Skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten (Yttrande 1989/90:BoU5y)

Bostadsutskottets yttrande
1989/90: BoU5y

Skarpt investeringsskatt för vissa

byggnadsarbeten 1989/90

BoliSy

Till finansutskottet

Finansutskottet har beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1989/90:96 om skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
samt över de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1989/90:Fi28— 33.

I detta yttrande behandlas propositionen jämte de ovannämnda
motionerna helt eller delvis. Vidare behandlas i yttrandet de under
allmänna motionstiden väckta och till skatteutskottet hänvisade motionerna
1989/90:Sk414 (vpk), 1989/90:Sk439 (c) och 1989/90:Sk451 (c). I
dessa motioner behandlas investeringsavgiften m.m. ur skilda aspekter.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om skärpning av skatten samt
om det geografiska tillämpningsområdet för den. Vad beträffar Göteborgsområdet
och de kommuner i Stockholms län söder om Stockholms
kommun som avses träffas av skatten anser emellertid utskottet
att — om en befarad avmattning av byggkonjunkturen ger vid handen
att den geografiska omfattningen av lagen bör ändras — regeringen bör
återkomma till riksdagen hösten 1990 med förslag till ändring av lagen
därvidlag.

Bostadsutskottet föreslår att skatten i s.k. kombinationsprojekt, dvs.
projekt i vilka såväl bostäder som avgiftsbelagt arbete ingår, bestäms
enligt en glidande skala i intervallet 10 % till 30 %.

Avvikande meningar om avslag på regeringens förslag har fogats till
yttrandet av m och fp. Avvikande meningar till stöd för vissa motionskrav
har också avgivits av företrädare för övriga partier.

1 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 5y

Propositionen

1989/90: Bo U5y

Riksdagen beslöt våren 1989 om en tidsbegränsad regional investeringsavgift
om 10 % av byggkostnaderna på visst oprioriterat byggande
i annan kommun i Stockholms län än Norrtälje och Södertälje samt i
Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län. Skatteplikten gäller
byggnadsarbeten som påbörjas under tiden den 27 maj 1989—den 31
december 1990. I nu föreliggande proposition föreslås, som ett led i
åtstramningen av den svenska ekonomin, en skärpning av investeringsavgiften.

Avgiften föreslås höjas från 10 % till 30 % och utvidgas till att
omfatta även Göteborgsområdet. Lagstiftningen föreslås förlängas till
att omfatta även byggnadsarbeten som påbörjas under år 1991. De nya
bestämmelserna föreslås gälla för byggnadsarbeten som påbörjas under
tiden den 9 februari 1990—den 31 december 1991.

Motionerna m.m.

De motioner som behandlas i detta yttrande är följande.

1989/90:Fi28 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att investeringsskatt, utöver regeringens
förslag, även skall tas ut för det oprioriterade byggandet i Malmö,
Svedala, Burlövs, Lomma, Staffanstorps, Lunds, Kävlinge, Landskrona
och Helsingborgs kommuner,

2. att riksdagen beslutar att det prioriterade byggandet, förutom
statsbelånade permanentbostäder, även skall omfatta miljömässigt och
socialpolitiskt angelägna byggnadsprojekt,

3. att riksdagen beslutar att samtliga nya parkeringsanläggningar
skall beläggas med investeringsskatt,

4. att riksdagen beslutar att rivning av byggnad skall anses som
byggnadsarbete och beläggas med investeringsskatt.

1989/90:Fi29 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition om skärpt och
förlängd investeringsskatt,

2. att riksdagen beslutar avskaffa den nu gällande investeringsavgiften.

1989/90:Fi30 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:96,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1989/90:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten.

1989/90:Fi31 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en investeringsskatt i Malmö—Lund-området
(Burlöv, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala
och Vellinge kommuner) om 10 % fr.o.m. den 1 juli 1990 t.o.m.
den 31 december 1991,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
vikten av ett förslag om hur intäkterna kan återföras till resp. region
för produktion av nya bostäder.

1989/90:Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med
avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot överhettning i vissa områden.

1989/90:Fi33 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:96 i denna del
beslutar att investeringsavgiften skall uppgå till 25 % i enlighet med
vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen avslår proposition 1989/90:96 såvitt avser utvidgning
av investeringsavgiftens tillämpning till Göteborgsregionen,

3. att riksdagen beslutar att intäkterna från investeringsavgiften med
beaktande av konjunkturen skall återgå till berörd region.

1989/90:Sk414 av Jan Strömdahl och Ylva Johansson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den regionala investeringsavgiften
(SFS 1989:471) förlängs med ett år och höjs till 30 %,

2. att riksdagen beslutar att inkomsten från ovannämnda investeringsavgift
ställs till berörda länsbostadsnämnders förfogande för stöd
till bostadsproduktion.

1989/90:Sk439 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av den
nuvarande investeringsavgiften för kontorsbyggen i Stockholms län till
en särskild investeringsavgift på 25 % för kontorsbyggen i de delar av
länet som har ett antal arbetsplatser som med mer än 50 % överstiger
antalet förvärvsarbetande i resp. kommun,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
intäkterna från denna avgift skall användas för miljöinsatser och
insatser för vård, kollektivtrafik och bostadsförsörjning inom Stockholms
län.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A460.

