yttr 1975/76 cu6y y (Yttrande 1975/76:cu6y)

CU 1975/76: 6y

Civilutskottets yttrande
1975/76: 6y

över propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala
samhällsförvaltningens uppgifter och organisation jämte
motioner

Till konstitutionsutskottet

Propositionen och motionerna

Konstitutionsutskottet har den 29 april 1976 beslutat inhämta yttrande
från civilutskottet över dels propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande
den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation, dels
motionerna 1975:1018, 1975/76:524, 688, 917 och 1980, yrkandet 12, samt
följdmotioner, allt såvitt avser frågor med anknytning till civilutskottets
verksamhetsområde.

i propositionen 1975/76:168 föreslås riksdagen godkänna av kommunministern
förordade riktlinjer för länsförvaltningens uppgifter och organisation.

Riktlinjerna innebär bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnande
regionala samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen.
Det förordas att länsstyrelsens styrelse utökas till, förutom landshövdingen,
fjorton särskilt utsedda ledamöter. Av dessa skall tio representera
de politiska partierna och nomineras av partierna. Antalet platser för varje
parti skall stå i proportion till partiernas röstetal i länet vid riksdagsvalet.
De fyra återstående ledamöterna skall ha erfarenheter från näringslivet och
arbetsmarknaden i länet. Samtliga ledamöter skall förordnas av regeringen.
För varje ledamot utses en suppleant i samma ordning.

Begäran om yttrande omfattar följande till konstitutionsutskottet hänvisade
motioner, nämligen

dets den under allmänna motionstiden 1975 väckta motionen 1975:

1018 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att
antalet ledamöter i länsstyrelserna skall vara tolv och antalet suppleanter
tolv samt att resp. landsting skall genom proportionella val välja samtliga
ledamöter och suppleanter,

dels de under allmänna motionstiden 1976 väckta motionerna 1975/76:

524 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om ändrad sammansättning av länsstyrelserna i enlighet med
vad som anförts i motionen samt hemställer hos regeringen om härav föranledd
ändring av länsstyrelseinstruktionen,

1 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Yttr. nr 6

CU 1975/76:6y

2. hos regeringen hemställer att länsstyrelseinstruktionen kompletteras
med regler som stärker landstingens ställning som remissorgan i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i motionen
om fortsatt arbete för att skapa en verklig länsdemokrati,

688 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar ändra
bestämmelserna för val av ledamöter i länsstyrelserna så att landstingen
utser samtliga ledamöter,

917 av herr Wennerfors m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att beslutsuppgifter som avser den direkta samhällsplaneringen
skall överföras från det statliga förvaltningsorganet,
länsstyrelsen, till det i politiska val utsedda landsting,

2. att riksdagen beslutar att ledamöter i länsstyrelserna skall utses av
landstingen och att därvid lagen om proportionella val skall äga tillämpning,

1980 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga (yrkandet 12)
hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition med anledning
av länsberedningens betänkande beaktar vad i motionen 1979 anförts,

dels de med anledning av propositionen 1975/76:168 väckta motionerna

1975/76:

2410 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om en översyn av nu gällande bestämmelser
för ersättning åt suppleanter i regionala statliga organ,

2443 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen med avslag
på proposition 1975/76:168 i vad avser den regionala samhällsplaneringen
beslutar

1. att uppgifter som avser den översiktliga regionala samhällsplaneringen
skall överföras från länsstyrelsen till landstinget,

2. att länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utses genom proportionella
val av landstinget och att antalet ledamöter och suppleanter fastställs till

tolv,

2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen måtte avslå regeringens proposition 168 i vad gäller huvudmannaskapet
för den regionala samhällsplaneringen,

2. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta ett länsdemokratiskt
alternativ,

3. att riksdagen i avvaktan på en länsdemokratisk reform beslutar att
länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utöver landshövdingen skall bestå

CU 1975/76:6y

av tio ledamöter, samtliga proportionellt utsedda av landstinget,

4. att riksdagen uttalar att den aviserade utredningen om länsdomstolarna
bör inriktas på att ge dessa domstolar ställning av fristående regionala förvaltningsdomstolar,

2508 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen, med
godkännande av propositionens förslag i övrigt, beslutar att de särskilda
representanterna för det privata näringslivet i länsstyrelserna skall utgå och
partirepresentationen i motsvarande mån utökas,

2509 av herr Jonnergård (c) vari hemställs att riksdagen hemställer hos
regeringen om en utredning om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna.

