yttr 1976/77 fiu3y y (Yttrande 1976/77:fiu3y)

FiU 1976/77: 3 y

Finansutskottets yttrande

■nr tu •;

1976/77: 3 y

över propositionen 1976/77:144 om höjning av mervärdeskatten,
m. m., jamte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har genom beslut 1977-04-20 berett finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1976/77: 144 om höjning
av mervärdeskatten, m. m., jämte ev. motioner med anledning av propositionen.

I propositionen hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen antar vid
propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

2. lag örn investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motionen 1976/77: 1613 av herr Palme m. fl. (s) i vad avser
hemställan under

1. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna ändringen i
lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

2. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna lagen om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten,

dels motionen 1976/77: 1615 av herrar Hagel (—) och Lövenborg
(—), vari hemställs att riksdagen

1. avslår regeringens proposition 1976/77: 144,

2. begär utredning och förslag till nytt demokratiskt skattesystem
där momsen slopas och vars grundval är beskattning av produktionen
i stället för konsumtionen,

3. uttalar sig för en förlängning av prisstoppet till att gälla under
kommande avtalsperiod,

4. uttalar sig för generellt förbud för svenska företags investeringar
utomlands,

dels motionen 1976/77: 1618 av herr Wemer m. fl. (vpk) vari föreslås
att riksdagen beslutar att avslå förslaget om höjd mervärdeskatt.

1 Riksdagen 1976177. 5 sami. Yttr. nr 3

FiU 1976/77: 3 y

Propositionen

I propositionen föreslås att mervärdeskatten höjs från 15 % till
17,1 % den 1 juni 1977.,

Vidare föreslås att en investeringsavgift om 15 % införs på vissa s. k.
oprioriterade byggnadsarbeten som påbörjas under tiden den 15 maj
1977—den 30 juni 1978. Regeringen föreslås kunna föreskriva att arbeten
inom vissa regioner befrias från avgift, om läget på arbetsmarknaden
motiverar det.

I propositionen hänvisas inledningsvis till att regeringen i kompletteringspropositionen
presenterar sin syn på konjunkturutvecklingen och
den ekonomiska politikens uppläggning. Det är nödvändigt att mervärdeskatten
höjs som ett led i en nödvändig åtstramning av vår inhemska
förbrukning och i syfte att börja minska underskotten i de utrikes
betalningarna, anför föredraganden. En höjning av mervärdeskatten
har dessutom fördelen att den belastar konsumtionen av inhemska
och importerade varor på ett likvärdigt sätt utan att påverka
de svenska företagens konkurrenskraft på exportmarknaden. Den förordade
höjningen medför vid oförändrad konsumtionsvolym en inkomstökning
för staten om ca 4 miljarder kr. per år, redovisas i propositionen.
Höjningen bör enligt föredraganden genomföras snarast
möjligt, vilket bedöms vara den 1 juni 1977. I propositionen hänvisas
i sammanhanget till att regeringen har förordnat om allmänt prisstopp
under tiden den 6 april—den 31 maj 1977, bl. a. för att förhindra oberättigade
prishöjningar i förväg inför en förestående höjning av mervärdeskatten.

I motiveringen för investeringsavgiften anför föredraganden att det
i nu rådande strama kreditmarknadsläge är angeläget att ytterligare
underlätta kreditmarknadens uppgift att prioritera industriinvesteringarna.
Det är också angeläget att vidta åtgärder för att dämpa den
snabba kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn, anför han, liksom
att begränsa anspråken på produktionsresurserna inom denna sektor.

Motionerna

I motionen 1613 av herr Palme m. fl. (s) yrkas avslag på såväl förslaget
om höjd mervärdeskatt som förslaget om investeringsavgift på
vissa byggnadsarbeten. I motionen föreslås en rad alternativa åtgärder
rörande bostadsbyggnadsmarknaden.

Motionärerna anför bl. a. att den borgerliga regeringen på ett uppseendeväckande
sätt har misskött den ekonomiska politiken. Sänkningen
av den direkta beskattningen hösten 1976 innebar en utebliven finansiering
av storleksordningen 3 miljarder kr. I budgetpropositionen
föreslog regeringen kraftiga utgiftsökningar utan motsvarande inkomstförstärkningar.
Detta ledde enligt motionärerna till en kraftig ökning

FiU 1976/77: 3 y

av vår internationella skuldsättning. Denna politik försvarades så sent
som den 9 mars av företrädare för de borgerliga partierna, framhåller
motionärerna.

I motionen anförs vidare att socialdemokraterna har företrätt en
markant annorlunda syn på den ekonomiska politiken. I november 1976
krävdes full finansiering av skatteomläggningen för 1977. I januari
lades en i detalj utarbetad, alternativ budget fram som kännetecknades
av en i jämförelse med regeringsförslaget betydligt större restriktivitet.
Enligt motionärerna tog den borgerliga regeringen ingen hänsyn till
dessa förslag utan fullföljde sin med hänsyn till det ekonomiska läget
lättsinniga ekonomiska politik.

Resultatet har, menar motionärerna, blivit att den ekonomiska utvecklingen
råkat ur kontroll. Inflationen har ökat, underskottet i utrikeshandeln
och vår internationella upplåning har stigit till mycket
höga belopp samtidigt som statsfinanserna kraftigt försvagats. Man hade
enligt motionärerna undvikit att hamna i denna för vårt land så allvarliga
situation, om de socialdemokratiska förslagen följts. Motionärerna
anser inte heller att en devalvering skulle ha vidtagits.

Mot denna bakgrund avvisar motionärerna den föreslagna momshöjningen,
främst därför att den är ett resultat av en felaktig ekonomisk
politik som man hela tiden avvisat. Motionärerna framför också rättviseskäl
och anför att man inte kan acceptera att man som de borgerliga
partierna först genomför generösa lättnader för höginkomsttagare
och företagargrupper för att sedan låta de breda löntagargrupperna betala
dessa skattelättnader genom höjd moms.