1989/90:Sk451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återförande av investeringsavgiften till bostadsbyggande, kollektivtrafik,
skolor och miljöinsatser i den region den tagits ut.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo250.

Vid en gemensam uppvaktning inför arbetsmarknads- och bostadsutskotten
har synpunkter i ärendet lämnats av företrädare för Byggentreprenörerna,
för byggmästarna i Stockholms-, Uppsala- och Göteborgsområdena
för byggnadsarbetarna i dessa områden samt av företrädare
för Haninge kommun. En skrivelse från Haninge kommun har tillställts
bostadsutskottet.

1989/90: BoU5y

Utskottet

1989/90: BoU5y

Inledning

Förslaget i propositionen innebär att den regionala investeringsavgiften
om 10 % som utgår för vissa byggnadsarbeten i Stockholms- och
Uppsalaområdena höjs till 30 % och utvidgas till att omfatta även
Göteborgsområdet. Lagen som nu gäller byggnadsarbeten som påbörjas
under tiden den 27 maj 1989—den 31 december 1990 föreslås omfatta
även byggnadsarbeten som påbörjas under år 1991. Vidare föreslås att
beteckningen investeringsavgift byts ut mot investeringsskatt. Utan att
ta ställning i denna fråga, som närmast är av skatterättslig natur,
kommer bostadsutskottet i detta yttrande att genomgående använda
beteckningen investeringsskatt.

Förslaget om en skärpt investeringsskatt

Sorn bl.a. bostadsutskottet och finansutskottet konstaterade våren 1989
(1988/89:BoU3y resp. 1988/89:FiU30) fanns anledning att införa en
investeringsskatt på visst byggande. Avsikten med skatten var att dämpa
överhettningen på byggmarknaden och vidga utrymmet för produktion
av nya bostäder.

I den nu aktuella propositionen anförs att den överhettning av
ekonomin som fanns år 1989 har varit särskilt uttalad inom byggsektorn
framför allt i Stockholms- och Uppsalaområdena men efter hand
även i Göteborgsområdet. Det anförs vidare att problemen har accentuerats
under de senaste månaderna och att den ekonomiska politiken
behöver stramas åt ytterligare.

I tre motioner yrkas avslag på propositionen. Det gäller motionerna
Fi29 (fp) yrkande 1, Fi30 (m) yrkande 1 och Fi32 (fp), denna motion
såvitt nu är i fråga. I yrkande 2 i de båda förstnämnda motionerna
hemställs att riksdagen beslutar upphäva lagen (1971:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten. Motionärerna erinrar om sitt
ställningstagande våren 1989 när skatten infördes. Då anfördes i motioner
från m och fp bl.a. att skatten inte skulle ge åsyftat resultat men
däremot ge upphov till snedvridningar till skada för ekonomin. I
motionerna framhålls också att skatten kommer att leda till kraftiga
kostnadsökningar i de fall den inte leder till att planerade projekt
försenas kraftigt eller helt skrinläggs. Det hävdas i de nu behandlade
motionerna att bostadsbyggandet inte kommer att öka genom att en
investeringsskatt införts. Vidare framförs i en motion att flera kommuner
i Stockholms län måste dra ned på sitt bostadsbyggande på grund
av att man inte som tidigare kan fördela vissa investeringar på bostäder
och kommersiella fastigheter.

I motion Fi32 (fp) såvitt nu är i fråga anförs att någon typ av skatt
under en kort period kan visa sig ändamålsenlig i en situation med
stark överhettning i geografiskt begränsade områden; en fråga som
måste bedömas mot bakgrund av vilken ekonomisk-politisk strategi
regeringen föreslår. Regeringen bör redovisa sin bedömning av hittills

vidtagna åtgärder samt hur verkningsfulla tänkbara styrmedel kan vara.
Ett tillkännagivande till regeringen härom bör enligt motionärerna
göras.

Som framgår av det ovan anförda ansåg bostadsutskottet år 1989 att
det fanns anledning införa en investeringsskatt på visst byggande. De
skäl som då åberopades för att införa skatten, nämligen att dämpa
överhettningen på byggmarknaden och föra över resurser till bostadsbyggande,
äger fortfarande sådan giltighet att det — från de utgångspunkter
bostadsutskottet har att bedöma — finns anledning att skärpa
investeringsskatten.

Med det anförda avstyrker bostadsutskottet motionerna Fi29 (fp),
Fi30 (m) och Fi32 (fp) denna motion såvitt nu är i fråga om avslag på
propositionen och om att den nuvarande lagen om investeringsavgift
skall upphävas. Utskottet finner heller inte tillräcklig anledning föreligga
att föreslå riksdagen göra det i den sistnämnda motionen föreslagna
tillkännagivandet.

Bostadsutskottet tar i det följande upp vissa i andra motioner behandlade
frågor samt vissa frågor som aktualiserats under bostadsutskottets
behandling av ärendet.

