SOU7Y (Yttrande 1995/96:SOU7Y)

Socialutskottets yttrande 1995/96:SoU7y

Ekonomisk vårproposition

1995/96

SoU7y

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1995/96:150 Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,

m.m.jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde. Socialutskottet begränsar sitt yttrande till avsnitt 4.6.1 och utgiftsområde 9 i propositionen samt till motionerna 1995/96:Fi78 (m) yrkande 5 delvis, 1995/96:Fi79 (fp) yrkandena 4 och 6 båda yrkandena delvis, 1995/96:Fi80 (v) yrkande 6 delvis, 1995/96:Fi81 (mp) yrkandena 4 delvis och 33, 1995/96:Fi82 (kds) yrkande 7 delvis och 1995/96:Fi97 (fp) yrkandena 1 och 2.

Propositionen

I propositionen redovisas bl.a. förslag till utgiftstak för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Återstående delar av saneringsprogrammet med budgetförstärkningar uppgående till 118 miljarder kronor preciseras. Enligt regeringens bedömning krävs budgetförstärkningar utöver 118-miljardersprogrammet för att uppnå tidigare uppställda mål för de offentliga finanserna åren 1997 och 1998. Regeringen föreslår därför ytterligare budgetförstärkande åtgärder till ett sammanlagt belopp av 10 miljarder kronor år 1997 och ytterligare 12 miljarder kronor 1998. I propositionen föreslås att riksdagen skall fastställa utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av stasbudgeten för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år 1998 till 720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kronor. Vidare föreslås, såvitt gäller socialutskottets beredningsområde, att riksdagen godkänner den preliminära beräkningen för utgiftsområde 9.

Utgiftsområde 9 – Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg
inklusive utgifterna för de flesta myndigheterna under Socialdepartementet
(undantagna är Riksförsäkringsverket, allmänna försäkringskassor och
Rättsmedicinalverket), bidrag till organisationer inom det sociala området
samt stimulans- och utvecklingsbidrag för skilda ändamål. Enligt proposit-
ionen uppgår statens utgifter inom området till ca 23 446 miljoner kronor år	1

1996. Anslagen Sjukvårdsförmåner och Kostnader för statlig assistansersättning utgör ca 82 procent. Statens utgifter inom utgiftsområdet utgör en mindre del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg eftersom verksamhetsområdet till största delen är en kommunal angelägenhet.

Enligt propositionen uppgår den preliminära ramen för utgiftsområdet till 23 837 miljoner kronor för år 1997. Vissa tekniska justeringar kommer att göras inför 1996 års budgetproposition. Bidragsanslagen har t.ex. beräknats i löpande priser. Förvaltningskostnadsanslagen har för 1997 räknats upp på sedvanligt sätt. Pris- och lönekänsliga anslag för år 1997 beräknas slutligt först inför 1996 års budgetproposition. Den definitiva pris- och löneomräkningen av anslagen kommer enligt propositionen att baseras på de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som då görs.

För åren 1998 och 1999 har en schablonmässig uppräkning gjorts. Den preliminära ramen för utgiftsområdet uppgår till 23 389 miljoner kronor för år 1998 och till 25 068 miljoner kronor för år 1999. Den definitiva omräkningen för dessa år kommer enligt propositionen att göras i respektive års budgetarbete.

Vidare har regeringen vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått från att besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera överskridanden av anslag under innevarande år. (Enligt propositionen, s. 131, beräknas överskridandena avseende assistansersättningen och sjukvårdsförmånerna till 0,7 respektive 3,4 miljarder. Överskridandena skall hanteras genom besparingar under de kommande fem åren.)

