yttr 1975/76 juu1y y (Yttrande 1975/76:juu1y)

JuU 1975/76:1 y

Justitieutskottets yttrande
1975/76:1 y

över vissa delar av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen
(1954: 193), m. m. jämte motioner

Till inrikesutskottet

Inledning

I propositionen 1975/76: 18 föreslår regeringen att riksdagen antar
i propositionen framlagda förslag till bl. a. lag om ändring i utlänningslagen
och lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Förslagen innebär bl. a. omfattande ändringar i utlänningslagen. De
bestämmelser om användning av vissa spanings- och tvångsåtgärder
som f. n. finns i lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande
av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) föreslås
bli överförda till en särskild, tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall. Övriga bestämmelser i terroristlagen ändras
enligt förslaget på vissa punkter och förs in i utlänningslagen. I samband
med integreringen av terroristlagstiftningen i utlänningslagen föreslås
också viss ändring i fråga om politisk utvisning enligt 34 § utlänningslagen.

Propositionen har — såvitt avser förslaget till lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall — hänvisats till justitieutskottet (se JuU
1975/76: 15). I övrigt har propositionen hänvisats till inrikesutskottet.

Genom beslut den 11 november 1975 har inrikesutskottet hemställt
att justitieutskottet avger yttrande över propositionen i de delar av propositionens
avsnitt om terroristlagstiftningen som remitterats till inrikesutskottet
jämte motioner.

I ärendet har väckts fyra motioner varav tre, nämligen motionen
1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl., motionen 1975/76: 72 av herrar
Lidgård och Winberg samt motionen 1975/76: 73 av herr Nyquist, delvis
berör integreringen av terroristlagstiftningen i utlänningslagen.

Allmänna synpunkter

Mot bakgrund av de många politiska terroristdåd som under senare
år ägt rum i stora delar av världen och som ofta urskillningslöst drabbat
oskyldiga människor antog riksdagen år 1973 terroristlagen (prop.

1973: 37, JuU 18, rskr 121). Lagen trädde i kraft den 1 maj 1973 och
gällde till utgången av april 1974. Genom beslut av riksdagen åren 1974
och 1975 har lagens giltighetstid förlängts, och lagen gäller nu till utgången
av år 1975 (prop. 1974: 55, JuU 12, rskr 150 och prop. 1975:

72, JuU 17, rskr 137).

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Yttr. nr 1

JuU 1975/76:1 y

Terroristlagen ger möjligheter att under vissa speciella förutsättningar
ingripa med skilda åtgärder, som alla har till syfte att minska
riskerna för att vårt land blir skådeplats för internationella terroristdåd.
Lagen tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana
grupper och organisationer, vilka genom sin tidigare verksamhet
har visat att de systematiskt använder våld för politiska syften även mot
oskyldiga människor i främmande land och därför kan befaras göra det
också i Sverige. Utlänning som avses i lagen kan avvisas eller utvisas.
Om s. k. politiskt verkställighetshinder föreligger, skall han i stället
kunna bli föremål för kontroll och övervakning. Därvid skall under
vissa förutsättningar även sådana spanings- och tvångsåtgärder som
husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning
kunna användas mot honom. Ett flertal garantier mot en
alltför vidsträckt tillämpning av lagen har byggts in såväl i de bestämmelser
som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler
som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur
lagen hanteras.

Den internationella utvecklingen efter terroristlagens tillkomst visar
enligt utskottets mening att vi under överskådlig tid kommer att ha
behov av ett skydd mot våldshandlingar av terroristgrupper och -organisationer.
Utskottet delar därför föredragande statsrådets uppfattning
att terroristlagens bestämmelser bör ges en permanent karaktär.

