att folknykterheten befrämjas i olika sammanhang och också i etermedierna.
I propositionen uttalar även föredragande departementschefen
att det är viktigt att man i programverksamheten iakttar varsamhet vid
speglingen av bruket av olika gifter, t. ex. alkohol. I likhet med departementschefen
anser utskottet inte erforderligt att binda programföretagen
med uttryckliga föreskrifter i detta hänseende. Motionsyrkandena avstyrks.

I propositionen behandlas frågan om våldsinslag i underhållningsprogram.
Det erinras i sammanhanget om den forskning som pågått sedan
länge om hur såväl vuxna som barn påverkas av film och TV i detta
avseende. Enligt propositionen medger de undersökningar som hittills
publicerats ännu inte några entydiga slutsatser. Departementschefen
understryker att den svenska televisionens programutbud bör präglas av
försiktighet när det gäller våldsskildringar och våldsinslag. Enligt propositionen
krävs dock inte några särskilda föreskrifter i lag eller avtal
i detta hänseende.

Frågan om underhållningsvåldet har tagits upp i partimotionerna 1796
(s) och 1799 (vpk). Enligt motionerna är det numera väl dokumenterat
att våldsinslagen i underhållningsprogram har en klart negativ inverkan
på framför allt barn. I motionen 1796 föreslås ett tillkännagivande till
regeringen att inslagen av våld i underhållningsprogram minskas så långt
möjligt. I motionen 1799 begärs ett riksdagsuttalande av liknande innebörd.

Utskottet anser att inslag av våld i radions och televisionens under -

KU 1977/78: 2 y

hållningsprogram bör minskas så långt som det är möjligt. Detta har
enligt utskottet stöd i de allmänna regler för programverksamheten,
vilka som tidigare nämnts tagits upp i förslaget till 6 § andra stycket
radiolagen. Motionerna får anses besvarade med vad utskottet anfört.

Beträffande radionämndens organisation och uppgifter vill utskottet
anföra följande. Radionämnden som är ett statligt organ har att övervaka
att programverksamheten utövas opartiskt och sakligt, övervakningen
sker genom att nämnden granskar program som har sänts. Nämnden
är däremot inte behörig att meddela föreskrifter om de framtida
programmens innehåll och utformning.

Radionämnden består av sju ledamöter jämte suppleanter som utses av
regeringen. Ordförande i nämnden är f. n. ett regeringsråd.

Enligt propositionens förslag skall radionämnden som hittills utföra
kontroll av att programföretag följer bestämmelserna i radiolag och
avtal med staten. Detta skall ske genom efterhandsgranskning av sända
program. Granskningen kan ske efter anmälan från allmänheten eller
på eget initiativ.

Departementschefen betonar i propositionen vikten av att radionämnden
ges möjlighet att koncentrera sitt arbete på principiellt viktiga ärenden.
Det är vidare av stor betydelse att nämnden organiseras så, att det
blir möjligt att öka antalet granskningsärenden. Departementschefen
syftar då främst på en fortsatt utvidgning av nämndens granskning på
eget initiativ. Enligt propositionen är avsikten att överföra vissa kvalificerade
uppgifter till en tjänsteman — lämpligen benämnd direktör —
hos nämnden. Denne skulle få rätt att självständigt besluta om utredning
och granskning av program eller programinslag utan föregående anmälan,
rätt att infordra yttrande från programföretag i granskningsärende
samt rätt att på nämndens vägnar fatta beslut, som ej innebär att program
strider mot radiolag eller avtal.

För att säkerställa att radionämndens verksamhet blir känd hos en
bred allmänhet och att nämnden i ökad utsträckning bidrar till debatten
om radions och televisionens programverksamhet föreslås vissa åtgärder
i propositionen. Bl. a. skall programföretagen vara skyldiga att på lämpligt
sätt redogöra för sådana beslut av radionämnden som innebär att
program som sänts av företaget har fällts. För detta ändamål har i förslaget
till 7 § radiolagen i ett nytt andra stycke tagits in en bestämmelse
enligt vilken det i avtal med programföretag får föreskrivas förpliktande
att publicera sådant beslut av radionämnden enligt vilket företaget har
brutit mot radiolagen eller avtalet mellan regeringen och bolaget.

