Sverige och den västeuropeiska integrationen (Yttrande 1988/89:AU3y)

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1988/89:AU3y

Sverige och den västeuropeiska integrationen 1988/89

AU3y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
motioner om EG inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Aktuella
motionsyrkanden återfinns i moderata samlingspartiets motion 1988/
89:U560 (yrkande 8), centerpartiets motion 1988/89:U561 (yrkandena 6 och
8), 1988/89:U571 (yrkandena 1 och 3), 1988/89:0589 och 1988/89:U590 av
Inger Schörling m.fl. (mp), 1988/89:U592 av Claes
1988/89:U609 av Filip Fridolfsson m.fl. (m). Vad gäller motion U609 yttrar
sig utskottet i frågan om en fri arbetsmarknad.

I den följande framställningen tar utskottet upp frågor inom sitt beredningsområde
vad gäller arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, jämställdhet
mellan kvinnor och män i arbetslivet, arbetsmiljö och arbetsrätt.

Inledning

I samband med riksdagens behandling av proposition 1987/88:66 om Sverige
och den västeuropeiska integrationen jämte motioner avgav utskottet i
februari 1988 ett yttrande till utrikesutskottet, AU 1987/88:ly. I detta
yttrande behandlar utskottet olika arbetsmarknadspolitiska frågeställningar,
arbetsrättsliga och regionalpolitiska frågor samt jämställdhetsfrågor. Frågor
om arbetsmiljö hör sedan den 1 september 1988 till arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde. Dessa frågor handlades tidigare av socialutskottet,
som förra året yttrade sig till utrikesutskottet i SoU 1987/88:5y över bland
annat arbetsmiljöfrågor i samband med den västeuropeiska integrationen.

Riksdagens beslut (UU 1987/88:24, rskr. 245) innebär att Sverige, så långt
det går inom de ramar som sätts av vår utrikes- och säkerhetspolitik, skall
delta i integrationen i Västeuropa. Syftet är att avskaffa hindren för
personers, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet i Västeuropa.
Vidare skall den sociala dimensionen enligt riksdagens ovannämnda beslut
ges en ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet, bl.a. vad gäller
sysselsättning och social trygghet, arbetsmiljö- och miljöpolitik.

Regeringen anmälde i ovannämnda proposition att den avsåg att förstärka
den interna samordningen inom regeringskansliet i fråga om Europasamarbetet
samt verka för smidiga och effektiva samverkansformer med och
mellan statliga verk och myndigheter i det internationella harmoniseringsarbetet.
Utskottet har inhämtat att ett omfattande arbete härefter har inletts

1 Riksdagen 1988/89.18 sami. Nr 3y

inom departement och myndigheter. En rad lednings- och arbetsgrupper har
tillsatts som engagerar både regeringsledamöter, statstjänstemän och sakkunniga
från näringsliv, fackförbund och andra intresseorganisationer. Inom
arbetsmarknadsutskottets ämnesområden finns tre arbetsgrupper, nämligen
Arbetsliv och arbetsmiljö, Närings- och regionalpolitik samt Personers
rörlighet. Arbetsgrupperna svarar för kartläggningen av resp. område,
upprättandet av mål och handlingsplan för det fortsatta arbetet samt
genomförandet av handlingsplanen. Till vissa arbetsgrupper har knutits
referensgrupper med företrädare för berörda sakintressen. Utrikesdepartementets
handelsavdelning under utrikeshandelsministern har det övergripande
samordningsansvaret inom regeringskansliet för det pågående arbetet.
Avsikten är att under våren 1989 presentera en samlad rapport, bl.a.
baserad på arbetsgruppernas arbete.

Arbetsmarknadsfrågor

Frågor rörande arbetsmarknadspolitik och EG tas upp i fyra motioner.

I moderata samlingspartiets motion 1988/89:U560 framhålls att den
gemensamma nordiska arbetsmarknaden bör anslutas till EG:s gemensamma
arbetsmarknad. Det anförs att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
har varit en framgång och att den gemensamma arbetsmarknaden inom
EG medför samma fördelar för de länders medborgare som kan dra nytta av
densamma. Såväl för Sveriges del som för enskilda individer är det väsentligt
att kontakter över gränserna underlättas och att svenska medborgare kan
arbeta i utlandet. Även med tanke på den väntade framtida bristen på
arbetskraft i Sverige finns det enligt motionärerna skäl att förespråka en fri
europeisk arbetsmarknad.

