SKU12Y (Yttrande 1995/96:SKU12Y)

Skatteutskottets yttrande 1995/96:SkU12y

Riktlinjer för skattepolitiken, m.m.

1995/96

SkU12y

Till Finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över den ekonomiska vårpropositionen 1995/96:150 och de motioner som har väckts med anledning av propositionen.

De förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen lägger fram i propositionen berör bl.a. skattefrågor. Regeringen föreslår också ett tak för statens utgifter. Även detta förslag berör skatteutskottet, till den del som avser Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tullen (utgiftsområde 3). Även motionerna Fi78 av Carl Bildt m.fl. (m), Fi79 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Fi80 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Fi81 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) och Fi82 av Alf Svensson m.fl. (kds) innehåller riktlinjer och andra förslag på skatteutskottets område.

Parallellt med detta ärende behandlar skatteutskottet proposition 198 där regeringen lägger fram förslag till de konkreta ändringar i skattelagstiftningen som föranleds av proposition 150 och en redogörelse för regeringens överväganden rörande andra aktuella skattefrågor. Även i de motioner som har väckts med anledning av proposition 198 behandlas skattefrågor som har beröring med proposition 150. Skatteutskottets ställningstaganden till proposition 198 med tillhörande motioner redovisas i betänkandet 1995/96:SkU31.

Riktlinjer för skattepolitiken

I propositionen framhåller regeringen som sin främsta uppgift att minska arbetslösheten. Målsättningen är att halvera den öppna arbetslösheten till år

2000. Enligt propositionen kräver detta först och främst en god samhällsekonomisk grund för en hållbar utveckling och en hög sysselsättning. Det program som riksdagen har antagit för att sanera statsfinanserna och skapa balans i de offentliga finanserna ligger därför fast. Att detta program fullföljs är enligt regeringen en avgörande förutsättning för att räntorna skall kunna pressas ner och för att vårt lands ekonomi skall kunna stärkas varaktigt. För att kunna nå målet att uppnå balans i de offentliga finanserna år 1998 föreslås ytterligare budgetförstärkningar med ca 10 miljarder kronor 1997 och ca 12 miljarder kronor 1998. Härav utgör ca 6 miljarder kronor permanenta besparingar och 2 miljarder kronor permanenta inkomstförstärkningar. I det sistnämnda beloppet ingår åtgärder på skatteområdet med 1,07 miljarder kronor, bl.a. i form av en höjning av grundbeloppet för statlig inkomstskatt med 100

kr för alla. Vid sidan av dessa budgetförstärkningar föreslår regeringen	1995/96:SkU12y
skattehöjningar på energi- och miljöområdet på ca 5 miljarder kronor. Dessa
skattehöjningar ingår som en del av finansieringen av de kraftiga satsningar
som regeringen föreslår på utbildningsområdet. Avsikten är också att
åtgärderna, som i huvudsak kommer att träffa hushållssektorn, skall bidra till
en omställning av energisystemet.
Bland aktuella skattefrågor i övrigt kan nämnas att avdraget för måltider
vid representation begränsas till 90 kr per person fr.o.m. 1997. Vidare höjs
fribeloppet för förmögenhetsskatt från 800 000 till 900 000 kr som en följd
av 1996 års allmänna fastighetstaxering. Denna åtgärd finansieras delvis
genom att börsaktier, som i dag värderas till 75 % av marknadspriset, skall
tas upp till sitt fulla värde, och avsikten är att höjningen av fribeloppet skall
finansieras fullt ut fr.o.m. 1998 års taxering inom ramen för förmögenhets-
beskattningen. – Det undantag som gäller för småföretag från de nya, förkor-
tade betalningstiderna för mervärdesskatt utvidgas till att avse företag med
en årsomsättning upp till 40 miljoner kronor. – För att motverka den
avmattning av byggnadsverksamheten som förutses mellan 1996 och 1997
lägger regeringen i proposition 229 fram förslag till en skattereduktion för
reparationer m.m. som utförs på bostadshus under tiden den 15 april 1996–
den 31 december 1997, med i huvudsak samma utformning som tidigare
regler i detta hänseende. Den nya skattereduktionen beräknas kosta 1,5 resp.
2 miljarder budgetåren 1997 och 1998. – I proposition 198 meddelas också
att Finansdepartementet inom några veckor kommer att lägga fram en
promemoria om ändrade regler för beskattning av bilförmån. En utgångs-
punkt för förslagen kommer att vara att beskattningen inte skall vara obero-
ende av körsträckans längd.
Enligt regeringens mening är en bred uppslutning kring kampen mot
arbetslöshet avgörande för möjligheterna att uppnå en tillfredsställande till-
växt och sysselsättning. Att komma tillbaka till en situation med hög syssel-
sättning och sunda statsfinanser kräver stora ansträngningar för alla, och på
kort sikt också betydande uppoffringar. Medborgarnas vilja att axla denna
börda kommer att vara beroende av att alla bär sin del. I propositionen anförs
också att åtgärderna måste ha en acceptabel fördelningspolitisk profil.
Vid den utvärdering av 1990 års skattereform som har slutförts inom en
särskild kommitté har man beräknat att reformen under de första åren varit
underfinansierad med ca 35 miljarder kronor. I propositionen anförs att
denna underfinansiering är ett problem men att korrigeringar har gjorts
genom senare beslut. Vidare anförs att villkoret att gruppen höginkomstta-
gare själva skulle betala sina skattesänkningar av allt att döma inte uppfyllts i
lika hög grad som förutsatts vid skattereformens genomförande. I propositio-
nen anförs att den s.k. värnskatten på senare tid har bidragit till en bättre
fördelningsprofil men att denna skatt enligt gällande lagstiftning kommer att
upphöra inkomståret 1999. Regeringen avser att föreslå riksdagen hur det
samlade skatte- och avgiftsuttaget för höginkomsttagare skall justeras för att
en bättre fördelningsprofil skall uppnås.
Med de angivna undantagen anser regeringen att skattereformen har givit
de åsyftade resultaten och att skattesystemet nu har en stabil struktur som det
	2

är angeläget att bevara, inte minst mot bakgrund av de senaste årens turbulens.

Regeringen betonar att det framtida utrymmet för skattehöjningar är starkt begränsat och att täta förändringar i skattereglerna bör undvikas. Några områden framhålls emellertid där fortsatta reformer är motiverade. Det gäller företagsbeskattningen, miljö- och energiskatterna och skattekontrollen. 1992 års företagsskatteutredning skall pröva nya modeller för att ytterligare förbättra de skattemässiga villkoren för företagens nyinvesteringar och kapitalförsörjning, och avsikten är att nya regler skall kunna tillämpas fr.o.m. inkomståret 1998. Inom Skatteväxlingskommittén utreds möjligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet i syfte bl.a. att styra mot ett ekologiskt mer uthålligt samhälle, och regeringen avser att därefter pröva möjligheterna till en sådan s.k. grön skatteväxling. Vidare pågår ett brett inriktat arbete för att skärpa skattekontrollen och motverka skattebrott, skatteflykt och skatteundandraganden i olika avseenden.