För åren 1997, 1998 och 1999 beräknas de årliga kostnaderna för den statliga assistansersättningen minska med 215 miljoner kronor i enlighet med förslagen i propositionen 1995/96:146. Besparingar inom tandvården beräknas till 350 miljoner kronor per år och förutsätter att beslut om en reviderad tandvårdstaxa skall gälla fr.o.m. den 1 oktober 1996. Besparingar inom läkemedelsområdet beräknas till 920 miljoner kronor per år och innebär dels att egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för öppensjukvård och vissa läkemedel höjs från 1 800 kr till 2 500 kr den 1 juli 1996, dels att förmånssystemet revideras fr.o.m. den 1 januari 1997 med utgångspunkt i de förslag som presenterats av HSU 2000 i betänkandet Reform på recept (SOU 1995:122).

För åren 1998 och 1999 har regeringen utgått från att ytterligare besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet. Den ytterligare besparingen inom tandvårdsförsäkringen beräknas till 900 miljoner kronor per år och bygger på ett kommande förslag från regeringen om att de statliga subventionerna inom tandvårdsområdet fr.o.m. 1998 endast skall gälla vissa grupper som till följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov. Barn- och ungdomstandvården, som finansieras av landstingen, kommer inte att beröras av förslaget. Besparingen inom tandvårdsförsäkringen skall bidra till finansiering av de höjda ersättningsnivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen, sägs det i propositionen. Regeringen räknar vidare med att förslagen från HSU 2000 om förstärkta läkemedelskommittéer och en bättre uppfölj-

1995/96:SoU7y

ning av läkemedelsförskrivningarna samt formerna för prisförhandlingarna med läkemedelsindustrin ytterligare kommer att dämpa kostnadsutvecklingen. Hänsyn har även tagits till en kommande proposition om Apoteksbolagets framtida roll. De ytterligare besparingarna inom läkemedelsområdet beräknas mot denna bakgrund uppgå till 300 miljoner kronor för år 1998 och till 400 miljoner kronor för år 1999.

Motionerna

I motion Fi78 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall godkänna den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 5 delvis). Motionärerna föreslår att den preliminära ramen för utgiftsområde 9 skall beräknas till 20 599 miljoner för år 1997, (dvs. 3 238 miljoner kronor lägre än regeringens förslag), till 20 692 miljoner kronor för år 1998 (dvs. 2 697 miljoner kronor lägre än regeringens förslag) och till 22 071 miljoner kronor för år 1999 (dvs. 2 997 miljoner kronor lägre än regeringens förslag). I stället för besparingar i flera steg som till viss del skall täcka höjningen av kompensationsnivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen föreslår motionärerna omfattande, främst administrativa förändringar inom läkemedelsförsäkringen. Motionärerna avser att återkomma med dessa förslag. Motionärerna avvisar regeringens förslag till besparingar inom läkemedelsområdet och föreslår i stället att egenkostnadstaket inom högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och vissa läkemedel höjs till 1 900 kronor den 1 juli 1996. Högkostnadsskyddet bör sedan höjas med 100 kr 1997 och 1998. Även förslaget om besparingar inom tandvården avvisas. Motionärerna föreslår i stället ett nytt högkostnadsskydd som innebär att man både sparar i försäkringen och garanterar en god tandvård. Förslaget innebär att ett högkostnadsskydd träder in redan vid behandlingskostnader som överstiger 3 000 kr. Prissättningen bör vara fri för behandlingar upp till detta belopp; därefter införs en åtgärdstaxa som omfattas av högkostnadsskyddet. Beträffande den statliga assistansersättningen anser motionärerna att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om differentiering av beloppen för assistansersättning mellan LSS-lagens tre personkretsar i enlighet med handikapporganisationernas egna förslag. Slutligen föreslås en översyn av de myndigheter som ligger under Socialdepartementet i syfte att minska kostnaderna för dessa med 200 miljoner kronor år 1997, 300 miljoner kronor år 1998 och 500 miljoner kronor 1999.