Skattesatsen, förlängning av lagen om
investeringsskatt samt skattens geografiska
avgränsning

Frågan om skattesatsen tas förutom i propositionen också upp i motionerna
Fi33 (c) yrkande 1, Sk414 (vpk) yrkande 1 samt Sk439 (c)
yrkande 1. I den förstnämnda motionen föreslås att skatten höjs till
25 % medan i den andra — väckt under allmänna motionstiden —
föreslås att skatten höjs till 30 %, ett förslag som nu också läggs fram i
propositionen. Förslaget i motion Sk439 (c) yrkande 1 innebär, som
utskottet uppfattat det, att skatten sätts till 25 % för kontorsbyggen och
tas ut i kommuner i Stockholms län där antalet arbetsplatser överstiger
antalet förvärvarbetande med mer än 50 %. I Fi33 (c) föreslås också
motivledes att det för närvarande inte kan anses vara aktuellt med en
förlängning av avgiftens tillämpning.

Bostadsutskottet delar det i propositionen och i motion Sk414 (vpk)
framförda förslaget om att skatten bör höjas till 30 %. Såvitt frågan rör
bostadsutskottets beredningsområde finner utskottet det erforderligt att
skatten ges en sådan nivå att ett ökat bostadsbyggande blir följden i de
regioner som kommer att omfattas av skatten. Motionerna Fi33 (c)
yrkande 1 och Sk439 (c) yrkande 1 om skattesatsen avstyrks liksom i
princip det motivledes framförda förslaget om att skatten inte skulle
gälla för byggnadsarbeten som påbörjas under 1991. Frågan om den tid
för vilken skatt bör uttas behandlar utskottet ytterligare nedan.

Förslaget i propositionen innebär att skatten skall omfatta även
Göteborgsområdet m.m.

1989/90: BoU5y

Detta förslag har mött invändningar i motion Fi33 (c) yrkande 2.
Motionärerna anför att vissa tecken tyder på en något dämpad byggkonjunktur
i Göteborgsområdet och att skatten därför inte bör tas ut
avseende visst byggnadsarbete i detta område.

Med anledning av förslaget i propositionen, i motionen samt vad
som framkommit under utskottets beredning av ärendet vill utskottet
anföra följande. Om den av motionärerna befarade avmattningen av
byggkonjunkturen inträder kan finnas skäl för riksdag och regering att
under hösten år 1990 ompröva den geografiska omfattningen av skatten
och då inte endast beträffande Göteborgsområdet utan också beträffande
de kommuner i Stockholms län söder om Stockholm som nu
träffas av skatten. Bl.a. kan då övervägas om skatt fortsättningsvis skall
tas ut i Haninge och Nynäshamns m.fl. kommuner. Enligt bostadsutskottets
mening finns det inte tillräckliga skäl att i nu berört avseende
besluta ge skatten en annorlunda geografisk omfattning än vad i
propositionen förordats. Utvecklingen av byggkonjunkturen under det
kommande halvåret bör följas noga av regeringen. Om det därvid visar
sig att lagens geografiska omfattning bör omprövas avseende t.ex. de nu
nämnda områdena bör regeringen alltså återkomma till riksdagen. Vad
bostadsutskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
Fi33 (c) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

I ytterligare två motioner tas upp frågan om vilka områden som bör
omfattas av lagen. I två partimotioner, en från miljöpartiet de gröna
och en från vänsterpartiet kommunisterna, motionerna Fi28 yrkande 1
resp. Fi31 yrkande 1 föreslås att i Malmö—Lund-området skatt skall
tas ut på visst byggnadsarbete. I de båda motionerna har området givits
en något olika omfattning. I vpk-motionen föreslås att skatten skall
utgå med 10 %.

Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att anlägga på ärendet
avstyrker utskottet bifall till dessa motioner. Utvecklingen av byggkonjunkturen
i detta område kan förväntas fa ett lugnare förlopp än i
Stockholmsområdet. Det finns inte tillräcklig anledning att låta skatten
omfatta också Malmö—Lund-området. Motionerna avstyrks med hänvisning
till det nu anförda.

Återförande av skatten till berörd region m.m.

När lagen infördes uttalade riksdagen på förslag av finansutskottet att
det borde övervägas om inte intäkterna av skatten senare kunde
återföras till regionen för produktion bl.a. av nya bostäder. Det borde
ankomma på regeringen att närmare överväga frågan och återkomma
till riksdagen med förslag.

I propositionen anförs att det med hänsyn till den höga aktiviteten i
de aktuella regionerna inte är lämpligt att nu återföra några medel.
Detta gäller även ett så angeläget ändamål som bostäder.

Bostadsutskottet kan ansluta sig till denna uppfattning. Kreditförsörjningen
till bostadsbyggandet bör ske som hittills också beträffande de
områden som träffas av investeringsskatt. Förslagen i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi31 yrkande 2, centerpartiets partimo -

1989/90: Bo U5y

tion Sk.451 samt i motionerna Fi33 (c) yrkande 3, Sk414 (vpk)
yrkande 2 och Sk439 (c) yrkande 2 om återförande av skatten till den
region i vilken den tagits ut för användning bl.a. till en ökad bostadsproduktion
avstyrks med hänvisning till det anförda.