I motion Fi78 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 6 och 12 yrkas att riksdagen

–med avslag på regeringens förslag – som sin mening ger regeringen till känna vad motionärerna anfört om skattepolitikens inriktning och om betydelsen av goda villkor för företagande. Motionärerna anser att det hårda skattetrycket är ett av den svenska ekonomins grundläggande strukturella problem. Alltför höga skatter pressar ner den privata sektorn och hämmar företagande och tillväxt. I motionen framhålls att det höga skattetrycket också utgör ett socialt problem, då det omöjliggör för stora grupper att leva på sina inkomster. Moderaterna har som mål för den ekonomiska politiken att minska statsskulden och att minska den offentliga utgiftskvoten och skattetrycket. Genom de förslag till besparingar som de lägger fram kan enligt motionen skatterna sänkas med ca 60 miljarder kronor samtidigt som budgetsaldot förbättras med 8 miljarder kronor mer än enligt regeringens förslag. Förslagen innebär enligt motionen att huvuddelen av de skattehöjningar och andra förändringar som har genomförts under den socialdemokratiska regeringsperioden undanröjs och att skatten på arbete – främst för låg- och mellaninkomsttagare – sänks med 43 miljarder kronor, på företagande med 13,5 miljarder kronor, på boende med 2 miljarder kronor och i övrigt med 1,5 miljarder kronor.

Motion Fi79 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) innehåller också krav på andra riktlinjer för beskattningen än som regeringen föreslår (yrkande 1 i denna del och yrkandena 5, 8, 10 och 11). Den allt överskuggande uppgiften bör enligt motionärerna vara att ge fler människor möjlighet till arbete genom att skapa förutsättningar för en ökad tillväxt. Detta är också grundläggande för att sanera statsfinanserna och uppnå en balans år 1998. Motionärerna föreslår kraftiga sänkningar av företagsbeskattningen, bl.a. i form av slopad dubbelbeskattning, slopad fastighetsskatt på industrilokaler, slopad förtida momsinbetalning och lättnader för fåmansbolag. I motionen föreslås att marginalskatterna omedelbart återställs till högst 50 %, att arbetsgivaravgifterna på hushållstjänster avskaffas under en fyraårsperiod och att turistmomsen sänks till 6 %. Stimulering av hushållstjänster föreslås också ske genom ett nytt system med servicecheckar, ett mindre krångligt system att anställa.

1995/96:SkU12y

Därutöver föreslår motionärerna att arbetsgivaravgifterna för tjänstesektorn	1995/96:SkU12y
ytterligare sänks år 1998. Regeringens förslag om höjningar av energiskat-
terna avvisas, eftersom höjningarna inte kopplats till en skatteväxling i form
av sänkta arbetsgivaravgifter. Motionärerna vill också att pensionssparandet
stimuleras och förbättras, bl.a. genom att höja den generella avdragsgränsen
från 0,5 till 1 basbelopp. Åtgärderna finansieras bl.a. genom en enhetligare
mervärdesskatt genom att slopa skattelättnaderna för livsmedel och genom
höjd tobaksskatt. Regeringens förslag till skattestimulanser för vissa bygg-
nadsarbeten (s.k. ROT-avdrag) avvisas.
I motion Fi80 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 1 och 2 begär
motionärerna att riksdagen godkänner en politik för arbete och rättvisa och
med riktlinjer för en mer fördelningspolitiskt inriktad beskattning. I motio-
nen anförs att utrymmet för skatteskärpningar är begränsat men att det
behövs skiften i skatteuttaget med lättnader för lägre inkomster och skärp-
ningar för högre inkomster och för vinsterna i näringslivet. Enligt motionen
finns det också skäl för en miljörelaterad skatteväxling med skärpta miljö-
och energiskatter och sänkt skatt på arbete. Vänsterpartiet stödjer regeringens
förslag till höjningar av energi- och miljöskatterna. I motionen framhålls
dock att höjningarna belastar hushåll med låga inkomster och att de slår snett
regionalt. Skatteskärpningarna bör därför kombineras med riktade skatte-
sänkningar i lägre inkomstskikt och ett forcerat utredningsarbete för en regi-
onalt differentierad energibeskattning. Regeringens förslag till höjd grund-
skatt från 100 kr till 200 kr avvisas eftersom det inte ingår i en fördelnings-
politiskt acceptabel profil. Höjningen av fribeloppet vid förmögenhetsbe-
skattningen avvisas i avvaktan på ett fortsatt beredningsarbete. När det gäller
anslagsfrågorna ser Vänsterpartiet med oro på sparbetingen för skatteförvalt-
ningen. I motionen anförs att riksdagen måste vara beredd att skjuta till
resurser så att skatteförvaltningen kan bedrivas effektivt och i enlighet med
etablerade rättsprinciper. Vänsterpartiet kommer att redovisa sina förslag på
detta område i höst.
Motion Fi81 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkandena 1, 14 och 15
innebär att motionärerna instämmer i att saneringen av statsfinanserna är
nödvändig men att den bör få en fördelningspolitiskt och miljöpolitiskt bättre
utformning. I motionen anförs att ökningen av miljöskulden måste upphöra
senast 1999 och sedan minska, med hjälp bl.a. av skattesystemet. Regering-
ens förslag att ökningen av koldioxidskatten skall fullföljas även för indu-
strin överensstämmer med vad som tidigare har krävts från Miljöpartiets
sida. Vidare bör en skatteväxling för industrin genomföras successivt och
omfatta skatten på arbete, arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den bör
uppgå till ca 100 miljarder kronor omkring år 2010 och under den närmaste
treårsperioden omfatta ca 25 miljarder kronor. Enligt motionen bör de
energirelaterade skatterna nu höjas så att de ger dubbelt så mycket som rege-
ringen föreslår, genom att tidigarelägga åtgärderna ett halvår. I
motionärernas skatteväxling ingår också en avfallsskatt och en höjning av
skatten på handelsgödsel. En växling genomförs genom att den beslutade
höjningen av den allmänna egenavgiften inte genomförs. Bland motionä-
rernas förslag i övrigt kan nämnas att representationsavdraget slopas helt, att
	2

skattereduktionen för byggnadsarbeten på bostäder inte genomförs och att regeringens förslag till lättnader i förmögenhetsbeskattningen begränsas.

