Radio- och TV-frågor (Yttrande 1989/90:KrU1y)

Kulturutskottets yttrande
1989/90: KrUly

Radio- och TV-frågor

1989/90

KrUly

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 16 maj 1989 beslutat inhämta kulturutskottets
yttrande över motioner om radio- och TV-frågor, nämligen
motionerna 1987/88:Kr231 yrkande 2, Kr244 yrkande 2, K407, K410,
K411, K413, K418 yrkandena 3 och 4, K420, K426, K430 yrkande 2,
1988/89:K409, K410, K411, K412, K414 yrkande 1, K418, K431, K435
och K445.

Utskottet

Vissa utredningar, m.m.

Utredningen om åtgärder för att förbättra underlaget för
massmediepolitiska bedömningar m.m.

Enligt 1987 års riksdagsbeslut om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 6, s.
159 f, bet. KrU 16, rskr. 289) bör fr.o.m. budgetåret 1989/90 särskilda
medel anvisas för åtgärder för att förbättra underlaget för massmediepolitiska
bedömningar och beslut.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 14 april 1988 tillkallades
samma dag en särskild utredare (U 1988:05) med uppgift att
förbereda insatser för att förbättra underlaget för massmediepolitiska
bedömningar m.m. (dir. 1988:14). Utredaren — direktören för arkivet
för ljud och bild Leif Larson — överlämnade i december 1988 sina
förslag till åtgärder i betänkandet (SOU 1988:52) Att följa medieutvec
klingen.

Utredaren har kartlagt aktuella bevaknings- och dokumentationsinsatser
inom det massmediepolitiska området som görs inom såväl den
offentliga som den privata sektorn. Utredaren föreslår att medel under
budgetåret 1989/90 anvisas den svenska avdelningen av Nordiska dokumentationscentralen
för masskommunikationsforskning (NORDICOM)
för bidrag till information om forskningsresultat och till insamling
och bearbetning av mediestatistik.

NORDICOM förutsätts få stor självständighet vid fördelningen av
medlen mellan personal och omkostnader.

1 Riksdagen 1989190. 13 Sami. Nr ly

De ytterligare insatser som utredaren föreslår för tiden fr.o.m.
budgetåret 1990/91 bör omfatta dokumentation av bl.a. debatt om
medieutvecklingen samt av den tekniska utvecklingen på medieområdet.
För ändamålet föreslås en förstärkning av resurserna till antingen
kabelnämnden eller arkivet för ljud och bild (ALB).

För innevarande budgetår har riksdagen anvisat ett anslag på
348 000 kr. för bidrag till ändamål som utredaren föreslagit (prop.
1988/89:100 bil. 10 s. 461 och 462, bet. KrU22, rskr. 186). Kulturministern
avser att efter remissbehandlingen av utredarens förslag återkomma
till regeringen med förslag om hur en fullt utbyggd verksamhet
skall utformas.

TV-utredningen

Efter regeringens bemyndigande den 13 april 1989 förordnades statssekreteraren
Sverker Gustavsson som särskild utredare med uppgift att
utarbeta ett underlag för ställningstagande om den framtida TV-politiken
(dir. 1989:15). Utredningsarbetet har bedrivits under benämningen
TV-utredningen (U 1989:04). Utredaren överlämnade i slutet av september
betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken. Betänkandet remissbehandlas
för närvarande.

Det anges att avsikten med betänkandet är att det skall kunna tjäna
som underlag för diskussioner om den framtida politiken inom televisionens
område, diskussioner som skall kunna leda fram till sådana
beslut att det svenska TV-systemet kommer att vara väl rustat för de
utmaningar som väntar under 1990-talet.

Det anges vidare att det hitintills rått en betydande enighet om
följande huvudmål för TV-politiken. Alla som bor i Sverige skall
kunna se på TV-program av god kvalitet. Oavsett vilka vi är skall vi
kunna hitta något intressant i televisionen både när våra önskemål
överensstämmer med flertalets och vid de tillfällen då de inte gör det.
Televisionen skall ge olika intresseinriktningar möjligheter att komma
till uttryck och den skall ha en omfattande och kvalificerad bevakning
av det som händer i Sverige och världen.

Utredaren anser att dessa mål fortfarande bör ligga till grund för
utformningen av TV-politiken. Däremot behöver det prövas om medlen
för att förverkliga målen är ändamålsenliga i en ny mediesituation.

Efter ingående överväganden kommer utredaren fram till slutsatsen
att ett fortsatt nej till reklam i svensk TV inte är en realistisk
handlingslinje. Ett fortsatt avståndstagande från reklamfinansiering
skulle medföra att möjligheterna att erbjuda alla svenskar ett omfattande
och omväxlande TV-utbud avsevärt skulle försvåras.

Kostnaden för en tredje TV-kanal som sänds över ett rikstäckande
marknät beräknas. För en TV-kanal som, inkl. nyheterna, sänder
ungefär hälften egenproducerade program, uppgår den årliga kostnaden
till 800 milj. kr. exkl. sändningskostnader. Dessa uppgår till ca 195
milj. kr. Samtidigt skulle den avgiftsfinansierade rundradioverksamheten
tillföras hyresintäkter och vinster på 25—30 milj. kr. per år.