Lösningen att införliva terroristbestämmelserna med utlänningslagen
synes utskottet lämplig av systematiska skäl; bestämmelserna avser enbart
utlänning och har nära samband med utlänningslagens bestämmelser.
Mot förslaget har anförts att integreringen skulle på ett för utlänningar
ofördelaktigt sätt kunna påverka de allmänna reglerna i utlänningslagen
och deras tillämpning. Farhågorna härför bör enligt utskottets
mening inte överdrivas. De föreslagna bestämmelserna innebär —
lika litet som terroristlagens motsvarande bestämmelser — inte något
avsteg från de grundläggande principer, på vilka vår utlänningspolitik
vilar. Regleringen har avseende på mycket extrema situationer och tar
sikte enbart på utlänningar som bedöms utgöra en fara för svenska
medborgares och — inte minst — för invandrarnas trygghet i vårt land.
Terroristbestämmelserna utgör med andra ord också en del av vårt
regelsystem till skydd för invandrarna. Den stora öppenhet och liberala
inställning gentemot utlänningar i allmänhet som kännetecknar utlänningslagen
och dess tillämpning rubbas inte.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att den i propositionen
föreslagna utformningen av utlänningslagen såvitt avser terroristbestämmelserna
bör godtas. I det följande behandlar utskottet under
särskilda avsnitt de frågor som tagits upp i motionerna eller som eljest
tilldragit sig utskottets särskilda uppmärksamhet.

JuU 1975/76:1 y

Förutsättningar för avvisning och utvisning

I propositionen föreslås att det vid sidan av det nu gällande kravet
på anknytning till terroristgrupp eller -organisation införs ett personligt
rekvisit som förutsättning för avvisning. Enligt förslaget skall för ingripande
krävas — utöver anknytningen till grupp eller organisation — att
”det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet
eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till
våld, hot eller tvång för politiska syften”. De ifrågavarande avvisningsbestämmelserna
föreslås bli intagna i 20 § första och andra styckena
utlänningslagen. Vidare föreslås att regler om utvisning av terrorister
tas in i 29 § 5 samma lag. Enligt förslaget i denna del skall utlänning
utvisas om sådana omständigheter föreligger som avses i 20 § första och
andra styckena.

Utformningen av det personliga rekvisitet för avlägsnandebeslut har
uppmärksammats i motionerna 72 och 73. I den förstnämnda motionen
yrkas att avvisning och utvisning skall ske när det finns grundad anledning
anta att utlänning tillhör eller verkar för terroristorganisation eller
-grupp såvida inte med fog kan antas att det ej föreligger fara för att
utlänningen medverkar till våld, hot eller tvång för politiska syften.
Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. att förslaget i propositionen
innebär att landets gränser öppnas för passiva medlemmar av
terroristorganisationer vilka ej ålagt sina medlemmar lydnadsplikt. Motionärerna
hänvisar också till svårigheterna att utröna huruvida en
medlem är aktiv eller passiv och vilken makt organisationen har över
sina medlemmar samt framhåller att utredningssvårigheterna kan leda
till att även aktiva medlemmar får tillträde till Sverige.

I motionen 73 begärs att riksdagen skall föreläggas förslag till precisering
av uttrycket ”eller eljest” i 20 § i förslaget till ändring i utlänningslagen.
Enligt motionären inger den i propositionen föreslagna utformningen
av lagtexten farhågor för en vidsträckt tillämpning som
delvis kan komma att urholka det personliga rekvisitet.

Utskottet vill till en början framhålla att det från rättssäkerhetssynpunkt
framstår som en klar förbättring i förhållande till gällande ordning
att avvisning och utvisning inte skall grundas enbart på en utlännings
anknytning till terroristorganisation utan också på en bedömning
av just hans farlighet. I anslutning till detta konstaterande bör noteras
att terroristlagen hittills endast tillämpats beträffande utlänningar som
vid en individuell prövning har bedömts utgöra en säkerhetsrisk. Ändringsförslaget
innebär således endast en anpassning till gällande praxis
och torde inte försämra våra möjligheter att skydda vårt Iand mot
terroristaktioner.

Beträffande utformningen av det personliga rekvisitet vill utskottet
framhålla att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd

12 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Yttr. nr 1

JuU 1975/76: 1 y

oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt att de
informationer som kan erhållas om dem och deras medlemmar med
nödvändighet i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn
härtill torde som föredragande statsrådet framhåller frågan om ett
medlemskaps formella karaktär knappast kunna få någon självständig
betydelse. En bedömning av en utlännings farlighet torde i stället
främst få göras med ledning av uppgifter angående hans tidigare aktivitet
eller hans förhållande till organisationen och dess verksamhet. Å
andra sidan kan självfallet den omständigheten att utlänningen såvitt
känt inte tidigare medverkat i terroristdåd eller inte intar någon ledande
ställning i organisationen inte ensamt få vara avgörande. Som
påpekas av föredragande statsrådet kan fall exempelvis tänkas när medlemskapet
ålägger medlemmen att medverka i terroristdåd. I sådant
fall kan redan det förhållandet att utlänningen är medlem tala för att
det föreligger fara för att han i riket kommer att medverka till terroristhandling
och medföra att han inte bör få komma in eller vistas i Sverige.

