yttr 1974 sku5y y (Yttrande 1974:sku5y)

Skatteutskottets yttrande nr 5 år 1974

SkU 1974:5 y

Nr 5 y

Skatteutskottets yttrande över propositionen 1974:150 angående
riktlinjer för bostadspolitiken m. m. i vad avser de ändrade grunder
för bostadsfinansiering sorn behandlas i avsnitten 10.5.3 och 10.5.4
i propositionen.

Till civilutskottet

Civilutskottet har den 12 november 1974 begärt yttrande från skatteutskottet
över propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken
m. m. i vad avser de ändrade grunder för bostadsfinansiering som behandlas
i avsnitten 10.5.3 och 10.5.4 i propositionen.

I propositionen behandlas centrala bostadspolitiska frågor rörande bl. a.
bostadsfinansiering, bostadsbeskattning, markpolitik, konkurrens inom bostadsbyggandet,
boendedemokrati och förbättrad boendemiljö. Vidare föreslås
vissa ändringar i reglerna om bostadstillägg och om hyressättning.

På beskattningsområdet föreslås att en högre intäktsprocent, 10 96, införs
för de dyrare villorna till den del taxeringsvärdet överstiger 300 000 kr.
Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i denna del och i övrigt till
civilutskottet.

I detta sammanhang har skatteutskottet behandlat vissa till utskottet hänvisade
motioner angående villabeskattningen.

I propositionen redovisar departementschefen sina ställningstaganden till
de bostadsfinansierings- och beskattningsfrågor som behandlas i de två betänkanden
som i år framlagts av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
och bostadsskattekommittén (SOU 1974:17 och 18 samt SOU
1974:16).

Departementschefen framhåller att en reformering av bostadspolitikens
medel måste ske i syfte bl. a. att uppnå ökad utjämning i fråga om boendekostnader
för olika besittningsformer samt skapa gynnsammare relationer
mellan boendekostnaderna och betalningsförmågan, framför allt beträffande
de senast producerade lägenheterna. En sådan utjämning bör emellertid
enligt departementschefens ståndpunkt inte åstadkommas genom ändringar
i beskattningen utan i första hand genom att tillföra bostadsfinansieringssystemet
subventioner.

Som framgår av nämnda betänkanden och remissbehandlingen råder det
i stort sett enighet om att gällande skatteregler gynnar villaägare. Departementschefen
konstaterar att de betydande skatteförmåner som tillkommer
dem som bor i egna småhus har flera från bostadspolitisk synpunkt negativa
^MwBwwMwwtwdwwteaBwäBHBBP^tfrliuutuduuugiuginiuM uum finiiii milan

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Vllr. nr 5

SkU 1974:5 y

som en följd av rådande inkomstskillnader. Enligt hans uppfattning framstår
emellertid en avveckling av dessa förmåner som otänkbar med hänsyn till
de effekter detta skulle få för de enskilda hushållens ekonomi och de störningar
som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen.
I propositionen avvisas också möjligheten att söka utjämna skillnaderna
beträffande olika boendeformer genom ett skatteavdrag för hyresgäster m. fl.

Departementschefens förslag i fråga om bostadsfinansieringen innebär i
korta drag att paritetslånen för nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter
ersätts med ett finansieringssystem som genom subventionerade
bottenlåne- och statslåneräntor medför en kapitalkostnadsnivåpå4 96. Detta
uppnås genom en garanterad ränta i nyproduktionen på 3,9%. För nyproducerade
småhus som bebos av låntagaren föreslås den garanterade räntan
bli 6 96. Med hänsyn till amorteringar på bottenlån och bostadslån blir kapitalkostnadsnivån
för småhus i nyproduktionen 6,3 96 vid annuitetslån och
7,1 96 vid s. k. rak amortering. Den garanterade räntan höjs årligen i en
takt som i möjligaste mån tillgodoser såväl kraven på kostnadsparitet mellan
olika årgångar av hus som kraven på kostnadsneutralitet mellan olika besittningsformer.
Höjningarna blir 0,2 procentenheter per år men begränsas
för hyres- och bostadsrättslägenheter till 0,15 procentenheter de fem första
åren. Genom höjningarna skapas också förutsättningar för återbetalning av
statslånet inom rimlig lånetid. Också för beståndet av bostäder med ränteoch
paritetslån föreslås räntesubventioner som i princip eliminerar fortsatt
skuldökning och som medför likvärdiga reella effekter på bostadskostnaderna.
Det kan även nämnas att propositionen innehåller förslag till höjning
av statslånen för småhus som bebos av låntagaren så att kontantinsatsen
i prineip kan minskas till hälften av vad den är i dag.