1989/90:KrUly

Tre handlingsalternativ för hur reklamfinansiering skulle kunna
utnyttjas för svensk TV presenteras. Utgångspunkten har varit bl.a. att
svensk television också fortsättningsvis skall verka för yttrandefrihet,
mångfald och kvalitet.

Det första alternativet innebär att reklamsändningar inleds i den ena
eller i bägge kanalerna i Sveriges Television. Rekiaminkomsterna
tillförs inte TV-bolaget direkt utan rundradioverksamheten som helhet.
Reglerna för medelstilldelningen till rundradiorörelsen bestäms liksom
nu av riksdagen.

Det andra alternativet innebär att Sveriges Television sänder TVprogram
utan reklam i en kanal, medan ett programföretag som är
fristående från Sveriges Radio-koncernen sänder TV-program med
reklam i den andra kanalen. Sveriges Radio-koncernens verksamhet
finansieras med TV-avgifter.

Det tredje alternativet innebär att Sveriges Television fortsätter sina
avgiftsfinansierade sändningar utan reklam i två kanaler medan ett
programföretag som är fristående från Sveriges Radio-koncernen sänder
TV-program med reklam i en ny tredje kanal.

I betänkandet redovisas synpunkter på ägarformer för ett fristående
svenskt TV-företag samt regler för reklam i svensk television och för
reklam i kabel-TV-sändningar.

Konvention om gränsöverskridande television, m.m.

Inom Europarådets ram har tagits fram en konvention om gränsöverskridande
television. I början av maj månad i år har Sverige och nio
andra av medlemsstaterna som de första undertecknat konventionen.

Genom konventionen upprättas ett för Europarådets medlemsstater
gemensamt regelverk som skall främja flödet av program mellan
länderna samtidigt som hänsyn tas till nationell kultur och särart.

Konventionens huvudprincip är att det sändande landet svarar för
att gränsöverskridande TV-sändningar, antingen de sker med hjälp av
satellit eller på annat sätt, uppfyller de minimiregler för programverksamheten
som ställs upp i konventionen. De mottagande länderna åtar
sig att inte hindra mottagning eller vidaresändning på sitt territorium
av sändningar som uppfyller konventionens krav.

Konventionen innehåller regler för programinnehållet i allmänhet,
för reklamsändningar och för s.k. sponsrade program. Det finns också
regler för hur överträdelser av konventionsreglerna skall hanteras.
Huvudregeln är att tvister skall lösas genom förlikning. Om de berörda
staterna inte kan enas skall skiljedomsförfarande kunna tillgripas.
Vidare får, som en tillfällig åtgärd i vissa fall, det mottagande landet
avbryta vidaresändning av en programkanal vars innehåll strider mot
konventionens regler.

De ovan angivna minimireglerna avser bl.a. våldsskildringar, pornografi,
skydd för barn och ungdom och rätt till beriktigande av uppgifter.

1989/90: KrUly

1* Riksdagen 1989190. 13 Sami Nr ly

Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har
ratificerats av sju stater, av vilka minst fem skall vara medlemmar av
Europarådet.

Parallellt med arbetet inom Europarådet har de Europeiska Gemenskaperna
(EG) utarbetat ett s.k. direktiv till medlemsstaterna om vissa
föreskrifter om TV-sändningar. Det direktiv som antogs den 13 oktober
1989 överensstämmer i väsentliga delar med konventionstexten.

Radiolagsutredningen

Genom beslut den 15 maj 1985 bemyndigade regeringen det statsråd
som hade till uppgift att föredra ärenden om rundradioverksamhet att
tillkalla en särskild utredare för att se över den radiorättsliga lagstiftningen.
Utredningen arbetar under namnet radiolagsutredningen (U
1985:05). Sedermera har utredningen fatt tilläggsdirektiv.

Utredningen har lagt fram flera delbetänkanden. Enligt de ursprungliga
direktiven återstår av utredningsuppdraget dels en allmän
översyn av radiolagstiftningen i systematiskt, terminologiskt och lagtekniskt
hänseende, dels vissa särskilda problemområden, nämligen långdistansöverföring
av rundradioprogram, sändningar till satelliter, motverkande
av radiostörningar, sanktioner vid överträdelser av radiorättsliga
regler samt sändningar på teckenspråk till döva.

Regeringen har genom beslut den 3 maj i år gett utredningen
ytterligare tilläggsdirektiv (dir. 1989:21). Uppdraget innebär följande.

Radiolagsutredningen skall föreslå den lagstiftning som behövs med
anledning av det utredningsarbete som bedrivits av TV-utredningen.

Utredningen skall vidare belysa konsekvenserna av ett svenskt tillträde
till konventionen om gränsöverskridande television samt lägga fram
förslag till den lagstiftning som behövs.

Radiolagsutredningen skall även föreslå en kabelsändningslagstiftning
som är så utformad att regler för vidaresändning av satellitprogram
blir tillämpliga oberoende av från vilken kategori av satelliter
programmen sänds ut. Utredningen är oförhindrad att också föreslå
andra ändringar i lagstiftningen som bedöms vara befogade med hänsyn
till erfarenheterna av tillämpningen.

Sponsringsutredning

En särskild sakkunnig — Leif Larson — har i dagarna lagt fram
rapporten (Ds 1989:65) Sponsring m.m. av Sveriges Radios program.