Utskottet noterar vidare att i den under allmänna motionstiden väckta
motionen 1975/76:893 (c) behandlas bl. a. förvaltningsrättskipningen på re- —
gional nivå i anslutning till yrkande om en allmän översyn av möjliga åtgärder
för att stärka de enskildas rättsskydd inom förvaltningen. Motionen
kommer att behandlas under hösten av konstitutionsutskottet.

I yttrandet behandlas också de under allmänna motionstiden väckta och
till civilutskottet hänvisade motionerna 1975/76:

664 av herrar Enlund (fp) och Ångström (fp) vari hemställs att riksdagen
i princip uttalar sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar inrättas,

877 av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) vari hemställs att riksdagen
uttalar att länsrätterna i framtiden bör vara organisatoriskt fristående från
länsstyrelserna.

Utskottet

Behandlings/råga

Civilutskottet har att bereda ärenden om bl. a. bostadspolitiken, bebyggelseplanläggning,
byggnadsväsen, fysisk planering, fastighetsbildning, lantmäteriväsendet,
länsförvaltningen med lokala skattemyndigheter och exekutionsväsendet
samt sådana kommunfrågor som inte tillhör konstitutionsutskottets
beredning. Inrikesutskottet skall bereda ärenden om bl. a. regional
utveckling medan trafikutskottet har att bereda ärenden om bl. a.
järnvägar, vägar och luftfart.

Konstitutionsutskottet har begärt civilutskottets yttrande såvitt rör frågor
med anknytning till civilutskottets verksamhetsområde. Civilutskottet har
därför i huvudsak gått ut ifrån de frågor som utskottet har att bereda men
- med hänsyn till betoningen av den samordnande regionala samhällspla 1#

Riksdagen 1975/76. 19 sami. Yttr. nr 6

CU 1975/76:6y

neringen - även berört synpunkter på den regionalpolitiska planeringen samt
trafikplaneringen i den mån samordningsaspekterna gör sig särskilt starkt
gällande.

Begränsningen av det följande yttrandet till vissa av de väckta frågorna
utgår från vad ovan anförts.

Stat och kommun i samverkan

Propositionen utgår från länsberedningens uppfattning att statsmakterna
i första hand bör ta ställning till principerna för uppgiftsfördelningen mellan
staten och kommunerna. Bl. a. slås fast att kommunerna bör ha en central
roll i framtidens samhälle och att staten måste ha det övergripande ansvaret
för samhällsutvecklingen. Vidare erinras om decentraliseringsutredningens
arbete.

Vad kommunministern anfört - och som torde vara allmänt omfattat
- innebär bl. a. att beslut som rör de enskilda människorna bör fattas på
minsta möjliga avstånd från dem. Detta har inte föranlett civilutskottet
till något ställningstagande i detta sammanhang.

Huvudmannaskapet för den samordnande samhällsplaneringen på regiolnal nivå

Genom propositionen föreslås riksdagen godkänna bl. a. riktlinjen att huvudmannaskapet
för den samordnande regionala samhällsplaneringen även
i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen.

Förslaget i motionen 1975/76:2508 (vpk) innebär i denna del anslutning
till regeringens förslag.

