yttr 1972 sku2y y (Yttrande 1972:sku2y)

Skatteutskottets yttrande nr 2 år 1972

SkU 1972: 2 y

Nr 2 y

Skatteutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125
och motioner angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25.10, den 9.11 och den 22.11.1972 har finansutskottet
hemställt om skatteutskottets yttrande dels över de under höstsessionen
väckta motionerna 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl.
(vpk), 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m), 1972: 1722 av herr Fälldin
m. fl. (c) och 1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) i vad motionerna
avser yrkanden rörande beskattningen, dels över propositionen 1972:
125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/
73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m. (bil. 5) samt de
med anledning av propositionen väckta motionerna 1972: 1875 av herr
Hermansson m. fl. (vpk), 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö (c)
och Gustavsson i Alvesta (c) samt 1972: 1882 av herrar Wiklund i
Stockholm (fp) och Larsson i Umeå (fp), i vad avser beskattningsfrågor.

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1972: 125 och i motionerna får ses mot bakgrunden
av det samhällsekonomiska läget och syftar till att åstadkomma
en förbättring av sysselsättningen och produktionsutvecklingen inom
landet. De i propositionen föreslagna konjunkturstimulerande åtgärderna
på beskattningsområdet är inriktade på att genom särskilda avdrag
främja näringslivets investeringar i maskiner, inventarier och byggnader
samt att ge företag inom branscher med hög relativ energiförbrukning
nedsättning av eller befrielse från energiskatt. Förslagen i motionerna
avser dels att stimulera investeringsverksamheten genom åtgärder av i
stort sett samma slag som förordas i propositionen, dels att påverka
konjunkturutvecklingen genom generellt verkande åtgärder och dels att
främja utvecklingen inom näringslivet på längre sikt.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedömning
av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade
konjunkturpolitiska effekterna, och av det samhällsekonomiska utrymme,
som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt
yttrande förslagen i propositionen och motionerna från i huvudsak rent
skattetekniska utgångspunkter.

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Yttr. nr 2

SkU 1972: 2y

Energiskatten

Genom beslut vid 1971 års höstriksdag antogs en förordning om tillfällig
nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom Kungl.
Maj:t bemyndigades att förordna härom för tiden 1.12.1971—31.12.1972.
Med stöd av förordningen har Kungl. Maj:t fastställt riktlinjer för skattenedsättningen
dels beträffande energiskatt på elkraft och annat bränsle
än bensin eller gasol, sorn förbrukas vid industriell tillverkning, dels
beträffande bränslen, som förbrukas för drivhusuppvärmning.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:ts bemyndigande enligt förordningen
(1971: 928) om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten
förlängs till utgången av år 1973.

Propositionen har i denna del utformats i enlighet med skatteutskottets
förslag förra året i yttrande till finansutskottet, SkU 1971: 2 y,
och föranleder inga erinringar från utskottets sida.

Särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier

För att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier
föreskrivs i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt att skattskyldig, som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk och som under åren 1971 eller 1972 anskaffar
maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i verksamheten,
får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till statlig
inkomstskatt med belopp motsvarande 20 % av anskaffningskostnaden.
Rätt till investeringsavdrag föreligger också för maskiner och inventarier,
som beställts under 1971 eller 1972 för leverans senast vid
utgången av 1973 resp. 1974. När synnerliga skäl föreligger kan Kungl.
Maj:t medge att investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier, som
beställts under 1971 eller 1972 men som skall levereras först efter utgången
av 1973 resp. 1974.

I propositionen föreslås att särskilt investeringsavdrag skall medges
med 30 % av kostnaden för inventarier, som anskaffas under tiden

1.11.1972—30.6.1973 eller som beställs under nämnda tidsperiod för
leverans före utgången av 1974.

Motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. innehåller ett yrkande
om upphävande av förordningen om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt. Motionärerna anser bestämmelserna
alltför gynnsamma för företagen.