Utskottet är heller inte berett tillstyrka miljöpartiets partimotion
Fi28 yrkandena 2 och 4 om att från skatten skall undantas vissa
socialpolitiskt och miljömässigt angelägna projekt samt att rivningsarbete
skall beläggas med skatt. Vad gäller de i motionen framförda exemplen
på projekt med miljömässig inriktning kan upplysas att dessa inte
träffas eller avses träffas av investeringsskatt.

Enligt lagen träffas parkeringshus eller sådan parkeringsanläggning
som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse av skatten. I den
nu behandlade mp-motionen föreslås i yrkandet 3 att även parkeringsanläggningar
som inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse skall
omfattas av skatten.

Bostadsutskottet anser att lagen i detta avseende fatt en lämplig
utformning. Yrkandet 3 i motionen avstyrks sålunda.

Övriga frågor

Bostadsutskottet tar i detta avsnitt upp tre frågor om investeringsskatten
som inte aktualiserats i propositionen eller i motionerna.

Den första gäller investeringsskatten avseende s.k. kombinationsprojekt,
dvs. projekt där bostäder ingår som en del och i vilket också
ingår sådant byggnadsarbete för vilket investeringsskatt — vid ett
riksdagens accepterande av regeringens förslag — kommer att betalas.

Det är inte ovanligt med sådana projekt. Inte sällan kan en förutsättning
för att bygga "bostadsdelen" i ett projekt vara att också "ickebostadsdelen"
kommer till utförande. Det kan t.ex. förhålla sig så att
ett parkeringshus av miljöskäl anses nödvändigt som en bullerskärm
mot en starkt trafikerad gata med bostäderna placerade innanför
parkeringshuset. För att bostäderna över huvud taget skall komma till
utförande kan då krav ställas på att t.ex. parkeringshuset eller annat
skattebelagt byggnadsarbete byggs samtidigt. Tidigare, när skatten var
10 %, var det i vissa fall möjligt att genomföra kombinationsprojekten.
Vid ett skatteuttag om 30 % blir troligen följden att dessa projekt i de
flesta fall inte kommer att förverkligas. Eftersom ett av syftena med
skatten är att omfördela resurser från oprioriterat byggande till bostadsbyggande
finns anledning att differentiera skatteuttaget avseende
den skattebelagda delen i ett kombinationsprojekt.

Vad det då först gäller är att bestämma när ett ärende skall behandlas
som ett kombinationsprojekt. För att denna förutsättning skall gälla
bör, enligt utskottets mening, projektet vara sammanhållet och utgöra
en enhet vid bedömning i fråga om byggnadstillstånd.

Om ett sådant förhållande föreligger bör investeringsskatten på den
del av projektet som inte är bostäder tas ut efter en glidande skala.
Följande exempel åskådliggör den beräkningsmodell utskottet stannat
för. Om i ett projekt byggkostnaden för avgiftsbelagt arbete är 70 % av
hela byggkostnaden och alltså "bostadsdelen" är 30 % betalas investe -

1989/90: BoU5y

ringsskatt med 30 % på skillnaden mellan den avgiftsbelagda delen och 1989/90:BoU5y
den icke avgiftsbelagda, dvs. med 40 % (70—30) av 30 % eller i
exemplet med 12 %. Är relationen mellan avgiftsbelagt och icke
avgiftsbelagt arbete 75—25 % betalas investeringsskatt med 30 % av
50 % (75—25), dvs. med 15 %. Dock skall i kombinationsprojekten
investeringsskatten vara minst 10 % även om den nu förordade beräkningsmetoden
ger en lägre skattesats.

Vad utskottet nu förordat innebär alltså att ingen investeringsskatt
kommer att uttas i projekt där byggnadskostnaden för andelen bostäder
är minst hälften av den totala byggnadskostnaden och att hela investeringsskatten
givetvis kommer att tas ut i projekt som endast innehåller
avgiftsbelagt arbete.

Med hänvisning till behovet av ett ökat bostadsbyggande, inte minst
i de delar av landet där investeringsskatten föreslås tas ut, föreslår
bostadsutskottet att skatten i sådana sammanhållna
kombinationsprojekt som ovan beskrivits tas ut på det sätt som nu
förordats. Bostadsutskottet föreslår att lagen om investeringsskatt utformas
i enlighet med vad nu anförts och att den nu förordade ordningen
träder i kraft vid samma tidpunkt som föreslås för lagen i övrigt. Detta
innebär att den föreslagna skattesatsen avseende kombinationprojekt
skall tillämpas i fråga om byggnadsprojekt som påbörjas efter den 8
februari 1990.

Den andra frågan gäller ett förtydligande av lagen. I lagen (1989:471)
om investeringsavgift finns i 2 § uppräknade vissa undantag från
skyldigheten att betala investeringsavgift. I 2 § första stycket 2 anges att
sådan avgift inte skall betalas för lokaler som ingår i låneunderlag eller
pantvärde enligt förordningen (1978:384) om beräkning av låneunderlag
och pantvärde för bostadslån eller åtgärder för vilka räntebidrag
kan lämnas enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid
förbättring av bostadshus. I nu föreliggande proposition föreslås ingen
ändring i materiellt avseende av 2 §.

