Regionalpolitik för 90-talet (Yttrande 1989/90:TU2y)

Trafikutskottets yttrande
1989/90:TU2y

Regionalpolitik för 90-talet

1989/90

TU2y

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett trafikutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet jämte motioner
som har samband med trafikutskottets beredningsområde.

Propositionens huvudsakliga innehåll i de delar som
har samband med trafikutskottets beredningsområde

I kapitel 8 som har rubriken Samhälls- och politikområden av särskild
betydelse för den regionala utvecklingen framhåller föredragande departementschefen
att flertalet samhälls- och politikområden har stor
betydelse för den regionala utvecklingen. I den redogörelse för sådana
samhälls- och politikområden som härefter följer behandlas bl.a. kommunikations-
och transportfrågor. Departementschefen framhåller inledningsningsvis
att en fortsatt utbyggnad och förnyelse av olika kommunikationssystem
har en avgörande betydelse för den regionala utvecklingen.
Han erinrar om att riksdagen år 1988 beslutade om mål
och inriktning för såväl trafikpolitiken (prop. 1987/88:50, bet. TU13,
rskr. 159) som telepolitiken (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402).

Det övergripande målet för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna
och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och
miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Detta mål vidareutvecklas i följande fern delmål: tillgänglighet,
effektivitet, säkerhet, miljö och regional balans.

Det telepolitiska beslutet har inom teleområdet målformuleringar
liknande dem på det trafikpolitiska området. Det övergripande målet
för telepolitiken är att medborgarna, näringslivet och den offentliga
förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande
tillgång till telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Det övergripande målet delas upp i följande fem delmål:
tillgänglighet, effektivitet, utvecklingsmöjlighet, uthållighet samt regional
balans och sociala hänsyn.

Regering och riksdag har sålunda — betonar departementschefen —
i fråga om såväl trafikpolitiken som telepolitiken i särskilda delmål
understrukit sambandet mellan dessa politikområden och regionalpolitiken.

1 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr TU2y

I propositionen ges vidare exempel på ett flertal konkreta åtgärder
som genomförts med anledning av det trafikpolitiska beslutet och som
har en särskild betydelse för den regionala utvecklingen.

Departementschefen erinrar om den målstyrda, decentraliserade planeringsprocess
som kännetecknar kommunikationssektorn och framhåller
att denna process bör som en av sina utgångspunkter ha
regionalpolitiska mål och riktlinjer. Han avstår från att ta ställning till
specifika utbyggnadsprojekt vad avser vägar, järnvägar eller flygplatser.
Sådana projekt skall — understryker departementschefen — behandlas
inom ramen för den ordinarie planerings- och programverksamheten.

Propositionens avsnitt om kommunikations- och transportfrågor ägnas
i övrigt till stor del åt en redogörelse för hur berörda myndigheter
och verk bedriver det regionalpolitiska arbetet med utgångspunkt i
1988 års riksdagsbeslut om trafikpolitiken och telepolitiken.

I propositionens avsnitt 9 föreslås att regionalpolitiska medel anslås
för vissa infrastrukturinsatser i kombination med ekonomiska och
andra åtgärder från andra samhälls- och politikområden av särskild
betydelse för den regionala utvecklingen. För ändamålet föreslås en
medelsanvisning på 330 milj.kr. under ett nytt anslag D6. Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. Av propositionen framgår
att medel för investeringar av typen vägar, järnvägar, flygplatser osv.
inte avses belasta anslaget. Departementschefen har emellertid för
avsikt att föreslå regeringen att från anslaget ställa medel till förfogande
för bl.a. utveckling av projekt med syftet att underlätta arbetspendling
i nya geografiska relationer.

Under avsnittet 10.3 Sektorsfrågor föreslås att länsstyrelsen, i första
hand i glesbygdsområden, skall kunna ta upp överläggningar om
alternativa lösningar för att samordna offentlig service med annan på
orten existerande verksamhet innan statlig service får läggas ned.

Motionsyrkanden som har samband med
trafikutskottets beredningsområde

1989/90:A52 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av kollektivtrafiken i västra Skåne.

1989/90:A61 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om främjande av sjöfarten på Vänern m.m.