Med hänvisning till vad sålunda anförts bör enligt utskottets mening
motionen 73 i nu berörd del avslås.

Sammantaget anser utskottet att det föreslagna tillämpningsområdet
för terroristreglerna innebär en rimlig avvägning mellan effektivitetsoch
rättssäkerhetssynpunkter. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen
i denna del och avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande
del.

Avvisning med stöd av särskild förteckning, m. m.

I terroristlagen stadgas att rikspolisstyrelsen i enlighet med föreskrifter
som meddelas av regeringen skall upprätta en förteckning över utlänningar
som skall avvisas enligt lagen. Beslut om avvisning skall meddelas
av polismyndighet på grundval av förteckningen. I propositionen
föreslås att bestämmelserna skall överföras till utlänningslagen i huvudsakligen
oförändrat skick.

I motionen 73 begärs att riksdagen skall föreläggas förslag som innebär
att den angivna ordningen avvecklas. Till stöd för önskemålet uttalar
motionären — i enlighet med vad som anförts av rikspolisstyrelsen i remissyttrande
över en till grund för propositionen liggande departementspromemoria
— att systemet med avvisning med stöd av terroristlagen
visat sig mindre effektivt. Avvisning har under den tid lagen varit i kraft
skett i endast ett fall. Motionären åberopar också identifieringssvårigheter
och de särskilda problem som är förknippade med att inresekontrollen
sker vid de nordiska yttergränserna. Vidare är enligt motionären
arbetet med att föra terroristlistan och sprida den bland polismyndigheterna
omständligt.

Enligt utskottets mening torde det förhållandet att rikspolisstyrelsen

JuU 1975/76:1 y

kontinuerligt för en förteckning över utlänningar som kan befaras komma
att utföra terrordåd här i landet och att sådana utlänningar omedelbart
skall avvisas när de anländer hit ha en omedelbar och preventiv
effekt som tillgodoser lagstiftningens primära syfte att hålla presumtiva
terrorister borta från vårt land. Utskottet kan därför i likhet med föredragande
statsrådet inte dela uppfattningen att den särskilda möjligheten
till avvisning av terrorister bör avskaffas. Utskottet avstyrker således bifall
till motionen 73 i denna del.

I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i motionen

71 som går ut på att riksdagen skall uttala att särskild urskillning skall
iakttas beträffande personuppgifter från utländsk polismakt. Av motionen
framgår att motionärernas önskemål väsentligen avser handläggning
av terroristärenden.

Utskottet vill i anledning av motionen understryka att det internationella
polissamarbetet såväl inom Interpol som eljest är av största betydelse
när det gäller att bekämpa terrorismen. Som utskottet framhöll
vid tillkomsten av terroristlagen år 1973 får emellertid information om
presumtiva terrorister från andra länder inte utan vidare godtas, utan
uppgifterna bör i görligaste mån kontrolleras och prövningen grundas på
en samlad, objektiv bedömning. Att bestämma om en utlänning skall
avvisas med stöd av terroristbestämmelserna är som utskottet också anförde
en grannlaga uppgift. Sådana ärenden har därför förlagts till rikspolisstyrelsen,
varigenom möjliggörs en enhetlig praxis och insyn av
styrelsens lekmannarepresentanter.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet inte att någon riksdagens
åtgärd är påkallad med anledning av motionen 71 i denna del.

Hinder mot avlägsnande av terrorister

I propositionen föreslås att det vid sidan av bestämmelserna om politiskt
flyktingskap i utlänningslagen införs likartade regler om skydd för
vissa utlänningar som ej är att hänföra till politiska flyktingar. Enligt 2 §
tredje stycket förslaget till ändring i utlänningslagen skall utlänning som,
utan att vara politisk flykting, på grund av de politiska förhållandena i
sitt hemland ej vill återvända dit och som åberopar tungt vägande omständigheter
till stöd härför ej utan särskilda skäl förvägras att vistas i
riket. Detsamma skall gälla den som övergivit krigsskådeplats eller som
flytt från sitt hemland för att undgå förestående krigstjänstgöring.