Enligt vad bostadsutskottet erfarit har den nu refererade utformningen
av 2 § givit upphov till oklarhet. Det har nämligen satts i fråga om
investeringsskatt skall betalas för bostäder som ingår i låneunderlag
och pantvärde resp. för vilka räntebidrag kan lämnas enligt de båda
förordningarna.

Bostadsutskottet har ovan givit uttryck för uppfattningen att ett av
skälen att införa investeringsskatt är att omfördela resurser till bostadssektorn
i syfte att uppnå ett ökat bostadsbyggande. En sådan uppfattning
är allmänt omfattad av de partier i riksdagen (s, c, vpk, mp) som
anser tillräckliga skäl finnas att behålla och skärpa investeringsskatten.

Enligt bostadsutskottets mening kan det inte anses erforderligt att
ändra det nu diskuterade avsnittet av 2 §. Skulle finansutskottet
komma till en annan uppfattning vill bostadsutskottet emellertid inte
motsätta sig ett tillägg till lagrummet. 1 så fall föreslår utskottet att före
ordet "lokaler" i 2 § första stycket 2 sätts in orden "bostäder och".

Den tredje frågan som utskottet tar upp i detta sammanhang rör
huruvida s.k. frifinansierade småhus , dvs. hus finansierade utan statligt
stöd och avsedda för permanentboende, bör undantas från investerings -

skatt. För närvarande gäller att bostadshus som uppförs utan statligt
stöd och inte är avsett uteslutande för fritidsändamål träffas av investeringsskatten.

Enligt bostadsutskottets mening bör byggnadsarbete avseende de nu
diskuterade frifinansierade småhusen inte vara skattepliktigt. Det är
mycket få sådana hus som byggs i dag. Ett undantag från investeringsskatt
avseende dessa hus torde ha mycket liten om ens någon effekt på
byggkonjunkturen. Bostadsutskottet föreslår därför att 1 § första stycket
6 ändras i enlighet med vad nu anförts.

Vad i vissa motioner föreslagits om ändringar i propositionen m.m.
har inte behandlats i detta yttrande eftersom dessa motionsförslag inte
kan anses ligga inom bostadsutskottets beredningsområde.

Stockholm den 20 mars 1990
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s) (t.o.m. avsnittet Återförande
av skatten till berörd region), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck
(s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar
Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl
(vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s)
(fr.o.m. avsnittet Övriga frågor) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
utskottets yttrande under rubriken "Utskottet" bort ha följande lydelse:

Som föreslås i de tre motionerna Fi29 (fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp)
bör förslaget i propositionen om skärpt investeringsskatt avslås av
riksdagen. Den nuvarande lagen (1989:471) om investeringsavgift för
vissa byggnadsarbeten bör upphävas så snart det är praktiskt möjligt,
lämpligen vid det första månadsskiftet efter riksdagens beslut i ärendet
vilket bör innebära att den upphör att gälla den 30 april 1990.

Som anförs i de nu aktuella motionerna och som också anfördes i
en reservation av m och fp till finansutskottets betänkande
1988/89:FiU30 (s. 133—134) när skatten infördes medför en regionalt
avgränsad investeringsskatt att likabehandlingsprincipen sätts åsido när
byggprojekt i Stockholmsregionen belastas med prohibitiva skatter.

Vad speciellt rör bostadsutskottets beredningsområde vill utskottet
erinra vad i en avvikande mening (1988/89:BoU3y s. 8—9) från dessa
partier anfördes när skatten infördes. Då framhölls bi a. att bostads -

1989/90: BoU5y

marknaden är en av de mest genomreglerade marknaderna. Regleringarna
har inneburit att denna marknad kommit i stark obalans, något
som borde innebära avreglering i stället för införande av nya regleringar.
Skärpning av gällande regleringar och en utvidgning av skatten
geografiskt och i tiden borde inte kunna försvaras ens av den ivrigaste
reglerings- och planhushållningsivrare. I en rapport från länsstyrelsen i
Stockholms län (Rapport 10/1989) har den nu gällande byggregleringen
utvärderats. En effekt av regleringarna som redovisas är minskat
lokalbyggande. Ingenting visar att bostadsbyggandet har ökat som en
följd därav. Bland de negativa effekterna märks att byggregleringen är
hyresuppdrivande så snart efterfrågan på lokaler överstiger tillgången.

Vad i rapporten redovisats har också verifierats vid den uppvaktning
som bostadsutskottet ordnade vid beredning av nu föreliggande ärende.
Där anfördes bl.a. att investeringsskatten inte hade inneburit någon
överströmning från avgiftsbelagt byggande till bostadsbyggande.