De riktlinjer för beskattningen som föreslås i motion Fi82 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 1 grundar sig på uppfattningen att endast den privata sektorn kan skapa den expansion av samhällsekonomin och den ökning av det totala antalet arbetstillfällen som Sverige behöver. Motionärerna förordar en kraftfull tillväxtpolitik som bygger på strukturella och tillväxthöjande åtgärder. På skatteområdet innebär motionärernas förslag bl.a. att en skatteväxling bör genomföras genom sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp och ändliga resurser och i form av en avfallsskatt. Marginalskatterna sänks genom att den s.k. värnskatten slopas. Samtidigt slopas det statliga grundavdraget. Vidare föreslås att tjänstesektorn stimuleras genom skattelättnader för hushållsarbete. Motionärerna välkomnar ROT- avdraget men vill bredda basen för denna skattestimulans och medge en större skattereduktion. Enligt motionen bör villkoren för företagen förbättras. Motionärerna föreslår därför att den s.k. dubbelbeskattningen avskaffas och att riskkapitalavdraget permanentas. De yrkar också en återgång till tidigare redovisningsregler för moms, för alla företag. En annan åtgärd som motionärerna förordar är skattelättnader för royalty på uppfinningar. Vidare föreslås att de stöd som utgår till företagen sänks mot att också arbetsgivaravgifterna sänks. Regeringens förslag till höjning av förmögenhetsskatten på aktier avvisas liksom också höjningen av fribeloppet. I stället bör sambeskattningen av förmögenheter slopas, och fastighetsskatten bör sänkas till 1,5 %. Vidare anförs i motionen att hushållssparandet är viktigt och att skattereglerna missgynnar detta sparande. De skattelättnader som föreslås i motionen finansieras bl.a. genom höjd moms på mat och på spel och dobbel m.m. och genom sänkningar av räntebidragen.

Utskottet kan konstatera att det råder bred enighet om kravet att bemästra arbetslösheten och skapa förutsättningar för en ekonomisk balans och tillväxt i ekonomin. Som anförs i propositionen krävs det stora ansträngningar för att Sverige skall komma tillbaka till en situation med hög sysselsättning och sunda statsfinanser. Utskottet vill understryka att de åtgärder som vidtas måste ha en acceptabel fördelningspolitisk profil och att de bördor som den nuvarande situationen kräver måste bäras av alla. De analyser som regeringen redovisar i propositionen visar att de besparingar som blivit nödvändiga i olika sociala transfereringar medför negativa fördelningspolitiska verkningar som endast till en del har kunnat kompenseras med höjda ersättningsnivåer och lättnader i beskattningen. Mot denna bakgrund kan det enligt utskottets mening inte bli tal om ökade utgifter som inte är finansierade eller om ytterligare besparingar som skall finansiera skattesänkningar. Utskottet vill nu liksom tidigare också framhålla att utrymmet för ökat skatteuttag är starkt begränsat.

De förslag som regeringen lägger fram i fråga om miljö- och energiskatterna måste bedömas med hänsyn till nödvändigheten att finansiera angelägna satsningar på utbildningen. Som anförs i propositionen är det också viktigt att skapa ett omvandlingstryck i form av högre beskattning inom miljö- och energipolitiken för att skynda på en nödvändig omställning mot

1995/96:SkU12y

ett ekologiskt mer uthålligt samhälle. I propositionen framhålls i detta sam-	1995/96:SkU12y
manhang även att en ökad miljörelatering av skattesystemet utreds inom
Skatteväxlingskommittén och att regeringen avser att därefter pröva möjlig-
heterna till en s.k. grön skatteväxling. Utskottet anser att förslaget är väl
motiverat.
Även de åtgärder i övrigt på skatteområdet som regeringen förordar är
enligt utskottets uppfattning välgrundade. Utskottet hänvisar i dessa frågor
till sina närmare ställningstaganden i betänkandena 1995/96:SkU31
(ekonomisk-politiska åtgärder på skatteområdet) och 1995/96:SkU32 (ROT-
avdrag).
Som utskottet anförde senast i höstas i sitt yttrande till finansutskottet
(1995/96:SkU3y) kan det inte vara aktuellt att vidta några lättnader i
inkomstskatten genom att upphäva den s.k. värnskatten eller att försvaga
budgeten med ofinansierade skattesänkningar för dem som har god inkomst,
kapitalinkomster eller förmögenhet. Inte heller vill utskottet medverka till att
höja momsen på mat till den generella momsnivån, eftersom lättnaderna i
matmomsen har genomförts för att värna om barnfamiljer och andra särskilt
utsatta grupper som i allmänhet använder en relativt stor andel av sin hus-
hållsbudget till matinköp.
Även övriga skattefrågor som har tagits upp i motionerna är av den art som
utskottet behandlade i höstas i sitt nyssnämnda yttrande till finansutskottet. I
allt väsentligt har dessa frågor nära samband med det utredningsarbete som
pågår rörande beskattningen, och utskottet kan inte finna att motionärerna
har åberopat några omständigheter som nu bör föranleda andra ställnings-
taganden från riksdagens sida än tidigare.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motio-
nerna i aktuella delar.

Utgiftstak

I syfte att förbättra de offentliga finanserna och skärpa kontrollen av budget-
utvecklingen föreslås flera förändringar. Till det viktigaste hör ett treårigt
utgiftstak för åren 1997–1999, fördelat på 26 utgiftsområden. Avsikten är att
taket skall rullas år från år. Våren 1997 ligger taket fast för åren 1998 och
1999 om inte särskilda omständigheter föranleder annat, och samtidigt fast-
ställs ett tak för år 2000.
Utgiftsområde 3 omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tull-
verket. Det totala utgifterna uppgår under 1996 till 5,5 miljarder, varav 4,5
miljarder för skatteförvaltningen. Den ram som regeringen preliminärt har
beräknat för detta utgiftsområde uppgår för 1997 till 5 678 miljoner kronor,
för 1998 till 5 738 miljoner kronor och för 1999 till 5 935 miljoner kronor.
I motion Fi82 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkandena 6 och 7 föreslås
ytterligare satsningar på Riksskatteverket och Tullverket i kampen mot
Ekobrott och smuggling, med 200 miljoner kronor för år 1997, 200 miljoner
kronor för år 1998 och 100 miljoner kronor för år 1999.
Utskottet har inte nu skäl att avvika från regeringens bedömning att verk-
samheterna kan genomföras inom den föreslagna ramen. Samtidigt vill
utskottet framhålla att frågan kommer att prövas vid budgetbehandlingen i	2

höst, då utskottet bl.a. kommer att ta ställning till en fördjupad anslagsfram-	1995/96:SkU12y
ställning från Riksskatteverket. De frågor som tas upp i motion Fi82 yrkan-
dena 6 och 7 kommer att ingå som en del i dessa bedömningar. Som anförs i
propositionen (s. 34, 35) pågår för närvarande ett brett inriktat arbete för att
skärpa skattekontrollen och för att motverka skattebrott, skatteflykt och
skatteundandraganden i olika avseenden. Vidare har särskilda medel avsatts
för att förstärka kontrollfunktionen i staten och bekämpa den ekonomiska
brottsligheten (prop. s. 74, 76). Det anförda innebär enligt utskottets upp-
fattning att syftet med motionen i huvudsak är tillgodosett.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna
del och avstyrker motion Fi82 yrkandena 6 och 7.

Skatteavvikelser

Vid sidan av de åtgärder som redovisas på statsbudgetens utgiftssida finns det också annat stöd som utgår i form av olika särregler i skattelagstiftningen. Särskilda regler finns också som verkar i motsatt riktning eller som på andra sätt avviker från vad som är normalt. Kostnaderna för olika stödformer är inte alltid direkt jämförbara eftersom vissa stöd är skattepliktiga medan andra är undantagna från skatteplikt. Avvikelser av detta slag har hittills inte redovisats på ett samlat sätt men har nu sammanställts i en särskild bilaga i propositionen (bilaga 3).

