yttr 1974 jou1y y (Yttrande 1974:jou1y)

Jordbruksutskottets yttrande nr 1 år 1974

JoU 1974:1 y

Nr 1 y

Jordbruksutskottets yttrande över motion angående skogshögskolans
omlokalisering.

Till inrikesutskottet
Motionen

I den till inrikesutskottet hänvisade motionen 1974:1141 av herr
Eriksson i Arvika m. fl. (fp, s, c, m) angående skoghögskolans omlokalisering
har hemställts att riksdagen beslutar att vid skogshögskolans
omlokalisering dess verksamhet skall fördelas på Umeå, Uppsala och
Garpenberg i huvudsaklig överensstämmelse med högskolestyrelsens
majoritets förslag.

Inrikesutskottet har den 7 februari 1974 beslutat inhämta jordbruksutskottets
yttrande över motionen.

Skrivelser i ärendet har därefter inkommit till jordbruksutskottet från
f. generaldirektören och chefen för domänverket E. W. Höjer, från f.
landshövdingen i Norrbottens län M. Näslund och från Svenska träforskningsinstitutet.

Se bilaga till detta yttrande.

Bakgrund

I överensstämmelse med 1971 års riksdagsbeslut angående omlokalisering
av viss statlig verksamhet, som såvitt nu är i fråga innebar att
skogshögskolan skulle förläggas till Umeå, gav Kungl. Maj:t i juni 1971
styrelsen för skogshögskolan i uppdrag att i samråd med samarbetsnämnden
för jordbrukets högskolor utreda i vilken omfattning det kunde
vara lämpligt att integrera viss verksamhet vid högskolan med annan
närliggande verksamhet och i vilken utsträckning det kunde vara lämpligt
att lokalisera viss del av högskolan till annan ort än Umeå. Högskolestyrelsen
avlämnade i april 1972 i samråd med samarbetsnämnden en
utredning i frågan och presenterade därvid två olika organisationsalternativ.
Det första alternativet (Umeå-alternativet) innebar sammanfattningsvis
att högskolans centrala administration förlädes till Umeå, att
grundutbildningen (till civiljägmästarexamen) förlädes till Umeå utom
beträffande ett praktiskt orienterat år i Garpenberg och att forskningen
skulle få Umeå till huvudstation utom i de delar som är ”sydberoende”
och lämpade för en integration med lantbrukshögskolan. Alternativet
innebar vidare att skogsbiblioteket förlädes till Umeå, att fytotronen med
nuvarande personalstab kvarlåg i Stockholm och eventuellt anknöts till
Stockholms universitet, medan slutligen nuvarande teknikinstitution
(teknik I och teknik II) förlädes till Garpenberg tillsammans med vissa

1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 1 y

JoU 1974:1y

direkt ”sydberoende” forskningsdelar. För Umeå-alternativet hade styrelsen
gjort en fördelning av befattningshavarna på följande sätt: Umeå ca
190, Uppsala ca 60, Stockholm (6) och Garpenberg ca 50. Förslaget
innebar att högskolans verksamhet så långt det enligt styrelsens mening
var möjligt förlädes till Umeå. Till Uppsala (lantbrukshögskolan) förlädes
enligt förslaget de grundvetenskapliga ämnesdelar som av bl. a. klimatiska
skäl har behov av sydlig lokalisering samt de laborativa delar av dessa
ämnen som enligt styrelsen direkt bör samordnas med verksamheten vid
lantbrukshögskolan. Till Garpenberg skulle förläggas de delar av institutionerna
för skogsskötsel och skogsteknologi som genom fältarbete i
södra delen av landet eller särskilda samverkansbehov med andra
forskningsorgan ej ansågs kunna förläggas till Umeå.

Styrelsen konstaterade dock att Umeå-alternativet innebar olägenheter
från effektivitetssynpunkt. Härtill kom att den allmänna utvecklingen
enligt styrelsen sannolikt gick i sådan riktning att en sammanslagning
kunde aktualiseras mellan skogshögskolan och annan enhet på universitetsnivå.
Bl. a. mot bakgrund av kontaktytorna mellan lantbrukshögskolan
och skogshögskolan fann styrelsen naturligt att komplettera
utredningen genom att belysa en alternativ lokalisering av skogshögskolan
som innebar att verksamheten integrerades med lantbrukshögskolan, det
s. k. Uppsala-alternativet.