I motion Fi79 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen godkänner dels den preliminära beräkningen för olika utgiftsområden enligt vad i motionen anförts, dels förslagen till omdisponeringar bland de offentliga utgifterna (yrkandena 4 och 6, båda yrkandena delvis). Motionärerna föreslår omdisponeringar av de offentliga utgifterna som bl.a. innebär att den besparing som drabbar hårt utsatta människor med funktionshinder avvisas. Samtidigt föreslås större möjligheter för handikappade till anställning med lönebidrag. Motionärerna avvisar vidare den föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel och sjukvård och förordar i stället en höjning till 2 000 kr för de båda områdena enligt förslaget från HSU 2000. Den preli-

1995/96:SoU7y

minära beräkningen för utgiftsområde 9 för åren 1997–1999 blir därmed	1995/96:SoU7y
enligt motionärerna 600 miljoner kronor högre än vad regeringen beräknat
för respektive år.
I motion Fi80 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgiftsområden
(yrkande 6 delvis). Motionärerna avvisar regeringens förslag till utgiftstak
och de preliminära utgiftsnivåer som anges i propositionen. Motionärerna
avser att återkomma med förslag till utgiftsnivåer för varje enskilt utgiftsom-
råde i samband med höstens budgetproposition. Besparingarna inom tand-
vården och läkemedelsområdet avvisas. Det dåliga skydd som i dag finns i
tandvårdsförsäkringen, med den höga egenavgiften på 700 kr, har lett till att
många människor tvingats avstå från nödvändiga tandläkarbesök eller skjuter
upp besöken med höga kostnader för både individen och samhället. Att ytter-
ligare försämra tandvårdsförsäkringen genom att först sänka subventionerna
för att därefter helt slopa dem kommer att leda till att än fler tvingas avstå
från tandvård. Enligt motionärernas uppfattning bör regeringen sammankalla
en parlamentarisk grupp med uppgift att lägga fram förslag om en solidarisk
fördelning av resurserna inom tandvårdsförsäkringen. Höjningen av egen-
kostnadstaket i högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel kommer att
slå hårt mot människor med låga inkomster och stort vårdbehov. Ett gemen-
samt högkostnadsskydd, som även omfattar den kommunala hemsjukvården,
måste övervägas. En merkostnadsersättning behövs där olika kostnader inrä-
knas i underlaget som lämpligen kan knytas till en viss procentsats av bas-
beloppet. Det skulle ge större trygghet för den enskilde och minska kostna-
derna för ersättningarnas administration. Vidare anser motionärerna att den
s.k. fria läkemedelslistan skall behållas och avvisar således den besparing
som föranleds av den i propositionen aviserade revideringen av förmånssy-
stemet per den 1 januari 1997, såvitt gäller den fria läkemedelslistan. Mot-
ionärerna avvisar med bestämdhet de tankar på ett kommunalt huvudmanna-
skap för assistansersättningen som framförs i propositionen. Ett kommunalt
huvudmannaskap skulle innebära en återgång till tidigare godtyckliga och
många gånger kränkande behovsbedömningar med åtföljande krav på att i
detalj redovisa personliga förhållanden.
I motion Fi81 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen god-
känner den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden i enlighet
med vad som redovisas i motionen (yrkande 4 delvis) samt att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om assi-
stansersättningen (yrkande 33). Motionärerna föreslår att den preliminära
ramen för utgiftsområde 9 skall beräknas till ett belopp som överstiger rege-
ringens preliminära förslag med 570 miljoner kronor för år 1997, 1 470
miljoner kronor för år 1998 och 1 470 miljoner kronor för år 1999. Motion-
ärerna anser att tandvårdsförsäkringen och sjukvårdens betalningssystem på
sikt bör samordnas. Regeringens förslag om att kraftigt försämra tandvårds-
försäkringen avvisas. Motionärerna är vidare avvisande till förslaget om höjt
högkostnadsskydd för öppen sjukvård och läkemedel, då detta skulle drabba
främst barnfamiljer, handikappade och äldre personer. Det förslag till hög-
kostnadsskydd som presenterats av HSU 2000 och som skall ligga till grund	11

för den modell som skall införas vid årsskiftet 1996/97 är en tillräcklig höjning. Enligt motionärerna finns det inte skäl att försämra den statliga assistansersättningen. Vid beräkningen av utgiftsramen ligger därför en höjning med 200 miljoner kronor till assistansersättningar m.m. för handikappade.