Häremot har ställts förslag i motionen 1975/76:2507 (fp), yrkandena 1
och 2, att riksdagen inte godkänner de nämnda riktlinjerna i denna del
och begär ett förslag till ett länsdemokratiskt alternativ. Motionärerna hävdar
att riksdagen skall kunna välja mellan ett ”länsbyråkratiskt” och ett
”länsdemokratiskt” alternativ. Man hävdar den principiella inställningen
att den regionala samhällsplaneringen skall ha landstingen som huvudman.
Härtill knyter an förslaget i den tidigare väckta motionen 1975/76:524 (c),
yrkandet 3, vari riksdagen föreslås uttala sig för ett fortsatt arbete för att
skapa en verklig länsdemokrati. Motionärerna ansåg att länsberedningens
förslag bör ses som en etapp som kan genomföras men att förberedelse
bör ske för en nästa etapp där landstingen blir huvudmän för länsplaneringen
och den regionala trafikplaneringen samt att landstingen ges vidgade uppgifter
inom den regionala fysiska planeringen.

I en annan grupp mtoioner föreslås direkta beslut om överflyttning av
uppgifter. Sålunda föreslås i motionen 1975/76:2443 (m), yrkandet 1, att
riksdagen med avslag på propositionen i denna del (6.3) beslutar att uppgifter
som avser den översiktliga regionala samhällsplaneringen skall överföras
från länsstyrelsen till landstinget. Motsvarande hemställan förs också fram

CU 1975/76:6y

i den tidigare väckta motionen 1975/76:917 (m), yrkandet 1. Genom motionen
1975/76:1980, yrkandet 12 delvis, föreslogs riksdagen att i detta
sammanhang beakta att en angiven överföring av beslutsuppgifter borde

ske.

Riksdagen ställs genom de refererade förslagen inför tre huvudalternativ:
att godta propositionens riktlinje att den samordnande regionala samhällsplaneringen
även i fortsättningen skall ligga kvar på länsstyrelserna (s, vpk),
att så får ske endast som en temporär lösning i avvaktan på ett mer konkret
utarbetat alternativ vilket samtidigt påkallas (c, fp) samt ett direkt principbeslut
om överförande av vissa, inte helt preciserade uppgifter från
länsstyrelserna till landstingen (m).

Enligt utskottets mening är det inte möjligt eller meningsfullt att nu
fatta ett definitivt principbeslut om att överföra vissa inte specificerade planeringsuppgifter
till landstingen. Inom länsberedningen förelåg total enighet
om att ett överförande av alla samordnande uppgifter på länsplanet till landstingen
skulle förutsätta vissa styrningsinstrument av ekonomisk och administrativ
art.

Utskottet vill i detta sammanhang något beröra vissa överväganden i
övrigt som inte endast formellt utan även från de allmänna synpunkter
som här anläggs kan påverka bedömningarna.

Inom civilutskottets område faller bl. a. den fysiska planeringen enligt byggnadslagstiftningen.
Denna verksamhet utgår från huvudprincipen att primärkommunerna
har att själva svara för markanvändningsbedöminingarna
och bebyggelsens anordnande med beaktande av lagstiftningens krav.
Länsstyrelserna har det närmaste ansvaret för att lagstiftningens intentioner
fullföljs i den kommunala planeringen. Inom ramen för den fysiska riksplaneringen
har riksdagen bl. a. preciserat vissa intressen i fråga om hushållningen
med mark och vatten som sträcker sig även utanför det primärkommunala
intresseområdet - intressen som kan vara regionalt begränsade
eller s. k. riksintressen. Länsstyrelserna har här att dels samordna olika
sektoriella riksintressen inbördes, dels att i samråd med primärkommunerna
söka komma fram till en precisering av dessa intressen som får uttryck
i den primärkommunala översiktliga planeringen.