Sammanfattningsvis innebar detta alternativ att högskolans centrala
administration förlädes till Uppsala, att grundutbildningen förlädes till
Uppsala utom under ett praktiskt inriktat år i Garpenberg, att forskningen
fick Uppsala till huvudstation utom beträffande de delar som är
direkt ”nordberoende”. Skogsbiblioteket kunde härvid möjligen ligga
kvar i Stockholm. Där skulle även fytotronen ligga kvar, dock sorterande
under skogshögskolan. Teknikinstitutionerna skulle liksom vid det första
organisationsalternativet förläggas till Garpenberg. Uppsala-alternativet
innebar följande fördelning av högskolans befattningshavare: Umeå ca 40,
Uppsala ca 240, Stockholm 6 och Garpenberg ca 30.

1 yttranden över sakinnehållet i den föreliggande utredningen förordade
högskolans lärarkollegium, företagsnämnd, utbildningsnämnd och
studentkår enhälligt Uppsala-alternativet. I yttrandena underströks även
önskvärdheten av en integration av verksamheten vid skogshögskolan och
lantbrukshögskolan. Styrelsens majoritet uttalade sig också för Uppsalaalternativet
och framhöll att en starkare samordning mellan de båda
högskolorna än som dittills varit möjlig borde i effektivitetens intresse
genomföras. Två av styrelsens ledamöter uttalade sig dock till förmån för
Umeå-alternativet. Skulle statsmakterna besluta sig för Uppsala-alternativet
var enligt reservanternas mening en fullständig integration med
lantbrukshögskolan det enda godtagbara alternativet.

Kungl. Maj:t har därefter genom beslut den 2 juni 1972 uppdragit åt
styrelsen för skogshögskolan att förbereda omlokalisering av skogshögskolan
i enlighet med det av styrelsen angivna Umeå-alternativet. Vidare
har Kungl. Maj:t den 27 april 1973 föreskrivit att en förläggning av 235

JoU1974:1y

personer till Umeå, 85 till Uppsala, 93 till Garpenberg och 16 till
Stockholm skulle ligga till grund för den fortsatta lokalplaneringen med
anledning av skogshögskolans omlokalisering.

I de framställningar i ämnet som inkommit till jordbruksutskottet från
f. landshövdingen Näslund, f. generaldirektören Höjer och från Svenska
träforskningsinstitutet framförs farhågor för att en omlokalisering av
skogshögskolan i enlighet med Umeå-alternativet kan få allvarliga,
negativa konsekvenser för verksamhetens effektivitet och högskolans
utveckling. Enligt landshövding Näslund framstår det försvårade samarbetet
mellan högskolans avdelningar för grundforskning och för
tillämpad forskning samt de begränsade möjligheterna till samarbete och
integration med lantbrukshögskolan och Svenska träforskningsinstitutet
för honom härvidlag som avgörande. Skogsforskningen är nämligen i hög
grad av tvärvetenskaplig natur. Uppsala-alternativet är från dessa synpunkter
enligt Näslunds mening klart överlägset Umeå-alternativet och
utgör en god grund för skogsforskningens och den högre skogliga
utbildningens fortsatta utveckling. Näslund anser att den nyligen redovisade
ogynnsamma virkesbalansen skärper kraven på effektiva, kraftfulla
forskningsinsatser och utgör ett särskilt skäl för omprövning av utformningen
av skogshögskolans omlokalisering. Synpunkter i samma riktning
anförs i de båda övriga skrivelserna i ärendet. I Höjers skrivelse erinras i
sammanhanget om att man bland skogsforskare och skogsmän redan varit
långt inne på tanken att förhöja effektiviteten hos skogs-och jordbruksforskningen
genom integrering i någon form av de två grenarna av
vetenskapen om vår areella produktion och dess förutsättningar, bl. a.
med hänsyn till miljövårdsfrågorna. I Träforskningsinstitutets skrivelse
framhålls att skogen och skogsindustrin i framtiden måste i mycket högre
grad än hittills betraktas som ett system, som skall optimeras från såväl
teknisk som ekonomisk synpunkt. Kontaktytan mellan skogshögskolan
och Träforskningsinstitutet kommer därför med största sannolikhet att
öka.