Även i övrigt föreslås ett förstärkt skydd för nämnda grupper av utlänningar.
Sålunda får enligt 54 a § förslaget till ändring i utlänningslagen
vid verkställighet av beslut om avvisning, förpassning, förvisning
eller utvisning krigsvägrare inte befordras till land där han löper risk
att sändas till krigsskådeplats och inte heller till land där han inte åtnjuter
trygghet mot att bli sänd till annat land, i vilket han löper sådan risk.
Befordran till sådant land får dock ske om han inte kan befordras till

JuU 1975/76:1 y

annat land och särskilda skäl föreligger för verkställighet. Anför i annat
fall utlänning som omfattas av de nya reglerna i 2 § utlänningslagen
synnerliga skäl för att han inte skall sändas till sitt hemland, får han
inte vid verkställighet befordras dit eller till land där han löper risk att
bli sänd till sitt hemland.

I motionen 72 yrkas att terrorister skall undantas från tillämpningsområdet
för 2 och 54 a §§ utlänningslagen.

Utskottet vill i denna del till en början framhålla att vårt land sedan
länge tillförsäkrat politiska flyktingar en mera vidsträckt rätt att vistas
här än som följer av våra internationella åtaganden. Den ovan berörda
grundsynen på utlänningspolitiken har lett till att även andra utlänningar
än politiska flyktingar fått en fristad här av allmänt humanitära
skäl. Denna humanitärt motiverade invandring, som utvecklats vid sidan
av reglerna om politisk asyl, har avsett personer som lämnat sitt
land på grund av missnöje med de politiska förhållandena där samt
krigsvägrare. Förslagen i propositionen innebär ett lagfästande av den
praxis som sålunda finns sedan åtskilliga år tillbaka.

I likhet med motionärerna anser utskottet att vi självfallet måste skydda
vårt samhälle mot politiska våldsdåd. Det bör vidare framhållas att
det av hänsyn till andra stater och till våra internationella förpliktelser
framstår som en skyldighet för Sverige att motverka att vårt land blir
en tillflyktsort och ett aktionsområde för terrorister. Vid en bedömning
av motionsyrkandet måste emellertid också beaktas, att förhållandena
— även när det inte är fråga om politiskt flyktingskap — ibland
kan vara sådana att det skulle framstå som stötande för rättskänslan att
vägra en utlänning rätt att vistas här även om han är terrorist. Så kan
exempelvis vara fallet om utlänningen löper risk att i annat land ådömas
dödsstraff eller andra oproportionerligt hårda påföljder. Enligt utskottets
mening skulle det innebära ett avsteg från vår humanitära inställning
i utlänningsfrågor, om vi generellt skulle vägra terrorister fristad
under hänvisning enbart till den synnerligen allvarliga karaktären
av befarad brottslighet men utan avseende på arten av den förföljelse
som väntar utlänningen om han sänds från Sverige. Det anförda leder
utskottet till den uppfattningen att terrorister inte generellt bör undantas
från tillämpningsområdet för de nya reglerna om asyl och verkställighetshinder.
I stället bör det liksom hittills ankomma på regeringen att
i varje särskilt fall bedöma om en presumtiv terrorist bör få komma in
eller stanna i Sverige. Vid bedömningen måste självfallet utlänningens
behov av skydd vägas mot vårt intresse att förebygga terrordåd. Stor
restriktivitet måste dock enligt utskottets mening iakttas när det gäller
att ge en terrorist fristad i vårt land. I den praktiska tillämpningen torde
skillnaden mellan en sådan ordning och den som föreslagits av motionärerna
vara relativt obetydlig, eftersom det förhållandet att utlänningen
kan befaras medverka till användningen av våld, hot eller tvång

JuU 1975/76:1 y

för politiska syften som regel torde utgöra särskilda skäl enligt de nya
reglerna i 2 och 54 a §§ förslaget till ändring i utlänningslagen för att
han bör avvisas eller utvisas eller för att sådan åtgärd bör verkställas.
Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet bifall till propositionen i berörd
del och avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande del.