I propositionen anförs att redovisningen av skatteavvikelser syftar till att åstadkomma en rättvisande jämförelse av olika stöd. En öppen redovisning förebygger också risken för en okontrollerad utveckling av stöd genom skattelättnader och underlättar en kontinuerlig omprövning av sådana stödformer.

Som framgår av bilagan bygger redovisningen av särregler och beräknade effekter av reglerna inte på någon absolut sanning. I det utredningsarbete som ligger till grund för redogörelsen och i det efterföljande arbetet inom regeringskansliet har man tillämpat normer som ofta är självklara men som i vissa fall utgör ett val mellan olika alternativ. Av sådana skäl kan bedömningarna ibland grunda sig på andra värderingar än som ligger till grund för beskattningen. Med de reservationer som detta innebär anser utskottet att den lämnade redovisningen väl tjänar det angivna ändamålet och att den på ett värdefullt sätt kommer att kunna bidra till en bättre förståelse av budgeten och underlätta kontrollen och bedömningen av många frågor.

Regeringen har inte begärt att redogörelsen godkänns av riksdagen, och den har inte heller föranlett några motioner. Enligt utskottets mening bör redogörelsen därför inte föranleda något ställningstagande från riksdagens sida.

Stockholm den 9 maj 1996

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s),	1995/96:SkU12y
Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik
Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla
Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson
(kds), Lars U Granberg (s), Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) och Ola Sundell (m).

Avvikande meningar

1. Riktlinjer för skattepolitiken (m)

Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Ola Sundell (m) anför:

Vid regeringsskiftet 1994 förelåg goda förutsättningar för att Sverige skulle lyckas bryta den flera decennier långa stagnationen. Under våren 1994 växte det fram ett stort antal nya arbetstillfällen, och ekonomin växte i en takt som klart översteg genomsnittet under 1980-talet.

Den socialdemokratiska regeringspolitiken har i allt väsentligt inneburit en återgång till den högskattepolitik som är en av de grundläggande orsakerna till den ekonomiska krisen i vårt land. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Sverige återgår nu till en lägre utvecklingstakt som innebär att vi åter halkar efter jämförbara konkurrentländer. Regeringen har klart och tydligt visat att den saknar insikt om vad som behövs för den svenska ekonomin.

Ett av Sveriges mest akuta problem är skattetrycket, som uppgår till 53 % av BNP. Med nödvändighet kommer den tyngsta skattebördan därmed att bäras av vanliga löntagare. Av den totala lönekostnaden på 19 300 kr för en genomsnittslön får den enskilde kvar 6 700 kronor efter alla skatter. Det är en extrem skattebelastning på de människor utan vilkas arbetsinsatser inget finns att fördela.

Stora grupper kan inte längre leva på sin inkomst. Många känner en maktlöshet eftersom de först förlorat sina möjligheter att försörja sig själva för att sedan leva i osäkerhet om utlovade offentliga bidrag. Socialbidragsberoendet omfattar i dag ungefär en halv miljon hushåll. I vissa grupper är detta beroende i det närmaste institutionaliserat.

Härtill kommer att kunskap, kompetens och initiativkraft beskattas extra hårt genom allt högre marginalskatter. Den s.k. ”värnskatten” och den nya egenavgiften, som är ren inkomstskatt, innebär att Sverige är på väg tillbaka in i marginalskatteeländet. Beskattningen av företag som sådana är i Sverige konkurrenskraftig sett i ett internationellt perspektiv. Beskattningen av dem som driver företagen är emellertid så hård att villkoren för expansion, tillväxt och nya arbeten är otillräckliga. Detta bottnar i en oförmåga hos Socialdemokraterna att inse att företag förutsätter företagare och att de som driver dagens företag och de som funderar på att starta morgondagens företag måste uppleva att villkoren är tillräckligt bra.

Om den negativa utvecklingen i Sverige åter skall kunna vändas är det nödvändigt med en genomgripande förändring. Ett viktigt mål för den ekonomiska politiken måste vara att minska rundgången mellan hushållen och den offentliga sektorn genom att växla bidrag mot lägre skatter. Därigenom

ökar effektiviteten i ekonomin, samtidigt som det blir möjligt för fler perso-	1995/96:SkU12y
ner att ta eget ansvar och leva på sitt arbete.
I motion Fi78 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslås att flertalet av de skatteskärp-
ningar som har genomförts sedan regeringsskiftet undanröjs och ersätts av
långsiktigt nödvändiga besparingar. Skatten på arbete sänks – främst för låg-
och medelinkomsttagare – med 43 miljarder kronor, på företagande med 13,5
miljarder kronor och på boende med 2 miljarder kronor. Därtill kommer
smärre förändringar som netto ger 1,5 miljarder kronor i lägre skatt. Försla-
gen medför en budgetförstärkning på 9 miljarder kronor 1997, 12 miljarder
kronor 1998 och 9 miljarder kronor 1999, allt jämfört med regeringens för-
slag och efter de skattesänkningar på drygt 60 miljarder kronor som vi före-
slår. Här ingår också att vi avvisar de kraftiga skärpningar av energiskatterna
och de andra åtgärder på skatteområdet som regeringen nu föreslår.
Förutsättningarna för arbete och företagande förbättras genom skattesänk-
ningar som år 1999 uppgår till drygt 60 miljarder kronor. Sänkt skatt på
arbete är tyngdpunkten i vårt förslag. För att medborgarna normalt skall
kunna leva på sin lön krävs att skatten för låg- och medelinkomsttagare sänks
rejält. Den ytterligare höjning av egenavgiften till sjukförsäkringen med två
procentenheter som regeringen föreslår avvisas och den höjning som trätt i
kraft i år undanröjs. Den nya löneskatten – dvs. den s.k. allmänna löneavgif-
ten – slopas också enligt vårt förslag.
Därtill skapas med våra budgetalternativ utrymme för att sänka skatten på
arbete ytterligare. 1999 uppgår detta utrymme till nästan 20 miljarder kronor.
Till en del bör beloppet tillföras barnfamiljerna genom att det införs ett extra
grundavdrag per barn (8 900 kr) vid den kommunala beskattningen från och
med 1997. Återstoden bör utnyttjas för att sänka den kommunala inkomst-
skatten, som är den tyngsta skatten för låg- och medelinkomsttagare, med ca
1:50 utöver vad som kan följa av kommunernas egna åtgärder.
Sammantaget innebär detta att skatten på arbete för främst låg- och medel-
inkomsttagare sänks med ca 43 miljarder kronor. För ett hushåll med två
barn och med en sammanlagd inkomst på 300 000 kr sänks inkomstskatten
med nästan 19 000 kr per år. För att möjliggöra detta återställs matmomsen
till 21 %. För hushållet i det angivna exemplet förbättras ekonomin med
sammanlagt ca 1 300 kr per månad. Dessutom bör fastighetsskatten sänkas
till 1,5 % och effekterna av årets fastighetstaxering lindras genom en halve-
ring av markvärdena som underlag för fastighetsskatt. De av regeringen
föreslagna energiskattehöjningarna, som är väsentligt större än det angivna
nettot för statsverket på ca 5 miljarder kronor och som skulle ha medfört
betydande kostnadsökningar för hushållen, avvisas.
Vår motion innebär också att de särskilt negativa verkningarna av beskatt-
ningen inom tjänstesektorn skall motverkas genom en skattereduktion eller
en avdragsrätt för hushållstjänster, barnomsorg m.m. och för underhåll av
egna bostäder. Bland de förslag som motionärerna lägger fram för att för-
bättra villkoren för företagandet ingår bl.a. att de hårda reglerna för fåmans-
bolag lindras. Våra konkreta förslag i dessa och andra frågor redovisas i den
motion som vi väckt med anledning av i proposition 1995/96:198 och som
	2