När det gäller den fysiska planeringen uttryckte länsdemokratiutredningen
behov av att vissa fastställelsefunktioner fördes över till landstinget. Fastställelse
av kommunal plan skulle bl. a. prövas mot en formell länsplanering,
konstruerad utifrån de funktionella och rättsliga egenskaper som kännetecknar
regionplaneinstitutet enligt byggnadslagen. Denna länsplan skulle
inte endast avse rumsliga aspekter utan också i hög grad ge uttryck för
sociala, ekonomiska och kulturella målsättningar. Utskottet erinrar i detta
sammanhang om att regionplaner av tidigare avsedd typ inte fått någon
större utbredning. Bygglagutredningen fann övervägande skäl tala för att
någon särskild regionplan inte upprättas. Erforderliga regionala hänsyn får
tas i samband med den återkommande kommunplanläggningen. Länsstyrel -

CU 1975/76:6y

sen skulle ha att initiera erforderligt samarbete mellan kommunerna om
de inte själva tagit sådana initiativ. Ett fortsatt arbete med en ny markanvändnings-
och byggnadslagstiftning pågår inom bostadsdepartementet.
Det är inte lämpligt att här binda sig för en generell landstingskommunal
regionplanering eller planprövning.

Den fysiska riksplaneringen utgår som antytts från att vissa övergripande
markanvändningsfrågor skall lösas efter riktlinjer som riksdagen fastställt.
Det har här fallit sig naturligt att statens organ och ytterst regeringen har
att bevaka de frågor som berör inte endast en kommuns invånare utan
även hushållningen med dessa resurserfrån hela landets synpunkt. Byggnadslagstiftningen
har kompletterats med särskilda regler för att dessa intressen
inom en begränsad ram skall kunna hävdas även mot kommunens vilja. Det
pågående arbetet visar emellertid att dessa intressen kunnat preciseras i den
primärkommunala översiktliga fysiska planeringen efter samråd mellan
länsstyrelserna och primärkommunerna.

I detta sammanhang bör också nämnas den prövning av tillkomsten och
lokaliseringen av viss industri som regeringen har att göra enligt byggnadslagen
och miljöskyddslagen. Här har kommunen getts en vetorätt.

Fastighetsbildningens organisation har efter länsdemokratiutredningens
betänkande lösts genom beslut av riksdagen.

På bostadssektorn kommer byggadministrationsutredningen inom kort
att avlämna sitt betänkande. Däri kommer att behanlas frågor om samordning
av fysisk planering och bostadsbyggnadsplanering m. m. Ett i detta
sammanhang centralt alternativ innebär att ett stort antal uppgifter överförs
till primärkommunerna medan planeringsuppgifter på regional nivå läggs
till länsstyrelserna. Länsbostadsnämnderna skulle vid genomförande av detta
alternativ upphöra.

En i det nu aktuella sammanhanget särskilt väsentlig uppgift är planeringen
för regional utveckling - en fråga som bereds av inrikesutskottet.
Riksdagen har antagit ett regionalpolitiskt handlingsprogram. Detta utgår
från vissa regionalpolitiska mål och leder fram till bl. a. befolkningsramar
för länen och en plan för utveckling av den regionala strukturen. Bakom
detta låg en försöksplanering - länsplanering 1967 och länsprogram 1970.
Efter ett beslut att länsplaneringen skulle utvecklas till en rullande planering
fick länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en fortsatt regional utvecklingsplanering
- länsplanering 1974. I arbetet har deltagit bl. a. samtliga
rikets kommuner och landsting. Förslag om utvecklingsplaneringens framtida
utformning kommer att inom kort föreläggas riksdagen.

Vidare har initierats en regional trafikplanering - en fråga som bereds
av trafikutskottet. Länsstyrelserna har fått uppdraget att utarbeta förslag till
regionala planer. Den specifika vägplaneringen har utretts med tyngdpunkt
på att förbättra anpassningen av denna till den övriga samhällsplaneringen.
Även på dessa punkter kommer riksdagen att senare få ta ställning.

Inför de beslut rörande regionalpolitisk planering (länsplanering), fysisk

CU 1975/76:6y

riksplanering och regional trafikplanering som skulle tas på kommunal nivå
under år 1974 genomfördes en brett upplagd informationsverksamhet - Samhällsplanering
i samverkan. Syftet var att skapa underlag för en debatt och
ställningstaganden som kunde föras vidare till de kommunala förtroendemännen.
Genom en breddad medborgerlig aktivitet skulle planeringen bättre
kunna anpassas till människornas behov och önskningar. En fortsatt aktiverande
information är under alla förhållanden nödvändig.