Det ligger i sakens natur att skattereglerna måste göras förhållandevis
gynnsamma, om sådana effekter som eftersträvas i propositionen skall
kunna uppnås. Avdrag av ifrågavarande slag innebär onekligen avsevärd
stimulans, även om lagstiftningens generella karaktär givetvis medför
skattelättnader även för normala investeringar. Med hänvisning till
vad utskottet inledningsvis anfört har utskottet från rent skattetekniska

SkU 1972:2y

utgångspunkter i princip inte något att erinra mot den i propositionen
föreslagna höjningen och förlängningen av det särskilda investeringsavdraget
för maskiner och inventarier. I det följande återkommer utskottet
till vissa detaljfrågor.

Ett yrkande att nuvarande bestämmelser om särskilt investeringsavdrag
skall utsträckas att omfatta maskin- och inventarieinvesteringar
under första kvartalet 1973 framställs i motionen 1972: 1723 av herr
Helén m. fl.

Genom förslaget i propositionen torde berörda yrkande i motionen
vara tillgodosett.

Enligt 3 § andra stycket förordningen om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt medges sådant avdrag vid anskaffning
av personbil endast om bilen används i yrkesmässig trafik eller i
uthymingsrörelse.

I motionen 1972: 1882 av herrar Wiklund i Stockholm och Larsson
i Umeå yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges vid trafikskolas
anskaffning av övningsbil. Motsvarande yrkande har framförts i en
till utskottet ingiven skrivelse från Sveriges trafikskolors riksförbund.

1 fråga om personbil, som skattskyldig anskaffar som inventarium i
sin verksamhet, föreligger onekligen betydande svårigheter att avgöra
om bilen i verkligheten används i verksamheten eller huvudsakligen för
privat bruk. Endast om den skattskyldige visar, att personbil anskaffats
för att användas för yrkesmässig personbefordran eller uthyrningsverksamhet
medges därför avdrag. Den i motionen aktualiserade frågan prövades
senast vid årets vårriksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande
SkU 1972: 14 fann skatteutskottet inte anledning förorda ändring
av lagstiftningen på denna punkt. Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas
om investeringsavdrag över huvud taget bör medges vid anskaffning
av personbil. Utskottet har emellertid inte funnit tillräckliga skäl
att förorda att personhilar undantas helt. Å andra sidan skulle bifall till
motionen innebära att även andra skulle kunna ställa krav på samma förmånliga
behandling. Utskottet avstyrker därför förslaget i motionen
1972: 1882.

Vid en granskning av författningsförslaget har utskottet funnit anledning
till följande uttalanden.

Bortsett från risken för omdatering av redan ingångna leveransavtal i
syfte att erhålla största möjliga investeringsavdrag vid taxeringen vill
utskottet framhålla, att bestämmelsen i 4 § kan medföra vissa svårigheter
vid taxeringen. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår avslutas under tiden
1.11.1972—28.2.1973, skall redan år 1973 deklarera för en del av
investeringsperioden 1.11.1972—30.6.1973, som ligger till grund för beräkningen
av det 30-procentiga investeringsavdraget. I speciella fall kan
det bli svårt att redan i 1973 års deklaration styrka att investeringen
under hela sistnämnda period kommer att uppgå till ett sammanlagt be -

SkU 1972: 2 y

lopp av minst 5 000 kr., som är den lägsta anskaffningskostnad, som berättigar
till sådant avdrag. Utskottet vill med anledning härav framhålla,
att taxeringsnämnderna för att undvika onödiga besvär till länsskatterättema
i så stor utsträckning som möjligt bör bereda de skattskyldiga
tillfälle att före taxeringsarbetets avslutande den 30.6.1973 inkomma
med kompletterande uppgifter angående sina inventarieinvesteringar efter
beskattningsårets utgång.