Utskottet

I motionen 1974:1141 föreslås att riksdagen beslutar att skogshögskolans
omlokalisering bör ske i huvudsaklig överensstämmelse med det i
det föregående redovisade Uppsala-alternativet. Motionärerna pekar på de
nya förhållanden som tillkommit sedan Kungl. Maj:t i juni 1972 fattade
beslut om att det fortsatta arbetet med skogshögskolans omlokalisering
skulle ske i enlighet med Umeå-alternativet. Dels har landets virkesbalans
förändrats på ett avgörande sätt i negativ riktning, dels har förslag lagts
fram av samarbetsnämnden för jordbrukets högskolor om ny gemensam
styrelse för lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna samt statens
veterinärmedicinska anstalt. Med den nya situationen beträffande virkesbalansen
okar enligt motionärerna kraven på effektivitet i forskningen
och kraftsamling runt centrala och viktiga problemområden. Motsvarande
gäller utbildningen av en yrkeskår på vilken näringslivet och samhället

1* Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 1 y

JoU 1974:1 y

under de närmaste decennierna kommer att ställa ökade krav. Förutsättningarna
för effektivitet inom såväl forskning som undervisning ökar
starkt vid integration mellan lantbruks- och skogshögskolorna. Det skapas
också förutsättningar för en effektiv forsknings- och försöksverksamhet
för det kombinerade skogs- och jordbruksföretaget.

Jordbruksutskottet, som inte har att anlägga regionalpolitiska bedömningar
på förevarande ärende, tar i det följande ställning till motionsförslaget
endast utifrån de synpunkter som betingas av utskottets ansvar för
forskningen och den högre utbildningen på skogs- och lantbrukets
område. Utskottet får härvid efter hörande jämväl av rektorerna för
skogshögskolan och lantbrukshögskolan anföra följande.

Ett nära samarbete mellan skogs- och lantbrukshögskolorna är i
många fall en förutsättning för en effektiv och framgångsrik forskning
och en ändamålsenlig högre utbildning inom skogs- och jordbrukets
områden. För näringarnas fortsatta utveckling är det därför av betydelse
att ett sådant nära samarbete kan äga rum också i fortsättningen och även
vidareutvecklas.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att ta till vara de
möjligheter till effektivisering av forskningen och undervisningen som
kan vinnas vid dylik integrering, om vårt jordbruk och skogsbruk skall
kunna bibehålla och även i önskvärd omfattning förstärka sin effektivitet
och konkurrenskraft.

Utskottet har den uppfattningen att en långt gående integration av
forskningen och utbildningen vid skogshögskolan och lantbrukshögskolan
på sikt kan vara den från skogs- och jordbrukssynpunkt mest ändamålsenliga
lösningen. Att en omlokalisering av högskolan till Umeå enligt
hittills beslutade riktlinjer härvidlag medför försvårande och fördyrande
konsekvenser är ofrånkomligt. Samtidigt kan man givetvis inte frånkänna
förslaget om lokalisering av högskolan till Umeå förtjänster i fråga om för
Norrlandsförhållanden betydelsefulla delar av skogsforskningen. Detta
gäller inte bara sådan fältförsöksverksamhet som är regionalt betingad
och som oavsett vilket lokaliseringsalternativ som väljs bör byggas ut.
Som även framhållits av flera av dem som är kritiska mot Umeåalternativet
får vidare betydelsen av ett fruktbart samarbete med
universitetet i Umeå inte heller underskattas. Också högskolestyrelsens
majoritet har f. ö. uttalat att varje universitetsort för utbildningens
vidkommande och från studentsociala synpunkter torde vara acceptabel,
även om man anser att det är förknippat med vissa olägenheter att
förlägga skogshögskoleutbildningen till Umeå. Statsmakternas beslut när
det gäller omlokalisering av viss statlig verksamhet har emellertid tagits i
klart medvetande om att besluten i de enskilda fallen, särskilt under
inledningsskedet,kommer att kunna medföra merkostnader och olägenheter
inom de olika verksamhetsområdena. Utskottet utgår från att dessa
omständigheter kommer att beaktas vid kommande prövningar av
anslagsbehov för berörda verksamhetsområden, i förevarande fall alltså
skogshögskolans.