I motion Fi82 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att riksdagen godkänner den preliminära beräkningen för de utgiftsområden som angivits i motionen (yrkande 7 delvis). Motionärerna avvisar förslaget om att höja egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel. Detta medför att ramen för utgiftsområde 9 bör höjas i jämförelse med regeringens preliminära förslag för samtliga av de tre utgiftsåren. Det i propositionen aviserade förslaget om reformering av läkemedelsförmånen, dvs. förmånssystemets utformning och kostnadsansvaret för detta, avser motionärerna att återkomma till i särskild ordning. Motionärerna är också kritiska till besparingarna inom den statliga assistansersättningen. Eventuella besparingar inom detta område måste föregås av noggranna analyser av effekterna för de människor som berörs. Huvudmannaskapet för assistansersättningen bör åvila staten. Individen skall inte vara beroende av i vilken kommun man bor för att erhålla nödvändig personlig assistans. Den preliminära ramen för utgiftsområde 9 bör bestämmas till ett belopp som överstiger regeringens preliminära förslag med 1 135 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997– 1999.

I motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om bibehållen assistansersättning (yrkande 2). Motionärerna avvisar den försämring av rätten till personlig assistans som regeringen vill fullfölja enligt vårpropositionen. Motionärerna motsätter sig besparingen på 215 miljoner kronor på den statliga assistansersättningen till vissa funktionshindrade. Regeringen föreslår i proposition 1995/96:146 bl.a. att tidsramen för beslut om assistansersättning kortas. Detta innebär att den funktionshindrades möjligheter till självbestämmande, oberoende och valfrihet kraftigt försämras. Rätten till personlig assistans inskränks också i propositionen. Människor med psykiska funktionshinder, astma, epilepsi och personer med s.k. shuntventil t.ex. riskerar att mista rätten till personlig assistans. Regeringen vill vidare övervältra en större del av ansvaret för assistansen på kommunerna genom att funktionshindrade inte skall kunna få assistansersättning för de timmar då de vistas i daglig kommunal verksamhet som skola, daghem m.m. Detta innebär att många funktionshindrade barn kommer att få mycket stora svårigheter i den dagliga verksamheten. Rätten till personlig assistans snävas också in för barn.

I motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammanhållna konsekvensbeskrivningar (yrkande 1). Enligt motionärerna saknar regeringens upplägg av besparingsförslagen inom det sociala området en heltäckande analys av vilka effekterna blir. Budgetförslagen bör i fortsättningen innehålla en hälsoekonomisk analys av besparingsförslagens sammantagna effekter på folkhälsan. Även om hälsoläget i landet i dag är förhållandevis gott finns det oroande tecken som riskerar att förvärras genom rege-