Därutöver anser motionärerna det anmärkningsvärt att regeringen
lagt detta förslag utan någon närmare motivering. Motionärerna anför
att så sent som den 9 mars 1977 genomdrev regeringspartierna i riksdagen
ett beslut om en kraftigt expansiv inriktning av den ekonomiska
politiken och mindre än en månad senare framlägger man utan närmare
motivering förslag om en kraftigt restriktiv politik. Denna handläggning
vittnar enligt motionärerna om en nonchalans hos den borgerliga regeringen
mot riksdagen och därmed mot medborgarna som är utmanande
från demokratiska synpunkter.

Den aktuella utvecklingen på byggnads- och bostadsmarknaden inger
stark oro, menar motionärerna. Den nuvarande goda sysselsättningen
på byggarbetsmarknaden hotas. Det framstår, anför motionärerna, oansvarigt
att införa en särskild avgift på oprioriterat byggande vilket direkt
kommer att leda till att man skapar en arbetslöshet på byggarbetsmarknaden.
Detta kan enligt motionärerna i sin tur leda till en ytterligare
krympning av byggnadsindustrins kapacitet, vilket mot bakgrund
av de mera långsiktiga målen för bl. a. bostadsbyggande framstår som
olyckligt. Mot bakgrund härav föreslås att regeringens förslag avslås.

I motionen föreslås en rad åtgärder som enligt motionärerna är nödvändiga
för att förhindra att utvecklingen på bostadsmarknaden ytterit
Riksdagen 1976/77. 5 sami. Yttr. nr 3

FiU 1976/77: 3 y

ligare försämras. Bland de föreslagna åtgärderna återfinns prisstopp på
byggmaterial t. o. m. utgången av år 1977.

I motionen 1615 av herrar Hagel (—) och Lövenborg (—) anförs
bl. a. att arbetarpartiet kommunisterna säger nej till propositionens förslag
därför att de uteslutande måste betraktas som den borgerliga regeringens
metod att övervältra den kapitalistiska krisens verkningar på
den arbetande befolkningen. Momsen är en typisk klasskatt vars verkningar
hårdast drabbar låginkomsttagarna, barnfamiljerna, pensionärerna
m. fl. Motionärerna kräver därför att den snarast avskaffas och
att ett nytt och mera demokratiskt skattesystem läggs fram.

Regeringens förordnande om ett ”allmänt prisstopp” innebär ingenting
annat än att de kapitalägande ges en andhämtningspaus och tid för
att planera nya prishöjningar över hela linjen, anför motionärerna. Erfarenheterna
från tidigare åtgärder av liknande slag ger vid handen att
penningstarka grupper utnyttjar tiden till hamstring, vilket för övrigt
redan skett. Det enda rätta menar motionärerna vara att förlänga prisstoppet
till att gälla under kommande avtalsperiod och omfatta alla
nödvändighetsvaror. Sker inte detta så kommer prishöjningar att snabbt
äta upp lönekampens resultat och rättmätiga reallöneförbättringar ersättas
av reallönesänkning.

Kommunisterna är också kritiskt inställda till förslaget om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten, anförs i motionen. Byggandet av
bensinstationer, bank- och kontorspalats, parkeringshus m. m. bör hållas
tillbaka men i förslaget inräknas exempelvis sporthallar, idrottsanläggningar
och samlingslokaler som icke är avsedda för kyrkliga ändamål.
Det betyder att också nödvändiga och önskvärda byggnationer
ställs på framtiden eller att bl. a. kommunerna drabbas av stora kostnadsfördyringar.
Den andra effekten är att redan planerade åtgärder
mot den regionala byggarbetslösheten icke kan sättas i verket. Förslaget
om investeringsavgift borde alltså icke innefatta samlingslokaler,
byggandet av sporthallar och idrottsanläggningar. Motionärerna säger
alltså nej till förslaget om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
i dess nuvarande utformning. Nytt lagförslag bör utarbetas.

I motionen tas också upp kapitalexporten. En allt större andel av investeringar
i svenska företag sker i de svenskägda företagen utomlands,
anför man. Under perioden 1965 till 1970 minskade den svenska industrisysselsättningen
med ca 18 000 anställda, medan sysselsättningen i
svenskägda företag utomlands ökat med ca 35 000 anställda under
samma period. Denna utveckling har också fortskridit under 70-talet.
Med samma snabba takt har den svenska kapitalexporten ökat. I början
av 60-talet utgjorde den ca 150 miljoner kronor, 1975 uppgick den till
2,3 miljarder och 1976 till 3,5 miljarder kronor. Ett stopp för de svenska
monopolföretagens kapitalexport är därför enligt motionärerna nödvändigt.

FiU 1976/77: 3 y

I motionen 1618 av herr Werner m. fl. (vpk) yrkas avslag på förslaget
om höjd mervärdeskatt med hänvisning till att det är fördelningspolitiskt
reaktionärt och urholkar de arbetandes reallöner. Förslaget är enligt
motionärerna dessutom ekonomiskt-politiskt illa överlagt i en tid då
sysselsättningen hotas för allt fler arbetande.

Motionärerna framhåller att man inom kort — i anledning av regeringens
kompletteringsproposition — kommer att redovisa sin syn på
den kapitalistiska krisen och på den ekonomiska politiken. Det är enligt
motionärerna om inte förvånande så dock ett tecken på brådstörtning
och desperation att regeringen bryter loss vissa centrala delar av sin
ekonomiska politik från dess helhetssammanhang.

Kompletteringspropositionen

I den i propositionen 150 (kompletteringspropositionen) intagna reviderade
finansplanen (ekonomidepartementet) redovisar föredraganden,
statsrådet Bohman, utförligare bakgrunden till de förslag som lagts
fram i propositionen 144 om höjning av mervärdeskatten, m. m.

Den bedömning av den internationella konjunkturutvecklingen för
1977 som gjordes i årets finansplan står sig i allt väsentligt. En liten
justering i optimistisk riktning torde dock vara befogad. Konjunkturkurvan
ser ut att peka något kraftigare uppåt mot slutet av året.