JoU 1974:1 y

Utskottet anser att ett fullföljande av omlokaliseringen av skogshögskolan
till Umeå i enlighet med hittills förordade riktlinjer inte i och för
sig får utgöra hinder för fortsatta allvarliga strävanden i riktning mot en
närmare integration mellan skogshögskolan och lantbrukshögskolan. Som
bl. a. redovisats i det föregående har emellertid åtskilliga erinringar mot
omlokaliseringens genomförande framförts av företrädare för skogs- och
jordbruksforskningen. Utskottet finner det naturligt att Umeå-alternativet
ligger fast men att Kungl. Maj:t skall äga rätt att vid den fortsatta
prövningen av ärendet vidtaga vissa justeringar som kan befinnas
motiverade av de synpunkter som framförts i frågan. Det bör därvid
enligt utskottets mening vara möjligt att genom lämpliga åtgärder
undanröja en stor del av de farhågor som alltjämt föreligger när det gäller
följderna av skogshögskolans förläggning till Umeå. Statsmakternas beslut
i förevarande hänseende får alltså inte betraktas som statiskt.

Stockholm den 21 mars 1974

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m),
fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), herr Lindberg (s), fru
Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i
Johannishus (m), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg
i Vretstorp (s), fru Andersson i Trollhättan (c) och herr Enlund (fp).

JoU 1974:1y

Bilaga

Skrivelser i anledning av motionen 1974:1141

Till Riksdagens Jordbruksutskott

Ang. motion nr 1141 om lokalisering av Skogshögskolan

Då jag vid åtskilliga tillfällen under de fyra senaste decennierna i olika
egenskaper deltagit i offentliga utredningar om organisationen av
skogshögskolan och skogsforskningen, bl. a. som vice ordförande i
högskolans styrelse, tar jag mig friheten att göra följande inlägg i den
fråga som rubricerade motion behandlar.

I den allmänna miljödebatten förebrår man för närvarande skogsbruket
för att det inte kan bevisa att de åtgärder, som det efter
försöksverksamhet och långvarig erfarenhet tillämpar, verkligen är i det
långa loppet lämpliga och ofarliga. Det är riktigt att vi vet alltför litet om
det skogliga ekosystemet, men skogen är ett så oerhört komplicerat
system att det kräver vetenskapliga insatser i en helt annan storleksklass
än man hittills bestått den, om man söker en fullständig kännedom om
förutsättningarna och följderna för miljön och dess utveckling i ett
landskap, av vilket samhället kräver en allt större, uthållig skogsproduktion.
1 den situationen är det också lätt för vetenskapsmän, som aldrig
brottats med skogliga problem, att påvisa brister i våra kunskaper. Deras
kritik borde inte leda till förebråelser mot skogsbruket för att man gör
vad man kan av ett begränsat kunskapsförråd utan till krav på starkt
ökade resurser för en fullständigare kartläggning av det skogliga ekosystemet,
varav vi är så starkt beroende, med insatser både från
skogshögskolan, lantbrukshögskolan och universiteten. Det nystartade
projektet ”Barrskogens ekologi” är ett första steg i rätt riktning.

Den omorganisation av skogshögskolan, som föreslogs av Kungl. Maj.t
år 1971, accepterades av Riksdagen samma år och sedermera fullföljdes
enligt det s. k. Umeå-alternativet, verkar emellertid kraftigt i motsatt
riktning. Det är inte för mycket sagt att forskningen om vår skogliga
produktion och den skogliga miljön över huvud taget skulle bli svårt
lidande av en stark parcellering med tyngdpunkten förflyttad till Umeå,
detta trots att man självfallet skulle kunna räkna med ett givande
samarbete med det livaktiga universitetet i Umeå.

När utflyttningen av ämbetsverk och institutioner aktualiserades år
1970 och skogshögskolan av regionalpolitiska skäl föreslogs bli förflyttad
till Umeå, var man bland skogsforskare och skogsmän redan långt inne på
tanken att förhöja effektiviteten hos skogs- och jordbruksforskningen
genom integrering i någon form av de två grenarna av vetenskapen om vår
areella produktion och dess förutsättningar, bl. a. med hänsyn till
miljövård sfrågor. I en promemoria, som jag i juni 1970 tillställde berörda
regeringsledamöter, anförde jag bl. a. följande: ”Låt oss se vad en
samverkan mellan skogshögskolan och lantbrukshögskolan skulle kunna

JoU 1974:1 y

ge. Vi behöver forska i större enheter med bättre grupparbete som de
stora nationerna trots betydligt större resurser alltmer slagit in på. Många
gemensamma områden för jord och skog finns inom bl. a. ekologi och
marklära, genetik, växtbiologi och ekonomi. De båda högskolorna täcker
tillsammans den näringsinriktade forskningen på hela det areella fältet.
Förr gödslades åker och äng, i framtiden också skogsmarken. Gränsen
mellan jord och skog har alltid varit rörlig, nu kanske mer än någonsin.
Åker blir skogsmark men i vilken utsträckning — och finns andra
alternativ? En i stora delar samordnad forskning underlättar praktiska
beslut i dessa frågor. Vårt lands hela gröna yta intresserar nu mer och mer
som miljö för oss alla. Skogs- och lantbrukshögskolorna skulle med viss
komplettering på naturvårdsområdet tillsammans kunna fungera också
som miljöhögskola.”