Radionämnden saknar f. n. befogenhet att meddela direktiv om införande
av genmäle eller beriktigande eftersom radionämnden inte får
meddela föreskrifter om programmens innehåll eller utformning.

Med hänvisning till den betydelse frågan om genmäle och beriktigande
har för förhållandet mellan programföretagen och allmänheten före -

KU 1977/78: 2 y

slås i propositionen att programföretagen skall vara skyldiga att genast
underrätta radionämnden såväl när begäran om genmäle eller beriktigande
framställs som när beslut i ärendet fattats.

Frågan om radionämndens uppgifter och organisation har tagits upp
i några motioner.

I partimotionen 1796 (s) godtas propositionens förslag om överförande
av vissa uppgifter till en tjänsteman — direktör — hos nämnden.
Någon erinran mot att direktören får rätt att besluta om utredning och
granskning av program samt rätt att infordra yttrande från programföretagen
föreligger inte enligt motionen. Däremot bör direktören inte
få rätt att fatta någon form av fällande beslut. Enligt motionen innebär
propositionens förslag på denna punkt att direktören visserligen inte
skulle få fatta beslut om att ett program strider mot lag eller avtal men
väl kritisera program. Eftersom man inom programföretagen inte i praktiken
gör skillnad mellan fällda och kritiserade program bör det klargöras
att såväl fällande som kritiserande beslut skall som hittills fattas
av radionämnden. Däremot bör direktören ha rätt att fria program.

I partimotionen 1799 (vpk) anläggs liknande synpunkter på direktörens
befogenheter. Rätten att kritisera program från denne tjänstemans
sida okar enligt motionen risken för att överdriven försiktighet uppstår
i programarbetet.

Som tidigare framgått är avsikten att direktören hos radionämnden
skall få befogenhet att på nämndens vägnar fatta beslut, som ej innebär
att program strider mot radiolag och avtal, dvs. fatta ”friande” beslut
angående program eller programinslag. Enligt utskottet innebär detta
att direktören om han vid sin granskning skulle finna fog för kritik underställer
frågan nämndens prövning. Med det anförda får motionerna
på denna punkt anses besvarade.

I partimotionen 1799 anförs att skrivningarna i propositionen beträffande
den s. k. genmälesrätten bör utgå. I motionen 1801 yrkas att radionämnden
skall ges behörighet att meddela föreskrifter om de framtida
programmens innehåll och utformning. Med hänvisning till de synpunkter
som lämnas i propositionen på radionämndens uppgifter både
nu och i framtiden, vilka synpunkter utskottet instämmer i, avstyrks motionen
1801 på denna punkt. Likaså avstyrks yrkandet i motionen 1799
om skrivningarna angående genmälesrätten.

De förslag till ändringar i radiolagen som inte berörts i det föregående
liksom förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen tillstyrks
av utskottet.

Som inledningsvis framgått innehåller propositionen ett förslag till lag
om försöksverksamhet med s. k. närradio. Avsikten är som tidigare
nämnts att en sådan verksamhet skall inledas och till en början pågå
under tre år i anslutning till en parlamentarisk utredning av frågan. Hur
denna försöksverksamhet skall organiseras och bedrivas har utförligt

KU 1977/78: 2 y

redovisats i propositionen. Utskottet, som tillstyrker regeringsförslaget
om närradioförsöken, har inte funnit anledning att närmare gå in på de
organisatoriska frågorna, vilka i stället får förutsättas komma att närmare
behandlas av kulturutskottet. De motioner vari lagförslaget om
närradio avvisas avstyrks.