I 1977 års finansplan fastslogs att Sverige befinner sig i ett allvarligt
ekonomiskt läge. Utgångspunkten för bedömningen var den utveckling
under 1976 som då kunde avläsas. När utfallssiffror för 1976 nu föreligger
understryks den bedömning som gjordes i finansplanen. Konsumtionen
ökade snabbare, exportökningen blev lägre, lageruppbyggnaden
större och utrikesbalansen sämre än de preliminära kalkylerna för 1976
utvisade. Utvecklingen under första kvartalet i år har ytterligare försämrat
läget. Handelsbalansen uppvisade under första kvartalet ett sammanlagt
underskott på omkring 1,6 miljarder kr. Detta motsvarar drygt
hälften av det underskott som i finansplanen förutsades för hela 1977.

Den svenska exportutvecklingen är mycket svag. Om inte Sverige väsentligt
kan öka sin export så att den växer någorlunda i takt med den
internationella marknaden föreligger risk att vi genom det höga kostnadsläget
inte i full utsträckning kan tillgodogöra oss konjunkturuppgången.
Den yttre balansen skulle i ett sådant läge fortsätta att försämras.

Sverige måste redan nu börja anpassa sina ekonomisk-politiska åtgärder
till den väntade internationella utvecklingen så att vi är väl rustade
att tillgodogöra oss den internationella konjunkturuppgången. Åtstramningsåtgärderna
får erfarenhetsmässigt effekt först efter avsevärd
fördröjning. Den åtstramning av privat och offentlig konsumtion som
regeringen presenterade i början av april 1977 är därför tidsmässigt väl

FiU 1976/77: 3 y

avpassad med hänsyn till den väntade internationella konjunkturutvecklingen.

Den vidtagna växelkursjusteringen innebär inte att försämringen i
svensk industris relativa kostnadsläge helt undanröjts. Den avgörande
kostnadsanpassningen måste således ske genom interna åtgärder.

Exporten beräknas nu öka med 7 % 1977 och importen med 2,5 %.
Jämfört med den preliminära nationalbudgeten har importprognosen
reviderats ned kraftigt. Nedskrivningen av den svenska kronan beräknas
av konjunkturinstitutet ge en exportvolymökning på 1 % och en importvolymminskning
på 0,8 %. Momshöjningen och en snabbare neddragning
av lagerinvesteringama förklarar större delen av den lägre importökningen.
Genom växelkursförändringen stiger dock importpriserna
med ca 3,5 %. Åtstramningspaketets nettoeffekter på bytesbalansen blir
en förbättring med sannolikt bortåt 1/2 miljard kr. i år. Under 1978
blir den positiva inverkan på bytesbalansen större.

Vi har tagit ut en del av de närmaste årens standardstegring i förskott.
Den privata konsumtionen har vuxit med 3,5 % i genomsnitt per år de
senaste två åren. Den möjliga ökningen i den privata konsumtionen
1975—1980 torde knappast överstiga 2 % per år. Utrymmet för att
under de närmaste åren öka den privata konsumtionen är därför starkt
begränsat. Höjningen av mervärdeskatten med ca 3 procentenheter (av
varans pris exkl. mervärdeskatt) är ett nödvändigt steg för att successivt
dra ner den privata konsumtionstillväxten. Höjningen av mervärdeskatten
betyder att momspliktiga varors (inkl. mervärdeskatt) pris stiger med
i genomsnitt 2,5 %. Omkring 2/3 av den privata konsumtionen är momsbelagd.
Totalt sett blir därför ökningen av konsumentprisindex av storleksordningen
1,7 %. Räknat mellan helåren 1976 och 1977 blir den
genomsnittliga prisökningen ungefär 0,9 % som följd av momshöjningen.

Växelkursjusteringen beräknas ge en direkt effekt på prisnivån i storleksordningen
1 %. Jämfört med finansplanen 1977 har prisprognosen
därutöver reviderats upp med drygt 1 procentenhet som följd av en
något snabbare internationell prisuppgång än som tidigare förutsågs
och till följd av ett högre lönekostnadsantagande. I den reviderade finansplanens
kalkyler har lönekostnaderna antagits öka med 10 % från
1976 till 1977 jämfört med 8 % i finansplanen.

Sammantaget kommer enligt konjunkturinstitutets kalkyler med detta
antagande prisnivån att stiga med ca 10 % mellan 1976 och 1977. Ökningen
av hushållens reala disponibla inkomster beräknas i detta alternativ
bli 0,7 %. Samtidigt får man räkna med en viss nedgång i hushållens
sparande. Enligt konjunkturinstitutets bedömning kommer därvid
den privata konsumtionen att stiga med 1,7 %.

Pensionärerna erhåller genom indexregleringen av pensionerna kompensation
för de höjningar i konsumentprisindex som följer av de vid -

FiU 1976/77: 3 y

tagna åtgärderna. Barnfamiljerna kompenseras genom att den höjning
av barnbidraget som skulle skett från årsskiftet nu föreslås träda i kraft
redan från den 1 juli.

Eftersom mervärdeskatten av tekniska skäl inte kan höjas förrän den
1 juni finns risk för prishöjningar som förekommer momshöjningen, anför
föredraganden. Det införda allmänna prisstoppet kommer i samband
med att momshöjningens åtstramande verkningar gör sig gällande att
ersättas med en intensifierad prisövervakning.

För att minska resursanspråken från den statliga sidan föreslår regeringen
en rad besparingsåtgärder. Tillsammans torde åtgärderna minska
statsutgifterna med i storleksordningen 700 milj. kr. för budgetåret
1977/78. Huvuddelen av besparingarna får effekt först under 1978. Den
ekonomiska åtstramningen kräver vidare att en rad åtgärder och förslag
som eljest förefallit angelägna måste senareläggas för att genomföras i
den takt som det ekonomiska utrymmet medger.

Sammantaget minskar statens budgetsaldo för budgetåret 1977/78
med ca 1,8 miljarder kr. jämfört med det som presenterades i budgetpropositionen.
Det beräknas nu uppgå till 13,9 miljarder kr., varvid ca
5 miljarder kr. har reserverats för oförutsedda utgifter, bl. a. för industripolitiska
åtgärder.