1989/90:A78 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus (båda c) vari
yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användande av infrastrukturanslaget för etablering
av ett nationellt centrum för trafikfrågor i Borlänge/Falun.

1989/90:A93 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av viktiga
stödjepunkter för skärgårdstrafiken och förslag till åtgärder för att
trygga en nödvändig skärgårdstrafik.

1989/90:TU2y

1989/90:A94 av Görel Thurdin (c) vari yrkas

5. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Västernorrlands behov av infrastrukturella åtgärder.

1989/90:A107 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunikationerna,

28. att riksdagen hos regeringen begär en långsiktig strategi för att
motverka uppbyggandet av bilkrävande infrastruktur,

41. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över de regler som hindrar postverket att bygga ut en
social service i glesbygd.

1989/90:A111 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringen av nya vägsträcka ingar avseende
Europa- och riksvägar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om postgirots lokalisering,

34. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en utredning om
reglerna för transportstöd tillkallas i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1989/90:A118 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om

h) betydelsen av inriktning och utformning av kommunikationer
och transportväsendet för en positiv regional utveckling och regional
balans.

Trafikutskottets ställningstaganden

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en fortsatt utbyggnad
och förnyelse av olika kommunikationssystem har en avgörande
betydelse för den regionala utvecklingen. Planeringsprocessen inom
kommunikationssektorn bör även enligt utskottets mening som en av
sina utgångspunkter ha regionalpolitiska mål och riktlinjer. Vidare vill
utskottet, i likhet med departementschefen, understryka vikten av att
frågor om investeringar i vägar, järnvägar och flygplatser behandlas
inom ramen för den ordinarie planerings- och programverksamheten.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att anvisa medel
till särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder och att medlen till
viss del används för att förbättra arbetspendlingens villkor på sätt som
regeringen föreslår.

Förslaget under avsnittet 10.3 Sektorsfrågor föranleder inte heller
någon erinran från utskottets sida. Förslaget innebär, som nämnts, att
länsstyrelsen, i första hand i glesbygdsområden, skall kunna ta upp

1989/90:TU2y

1* Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr TU2y

överläggningar om alternativa lösningar för att samordna offentlig
service med annan på orten existerande verksamhet innan statlig
service får läggas ned.

I motion A52 (s) framhålls att det behövs ett statligt stöd för ett system
med regionala snabbspårvägar runt Malmö—Lund och Helsingborg.

Statligt stöd för investeringar i bl.a. spåranläggningar för kollektiv
persontrafik ges via sjätte huvudtitelns anslag B4. Byggande av länstrafikanläggningar.
För nästa budgetår föreslår regeringen en medelsanvisning
på drygt en miljard kronor under anslaget. Byggandet av länstrafikanläggningar
— till vilka även räknas bl.a. länsvägar och länsjärnvägar
— sker enligt tioårsplaner, som fastställs av länsstyrelserna och i
vilka byggnadsföretagen anges i ordning efter angelägenhetsgrad. För
närvarande pågår arbete inom länen med upprättande av nya planer
för länstrafikanläggningar. I proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska
frågor föreslår regeringen att en infrastrukturfönd för transportsektorn
inrättas genom ett engångsanslag på 5 miljarder kronor för
nästa budgetår. Avsikten är att medel ur fonden skall kunna användas
för bl.a. infrastrukturinvesteringar inom kollektivtrafikområdet. I
nämnda proposition framhålls också att kollektivtrafiken måste förbättras
för att denna grundläggande samhällsservice skall kunna utvecklas
till gagn för enskilda, näringsliv och samhälle. Investeringsplaneringen
inom kommunikationssektorn bör därför inriktas på att
förbättra kollektivtrafikens utvecklingsmöjligheter. Vidare, framgår det
av proposition 1989/90:88, kommer regeringen att utse tre förhandlare
— en för Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för
Malmöregionen — med uppgift att, tillsammans med berörda organ,
lägga fram förslag till trafiksystem som kan förbättra miljö, tillgänglighet
och trafiksäkerhet. Regeringen har numera tillsatt dessa tre förhandlare.

Med hänvisning till det anförda avstyrker trafikutskottet för sin del
motionsyrkandet.