I centerns partimotion 1988/89:U561 (yrkande 6 i motsvarande del) anförs
att sysselsättningen värderas högt i Sverige och att vi har en avgjort lägre
arbetslöshet än EG-länderna. Enligt centerpartiets bedömning kan ett
deltagande i integrationen ge många fördelar ur sysselsättningssynpunkt.
Detta får emellertid inte innebära att behovet av en aktiv sysselsättningspolitik
anses tillgodosett med ett svenskt deltagande i integrationsarbetet.

Vidare anförs i motion U561 att breddningen av samarbetet i Västeuropa
gör det angeläget att också deltagandet i integrationsarbetet breddas. Därför
bör sådana arbetsformer eftersträvas att t.ex. företrädare för fackliga
organisationer och olika intresseorganisationer kan delta.

Inger Schörling m.fl. (mp) framhåller i motion 1988/89:U571 att Sverige
inte skall ansluta sig till en ensidig gemensam arbetsmarknad med EG.
Arbetslösheten i EG-länderna ligger på drygt fem gånger så hög nivå som i
Sverige. Enligt motionärerna har inte ens de största optimisterna spått att
EG-arbetslösheten skulle sjunka till närheten av den svenska inom överskådlig
tid. Om Sverige avhänder sig de ekonomiska styrmedlen och ansluter sig
till EG:s arbetsmarknad kommer resultatet att bli en ökad arbetslöshet i
Sverige. En höjning till 7-8 % är inte orimlig.

Filip Fridolfsson m.fl. (m) uttalar i motion 1988/89:U609 (motivering i
motion 1988/89:A483) att Sverige bör eftersträva ett deltagande i EG:s fria
arbetsmarknad. Vårt svenska näringsliv måste verka i en konkurrenskraftig

1988/89:AU3y

miljö om den nya europeiska utmaningen skall kunna antas. Stockholmsregionen
med Mälardalen är enligt motionärerna Sveriges motor. Vikten av
goda villkor och möj ligheter för människor och företag i Stockholmsregionen
måste därför understrykas.

Som utskottet skrev i sitt yttrande till utrikesutskottet föregående år spelar
de arbetsmarknadspolitiska frågorna en betydelsefull roll i arbetet på ett
utvidgat samarbete inom Europa. Detta gäller inte minst människors rätt och
möjligheter att fritt röra sig över nationsgränserna för att söka eller påbörja
ett nytt arbete.

Till slutet av år 1992 skall den inre marknaden inom EG successivt
genomföras. I princip skall då alla gränshinder mellan EG-länderna ha
avskaffats. Varor, tjänster, kapital och personer skall vara ”fritt rörliga”
inom området. Rörligheten för personer gäller främst arbetskraften, varvid
personer från annat EG-land skall behandlas som värdlandets egna medborgare
i fråga om rättigheter som lön, anställningsvillkor och sociala förmåner
samt skattemässiga och fackliga rättigheter.

Vid sidan av medlemsländernas nationella arbetsmarknadspolitik, som
uppvisar individuella drag, har EG olika sysselsättningsprogram. Ett stort
problem är dock arbetslösheten inom EG-området, vilken trots en viss
minskning sedan år 1987 ändå uppgick till 9,9 % i januari 1989.

Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden innebär att det är en
rättighet för nordiska medborgare att fritt kunna ta arbete och bosätta sig i ett
annat nordiskt land, att arbetstillstånd inte krävs och att enskilt land inte får
försätta medborgare från övriga länder i ett sämre läge än de egna
medborgarna. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har en avgörande
betydelse för samhörigheten inom Norden.

För närvarande pågår fördjupade studier, dels på nordisk nivå, dels inom
regeringskansliet för att belysa vad en svensk anslutning till en fri västeuropeisk
arbetsmarknad skulle betyda för in- och utvandring till och från Sverige
samt vilka konsekvenser en sådan anslutning skulle få på den svenska
arbetsmarknadspolitiken.