Departementschefens ställningstaganden beträffande villabeskattningen
innebär, att nuvarande förmåner bör behållas för hushåll som bor i egnahem
av normal storlek och standard. Emellertid framstår det enligt hans uppfattning
som stötande att samhället stödjer boendet i villor som till storlek
och standard överstiger det normala. Målet bör vara att hushåll som väljer
att bo i sådana villor också skall betala den faktiska kostnaden för den
boendestandard som överstiger det normala. Departementschefen framhåller
att utformningen av villabeskattningen är avsedd att tillgodose detta syfte.
Han är inte beredd att förorda några ändringar av de nuvarande gränserna
för höjning av intäktsprocenten med hänsyn till de väntade höjningarna
av taxeringsvärdena. Däremot bör beskattningen av villor med påtaglig överstandard
skärpas så att intäkten till den del taxeringsvärdet överstiger 300 000
kr. beräknas efter 10 96.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1974:1904 av
herr Fälldin m. fl. (c) och 1974:1907 av herr Helén m. fl. (fp) ansluter motionärerna
sig i stort sett till de i propositionen angivna riktlinjerna för re -

SkU 1974:5 y

formen. De anser emellertid att de skärpningar av villabeskattningen som
kan beräknas uppkomma på grund av den väntade höjningen av taxeringsvärdena
vid 1975 års allmänna fastighetstaxering bör begränsas och hemställer
om förslag från Kungl. Maj:t eller om en utredning i detta syfte.
I motionen 1974:1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas bl. a. att rätten
till avdrag för ränteutgifter begränsas till ett sammanlagt skuldbelopp på
150 000 kr. och att frågan om ett helt slopande av ränteavdraget blir föremål
för utredning. Bland de övriga förslag som framställs i motionen bör i detta
sammanhang nämnas att den garanterade räntan skall sänkas ytterligare
och permanentas, att amorteringstiden för statliga lån förlängs och att hyresstopp
införs. Herr Bohman m. fl. (m) anser i motionen 1974:1903 (jfr
1973:1902) däremot att ett subventionerat bostadsfinansieringssystem kan
godtas endast övergångsvis och på sikt bör ersättas med generella, planmässiga
skattesänkningar. Motionäerna anför vidare att man endast med
svårighet kunnat påvisa att beskattningsreglerna medför någon favör för
småhusägarna. För att undvika att höjda taxeringsvärden medför ej acceptabla
skärpningar av villabeskattningen yrkar de en omedelbar höjning av
skiktgränserna för villaschablonen, så att intäkten beräknas till 2 96 för taxeringsvärden
under 200 000 kr., 4 96 i skiktet 200 001-300 000 kr. och
8 96 i skiktet däröver. Motionärerna yrkar vidare att avdrag för bostadssparande
medges med högst 1 500 kr. Yrkanden om sänkt villabeskattning
med anledning av 1975 års allmänna fastighetstaxering framställs också i
den vid riksdagens början väckta motionen 1974:950 av herr Magnusson
i Borås m. fl. (m). I denna motion yrkas också ett egnahemsavdrag för reparationskostnader
under 1974 med högst 2 000 kr.

Motionerna har hänvisats till skatteutskottet såvitt avser åtgärder vid beskattningen
och i övrigt till civilutskottet.

Skatteutskottet har att behandla även andra motionsyrkanden angående
villabeskattning m. m., men dessa yrkanden är inte av sådan karaktär att
de bör redovisas i detta yttrande.