Enligt propositionen bör reglerna om programverksamheten i närradio
och när-TV göras annorlunda än för andra rundradiosändningar. Departementschefen
anser att man inte kan ålägga de sammanslutningar
som enligt propositionens förslag avses få tillstånd till sådana sändningar
att i programverksamheten uppfylla radiolagens krav på opartiskhet.
Med hänsyn härtill saknas enligt propositionen anledning att
låta programmen i närradio och när-TV granskas av radionämnden.
Departementschefen anser att det är givet att sändande sammanslutning
även utan regler bör ålägga sig krav på kontroll av sakuppgifter, på
skydd för personlig integritet och på att lämna beriktigande av felaktiga
sakuppgifter.

I ett avseende bör enligt propositionen ett avsteg från vad som gäller
för tidskrifter göras. Kommersiell reklam bör inte få förekomma i närradio
och när-TV. Vidare får sammanslutningars sändningsverksamhet
inte till någon del bekostas med medel eller annan egendom som utan
vederlag har ställts till sammanslutningens förfogande enbart för att
möjliggöra sändning av visst program eller vissa slag av program. Bestämmelser
i de berörda hänseendena har tagits upp i lagförslaget.

Enligt propositionen avses bestämmelserna om ansvar för sändningar
i närradio och när-TV i vissa avseenden ges en något annan utformning
än de som gäller för den allmänna radio- och TV-verksamheten. Detta
gäller främst programutgivare. I den inledningsvis angivna propositionen
1977/78: 144 föreslås en särskild lag om ansvarighet i försöksverksamhet
med närradio m. m. Utskottet har inte någon erinran mot förslagen i
denna proposition och avstyrker motionen 1877.

I motionen 1792 tas bl. a. upp frågan om behovet av efterhandsgranskning
även av närradiosändningar. Enligt motionen är de tankegångar
departementschefen gett uttryck för i radio-TV-propositionen vad gäller
kraven på kontroll av sakuppgifter, skydd av personlig integritet och
beriktigande av felaktiga sakuppgifter inte tillräckligt bärande. För allmänheten
torde närradio inte uppfattas som någon tidning. Om en radiolyssnare
känner sig kränkt eller på annat sätt reagerar mot programmet
blir det enligt motionen naturligt att vederbörande gör en anmälan till
radionämnden. I motionen föreslås därför att i lagen om försöksverksamhet
med närradio tas in bestämmelser om skyldighet för sammanslutning
att i sin programverksamhet iaktta saklighet och respekt för
enskildas privatliv, liksom skyldighet att sända redogörelse för beslut av
radionämnden när sammanslutning brutit mot bestämmelserna. Motionens
förslag innebär att radionämnden skall granska av allmänheten an -

KU 1977/78: 2 y

mälda närradioprogram men däremot inte vara skyldig att på eget
initiativ ta upp sådana program till granskning. Motionen innehåller
förslag till komplettering av den föreslagna lagen i angivna hänseenden.

Som tidigare framgått skall närradioförsöken ske i anslutning till en
parlamentarisk utredning av frågan om en eventuell permanent närradio
och när-TV. Denna utredning kommer inte att övervaka själva programverksamheten
utom vad gäller förbudet mot kommersiell reklam o. d.
Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionen;,
nämligen att närradiosändningar av allmänheten kan komma att uppfattas
som vilka radio- eller TV-sändningar som helst. Vidare instämmer
utskottet i de synpunkter som framförts både i propositionen och i motionen
om att krav på kontroll av sakuppgifter, på skydd för personlig
integritet och på beriktigande av felaktiga sakuppgifter även bör ställas
på de sammanslutningar som får tillstånd att sända närradioprogram.
Enligt utskottet är därför den i motionen behandlade frågan om behovet
av att även närradioprogram granskas av radionämnden värd stort beaktande.

Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att närmare överväga
hur en granskning bör komma till stånd. Det kan också finnas skäl
att den parlamentariska kommitté som enligt propositionen skall tillkallas
för att utreda frågan om närradio och när-TV får i uppdrag att ta upp
frågan om den berörda granskningsverksamheten. Utskottet föreslår att
vad utskottet anfört på denna punkt ges regeringen till känna.