Politisk utvisning

Enligt 34 § utlänningslagen får regeringen utvisa utlänning när det
finns påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse
(s. k. politisk utvisning). I propositionen föreslås att politisk utvisning
skall få ske endast när det är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet.

I motionen 72 yrkas att politisk utvisning skall få ske även när det
eljest är påkallat av ett väsentligt statsintresse.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att det alltjämt
bör vara möjligt att utvisa en utlänning när det påkallas av hänsyn till
rikets säkerhet. Beträffande motionärernas förslag vill utskottet erinra
om att nuvarande regler i terroristlagen i stor utsträckning täcker just
sådana fall som avses med det nuvarande rekvisitet ”statens intresse”
och även tillgodoser våra förpliktelser enligt internationella överenskommelser.
Vid en bedömning av motionsspörsmålet bör vidare beaktas
att utlänningar som vistas här med vederbörligt tillstånd i princip har
samma fri- och rättigheter som svenska medborgare och alltså får utöva
exempelvis politisk verksamhet så länge den bedrivs inom lagens ram
■och inte äventyrar rikets säkerhet. Det synes därför enligt utskottets
mening svårt att tänka sig fall då den utvisningsmöjlighet som innefattas
i motionärernas förslag skulle vara erforderlig. Härtill kan läggas att
politisk utvisning i vårt land inte tillgripits under i vart fall de senaste
20 åren. Mot den av motionärerna föreslagna utvisningsgrunden kan
slutligen invändas att den inte med tillräcklig noggrannhet ger vid handen
i vilka situationer utvisning får ske, vilket från rättssäkerhetssynpunkt
framstår som mindre tillfredsställande.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 72 i nu berörd
del.

Övrigt om lagförslaget

Enligt 6 § första stycket terroristlagen skall polismyndighet ta utlänning
i förvar när ärende om avvisning skall underställas regeringen på
grund av påstående om politiskt flyktingskap. Bestämmelsen motsvaras
av ett stadgande i 35 § första stycket förslaget till ändring i utlänningslagen.
Enligt 6 § andra stycket terroristlagen har polismyndighet vidare
en generell rätt att ingripa i utvisningsärende eller avvisningsärende
som av annat skäl än påstått politiskt flyktingskap skall underställas
regeringen.

I 35 § utlänningslagen har upptagits regler om förvarstagande eller

JuU 1975/76:1 y

ställande under uppsikt av utlänningar i avlägsnandeärenden. Enligt
förslaget till ändring i utlänningslagen skall för sådan åtgärd krävas att
det föreligger sannolika skäl för avvisning, förpassning eller utvisning
eller att fråga uppkommer om verkställighet av beslut om avvisning,
förpassning, förvisning eller utvisning. En ytterligare förutsättning för
frihetsberövande är att det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden
eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han kommer
att hålla sig undan eller här bedriva brottslig verksamhet eller att
hans identitet är oklar. Reglerna föreslås bli intagna i 35 § andra stycket
utlänningslagen. I 35 § tredje stycket ges polismyndighet befogenhet att
ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när fara är i
dröjsmål. Åtgärden får vidtas endast om de ovan angivna förutsättningarna
är uppfyllda. Bestämmelsen gäller såväl i terroristfallen som i övriga
utlänningsärenden. I lagrummet ges polismyndighet vidare en rätt
att ta en presumtiv terrorist i förvar eller ställa honom under uppsikt
när fråga uppkommer om hans avvisning och han inte upptagits i rikspolisstyrelsens
förteckning och ärendet skall underställas regeringen.
Samma befogenhet tillkommer polismyndighet då fråga uppkommer om
utvisning av terrorist. Sistnämnda bestämmelser motsvarar det ovan
redovisade stadgandet i 6 § andra stycket terroristlagen.

Enligt utskottets mening ger utformningen av 35 § förslaget till ändring
i utlänningslagen utrymme för en viss tvekan om de i lagrummets
andra stycke stadgade förutsättningarna för ingripande mot utlänningar
i allmänhet också skall gälla när det är fråga om frihetsberövanden av
terrorister i avvisnings- och utvisningsärenden enligt tredje stycket. Någon
ändring i sak i förhållande till vad som f. n. gäller torde dock inte
vara åsyftad. Att så inte är fallet synes böra klargöras vid ärendets behandling
i inrikesutskottet. Ändring i den föreslagna lagtexten synes inte
erforderlig.