Beslutsprocessen om skogshögskolans förflyttning och utformningen
enligt det s. k. Umeå-alternativet genomfördes enligt min mening utan
intresse för effekterna av beslutet för skogsforskningen. Om beslutet
fullföljes, har man inte bara försuttit tillfället att utan kostnad kraftigt
öka verksamhetsgraden hos den skogliga forskningen utan också dämpat
den pågående utvecklingen av denna.

Det förslag till omlokalisering av skogshögskolan, som förordas i
motion nr 1141 (Uppsala-alternativet) tillgodoser de synpunkter som
ovan anförts och lägger en mycket god grund för skogsforskningens
utveckling. Det är utomordentligt angeläget att den nämnda motionen
vinner Riksdagens bifall.

Smedjebacken den 16-02-1974

Erik W Höjer
f d generaldirektör och
chef för domänverket

Till Riksdagens jordbruksutskott

Med anledning av mitt mångåriga engagemang i både skogsforskning1
och regionalpolitik2 är det angeläget för mig att i anslutning till motion
nr 1141 få framföra några synpunkter på skogshögskolans lokalisering.
Motionärerna ifrågasätter inte en omlokalisering av skogshögskolan, men
anser i likhet med högskolestyrelsens majoritet (9 av 11 ledamöter) att
en organisation med tyngdpunkten förlagd till Uppsala i stället för till

1 Professor och chef för statens skogsforskningsinstitut (1944-57), ordf. i
skogshögskolans styrelse (1962-68), uppdrag att organisera skogsforskningen i
Turkiet, Mexico, Österrike och Burma (1948—57).

2 Landshövding i Norrbottens län (1957-66), ordf. i kommittén för näringslivets
lokalisering (1959-63), enmansutredare betr. veterinärhögskolans lokalisering
(1966-67).

JoU 1974:1 y

Umeå avgjort är att föredra. Jag delar denna uppfattning och skall ange
de viktigaste skälen härför.

Umeå-alternativet innebär följande fördelning av skogshögskolans
befattningshavare: Umeå 190, Uppsala 60 och Garpenberg 50. I
Uppsala-alternativet är fördelningen av tjänsterna: Umeå 40, Uppsala 240
och Garpenberg 30. Uppsala-alternativet betyder således en mera
sammanhållen högskola med två filialer (Umeå och Garpenberg).

Samarbetet med andra högskolor och forskningsorgan.

Mätt med ekonomiska mått utgöres skogshögskolans verksamhet till
85 % av forskning och 15 % av undervisning. Årligen utexamineras 40
jägmästare. Forskningen är till övervägande del programbunden och
målinriktad. Den fria forskningen, som överväger vid universiteten, har
mindre omfattning. Forskningsverksamheten bedrivs under likartade
former vid lantbrukshögskolan, vilket underlättar samarbetet mellan
dessa institutioner.

Skogshögskolan är jämte lantbrukshögskolan den högskola i riket som
har den mest decentraliserade verksamheten. Forskningen består till stor
del av fältverksamhet som är fördelad över hela landet (försöksparker,
övningsskogar, försöksytor etc.). Bearbetningen av fältmaterialet måste
dock ske centralt i välutrustade vetenskapliga institutioner och under
förhållanden som medger samverkan med forskningsorgan på närliggande
områden. Detta behov av samverkan har i hög grad ökat under senare år
på grund av kraven på effektivt utnyttjande av en allt dyrare vetenskaplig
utrustning och apparatur. Denna utveckling har gjort det nödvändigt med
samverkan i större institutioner och koncentration av närstående ämnesområden
till stora forskningscentra (exempelvis biomedicin i Uppsala,
kemicentrum i Lund). För skogshögskolans del har en ökad samverkan
växt fram med bl. a. lantbrukshögskolan, svenska träforskningsinstitutet
och viss universitetsforskning.