Närradioutredningen

Efter regeringens bemyndigande den 19 maj 1988 har tillkallats en
särskild utredare för att utreda vissa frågor i närradions regelverk, bl.a.
närradioföreningarnas ställning och sändarnas räckvidd (dir. 1988:22).
Utredaren arbetar under benämningen Närradioutredningen (U
1988:07).

1989/90: KrUly

Utskottets allmänna synpunkter rörande
motionsförslagen, m.m.

Kulturutskottet vill inledningsvis framhålla att de förutsättningar som
många av motionerna bygger på i väsentliga avseenden förändrats
sedan motionerna väcktes. Utskottet vill härvidlag särskilt erinra om
att det utarbetats en Europarådskonvention om gränsöverskridande
television, som Sverige undertecknat, att det för kort tid sedan har
lagts fram ett utredningsförslag om den framtida TV-politiken samt
att en rad av de frågor som tas upp i motionerna ligger inom ramen
för pågående utredningsarbete.

Etableringsfrihet på medieområdet, m.m.

Enligt motion 1987/88:K407 av Alf Svensson skall riksdagen begära
förslag från regeringen som innebär fri etableringsrätt för TV-sändningar
i folkrörelseregi. Motionen syftar till att det skall upprättas
rikstäckande reklamfinansierade kanaler.

Utskottet vill med anledning av motionen framhålla att frågan om
tillåtande av en eller flera reklamfinansierade TV-kanaler, som är
rikstäckande och marksända, tas upp i ett följande avsnitt. I den
övergripande etableringsfrågan finns skäl anföra följande.

I många sammanhang har det framhållits att det är ofrånkomligt
med någon form av etableringskontroll rörande etersändningar, eftersom
utrymmet i etern är begränsat. Förutsättningarna för distribution
av TV-program har förändrats genom den utveckling som skett av
möjligheter till satellitsändningar, men då det gäller marksänd TV
finns knappheten på frekvenser kvar. Det blir därför nödvändigt att
man även i fortsättningen har ett system med krav på tillstånd för
etersändningar.

Som utförligt redovisas i ett av konstitutionsutskottet nyligen avgivet
betänkande (1989/90:KU6) pågår — under medverkan av en parlamentarisk
beredningsgrupp — ett arbete inom regeringskansliet som
syftar till ett utvidgat grundlagsskydd för andra medier än det tryckta
ordet, således bl.a. radio och TV. Detta arbete bör självfallet inte
föregripas. Motionen avstyrks således.

Likaledes med hänvisning till det nämnda beredningsarbetet avstyrker
kulturutskottet motion 1988/89:K418 (vpk), såvitt i motionen tas
upp frågan om ett system med ansvarig utgivare/kanalansvarig för alla
medier (yrkande 7).

Reklamfinansierade markbundna svenska
televisionssändningar

Under 1980-talet har i skilda sammanhang framställts önskemål om att
det skall tillskapas en svensk TV-kanal vid sidan av Sverige Radios
sändningar. Kanalen skulle vara marksänd och rikstäckande. Den
skulle finansieras genom reklam. Syftet med ytterligare en kanal skulle
främst vara att öka variationen i det svenska TV-utbudet. Även krav på

1989/90: KrU ly

reklamfinansiering inom Sveriges Radio — bl.a. från företrädare för
centerpartiet — har framställts. I vissa sammanhang har önskemål om
flera fristående TV-kanaler framställts.

Under den allmänna motionstiden 1988 och 1989 har väckts motioner
av företrädare för moderata samlingspartiet och folkpartiet som
sammanfattningsvis kan sägas syfta till att det snarast skall upprättas en
från Sveriges Radio fristående, rikstäckande, reklamfinansierad TVkanal
som marksänds. Motionerna är följande, nämligen 1987/88:K413
(fp) yrkande 1, 1988/89:K409 (fp) yrkande 2, 1987/88:K418 (m) yrkande
4 och 1988/89:K431 (m) yrkande 1. Sistnämnda motion syftar till
att det sedermera skall upprättas ytterligare TV-kanaler.

Utskottet vill med anledning av motionskraven anföra följande. 1 det
föregående har utskottet lämnat en utförlig redovisning för innehållet i
det förslag om TV-politiken som i september i år lades fram av
TV-utredningen. 1 förslaget presenteras tre huvudalternativ för hur
reklamfinansiering av svensk television skulle kunna anordnas. Samtliga
förutsätter att de reklamfinansierade programmen sänds ut i ett
rikstäckande nät av marksändare och att de uppfyller demokratiskt
fastställda krav på kvalitet och omväxling.

Det första alternativet innehar att reklamsändningar skulle inledas i
den ena eller i båda av kanalerna i Sveriges Television.

Det andra alternativet innebär att Sveriges Television delas upp i två
företag, där det ena lämnar Sveriges Radio-koncernen och sänder helt
reklamfinansierade program, medan det andra stannar kvar i koncernen
och sänder avgiftsfinansierade program utan reklam.

Det tredje alternativet innebär att ett fristående programföretag
sänder TV-program med reklam i en nyupprättad rikstäckande tredje
kanal. Sveriges Television fortsätter sina avgiftsfinansierade sändningar
utan reklam i två kanaler.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Utskottet anser att remissbehandlingen och den fortsatta beredningen
av de frågor som tas upp i betänkandet inte bör föregripas. De ovan
redovisade motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Att i den nuvarande situationen ta upp till närmare överväganden
frågan om utnyttjandet av de frekvenser som behövs för ett fjärde
rikstäckande TV-nät framstår inte som motiverat. Utskottet, som också
hänvisar till avsnittet med rubriken Lokala radiostationer och lokala
TV-stationer, m.m., avstyrker motion 1988/89:K409 (fp) i motsvarande
del (yrkande 4).