Enligt en rapport från det nordiska arbetsmarknadsutskottet (NAUT) om
Norden och EG, november 1988, skall man i det nordiska samarbetet följa
den europeiska utvecklingen mot en inre marknad år 1992. I rapporten
behandlas bl. a. rörligheten inom Norden resp. inom EG. Såväl inom Norden
som inom EG-området synes flyttningarna under 1980-talet ha stabiliserats,
så att in- och utflyttning i ett land är av samma storleksordning. Det kan enligt
rapporten antas att sysselsättningsläget som orsak till rörlighet över gränserna
håller på att avta och att andra faktorer som företagens och utbildningens
internationalisering har trätt i stället.

Rapporten kommer att följas upp dels genom olika projektaktiviteter, dels
genom fastställande av ett nordiskt handlingsprogram i juni 1989.

I samband med arbetet inom långtidsutredningen, LU90, har ett antal
specialstudier genomförts. Bilaga 4 till LU90 utgörs sålunda av studien
Konsekvenser av fri arbetskraftsrörlighet mellan Sverige och EG av Per
Lundborg. Slutsatserna i denna studie är att arbetsmarknadsintegrationen
knappast utgör ett hot mot sysselsättningen i Sverige trots hög arbetslöshet i
andra EG-länder. Vidare anförs att en integration medför att lönerna inte

1988/89:AU3y

1 * Riksdagen 1988/89. 18sami. Nr3y

kommer att kunna avvika alltför mycket från dem som gäller inom EG, dvs.
att det nationella inflytandet över lönebildningen minskar. Det påpekas
också att de negativa effekterna av den nuvarande obalansen på arbetsmarknaden
hade kunnat undvikas om Sverige i dag hade varit integrerat med EG
vad avser fri rörlighet för arbetskraft.

Enligt utskottets uppfattning bekräftar de nya utredningsresultaten vad
utskottet anfört i sitt yttrande 1987/88:ly, nämligen att det råder tröghet i
arbetskraftens rörlighet också inom EG:s arbetsmarknad. Utskottet drog då
slutsatsen att en anslutning till EG:s nuvarande regler om arbetskraftens fria
rörlighet under normala förhållanden knappast skulle innebära någon risk
för arbetskraftsinflyttning i sådan omfattning att svårigheter skulle uppstå på
den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet uttalade föregående år att en viktig aspekt för svenskt vidkommande
är att en eventuell överenskommelse om anslutning inte innebär
inskränkningar i den fria nordiska arbetsmarknaden. Oavsett formerna för
det fortsatta integrationsarbetet är det enligt utskottets mening givetvis en
fördel om man inom Norden har en samsyn inom arbetsmarknadsområdet,
inte minst vad gäller anpassningsfrågorna mot EG. Utskottet har ingen
annan uppfattning än motionärerna i U560 (m) vad gäller fördelarna med att
kontakter över gränserna underlättas och att svenska medborgare kan arbeta
och utbilda sig i utlandet. För näringslivet är det också viktigt att utländsk
personal kan arbeta i Sverige.

Beträffande frågan om Stockholmsregionen som en svensk ”motor” i
förhållande till den europeiska utmaningen vill utskottet hänvisa till att den
regionalpolitiska kommittén har till uppgift att överväga frågor i samband
med storstadsregionernas expansion och tillväxt (dir. 1987:48). Därutöver
skall man enligt direktiven 1988:43 beakta EG-aspekten i utredningsverksamheten.

Vad slutligen gäller kravet på breddning i deltagandet i det svenska
integrationsarbetet vill utskottet hänvisa till den inledande beskrivningen av
arbetsformerna. Enligt utskottets uppfattning fyller den nuvarande organisationen
högt ställda krav på bredd i arbetet.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att motionerna U560 (m),
U561 (c), U571 (mp) samt U609 (m) i aktuella delar inte bör föranleda något
riksdagens uttalande.