Det är nödvändigt att de inhemska anspråken på produktionsresurserna
inom byggnadssektorn begränsas och att den snabba kostnadsutvecklingen
inom denna sektor dämpas. Byggnadspriserna steg med inte
mindre än 16 % under 1976. Genom att hålla tillbaka investeringarna i
byggnader och anläggningar underlättar man dessutom kreditmarknadens
uppgifter att prioritera industriinvesteringarna.

Det oprioriterade byggandet som nu föreslås belagt med investeringsavgift
om 15 % skulle normalt ha uppgått till ca 4 miljarder kr. Investeringsavgiften
kommer dock att leda till en kraftig uppbromsning av
igångsättningen under andra halvåret 1977 och första halvåret 1978.
Annan byggnadsverksamhet, som i dag på grund av en överhettad byggmarknad
inte utan svårigheter kan genomföras, kan i stället beräknas
öka snabbare. Konjunkturinstitutet räknar därför inte med att avgiften
påverkar den totala byggnadsverksamhetens omfattning 1977.

Det åtstramningspaket regeringen lagt fram väntas inte få några mer
betydande effekter på sysselsättningsläget på totalnivå. Den föreslagna
mervärdeskattehöjningen väntas bromsa upp konsumtionsökningen. De
eventuella negativa effekter som detta kan ha på sysselsättningen motverkas
av växelkursförändringen som, i kombination med den uppåtgående
utlandskonjunkturen, bör innebära ökade exportmöjligheter och
därmed ökad produktion. Den föreslagna investeringsavgiften bör på
grund av överhettningen på byggarbetsmarknaden inte få några negativa
sysselsättningseffekter.

FiU 1976/77: 3 y

I den utblick mot 1978 och 1979 som redovisas i den reviderade finansplanen
bedöms den möjliga ökningen av den privata och offentliga
konsumtionen bli mycket begränsad. Den privata konsumtionen kan inte
öka med mer än 1 å 1,5 % per år 1978—1979 förutsatt att den offentliga
konsumtionstillväxten begränsas till 2 % per år i genomsnitt.

Bytesbalansunderskottet skulle under givna förutsättningar sjunka
från 12,5 miljarder kr. 1977 till 6,5 å 7 miljarder kr. 1979. Även med
enligt föredragandens mening ganska optimistiska antaganden kommer
vägen tillbaka till balans att ta lång tid. Sverige måste således fortsätta
att låna stora belopp utomlands. Genom en stram politik och en bred
uppslutning kring kraven på återhållsamhet bör det dock vara möjligt
att redan under de kommande två åren reducera underskotten till hälften
och att lägga en god grund för att nå bytesbalansmålet under de
första åren av 1980-talet, anför föredraganden.

Utskottet '

Finansutskottet har att yttra sig över förslaget om höjd mervärdeskatt
och om införande av investeringsavgift. Dessa båda förslag ingår emellertid
i ett större åtgärdsprogram som syftar till att strama åt konsumtionen
och förbättra vår bytesbalans. De båda förslagen måste därför
ses i detta vidare sammanhang och bedömas i det ekonomisk-politiska
perspektiv som skisseras i den reviderade finansplanen (prop. 1976/77:
150 bil. 1). Denna har nyligen presenterats för riksdagen.

Utskottet tar i det följande först upp vissa huvudpunkter i den reviderade
finansplanen innan utskottet tar ställning till förslagen i propositionen
144.

Det dilemma som den svenska ekonomiska politiken stått inför under
åren 1976—1977 har varit att rätt avväga tidpunkten för en åtstramning
i samhällsekonomin. Medvetet har vi i vårt land ökat konsumtionen och
hållit uppe sysselsättningen när industrivärlden i övrigt genomlevt en
svår produktions- och sysselsättningskris. Vi har varit beredda att acceptera
stora underskott i vår bytesbalans i detta syfte. Samtidigt har vi
varit medvetna om att vi inte i längden kan förbruka mer än vad vi
själva producerar.

Svårigheten att göra den rätta avvägningen har särskilt berott på det
förhållandet att den internationella konjunkturutvecklingen denna gång
visar ett avvikande mönster från vad vi varit vana vid från tidigare. De
flesta konjunkturbedömare är numera ense om att man inte bör vänta
sig en snabb och intensiv konjunkturuppgång framöver. Konjunkturåterhämtningen
i Förenta staterna, Japan och Västeuropa har pågått
en längre tid och redan år 1976 registrerades relativt höga tillväxttal för
produktionen i OECD-området. Återhämtningen började emellertid
från en mycket djup produktionssvacka och utrymmet upp till en ny

FiU 1976/77: 3 y

topp måste alltjämt bedömas vara betydande. I de större, ledande industriländerna
för man en relativt försiktig ekonomisk politik för att värna
om prisstabiliteten. Uppgången bedöms därför komma att fortsätta, men
i långsammare tempo än i tidigare konjunkturuppgångar.

I den reviderade finansplanen görs nu en liten justering i optimistisk
riktning av den bedömning av den internationella konjunkturutvecklingen
som gjordes i årets finansplan. Konjunkturkurvan ser ut att peka
något kraftigare uppåt mot slutet av året, bl. a. som följd: av åtgärder
för att befästa och förstärka konjunkturuppgången i Förenta staterna,
Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Åtgärderna torde dock få en
begränsad effekt på utvecklingen under 1977, anför föredraganden.

Den rätta tidpunkten för när en omläggning av den ekonomiska politiken
bör ske beror i första hand på bedömningen av den internationella
konjunkturen, men också på perspektiven för svensk ekonomi under
åren framöver. Redan i 1975 års långtidsutredning klargjordes att utrymmet
för inhemsk konsumtion skulle komma att stramas åt kraftigt
under återstoden av 70-talet om man ville uppnå extern balans omkring
1980. Att vi nu under perioden 1975—1977 hållit uppe konsumtionen på
en hög nivå och till en del fått finansiera expansionen genom upplåning
utomlands innebär att vi ytterligare har begränsat utrymmet för privat
och offentlig konsumtion under kommande år. I den utblick mot 1978
och 1979 som återfinns i den reviderade finansplanen framstår med
skärpa hur begränsat utrymmet för privat konsumtion blir under kommande
år även med en kraftig neddragning av den offentliga konsumtionen.
Vidare konstateras att vägen tillbaka till utrikes balans kommer
att ta lång tid, även om vi når en snabb tillväxt i ekonomin under kommande
år och förmår att länka över de erforderliga resurserna till exportnäringarna.