Kulturutskottet anser att det inte ankommer på utskottet att redovisa
några synpunkter rörande ett förslag i motion 1988/89:K411 (m) om
folkomröstning (yrkandena 1 och 2).

!989/90:KrU ly

Lagstiftningsfrågor, m.m. om finansiering av
etermedier genom reklam eller sponsring

I anslutning till att ställning tas till den framtida TV-politiken måste
riksdagen också pröva vilka lagändringar som behövs. Som framgår av
föregående avsnitt är frågan om huruvida reklam skall tillåtas i svensk
TY en central fråga i sammanhanget. Radiolagsutredningen har i
uppdrag att föreslå den lagstiftning som behövs med anledning av det
utredningsarbete som resulterat i betänkandet TV-politiken. Utskottet
anser med hänsyn härtill och till att frågan om reklam i radio har ett
nära samband med frågan om reklam i TV att motionsyrkanden, vari
lagstiftningsfrågan på området tas upp, inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Detta gäller motionerna 1987/88:K418 (m) yrkande 3 i
motsvarande del, 1988/89:K411 (m) yrkande 4 i motsvarande del och
1987/88:K426 (m) yrkande 2.

Om reklam blir tillåten i marksänd TV kan, som framgår av det
nämnda betänkandet, även reglerna om reklam i kabelsändningslagstiftningen
behöva förändras. Med hänsyn till radiolagsutredningens
uppdrag erfordras enligt utskottets mening inte något riksdagens initiativ
i detta avseende. Motion 1988/89:K411 yrkande 3 avstyrks därför.

Med hänvisning till den i dagarna framlagda rapporten (Ds 1989:65)
Sponsring m.m. av Sveriges Radios program avstyrks även motionerna
1987/88:K418 yrkande 3 och 1988/89:K411 yrkande 4, båda yrkandena
i den mån de inte behandlats ovan.

Av det ovan sagda följer att utskottet avstyrker även motion
1988/89:K414 (mp), såvitt däri yrkas att riksdagen skall begära förslag
till lagstiftning om köpfrid innebärande att alla former av reklam i
etermedia förbjuds (yrkande 1).

Lokala radiostationer och lokala TV-stationer, m.m.

I en rad motioner framställs yrkanden som rör upprättandet av fristående
radiostationer eller fristående TV-företag som skulle ha lokala
eller regionala etersändningar. Enligt några av yrkandena skulle det
vara fråga om en försöksverksamhet eller en verksamhet som var
begränsad till viss del av landet. Motionerna är följande, nämligen
1987/88:Kr231 (fp) yrkande 2, 1987/88:Kr244 (m) yrkande 2,

1987/88:K413 (fp) yrkande 2, 1987/88:K420 (c) yrkande 1,

1987/88:K426 (m) yrkande 1, 1988/89:K409 (fp) yrkandena 1 och 3,
1988/89:K410 (c), 1988/89:K412 (m), 1988/89:K431 (m) yrkande 2 och
1988/89:K435 (m).

Då det gäller TV-sändningar av företag utanför Sveriges Radiokoncernen
vill utskottet framhålla följande.

Som utskottet tidigare nämnt är tillgången till frekvenser för TVsändningar
en begränsad resurs. För närvarande är de sändningsfrekvenser
som tilldelats Sverige disponerade på sådant sätt att utöver de
båda kanaler som nu utnyttjas, ytterligare två rikstäckande kanaler
skall kunna tas i bruk. Det torde inte vara möjligt att, annat än i
mycket begränsad omfattning, inleda lokala eller ännu mindre regionala
TV-sändningar, utan att de frekvenser som i dag är avsedda för de

1989/90: KrLUy

outnyttjade riksnäten tas i anspråk. Enligt utskottets mening bör ett
beslut som får sådana konsekvenser inte fattas förrän riktlinjerna för
TV-politiken i stort har lagts fast.

I flera av motionsyrkandena förutsätts att de lokala TV-kanalerna
skall finansieras med reklam. Utskottet vill därför hänvisa till vad som
anförs i betänkandet TV-politiken om reklam som finansieringskälla
för svensk television (s. 106—107). Utredningen anför bl.a. att om
sådan reklam skall införas bör man eftersträva att reklam-TV-företaget
får en dominerande ställning på marknaden för TV-reklam samt att
reklam i rikssändningar i Sverige inte låter sig kombineras med
reklam i lokala TV-sändningar.

På grund av det anförda — och då det övergripande ställningstagandet
till vår framtida TV-politik bör ske sedan beredningen av de i
betänkandet om TV-politiken upptagna frågorna slutförts — avstyrker
utskottet de här aktuella motionsyrkandena.

Inte heller då det gäller fristående radiostationer med lokala eller
regionala sändningar är utskottet berett förorda att riksdagen tar något
initiativ med anledning av motionsförslagen. Man kan nämligen inte
heller i fråga om radiosändningar bortse från föreliggande önskemål
om reklamfinansiering. Man kan vidare inte bortse från det uppdrag
som närradioutredningen har. Den skall nämligen bl.a. pröva frågan
om sändarnas räckvidd, något som kan få betydelse för tillgången på
frekvenser för andra sändningar än närradiosändningar. Aven andra
frågor som prövas av utredningen kan ha betydelse för bedömningen
av frågan om fristående lokala radiostationer av annat än föreningskaraktär.