Regionalpolitik

I centerpartiets motion 1988/89:U561 påtalas att det ökade samarbetet med
Västeuropa, vilket kan medverka till en ökad koncentration i näringslivet,
nödvändiggör förstärkta regionalpolitiska insatser i Sverige. Eftersom de
regionala problemen i Sverige är av annan art än i de tätbefolkade
kontinentala länderna måste den svenska utgångspunkten vara att hålla fast
vid rätten att göra insatser för regional balans genom infrastrukturella
satsningar, stöd till företagsetablering m.m.

Utskottet framhöll i sitt yttrande föregående år att det är angeläget att vårt
land även fortsättningsvis har möjlighet att göra insatser som syftar till att
stärka de regioner som har en svag tillväxt, t.ex. genom infrastrukturella

1988/89:AU3y

satsningar och företagsstöd. Utrikesutskottet konstaterade i detta sammanhang
att det inte ser någon motsättning mellan en aktiv svensk regionalpolitik
och ett närmande till EG. Utrikesutskottet uppger sig också ha förståelse för
oron inför koncentrationstendenser men påpekade samtidigt att det föreligger
regionalpolitiska risker om Sverige kommer att stå utanför integrationsarbetet
i EG. Särskilt mindre och medelstora företag kan då få svårt att hävda
sig på den europeiska marknaden, ansåg utrikesutskottet.

Som tidigare nämnts har den regionalpolitiska kommittén i uppdrag att
beakta EG-aspekten i utredningsverksamheten. Därvid skall kommittén i
sina förslag ta till vara de möjligheter till harmonisering som finns.

I regeringskansliets arbetsgrupp för närings- och regionalpolitik genomförs
för närvarande en studie av de praktiska resultaten av EG-kommissionens
förhandlingar med medlemsländerna om deras nationella regionalpolitik.
Syftet är bl.a. att studera om regionalpolitiska företagsstöd bedömts
kunna få konkurrenssnedvridande effekter och därmed inte vara tillåtna.

Med hänvisning till det arbete som pågår och till vad som i övrigt anförts
anser utskottet att motion U561 i den nu behandlade delen inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Den sociala dimensionen inkl. jämställdhet

Centerpartiet tar vidare i motion U561 (yrkande 6 i motsvarande del) upp
vikten av att bevaka den sociala dimensionen vad gäller arbetsmiljöregler,
jämställdhet, fackligt inflytande m.m. i EG-samarbetet. Enligt motionen
måste utgångspunkten vara att vi kan hävda också sådana värderingar där
samstämmigheten med EG-länderna inte är helt påtaglig.

Till jämställdhetsfrågorna återkommer utskottet nedan. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (UU 1987/88:24) anslöt sig utrikesutskottet till
propositionens uppfattning att regeringen i det fortsatta arbetet måste hävda
och utveckla de resultat som har uppnåtts i Sverige när det gäller skydd för
hälsa, miljö och säkerhet. För det första ligger andra europeiska länder lika
långt framme som Sverige på många områden, och ibland före, enligt
utrikesutskottet. För det andra skall EG i vissa fall inskränka sig till att
fastställa en miniminivå. För det tredje behandlas en del av dessa frågor i
europeiska standardiseringsorgan, där Sverige är medlem och alltså kan
delta i arbetet på likställda villkor. Dessutom medger EG:s regler under vissa
förutsättningar avsteg från gemensamma regler.

Utskottet gör samma bedömning som utrikesutskottet i dessa frågor och
anser därmed att något ytterligare uttalande med anledning av motion U561 i
motsvarande del inte är påkallat.

I motion 1988/89:U592 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs att jämställdhetsarbetet
skall undantas från EG-anpassning. Enligt motionärerna är
jämställdhetsläget högst olika i olika delar av Europa, bl.a. vad gäller synen
på våld mot kvinnor, abortlagstiftning, arbetsrättsliga och sociala stödåtgärder
för mödrar. Riksdagen bör därför uttala att jämställdheten inte till någon
del ingår i EG-anpassningen.