Det var också i ett sådant perspektiv finansutskottet vid bedömningen
av finansplanen i februari i år (FiU 1976/77: 10) anförde att politiken
så snart sig göra lät måste läggas om i riktning mot en begränsning av
den inhemska efterfrågan och en kraftfull satsning på att räta upp
bytesbalansen. ,

Utskottet kunde göra sin bedömning bl. a. utifrån de då tillgängliga
siffrorna för utrikeshandeln under år 1976 som innebar ett kraftigt ökat
underskott jämfört med tidigare kalkyler. Utvecklingen under första
kvartalet i år har ytterligare försämrat läget, konstaterar nu föredraganden
i den reviderade finansplanen. Handelsbalansen för första kvartalet
uppvisar ett underskott om ca 1,6 miljarder kr., dvs, mer än, halva det
underskott som i finansplanen förutsades för hela år 1977.

Denna ytterligare försvagning av vår handelsbalans liksom den fortsatta
förlusten av marknadsandelar för svensk industri såväl på exportmarknaderna
som här hemma har strukit under allvaret i vårt lands
ekonomiska situation och aktualiserat behovet av åtstramning. Utskottet

FiU 1976/77: 3 y

hälsar därför med tillfredsställelse det åtstramningsprogram som regeringen
lade fram i april månad och som nu underställs riksdagens prövning.
Även om man fortfarande kan känna viss osäkerhet i fråga om
den internationella konjunkturutvecklingen bör vi inte skjuta upp avgörandet
utan vidta erforderliga åtgärder nu.

I det sammanhanget är det av största betydelse att notera att åtgärder
som syftar till att strama åt den inhemska konsumtionen erfarenhetsmässigt
tar lång tid innan de ger åsyftad, effekt. Vill man nå full effekt 1978
måste åtgärder vidtas redan nu. Vi kan nu — med större säkerhet än
då finansplanen utarbetades — våga göra den bedömningen att det blir
en relativt kraftig tillväxt av OECD-ländernas produktion och av världshandeln
mot slutet av år 1977 och under år 1978. Det finns då inte anledning
att dröja med den nödvändiga omläggningen av den ekonomiska
politiken. Den internationella konjunkturuppgången har nu pågått tillräckligt
länge för att man skall kunna vänta att efterfrågan i allt högre
grad riktas mot stapelvaror och investeringsvaror som väger tungt i den
svenska exporten. Det är då angeläget att hålla tillbaka den privata
konsumtionen för att ge erforderligt resursutrymme för en ökning av
exporten. Om man väntar för länge med en omläggning riskerar man att
ha passerat den tidpunkt då dragkraften från den internationella konjunkturuppgången
kan lösa av efterfrågestimulansen från en hög privat
konsumtion.

Som redan berörts i det föregående måste åtgärderna bedömas såväl
i vad avser effekterna under år 1977 på inhemsk efterfrågan, sysselsättning
och extern balans som i fråga om de långsiktiga effekterna på
svensk industris konkurrenskraft, på resursfördelning och bytesbalans.
Konjunkturinstitutet har gjort kalkyler över effekten av åtstramningspaketet.
Enligt dessa beräknas nedskrivningen av den svenska kronan
ge en exportvolymökning under år 1977 på 1 % och en importvolymminskning
på 0,8 %. Momshöjningen och en snabbare neddragning av
lagerinvesteringarna förklarar större delen av den kraftiga nedjustering
av importprognosen som nu görs i jämförelse med finansplanen,

2.5 % mot tidigare beräknade 6,5 %. Genom växelkursförändringen
stiger dock importpriserna med ca 3,5 %. Enligt kalkylerna skulle åtstramningspaketets
nettoeffekt på bytesbalansen bli en förbättring med
bortåt en halv miljard kr. år 1977. Det innebär likväl ett underskott på

12.5 miljarder kr. Under 1978 blir den positiva inverkan på bytesbalansen
av åtstramningen större.

Åtgärdspaketet har som huvudsyfte att begränsa den privata konsumtionen.
Åtgärdernas exakta effekt på den privata konsumtionen är emellertid
relativt svårbedömd. Löneavtalen för år 1977 är ännu inte klara.
Betydande osäkerhet finns också i fråga om den prisstegring som via
importen når den svenska ekonomin liksom hur hushållen reagerar i
fråga om sitt sparande vid en så relativt kraftig åtstramning som det

FiU 1976/77: 3 y

här gäller. 1 den reviderade finansplanens beräkningar har konjunkturinstitutets
alternativ om en ökning av lönekostnaderna med 10 % lagts
in. Den ökade mervärdeskatten höjer enligt konjunkturinstitutets beräkningar
konsumentprisindex med 1,1%. Växelkursjusteringens effekt
på prisnivån beräknas vara ca 1 %. Enligt konjunkturinstitutets kalkyler
som åberopas i den reviderade finansplanen kommer prisnivån att sammantaget
stiga med 10 % mellan 1976 och 1977. Hushållens reala disponibla
inkomster skulle under dessa förutsättningar öka med 0,7 % i
jämförelse med 1976 och den privata konsumtionen skulle öka med
1,7 %, inberäknat en viss nedgång i hushållens sparande.

Det är enligt utskottets mening av vikt att riksdagen vid sin prövning
av propositionen 144 ser de där framförda förslagen mot den ekonomisk-politiska
bakgrund som skildras i den reviderade finansplanen.
Som framgått av vad utskottet redan anfört ställer sig utskottet bakom
den uppbromsning av den privata konsumtionen sorn förordas där. Utskottet
återkommer till dessa frågor senare denna månad.

Utskottet tillstyrker för sin del att åtstramningen till en betydande del
åstadkommes genom att mervärdeskatten höjs. Höjd mervärdeskatt finner
utskottet vara en adekvat åtgärd genom att den belastar import och
inhemsk produktion på ett likvärdigt sätt, i motsats till exempelvis en
höjd arbetsgivaravgift som enbart skulle drabba produktion inom landet.
Mervärdeskatten har också den fördelen framför olika slag av avgifter
att den inte driver upp kostnadsläget inom exportindustrin, vilket skulle
motverka strävandena att genom ökad export närma oss balans i våra
utrikes betalningar.