1995/96:SoU7y

ringens besparingsförslag. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har vid	1995/96:SoU7y
flera tillfällen redogjort för denna utveckling. Genom att studera utveckling-
en i Danmark kan, enligt motionärerna, kunskap fås om vad som händer om
regeringen fortsätter att misslyckas med att minska arbetslösheten och ge-
nomför de besparingar som är föreslagna för det sociala området. I Danmark
har den höga arbetslösheten och bristerna i den medicinska och sociala ser-
vicen tillsammans med en mycket hög tobaks- och alkoholkonsumtion lett
till ökad social utslagning och minskad medellivslängd för män. Värst utsatta
är invandrargrupper, kortutbildade, låginkomsttagare och barn i socialt och
ekonomiskt utsatta familjer. Sverige riskerar att hamna i en liknande situat-
ion. Förslagen till besparingar på bl.a. de funktionshindrades rätt till person-
lig assistans, på resurserna till rehabilitering, försämrat högkostnadsskydd
blir enligt motionärerna alltför påfrestande för många människor. Flera
kommer exempelvis att skjuta upp sina läkarbesök eller att avstå från inköp
av nödvändiga läkemedel. Vårdköerna kommer att fortsätta att tillta och fler
kommer att vara sjukskrivna.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i regeringens bedömningar och har inte något att in-
vända mot att riksdagen godkänner den preliminära beräkningen för utgifts-
område 9 – Hälsovård, sjukvård och social omsorg avseende åren 1997–
1999. Motionerna Fi78 (m) yrkande 5 delvis, Fi79 (fp) yrkandena 4 och 6,
båda yrkandena delvis, Fi80 (v) yrkande 6 delvis, Fi81 (mp) yrkandena 4
delvis och 33, Fi82 (kds) yrkande 7 delvis och Fi97 (fp) yrkandena 1 och 2
bör därför avstyrkas. Med den nya budgetordningen är det inte meningen att
utskotten nu skall sakbehandla motionsyrkanden som inte direkt rör budget-
frågorna.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU
2000) har i sitt delbetänkande (SOU 1995:122) Reform på recept lämnat
förslag om ett nytt subventionssystem för läkemedelsförmånen och ett sär-
skilt högkostnadsskydd för den öppna hälso- och sjukvården. En proposition
om ett reviderat förmånssystem med utgångspunkt i utredningens förslag har
aviserats till hösten 1996. Tanken är att det nya systemet skall träda i kraft
den 1 januari 1997. I avvaktan på den planerade ändringen av förmånssyste-
met har regeringen föreslagit en höjning av egenkostnadstaket i högkostnads-
skyddet fr.o.m. den 1 juli 1996, vilket beräknas minska försäkringens kost-
nader med 185 miljoner innevarande budgetår. Mot denna bakgrund anser
utskottet att det nu vore bättre att välja ett annat sätt att spara motsvarande
belopp än att höja högkostnadsskyddet till 2 500 kr per år. T.ex. kan vissa
principer från förslagen från HSU tillämpas, vilket skulle innebära en större
rättvisa i besparingen. En sådan lösning medför därtill en bättre kontinuitet i
läkemedelsförmånen sett utifrån den enskildes situation.
När det gäller besparingen inom handikappområdet har utskottet nyligen i
betänkande 1995/96:SoU15 i huvudsak godtagit regeringens förslag i propo-
sition 1995/96:146. Utskottets förslag till ändringar och förtydliganden inne-
bär inte någon nämnvärd förändring i de av regeringen beräknade besparing-	11

arna om 215 miljoner kronor för de kommande tre budgetåren. Förslaget i en	1995/96:SoU7y
motion från Moderata samlingspartiet om en differentiering av assistanser-
sättningen kan enligt utskottets mening övervägas i samband med att handi-
kappreformen följs upp. Utskottet har anfört att det för närvarande inte finns
skäl att överväga ett ändrat huvudmannaskap för statlig assi-stansersättning.
Enligt utskottet bör staten genom försäkringskassorna även fortsättningsvis
vara huvudman för personlig assistans som överstiger 20 timmar per vecka.
Utskottet har föreslagit att detta ges regeringen till känna.
Riksdagen får senare tillfälle att ta ställning till förslag i fråga om utform-
ningen av tandvårdsförsäkringen fr.o.m. 1998.
Sammanhållna konsekvensbeskrivningar i besparingsförslag i form av hälso-
ekonomiska analyser av förslagens sammantagna effekter på folkhälsan
anser utskottet vara värdefulla. Utskottet utgår från att regeringen så långt det
är praktiskt möjligt beaktar detta i samband med framtida besparingsförslag.
Stockholm den 9 maj 1996
På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Marianne Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds), Christin Nilsson (s) och Elisebeht Markström (s).

Avvikande meningar

1.Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser att styckena ett till och med fyra i utskottets bedömning bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den preliminära ramen för utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg skall beräknas till 20 599 miljoner för år 1997, (dvs. 3 238 miljoner kronor lägre än regeringens förslag), till 20 692 miljoner kronor för år 1998 (dvs. 2 697 miljoner kronor lägre än regeringens förslag) och till 22 071 miljoner kronor för år 1999 (dvs. 2 997 miljoner kronor lägre än regeringens förslag).