Till sist i detta sammanhang tar utskottet upp en lagteknisk fråga.
I förslaget till lag om avgift för innehav av televisionsmottagare har
6 § följande lydelse: ”Den som bryter mot 2 § eller mot föreskrift som
har meddelats med stöd av denna lag dömes till böter, högst femhundra
kronor.” I förslaget till lag om försöksverksamhet med närradio har 9 §
följande lydelse: ”Den som bryter mot föreskrift som meddelats med
stöd av denna lag dömes till böter.”

Inget av de nämnda lagförslagen innehåller något normgivningsbemyndigande.
Kompletterande föreskrifter kan därför endast meddelas
med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen. Sådana verkställighetsföreskrifter
kan emellertid inte vara straffsanktionerade. Orden ”eller mot
föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag” i 6 § förstnämnda
lag saknar därför reell innebörd. Med hänsyn härtill bör orden utgå.
Av samma skäl bör 9 § i den andra lagen ändras. I 9 § bör hänvisas
endast till vad som enligt lagen skall vara straffsanktionerat, nämligen
brott mot villkor som avses i 5 §.

Mot bakgrund av det sagda föreslås att 6 § lagen om avgift för innehav
av televisionsmottagare får följande lydelse:

”Deri som bryter mot 2 § dömes till böter, högst femhundra kronor.”
Vidare föreslås att 9 § lagen om försöksverksamhet med närradio
m. m. får följande lydelse:

KU 1977/78: 2 y

”Den som bryter mot villkor som avses i 5 § dömes till böter.”

Utskottet tillstyrker de båda lagförslagen med de förslag till ändringar
som angetts i det föregående.

I motionen 1415 yrkas att samfund och ideella organisationer får
vidgade möjligheter att genom s. k. intem TV överföra möten m. m.
till andra lokaler. Motionen 1791 innehåller ett motsvarande yrkande.

Den i motionerna behandlade frågan har inte närmare berörts i radio-TV-propositionen.
Frågan behandlades på sin tid av massmedieutredningen.
Den har också tagits upp i riksdagsmotioner vid ett flertal
tillfällen. Utskottet hänvisar till sitt senaste betänkande i ämnet (KU
1976/77: 38). Av betänkandet framgår bl. a. att inom ramen för reglerna
i radiolagen har lagts fast vissa principer angående begreppet rundradiosändning
genom ett i betänkandet återgivet avgörande 1976 av
högsta domstolen.

Enligt 1 § radiolagen avses med rundradiosändning sådan radiosändning
eller trådsändning som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten,
om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar
är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett
gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Någon ändring
av denna paragraf föreslås inte i radio-TV-propositionen. I förslaget till
5 § första stycket radiolagen slås fast att regeringens tillstånd krävs för
att sända radioprogram i rundradiosändning. Undantag från dessa krav
är dels närradiosändning, dels vidaresändning av radioprogram genom
centralantennanläggning (5 § tredje och fjärde styckena).

Tillstånd till sändning enligt 5 § första stycket radiolagen avses att
ges till programföretag genom avtal. Enligt radiolagen gäller för dessa
företag som tidigare framgått krav på opartiskhet och saklighet.

I framtiden kommer i princip att finnas tre typer av rundradiosändningar,
nämligen dels sådana allmänna rundradiosändningar som nu
bedrivs av Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio,
dels närradiosändningar och dels vidaresändning av program
genom centralantennanläggning.

Radioansvarighetslagen gäller för de allmänna rundradiosändningarna.
För närradiosändningar kommer som tidigare nämnts en särskild lag
om ansvarighet att gälla.