Kabelsändningar, m.m.

Vissa allmänna frågor

I motion 1987/88:K420 (c) tas upp frågan om innehållet i uttalanden
som gjorts av regeringen och kulturministern om utvecklingen på
kabel- och satellit-TV-området (yrkande 2).

Utskottet, som noterar att motionen väcktes för uppemot två år
sedan, anser att den inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd i här
aktuell del. Vad som anförs i motionen ger utskottet anledning att
hänvisa till den i det föregående lämnade redovisningen om åtgärder
för att förbättra underlaget för massmediepolitiska bedömningar m.m.

Enligt två partimotioner från vpk — 1987/88:K411 yrkande 2 och
1988/89:K418 yrkande 5 — skall ett medieråd inrättas. I förstnämnda
motion framställs vidare ett yrkande om ett moratorium för kabelutbyggnaden
(yrkande 1), och i sistnämnda motion föreslås att det skall
tillsättas en medieombudsman med talerätt i domstol (yrkande 6).

Enligt motionärerna skulle ett medieråd ta fram beslutsunderlag om
den medieutveckling som pågår och därmed stärka det demokratiska
inflytandet över utvecklingen.

Utskottet har avstyrkt förslag om ett medieråd i yttrande till konstitutionsutskottet
för två år sedan (KrU 1987/88:ly). Därvid har utskot -

1989/90: KrUly

tet, som hänvisar till nämnda yttrande, bl.a. pekat på att kabellagstiftningen
är av provisorisk karaktär, att det finns en risk för att en alltför
hård reglering av kabelnäten får den effekten att satellitmottagningen
alltmer styrs över till de enskilda hushållen eller i vart fall till icke
reglerade, mindre enheter, samt att det skall inrättas en särskild
forskningsresurs med massmediepolitisk inriktning (se yttrandet s. 24,
26 och 27 i bet. KU 1987/88:21). Som tidigare redovisats har vissa
medel anvisats för en sådan resurs, och ytterligare åtgärder planeras.

Utskottet avstyrker de ovan redovisade motionsyrkandena.

Innehållet i kabelsändningslagstiftningen

I en rad motionsyrkanden tas upp frågan om innehållet i kabellagstiftningen.
Vissa av yrkandena har ett innehåll som är likartat med
yrkanden som behandlats av utskottet i yttrande till konstitutionsutskottet
hösten 1987 (KrU 1987/88:ly, KU 1987/88:21). Utskottet hänvisar
till nämnda yttrande. Samtidigt vill utskottet framhålla att — i
enlighet med vad som inledningsvis angetts — de förutsättningar som
motionerna bygger på i väsentliga avseenden ändrats sedan motionerna
väcktes. Utskottet vill härvidlag erinra om att den av bl.a. Sverige
undertecknade konventionen om gränsöverskridande television innehåller
ett regelverk som skall främja flödet av program mellan länderna
samtidigt som hänsyn tas till nationell kultur och särart. Konventionen
innehåller bl.a. att de sändande länderna åtar sig att se till att
TV-sändningar som kan tas emot i andra länder följer vissa minimiregler
om t.ex. våldsskildringar, pornografi och skydd för barn och
ungdom. De mottagande länderna åtar sig att inte förhindra mottagning
av sändningar eller vidaresändning av sändningar som överensstämmer
med konventionens regler. Vidare vill utskottet erinra om
att radiolagsutredningen skall belysa konsekvenserna av ett svenskt
tillträde till konventionen samt lägga fram förslag till den lagstiftning
som behövs, att utredningen skall föreslå en kabelsändningslagstiftning
som är så utformad att regler för vidaresändning av satellitprogram blir
tillämpliga oberoende av från vilken kategori av satelliter programmen
sänds ut samt att utredningen är oförhindrad att också föreslå andra
sådana ändringar i lagstiftningen som bedöms vara befogade med
hänsyn till erfarenheterna av tillämpningen.

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet anser utskottet
att det inte är meningsfullt att nu göra en detaljprövning av innehållet
i de här aktuella motionsyrkandena, eftersom resultatet av nämnda
arbete självfallet måste avvaktas innan i vart fall någon mera väsentlig
ändring av kabelsändningslagstiftningen kan komma i fråga. Utskottet
anger i det följande motionsyrkandena och vilken inriktning de har. I
något fall ges en ytterligare kommentar till kraven.

I motionerna 1987/88:K410 (s) yrkande 1, 1987/88:K430 (vpk) yrkande
2 och 1988/89:K418 (vpk) yrkandena 1 och 2 framställs krav
som syftar till internationella överenskommelser på medieområdet

1989/90: K rUly

eller till sådana ändringar i vår kabellagstiftning som har ett samband
med innehållet i konventionen om gränsöverskridande televisionssändningar.

Kabelnämndens befogenheter bl.a. då det gäller att hindra vidaresändning
av satellitsändningar har berörts i det ovan nämnda yttrandet
av utskottet (KrU 1987/88: ly). Samma eller liknande förslag som de i
yttrandet behandlade tas upp i motion 1987/88:K410 (s) yrkandena 2, 4
och 5. Yrkande 3 i samma motion har samband med yrkande 2. Även
i motion 1988/89:K418 (vpk) yrkande 4 tas upp en fråga om nämndens
befogenheter.