Enligt motion A61 (vpk) bör regeringen lägga fram förslag om främjande
av sjöfarten på Vänern. Motionärerna framhåller bl.a. att en
investeringsplan för hamnbyggnader i berörda kommuner bör tas
fram, att ett fördelaktigt finansieringssystem för investeringar i nya
fartyg för Vänersjöfart bör utarbetas och att en godsinventering bör
göras för att fastställa vilka godsslag som kan föras över till sjötransporter.

Som framgår av den regionalpolitiska propositionen har regeringen
nyligen tillsatt en särskild utredare (dir. K 1989:B) med uppgift bi a.
att behandla stödet till Vänersjöfarten. I avvaktan på resultatet av
utredningen avstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

I motion A78 (c) framhålls att det i den regionalpolitiska propositionen
föreslagna anslaget för särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
bör användas för etablering av ett nationellt centrum för trafikfrågor
i Borlänge/Falun. Etablering av forskning och utbildning om

1989/90:TU2y

trafik och trafiksäkerhet bör — framhåller motionärerna — komplettera
de myndigheter (vägverk, banverk och trafiksäkerhetsverk, TSV)
som finns etablerade på denna ort.

Utskottet erinrar om att statens väg- och trafikinstitut (VTI), som är
lokaliserat till Linköping, har till huvuduppgift att bedriva forskningsoch
utvecklingsverksamhet som avser vägar och järnvägar, vägtrafik
och järnvägstrafik samt säkerhet i sådan trafik. Vidare har transportforskningsberedningen
(TFB) till uppgift att planera, initiera, stödja
och samordna forskning, utveckling och demonstrationsprojekt som
rör transporter, trafik och trafiksäkerhet.

I sitt betänkande TU 1987/88:24 om trafikpolitiken och regional
balans tillstyrkte trafikutskottet regeringens förslag i den trafikpolitiska
propositionen (prop. 1987/88:50 bil. 1, rskr. 298) att banverkets huvudkontor
skulle förläggas till Borlänge. I den propositionen redovisades
befintlig och planerad utbildning vid högskolan Falun—Borlänge
(HFB), bl.a. viss civilingenjörsutbildning i samverkan mellan Uppsala
universitet och högskolan. Vidare förutskickades att ingenjörsutbildning
i produktion och underhåll av vägar skulle anordnas vid högskolan.
I det nämnda betänkandet betonade också utskottet vikten av att
det i Borlängeregionen finns utbildning på högskolenivå inom ett brett
område, som i utbildningshänseende förstärker Borlänges attraktivitet
och som stöder rekryteringen av personal till vägverket och banverket.
I sammanhanget underströks vidare att TSV efterfrågar kvalificerad
teknisk och administrativ personal.

Enligt vad utskottet erfarit finns idag vid HFB utbildningar som
svarar mot behov som finns hos vägverket, banverket och TSV. Civilingenjörsutbildningen
i materialfysik, som bedrivs i samverkan med
Uppsala universitet, bedöms kunna bilda modell för framtida civilingenjörsutbildningar
med en inriktning som överensstämmer med vägverkets
och banverkets behov. Med början innevarande läsår finns
också en linje för väg- och banteknik som tagits fram i nära samarbete
med vägverket och banverket för att tillgodose dessa verks behov av
ingenjörer på mellannivå. Vid HFB har vidare sedan år 1984 arrangerats
kurser i trafikpedagogik och trafikpsykologi. Hösten 1989 startade
utbildningsledarutbildning för trafiklärare i Falun. I dag utbildas trafiklärare
inom gymnasieskolan. Universitets- och högskoleämbetet föreslår
dock inför reformeringen av gymnasieskolan att denna utbildning
förs över till högskolenivå. HFB arbetar i samråd med företrädare
för bl.a. TSV, VTI och branschorganisationerna med planer för högskoleutbildning
av trafiklärare.

Vidare kan nämnas att HFB enats med generaldirektörerna för de
tre verken i Borlänge och Dalarnas forskningsråd om att de tillsammans
skall verka för en uppbyggnad av forskningsverksamhet inom det
transporttekniska området. HFB:s styrelse för forskningsfrågor arbetar
för närvarande med ett ramprogram för forskning och utveckling
inom det transporttekniska området som skall ligga till grund för
TFB:s planering av transportforskning.