För en- och tvåfamiljsfastigheter och allmännyttiga bostadsföretag tilllämpas
sedan mitten av 1950-talet en schablonmetod vid inkomstberäkningen.
Metoden innebär att intäkten beräknas till viss procent av fastighetens
taxeringsvärde och att avdrag inte medges för andra utgifter än räntekostnader
och tomträttsavgäld. Dessutom medges extra avdrag med 500 kr.
om ägaren är mantalsskriven på villafastigheten. För villor beräknas intäkten
f. n. till 296 av taxeringsvärdet upp tili 150 000 kr., 4 96 mellan 150000
och 225 000 kr. och 8 96 av den del som överstiger 225 000 kr. Beträffande
allmännyttiga bostadsföretag är procenttalet 3. Den kommunala beskattningen
påverkas också av reglerna om garantibelopp.

Schablonmetoden innebar en betydande förenkling av beskattningen som
motiverades bl. a. med att fastighetsinnehavet utgjorde en förvärvskälla av
speciell karaktär och att man närmast avsåg att beskatta räntan på det i
fastigheten nedlagda kapitalet. På grund av att räntenivån stigit avsevärt

1* Riksdagen 1974. 6 sami. Yltr. nr 5

SkU 1974:5 y

sedan schablonmetoden infördes, samtidigt som intäktsprocenten för flertalet
fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena, har
den emellertid enligt vad som anförs i propositionen i praktiken kommit
att fungera som ett stöd till boendet i egnahem. Särskilt i fråga om nyare
villor, som lämnat betydande underskott, har avsevärda skattelättnader uppstått.
Det kan tilläggas att detsamma i viss mån gäller för bostadsrättsföreningar
och deras medlemmar, men de underskott som uppstår för föreningarna
kan inte utnyttjas av delägarna.

Antalet villa- och fritidsfastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering
fördelade efter taxeringsvärden samt ränteavdrag m. m. vid 1973
års taxering framgår av tabell 1-4.

Som framgår av propositionen har utvecklingen beträffande hyreshusen
under senare år gått i motsatt riktning. Fram till 1960-talets slut förekom
betydande inslag av generella subventioner, främst kapitalsubventioner i
form av tilläggslån och räntefria delar av lån samt räntebidrag. Enligt de
bostadspolitiska riktlinjer som drogs upp år 1967 skulle emellertid dessa
subventioner avvecklas och ersättas av dels direkta, inkomstprövade subventioner,
dels ett på sikt subventionsfritt lånesystem - paritetslånesystemet
och räntelånesystemet - som bygger på förutsättningen att kapitalkostnaderna
omfördelas i tiden. Utvecklingen på bostadsområdet har därefter inneburit
kraftiga hyreshöjningar, särskilt för nyproducerade lägenheter. Det
höjda ränteläget och de stegrade byggnadskostnaderna har medfört påfrestningar
också för lånesystemet, bl. a. i form av avsevärt större skuldökningar
än som förutsattes när systemet infördes.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad departementschefen anfört.
Det utredningsmaterial som nu föreligger bekräftar uppfattningen att villabeskattningen
medför skattelättnader förvillaägarna i vissa fall. Som framgår
av den tidigare redogörelsen har denna situation i första hand uppkommit
på grund av att den allmänna räntenivån stigit avsevärt och att intäktsprocenten
för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena.
De ändringar av utgångsläget som uppkommit vid beskattningen
har i sin tur medfört flera från bostadspolitisk synpunkt negativa
effekter, vilka närmare exemplifieras i propositionen. Utredningsmaterialet
visar emellertid också att avsevärda svårigheter föreligger att utforma mer
neutrala beskattningsregler och samtidigt undvika ej acceptabla skatteskärpningar.