för närvarande behandlas av skatteutskottet. Våra närmare ställningstaganden	1995/96:SkU12y
till dessa frågor kommer att redovisas i det sammanhanget.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi78 yrkandena 6 och 12.

2. Riktlinjer för skattepolitiken (fp)

Isa Halvarsson (fp) anför:
Utgångspunkten i Folkpartiets motion Fi79 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) är
att fler människor måste få möjlighet till förvärvsarbete. Som framhålls i
motionen innebär den nuvarande utvecklingen att Sverige hotar att bli ett
fyrafemtedelssamhälle där majoriteten visserligen har jobb och klarar sig
hyggligt, men en stor minoritet på omkring 20 % av befolkningen hamnar
utanför. Med en femtedel av arbetskraften utan jobb riskerar vi att bli kvar i
det träsk av ekonomiska problem som vårt land nu befunnit sig i under
många år, med ständiga nedskärningar i välfärden som följd.
Att Sverige har halkat efter och fått större balansproblem i ekonomin än de
flesta jämförbara länder beror på att utvecklingskraften här i landet är för
svag. Detta har fått till följd att antalet arbetslösa och långtidsarbetslösa ökat
drastiskt. I massarbetslöshetens spår har följt en allvarlig social kris i vårt
samhälle. En starkt bidragande orsak till de nuvarande problemen är enligt
vår mening att den socialdemokratiska regeringen fört en politik som inne-
burit mycket kraftiga höjningar av skatter som belastar företagande och
enskilda människors inkomster från arbete, studier och sparande. Värnskatt,
återinförd dubbelbeskattning, slopad kvitttningsrätt, höjda arbetsgivaravgif-
ter, höjd skatt på pensionssparande och kapitalförsäkring, skatt på industri-
byggnader, förtida momsinbetalning, skärpta fåmansbolagsregler, höjd och
breddad fastighetsskatt och mycket annat har lett till att ett redan högt
skattetryck har stigit ytterligare.
De återkommande ändringarna i skattereglerna har skadat förtroendet för
stabiliteten i reglerna och lett till en ökad osäkerhet om framtiden. Den höga
skattenivån har lagt en hämsko på människornas vilja och förmåga att starta
egna företag och expandera redan etablerade företag. Att skattetrycket
väsentligt överstiger 50 % av BNP påverkar företagande och investeringar
negativt och innebär samtidigt en risk för att de genomförda skattehöjning-
arna inte leder till robusta budgetförbättringar.
Regeringen skriver vackert om målsättningen att halvera arbetslösheten och
om företagens betydelse och småföretagarens roll. Som anförs i folkpartimo-
tionen är det lätt att instämma i formuleringarna i regeringens finansplan om
att förbättra villkoren för företagande och om att Sverige behöver fler företag
och företagare. Men det är mycket svårt att passa in dessa ambitioner i rege-
ringens faktiska politik. I den aktuella propositionen sätter regeringen en rad
nya krokben för små och växande företag, bl.a. nya skatteskärpningar. Hit
hör att förmögenhetsskatten för aktier höjs och att energiskatterna höjs kraf-
tigt utan motsvarande sänkning av skatten på arbete. Visserligen modifieras
nu förslaget om den förtida inbetalningen så till vida att de minsta företagen
inte omfattas. Metoden är emellertid fortfarande lika principvidrig, och en	2
	2

del av skadan är redan skedd för alla de företag som tvingats låna till skatten	1995/96:SkU12y
under första halvåret i år.
Vårens finansplan inleds med orden "En politik för en halvering av arbets-
lösheten". Det är en felaktig beskrivning av innehållet i propositionen. I
folkpartimotionen konstateras att regeringens egna prognoser innebär att den
totala arbetslösheten bara sjunker från drygt 12 % till ca 10 % vid sekelskif-
tet. Även denna dystra utveckling vilar på prognoser som måste ifrågasättas.
Det är inte med någon glädje som vi konstaterar att regeringen har misslyck-
ats och att Folkpartiets bedömningar av framtidsutvecklingen har varit
betydligt mer korrekta än regeringens. Precis som vi fruktat har regeringen
nu tvingats att skriva ner tillväxtprognoserna för 1996 och 1997.
Som framhålls i vår motion gäller det nu att satsa på åtgärder som ger fler
människor möjlighet till arbete. Detta kan endast ske genom att skapa förut-
sättning för en ökad tillväxt. Framför allt bör politiken inriktas på nyföreta-
gande. De många skatteskärpningar som regeringen har låtit genomföra på
företagsbeskattningens område bör avvecklas, och marginalskatterna bör
omedelbart sänkas så att principen om "hälften kvar" i den stora skatterefor-
men återställs.
En annan viktig åtgärd är att stödja sysselsättningen i tjänstesektorn. Som
anförs i motionen har hushållssektorn och turistbranschen i alltför hög grad
begränsats på grund av gällande skatteregler. I syfte att få fram minst 50 000
nya jobb föreslår vi att arbetsgivaravgiften slopas under en fyraårig försöks-
period för personal som huvudsakligen arbetar med hushållstjänster. För att
underlätta hanteringen för den enskilde och för skattemyndigheterna bör
försöket utformas inom ett system med s.k. servicecheckar, i likhet med vad
som tillämpas i ett franskt sysselsättningsprogram. För turistbranschen före-
slår vi att den s.k. turistmomsen sänks till 6 % under samma period. Därut-
över föreslås att arbetsgivaravgifterna för tjänstesektorn sänks ytterligare år
1998. Regeringens förslag om höjningar av energiskatterna bör avvisas,
eftersom höjningarna inte kopplats till en skatteväxling i form av sänkta
arbetsgivaravgifter.
För att stimulera det enskilda målinriktade sparandet bör den generella
avdragsgränsen i pensionssparandet höjas från 0,5 till 1 basbelopp. Reglerna
för detta sparande bör även i övrigt förbättras enligt vad som föreslås i
motionen.
Förslagen i motionen finansieras bl.a. med en enhetligare mervärdesskatt
genom att slopa skattelättnaderna för livsmedel och genom höjd tobaksskatt.
Regeringens förslag till skattesubventioner för ombyggnader och reparatio-
ner (ROT) avvisas, vilket också bidrar till finansieringen av våra förslag.
När det gäller detaljerna i Folkpartiets förslag hänvisar jag också till den
behandling av dessa frågor som pågår inom skatteutskottet, parallellt med
detta ärende.
Med det anförda tillstyrker jag motion Fi79 yrkandena 1, 5, 8, 10 och 11 i
vad avser skattefrågor och avstyrker propositionen i motsvarande delar.
	2

3. Riktlinjer för skattepolitiken (v)

1995/96:SkU12y

Lars Bäckström (v) anför:

Som Vänsterpartiet framhåller i motion Fi80 av Gudrun Schyman m.fl. (v) är regeringens politik otillräcklig för att få ner arbetslösheten. Enligt regeringens egen prognos kommer den öppna arbetslösheten att ligga kvar på 5,7 % vid sekelskiftet. Detta är ett allvarligt misslyckande och ett uttryck för att regeringen inte ger kampen mot arbetslösheten tillräckligt hög prioritet.