Vad i avvikande meningar och reservationer från m och fp anfördes
vid skattens införande och i motioner därefter har besannats och
vunnit i styrka. Det finns sålunda inga skäl att skärpa skatten. Tvärtom
bör den nu utgående avgiften avskaffas med det snaraste. Vid ett sådant
ställningstagande finns inte skäl att i sak behandla de motioner i vilka
tas upp olika förslag om skattens utformning. Inte heller finns då skäl
att diskutera under uppvaktningen framförda förslag om utformningen
av skatten för s.k. kombinationsprojekt, dvs. projekt i vilka förekommer
både bostäder och avgiftsbelagt arbete. Den reflexionen kan dock
göras att varje försök att differentiera skatten i sådana projekt kommer
att innebära mygel och godtycke samt ett än värre "bostadslånekineseri".
Vad nu anförts är ytterligare ett exempel på att regleringar föder
nya regleringar.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motionerna Fi29 (fp), Fi30
(m) och Fi32 (fp) om avslag på propositionen och upphävande av
lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa bostadsarbeten. Propositionen
avstyrks liksom de motioner om vissa ändringar i regeringens
förslag som behandlas i detta yttrande.

2. Avslag på propositionen

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser att utskottets
yttrande under rubriken Utskottet bort ha följande lydelse:

Som föreslås i de tre motionerna Fi29 (fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp)
bör förslaget i propositionen om skärpt investeringsskatt avslås av
riksdagen. Den nuvarande lagen (1989:471) om investeringsavgift för
vissa byggnadsarbeten bör upphävas så snart det är praktiskt möjligt
efter riksdagens beslut i ärendet, vilket bör innebära att den upphör att
gälla den 30 april 1990.

När den tillfälliga investeringsavgiften infördes påpekades i en reservation
i finansutskottet av m och fp att ett nytt styrinstrument därmed
introducerades på en.redan starkt reglerad marknad. Den snedvridning
som uppkommer genom byggregleringen skulle därmed förstärkas.

1989/90: BoU5y

I likhet med vad som anförs i motion Fi32 (fp) vill utskottet
framhålla att en kombination av skärpta administrativa begränsningar
för byggandet och höjd investeringsskatt innebär en samlad reglering
av en omfattning som utskottet motsätter sig.

Utskottet utesluter i likhet med motion Fi32 (fp) inte att någon typ
av avgiftsbeläggning kan visa sig ändamålsenlig i en situation med stark
överhettning i geografiskt begränsade områden. Sådana förslag måste
dock bedömas bl.a. mot bakgrund av vilken samlad ekonomisk-politisk
strategi regering föreslår. Någon sådan strategi kan i dag inte sägas
föreligga.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet förslagen i motionerna om
att propositionen skall avslås och den nuvarande lagen om investeringsavgift
upphävas. Vid ett sådant ställningstagande saknas anledning
att i sak behandla de motioner i vilka olika förslag läggs fram om
skattens utformning.

Samtidigt tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi32 (fp) om att
regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa sin bedömning
av läget i berörda storstadsområden, effekter av hittills vidtagna åtgärder
samt hur verkningsfulla tänkbara styrmedel kan vara. Bedömningarna
bör som framhålls i motionen samtidigt infogas i en samlad
ekonomisk-politisk strategi. Vad nu anförts bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

3. Skattesatsen

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Skattesatsen, förlängning av
lagen om investeringsskatt samt skattens geografiska avgränsning börjar
med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "ytterligare nedan" bort
ha följande lydelse:

I en motion från centerpartiet föreslogs redan i början av 1988 att
en investeringsavgift om 25 % skulle tas ut på vissa byggnadsarbeten i
Stockholmsregionen i avsikt att dämpa överhettningen där. Tyvärr
vann motionen inte riksdagens gillande. Drygt ett år senare beslöt
emellertid riksdagen att införa den nu och till utgången av år 1990
gällande investeringsavgiften om 10 % på vissa byggnadsarbeten i delar
av Stockholms län och Uppsala län.

Utskottet anser det dock motiverat att avgiften skärps för byggnadsarbeten
som påbörjas under perioden den 9 februari—den 31 december
1990. Mot bakgrund av att en något dämpad byggkonjunktur kan
vara att vänta anser utskottet att det förslag som centerpartiet tidigare
fört fram om en avgiftsnivå om 25 % är lämplig. Det är som framgått
ovan och med hänvisning till det förväntade konjunkturläget inte
heller nödvändigt eller motiverat att förlänga tiden för avgiften. Den
bör sålunda tas ut endast under år 1990. Bostadsutskottet tillstyrker
motion Fi33 (c) yrkande 1 och motion Sk439 (c) yrkande 1 om
skattesatsen samt avstyrker propositionen i motsvarande del och mo -

1989/90: Bo U5y

tion Sk414 (vpk) yrkande 1. Utskottet tillstyrker också det i motion
Fi33 (c) motivledes framförda förslaget om att avgift skall tas ut i fråga
om byggnadsarbete som påbörjas under år 1990.

4. Göteborgsområdet

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Skattesatsen, förlängning av
lagen av investeringsskatt samt skattens geografiska avgränsning börjar
med "Med anledning" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:

Utskottet avstyrker med instämmande av vad i motion Fi33 (c)
yrkande 2 föreslagits propositionen om att investeringsavgiften skulle
omfatta även visst byggnadsarbete i Göteborgsregionen. Som anförs i
motionen och som framkommit vid den uppvaktning som bostads- och
arbetsmarknadsutskotten ordnade med anledning av regeringens förslag
om skärpt investeringsskatt tyder mycket på att skatten inte
geografiskt bör utvidgas till att omfatta även Göteborgsområdet; detta
bl.a. eftersom vissa tecken tyder på en dämpad byggkonjunktur inte
minst beträffande detta område. Propositionen bör såvitt nu är i fråga
avslås.