I två motioner - 1987/88:K420 (c) yrkande 3 och 1988/89:K418
(vpk) yrkande 3 — tas från skilda utgångspunkter upp frågan om
tillståndsplikt för vidaresändning av satellitprogram från även andra
satelliter än kommunikationssatelliter. Radiolagsutredningen har, som
ovan angetts, ett uttryckligt uppdrag att lägga fram förslag om sådana
ändringar av lagstiftningen att regler för vidaresändningen skall kunna
tillämpas oberoende av satellitens art.

Eftersom radiolagsutredningen bl.a. är oförhindrad att föreslå ändringar
i kabelsändningslagstiftningen som grundas på erfarenheterna av
tillämpningen finns det anledning utgå från att utredningen också
kommer att överväga vilka regler som bör gälla för kabelnät av olika
storlekar. Denna fråga har tagits upp i motionerna 1987/88:K420 (c)
yrkande 4 och 1988/89:K445 (c).

Stockholm den 7 november 1989
På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m). Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström
(s), Berit Oscarsson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Jan Hyttring
(c), Anders Nilsson (s). Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki
Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta
Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos (vpk),
Kaj Nilsson (mp) och Ulla Berg (s).

Avvikande meningar

1. Reklamfinansierade markbundna svenska
televisionssändningar, Lagstiftningsfrågor, m.m. om
finansiering av etermedier genom reklam eller
sponsring, Lokala radiostationer och lokala
TV-stationer, m.m.

1989/90:KrUly

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m), Lars
Ahlström (m) och Margareta Fogelberg (fp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet vill" och på s. 8
slutar med "än fiöreningskaraktär" bort ha följande lydelse:

Sedan riksdagen senast — i december 1988 (bet. KU 1987/88:21,
yttr. KrUly) — behandlade krav av företrädare för moderata samlingspartiet
och folkpartiet om upprättande av en från Sveriges Radio
fristående, rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal med markbundna
sändningar, har utvecklingen på TV-området varit sådan att det nu är
nödvändigt att riksdagen fattar beslut i frågan om huruvida reklam
skall tillåtas i svensk TV. Utskottet anser nämligen att om beslut i
frågan skjuts upp ytterligare, det i praktiken blir för sent att upprätta
en reklamfinansierad kanal som har möjlighet att inom rimlig tid
skaffa sig sådana intäkter att den framgångsrikt kan konkurrera med
utländska satellitsändningar. En reklamfinansierad svensk TV-kanal
med goda resurser är viktig dels därför att det är möjligt att på en
sådan kanal ställa programkrav som bl.a. ger medborgarna tillgång till
ett mångsidigt utbud av program som är kvalitetsmässigt högtstående,
dels därför att svenska företag inte bör vara hänvisade till uteslutande
utländska kanaler för att få annonsera sina produkter i TV på den
svenska hemmamarkanden.

TV-reklam förekommer nu i så gott som alla europeiska stater.
Erfarenheterna från jämförbara länder tyder på att farhågorna för
negativa effekter av TV-reklam varit överdrivna. Betänkandet om TVpolitiken
ger ett klart belägg för denna slutsats. Betänkandet bekräftar
också att den lösning som bör väljas är den som sedan länge förordats
av företrädare för moderata samlingspartiet och folkpartiet, nämligen
att ett fristående programföretag får tillstånd att sända TV-program
med reklam i en nyupprättad rikstäckande tredje kanal. Sveriges
Television bör få fortsätta sina avgiftsfinansierade sändningar utan
reklam i två kanaler.

Yttrandefriheten och mångfalden i det svenska TV-utbudet kommer
att ökas om den angivna lösningen väljs.

Det fristående TV-företaget bör träffa avtal med staten om villkoren
för verksamheten.

Reklamtiden bör begränsas. Reklaminslagens förläggning bör regleras
i avtalet.

Utskottet vill slutligen framhålla att utskottets klara ställningstagande
för en ny, reklamfinansierad TV-kanal har den betydelsen att de
olika intressenterna på TV-området redan nu får klart besked om
riksdagens ställningstagande till den viktigaste av de nu aktuella TVfrågorna.

Regeringen bör snarast förelägga riksdagen erforderliga förslag rörande
upprättande av en sådan reklamfinansierad TV-kanal som angelis
i det föregående.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av de här aktuella
motionerna — 1987/88:K413 (fp) yrkande 1, 1988/89:K409 (fp) yrkande
2, 1987/88:K418 (m) yrkande 4 och 1988/89:K431 (m) yrkande 1

— bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90: KrUly

Utskottet förutsätter att regeringen i samband med beredning av
ärendet om en reklamfinansierad TV-kanal och den framtida TVpolitiken
i övrigt också närmare överväger frågan om utnyttjandet av
de frekvenser som behövs för ett fjärde rikstäckande TV-nät. Motion
1988/89-.K409 (fp) i motsvarande del (yrkande 4) påkallar därför inte
någon riksdagens åtgärd.

Kulturutskottet anser att det inte ankommer på utskottet att redovisa
några synpunkter rörande ett förslag i motion 1988/89:K411 (m) om
folkomröstning (yrkandena 1 och 2).