Vänsterpartiet har en i grunden positiv syn på den offentliga sektorn och fördelningspolitikens roll i den ekonomiska politiken. Vänsterpartiet hävdar att en social politik som omfördelar från välbeställda till mindre välbeställda grupper kan stimulera ekonomin och förbättra resursutnyttjandet. Det finns inte heller några vetenskapliga belägg för att låga skatter eller fallande nivå på de offentliga utgifterna skulle leda till ökad ekonomisk tillväxt. Det finns däremot praktiska exempel på motsatsen. Vänsterpartiet menar därför att den offentliga sektorn måste få sin del av tillväxten och att närings- och sysselsättningspolitiken måste bli mer aktiv för att vi skall komma till rätta med offentliga underskott, radikalt minska arbetslösheten och säkra välfärden. Vår grundläggande inställning är att Sverige inte ensidigt kan spara sig bort från underskotten i statens ekonomi. Det krävs en kombination av budgetsanerande åtgärder i form av skattehöjningar och besparingar och en politik som stimulerar en uthållig tillväxt. Regeringspolitikens nuvarande inriktning och uppgörelserna med Centern har lett till att en gräns uppnåtts där en forcerad budgetsanering får sysselsättningshämmande effekter och skadar såväl privat som offentlig ekonomi.

Vänsterpartiet tvingas konstatera att regeringen i proposition 1995/96:150 redovisar ett bristfälligt underlag när det gäller de fördelningspolitiska analyserna. I det avsnitt i propositionen – 3.3.4 – som behandlar fördelnings redovisas inte heller några analyser ur ett jämställdhetsperspektiv av den föreslagna politiken. Detta är allvarligt och bryter mot de riktlinjer som regeringen tidigare redovisat i proposition 1994/95:100 bilaga 6 angående jämställdhetspolitiken. Vänsterpartiet har med anledning av den bristfälliga fördelningspolitiska analysen tagit fram vissa kompletterande uppgifter. Av dessa framgår bl.a. att de budgetförstärkningar som regeringen presenterar i vårpropositionen ger budgetsaneringen en fördelningspolitiskt ännu mer skev inriktning än tidigare. Regeringen framhäver att olika inkomstgrupper får bära ungefär jämnstora delar av de totala budgetsaneringarna men redovisar inte dessa bördor i förhållande till de olika gruppernas inkomstnivåer. En sådan redovisning skulle visa att den tiondel av hushållen som har de lägsta inkomsterna får sina disponibla inkomster reducerade med ytterligare 2,2 % per konsumtionsenhet mot 0,5 % för de rikaste hushållen. Tillsammans med tidigare antaget saneringsprogram betyder detta att de fattigaste hushållen tappar nära en tiondel av sin inkomst – mest av alla räknat i procent. Detta är oacceptabelt och i strid mot regeringens egna uttalanden om en rättvis fördelning av bördorna.

Budgetsaneringen måste enligt Vänsterpartiets mening ha en annan och starkare fördelningsprofil. Det är bakgrunden till Vänsterpartiets förslag till

högre vinstbeskattning i näringslivet, slopat grundavdrag för högre inkomster	1995/96:SkU12y
och egenavgifter över det nuvarande taket. Vi kräver också en miljöomställ-
ning av produktion och konsumtion, bl.a. genom skatteväxling, styrande
regelsystem och stimulanser via miljöfonder.
Små och medelstora företag kommer att stå för en stor del av den framtida
sysselsättningstillväxten. Vänsterpartiet har redovisat en rad förslag och
stimulanser för mindre företag, bl.a. reducerade egenavgifter, och räntestöd
för investeringar. Vänsterpartiet anser också att det är av stor vikt att som ett
led i en aktiv näringspolitik skapa ett enklare skattesystem för de mindre
företagen.
Om arbetslösheten skall kunna pressas ned till rimliga nivåer måste troli-
gen den privata tjänstesektorn öka väsentligt. Vänsterpartiet föreslår därför
att riktade skattesänkningar övervägs för denna sektor inom en ram på 5
miljarder kronor. Samtidigt avvisar vi alla förslag om skatteavdrag/pigavdrag
eller sociala checkar för den som vill utnyttja privata tjänster, t.ex. i hemmet.
Vi föreslår dessutom att kommunernas tjänsteproduktion underlättas genom
att deras arbetsgivaravgifter reduceras inom en ram på likaledes 5 miljarder
kronor.
Vänsterpartiet kan dela regeringens uppfattning att utrymmet för skattehöj-
ningar är begränsat. Det finns dock ett betydande utrymme för fördelnings-
och sysselsättningpolitiskt motiverade skiften i skatteuttaget. Vad gäller
skattesänkningar för att stimulera sysselsättningen har vi ovan redovisat
några av de viktigaste. Vänsterpartiet föreslår dessutom lättnader för lägre
inkomster och motsvarande skärpningar på högre inkomster. Det finns också
skäl för en miljörelaterad skatteväxling med skärpta miljö- och energiskatter
som finansierar sänkt skatt på arbete. Regeringens förslag om höjd bank-
avgift ligger nära det förslag som Vänsterpartiet tidigare ställt. Vänsterpartiet
tillstyrker detta förslag.
Även regeringens förslag om höjda energi- och miljöskatter har Vänster-
partiets principiella stöd. Höjningarna är motiverade av energi- och miljö-
politiska skäl och ger väsentliga inkomstförstärkningar. Höjningarna belastar
dock hushåll med låga inkomster och kan dessutom slå snett ur ett regional-
politiskt perspektiv. De bör därför kombineras med riktade skattesänkningar
i lägre inkomstskikt och ett forcerat utredningsarbete kring en regionalt diffe-
rentierad energibeskattning och då främst vad gäller drivmedel.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att de nya taxeringsvärdena
gör det motiverat att se över effekterna vad gäller förmögenhetsskatten.
Vänsterpartiet anser dock att regeringens förslag om en höjning av fribelop-
pet bör avslås i avvaktan på ett beredningsarbete av en annan lösning. Även
regeringens förslag om höjd grundskatt från 100 till 200 kr avstyrks. En
proportionell höjning av skatten bör endast godtas inom en ram som sam-
mantaget medför en godtagbar fördelningspolitisk profil.
Våra närmare ställningstaganden till de konkreta förslagen kommer att
redovisas vid skatteutskottets behandling av proposition 198. I samband med
budgetprocessen hösten 1996 kommer Vänsterpartiet att redovisa ett sam-
manhållet budgetalternativ som innehåller såväl lättnader för lägre inkomster
som skatteskärpningar i högre inkomstlägen samt skatte- och avgiftssänk-
ningar i syfte att stimulera sysselsättningen.	2