Till de angivna svårigheterna kommer de problem som hänger samman
med skriftliga avtal för senare leverans. Enligt huvudregeln i 2 §
skall i dessa fall inventarierna anses anskaffade när skriftligt avtal om
förvärv träffas. Om emellertid såväl avtal som leverans hänför sig till
en och samma anskaffningsperiod men till olika beskattningsår, skall
anskaffningen anses ha skett först vid leveransen. Bestämmelsen har
hittills haft betydelse endast för den som haft brutet räkenskapsår. Eftersom
den nya anskaffningsperioden 1.11.1972—30.6.1973 innefattar
två kalenderår, kommer dessa regler i fortsättningen att få betydelse
även för det flertal, som har kalenderår som beskattningsår och som i
november eller december 1972 träffat skriftligt avtal för senare leverans.
Sker leveransen under första halvåret 1973 skall avdrag yrkas i 1974 års
deklaration men i annat fall, dvs. om leverans sker före den 1.1 eller
efter den 30.6.1973, redan i 1973 års deklaration. Bestämmelsen tillkom
på sin tid i förenklingssyfte. Som framhållits bl. a. i en till utskottet
inkommen skrivelse från Industriens skattesakkunnige medför således
dessa regler i kombination med de nu föreslagna anskaffningsperioderna
vissa komplikationer. Det kan emellertid enligt utskottets mening
inte komma i fråga att genomföra ändringar i detta hänseende med tillbakaverkande
kraft. Av flera skäl är det också olämpligt att ha olika
principer för avtal träffade före respektive efter den 1.11.1972 eller att
ändra de i propositionen föreslagna anskaffningsperioderna. Därtill
kommer att de svårigheter, som onekligen kan uppkomma i praktiken,
inte bör överdrivas. Utskottet förutsätter att de blanketter och anvisningar
som riksskatteverket kommer att utfärda rörande avdraget blir
till god vägledning för de skattskyldiga i dessa frågor.

Den föreslagna lagstiftningen får — som Industriens skattesakkunnige
också framhållit — i viss mån retroaktiva verkningar. På grund av stadgandet
i 4 §, att avdrag endast får åtnjutas om kostnaden under respektive
anskaffningsperiod uppgår till minst 5 000 kr., kan en skattskyldig
förlora en avdragsrätt som han skulle varit berättigad till enligt 1972 års
lagstiftning. En skattskyldig, som gjort inventarieanskaffningar före den
1.11.1972 till belopp understigande 5 000 kr. och som efter nämnda datum
gör ytterligare anskaffningar, går så som författningsförslaget utformats
förlustig rätten till avdrag för de investeringar som gjorts
före den 1.11.1972. För att undvika sådana konsekvenser av lagstiftningen
föreslår utskottet en övergångsbestämmelse av innebörd att skatt -

SkU 1972:2y

skyldig, som under 1972 anskaffat inventarier för sammanlagt minst
5 000 kr., äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 20 % av kostnaden
för under tiden 1.1—31.10.1972 anskaffade inventarier, även om
anskaffningskostnaden för sistnämnda period inte uppgår till 5 000 kr.
Författningsförslaget är fogat som bilaga 1 till utskottets yttrande.

Särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

I syfte att stimulera vissa byggnadsinvesteringar föreslås i propositionen
att skattskyldig, sorn driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och
som under tiden 1.11.1972—30.6.1973 sätter i gång ny-, till- eller ombyggnad
på fastighet för användning i förvärvskällan, vid taxeringen
till statlig inkomstskatt år 1974 skall få åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag,
motsvarande 10 % av byggnadskostnad för arbete, som utförs
under tiden 1.11.1972—31.12.1973. Enligt förslaget skall sådant avdrag
dock inte medges för bostadsbyggnad, hotell- eller restaurangbyggnad
eller för s. k. oprioriterade byggnadsarbeten såsom bensinstation, parkeringshus,
butiks-, kontors- eller banklokaler. Till skillnad från vad
som gäller i fråga om investeringsavdraget för maskininvesteringar får
investeringsavdraget för byggnadsarbeten åtnjutas även om investeringsfond
för konjunkturutjämning tagits i anspråk för investeringen.