Utskottet ställer sig avvisande till de besparingsåtgärder som anges i propositionen. I stället för besparingar i flera steg som till viss del skall täcka höjningen av kompensationsnivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen anser utskottet att omfattande, främst administrativa förändringar inom läkemedelsförsäkringen skall göras. Utskottet återkommer till dessa förslag i samband med behandlingen av höstens budgetproposition. Regeringens förslag till besparingar inom läkemedelsområdet avvisas dock. Utskottet anser att egenkostnadstaket inom högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och vissa läkemedel bör höjas till 1 900 kr den 1 juli 1996 och därefter höjas med 100 kr 1997 och 1998. Även förslaget om besparingar inom tandvården avvisas. I stället bör ett nytt högkostnadsskydd införas som innebär besparingar i försäkringen och samtidigt garanterar en god tandvård. Förslaget innebär att ett högkostnadsskydd träder in redan vid behandlingskostnader som överstiger

3000 kr. Prissättningen bör vara fri för behandlingar upp till detta belopp, och därefter bör en åtgärdstaxa gälla som omfattas av högkostnadsskyddet.

Beträffande besparingen inom handikappområdet vidhåller utskottet sin tidigare inställning om att motsätta sig det besparingsförslag som regeringen lagt fram i proposition 1995/96:146. Utskottet anser att reformen bör följas upp och att regeringen i samband därmed bör överväga en differentiering av assistansersättningen för de tre personkretsarna i LSS i enlighet med handikapporganisationernas egna förslag.

De myndigheter som ligger under Socialdepartementet bör, enligt utskottet, bli föremål för en översyn som skall syfta till att minska anslagen till myndigheterna med 200 miljoner kronor år 1997, 300 miljoner kronor år 1998 och 500 miljoner för år 1999.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion Fi78 (m) yrkande 5 delvis och med avslag på propositionen och motionerna Fi79 (fp) yrkandena

4och 6, båda yrkandena delvis, Fi80 (v) yrkande 6 delvis, Fi81 (mp) yrkandena 4 delvis och 33, Fi82 (kds) yrkande 7 delvis samt Fi97 (fp) yrkandena 1 och 2 bör godkänna utskottets förslag till preliminär beräkning för utgiftsområde 9.

1995/96:SoU7y

2. Barbro Westerholm (fp) anser att utskottets bedömning bort ha följande		1995/96:SoU7y
lydelse:
Utskottet anser att den preliminära ramen för utgiftsområde 9 skall beräk-
nas till ett belopp som överstiger regeringens preliminära förslag med 600
miljoner kronor för vart och ett av åren 1997–1999.
Vid beräkningen av den preliminära ramen har utskottet gjort vissa omför-
delningar av de offentliga utgifterna. Utskottet motsätter sig den besparing
inom den statliga assistansersättningen som regeringen föreslagit i proposit-
ion 1995/96:146 och som vidhålls i vårpropositionen. Enligt utskottets me-
ning är det oacceptabelt att en så liten grupp människor som knappt 6 500
skall utsättas för en så stor besparing som 215 miljoner kronor. En besparing
av den storleksordningen hotar hela reformen om personlig assistans. Försla-
gen innebär också en klar försämring av rätten till personlig assistans för
många funktionshindrade. Regeringen vill dessutom övervältra en större del
av ansvaret för assistansersättning på kommunerna, vilket utskottet inte
heller kan acceptera. Utskottet avvisar vidare besparingarna inom läkeme-
delsområdet som innebär en drastisk höjning av egenkostnadstaket i hög-
kostnadsskyddet för läkemedel och öppen sjukvård. Utskottet förordar i
stället att	gränsen inte skall sättas högre än 1 000 kr per person och år för
vartdera	av de två områdena. Flera kommer annars att skjuta upp sina läkar-

besök eller att avstå från inköp av nödvändiga läkemedel. Vårdköerna kommer att fortsätta att tillta, och fler kommer att vara sjukskrivna.