I ett par av motionerna hävdas att en höjning av mervärdeskatten
har ogynnsamma fördelningspolitiska effekter. Utskottet vill på denna
punkt endast hänvisa till vad budgetministem anför i denna fråga i bil.
2 till prop. 150. Där klargörs att det inte kan hävdas att en höjning av
mervärdeskatten i och för sig skulle ha mer ogynnsamma fördelningspolitiska
effekter än en höjning av arbetsgivaravgifter, sorn i andra sammanhang
föreslagits som lämplig åtgärd för att åstadkomma en finanspolitisk
åtstramning.

I fråga om höjningens storlek måste denna bedömas utifrån att även
andra åtstramningsåtgärder verkar samtidigt. Utskottet tillstyrker från
sina utgångspunkter den i propositionen förordade höjningen.

Vad utskottet nu anfört innebär i sak att utskottet också avstyrker
bifall till motionen 1613 yrkande 1, motionen 1615 yrkandena 1 och 2
samt motionen 1618.

Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten av att utvecklingen
av sysselsättningen noga följs. Flera av de komponenter sorn har betydelse
för utvecklingen av konsumenternas köpkraft rymmer så pass
mycket av osäkerhet att icke avsedda effekter på den totala efterfrågan
och därmed på sysselsättningen kan uppkomma. Devalveringens effek -

FiU 1976/77: 3 y

ter kan vidare vara mycket olika bransch för bransch. I sådant läge
måste arbetsmarknadspolitiken visa stor följsamhet.

I motionen 1615 begärs att riksdagen uttalar sig för en förlängning
av prisstoppet till att gälla under kommande avtalsperiod.

För att förhindra omotiverade prishöjningar har regeringen förordnat
om allmänt prisstopp under tiden t. o. m. 31 maj. Pris- och kartellnämnden
har getts möjlighet att genom dispenser medge att importföretag
kompenserar sig för ökade kostnader som beror på valutakursförändringar.
I den reviderade finansplanen redovisas nu att det allmänna
prisstoppet kommer att ersättas med en intensifierad prisövervakning
i samband med att momshöjningens åtstramande verkningar gör sig
gällande. .. •-> .

Det är utskottets mening att allmänt prisstopp bör förbehållas speciella
situationer, som t. ex. den nu rådande. Särskilt om regleringarna
blir långvariga finns, som utskottet tidigare hävdat (se t. ex. FiU 1976/
77: 4), även nackdelar med regleringar av detta slag. Prisreglerande åtgärder
kan inte ersätta de mer traditionella stabiliseringspolitiska medlen.
Det bör tillfogas att en mycket omfattande dispensgivning från ett
prisstopp under alla omständigheter skulle bli nödvändig om anställda
inom t. ex. handel och service skall kunna få löneökningar som andra
löntagare. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till yrkande 3 i
motionen 1615.

I motionen 1615 har också begärts att riksdagen uttalar sig för generellt
förbud för svenska företags investeringar utomlands. Frågor rörande
utlandsinvesteringar har utskottet helt nyligen behandlat i betänkande
24. Där har yrkanden av motsvarande innebörd som det nu väckta
avstyrkts av utskottet. • .■

I fråga om den föreslagna investeringsavgiften vill utskottet anföra
följande. ■ ■ ‘ ■ ■■■ -

Prisutvecklingen inom byggnadssektorn är oroande. I den reviderade
finansplanen anges att byggnadsprisema under 1976 steg med 16%.
Denna siffra avser de byggnadsobjekt som faktiskt kommit till utförande
och är en genomsnittssiffra. Enligt relativt samstämmiga omdömen
inom byggnadsbranschen och från berörda myndigheter är emellertid
situationen den att speciellt anbudsprisema skjutit i höjden i en takt
som är mycket besvärande. Detta kan inte på ett tillfredsställande sätt
avläsas i tillgänglig statistik. Statistiken avser enbart bostadsbyggandet
och där endast den statligt belånade delen, vilket torde ge en underskattning
av prisökningarna. På området är det endast faktorprisindex
exkl. löneglidning som publiceras månadsvis. Denna index, avseende
flerfamiljshus, steg under 1976 med knappt 13 % och under de första
tre månaderna med drygt 5 %. Indexserien fångar inte upp effekten av
produktivitetsförändringar och förändringar i vinsterna. Vad gäller lö -

FiU 1976/77: 3 y

neglidningens betydelse kan pekas på att faktorprisindex inkl. löneglidning
under 1976 ökade med knappt 19 %.

Prisutvecklingen under 1977 tycks således bli av minst samma storleksordning
som under 1976 om åtgärder inte vidtas. Utvecklingen är
bl. a. ett resultat av ett högt' efterfrågetryck. Detta kan illustreras med
material från konjunkturbarometerundersökningarna. I dessa får företagen
ange vad som för dem är mest trånga sektor, alltså vad som i
första hand gör att produktionen inte är större än den är. I tabellen
visas andelen (i procent) av alla företag som angivit olika faktorer som
trång sektor, dels inom byggsektorn, dels inom hela industrin.

Mest trånga sektor (ca 15 mars resp. år)	Byggnads- och anläggningsverksamhet	Totala industrin
1976	1977	1976	1977
Efterfrågan	70	53	79	88
Maskin- och anläggnings-
kapacitet	0	1	8	6
Brist på arbetare	21	41	10	5
Andra faktorer	8	6	4	2

Brist på arbetskraft är en vanlig tillbakahållande faktor inom byggnads-
och anläggningsverksamhet men knappast alls inom industrin.
Läget i byggsektorn har i detta hänseende kraftigt försämrats det senaste
året, vilket är ett uttryck för en snabb ökning av efterfrågetrycket.