Det bör vidare övervägas om inte också vissa kommuner söder om
Stockholm bör undantas från skatten. Riksdagen bör beträffande dessa
kommuner i Stockholms län söder om Stockholms kommun begära
ett nytt och bättre underbyggt förslag i den kompletteringsproposition
som kommer att föreläggas riksdagen i april månad i år. Därefter kan
avgöras om visst byggnadsarbete i dessa kommuner skall träffas av
investeringsavgift även för andra halvåret 1990.

Vad utskottet nu anfört är en anslutning till förslaget i motion Fi33
(c) yrkande 2. Riksdagen bör med anledning av motionen som sin
mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet nu anfört om
investeringsavgiften i vissa delar av Stockholms län. Propositionen
avstyrks såvitt gäller att skatt skulle tas ut också i Göteborgsområdet.

5. Malmö —Lund-området

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Skattesatsen, förlängning av lagen om investeringsskatt samt
skattens geografiska avgränsning börjar med "Från de" och slutar med
"nu anförda" bort ha följande lydelse:

Som anförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi31 ger
en redovisning från länsarbetsnämnden i Malmöhus län vid handen att
volymen "övrigt byggande" i Malmö—Lund-området är avsevärt större
än den av regeringen beslutade ramen avseende år 1990. Samtidigt är
det osäkert om nyproduktionen av bostäder kan hållas på en tillräckligt
hög nivå. Dock är överhettningen i området inte lika påtaglig som
i Stockholmsområdet varför skatten bör bestämmas till 10 %, dvs. den
skattesats som gällde i huvudstadsregionen t.o.m. den 8 februari 1990.

1989/90: BoU5y

Malmö—Lund-området bör avgränsas i enlighet med vad i den nu
behandlade motionen föreslagits. Detta innebär att kommunerna Barlöv,
Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala och Vellinge kommer
att ingå i området.

Skatten på avgiftsbelagt arbete bör tas ut inom detta område för
byggnadsarbete som påbörjas under tiden 1 den juli 1990—den 31
december 1991.

Lagen bör kompletteras i enlighet med vad nu anförts. Vad nu
förordats innebär alltså en anslutning till vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi31 yrkande 1. Vad utskottet nu förordat innebär att
vad i miljöpartiets partimotion förordats i inte ringa grad kommer att
tillgodoses vid ett bifall till vpk-motionen.

6. iMalmö —Lund-området

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Skattesatsen, förlängning av lagen om investeringsskatt
samt skattens geografiska avgränsning börjar med "Från de" och slutar
med "nu anförda" bort ha följande lydelse:

Som anförs i miljöpartiet de grönas partimotion Fi28 talar flera skäl
för att alla tre storstadsområdena, således även Stormalmö och Landskrona—Helsingborg,
bör omfattas av investeringsskatten. Förutom att
det är lämpligt ur likställighetssynpunkt är miljöbelastningen i området
mycket stor. Försurningen har i Malmöhus län gått längre än i de
flesta andra delar av landet och detta beror till största delen på den
ökade biltrafiken, som i sin tur är ett resultat av den industriella
överhettningen. Västra Skåne har några av Europas bästa odlingsjordar
och de bör så förbli. Tillgången på allemansrättslig mark är mindre än
någon annanstans. Investeringsskatten begränsas lämpligen till Malmö,
Svedala (med Sturup), Burlövs, Lomma, Staffanstorps, Lunds, Kävlinge,
Landskrona och Helsingborgs kommuner.

Lagstiftning bör kompletteras så att även vissa byggnadsarbeten i
Stormalmö och Landskrona—Helsingborg-områdena kommer att träffas
av investeringsskatt. Vad nu anförts innebär en tillstyrkan till
miljöpartiets partimotion Fi28 yrkande 1. Förslaget i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi31 yrkande 1 kommer i inte ringa grad
att tillgodoses vid ett riksdagens bifall till mp-motionen.

7. Återförande av skatten till den region i vilken den
tagits ut

Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Hans Göran Franck (s). Birger
Andersson (c) och Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Återförande av skatten till berörd region
m.m. börjar med "Bostadsutskottet kan" och slutar med "det anförda"
bort ha följande lydelse:

Det finns som anförs i motioner från (c) och (vpk) skäl att intäkten
från skatten återförs till berörda regioner för att där användas till
investeringar i bostäder men även för investeringar i kollektivtrafikanläggningar
och miljöförbättrande åtgärder.

1989/90: Bo U5y

Det är nödvändigt att så sker inte minst med tanke på det stora
behov av bostäder som Finns i Stockholmsregionen. Ett återförande av
dessa skattemedel till den region där de tas ut ger således flera
människor möjlighet att efterfråga och behålla en bostad till rimlig
kostnad.

För det fall att riksdagen beslutar att skatten skall tas ut även i andra
områden än i Stockholms- och Uppsalaområdena bör influtna medel
från dessa eventuellt tillkommande områden återföras till resp. region.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag i
ärendet.