Inom EG finns flera direktiv av betydelse för jämställdhetsarbetet, bl.a.
direktivet om lika lön (1975) och direktivet om lika behandling av män och

1988/89:AU3y

kvinnor på arbetsmarknaden (1976). Likalönsdirektivet slår fast principen
om lika lön för likvärdigt arbete, varvid arbetsvärdering eller motsvarande
utgör utgångspunkten för principens tillämpning. Positiv särbehandling är
tillåten, men det föreligger ingen skyldighet att vidta sådana åtgärder.
Eftersom EG-direktiven är bindande för medlemsstaterna och därmed också
överordnade den nationella lagstiftningen, har flera av medlemsstaterna
varit tvungna att ändra sin nationella lagstiftning och anpassa den till
direktiven.

Utskottet kan konstatera att den svenska jämställdhetslagen går längre än
EG vad gäller kravet på att arbetsgivare skall vidta aktiva jämställdhetsåtgärder.
Däremot går EG:s likalönsdirektiv längre än den svenska jämställdhetslagens
förbud mot lönediskriminering. Enligt EG-direktivet förutsätts
nämligen arbetsvärdering i någon form. Detta förhållande medför att EG:s
arbetstagare vid en nationell domstol har större möjligheter att kräva lika lön
för likvärdigt arbete. Utskottet konstaterar att EG-aspekten kommer att
beaktas vid den pågående utvärderingen av jämställdhetslagen (dir.
1988:33).

Vidare kan utskottet konstatera att kvinnornas inträde på arbetsmarknaden
under den senaste tioårsperioden är ett genomgående drag i Europa,
även om Sverige har den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen. Frågor av
betydelse för jämställdheten, t.ex. särbeskattning, föräldraförsäkring och
villkor för deltidsarbetande, har tagits upp inom EG.

Med hänsyn till att jämställdhetsfrågorna sannolikt tillmäts större betydelse
i Sverige än i många andra länder anser utskottet att Sverige på detta
område bör kunna fungera som pådrivare och inspirationskälla.

Utskottet vill också erinra om att riksdagens beslut föregående år
angående Sverige och den västeuropeiska integrationen innebär att pågående
och förestående kontakter och förhandlingar med EG bör vara förutsättningslösa.

Med det anförda finner utskottet att den aktuella motionen inte bör
föranleda något riksdagens uttalande.

Arbetsmiljö

EG-anpassning och arbetsmiljön tas upp i motion 1988/89:U589 av Inger
Schörling m.fl. (mp). Motionärerna kräver att arbetsmiljön generellt bör
undantas från EG-anpassning samt att EG-anpassning inte skall ske beträffande
personlig skyddsutrustning, enkla tryckkärl, maskinsäkerhet och
förarskyddet för grävmaskiner. En EG-anpassning får inte heller enligt
motionärerna leda till uppluckring av förbudet mot asbest och lösningsmedel.

I motionen hänvisas till fackföreningspressen och till arbetsmarknadsdepartementets
redogörelse till integrationssekretariatet 1988-12-19. Enligt
motionärerna finns det skillnader mellan EG:s syn och Sveriges, vad gäller
frågan om arbetsmiljön. Skillnaderna medför risker för försämringar av
arbetsmiljön vid en EG-anpassning.

Utskottet vill först erinra om att arbetsmarknadsministern nyligen i
riksdagen har svarat på en fråga om EG-anpassningen och den svenska

1988/89:AU3y

arbetsmiljöpolitiken (snabbprotokoll 1988/89:82). Arbetsmarknadsministern
redovisade då att arbetsgruppen för arbetsliv och arbetsmiljö gått
igenom EG:s direktiv och direktivförslag på arbetsmiljöområdet och jämfört
dessa med motsvarande svenska föreskrifter. I flera fall bedöms säkerhetsnivåerna
vara likvärdiga. Några av EG-direktiven är mer långtgående än de
svenska medan andra innebär en lägre skyddsnivå. Ministern uppgav vidare
att de svenska reglerna om asbest och klassificering av kemiska produkter är
strängare än EG:s samt att den svenska regeringens syn på asbest och
kemikaliekontroll står fast; försämringar i arbetsmiljön i Sverige kommer
inte att accepteras.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att de svenska föreskrifterna
så långt som möjligt samordnas med motsvarande EG-direktiv, så att
tekniska handelshinder undviks. Utskottet utgår därvid från den självklara
förutsättningen att reglerna bedöms vara tillfredsställande ur hälso- och
säkerhetssynpunkt. Social- och utrikesutskottens bedömning (UU 1987/
88:24) om vikten av internationell samverkan på arbetsmiljöområdet delas
av utskottet liksom i fråga om angelägenheten i att berörda organ bereds
möjlighet att på ett tidigt stadium följa eller delta i standardiserings- och
föreskriftsarbete.