En utjämning av de olikartade effekter beskattningsreglerna innebär för
olika bostadsformer bör även enligt utskottets uppfattning nu åstadkommas
genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet, särskilt som sådana
subventioner enligt vad departementschefen anför är motiverade även från
andra synpunkter än skatteutskottet har att beakta. Även från skatteutskottets
synpunkt bör de åtgärder som sätts in i första hand koncentreras
till förhållandevis nyproducerade bostäder. Förslaget i propositionen har den -

SkU 1974:5 y

na inriktning och innebär enligt utskottets uppfattning angelägna förbättringar.
I sammanhanget kan påpekas att de olika nivåer som valts för den
garanterade räntan och de skilda avtrappningsreglerna för räntesubventionerna
bestämts med hänsyn till de verkningar som eftersträvas i detta hänseende
och att slutresultatet för villaägarnas del givetvis skall bedömas även
med hänsyn till att skuldökningar uteblir i det nya systemet och till den
avdragsrätt som föreligger för ränteutgifter.

Av det anförda framgår, att utskottet för sin del inte kan instämma i
den i motionen 1974:1902 redovisade uppfattningen att bostadsfinansieringen
bör vara subventionsfri utan tillstyrker de i propositionen föreslagna subventionerna.
Utskottet har inte heller något att erinra mot den närmare
utformningen av förslaget i denna del.

Vad angår villabeskattningen instämmer utskottet i departementschefens
uppfattning att intäkten bör räknas upp för de dyrare villorna till 10 %
av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr.

Olika uppfattningar kan råda om huruvida de beräknade höjningarna av
taxeringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering blir av den omfattningen
att åtgärder behöver vidtas för att minska effekterna av dessa. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att 1972 års skatteutredning den 13 september
1974 fått tilläggsdirektiv att pröva frågan om en uppräkning av det s. k.
sparavdraget fr. o. m. inkomståret 1975 och att i samband därmed också
överse 500 kr.-avdraget vid villabeskattningen. Innan utfallet av 1975 års
fastighetstaxering är känt anser utskottet att något ställningstagande ej bör
göras i fråga om ändrade schablongränser och det extra avdragets storlek.
Utskottet utgår från att chefen för finansdepartementet kommer att uppmärksamma
denna fråga och lägga fram erforderliga förslag i detta hänseende.

Vad angår det i motionen 1974:1908 framställda yrkandet att begränsa
avdragsrätten för gäldräntor vill utskottet framhålla, att nuvarande bristfälligheter
inom villabeskattningen närmast är att söka på intäktssidan och
att en begränsning av avdragsrätten medför nya ojämnheter i beskattningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1974:950,
1974:1903 och 1974:1908 och tillstyrker propositionen även i dessa delar.
Med det anförda torde yrkandena i motionerna 1974:1904 och 1974:1907
vara tillgodosedda.

Stockholm den 21 november 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1974:5 y

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c). Kristenson (s), Josefson (c). Carlstein* (s), Wikner (s), Stadling (s).
Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s). Olsson i Järvsö (c), fru Normark*
(s), herrar Hallenius* (c), Boström (s) och Hörberg (fp).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av herrar Magnusson i Borås (m)och Nilsson i Trobro (m) som med anledning
av det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med "För en- och
tvåfamiljsfastigheter” och slutar på s. 5 med ”vara tillgodosedda” anfört
följande:

Av bostadsskattekommitténs analyser av den samlade effekten av skatteoch
lånesystemen framgår att man endast med svårighet kan påvisa någon
favör för småhusägarna som kollektiv. Snedvridningarna inom bostadssektorn
har - som framgår av motionen 1974:1902 - helt andra orsaker än
utformningen av beskattningen. Eftersom denna motion och propositionen
i dessa delar behandlas av civilutskottet, saknar vi skäl att i detta yttrande
gå in närmare på denna fråga. Vår uppfattning är emellertid att räntesubventioner
bör godtas endast under ett övergångsskede för att hålla bostadskostnaderna
nere på en godtagbar nivå. De enskilda hushållen bör i
stället få ökat utrymme för bostadskonsumtion genom en reell skattesänkning.
Vi tillstyrker således de förslag i denna riktning som lagts fram i
motionen 1974:1902.