Lagstiftningsfrågor, m.m. om finansiering av
etermedier genom reklam eller sponsring

Utskottets ställningstagande i föregående avsnitt gör det nödvändigt att
lagstiftningen anpassas till en medievärld som rymmer en reklamfinansierad
svensk TV-kanal. Även rätten till sponsring bör — mot bakgrund
av den nyligen framlagda utredningen — närmare prövas av
statsmakterna.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
1987/88:K418 (m) yrkande 3, 1988/89:K411 (m) yrkandena 3 och 4 och
1987/88:K426 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Innebörden av utskottets ställningstagande i det föregående är att
motion 1988/89:K414 (mp) om förbud mot alla former av reklam i
etermedia bör avstyrkas (yrkande 1).

Lokala radiostationer och lokala TV-stationer, m.m.

Inom ramen för vad som är tekniskt möjligt med hänsyn till de
frekvenser som tilldelats Sverige bör möjligheter finnas att upprätta
lokala och regionala stationer på radio- och TV-området. Regeringen
bör lägga fram förslag om hur dessa möjligheter skall kunna utnyttjas.
Förslag bör föreläggas riksdagen i samband med förslag om den
reklamfinansierade TV-kanalen.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av följande motioner, nämligen
1987/88:Kr231 (fp) yrkande 2, 1987/88:Kr244 (m) yrkande 2,

1987/88:K413 (fp) yrkande 2, 1987/88:K420 (c) yrkande 1,

1987/88:K426 (m) yrkande 1, 1988/89:K409 (fp) yrkandena 1 och 3,
1988/89:K410 (c), 1988/89:K412 (m), 1988/89:K431 (m) yrkande 2 och
1988/89:K435 (m).

2. Tillståndsplikt för kabelnät

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Jan Hyttring (c), Lars
Ahlmark (m), Lars Ahlström (m), Margareta Fogelberg (fp) och Stina
Gustavsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Eftersom radiolagsutredningen" och slutar med
"1988/89:K445 (c)" bort ha följande lydelse:

1989/90: KrUly

Utskottet anser det angeläget att reglerna för vilka kabelnät som
skall omfattas av tillståndsplikt för trådsändningar ändras. Starka skäl
talar för att — om tillståndsplikten över huvud skall bibehållas — det
utan tillstånd bör få bedrivas sändningar i betydligt större utsträckning
än vad de nuvarande bestämmelserna medger, dvs. nät med sändningar
som når högst 100 bostäder.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
1987/88:K420 (c) yrkande 4 och 1988/89:K445 (c) bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

3. Lokala radiostationer och lokala TV-stationer,
m.m.

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "I en" och på s. 8 slutar
med "än föreningskaraktär" bort ha följande lydelse:

Som utförligt utvecklas i motioner av företrädare för centerpartiet

— 1987/88:K420 yrkande 1 och 1988/89:K410 — är det angeläget att
regler utformas för ett utnyttjande av frekvenser som tilldelats Sverige
för markbundna TV-sändningar. Eftersom man inte kan räkna med att
mindre orter och glesbygder i allmänhet kan nås av det ökade TVutbudet
med hjälp av kabeltekniken är det viktigt att frekvenserna
utnyttjas för en television på lokal och regional grund. Ur allmänkulturell
synvinkel är det också angeläget att reglerna får en sådan
utformning att framväxten av en decentraliserad TV-produktion främjas.

Fristående TV-sändningar bör grundas på någon form av statlig
koncession. Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för ett koncessionssystem
som framlagts i motion 1988/89:K410 (motiveringen i
1988/89:Kr236). Dessa innebär i korthet följande. Projekt som ger god
geografisk täckning bör ges företräde. Ingen intressent bör ha en
dominerande ställning i företag eller projekt som får koncession.
Projekt där ideella organisationer, folkbildningsorganisationer, högskolor,
ortspress eller andra bärare av allmänna intressen medverkar bör
ges företräde. Koncession bör vara tidsbegränsad.

I enlighet med det anförda bör ett utredningsarbete påbörjas snarast.
Som ett led i detta arbete bör några försöksprojekt startas.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1987/88:K420
yrkande 1 och motion 1988/89:K410 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Genom utskottets ställningstagande tillgodoses i
allt väsentligt motionerna 1987/88:K413 (fp) yrkande 2, 1988/89:K409
(fp) yrkande 3, 1988/89:K412 (m) och 1987/88:K426 (m) yrkande 1.

Då det gäller fristående radiostationer med lokala eller regionala
sändningar är utskottet inte berett förorda att riksdagen tar något
initiativ med anledning av i ärendet aktuella motionsförslag. Redovisningen
av de uppdrag som närradioutredningen har bör avvaktas.
Utskottet avstyrker därför följande motioner, nämligen 1987/88:Kr231
(fP9 yrkande 2, 1988/89:K409 (fp) yrkande 1, 1987/88:Kr244 (m)
yrkande 2, 1988/89:K431 (m) yrkande 2 och 1988/89:K435 (m).