Enligt utskottet saknar regeringens inriktning av besparingsåtgärderna inom det sociala området en heltäckande analys av vilka effekterna blir. Budgetförslagen bör i fortsättningen innehålla en hälsoekonomisk analys av besparingsförslagens sammantagna effekter på folkhälsan. Även om hälsoläget i landet i dag är förhållandevis gott finns det enligt utskottet oroande tecken som riskerar att förvärras genom regeringens besparingsåtgärder. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har vid flera tillfällen redogjort för denna utveckling. Ett studium av utvecklingen i Danmark kan, enligt utskottet, ge kunskap om vad som händer om regeringen fortsätter att misslyckas med att minska arbetslösheten och genomför de besparingar som aviseras inom det sociala området. I Danmark har den höga arbetslösheten och bristerna i den medicinska och sociala servicen tillsammans med en mycket hög tobaks- och alkoholkonsumtion lett till ökad social utslagning och minskad medellivslängd för män. Värst utsatta är invandrargrupper, kortutbildade, låginkomsttagare och barn i socialt och ekonomiskt utsatta familjer. Sverige riskerar att hamna i en liknande situation.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motionerna Fi79 (fp) yrkandena 4 och 6, båda yrkandena delvis, och Fi97 (fp) yrkandena 1 och 2 samt med avslag på propositionen och motionerna Fi78 (m) yrkande 5 delvis, Fi80

(v)yrkande 6 delvis, Fi81 (mp) yrkandena 4 delvis och 33 samt Fi82 (kds) yrkande 7 delvis

dels bör godkänna utskottets förslag till preliminär beräkning för utgiftsområde 9,

dels bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Stig Sandström (v) anser att styckena ett till och med fyra i utskottets	1995/96:SoU7y
bedömning bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar propositionens förslag till preliminär beräkning för ut-
giftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Utskottet avser att
återkomma med förslag till utgiftsnivåer för varje enskilt utgiftsområde i
samband med höstens budgetproposition.
De i propositionen angivna besparingarna inom tandvården och läkeme-
delsområdet avvisas. Det dåliga skydd som i dag finns i tandvårdsförsäkring-
en, med den höga egenavgiften på 700 kr, har lett till att många människor
tvingats avstå från nödvändiga tandläkarbesök eller skjuter upp besöken med
höga kostnader för både individen och samhället. Att ytterligare försämra
tandvårdsförsäkringen genom att först sänka subventionerna för att därefter
helt slopa dem kommer att leda till att än fler tvingas avstå från tandvård.
Enligt utskottets mening bör regeringen sammankalla en parlamentarisk
grupp med uppgift att lägga fram förslag om en solidarisk fördelning av
resurserna inom tandvårdsförsäkringen.
En höjning av egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för sjukvård och
läkemedel skulle slå hårt mot människor med låga inkomster och stort vård-
behov. Utskottet anser att ett gemensamt högkostnadsskydd, som även om-
fattar den kommunala hemsjukvården, därför måste övervägas. Vidare be-
hövs en merkostnadsersättning där olika kostnader inräknas i underlaget och
som lämpligen bör knytas till en viss procentsats av basbeloppet. En sådan
lösning skulle ge större trygghet för den enskilde och samtidigt minska
kostnaderna för ersättningarnas administration. Vidare anser utskottet att den
s.k. fria läkemedelslistan skall behållas och avvisar således den besparing
som föranleds av den i propositionen aviserade revideringen av förmånssy-
stemet per den 1 januari 1997, såvitt gäller den fria läkemedelslistan.
Utskottet avvisar med bestämdhet de tankar på ett kommunalt huvudman-
naskap för assistansersättningen som framförs i propositionen. Ett kommu-
nalt huvudmannaskap skulle innebära en återgång till tidigare godtyckliga
och många gånger kränkande behovsbedömningar med åtföljande krav på att
i detalj redovisa personliga förhållanden.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi80 (v)
yrkande 6 delvis samt med avslag på propositionen och motionerna Fi78 (m)
yrkande 5 delvis, Fi79 (fp) yrkandena 4 och 6, båda yrkandena delvis, Fi81
(mp) yrkandena 4 delvis och 33, Fi82 (kds) yrkande 7 delvis och Fi97 (fp)
yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna.