Rundradiosändningar, t. ex. genom kabelöverföring av ett evenemang
från en lokal till en eller flera andra lokaler, kräver — om den inte bara
är en vidaresändning via centralantenn eller en närradio- eller när-TVsändning
— medgivande av regeringen genom avtal. Om man vill göra
kabelsändningar generellt fria innebär det att ändringar måste göras så
att begreppet rundradiosändning inte omfattar kabelsändning. Detta
skulle medföra en rad konsekvenser. Bl. a. skulle varken radioansvarighetslagen
eller annan tryckfrihetslagstiftning gälla kabelsändning. Ändringar
skulle vidare behöva göras i bl. a. upphovsrättslig lagstiftning som

KU 1977/78: 2 y

i väsentliga avseenden grundar sig på internationella överenskommelser.

Enligt utskottet bör en ändring i radiolagen i fråga om rätten till
trådsändning inte göras utan en ingående undersökning av vilka effekter
ett sådant frisläppande skulle leda till. Frågan faller inom de direktiv
som lämnats den tidigare nämnda yttrandefrihetsutredningen som tillkallades
förra året. Det får enligt utskottet i avvaktan på resultatet av
denna utredning ankomma på regeringen att bedöma huruvida i vissa fall
tillstånd kan ges till rundradiosändningar av den typ som avses i motionerna.
Som nyss sagts bör någon ändring av radiolagen inte nu vidtas.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Stockholm den 20 april 1978

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c)*, Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Holger Mossberg (s), Bertil Fiskesjö (c), Sven-Erik Nordin (c), Lars
Schött (m), Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s), Britta Hammarbacken
(c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Kerstin Nilsson (s), Marianne
Stålberg (s)*, Daniel Tarschys (fp) och Gusti Gustavsson (s)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

av Hilding Johansson, Holger Mossberg, Yngve Nyquist, Wivi-Anne
Cederqvist, Kerstin Nilsson, Marianne Stålberg och Gusti Gustavsson
(samtliga s) som ansett

dels att det avsnitt på s. 3 som börjar ”Utskottet instämmer” och
slutar ”av kulturutskottet” bort ha följande lydelse:

Av största betydelse för radions och televisionens framtida inriktning
är vakthållningen om en vidsträckt yttrandefrihet i dessa medier. Enligt
utskottet finns med propositionens förslag risk för att detta krav inte
blir tillräckligt tillgodosett. Den mångfald i programverksamheten som
enligt propositionen bör eftersträvas uppnås inte enligt utskottets mening
genom den föreslagna organisationsändringen. Avgörande betydelse härvidlag
har i stället vilka riktlinjer som skall gälla för programverksamheten
och de resurser som ställs till förfogande. Genom att programbolagen
skall ingå egna avtal med staten och vart och ett för sig svara
för att kraven på opartiskhet och saklighet samt balans i utbudet uppfylls
innebär förslaget enligt utskottet betydande risker för en försämring
av yttrandefriheten och mångfalden i programutbudet. Utskottet
kan således inte godta propositionens lagförslag såvitt angår organisa -

KU 1977/78: 2 y

tionsfrågoma, vilka närmare kommer att behandlas av kulturutskottet.
Utskottet tillstyrker i detta avseende partimotionen 1796 (s) och avstyrker
propositionen i motsvarande del.

dels att det avsnitt som börjar på s. 3 ”Utskottet har” och slutar på
s. 4 ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i partimotionen 1796 (s) innebär propositionens förslag
på denna punkt en förändring jämfört med situationen i dag. Det stadgas
i nuvarande radioavtal att programverksamheten i sin helhet skall
präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen. Detta betyder
att ett partiskt program eller programinslag kan balanseras av ett annat
inslag i andra kanaler. Denna bestämmelse har skapat förutsättningar för
en vid yttrande- och informationsfrihet. Det bör erinras om att radionämnden
vid flera tillfällen också har hänvisat till programutbudet i sin
helhet vid sin bedömning av om ett program skall anses ha brutit mot
kravet på opartiskhet och saklighet.