Det anförda visar enligt utskottets mening att det inom de centrala delarna
av samhällsplaneringen har utbildats system för en väl fungerande, samordnad
planering på länsnivå. På den fysiska planeringens område är det
inte lämpligt att uttala sig för en allmän landstingskommunal regional fysisk
planering som skulle överta en del av de primärkommunala funktionerna.

I övrigt ansluter sig utskottet till vad som anförts i propositionen. Slutsatsen
blir därför att riksdagen i denna del bör godkänna propositionsförslaget om
att samordningsfunktionerna bör ligga kvar hos länsstyrelsen. Det ligger
i sakens natur att planeringsbelut med regional räckvidd bör politiskt förankras
på bästa sätt bland regionens invånare.

I en situation där samordningen av den regionala planeringen ligger hos
länsstyrelserna bör självfallet gälla att i större frågor såväl landstinget som
kommunernas beslutande församlingar får yttra sig. Det bör också, som
enligt propositionen, ingå i länsstyrelsernas samrådsskyldighet att årligen
för landstinget och kommunerna redovisa aktuella frågor i anslutning till
länsplaneringen. Yrkandet 2 i motionen 1975/76:524 (c) får därmed anses tillgodosett.

Organisation av samhällsverksamheten på regional nivå

Vad i propositionen anförts om att skatteavdelningen även i fortsättningen
bör ingå i länsstyrelsen biträds av utskottet.

Utskottet noterar som positivt att kommunministern ämnar föreslå regeringen
att en organisationsundersökning görs beträffande planeringsavdelningen.

Förvaltningsrättskipningen på regional nivå utövas huvudsakligen
av de till länsstyrelserna knutna förvaltningsdomstolarna: länsskatterätt,
fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Länsskatterätterna handlägger
bl. a. besvär över taxeringsnämnds beslut om taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt. I länsrätterna prövas bl. a. mål om återkallelse av körkort
och mål enligt nykterhetsvårdslagen och barnavårdslagen. Fastighetstaxeringsrättema
prövar besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut. De tre
förvaltningsdomstolarna består av ordförande och nämndemän, i fastighetstaxeringsrätten
deltar även värderingstekniska ledamöter. Ordföranden, som
skall vara jurist, är tjänsteman vid länsstyrelsen och i regel chef för förvaltningsavdelningen,
rättsenheten eller allmänna enheten. Rättsenheten
är kansli för länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten medan allmänna

CU 1975/76:6y

enheten har samma funktion beträffande länsrätten. Vid allmänna enheten
handläggs också andra ärenden än sådana som skall prövas av länsrätten.
I den dömande verksamheten intar domstolarna en självständig ställning
i förhållande till länsstyrelsen, en ställning som garanteras av föreskriften
i 11 kap. 2 § regeringsformen att ingen myndighet får bestämma hur domstol
skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa
rättsregel i särskilt fall. Vidare finns vissa föreskrifter i länsstyrelseinstruktionen
om domstolarnas ställning.

Mot bakgrund av att länsrättens kompetensområde är ganska snävt anser
departementschefen i likhet med länsberedningen att frågan om vidgning
av målområdet bör utredas. Vidare anser departementschefen övervägande
skäl tala för att de tre länsdomstolarna slås samman till en. Innan emellertid
beslut härom fattas bör vissa organisatoriska frågor undersökas. Kommunministern
ämnar föreslå regeringen att en utredning tillsätts för att överväga
de ovan berörda frågorna.