Som framgår av vad vi nyss anfört finns det inga sakliga skäl för att
påföra småhusen någon extra beskattning. Vi avstyrker således propositionen
i denna del. Tvärtom bör villaschablonen ändras för att undvika en påtaglig
och helt oacceptabel skärpning av boendekostnaderna som ett resultat av
de nu förestående höjningarna av taxeringsvärdena. Som påvisas i motionen
1974:1902 finns det all anledning att befara att den som innehar exempelvis
ett statligt belånat småhus med ett taxeringsvärde av 150 000 kr. i annat
fall kommer att träffas av en "lyxbeskattning” med ytterligare 900 kr. om
året enbart som en följd av inflationens inverkan på taxeringsvärdet. För
skatteskärpningar av detta slag är det av vikt att villaschablonen ändras
på sätt som föreslagits i motionen 1974:1903. Motsvarande yrkande framställs
från vårt håll även i motionen 1974:950. Vi yrkar bifall till motionen
1974:1903, varmed även yrkandet i motionen 1974:950 tillgodoses.

I motionen 1974:1903 föreslås också ett stöd till bostadssparande genom
ett avdrag vid beskattningen med högst 50 % av det under året sparade
beloppet och högst 2 % av inkomsten intill ett sparbelopp av 3 000 kr. om
året. Enligt vår uppfattning är en egen bostad för många människor ett
så naturligt sparmål och en socialt så värdefull boendeform att bostadssparande
bör stimuleras. Förslaget i motionen är väl ägnat att åstadkomma
en sådan, som vi bedömer det, angelägen stimulans. Vi tillstyrker därför

SkU 1974:5 y

motionen 1974:1903 även i denna del.

1 motionen 1974:950 återkommer motionärerna också till ett yrkande från
tidigare år av innebörd att ett tidsbegränsat egnahemsavdrag bör medges
för reparationskostnader med 50 % av kostnaderna, dock högst 2 000 kr.
Det torde inte kunna bestridas att gällande beskattningsregler motverkar
att villabeståndet underhålls på ett tillfredsställande sätt. Förslaget i motionen
avhjälper åtminstone till en del detta missförhållande och är samtidigt
ägnat att främja sysselsättningen i byggnadsbranschen. Vi tillstyrker därför
bifall till motionen 1974:950 även i denna del. De föreslagna avdragsreglerna
bör gälla inte endast för kostnader under år 1974 utan också under 1975.

Tabell 1. Antal villa- och fritidsfastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering fördelade efter taxeringsvärde samt summa
taxeringsvärde, mkr.

SkU 1974:5 y

•§>

s *

H >

c E

'C «r

IS ^

C*-l

C E

'C «r
“ 41

VO^

VO VO

»O

r-T

rf OO

c--"

04 O

v—1

■vt

VO O V VO

vo"

r-T

r-^

O v CO

vo"

vo rH 04"

o-"

VO CO

00 00 04

»—•

O-

vo 00 0

O VO

O-

04 rf

o~"

r-T

O»

04"

»■H

•—1

»O

»H

•Vt

■vt

CXD

rf^

vo"

04"

0 0

04 04

r- os

VO 04

»O

vo O V 04

VO O Ov

O O

O v vo

r-~

co co t

os vo o-

v—•

vo co

04 O O

0 0

rf"

■»t

r-~

■t

04"

»0 O v CO VO OS

00"

r-T

04"

0 0

■vt

t CO 0

co 00 O

VO O V

o-"

O'"

O co o-"

00"

■*t

1—t

vo VO co

O-

O' CO O v

O- O

0 o>

CO vo f-

r-T

O O

■vt

vo VO

O-

■vt

VO O O »O O

O VO O O

O 04

O 04 O O

co "t

VO O O VO

O O VO O O

04 CO vo O 04

vo O 04 O O

CO rf

Källa: SOU 1974:16.