1989/90:TU2y

Med hänvisning till det anförda finner trafikutskottet inte någon
riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionsyrkandet och
avstyrker därför för sin del ett bifall till detsamma.

I motion A93 (c) uttalas bl.a. önskemål om förbättringar av skärgårdstrafiken.

Enligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik skall det, för att främja en tillfredsställande trafikförsörjning,
i varje län finnas en huvudman som ansvarar för den lokala och
regionala linjetrafiken för persontransporter. Trafikens omfattning anges
i en trafikförsörjningsplan som huvudmannen antar. Enligt utskottets
mening bör trafikhuvudmännen — med det politiska och ekonomiska
ansvar som de har för trafiken — själva bestämma om, och i
vilken utsträckning, de önskar bedriva skärgårdstrafik. Enligt vad
utskottet erfarit förekommer skärgårdstrafik i huvudmannaregi i flera
län.

Med det sagda avstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

I motion A94 (c) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om Västernorrlands behov av
infrastrukturella åtgärder.

Utskottet har i det föregående erinrat om att riksdagen i sina beslut
om trafikpolitiken och telepolitiken år 1988 underströk sambandet
mellan dessa politikområden och regionalpolitiken. Vidare har utskottet
betonat att planeringsprocessen inom kommunikationssektorn bör
ha som en av sina utgångspunkter regionalpolitiska mål och riktlinjer.

Med det anförda avstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

I motion A107 (vpk) säger sig motionärerna instämma i den regionalpolitiska
propositionens slutsatser om att fortsatt utbyggnad och förnyelse
av kommunikationssystemen har en avgörande betydelse för
den regionala utvecklingen. Det finns dock — säger motionärerna —
inga som helst miljö- och energiaspekter på kommunikationssektorn i
propositionens beskrivning. Av miljö- och energiskäl måste ökningen
av bil- och flygtrafiken brytas. Även flera andra skäl talar för ett ökat
kollektivt, spårbundet resande. Sjöfart och järnväg måste stå för merparten
av de tyngre och mer långväga transporterna. Bilism skall
gynnas där den är samhällsekonomiskt lönsam (inkluderat miljökostnader).
Det innebär att bilens möjligheter skall tas till vara i t.ex.
Norrlands inland, där spårbunden trafik inte kan bli aktuell. Vidare
betonar motionärerna att infrastrukturen måste ses över i stort och att
vi inte får bygga oss fast i ett bil- och flygberoende. Det kan inte vara
riktigt att bygga samhällen och infrastrukturer så att långväga pendling
mellan bostad och arbetsplats tvingas fram. En långsiktig strategi
behövs för att motverka en sådan felaktig infrastrukturuppbyggnad.
Data-, tele- och videokommunikationernas möjlighet att ersätta framför
allt persontransporter måste lyftas fram. Nya rön visar att det finns
en stor potential på detta område, som måste utnyttjas på ett bättre sätt
än i dag.

1989/90:TU2y

Motionärerna yrkar (yrkande 27) att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad de sålunda anfört om

kommunikationerna och (yrkande 28) att riksdagen hos regeringen
begär en långsiktig strategi för att motverka uppbyggandet av en
bilkrävande infrastruktur.

Utskottet erinrar om det trafikpolitiska målet att erbjuda medborgarna
och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och
miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader. I det trafikpolitiska beslutet underströks också att en grundläggande
princip vid utformningen av trafikpolitiken skall vara att de
enskilda människorna och företagen ges möjlighet att inom ramen för
det befintliga trafikutbudet själva avgöra hur de skall ordna sina
transporter. För att transportkonsumenterna skall ges möjlighet att ta
hänsyn till såväl sina egna förhållanden som till effekterna för samhället
i övrigt krävs en väl awägd påverkan från samhällets sida. De
medel som i första hand står till buds inom den statliga trafikpolitiken
för att åstadkomma en sådan valfrihet under ansvar för andras välfärd
är en samhällsekonomiskt grundad prissättning av trafiken. Av det
trafikpolitiska beslutet framgår vidare att bilismen svarar för merparten
av persontransporterna och att den är en förutsättning för att
samhällets behov av transporter skall kunna tillgodoses. Lastbi Istrafiken
kommer i framtiden — liksom hittills — att ha stor betydelse för
att tillgodose det svenska näringslivets behov av transporter och för att
bidra till utvecklingen av nya transportlösningar. Bilismen måste emellertid
utvecklas med beaktande av de säkerhets- och miljökrav som
samhället ställer.