I motionen 1972: 1875 av herr Hermanssom m. fl. yrkas av samma
skäl som åberopas i fråga om inventarieinvesteringarna avslag på förslaget
i propositionen.

Som tidigare anförts är förslaget i propositionen motiverat av konjunkturpolitiska
skäl, som det ankommer på finansutskottet att bedöma.
Från skatteteknisk synpunkt har utskottet i princip inte något att
invända mot förslaget. Vid sin granskning av författningsförslaget har
utskottet emellertid funnit anledning att göra vissa uttalanden och förorda
en mindre ändring i förtydligande syfte.

Frågan om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten har
också uppmärksammats i vissa av motionerna. Således yrkas i motionen
1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. att ett sådant avdrag skall införas för
den, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under tiden

3.11.1972—30.6.1973 påbörjar byggnadsarbete på fastighet i förvärvskällan,
med 10 % av kostnad för byggnadsarbete — dock ej för oprioriterade
byggnadsarbeten — som utförs före den 31.12.1973. Även i
motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. yrkas att ett särskilt investeringsavdrag
på 10 % skall införas för sådana byggnadsinvesteringar
inom näringslivet, som påbörjas före den 1.10.1973.

Genom förslaget i propositionen torde de ovannämnda yrkandena i
motionerna 1972: 1722 och 1972: 1723 i allt väsentligt vara tillgodosedda.

I motionen 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson
i Alvesta yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges för ny-, tilleller
ombyggnad av reparationsverkstad för motorfordon.

SkU 1972: 2 y

Förslaget i propositionen bygger på en vedertagen uppdelning i prioriterat
och icke prioriterat byggande. Att i detta sammanhang ompröva
denna indelning bör icke komma i fråga. Utskottet avstyrker därför
motionen 1972: 1876.

I motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. framställs också ett lagstiftningsyrkande
av innebörd att fastighetsägare, som före den 1.7.1973
påbörjar upprustnings- eller ombyggnadsarbeten, skall medges ett särskilt
investeringsavdrag med 20 % av kostnad för arbete, som utförts
av svårplacerad arbetskraft, anvisad av arbetsförmedling, och med
10 % av kostnad för arbeten i övriga fall. I motionen 1972: 1721 av
herr Bohman m. fl. begärs förslag till 1973 års riksdag om investeringsavdrag
för att uppmuntra förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre
fastigheter.

Som antyds i motionen 1972: 1723 har Kungl. Maj:t i avsikt att
främja sysselsättningen under vinterhalvåret för huvudsakligen äldre
byggnadsarbetare redan beslutat att statsbidrag får utgå med belopp
motsvarande 40 % av lönekostnaderna för sanerings- och upprustningsåtgärder
i äldre bostadsområden, när dessa arbeten bedrivs som enskilt
beredskapsarbete. Vidare har i propositionen 1972: 124 föreslagits ändrade
grunder för förbättringslån för upprustning av lägenheter i omoderna
flerfamiljshus, som ägs av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag,
och en väsentlig höjning av inkomstgränsen för förbättringslån
till enskild person. Med hänsyn härtill är utskottet för sin del inte
berett tillstyrka, att ett särskilt investeringsavdrag också införs för förbättringsarbeten
på äldre fastigheter.

Enligt förslaget i propositionen skall avdraget göras vid taxeringen
till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, för vilket taxering i första
instans sker år 1974.

I en till utskottet ingiven skrivelse från Svenska byggnadsentreprenörföreningen
har framhållits att skattskyldig, som lägger om räkenskapsåret,
helt eller delvis kan förlora rätten till avdrag, eftersom avdrag får
åtnjutas endast vid 1974 års taxering.

Utskottet har viss förståelse för synpunkterna i skrivelsen, eftersom
det inte utan olägenheter av skilda slag är möjligt för företag med brutet
räkenskapsår att enbart med hänsyn till investeringsavdraget ändra redovisningsperioden.
Förslaget i propositionen har emellertid tillkommit
av praktiska och administrativa skäl. Med hänsyn främst till kontrollsvårigheterna
är utskottet inte berett förorda någon ändring i berörda
avseende.