Skogs- och lantbrukshögskolorna täcker tillsammans den produktionsinriktade
forskningen på hela det areella fältet. Skogs- och jordbruksforskningen
har hittills främst varit inriktad på att höja avkastningen,
förbättra produktionens kvalitet, minska kostnaderna och eliminera
riskerna för angrepp av skadedjur och sjukdomar. Många av de åtgärder
som genomförts i detta syfte har haft ogynnsam miljöpåverkan. Det står
nu klart att kraftiga insatser måste göras i miljövårdande syfte.
Hithörande frågor torde i hög grad komma att prägla skogs- och
jordbruksforskningen under de närmaste decennierna. Det synes helt
uteslutet att skogs- och lantbrukshögskolorna var för sig skall fylla sin
uppgift i detta sammanhang. Härför erfordras integrerade institutioner
med stor slagkraft.

Även i andra avseenden erbjuder Uppsala-alternativet stora naturliga
integrationsmöjligheter mellan de båda näringsinriktade fackhögskolorna.
Grundmaterialet för de båda institutionerna är: växter, mark och klimat.
På forskningens område skulle gemensamma storinstitutioner kunna

JoU 1974:1 y

byggas upp inom flera ämnesområden (genetik och förädling, marklära,
ekologi, växtfysiologi, växtpatologi, mikrobiologi, hydrologi, kemi etc.).
Det vore också möjligt att integrera en stor del av jägmästar- och
agronomutbildningen. Även på biblioteksområdet föreligger stora möjligheter
till samverkan.

Umeå-alternativet erbjuder inte lika stora integrationsmöjligheter. Men
betydelsen av samarbete med det expansiva universitetet i Umeå bör
därför inte underskattas. Enligt Uppsala-alternativet skall vissa delar av
forsknings- och försöksverksamheten, som har särskild anknytning till
norrländska problem, förläggas till Umeå, varigenom i detta alternativ ett
givande samarbete även bör kunna utvecklas med Umeå universitet.

Skogsforskningen är givetvis i många avseenden sammankopplad med
träforskningen. Den förra avser produktionen av virke och den senare
virkesproduktionens utnyttjande. I syfte att underlätta samarbetet
mellan skogshögskolan och svenska träforskningsinstitutet (Stockholm)
har i båda alternativen högskolans avdelning för virkeslära förlagts till
Uppsala. Men det föreligger även ett stort behov av samarbete mellan
högskolans avdelningar för skogsproduktion och skogsföryngring bl. a.
rörande införande av främmande trädslag, röjningsfrågor, konsekvenserna
för skogsskötseln av utnyttjandet av hela trädet (stubbe, stamved, grenar
och bark) etc. I Umeå-alternativet är dessa avdelningar förlagda till Umeå,
varigenom samarbetet i hög grad försvåras.

Utöver det här berörda behovet av nära och omfattande samarbete
med lantbrukshögskolan, Umeå universitet och träforskningsinstitutet
har skogshögskolan behov av samarbete och kontakt med ett stort antal
forskningsorgan. Hit hör universiteten, forskningsstiftelsen skogsarbeten,
institutet för skogsförbättring etc.

Med hänsyn till det externa forskningssamarbetet är Uppsala-alternativet
klart överlägset Umeå-alternativet. Även beträffande det nordiska
och internationella samarbetet är Uppsala-alternativet fördelaktigare.

Verksamheten vid högskolan. För att skogshögskolan skall kunna ge
skogsbruket vägledning om skogens anläggning och vård under den långa
omloppstiden och dess slutliga skördande, krävs ett nära samarbete
mellan naturvetenskapligt inriktad grundforskning och tillämpad forskning
inom teknik och ekonomi samt olika hjälpvetenskaper. Ett
fruktbärande samarbete mellan högskolans olika forskningsavdelningar
har också vuxit fram efter hand.

Umeå-alternativet innebär bl. a. att de grundvetenskapligt inriktade
(biologiska) avdelningarna förläggs till Uppsala, där en betydelsefull
integration etableras med motsvarande enheter vid lantbrukshögskolan.
Men de tillämpade ämnena förläggs till Umeå och Garpenberg. Samarbetet
mellan grundforskning och tillämpad forskning inom skogshögskolan
försvåras härigenom i hög grad. För en nyskapande forskning är de
idégivande, nästan dagliga kontakterna mellan dessa forskargrupper av
största betydelse. Särskilt för den tillämpade skogliga föryngrings- och
produktionsforskningen är samarbetet med den naturvetenskapliga
grundforskningen av avgörande betydelse för ett framgångsrikt forsk -

JoU 1974:1 y

ningsarbete.