Riksdagen behandlade såväl år 1970 som år 1971 frågan om fristående
förvaltningsrättskipning (prop. 1970:103, SU 132, prop. 1971:14, CU 1971:9).
Vid 1971 års riksdag anförde utskottet att principiella skäl kunde anföras
för att förvaltningsrättskipning på länsnivå organisatoriskt bryts ut från
länsstyrelserna. Eftersom enligt den föreslagna organisationen de rättskipande
organen skulle få en i praktiken oberoende och jävsfri ställning fann
utskottet inte skäl tillstyrka yrkandena i motioner (fp) om förslag till fristående
regionala förvaltningsdomstolar eller uttalande om att den föreslagna organisationen
kunde godtas endast som ett provisorium

Mot bakgrund bl. a. av domstolarnas opartiska och jävsfria ställning fann
länsberedningens majoritet inte skäl föreslå någon förändring av länsdomstolarnas
organisatoriska anknytning till länsstyrelserna. Till länsberedningens
förslag i denna del anslöt sig bl. a. 17 länsstyrelser, Landstingsförbundet,
Lantbrukarnas riksförbund och Kommunförbundet. Sex länsstyrelser samt
bl. a. statskontoret och riksrevisionsverket anser att frågan om utbrytning
av länsdomstolarna bör utredas ytterligare medan bl. a. justitiekanslern,
kammarrätterna och några länsstyrelser beklagar att länsberedningen inge ägnat
frågan ytterligare uppmärksamhet.

Kommunministern anser att erfarenheterna av länsdomstolarnas verksamhet
i allt väsentligt är mycket goda. Det har inte ifrågasatts att
länsdomstolarna inte skulle fungera helt självständigt vid handläggning av
mål som ankommer på dem. En stor del av den verksamhet som ligger
på förvaltningsavdelningarna är enligt departementschefen inte av den karaktären
att det är lämpligt att den överförs till fristående förvaltningsdomstolar.
Verksamheten vid förvaltningsavdelningen har inte heller något större
samband med övrig verksamhet som ankommer på länsstyrelserna. En utbrytning
av domstolarna skulle - särskilt i förening med en vidgning av
målområdet - leda till svårigheter när det gäller att skapa effektiv och säker
organisation för förvaltningsavdelningarna. Mot bakgrund av det anförda

CU 1975/76:6y

anser departementschefen anledning saknas att låta utreda frågan om en
utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna.

I de med anledning av propositionen väckta och till konstitutionsutskottet
hänvisade motionerna 1975/76:2507 (fp), yrkandet 4, samt 2509(c) behandlas
frågan om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Frågan behandlas även
i de under allmänna motionstiden väckta och till civilutskottet hänvisade
motionerna 1975/76:664 (fp) och 877 (m). Eftersom en samlad behandling
av motionsförslagen bör ske, har civilutskottet beslutat att överlämna de
båda sistnämnda motionerna till konstitutionsutskottet, varför nu förevarande
yttrande omfattar även dessa motioner. I motionerna 664 (fp) och
877 (m) föreslås riksdagen uttala sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar
inrättas. 1 motionen 2507 (fp), yrkandet 4, begärs ett riksdagens
uttalande om att den aviserade utredningen om länsdomstolarna bör inriktas
på att ge dessa en fristående ställning. I motionen 2509 (c) slutligen yrkas
att en utredning tillsätts om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna.

Förslagen i motionerna innebär att riksdagen bör uttala sig för att fristående
regionala förvaltningsdomstolar inrättas. Vidare föreslås i vissa motioner
att den i propositionen aviserade utredningen om länsdomstolarna även
bör omfatta frågan om dessa domstolar skall ges en fristående ställning.
Frågan om fristående förvaltningsdomstolar togs även upp i ett särskilt yttrande
till länsberedningen. I såväl motionerna som i det särskilda yttrandet
framhålls att principiella skäl talar för att ett organ med allmänna förvaltningsuppgifter
bör vara åtskilt från ett dömande organ.