Med hänvisning till det nyss anförda samt till riksdagens tidigare nämnda
beslut om förutsättningslösa förhandlingar avstyrker utskottet motion
U589.

Arbetsrätt

Två motionsförslag berör EG-anpassning och arbetsrätt.

Inger Schörling m.fl. (mp) framhåller i motion 1988/89:U571 att individerna
på den jättelika EG-arbetsmarknaden kommer att reduceras till brickor i
ett spel de inte kan påverka. EG-anpassningen får enligt motionärerna inte
leda till någon försämring beträffande svensk arbetsrätt. Samma motionärer
säger i motion 1988/89:U590 att EG-anpassningen inte får medföra någon
försvagning av löntagarnas ställning och inflytande i Sverige. Enligt motionen
inser allt fler fackliga förtroendemän att EG-anpassningen kan utgöra ett
hot mot deras möjligheter att arbeta fritt, bl.a. med arbetsmiljöfrågor.
Vidare anförs att standardiseringsorganen spelar stor roll i EG. Dessa har
emellertid privaträttslig och inte offentligrättslig status vilket innebär att stat
och fackföreningsrörelse är svagt representerade i dem.

Ett närmare samarbete med EG får enligt utskottets uppfattning inte leda
till att arbetstagarnas möjligheter att påverka arbetsvillkoren minskar.
Utskottet har i denna fråga ingen annan uppfattning än motionärerna eller
regeringen i proposition 1987/88:66. De arbetsrättsliga frågorna måste därför
ägnas stor uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på
den europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större
företagen.

Den tidigare omnämnda arbetsgruppen Arbetsliv och arbetsmiljö följer
utvecklingen inom EG vad gäller medbestämmande m.m. Några frågor om
anpassning av svenska regler på arbetsrättens område har inte aktualiserats.

1988/89:AU3y

Som tidigare redovisats avser regeringen att lägga fram en samlad rapport om
EG-frågorna under våren 1989.

Utskottet vill i detta sammanhang betona hur viktigt det är - såväl för
arbetstagare som för industrin - att Sverige är med och påverkar utformningen
av nya standarder.

Med hänvisning härtill och till vad som i övrigt anförts anser utskottet att
motion U571 i aktuell del och motion U590 inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Sonja
Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s). Anders G Högmark
(m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk). Anna Horn af
Rantzien (mp), Göran Engström (c), Marianne Andersson (c) och Sigrid
Bolkéus (s).

Avvikande meningar

1. Arbetsmarknadspolitik och EG

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del
av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsfrågor som börjar med
”Enligt utskottets” och slutar med ”riksdagens uttalande” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är s.k. rörlig arbetskraft ett klassiskt
önskemål för traditionell marknadsekonomi. Friheten för den enskilde är
dock ofta skenbar, eftersom det är marknadskrafterna som flyttar människor
till arbetstillfällena i stället för tvärtom.

Utskottet vill framhålla att EG-länderna har påtagliga svårigheter att få
bukt med den stora arbetslösheten. Till detta kommer att man i dessa länder
har en lägre ambition på det sysselsättningspolitiska området än vi har i
Sverige. Som framhålls i motion U571 (mp) kan arbetslösheten inom EG,
f.n. 9,9 %, inte ens under överskådlig tid väntas närma sig den svenska nivån
på under två procent.

I bilaga 4 till långtidsutredningen LU90 förutses att rörligheten inom EG
kommer att stiga drastiskt under 1990-talet jämfört med 1970- och 1980-talen. Bl.a. väntas en migrationsström från länder i Sydeuropa.