4.Thomas Julin (mp) anser att styckena ett till och med fyra i utskottets bedömning bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den preliminära ramen för utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg skall beräknas till ett belopp som överstiger regeringens preliminära förslag med 570 miljoner kronor för år 1997, 1 470 miljoner kronor för år 1998 och 1 470 miljoner kronor för år 1999.

Tandvårdsförsäkringen och sjukvårdens betalningssystem på sikt bör samordnas. Regeringens förslag om att kraftigt försämra tandvårdsförsäkringen

kan inte accepteras. Utskottet kan heller inte acceptera förslaget om höjt

egenkostnadstak i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och läkemedel	1995/96:SoU7y
eftersom detta skulle drabba främst barnfamiljer, handikappade och äldre
personer. Det förslag till högkostnadsskydd som presenterats av HSU 2000
och som skall ligga till grund för den modell som skall införas vid årsskiftet
1996/1997 är enligt utskottet en tillräcklig höjning. Beträffande den statliga
assistansersättningen motsätter sig utskottet den besparing som regeringen
föreslagit i proposition 1995/96:146 och som vidhålls i vårpropositionen.
Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att en så liten grupp människor
som knappt 6 500 skall utsättas för besparingar av storleken 215 miljoner
kronor.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion Fi81 (mp) yrkandena 4
delvis och 33 samt med avslag på propositionen och motionerna Fi78 (m)
yrkande 5 delvis, Fi79 (fp) yrkandena 4 och 6, båda yrkandena delvis, Fi80

(v)yrkande 6 delvis, Fi82 (kds) yrkande 7 delvis och Fi97 (fp) yrkandena 1 och 2 bör godkänna utskottets förslag till preliminär beräkning för utgiftsområde 9.

5.Chatrine Pålsson (kds) anser att styckena ett till och med fyra i utskottets bedömning bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar förslaget om att höja egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel. Utskottet återkommer till frågan om reformering av läkemedelsförmånen, dvs. förmånssystemets utformning och kostnadsansvaret för detta, i samband med behandlingen av den proposition om ett reviderat förmånssystem som regeringen aviserat till hösten 1996. Beträffande den statliga assistansersättningen anser utskottet att eventuella besparingar måste föregås av noggranna analyser av effekterna för de människor som berörs. En noggrann utvärdering av handikappreformen bör först göras sedan reformen fått tillfälle att sätta sig. Ut- skottet motsätter sig därför den besparing som regeringen föreslagit i proposition 1995/96:146 och som vidhålls i vårpropositionen. Vidare anser utskottet att huvudmannaskapet för assistansersättningen även i fortsättningen skall åvila staten. Individen skall inte vara beroende av i vilken kommun man bor för att erhålla nödvändig personlig assistans.

Mot denna bakgrund anser utskottet att den preliminära ramen för utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg skall beräknas till ett belopp som överstiger regeringens preliminära förslag med 1 135 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997–1999.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion Fi82 (kds) yrkande 7 delvis samt med avslag på propositionen och motionerna Fi78 (m) yrkande 5 delvis, Fi79 (fp) yrkandena 4 och 6, båda yrkandena delvis, Fi80 (v) yrkande

6delvis, Fi81 (mp) yrkandena 4 delvis och 33 samt Fi97 (fp) yrkandena 1 och 2 bör godkänna utskottets förslag till preliminär beräkning för utgiftsområde 9.

Gotab, Stockholm 1996