Trafikutskottet finner inte skäl ompröva riksdagens beslut och avstyrker
därför för sin del de båda motionsyrkandena.

I motion A107 (vpk) föreslås också en utredning om hur postverket
skall kunna utveckla sin lantbrevbäring till att även omfatta en "social
del" för äldre.

Den sålunda aktualiserade frågan behandlas av post- och teleutredningen
i dess nyligen framlagda betänkande Affärsverk med regionalt
och socialt ansvar (SOU 1990:27). Utredningen förordar att Posten
samråder med de kommunala myndigheterna för att möjliggöra att
lantbrevbärarna i ökad omfattning skall kunna utnyttjas för "social
service" på avtalsreglerade och affärsmässiga grunder. Kostnaderna kan
därigenom — framhåller utredningen — hållas nere både för Posten
och kommunen. Vidare förordas att Posten aktivt skall verka för att
lantbrevbärare och postkontorspersonal skall kunna utföra kompletterande
tjänster genom samarbete med privata företag, kommuner och
statliga verk och myndigheter. I avvaktan på resultatet av regeringens
beredning av utredningens förslag avstyrker trafikutskottet för sin del
motionsyrkandet.

I motion Alli (c) framhålls att investeringar i det större vägnätet och
nya vägsträckningar för utbyggnad av Europa- och riksvägar inte bör
finansieras med regionalpolitiska medel utan över ordinarie väganslag.

Statlig finansiering av vägbyggen sker via sjätte huvudtitelns anslag
B3. Byggande av riksvägar och B4. Byggande av länstrafikanläggningar
samt i vissa fall med AMS-medel för beredskapsarbeten. Som framgår
av vad utskottet anfört framhålls det i propositionen att det föreslagna
infrastrukturanslaget inte bör kunna användas för investeringar av
typen vägar, järnvägar, flygplatser osv. Utskottet delar denna uppfattning.

Trafikutskottet finner med hänvisning till det anförda syftet med
motionsyrkandet tillgodosett och avstyrker därför för sin del ett bifall
till detsamma.

I motion Alli (c) begärs också en utredning om en samlad lösning av
utlokaliseringen av postgirot. Målsättningen bör enligt motionärerna
vara att alla centrala uppgifter utlokaliseras.

Från posten har under hand framhållits att behandlingstiden av
postgirots betalningsuppdrag måste bli så kort som möjligt, då detta
krävs med hänsyn till konkurrensen från bankerna och bankgirot
inom området för betalningsförmedling m.m. Nuvarande krav på en
total behandlingstid om högst ca 24 timmar från mottagandet av ett
betalningsuppdrag med morgonposten till utdelningen påföljande dag
av kontoutdrag — vilket krav i princip gäller för postgirots betalningsförmedling
— nödvändiggör enligt posten centraliserade system för
behandlingen. Utflyttning från postgirot av den s.k. 24-timmarsservicen
är enligt posten inte möjlig. Denna snabba service är det främsta
konkurrensmedlet för postgirot. Posten planerar emellertid att i Tierp
inrätta en filial till postgirot, dit behandlingen av s.k. 48-timmarsuppdrag
— registrering av inbetalningar med checker m.m. — skulle
flyttas. Behovet av årsarbetskrafter vid denna enhet beräknas till ca 20.
Förläggning till Tierp av filialen har valts med hänsyn till önskemål
om utlokalisering och till att filialen inte bör ligga på större avstånd
från Stockholm än som motsvarar en färdväg på 1— l3A timme med
bil.

Nya kassaterminaler för ADB installeras på postkontoren under
åren 1990—1992. Dessa kassaterminaler gör det möjligt att flytta ut
vissa arbetsuppgifter från postgirot till postkontoren. Andelen arbetsuppgifter
som kan flyttas ut till postkontoren uttryckt i årsarbetskrafter
beräknas till ca 200 under den närmaste femårsperioden.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker trafikutskottet för sin del
motionsyrkandet.