Föreningen har i sin skrivelse också påtalat att det inte klart framgår
att byggnadsarbeten, som utförs av entreprenör, berättigar till investeringsavdrag.

Av departementschefens uttalande framgår att med byggnadskostnad
avses bl. a. kostnader för underentreprenader. För undvikande av miss -

SkU 1972: 2y

förstånd förordar utskottet ett förtydligande i 2 § av innebörd att med
byggnadskostnad förstås kostnad för arbete som utförts av den skattskyldige
eller för dennes räkning på byggnad och för material som fogats
in i byggnad. Ett förslag till ändring av 2 § har fogats som bilaga 2
till utskottets yttrande.

Enligt föreningens mening bör vidare avdragsrätt föreligga endast
för vad den skattskyldige utbetalat för entreprenadarbete på byggnad
under tiden 1.11.1972—31.12.1973.

Med anledning härav vill utskottet framhålla att för avdragsrätt givetvis
bör fordras att byggnadskostnaden kan styrkas med fakturor på
arbeten, infogat material o. d. som lagts ned på byggnad under den
ifrågavarande tidsperioden. Däremot bör inte krävas att kostnaderna
betalats av byggherren före den 31.12.1973.

Mervärdeskatten på livsmedel

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m.
år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset
inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset exklusive
skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvärden.

I motionen 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl. yrkas att mervärdeskatten
på livsmedel slopas fr. o. m. den 1.1.1973. Som motivering för
yrkandet åberopas främst de ökande priserna på livsmedel bl. a. till
följd av prisregleringen av jordbruksprodukter.

Förslag om differentiering av mervärdeskatten till förmån för livsmedel
har avvisats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid
årets vårriksdag (SkU 1972: 32). Mot en sådan åtgärd har främst åberopats
statsfinansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska
svårigheter. Ett bifall till motionärernas förslag kan beräknas medföra
ett årligt skattebortfall på ca 4,5 miljarder kr. För budgetåret 1972/73
kan skattebortfallet uppskattas till ca 1,5 miljarder kr. I detta sammanhang
bör också framhållas att den i år tillsatta jordbruksutredningen
enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att finansiera
jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna att gå över
till en lågprislinje. Om en sänkning av mervärdeskatten kan anses motiverad
av konjunkturpolitiska skäl bör således skatten enligt utskottets
uppfattning sänkas generellt och inte enbart för livsmedel. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1972: 1713.

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt nuvarande bestämmelser i förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift skall arbetsgivare erlägga sådan avgift med belopp
motsvarande 2 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst av
här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfas -

SkU 1972: 2y

tighet som brukas av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift — s. k.
egenavgift — med belopp motsvarande 2 % av denna inkomst i den
mån arbetsgivare inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten. Även
staten och kommunerna är skyldiga att erlägga allmän arbetsgivaravgift.

Enligt beslut vid 1972 års vårriksdag höjs den allmänna arbetsgivaravgiften
fr. o. m. den 1.1.1973 till 4%. Enligt riksdagsbeslutet skall
staten kompensera primärkommuner och landsting för den merkostnad
som höjningen av arbetsgivaravgiften innebär i förhållande till den i
propositionen 1972: 95 föreslagna men av riksdagen avvisade höjningen
av mervärdeskatten.

Ett upphävande av beslutet om höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften
fr. o. m. den 1.1.1973 anses som ett väsentligt inslag i de konjunkturpolitiska
åtgärderna i flera av motionerna. Yrkanden härom
framställs i motionerna 1972: 1721 av herr Bohman m. fl., 1972: 1722
av herr Fälldin m. fl. och 1972: 1723 av herr Helén m. fl. I motionen
1972: 1721 yrkas dessutom att den allmänna arbetsgivaravgiften skall
slopas inom det allmänna stödområdet.