Mot den bakgrund som här visats finner utskottet det riktigt att försöka
dämpa efterfrågan inom byggnadssektorn. Detta är angeläget med
hänsyn bl. a. till att bostadsbyggandet i viss utsträckning drabbas i den
nuvarande situationen. En dämpning av det oprioriterade byggandet
och till följd därav lägre efterfrågetryck och en stabilare prisutveckling
bör således kunna få en viss positiv effekt på bostadsbyggandet. Bl. a.
detta förhållande har gjort att konjunkturinstitutet inte räknar med att
den föreslagna investeringsavgiften skall påverka de totala byggnadsinvesteringarna.
Mot den bakgrunden bör de farhågor för sysselsättningen
som framförs i motionen 1613 vara ogrundade. Länsarbetsnämndernas
bedömningar för perioden mars 1977—februari 1978 pekar
också på ett gott sysselsättningsläge framöver med viss överefterfrågan
för vissa yrkeskategorier och vissa regioner. Lokalt finns dock, speciellt
i landets norra delar, vissa sysselsättningsproblem. Regeringen bör därför,
på sätt som föreslås i propositionen, ges möjlighet att ge dispenser
från avgiften.

Enligt utskottets bedömning kommer avgiften inte att leda tilt ett
totalt stopp för det oprioriterade byggandet. Med den prisutveckling som
även vid en dämpning av efterfrågan kan förutses är det rimligt att anta
att åtskilliga objekt ändå kommer att fullföljas, då avgiften inte satts

FiU 1976/77: 3 y

högre än 15 %. Successivt bör dock en omfördelning komma att äga
rum så att behovet av annat byggande än det avgiftsbelagda, däribland
industrins investeringar i byggnader, lättare kan tillgodoses.

Utskottet tillstyrker med det anförda — från sina utgångspunkter —
regeringens förslag om införande av en investeringsavgift på oprioriterat
byggande. Motionerna 1613 och 1615 avstyrks i motsvarande delar.

Stockholm den 6 maj 1977

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas
(m), Knut Johansson i Stockholm (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson
(s), Pettersson i Malmö (s), Elmstedt (c), Wachtmeister i Staffanstorp
(m), Nilsson i Visby (s), Fågelsbo (c), fru Gradin (s), herr Holger
Bergqvist i Göteborg (fp) och fru Flodström (s).

Avvikande mening

av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson
i Malmö (s), Nilsson i Visby (s), fru Gradin (s) och fru Flodström
(s) som anför:

Motiveringen för förslaget om höjd mervärdeskatt och om införande
av investeringsavgift sägs skola återfinnas i den kompletteringsprpposition,
som förelädes riksdagen den 4 maj.

Det mest uppenbara skälet för att regeringen nu vill höja mervärdeskatten
med cirka tre procentenheter är emellertid att regeringen i snart
ett halvår drivit en lättsinnigt expansiv finanspolitik, som ökat inflationstakten
och förvärrat utrikesbalansproblemet.

I november månad 1976 lade man fram ett förslag (prop. 1976/77:
42) om sänkning av den statliga inkomstskatten som dels rev upp den
överenskommelse som den socialdemokratiska regeringen träffat med
LO och TCO, dels gav särskilda skattefayörer åt högre inkomsttagare
och egenföretagare, dels även innebar en utebliven finansiering av storleksordningen
3 miljarder kr.

I januari månad i år lade den borgerliga regeringen i budgetpropositionen
fram förslag om riktlinjer för den ekonomiska politiken, och för
budgetregleringen. Man fullföljde då politiken från november genom
att föreslå kraftiga utgiftsökningar utan motsvarande inkomstförstärkningar,
vilket ledde till en kraftig ökning av vår internationella skuldsättning.
Så sent som den 9 mars — vid finansdebatten ,-rr försvarade
de borgerliga partiernas företrädare denna politik i riksdagen med mo -

FiU 1976/77: 3 y

tiveringen att det var den enda riktiga mot bakgrund av den förhandenvarande
konjunktursituationen.

Den socialdemokratiska oppositionen har företrätt en markant annorlunda
syn på den ekonomiska politiken. Redan under valrörelsen
framhöll man från socialdemokratisk sida att de borgerliga partiernas
företrädare ställde ut löften —: på t. ex. skattepolitikens och på familjepolitikens
områden — som var ekonomiskt oansvariga och vars förverkligande
på ett avgörande sätt skulle försvaga styrkan i vårt lands
ekonomi. I november 1976 krävde man en full finansiering av skatteomläggningen
för 1977 med hänvisning till behovet av en nödvändig
restriktivitet i den statliga finanspolitiken. Man motsatte sig även de
extra skattefavörerna åt höginkomsttagarna och egenföretagarna.

I januari framlade den socialdemokratiska riksdagsgruppen en alternativ
budget som kännetecknades av en i jämförelse med regeringsförslaget
betydligt större restriktivitet. Denna var nödvändig för att underskottet
i bytesbalansen skulle kunna reduceras och för att vi skulle
undvika att hamna i en situation med alltför snabba prisstegringar. Men
den borgerliga riksdagsmajoriteten tog ingen hänsyn till dessa förslag
utan fullföljde sin med hänsyn till det ekonomiska läget lättsinniga ekonomiska
politik.

Kompletteringspropositionen och regeringens nya bedömning av de
ekonomiska utsikterna bekräftar att våra varningar var befogade och
att en mera restriktiv politik borde ha valts långt tidigare. I januari angavs
prisstegringen 1977 till 6 procent. Nu sägs den bli ”i storleksordningen”
10 procent. Jämfört med januari har utrikesbalansen försämrats
ytterligare och beräknas nu ge ett underskott på 12,5 miljarder kr.
Samtidigt stagnerar produktionen och industriinvesteringarna minskar
i en oroväckande omfattning. Den ekonomiska utvecklingen har i väsentliga
avseenden råkat ur kontroll.

Det brådstörtade sätt varmed regeringen nu, när följderna av dess
tidigare politik blivit bara alltför uppenbara, vill genomföra en åtstramning
av den inhemska efterfrågan tyder på brister i planeringen av den
ekonomiska politiken som inger oro. Den avgörande invändningen är
emellertid att såväl momshöjningen som den i början av april företagna
devalveringen hade varit onödiga, om regeringen i höstas valt den inriktning
av den ekonomiska politiken som den socialdemokratiska oppositionen
förordade. Utskottet måste således awisa den föreslagna momshöj
ningen av det skälet att den är resultatet av en felaktig politik, som
genomdrivits trots de varningar och de alternativa förslag som framförts
från oppositionens sida.