Vid en närmare anslutning till en gemensam europeisk arbetsmarknad
skulle den svenska industrins önskemål om fri arbetskraftsinvandring från
Europa alltså förverkligas. Resultatet kan komma att bli ökad arbetslöshet,

1988/89:AU3y

ytterligare sänkta reallöner för arbetstagare i Sverige samt ökade löneskillnader.

Sveriges integrationssträvanden bör enligt utskottets uppfattning ses
globalt och inte begränsas till att avse EG. En sådan ny öppenhet måste
självfallet kombineras med bibehållen svensk kontroll över ekonomiska
styrmedel om arbetslösheten skall kunna hållas låg.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion U571 (yrkande 1).
Övriga i sammanhanget upptagna motioner U560 (yrkande 8), U561
(yrkande 1 i motsvarande del) samt U609 avstyrks.

2. Förstärkta regionalpolitiska insatser

Göran Engström och Marianne Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Regionalpolitik som börjar med ”Utskottet
framhöll” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med centerpartiet i motion U561 framhålla regionalpolitikens
betydelse för att åstadkomma en positiv utveckling över hela
landet. Även inom de länder som ingår i EG finns regionalpolitiska problem
- dock av ett annat slag än i Sverige.

En europeisk integration innebär att ökade koncentrationstendenser gör
sig gällande. Detta kan innebära att de betydande regionala obalansproblemen
i vårt Iand ytterligare förstärks. Enligt utskottets uppfattning måste
Sverige inför en sådan situation väsentligt skärpa de regionalpolitiska
ambitionerna, bl.a. vad gäller infrastrukturella satsningar, stöd till företagsetablering
och reducering av ogynnsamma avståndskostnader. Därigenom
kan näringslivet i hela landet få konkurrenskraft på den gemensamma
marknaden.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion U561 (yrkande 8).

3. Den sociala dimensionen

Göran Engström och Marianne Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Den sociala dimensionen inkl. jämställdhet
som börjar med ”Till jämställdhetsfrågorna” och slutar med ”är påkallat”
bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion U561 (c) finns gemensamma värderingar i Sverige och
övriga Västeuropa i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.
På andra områden som t.ex. arbetsmiljö, jämställdhet mellan
kvinnor och män samt fackliga organisationers inflytande i arbetslivet är inte
samstämmigheten lika påtaglig. Utskottet vill framhålla betydelsen av att
Sverige på dessa områden hävdar de svenska ståndpunkterna i integrationsarbetet.
Sociala frågor liksom miljöfrågor måste tillmätas stor vikt.

Det sagda innebär att motion U561 i motsvarande del tillstyrks.

4. Undantagande av jämställdhetsarbetet från EG-anpassning

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del
av utskottets yttrande i avsnittet Den sociala dimensionen inkl.

1988/89 :AU3y

jämställdhetsarbetet som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med
”riksdagens uttalande” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U592 (mp) att
jämställdhetsarbetet inte till någon del bör ingå i EG-harmoniseringen.
EG-propositionen erkänner att könskvotering inte är förenlig med EGanpassning.
Könskvotering tillämpas dock i viss mån i Sverige och krävs av
många, inte minst kvinnorörelsen.

Trots EG-direktiven är det så att kvinnosynen inom EG-länderna ofta är
konventionell och traditionalistisk. Likalönsdirektivet är ett slag i luften så
länge det finns regioner, där endast 20 % av kvinnorna arbetar. Ambitionerna
på jämställdhetsområdet är inte lika omfattande som i Sverige vare sig på
arbetsrättsliga, sociala eller andra områden. Utskottet tillstyrker alltså
motion U592.

5. EG-anpassningoch arbetsmiljön

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del
av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmiljö som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion U589” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att av den redogörelse som arbetsmarknadsdepartementet
inlämnat till integrationssekretariatet framgår att en EGanpassning
skulle medföra betydande försämringar av svensk arbetsmiljö.
Bl.a. avviker EG:s syn markant från Sveriges vad gäller tillåtligheten av
asbest och klassificering av kemiska produkter. Stora skillnader finns
beträffande lösningsmedel. Arbetarskyddsstyrelsen säger direkt att ”en
anpassning av EG-reglerna i detta avseende skulle medföra kraftiga försämringar
i arbetsmiljön”.