1970 års skattereform syftade bl. a. till att åstadkomma en omfördelning
av skattebördan till förmån för låginkomsttagarna och flertalet
barnfamiljer. På grund av de senaste årens löne- och prisstegringar
samt kommunalskattehöjningar har emellertid de skattesänkningar som
åsyftades med skattereformen delvis eliminerats. Mot bakgrunden härav
beslutades vid årets vårriksdag skattelättnader på sammanlagt 2,4 miljarder
kr. genom sänkning av den statliga inkomstskatten för inkomsttagare
med små och medelstora inkomster samt ytterligare förbättringar
av stödet till barnfamiljerna. Enligt riksdagsbeslutet skall reformen finansieras
genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften och vissa
indirekta skatter.

Fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften, som utgör den
väsentligaste finansieringskällan för sänkningen av den statliga inkomstskatten,
kan enligt av utskottet inhämtade uppgifter från finansdepartementet
beräknas medföra en årlig inkomstökning för staten med
ca 2,2 miljarder kr., varav ca 900 milj. kr. belöper på budgetåret 1972/
73. Som framgår av propositionen beräknas budgetunderskottet för
innevarande budgetår komma att uppgå till i runt tal 6,5 miljarder kr.
Därvid har hänsyn tagits till de utgifter för ytterligare sysselsättningsfrämjande
åtgärder på drygt 1,5 miljarder kr., varom förslag framläggs
i propositionen.

Bortsett från den budgetbedömning av motionärernas förslag, som
ankommer på finansutskottet, kan skatteutskottet för sin del inte biträda
yrkandena i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723
om upphävande av vårriksdagens beslut om höjning av den allmänna
arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1.1.1973, eftersom detta skulle inne -

SkU 1972: 2 y

bära en omfördelning av skattebördan, som strider mot de överväganden
som ligger till grund för vårriksdagens skattereform.

Beträffande yrkandet i motionen 1972: 1721 om slopande av den allmänna
arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet vill utskottet
endast erinra om att riksdagen nyligen på förslag av skatteutskottet
i betänkande SkU 1972: 47 avslagit ett motsvarande motionsyrkande.

Övriga frågor

Utskottet behandlar slutligen vissa i motionen 1972: 1721 av herr
Bohman m. fl. på nytt aktualiserade förslag, som först på längre sikt är
ägnade att påverka konjunkturutvecklingen.

Bl. a. begärs i motionen förslag till 1973 års riksdag till åtgärder
för att förbättra mindre och medelstora företags situation och underlätta
deras försörjning med riskvilligt kapital. De åtgärder på beskattningsområdet
som motionärerna åsyftar är skattefria avsättningar till
självfinansierings-, omställnings- och utbildningsfonder.

På förslag av skatteutskottet i betänkande SkU 1972: 22 har riksdagen
tidigare i år avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till
att frågan om företagares rätt att avsätta medel till självfinansieringsfond
faller inom företagsskatteberedningens (Fi 1970: 77) utredningsuppdrag
och bör prövas först i samband med beredningens allmänna
översyn av företagsbeskattningen. I beredningens utredningsuppdrag
ingår också sådana frågor som utvidgning av det nuvarande investeringsfondsystemet
och avdrag för avsättning till riskfonder m. m. Utskottet
vill också erinra om att regeringen enligt uttalande i propositionen har
för avsikt att dels vidta åtgärder för att öka svenska företags möjligheter
att i speciella fall lämna krediter för exportleveranser, dels till 1973 års
vårriksdag framlägga förslag om ett generellt extra skatteavdrag och
utökat direkt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin.

I motionen 1972: 1721 begärs också att 1972 års skatteutredning får i
uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om ändringar i skattesystemet
ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ. Av motiveringen
till yrkandet framgår bl. a. att utredningen bör utarbeta en femårig
skattesänkningsplan.

Enligt direktiven för 1972 års skatteutredning skall utredningen —
inom ramen för oförändrade skatteinkomster — konstruera ett skatteoch
avgiftssystem, som på ett tillfredsställande sätt beaktar skattebördornas
fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och graden
av progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skall
utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster,
när progressiviteten i beskattningen kombineras med avtrappningen
av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen skall också
pröva frågan om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma förenklingar
av beskattningsreglerna.