Vidare minskas möjligheterna att sammanföra olika forsknings- och
serviceavdelningar för att lösa målinriktade större projekt såsom hyggesbehandlingen,
skogsproduktionens ekologi, gallringsfrågan, höjdlägesskogarnas
förnyelse etc. Likaså försvåras riksskogstaxeringens och den
matematisk-statistiska avdelningens viktiga servicefunktioner och egna
arbetsuppgifter.

Beträffande utbildningsverksamheten innebär uppdelningen av läroämnena
på olika orter enligt Umeå-alternativet antingen ineffektiva
lärarinsatser eller omfattande studiesociala problem i form av upprepade
byten av studieort under utbildningstiden.

Den större möjlighet till integration mellan skogshögskolan och
lantbrukshögskolan beträffande både forskning och undervisning som
Uppsala-alternativet innebär, skulle vid oförändrad nivå på verksamheten
medföra en väsentlig årlig kostnadsbesparing.

Regionalpolitiska synpunkter. Skogsforskningen avser bl. a. att söka
skapa förutsättningar för ett lönsamt skogsbruk i vissa regioner i
Norrland, där både biologiska och ekonomiska svårigheter äventyrar
lönsamheten och därmed skogsnäringens fortbestånd och utveckling.
Skogsforskningen kan därför även betraktas som ett väsentligt regionalpolitisk!
instrument. Den långsiktiga, regionalpolitiska effekten av en
välorganiserad forskning byggd på ett brett inre och yttre samarbete i
huvudsaklig överensstämmelse med Uppsala-alternativet är enligt min
mening av större betydelse än den omedelbara regionalpolitiska effekten
av ett tillskott i Umeå av något hundratal tjänstemän från skogshögskolan.

I detta sammanhang bör följande påpekas. Det återstår många
problem att lösa beträffande de norrländska skogarnas förnyelse i
höjdlägen. Inför den hotande virkesbristen måste den frågan ägnas stor
uppmärksamhet, vilket bl. a. kommer att innebära starkt ökad försöksverksamhet
på Kulbäckslidens och Svartbergets försöksparker i Vindelnområdet
samt på Ätnarova försökspark i Gällivare. Enligt Uppsalaalternativet
kommer denna verksamhet att ledas av högskolans forskningsavdelning
i Umeå.

För verksamheten vid Umeå universitet är givetvis Umeå-alternativet
fördelaktigare än Uppsala-alternativet. Ur regionalpolitisk synpunkt
måste en fortsatt utveckling av Umeå universitet också betraktas som en
viktig angelägenhet. Men detta får dock inte ske på bekostnad av
effektiviteten och utvecklingsmöjligheterna för skogsbrukets riksorgan
för forskning och utbildning.

Sammanfattning. Umeå-alternativet är enligt min mening en olycklig
lösning av skogshögskolans lokalisering med mycket allvarliga, negativa
konsekvenser för verksamhetens effektivitet och högskolans utveckling.
Härvid framstår det försvårade samarbetet mellan högskolans egna
avdelningar för grundforskning och tillämpad forskning samt de begränsade
möjligheterna till samarbete och integration med lantbrukshögskolan
och svenska träforskningsinstitutet som avgörande. Skogs -

Joli 1974:1 y

forskningen är nämligen i hög grad av tvärvetenskaplig natur. Uppsalaalternativet
är ur dessa synpunkter klart överlägset Umeå-alternativet och
utgör en god grund för skogsforskningens och den högre skogliga
utbildningens fortsatta utveckling. Det bör erinras om att Sveriges
skogshögskola hittills har haft ett högt internationellt anseende. På något
längre sikt torde Uppsala-alternativet även ur regionalpolitisk synpunkt
vara fördelaktigare.

Den nyligen redovisade, ogynnsamma virkesbalansen skärper kraven
på effektiva, kraftfulla forskningsinsatser och utgör ett särskilt skäl för en
omprövning av utformningen av högskolans omlokalisering. Detta motiv
har tillkommit sedan lokaliseringsbeslutet fattades. 1 anslutning härtill
anmäler sig en kortsiktig synpunkt: Uppsala-alternativet medför mindre
störningar av pågående aktuella forskningsprojekt.