Enligt utskottets uppfattning är det särskilt viktigt att bevara den
nationella självständigheten inom arbetsmiljöområdet. Utskottet motsätter
sig därför en EG-anpassning av arbetsmiljöområdet, inte minst vad gäller de i
motion U589 (mp) uppräknade maskinerna och utrustningarna m.m.

Av vad som framförts framgår att utskottet tillstyrker yrkandena i den här
aktuella motionen.

6. EG-anpassning och arbetsrätt

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del
av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsrätt som börjar med "Ett närmare”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill särskilt framhålla vikten av de arbetsrättsliga aspekterna vid
en integration med EG. Det finns risker att en harmonisering försvårar
arbetstagarpartens ställning i lagstiftning som MBL, styrelserepresentationslagen
m.fl. Vidare finns risker att företagen vid en integrering medvetet
undviker ett inflytande från de anställdas sida.

Utskottet delar därför uppfattningen i motionerna U571 (mp) och U590
(mp) att en EG-anpassning inte får leda till försvagning av löntagarnas
ställning och inflytande i Sverige. De nämnda motionerna tillstyrks således i
aktuella delar.

1988/89:AU3y

Särskilda yttranden

1. Arbetsmarknadspolitik och EG

Göran Engström och Marianne Andersson (båda c) anför:

När samarbetet i Västeuropa nu breddas till att avse många områden
utöver varuhandeln är det angeläget att också arbetsformerna breddas. Bl.a.
bör fackliga organisationer, konsumentorganisationer och olika intresseorganisationer
ges större möjligheter att delta i arbetet.

2. Förstärkta regionalpolitiska insatser

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anför:

Även om mycket återstår att göra har vi i Sverige ambitionen att komma
till rätta med de regionala obalansproblemen. En västeuropeisk integration
medför emellertid ökade risker för regionalpolitisk utarmning i vårt land. I
Europa kan svenska regionalpolitiska åtgärder betraktas som ”handelshinder”
och därmed bli otillåtna.

En annan risk är att det jämförelsevis rika Sveriges regionala obalanser
anses som små av EG och att vi därför inte får lov att göra regionalpolitiska
satsningar.

Ingenting tyder på att den fullbordade inre marknadens regionalpolitik blir
annat än en katastrof för utkantsområden, glesbygder osv. Det står ju i
klartext i vitboken att den fria marknaden ska få ha sin gång när det gäller
lokalisering av företag och verksamheter; vinsten skall styra, inga andra
mänskliga eller sociala värderingar.

Vi vill med detta yttrande fästa uppmärksamheten på osäkerheten i
regeringens framtidsbedömning.

3. Den sociala dimensionen

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:
Som framgår av motion U560 (m) syftar EG till att skapa ett bättre
samhälle i Europa med ett effektivare näringsliv, fler arbeten, utvecklingshjälp
till fattiga regioner, förbättrat socialt skyddsnät m.m.

Vi vill stryka under att den sociala dimensionen inom EG har fått en
alltmer framträdande roll under senare år. Förutom att jämställdhetsarbetet
utvecklats har samarbetet fortskridit i fråga om arbetsmiljön och på det
sociala området.

EG:s regler om arbetsmiljö syftar till att skapa en gemensam minimistandard
på en så hög nivå som möjligt samtidigt som det slås fast att inget land
skall behöva sänka sin nivå. Säkerhetsbestämmelserna får dock inte utgöra
dolda handelshinder. Helt klart måste det vara ett svenskt intresse att kunna
påverka den europeiska utvecklingen på arbetsmiljöområdet.

På det sociala och arbetsrättsliga området syftar EG bl.a. till att
arbetsmarknadens parter skall komma fram till gemensamma ståndpunkter
och avtal. Vi anser att det ligger i svenskt intresse att reglera hithörande
frågor på det europeiska planet, i första hand genom avtal. Det är angeläget
att Sverige följer och i görligaste mån deltar i diskussionen inom ramen för
den sociala dimensionen.

1988/89:AU3y