I motion Alli (c) begärs vidare en utredning om reglerna för transportstöd.

Av den regionalpolitiska propositionen framgår att regeringen nyligen
tillsatt en särskild utredare (dir. K 1989:B) med uppgift att lämna

förslag på hur det regionalpolitiska transportstödet för person- och
godstransporter i Norrland skall utformas i framtiden. Utredningen
skall också — som nämnts — behandla stödet till Vänersjöfarten samt
bidraget till kommunala flygplatser, transportstödet till Gotland, stödet

1989/90:TU2y

till godstransporterna i glesbygd och möjligheterna till stöd för datakommunikation
i norra Sveriges inland. I avvaktan på resultatet av
utredningen avstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

I motion Al 18 (c) framhålls att en grundläggande förutsättning för ett
decentraliserat samhälle är goda och fungerande kommunikationer.
Det är nödvändigt — betonar motionärerna — att hela landet får en
rimlig del av statens insatser på kommunikationsområdet. Sverige
behöver i framtiden kommunikationer, där olika typer av transportmedel
stödjer och kompletterar varandra, om en positiv regional
utveckling och god miljö skall kunna uppnås. Det förutsätter i sin tur
att de framtida investeringarna i vägnät, flygplatser, järnvägar m.m. får
en inriktning som utgår från de krav som miljön och målet regional
balans ställer.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och vill framhålla att
denna stämmer väl överens med de mål för trafikpolitiken som riksdagen
angav i sitt beslut år 1988.

Något sådant riksdagens tillkännagivande som motionärerna begär
torde sålunda inte vara erforderligt, varför trafikutskottet för sin del
avstyrker motionens yrkande 30 h.

Stockholm den 19 april 1990
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s),
Kenth Skårvik (fp). Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Görel Bohlin (m), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola
Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson
(s) och Tom Heyman (m).

Avvikande meningar

1. Sjöfarten på Vänern

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser att den del av
trafikutskottets yttrande som börjar med "Som framgår" och slutar
med "del motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Vänern och Byälven upp till Glafefjorden är uråldriga transportleder
som har farbara leder till västkusten och havet. Flera utredningar visar
att sjöfarten med vissa utvecklingsinsatser är överlägsen landsvägstrafiken
både vad gäller miljöaspekter och transportekonomi. De moderna

1989/90:TU2y

fartyg som nu byggs har visat att de utsläpp som gamla maskiner
förorsakat går att bygga bort. Med modern teknik kan alltså tungt gods
med fördel fraktas sjövägen.

Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet att en investeringsplan
för hamnbyggnad i berörda kommuner tas fram. Vidare
finner utskottet det angeläget att ett fördelaktigt finansieringssystem för
investeringar i nya fartyg för Vänersjöfart utarbetas. Vidare behövs en
inventering av vilka godsslag som kan överföras till sjötransporter. Det
bör understrykas att sjö- och järnvägstransporter inte behöver konkurrera
med varandra utan är kompletterande system.

Trafikutskottet delar sålunda motionärernas uppfattning att riksdagen
hos regeringen bör begära förslag om utveckling av sjöfarten på
Vänern, Glasfjorden och Byälven samt tillstyrker för sin del motionsyrkandet.

2. Kommunikationerna och en bilkrävande
infrastruktur

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser att den del av
trafikutskottets yttrande som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar
med "båda motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att stor hänsyn till miljö och energiförsörjning
skall tas vid fördelning av medel till investeringar i de olika
trafikslagens infrastrukturer i landets alla delar. Det är av största vikt
att det miljövänliga järnvägsnätet utvecklas i hela landet, alltså även i
landets glesbefolkade delar. Risken för ökad utsatthet i redan utsatta
regioner i takt med att miljökraven ökar är annars uppenbar. Liknande
problem finns redan vad gäller industriernas lokalisering, där just
den miljöstörande och energislösande industrin i betydande utsträckning
är koncentrerad till mellersta Norrland. Det torde vara klart att
denna region kan förväntas 13 avsevärda problem på grund av ökande
miljökrav om inte särskilda satsningar för att utveckla alternativ görs.