Det är enligt min mening av utomordentlig betydelse att Riksdagen
bifaller motionen.

Vallentuna den 27 februari 1974
Manfred Näslund

Riksdagens Jordbruksutskott
Fack

100 12 STOCKHOLM 46

I motion 1974:1141 angående skogshögskolans omlokalisering och
verksamhetens fördelning på Umeå, Uppsala och Garpenberg föreslås att
denna omlokalisering sker i huvudsaklig överensstämmelse med högskolestyrelsens
majoritets förslag. Enligt detta förslag lokaliseras skogshögskolans
huvuddel till Uppsala samtidigt sorn filialerna i Garpenberg i
södra Dalarna och Umeå förstärks. Enligt nu gällande beslut skall
skogshögskolans huvuddel utlokaliseras till Umeå.

Med anledning av nämnda motion framföres följande synpunkter från
Träforskningsinstitutet.

Utmärkande för forskningen idag är att den i stor omfattning
innehåller moment av tvärvetenskaplig natur. Detta innebär att ett antal
specialister representerande vitt skilda kunskapsområden gemensamt
engagerar sig för att lösa ett problem. Denna typ av forskning är särskilt
vanlig inom skogsbruket. Föryngring, produktion, avverkning och förädling
av skog är beroende av varandra och en åtgärd inom ett av dessa
områden får som regel omedelbara effekter på de andra.

Möjligheterna till samarbete mellan skogshögskolan och Träforskningsinstitutet
har i viss mån tillgodosetts genom att huvuddelen av forskningen
vid skogshögskolans institution för virkeslära förlagts till Uppsala,
men det samarbete som i det följande i korthet berörs avser flertalet
institutioner vid skogshögskolan, främst dess institutioner för skogsföryngring,
skogsproduktion och skogsteknik.

Stockholm

1974-02-27

JoU 1974:1 y

Det är idag ett faktum att svensk skogsindustri står inför en ny
situation med begränsad råvarutillgång. För närvarande utnyttjas av den
avverkade skogen endast det s. k. gagnvirket. Stubbar, toppar, grenar och
röjningsvirke kvarlämnas i skogen. Ett stort projekt har nyligen startats
med målet att utnyttja detta awerkningsavfall för industriell förädling.
Ett annat projekt går ut på att på lämpliga marker inom vissa områden av
vårt land införa snabbväxande utländska trädslag, t. ex. Contorta-tallen.
Försök pågår också med att på specifika marker införa ett minirotationsskogsbruk
med utnyttjande av trädslag med kort omloppstid, t. ex.
poppel och olika videarter.

I de nämnda projekten och flera andra betydelsefulla projekt med
syfte att snabbt öka skogsindustrins råvarubas sker ett samarbete med
träforskningsinstitutet, vilket avsevärt skulle försvåras om skogshögskolans
huvuddel skulle utlokaliseras till Umeå.

Skogen och skogsindustrin måste i framtiden i mycket högre grad än
hittills betraktas som ett system, som skall optimeras ur såväl teknisk
som ekonomisk synpunkt. Därför kommer kontaktytan mellan skogshögskolan
och Träforskningsinstitutet med största sannolikhet att öka. Detta
skulle komma att försvåras avsevärt genom att dessa centrala forskningsinstitut
skulle komma att ligga geografiskt vitt åtskilda.

Träforskningsinstitutet medverkar även i jägmästar-och forskarutbildningen.
1 det senare arbetet ingår bl. a. seminarieövningar som en
väsentlig del. I dessa övningar engageras kvalificerade forskare från
institutet och det är alldeles givet att deras medverkan måste minskas om
skogshögskolan skulle flytta till Umeå.

Träforskningsinstitutet ser därför med oro fram mot en splittrad
skogshögskola, till största delen förlagd på betydande avstånd från
Stockholm. Det av skogshögskolans styrelses majoritet förordade alternativet
med tyngdpunkten förlagd till Ultuna (Uppsala-alternativet) måste
därför betraktas som det avgjort bästa alternativet för ett fortsatt
framgångsrikt samarbete mellan skogshögskolan och Träforskningsinstitutet.

Stockholm som ovan

Lennart Stockman
VD, professor

GOT AB 74 7226 S Stockholm 1974