Civilutskottet hade år 1971 att ta ställning till motionsförslag med i sak
samma yrkande som de i detta yttrande behandlade. Som framgått ovan
garanterar regeringsformen att länsdomstolarna som dömande organ får en
oberoende ställning. Bl. a. detta förhållande medverkade till att cilvutskottet
år 1971 ansåg sig kunna acceptera att förvaltningsrättskipningen på regional
nivå organisatoriskt knöts till länsstyrelserna. Vad i propositionen anförts
om domstolarnas hittillsvarande verksamhet, om verksamheten i övrigt på
förvaltningsavdelningarna samt om nackdelarna med fristående förvaltningsdomstolar
har fått civilutskottet att vidhålla sin år 1971 intagna ståndpunkt
i frågan. Någon förändring av länsdomstolarnas organisatoriska ställning
bör alltså inte förordas i detta sammanhang. Förslagen i motionerna
1975/76:664 (fp), 877 (m), 2507 (fp), yrkandet 4, samt 2509(c) bör därför avstyrkas.

Förtroendemannstyrelsen i länsstyrelsen

Värdet av en förtroendemannamedverkan i förvaltningen är helt obestritt.
När det gäller samordnande planeringsfunktioner på regional nivå är enligt
civilutskottets mening kraven påen väl fungerande lekmannastyrelse särskilt
starka. Också denna fas i planeringsprocessern måste ses mot bakgrund
av ett allmänt önskemål om ett vidgat medborgarinflytande över planeringen.

CU 1975/76:6y

Frågan om antalet ledamöter i länsstyrelsens styrelse och om sättet för
att utse dessa är emellertid starkt kopplad till även andra överväganden
utanför civilutskottets ämnesområde. Utskottet har därför avstått från att
göra några bedömningar av de i detta sammanhang framförda förslagen.

Stockholm den 11 maj 1976

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s), Petersson
i Nybro (s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka
(fp), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Olof Johansson i Stockholm
(c), Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s). Danell
(m) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Avvikande meningar

av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Strömberg i Botkyrka
(fp), Mattsson i Skee (c), Olof Johansson i Stockholm (c), Danell (m) och
fru Andersson i Hjärtum (c) som anser att

1. beträffande huvudmannskapel för den samordnande samhällsplaneringen på
regional nivå, m. m.

dets efter det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som slutar ”till landstingen
(m)” bort införas ett stycke av följande lydelse:

Som bakgrund till bedömningarna anser utskottet att det bör läggas ett
klart uttalande angående en utveckling mot vidgad och förstärkt
länsdemokrati - ett uttalande som innebär ett klart avståndstagande från
centralisering och för att de beslut som rör de enskilda människorna fattas
på minsta möjliga avstånd från väljarna och i så stor utsträckning som möjligt
av folkvalda organ.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”Det anförda” och slutar
”regionens invånare” bort ha följande lydelse:

Det anförda visar enligt utskottets mening att ett direkt beslut om att
överföra vissa planeringsuppgifterfrån länsstyrelserna till landstinget inte nu
är möjligt. På den fysiska planeringens område skulle en ny kommunal
planeringsnivå som övertar en del av de statliga funktionerna kräva särskilda
överväganden.

När det gäller planering för regional utveckling och en trafikplanering
i vid mening är det däremot uppenbarligen möjligt och önskvärt att fl till
stånd en direkt i landstingen förankrad bedömning. Detta är också det centrala
syftet bakom motionerna 1975/76:524 (c), yrkandet 3, och 2507 (fp),

CU 1975/76:6y

yrkandena 1 och 2. Enligt civilutskottets mening bör konstitutionsutskottet
redan på här redovisade grunder föreslå riksdagen att begära ett fortsatt
utredningsarbete eller andra överväganden som utmynnar i ett preciserat
länsdemokratiskt alternativ när det gäller den regionala samhällsplaneringen.
Övervägandena skulle närmast syfta till en överarbetning av
länsdemokratiutredningens förslag i dessa delar. Denna begäran bör förenas
med ett klart uttalande för syftet att uppnå en förstärkt länsdemokrati.