I det läge vari regeringens ansvarslösa politik försatt landet, kvarstår
emellertid behovet av en åtstramning av finanspolitiken. Det visar bl. a.
inflationstrycket och den försämrade balansen gentemot utlandet. Men
den föreslagna momshöjningen är i förhandenvarande läge klart olämp -

FiU 1976/77: 3 y

lig sorn metod att förbättra den inre och yttre balansen. Den förvärrar
en redan farligt inflationistisk situation som på någon sikt kan visa sig
innebära risker för arbetslöshet.

Momshöjningen kan inte heller accepteras ur rättvisesynpunkt mot
bakgrunden av de betydande lättnader för höginkomsttagare och företagare
som riksdagsmajoriteten redan fattat beslut om. Den ekonomiska
politiken kommer ånyo upp till debatt i samband med behandlingen, av
kompletteringspropositionen. Genom att bryta ut frågan om momshöjningen
ur kompletteringspropositionen har regeringen gjort det omöjligt
att sätta in detta förslag i det ekonomisk-politiska sammanhang, sorn
beskrivs i kompletteringspropositionen. Man har även gjort det omöjligt
att se momshöjningen i relation till den statsfinansiella utvecklingen
och till långtidsbudgeten.

Enligt utskottets mening är det även anmärkningsvärt att regeringen
lagt ett förslag om införande av en investeringsavgift på oprioriterat
byggande utan att ha satt in detta förslag i den övergripande bild över
den ekonomiska utvecklingen som kompletteringspropositionen ger., .

Det finns emellertid enligt utskottets mening likväl så stora invänd-'
ningar mot förslaget att det bör avslås. Visserligen är arbetsmarknadssituationen
på byggnadsområdet fortfarande tillfredsställande i stora
delar av landet. Men det finns en rad omständigheter som pekar på att
utvecklingen under senare delen av året snabbt kan försämras.

Byggnadskostnadema stiger snabbt. Igångsättningen av- nya byggen
går trögt. Hyrorna höjs. Utvecklingen är särskilt ogynnsam för flerfamiljshusen.
Från allt fler orter ingår rapporter om svårigheter att erbjuda
människorna bostäder. Särskilt de unga ställs inför svårigheter.
Bilden förmörkas ytterligare av det hot om arbetslöshet som vilar över
byggnadsarbetare sysselsatta vid kärnkrafts- och vattenkraftsbyggen.
Läggs till detta dessutom att den borgerliga regeringen nu meddelat att
man prövar möjligheterna att dra ned även övriga byggnadsinveste-,
ringar inom den offentliga sektom förstärks farhågorna om försämrad
sysselsättning och ökad arbetslöshet i byggsektorn.

Får denna utveckling fortgå utan att kraftfulla åtgärder omedelbart
vidtas kommer läget på den svenska byggnads- och bostadsmarknaden
snabbt att försämras. Problem kommer att skapas som det tar år att lösa.
Den nuvarande goda sysselsättningen på byggarbetsmarknaden hotas. ■ < ■
Mot denna bakgrund framstår det som oansvarigt att införa en särskild
avgift på oprioriterat byggande. Enligt utskottets mening kommer den
att direkt leda till att man skapar en arbetslöshet på byggarbetsmarknaden.
Detta kan i sin tur leda till en ytterligare krympning av byggnadsindustrins
kapacitet, vilket mot bakgrund av de mera långsiktiga målen
för bl. a. bostadsbyggande framstår som olyckligt. Vi föreslår därför att
regeringens förslag avslås. , ; <

Utskottet vill i detta sammanhang även aktualisera en del andra för -

Fil) 1976/77: 3 y

slag som är nödvändiga för att förhindra att utvecklingen på bostadsmarknaden
ytterligare försämras:

Prisstopp

1. De senaste månadernas byggnadskostnadsutveckling, som den kommit
till uttryck i bl. a. aktuella anbud, kan inte accepteras. Därför bör
prisstopp på byggmateriel nu införas t. o. m. utgången av år 1977.

2. En undersökning av orsakerna till kostnadsutvecklingen och de
snabba höjningarna av anbuden bör omgående inledas. Arbetet bör bedrivas
med största skyndsamhet.

Höj lånen

3. Den snabba kostnadsutvecklingen skapar oacceptabla överkostnader
i flerfamiljshus. Vi erinrar om vad riksdagen nyligen uttalat om
möjligheterna att kvartalsvis höja tidskoefficienten för beräkning av
låneunderlag för statliga bostadsbyggnadslån och utgår från att regeringen
vidtar erforderliga åtgärder.

4. Inom bostadsstyrelsen ser man över nuvarande låneunderlag för
statligt belånat bostadsbyggande. Denna översyn bör bedrivas med
största skyndsamhet så att nuvarande utveckling av överkostnaderna snarast
kan brytas.

Byggnadskostnaderna stiger särskilt snabbt för flerfamiljshus. Det är
speciellt angeläget att denna utveckling bryts och att nya projekt kan
komma igång. I avvaktan på den särskilda översynen av låneunderlagsberäkningen
bör låneunderlaget för flerfamiljshus därför höjas så att
den ogynnsamma utvecklingen av överkostnadema för flerfamiljshus kan
motverkas.

Trygga lånen

5. I nuvarande läge är det av särskild vikt att bostadsbyggandets försörjning
med kreditiv och långa lån sker utan störningar. Regeringen
har tidigare i år träffat överenskommelser med bankerna om byggkreditiv
för 1977. Uppgörelse om bankernas medverkan till långa lån i bostadsbyggandet
av det slag som fanns under den socialdemokratiska regeringen
har inte träffats. Då det finns tecken på allvarliga störningar
av bostadsbyggandets försörjning med lån ankommer det på regeringen
att vidta de åtgärder som krävs för att kreditmarknaden för bostadsobligationer
skall fungera.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770045