Propositionens förslag att vart och ett av programföretagen och de
två TV-kanalerna skall bedömas för sig i det angivna hänseendet måste
enligt utskottet innebära en kraftig inskränkning av den reella yttrandefriheten.
Det finns således risk för att programmen blir mer utslätade,
och att möjligheterna att göra kritiska reportage och kontroversiella
program kraftigt beskärs. Utskottet förordar därför att den nuvarande
bestämmelsen i avtalet om att programverksamheten i sin helhet skall
präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen skall gälla
också i framtiden. Utskottets ställningstagande innebär ett tillstyrkande
av motionen 1796 på denna punkt och avslag på propositionen i motsvarande
del.

dels att det avsnitt som börjar på s. 4 ”Sorn framgår” och slutar på
s. 5 ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i partimotionen 1796 (s) finns det flera skäl att behålla
den nuvarande formuleringen av demokratibestämmelsen. Det har
efter hand utbildats en praxis både inom Sveriges Radio och radionämnden
om hur bestämmelsen skall tolkas. Både Sveriges Radio och
radionämnden liksom en majoritet av de remissinstanser som uttalat
sig i frågan har också avstyrkt en ändring av formuleringen. En ny
formulering kan befaras komma att skapa nya tolkningsproblem. Då
något sakligt motiv för att ändra den nuvarande formuleringen inte har
redovisats föreslår utskottet att den nuvarande formuleringen i avtalet
oförändrad tas in i radiolagen. Enligt utskottet finns det heller inte
något skäl att i själva lagtexten ta in formuleringen om hävdande av
”principen om alla människors lika värde och den enskilda människans
frihet och värdighet”. Självfallet delar utskottet i sak de värderingar
som propositionens förslag i denna del ger uttryck för. Denna innebörd
ryms emellertid i formuleringen ”de grundläggande demokratiska vär -

KU 1977/78: 2 y

dena”. Det bör framhållas att stadgandet bl. a. innebär en skyldighet
att i programverksamheten fördöma rasism, våld och brutalitet samt
att hävda jämställdhet mellan könen. Utskottets ställningstagande innebär
ett tillstyrkande av motionen 1796 på denna punkt och avslag på
propositionen i motsvarande del.

dels att det avsnitt på s. 7 som börjar ”De förslag” och slutar på
s. 10 ”det föregående” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att radiolagen ändras
i enlighet med ett inom utskottet upprättat förslag till lag om ändring
i radiolagen (1966: 755). Förslaget har upptagits i bilaga till yttrandet.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ändring av radioansvarighetslagen.

Som inledningsvis framgått innehåller propositionen ett förslag till lag
om försöksverksamhet med s. k. närradio. I partimotionen 1796 (s) har
närmare utvecklats ett alternativ till hur en sådan försöksverksamhet
lämpligen bör organiseras. Med motionens förslag erfordras inte någon
särskild lagstiftning. Utskottet, som ansluter sig till motionen i denna
del, har inte funnit anledning att närmare beröra de organisatoriska frågorna,
vilka i stället får förutsättas komma att mer ingående behandlas
av kulturutskottet. Med hänvisning till det anförda avstyrks propositionens
lagförslag i denna del.

Till sist i detta sammanhang tar utskottet upp en lagteknisk fråga.

I förslaget till lag om avgift för innehav av televisionsmottagare har
6 § följande lydelse: ”Den som bryter mot 2 § eller mot föreskrift som
har meddelats med stöd av denna lag dömes till böter, högst femhundra
kronor.”

Lagförslaget innehåller inte något normgivningsbemyndigande. Kompletterande
föreskrifter kan därför endast meddelas med stöd av 8 kap.
13 § regeringsformen. Sådana verkställighetsföreskrifter kan emellertid
inte vara straffsanktionerade. Orden ”eller mot föreskrift som har meddelats
med stöd av denna lag” saknar därför reell innebörd. Med hänsyn
härtill bör orden utgå. Utskottet föreslår sålunda att 6 § lagen om
avgift för innehav av televisionsmottagare får följande lydelse:

”Den som bryter mot 2 § dömes till böter, högst femhundra kronor.”

I övrigt tillstyrks lagförslaget.