SkU 1972:2y

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden under vårriksdagen
i samband med skattereformen framhöll skatteutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande SkU 1972: 32 att det för en samlad bedömning
av skatte- och avgiftssystemet fordrades en noggrann planering
av utredningsarbetet och omfattande ekonomiska och tekniska utredningar.
Det borde givetvis ankomma på utredningen att själv planlägga
och bedöma arbetsuppgifterna. Med hänsyn härtill kunde utskottet
inte biträda motionsyrkandena att vissa speciella frågor skulle behandlas
med förtur av utredningen. Vad som anförs i motionen 1972:
1721 har inte givit utskottet anledning till ändrat ståndpunktstagande.

Stockholm den 28 november 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora
(c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie
(c), Wärnberg (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m),
Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp), Marcusson (s) och fru
Normark (s).

Avvikande meningar

1. Beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro
(m) och Hörberg (fp), som ansett att det stycke i utskottets yttrande på
s. 6, som börjar med ”Sorn antyds” och slutar med ”äldre fastigheter”,
bort ha följande lydelse:

”Utskottet finner att sådana åtgärder för att stimulera upprustningsoch
ombyggnadsarbeten, som föreslås i motionerna 1972: 1721 och 1972:
1723, är tekniskt möjliga och kan bli ett värdefullt komplement till övriga
stimulansmedel i syfte att öka sysselsättningsmöjligheterna, särskilt
för den äldre arbetskraften.”

2. Beträffande mervärdeskatten på livsmedel

av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Sundkvist (c) och Hörberg (fp), som ansett att det stycke
i utskottets yttrande på s. 7, som börjar med ”Förslag om” och slutar
med ”motionen 1972: 1713”, bort ha följande lydelse:

”Inflationen och de upprepade höjningarna av mervärdeskatten har
lett till betungande prisökningar, inte minst i fråga om viktiga livsmedel.
Möjlighet föreligger att införa ett särskilt konsumtionsstöd, som elimi -

SkU 1972: 2y

nerar eller väsentligt reducerar mervärdeskattens prishöjande effekter
på viktiga livsmedel. Ett sådant system innebär, att hela eller en del av
mervärdeskatten restitueras. Varken en differentiering av skatten eller
ett konsumtionsstöd påverkar jordbruksavtalet. Utskottet anser det angeläget,
att man förutsättningslöst undersöker möjligheterna att komma
till rätta med de problem, som hänger samman med mervärdeskattens
fördyrande verkan på livsmedel.”

3. Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro
(m) och Hörberg (fp), som ansett att det avsnitt i utskottets yttrande,
som på s. 8 börjar med ”1970 års” och på s. 9 slutar med ”motsvarande
motionsyrkande”, bort ha följande lydelse:

”Förslagen i propositionen 1972: 125 angående sysselsättningsskapande
åtgärder, har — i likhet med den hittills förda ekonomiska politiken
— sin tyngdpunkt i arbetsmarknadspolitiska insatser och andra punktåtgärder.
Som framhålls i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972:
1723 kan man emellertid inte räkna med att sådana insatser i nuvarande
läge är tillräckliga vare sig för att komma till rätta med arbetslösheten,
prisstegringarna eller den långsamma produktionstillväxten.

Det är i en sådan situation nödvändigt att kombinera arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med generella ekonomisk-politiska åtgärder. Målsättningen
måste vara att så långt möjligt förebygga arbetslöshet och
inte vänta med åtgärder tills arbetslösheten är ett faktum. Om man lyckas
med detta, minskar också behovet av insatser i efterhand i form av
beredskapsarbeten, omskolning m. m.

Det är oundvikligt att en fördubbling av arbetsgivaravgiften i nuvarande
läge får allvarliga konsekvenser för sysselsättningen. Utskottet
delar därför den i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723
framförda uppfattningen att man av sysselsättningsskäl inte nu kan låta
det tidigare beslutet om att höja arbetsgivaravgiften träda i kraft.