Det nu framlagda förslaget att riksdagen godkänner att huvudmannaskapet
för den regionala planeringen skall ligga hos länsstyrelserna godtas
därmed endast för tid fram till att ett konkret förslag till länsdemokratiskt
alternativ kunnat läggas fram. Det har då förutsatts att begärda kompletterande
överväganden görs skyndsamt.

dels efter det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som slutar ”beträffande
planeringsavdelningen” bort införas ett stycke av följande lydelse:

En sådan undersökning kan på ett naturligt sätt anknyta till de av utskottet
ovan förordade övervägandena om ett klart länsdemokratiskt alternativ i fråga
om huvudmannaskapet förden regionala samordnande samhällsplaneringen.

2. beträffande förvaltningsrättskipningen

det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Civilutskottet hade” och
slutar ”därför avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Starka skäl finns för att som föreslås i motionerna nu fatta principbeslut
om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Den av kommunministern
föreslagna utredningen om de regionala förvaltningsdomstolarna bör inriktas
härpå. Som skäl för detta kan bl. a. anföras att även om regler finns som
garanterar domstolarnas fria och oberoende ställning det finns starka skäl
att vidta förändringar som kan öka allmänhetens tilltro till länsrätternas
oberoende ställning. Som anförts i vissa av motionerna förefaller det som
om många medborgare inte uppfattar de regionala förvaltningsdomstolarna
som oberoende utan som en del av länsstyrelsernas verksamhet som förvaltningsrättslig
myndighet. I exempelvis en skatteprocess har det dömande
organet sitt kansli inom samma myndighet som den fiskala parten i ett
skattemål. Sammanfattningsvis skulle alltså domstolarnas oberoende och
jävsfria ställning förstärkas om det organisatoriska samarbetet med
länsstyrelsen upphörde.

Vid sidan av de principiella skälen finns praktiska fördelar med en utbrytning.
Om länsdomstolarna görs fristående skulle de i administrativt hänseende
komma att knytas till den administrativa organisationen - fr. o. m.
1975-07-01 domstolsverket - som betjänar kammarrätterna och regeringsrätten
- länsdomstolarnas överinstanser. Kammarrätten i Göteborg har givit
uttryck för dessa synpunkter i sitt remissyttrande över länsberedningens
förslag. Utskottet finnér kammarrättens synpunkter bärande. Vidare skulle
en utbrytning av länsdomstolarna och närmande av dem till domstolsväsendet
i övrigt innebära en organisatorisk uppbyggnad som huvudsakligen

CU 1975/76:6y

skulle överensstämma med vad som gäller för de allmänna domstolarna.
Beträffande domarutbildning och domarkarriär skulle en sådan ordning innebära
en klar fördel.

Som ovan anförts finns starka skäl att från både principiella och praktiska
utgångspunkter låta den kommande utredningen omfatta även frågan om
en organisatorisk utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna. Civilutskottet
anser att konstitutionsutskottet med anledning av motionerna
1975/76:644 (fp), 877 (m), 2507 (fp), yrkandet 4, och 2509 (c) bör föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilt yttrande

beträffande den regionala samhällsplaneringen på regional nivå av herr Claeson
(vpk) som anför:

Som framförts i motionen 1975/76:2508 (vpk) bör samhällsplaneringen
ligga kvar på länsstyrelserna även i fortsättningen. Ett sådant ställningstagande
innebär inte att den nuvarande planeringens innehåll kan godtas.
Det som i dag kännetecknar svensk samhällsplanering är att den är en
s. k. anpassningsplanering och inte en styrande planering. De nu rådande
planeringsprinciperna utgår väsentligen från den kapitalistiska ekonomins.
Så länge kapitalism råder kommer anpassningsplaneringar att vara förhärskande.
Emellertid bör man i ett framtidsperspektiv utforma planeringar
från i grunden andra värderingar - värderingar som bygger på planmässighet
i samhällsbyggandet. Denna planering måste bl. a. utgå från en bred demokratisk
diskussion. En självklar målsättning bör vara att med en medveten
styrande planering åstadkomma regional och klassmässig utjämning
i samhället. De frågor som behandlats i detta särskilda yttrande och som
alltså bygger på värderingarna i motionen 1975/76:2508 (vpk) finns det anledning
att återkomma till i andra sammanhang.

GOTAB 51954 Stockholm 1976