Trafiken på vägarna, och i snabbt ökande grad i luften, hör redan
till de allra värsta miljöproblemen i vårt land. Det vore djupt olyckligt
om redan utsatta regioner görs än mer beroende av just sådana
transportslag än vad som redan är fallet. Sålunda bör t.ex. inlandsbanan
och tvärbanorna i norr utvecklas, och betydande utbyggnader med
bl.a. en Bothniabana längs Norrlandskusten och en sydlig ostkustbana
som ansluter till Blekinge kustbana, byggas under 1990-talet. Det är
också viktigt att staten framdeles tar ett större regionalpolitiskt ansvar
vid köp av interregional persontrafik på järnväg än vad som hittills
varit fallet. Den tendens som finns att göra landets glesbefolkade delar
mer beroende av de mest miljöstörande och energislösande trafikslagen,
dvs. bil och flyg, kan på så vis motverkas.

Det anförda bör, enligt trafikutskottets mening, riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

1989/90:TU2y

3. Lantbrevbäring

1989/90:TU2y

Viola Claesson (vpk) anser att den del av trafikutskottets yttrande som
börjar med "Den sålunda" och slutar med "del motionsyrkandet" bort
ha följande lydelse:

Lantbrevbärningen är — som motionärerna framhåller — mycket
uppskattad och till stor nytta på landsbygden. Det är enligt utskottets
mening angeläget att denna verksamhet utvidgas på så sätt att den inte
enbart behöver ha en ekonomisk inriktning utan att den kan kombineras
med en social del, exempelvis enklare tillsynsuppgifter. En
utvidgad sådan service torde få stor regionalpolitisk betydelse, varför
utskottet delar motionärernas uppfattning att en utredning bör tillsättas
om hur postverket skall kunna utveckla sin lantbrevbäringsorganisation.
Av direktiven bör klart framgå att postverket fortsättningsvis
ska ha hela ansvaret för verksamheten.

Med det anförda tillstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

4. Utlokalisering av postgirot

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp) anser
att den del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Från posten"
och slutar med "del motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en utredning bör
tillsättas med direktiv att föreslå en samlad lösning av utlokaliseringen
av postgirot. Målsättningen bör vara att alla centrala uppgifter utlokaliseras.

Med det anförda tillstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

5. Transportstöd

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp) anser
att den del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Av den" och
slutar med "del motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget att transportstödet också
fortsättningsvis blir en ersättning för företagens fördyrade transportkostnader,
dvs. en kompensation som utgår på grund av de långa
avstånden. Vidare bör transportrådet på ett bättre sätt än för närvarande
beakta de verkliga behoven av fraktstöd. Rådet bör också få i
uppdrag att vidta vissa kompletteringar av fraktstödsberättigade varor i
avvaktan på att nya transportbestämmelser tas fram.

Vad sålunda anförts med anledning av motionsyrkandet bör riksdagen
— enligt vad trafikutskottet för sin del anser — som sin mening ge
regeringen till känna.

6. Måi för trafikpolitiken

1989/90:TU2y

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser att den del av
trafikutskottes yttrande som börjar med "Något sådant" och slutar med
"motionens yrkande 30 h" bort ha följande lydelse:

För att de trafikpolitiska målen skall kunna nås är det enligt
utskottets mening angeläget att länsvägnätet får ett väsentligt resurstillskott.
Vidare måste järnvägstrafiken moderniseras och anpassas till de
förändrade förutsättningar och krav som samhällsutvecklingen leder
till.

Med det anförda tillstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

Särskilt yttrande
Skärgårdstrafiken

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Viola Claesson (vpk)
anför:

I reservation nr 6 till trafikutskottets betänkande 1989/90:TU19 om
stöd till skärgårdstrafik erinras om att riksdagen år 1986 beslutade att
stödet till skärgårdstrafiken skulle avvecklas. Stödet utgick med 35 %
av den bidragsgrundande kostnaden. I reservationen framhölls också
att persontransporterna i skärgården är en dyr verksamhet och att
skärgårdarna främst finns i kommuner som har svag ekonomi. Riksdagen
borde därför — framhölls det i reservationen — besluta om att
återinföra skärgårdsstödet med de regler som tidigare gällde och regeringen
återkomma till riksdagen med förslag till medelsanvisning.

gotab 96511, Stockholm 1990