Med det anförda instämmer jag i de riktlinjer som redovisas i vår motion	1995/96:SkU12y
Fi80 och som innebär tillkommande skattehöjningar nästa budgetår med 2–4
miljarder kronor netto utöver regeringens förslag.
På två punkter bör dock propositionen kommenteras; det gäller skatterefor-
men och skattekontrollen.
I samband med skattereformen deklarerade Vänsterpartiet att partiet kunde
stödja de grundläggande principerna bakom skattereformen. Vi kritiserade
dock omläggningen för att den var underfinansierad och för att den brast ur
ett fördelningspolitiskt perspektiv. Regeringen instämmer nu i dessa
bedömningar och anför att regeringen kommer att föreslå hur det samlade
skatte- och avgiftsuttaget skall justeras för att en bättre fördelningspolitisk
profil skall uppnås. Vänsterpartiet ser positivt på denna utfästelse och vill i
detta sammanhang återigen erinra om partiets förslag om att slopa grund-
avdraget för inkomster över brytpunkten för statlig skatt och om att ta ut
egenavgifter över 7,5 basbelopp.
När det gäller skattekontrollen delar Vänsterpartiet regeringens uppfattning
att tilltron till skattesystemet kräver att skatter debiteras och uppbärs på ett
effektivt sätt, och vi ser positivt på de åtgärder som regeringen redovisar för
att förbättra skattekontrollen. Vi oroas dock av de besparingsbeting som
regeringen lagt ut på skatteförvaltningen. Vi återkommer till dessa frågor i
höst i samband med behandlingen av budgetförslaget.

4. Riktlinjer för skattepolitiken (mp)

Ronny Korsberg (mp) anför:

I sin motion Fi81 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) föreslår Miljöpartiet de gröna en aktiv och offensiv politik för att öka sysselsättningen och investeringarna i miljöriktade framtidsbranscher. Större social rättvisa i ett mänskligare samhälle, utvecklat företagande för fler jobb i både offentlig och privat sektor och en långsiktigt hållbar utveckling från miljösynpunkt är hörnpelare i den gröna finanspolitiken.

Vi ser brister i regeringens beräkningar av ökad konsumtion, ökad tillväxt och minskad arbetslöshet. Möjligheten är påtaglig att tillväxten blir lägre och arbetslösheten högre än vad som nu förutses i propositionen.

Våra motförslag, som till stor del ligger utanför skatteutskottets område, syftar till att uppnå balans i den offentliga sektorn senast 1998, att ökningen av miljöskulden skall upphöra senast 1999, att den öppna arbetslösheten skall ned under 4 % senast år 2000 och att finanspolitiken skall vara så stark att realräntorna kan sjunka. De åtgärder som vi föreslår på skatteområdet innebär framför allt en skatteväxling för miljö och arbete.

Miljöpartiets ekonomisk-politiska förhandlingar med regeringen gav i början av hösten 1995 resultat i form av en proposition för arbete trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25). Några exempel på gröna framgångar på skatteområdet var då att höjningen av koldioxidskatten skall fullföljas, även för industrin, och att en skatteväxling för miljön skall genomföras.

Den skatteväxling med höjda miljö- och energiskatter som Miljöpartiet	1995/96:SkU12y
eftersträvar är det viktigaste styrmedlet för en ekologisk ombyggnad av Sve-
rige. Höjningarna skall motsvaras av skattesänkningar på arbete, arbetsgivar-
avgifter och egenavgifter. En sådan skatteväxling bör, så som anförs i vår
motion, genomföras successivt och uppgå till storleksordningen 100 miljar-
der kronor omkring år 2010. Under den närmaste treårsperioden bör skatte-
växlingen omfatta ca 25 miljarder kronor. Vårt mål att minska arbetslösheten
uppnås bl.a. genom minskad beskattning av arbete och genom att skapa
bättre förutsättningar för främst små och medelstora företag.
Regeringens förslag till höjda energiskatter ingår inte i någon skatteväxling
utan är helt och hållet en åtgärd för att stärka statsfinanserna. Enligt rege-
ringens beräkningar medför dessa förslag ett ökat netto för statsverket på
drygt 4 miljarder kronor under år 1997. Vi anser att energirelaterade skatter
bör höjas så att inkomsterna ökar med drygt dubbla detta belopp under år
1997. Detta kan ske genom att den av regeringen föreslagna höjningen den 1
juli 1997 tidigareläggs till den 1 januari. Vidare bör höjningar ske även av
koldioxidskatten. Förutom de energirelaterade skatterna bör även en avfalls-
skatt införas och skatterna på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel
höjas.
Totalt ger de skatte- och avgiftshöjningar som Miljöpartiet föreslår ca 11
miljarder kronor i ökade statsinkomster 1997. Med hänsyn till det statsfinan-
siella läget bör inte hela detta belopp växlas mot sänkta skatter på arbete
under 1997. Ett belopp motsvarande de av regeringen beräknade inkomst-
förstärkningarna bör i stället användas för att stärka statsfinanserna. Resten
skall växlas mot att höjningen av egenavgifterna med en procentenhet 1997
inte genomförs. Ett belopp bör också reserveras för den energiintensiva
industrin. Under åren 1998 och 1999 bör ytterligare skatteväxlingar i stor-
leksordningen 7–8 miljarder kronor genomföras, vilket i första hand kom-
penseras med sänkta arbetsgivaravgifter.
Våra förslag på skatteområdet innebär vidare att regeringens förslag om en
höjning av förmögenhetsskatten på aktier inte genomförs och inte heller det
föreslagna ROT-avdraget. Vi anser också att hela representationsavdraget
bör tas bort.
Våra ändringsförslag kommenteras närmare i vår motion med anledning av
proposition 198 som behandlas av skatteutskottet parallellt med detta ärende.
Med det anförda yrkar jag bifall till motion Fi81 yrkandena 1, 14 och 15 i
vad avser skattefrågor.