Vad utskottet nu med anledning av vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi31 (c) yrkande 2, centerpartiets partimotion Sk451 samt
motionerna Fi33 (c) yrkande 3, Sk414 (vpk) yrkande 2 och Sk439 (c)
yrkande 2 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

8. Rivningsarbete och parkeringsanläggningar

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Återförande av skatten till berörd region m.m. börjar
med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Som anförs i miljöpartiet de grönas partimotion Fi28 yrkandena 3
resp. 4 bör investeringsskatten även omfatta parkeringsanläggning som
inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse (lagförslaget, 1 §).

Också rivning av byggnad skall anses som byggnadsarbete och beläggas
med investeringsskatt såvida rivningen inte påkallas av rena miljöskäl
(exempelvis sjuka hus).

Lagen bör kompletteras och revideras i enlighet med vad nu anförts.
Yrkande 2 i motionen om investeringsskatt för vissa miljömässigt
angelägna projekt bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd eftersom
investeringsskatt inte tas ut för sådana projekt.

9. Kombinationsprojekt

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:

Vi har ställt oss bakom den av utskottet förordade metoden för
beräkning av skatten i s.k. kombinationsprojekt. Vi anser emellertid
att skattebasen i sådana projekt, såsom förordas i c-motioner, bör vara
25 % i stället för 30 %.

10. Kombinationsprojekt

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med "Det är" och slutar med "februari
1990" bort ha följande lydelse:

Det finns ingen anledning att särbehandla kontor och liknande bara
för att de byggs i samma projekt som bostäder. Det finns heller ingen
anledning att bygga stora kontors- eller parkeringshus för att skärma
av bullret från den till stor del onyttiga och onödiga biltrafiken i våra

1989/90:BoU5y

städer. Det finns all anledning att undvika svårbegripliga och motsägelsefulla
skatteregler, och det är angeläget att undvika uppkomsten av en
investeringsskattearkitektur. Därför bör enligt utskottets mening kombinationsprojekten
behandlas på så sätt att full skatt uttas på ickebostadsdelen
oberoende av hur stor andel den utgör. Det betyder att
skatteuttaget för ett kombinationsprojekt blir differentierat och hamnar
mellan 0 och 30 %. Det betyder att kontor som byggs ihop med
bostäder skattemässigt varken gynnas eller missgynnas.

Bostadsutskottet föreslår att lagen om investeringsskatt utformas t
enlighet med vad nu anförts och att den nu förordade ordningen
träder i kraft vid samma tidpunkt som föreslås för lagen i övrigt. Detta
innebär att den föreslagna skattesatsen avseende kombinationsprojekt
skall tillämpas i fråga om byggnadsprojekt som påbörjas efter den 8
februari 1990.

11. Investeringsskattens geografiska och procentuella
omfattning

Kjell Dahlström (mp) anför:

Vid byggintressenternas uppvaktning inför bostadsutskottets ställningstagande
till investeringsskatt i Stockholms-, Uppsala- och Göteborgsområdena
framgick klart att det finns tydliga nivåer av överhettning
inom de berörda områdena. Detta leder tanken till att även
investeringsskatten borde utformas med nivåer.

Eftersom det har framkommit att den tioprocentiga investeringsavgiften
i Stockholm — Uppsala-området inte har haft avsedd effekt att
stärka byggandet av bostäder och eftersom överhettningen i Arlandakorridoren
består, vill jag här framföra tanken om tre zoner inom de
överhettade storstadsområdena, inkl. västra Skåne, med skattesatserna
20, 30 och 40 %, beroende på överhettningsgrad.

Överhettningen kan beräknas på olika sätt. Jag vill exemplifiera
med följande förslag till zonindelning:

Zon 1

Arlandakorridoren beläggs med 40 procents investeringsskatt. Här
finns trots höga byggkostnader ett betydande utrymme upp till marknadshyrorna;
avgränsningen görs i samarbete med berörda kommuner
(Stockholm, Solna, Sollentuna, Upplands Väsby och Sigtuna);

Zon 2

En mellannivå, som beläggs med 30 procents investeringsskatt och
omfattar

dels övriga delar inom Stockholm —Uppsala-området förutom de
områden som har betydligt lägre överhettning och placeras i zon 3,

dels Göteborgs kommun,

dels Malmö kommun innanför yttre ringvägen, kommundelen Lund
i Lunds kommun och Helsingborgs kommun väster om Europaväg 6;
Zon 3.

1989/90:BoU5y

De minst överhettade områdena, som beläggs med 20 procents
investeringsskatt och består av Nynäshamns, Haninge, Österåkers, Vaxholms,
Vallentuna, Upplands Bro kommuner samt delarna av Uppsala
kommun norr om en linje i höjd med den planerade Bärbyleden;

Göteborgsområdet utom Göteborgs kommun;

västra Skåne enligt miljöpartiet de grönas motion utom ovannämnda
områden inom föreslagen zon 2.

En på detta sätt differentierad investeringsskatt skulle möjligen möta
större acceptans och ändå innebära en kraftig dämpning av icke önskat
byggande.

I de fortsatta övervägandena om investeringsskattens utformning bör
också vad nu anförts kunna övervägas.

1989/90: BoU5y

gotab 96266, Stockholm 1990