Vid behandlingen av ärendet har utskottet vidare uppmärksammat
att 41 § rättshjälpslagen, vari ges föreskrifter om rättshjälp genom offentligt
biträde, innehåller åtskilliga hänvisningar till bestämmelser i utlänningslagen
och terroristlagen. Lagrummet synes böra ändras i redaktionellt
hänseende som en följd av de i propositionen föreslagna ändringarna.

Utöver det anförda föranleder de i propositionen framlagda lagförslagen
inte några uttalanden från justitieutskottets sida. I ett följande
avsnitt görs emellertid några kommentarer till föredragande statsrådets
uttalanden om den fortsatta parlamentariska kontrollen över terroristlagstiftningen.

Den parlamentariska kontrollen

I samband med terroristlagens tillkomst uttalade utskottet (JuU
1973: 18 s. 15 och 24) att en betydelsefull rättssäkerhetsgaranti ligger

JuU 1975/76:1 y

däri att riksdagen vid en prövning av frågan om förlängning av lagens
giltighetstid får förutsättas erhålla en utförlig redogörelse för de erfarenheter
som har vunnits av lagens tillämpning. Sådana redogörelser har
också lämnats och prövats av riksdagen (se JuU 1974: 12, JuU 1975:
17). Enligt utskottets mening är det angeläget att integreringen av terroristbestämmelserna
i utlänningslagen inte begränsar riksdagens möjligheter
till insyn i terroristlagstiftningens tillämpning. Förslaget i propositionen
att en redovisning varje år lämnas av regeringen i skrivelse till
riksdagen synes utgöra en ändamålsenlig ordning som på ett tillfredsställande
sätt kan tillgodose intresset av den parlamentariska kontrollen.
Skrivelsen torde få hänvisas till justitieutskottet, som har att handlägga
frågor rörande internationell brottslighet. Härigenom får utskottet tillfälle
att på samma sätt som hittills pröva tillämpningen av terroristlagstiftningen.
Information i olika avseenden bör också som föredragande
statsrådet anför kunna inhämtas från rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk.
Den fortlöpande redovisningen för de parlamentariska
ledamöterna i rikspolisstyrelsen bör givetvis fortsätta.

Stockholm den 25 november 1975

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam
(c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s),
herrar Schött (m), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru Wiklund (c), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s) och Nyquist (fp).

Avvikande meningar

1. av herr Lövenborg (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 2 med ”Den internationella” och slutar på s. 9 med
”givetvis fortsätta” bort ha följande lydelse:

Terroristlagen ger genom svepande och tänjbara formuleringar möjlighet
ingripa mot utlänningar, som kan betraktas som presumtiva terrorister.
De farhågor som uttalades vid lagens införande om att vissa grupper
eller personer skulle övervakas eller utsättas för åtgärder i en utsträckning
som inte var motiverad utifrån lagens officiellt uttalade syfte
har visat sig vara riktiga.

Om man jämför nu gällande terroristlag med de i propositionen föreslagna
förändringarna finner man att dessa är långt ifrån tillräckliga för
att trygga rättssäkerheten. En rad svepande och tänjbara formuleringar
kommer fortfarande att finnas kvar. De föreslagna förbättringarna är

JuU 1975/76:1 y

alltför ytliga för att lagstiftningen skall kunna anses fylla rimliga rättssäkerhetskrav.
Till den slutsatsen kommer också docent Göran Elwin,
som för några år sedan var en av terroristlagens främsta moståndare. I
en artikel i Dagens Nyheter den 22 november 1975 skriver Elwin bl. a.
följande:

Enligt Leijon kommer de ”nya” reglerna att innebära förbättringar i
förhållande till terroristlagen på två punkter.

Den första gäller det som Leijon kallar det personliga rekvisitet. Enligt
terroristlagen är en utlänning presumtiv terrorist om ”det finns grundad
anledning antaga att han tillhör eller verkar för” en terroristorganisation.
Nu har Leijon lagt till ett ytterligare krav i sitt förslag: ”och det
tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet
eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till” en terroristhandling.
Frågan är här: Vad innebär Leijons förslag för skillnad i
praktiken?