5. Riktlinjer för skattepolitiken (kds)

Holger Gustafsson (kds) anför:

Kristdemokraternas alternativ till regeringens ekonomiska vårproposition läggs fram i motion Fi82 av Alf Svensson m.fl. (kds). Motionen tar sikte på två huvuduppgifter. Den ena är att den ekonomiska saneringen skall bedrivas på ett sådant sätt att de mest utsatta grupperna inte drabbas ytterligare. Den andra huvuduppgiften gäller att skapa förutsättningar för nya och växande

företag för att åstadkomma de nya jobben. Kristdemokraterna presenterar	1995/96:SkU12y
också en stor satsning på tjänstesektorn i syfte att öka antalet arbetstillfällen.
Som framhålls i motionen har Sverige under 25 år haft en för svag eko-
nomisk tillväxt. Detta är roten till dagens arbetslöshet och ekonomiska pro-
blem. Därför är det mycket allvarligt att regeringen saknar såväl ideologi
som strategi för en tillväxt som kan ge Sverige arbete och välfärd åter.
Endast den privata sektorn kan skapa expansion av samhällsekonomin och
en ökning av det totala antalet arbetstillfällen. Vi förordar därför en kraftfull
tillväxtpolitik som bygger på strukturella och tillväxthöjande åtgärder. På
skatteutskottets område innebär denna politik bl.a. att kapitalförsörjningen
för de mindre företagen skall förbättras genom ett permanent riskkapitalav-
drag och att dubbelbeskattningen avskaffas. Vi motsätter oss också sådana
dråpslag mot företagen som de nya redovisningsregler som regeringen har
genomdrivit i fråga om momsen. Regeringen har nu tvingats föreslå en åter-
gång till tidigare regler för de mindre företagen. Vår uppfattning är att reg-
lerna måste ändras för alla företag.
Ett annat förslag från vår sida är att målet för den översyn av företagsstö-
den som nu görs bör kunna vara sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta
skatter, t.ex. arbetsgivaravgifter. Även förslaget i motionen om att royalty på
patenterade uppfinningar bör vara skattefri är en åtgärd i rätt riktning. För
företagsamheten är det också väsentligt att – på sätt som föreslås i motionen

–avvisa regeringens förslag till skärpningar av förmögenhetsskatten på aktier och slopa sambeskattningen. Samtidigt bör regeringens förslag till höjning av fribeloppet avslås.

Införande av den s.k. värnskatten var en olycklig höjning av marginalskatterna som urholkar effekterna av skattereformen. Kristdemokraterna vill i stället slopa grundavdraget vid statlig inkomstskatt. Dessa förslag ger minskade inkomster på netto 2,5 miljarder år 1997 och 1998. Vi föreslår också att fastighetsskatten sänks till 1,5 % i utbyte mot sänkta räntebidrag.

Tjänstesektorn är enligt SCB:s prognoser den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. För att inte bromsa en positiv utveckling måste beskattningens diskriminering av tjänsteproduktionen minska. Arbete beskattas i dag hårdare än kapital, och tjänsteföretagen har allmänt varit högre beskattade än industriföretagen under senare år. Som framhålls i motionen skulle det emellertid vara en statsfinansiellt alltför dyr åtgärd att generellt minska tjänsteföretagens kostnader i någon betydande omfattning genom t.ex. sänkt moms eller sänkt arbetsgivaravgift. Kristdemokraterna välkomnar det förslag till ROT-avdrag som regering presenterar. Vi vill dock avsätta ytterligare resurser för att bredda basen för arbete som berättigar till avdrag och för att möjliggöra en större skattereduktion än regeringen föreslår. Vi vill också stimulera hushållssektorn och sysselsättningen genom att införa den modell för hushållstjänster som finns i Danmark.

Kristdemokraternas miljöpolitik för tillväxt och långsiktigt hållbar utveckling innehåller en modell för att genom ekonomiska styrmedel påverka ekonomisk aktivitet i miljövänlig riktning. Vi har sedan länge krävt en skatteväxling genom sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp och ändliga resurser. Genom att växla skatt på arbete mot skatt på

miljö kan två viktiga mål nås samtidigt – ökad efterfrågan på arbetskraft och

minskad miljöbelastning. Det är viktigt att den parlamentariska skatteväx-	1995/96:SkU12y
lingskommitté som tillsattes på Kristdemokraternas initiativ snarast lägger
fram förslag till konkreta åtgärder på detta område. Redan nu bör dock
energi- och miljörelaterade skattehöjningar växlas mot åtgärder som främjar
sysselsättningen.
Momsen på livsmedel sänktes den 1 januari 1996 från 21 till 12 %. Åtgär-
den motiverades främst av förment fördelningspolitiska skäl, trots att sänk-
ningen av momsen betyder mer i kronor räknat för de relativt välbeställda.
Detta gjordes samtidigt som regeringen genomförde försämringar inte minst
för sjuka och arbetslösa. Kristdemokraterna motsatte sig sänkning av fördel-
ningspolitiska skäl. Sådana skäl leder till att vi nu vill återgå till den tidigare
momsnivån.
Ett flertal områden har i dag ingen eller reducerad moms. Som exempel
kan nämnas att moms på spel och dobbel ger 2 miljarder, full moms på porto
0,5 miljarder och finansmoms ca 2 miljarder. Vi föreslår att regeringen åter-
kommer med förslag som ökar momsintäkterna med sammanlagt 2 miljarder
per år under perioden. För att åstadkomma en anpassning till kretsloppsprin-
cipen föreslår vi att en avfallsskatt införs enligt avfallskatteutredningens
förslag, vilket blir 2 miljarder per år under perioden.
Med det anförda yrkar jag bifall till motion Fi82 yrkande 1 i vad avser
skattefrågor.

6. Utgiftstak (kds)

Skatteförvaltningen och Tullen är centrala för att främja en rättvis beskattning och en lojalitet mot skattesystemet. Som anförs i vår motion undergräver skattebrott samhällets resurser och skapar illojal konkurrens inom näringslivet. Vidare kan det konstateras att de nya regelverken inom EU medför nya problem för att vid gränsen stoppa kriminalitet i form av smuggling av bl.a. narkotika, alkohol och vapen.

I avsikt att motverka den kriminalitet som förekommer på dessa områden föreslår vi att utgiftsramen för utgiftsområde 3 ökas med 200 miljoner kronor åren 1997 och 1998 och med 100 miljoner kronor under år 1999. Vi yrkar således bifall till motion Fi82 i denna del (yrkandena 6 och 7).

7. Skatteavvikelser (m, fp)

Karl-Gösta Svenson (m), Isa Halvarsson (fp), Carl Fredrik Graf (m), Jan- Olof Franzén (m) och Ola Sundell (m) anför:

Syftet med den redovisning som lämnas i propositionen angående s.k. skatteavvikelser är, enligt regeringen, bl.a. att göra det möjligt att på ett rättvisande sätt jämföra olika stödformer och att förebygga en okontrollerbar utveckling av stöd genom skattelättnader.

Den jämförelsenorm som valts har normalt varit att allt skall beskattas fullt ut och utan avdrag. Varje avvikelse från denna norm räknas som ett stöd – en

skattesubvention. En sådan utgångspunkt är naturlig för den som betraktar

högskattesamhället som önskvärt och som utgår från att individens inkomster	1995/96:SkU12y
egentligen tillhör staten. Enligt vår mening blir därför denna redovisning
mindre meningsfull. Det bör enligt vår uppfattning framgå klart att regering-
ens redovisning och riksdagens beslut med anledning av propositionen inte
innefattar något ställningstagande till dessa normer.

Gotab, Stockholm 1996