Tabell 2. Antal villafastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering i olika regioner fördelade efter taxeringsvärde

SkU 1974:5 y

.g»

+■*

•c

cd 1

vo ro <N ^

> vo ra r t^r*OTj-OTf rt

ro o ro vo ra
tj- vo r~~ ov ro v—t

r* vo ro Ov vo
vo ov oo r- »o *-ii

IONNOO

—T o o o o

•OO^Hrt

rs 't co n
vo

r~~		»O	ro	ro	r-	vo vo ro vo	r~
ro		r~~	ro tJ-	ro	ra	•«fr	■'4’	vo
©	»O	vo ra vo	r~	VO	•-*
00	Tf	T—(	vo	*—i	ro	*—(
ro	Tf	Tf	00
VO	<N	»O O v	ro		© Ov		■'3-
ro	r-"	00	r-	af	,-T	Ov	«—i	rf	© ©
			ro
ra	00	r-	©	Ov	ro	Ov	©	©	Ov	VO
T—t	ro	vo ra		Ov	©	00	©	VO	»—t
r~	•o	00	t—	00	*-V	fH	VO	ra	00	ro
00	t—	© ra	Tf	r~	ra	Tf	vo
		ra ov		ra	ra
ra		vo *<t	ro	VO	00	r>	oo
r-~	rf	ra h	vo	VO	ro © © ©	O
	»■H		Tf	•“*
»o	Tt	VO	r-	ro	Ov	oo	r- ov		ra
OV	ro	ro	vo	ro	VO	Ov © ©	»—1	vo
ro	ra	00 T}-	»—v	c—	VO	vo
vo	Ov	Ov	©		ra

ro vo »-< ro vo t" ov vo r- ra i

fN rS r- fN

iOHNiOOW

00	r~	»■H	—< O	©	100
Ov	VO		vo ra	©
r-	00		Ov ro	Tf	©
tj-	OV © ©		©
VO					ro VO

CO ro VO <N
MNrtdo

h^hiotJ-V) vo ra vo vo ro
0\ oo vo m o Tt (N vo crv

VO <N Tt H vo »O

fOM h

rO O Tf VO N

■*? cn m

o O O O O O o o o o

(SrfiioONf)

I I I I I I

lill

eS
6

cf © vo © © £

»o © ra © © 3

HNNroTf cn

•3

:ea

ATöV/ö.- SOU 1974:16.

SkU 1974:5 y

Tabell 3. Antal fysiska personer med schablontaxerad villafastighet (villa eller
fritidshus) vid 1973 års taxering fördelade efter ränteavdraget å fastigheten

Ränteavdrag, kr.	Antal fastighetsägare
0	391 826
1- 1 000	219 355
1 000- 2 000	151 229
2 000- 3 000	91 344
3 000- 4 000	78 113
4 000- 5 000	57 105
5 000-10 000	185 866
10 000-	67 462
Summa	1 242 300

Tabell 4. Antal fysiska personer med schablontaxerad villafastighct (villa eller
fritidshus) vid 1973 års taxering fördelade efter fastighetens resultat ^schablonintäkt
- räntor - tomträttsavgäld - extra avdrag)

Fastighetens resultat, kr.	Antal fastighetsägare	S:a överskott resp. underskott, mkr.
A. Fastigheter med överskott
5 000-	1 097	+	17,4
3 000-5 000	1 780	+	6,8
2 000-3 000	4 631	+	11,0
1 000-2 000	31 336	+	42,3
-1 000	403 831	+	137,2
Summa	442 675	+	214,7
B. Fastigheter som varken har över- eller under-skott
0	35 869		-
C. Fastigheter med underskott
-1 000	247 929	—	109,7
1 000-2 000	118 529	—	173,1
2 000-3 000	96 188	—	239,0
3 000-4 000	62 105	—	215,9
4 000-5 000	51 485	—	228,9
5 000-6 000	40 278	-	223,7
6 000-7 000	40 681	—	262,8
7 000-	106 561	-	1 031,5
Summa	763 756	-	2 484,7
Samtliga fastigheter	1 242 300	. -	2 270,0

Källa: SOU 1974:16.