KU 1977/78: 2 y

1 Förslag till Bilaga

Lag om ändring i radiolagen (1966: 755)

Härigenom föreskrivs att 3, 6, 7 och 11 §§ radiolagen (1966: 755)1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Mottagare får innehas och användas
av var och en.

Regeringen förordnar efter riksdagens
hörande om avgift för innehav
av mottagare. Regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer äger meddela närmare
föreskrifter om sådan avgift och
ordningsföreskrifter för användning
av mottagare.

Regeringen äger meddela föreskrifter
till skydd för telehemlighet.

Ensamrätten enligt 5 § skall utövas
opartiskt och sakligt.

1 Lagen omtryckt 1972: 240.

2 Senaste lydelse 1975:128.

3 Senaste lydelse 1975: 218.

Mottagare får innehas och användas
av var och en. Om avgift
för innehav av mottagare finnas bestämmelser
i lagen (1978: 000) om
avgift för innehav av televisionsmottagare.

Den som i mottagare har avlyssnat
telefonsamtal, telegram eller
annat telemeddelande får ej obehörigen
föra detta vidare.

Anordning, som automatiskt registrerar
innehållet i radio- eller
trådsändning, får användas tillsammans
med mottagaren endast
om regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medger det
i särskilt fall. Sådant medgivande
krävs dock ej om registreringen
avser sändning som uppenbarligen
är avsedd för allmänheten.

Bestämmelserna i denna paragraf
om mottagare avse även återgivningsanordning
som är ansluten
till mottagaren. Bestämmelserna i
paragrafen gälla ej navigeringsmottagare.

§s

Ensamrätten enligt 5 § skall utövas
opartiskt och sakligt och med
beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet
och informationsfrihet
skall råda i rundradion.

Med ensamrätten följer skyldighet
att i programverksamheten
hävda de grundläggande demokratiska
värdena.

KU 1977/78: 2 y

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ensamrätten skall i övrigt ut- Ensamrätten skall i övrigt utövas
efter riktlinjer som fastställas övas efter riktlinjer som faststäl genom

avtal mellan regeringen och las genom avtal mellan regeringen

det aktiebolag som avses i 5 § förs- och det aktiebolag som avses i

ta stycket. 5 § första stycket. I sådant avtal

får som villkor för ensamrätten intagas 1.

föreskrift om skyldighet att
sända beriktigande och genmäle,

2. föreskrift till skydd för enskilds
privatliv,

3. föreskrift om förbud mot
kommersiell reklam eller mot program
som bekostas av annan än
programföretag,

4. föreskrift om skyldighet att
på begäran av myndighet sända
meddelande till allmänheten och

5. föreskrift om skyldighet att
sända redogörelse som avses i 7 §
andra stycket.

7 §

För granskning av radioprogram som förekommit i rundradiosändning
finnes radionämnden. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om
nämndens verksamhet.

Om det föreskrives i avtalet mellan
regeringen och det aktiebolag
som avses i 5 § första stycket skall
aktiebolaget sända redogörelse för
beslut av radionämnden, vari aktiebolaget
förklarats ha brutit mot
bestämmelser i denna lag eller i avtalet
mellan regeringen och aktiebolaget.
Vad nu har sagts skall tilllämpas
på motsvarande sätt i fråga
om dotterbolag eller annan till vilken
ensamrätten enligt 5 § överlåtits.

11 §

Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 9 § första
eller andra stycket, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig
uppgift i anmälan som avses i 9 § första eller andra stycket, om ej gärningen
är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter, högst femhundra kro- Till böter, högst femhundra kronor,
dömes den som vid fullgöran- nor, dömes den som bryter mot

de av uppgiftsskyldighet som avses föreskrifterna i 3 § andra eller

i 9 § tredje stycket uppsåtligen el- tredje stycket. Detsamma gäller

KU 1977/78: 2 y

Nuvarande lydelse
ler av oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Föreslagen lydelse
den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighet
som avses i 9 §
tredje stycket uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktig uppgift,
om ej gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780044