Svaret måste bli: Ingen alls. För så här säger Leijon i propositionen
när hon ska förtydliga vad bestämmelsen innebär: Redan anknytningen
till en terroristgrupp skapar ”en presumtion för att utlänningen ifråga är
farlig”. Mot den bakgrunden, fortsätter hon, är det ”tillräckligt för ingripanden
om det därutöver — med hänsyn till vad som är känt om
utlänningens föregående verksamhet eller eljest — föreligger fara för
att han medverkar till terroristhandlingar. Därmed avses att det i det
konkreta fallet föreligger sådan fara”.

Men det är inte nödvändigt att utlänningen tidigare misstänkts för
terroristhandlingar: ”även andra omständigheter, såsom att han intar en
ledande ställning i en terroristgrupp eller -organisation eller deltar mera
aktivt i dess verksamhet” bör kunna medföra att det personliga rekvisitet
anses uppfyllt.

I motionen 71 framhålls att det för vänsterpartiet kommunisterna, som
kritiserat terroristlagen och krävt dess avskaffande, är naturligt att förkasta
utsträckandet av principerna i lagen till utlänningslagstiftningen i
allmänhet. Utskottet delar denna uppfattning. I enlighet härmed anser
utskottet för sin del att propositionen såvitt avser integreringen av terroristbestämmelserna
i utlänningslagen bör avslås. Ställningstagandet innebär
att utskottet avstyrker bifall till motionerna 72 och 73 i nu aktuella
delar.

2. av herr Nyquist (fp) som beträffande förutsättningar för avvisning
och utvisning anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3
med ”Beträffande utformningen” och slutar på s. 4 med ”motsvarande
del” bort ha följande lydelse:

Beträffande utformningen av det personliga rekvisitet vill utskottet
framhålla att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd
oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt att de informationer
som kan erhållas om dem och deras medlemmar med nödvändighet
i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn härtill
torde som föredragande statsrådet framhåller frågan om ett medlem -

JuU 1975/76:1 y

skaps formella karaktär knappast kunna få någon självständig betydelse.
En bedömning av en utlännings farlighet torde i stället främst få göras
med ledning av uppgifter angående hans tidigare aktivitet eller hans
förhållande till organisationen och dess verksamhet. Å andra sidan kan
den omständigheten att utlänningen såvitt känt inte tidigare medverkat
i terroristdåd eller inte intar någon ledande ställning i organisationen inte
alltid få vara avgörande. Även andra förhållanden bör undantagsvis kunna
vägas in.

En förutsättning härför är enligt utskottets mening att bestämmelserna
på området med erforderlig tydlighet anger vilka omständigheter som
får beaktas. I likhet med motionären anser utskottet att uttrycket ”eller
eljest” i 20 § förslaget till ändring i utlänningslagen inger farhågor
för en alltför vidsträckt tillämpning. Utskottet delar också uppfattningen
att föredragande statsrådets uttalande om bakgrunden till uttrycket synes
innehålla en alltför kategorisk ståndpunkt som delvis urholkar det
personliga rekvisitet. På anförda skäl anser utskottet att 20 § förslaget
till ändring i utlänningslagen bör preciseras. Förslag till erforderliga lagändringar
bör föreläggas riksdagen i samband med en eventuell proposition
på grundval av de förslag som kommer att framläggas av utredningen
om telefonavlyssning eller i annat lämpligt sammanhang under
våren 1976. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionen 73 i berörd
del. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen

72 i motsvarande del.

3. av herr Nyquist (fp) som beträffande avvisning med stöd av särskild
förteckning anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4
med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 5 med ”73 i denna del” bort ha
följande lydelse:

De av motionären och rikspolisstyrelsen sålunda anförda omständigheterna
visar enligt utskottets mening att bestämmelsen om avvisning av
utlänning med stöd av rikspolisstyrelsens förteckning i huvudsak är betydelselös
från effektivitetssynpunkt och att den i tillämpningen ger upphov
till problem av praktisk natur. I likhet med motionären anser utskottet
därför att övervägande skäl talar för att bestämmelsen bör avskaffas.
Förslag till erforderlig lagändring bör föreläggas riksdagen i
lämpligt sammanhang under våren 1976. Utskottet tillstyrker således bifall
till motionen 73 i denna del.

».NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM I97S 7S0047