Utskottet vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på att statens
inkomster av skatt på inkomst och kapital nu beräknas bli 1,4 miljarder
kr. lägre än vad som upptagits i riksstaten (riksrevisionsverkets
budgetprognos 1.11 för budgetåret 1972/73). En fortsatt hög arbetslöshet
kommer givetvis att leda till en ytterligare minskning av både statens
och kommunernas inkomster.

Skatteutskottet tillstyrker således för sin del yrkandena i motionerna
1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723 om upphävande av vårriksdagens
beslut om en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från två
till fyra procent fr. o. m. den 1.1.1973. Beträffande yrkandet i motionen
1972: 1721 om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften inom
det allmänna stödområdet vill utskottet framhålla, att ett sådant slo -

SkU 1972: 2y

pande från skatteteknisk synpunkt är tekniskt möjligt men att det ankommer
på finansutskottet att göra den konjunkturpolitiska bedömningen.
Det är enligt utskottets mening önskvärt att frågan om skattepolitikens
utnyttjande som regionalpolitisk! instrument blir föremål
för allsidig utredning.”

4. Beträffande åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora
företagens situation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som ansett
att det stycke i utskottets yttrande på s. 9, som börjar med ”På
förslag” och slutar med ”inom industrin”, bort ha följande lydelse:
"Från skatteutskottets synpunkt är införande av de i motionen påtalade
åtgärderna tekniskt möjligt och skulle vara av stort värde för att
stimulera konjunkturen, då den mindre företagsamheten spelar en mycket
stor roll för sysselsättningen i vårt Iand.”

5. Beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som ansett
att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 9 börjar med ”Enligt
direktiven” och på s. 10 slutar med ”ändrat ståndpunktstagande”, bort
ha följande lydelse:

"Utskottet finner det synnerligen angeläget att 1972 års skatteutredning
skyndsamt framlägger förslag om ändringar i skattesystemet ägnade
att stimulera arbete och företagande. Utskottet finner att ett fullföljande
av de riktlinjer som angivits i motionen 1972: 1721 skulle leda till
önskat resultat och utgöra en stimulans till ökad aktivitet och därmed
högre sysselsättning.”

SkU 1972: 2y

Bilaga 1

Skatteutskottets förslag till ändring av ikraftträdandebestämmelserna
i förslaget till förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings samling.

Skattskyldig, sorn under år 1972
anskaffat inventarier för sammanlagt
minst 5 000 kronor, får, trots
bestämmelserna i 4 §, åtnjuta särskilt
investeringsavdrag med tjugo
procent av kostnaderna för under
perioden den 1 januari—den 31

oktober 1972 anskaffade inventarier,
även om anskaffningskostna den

för nämnda period icke uppgår
till 5 000 kronor.

SkU 1972:2y

Bilaga 2

Skatteutskottets förslag till ändring av 2 § i förslaget till förordning
om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Kungl. Maj.ts förslag

Särskilt investeringsavdrag utgör
tio procent av byggnadskostnad för
arbete, sorn avses i 1 § första stycket
och som utföres under perioden
den 1 november 1972—den 31
december 1973. Med byggnadskostnad
förstås enligt denna förordning
kostnad för arbete som
utförts på byggnad och för material
som fogats in i byggnad under
denna period.

Har statsbidrag

Särskilt investeringsavdrag

Utskottets förslag

Särskilt investeringsavdrag utgör
tio procent av byggnadskostnad
för arbete, som avses i 1 § första
stycket och som utföres under perioden
den 1 november 1972—den
31 december 1973. Med byggnadskostnad
förstås enligt denna förordning
skattskyldigs kostnad för
arbete som utförts öv den skattskyldige
eller för dennes räkning
på byggnad och för material som
fogats in i byggnad under denna
period.

- av bidraget.

för fritidsändamål.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »72 72004*

iwöf.i 11 S*sS&'s Wwt&ft i&StlV‘iii ÉwW#