1989/90:KrUly

4. Lagstiftningsfrågor, m.m. om finansiering av
etermedier genom reklam eller sponsring, Medieråd
m.m.. Innehållet i kabelsändningslagstiftningen

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 7 börjar med "I
anslutning" och slutar med "(yrkande l)" bort ha följande lydelse:

Företrädare för vänsterpartiet kommunisterna har i olika sammanhang
mycket klart tagit avstånd från tanken på reklam i svensk TV.
Därvid har framhållits att kostnaderna för reklam i TV kommer att
slutligen belasta TV-tittarna i form av högre priser på konsumtionsvaror.
Till det sagda kommer att man ingalunda kan räkna med att det
blir någon kvalitetshöjning med reklamfinansierad TV. Sådan TV
kommer — medvetet eller omedvetet — att uteslutande ha som mål
att programmen skall nå så stora grupper som möjligt. Kvaliteten får
därmed komma i andra hand. Program politiska regler kan endast i
begränsad utsträckning förhindra en sådan programpolitik. Enligt utskottets
mening måste TV-politiken inriktas på att stärka Sveriges
Radios ställning.

Utskottet har anledning utgå från att vid den pågående remissomgången
rörande betänkandet om TV-politiken utskottets synpunkter
blir närmare belysta och det har därför inte funnits anledning att
påyrka ett avbrytande av remissförfarandet.

Sponsringsreglerna för Sveriges Radio bör skärpas i syfte att garantera
Sveriges Radios oberoende ställning. Det finns dock skäl avvakta
den fortsatta beredningen av den nyligen framlagda rapporten om
sponsring.

I enlighet med det anförda anser utskottet att riksdagen med anledning
av motion 1988/89:K414 (mp) som sin mening ger regeringen till
känna att alla former av reklam i etermedia skall förbjudas (yrkande
1). Motionerna 1987/88:K418 (m) yrkande 3, 1988/89:K411 (m) yrkandena
3 och 4 och 1987/88:K426 (m) yrkande 2 bör inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
har" och på s. 9 slutar med "redovisade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt med ett demokratiskt inflytande över
utbyggnaden av kabel-TV. Utskottet tillstyrker det i två motioner

— 1987/88:K411 (vpk) yrkande 2 och 1988/89:K418 (vpk) yrkande 5

— framförda förslaget om ett medieråd. I medierådet bör experter av
olika slag mötas och kabelutbyggnaden prövas i ett samhälleligt och
kulturpolitiskt perspektiv. Rådet skall, som namnet säger, ha endast en
rådgivande funktion. Till hjälp bör medierådet, som föreslås i motion
1988/89:K418, ha en medieombudsman med talerätt vid domstol (yrkande
6). Det är också nödvändigt med ett moratorium för kabelutbyggnaden.
Utskottet tillstyrker därför också motion 1987/88:K411
yrkande 1.

1989/90: KrUly

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 9 börjar med "Med
hänvisning" och på s. 10 slutar med "satellitens art" bort ha följande
lydelse:

När den konvention om gränsöverskridande television som bl.a.
Sverige undertecknat träder i kraft, får vi ett internationellt regelverk
som utgör ett första steg på vägen mot en television i Europa som, då
det gäller sändningar som omfattas av konventionen, uppfyller högt
ställda krav i fråga om bl.a. att motverka underhållningsvåldet och att
skydda barn och ungdom. Enligt utskottets mening är det viktigt att
regeringen utan att avvakta effekterna av konventionen arbetar vidare
mot målet att satellit- och kabelsändningar som tas emot i Sverige skall
uppfylla i allt väsentligt samma krav som nu gäller för Sveriges
Televisions sändningar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motionerna 1987/88:K410 (s) yrkande 1, 1987/88:K430 (vpk) yrkande 2
och 1988/89:K418 (vpk) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker förslaget i motion 1988/89:K418 (vpk) att riksdagen
skall begära förslag i syfte att särskilja kabelnämndens uppgifter
som förvaltningsmyndighet och åklagare så att kabelnämnden blir
förvaltningsmyndighet och att den juridiska behandlingen fullgörs i
domstol (yrkande 4).

Kabelnämndens befogenheter bl.a. då det gäller att hindra vidaresändning
av satellitsändningar har berörts i det ovan nämnda yttrandet
av utskottet (KrU 1987/88:1 y). Samma eller liknande förslag som de i
yttrandet behandlade tas upp i motion 1987/88:K410 (s) yrkandena 2, 4
och 5. Yrkande 3 i samma motion har samband med yrkande 2.
Utskottet förutsätter att förslagen noga övervägs under det utredningsarbete
som görs av radiolagsutredningen. Med hänsyn härtill påkallar
yrkandena inte någon riksdagens åtgärd.

Radiolagsutredningar har, som ovan angetts, ett uttryckligt uppdrag
att lägga fram förslag om sådana ändringar av lagstiftningen att regler
för vidaresändningen skall kunna tillämpas oberoende av satellitens
art. Utskottet anser sig därför kunna utgå från att regeringen förelägger
riksdagen förslag som tillgodoser yrkande 3 i motion 1988/89:K418
(vpk). Ställningstagandet innebär samtidigt att yrkande 3 i motion
1987/88:K420 (c) avstyrks.

5. Allmänna synpunkter rörande motionsförslagen,
m.m., Reklamfinansierade markbundna svenska
televisionssändningar, Lagstiftningsfrågor, m.m. om
finansiering av etermedier genom reklam eller
sponsring, Medieråd m.m.. Innehållet i
kabelsändningslagstiftningen

Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som har rubriken
"Utskottets allmänna synpunkter rörande motionsförslagen, m.m."
bort utgå.

1989/90: KrU ly

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
anser" och på s. 7 slutar med "(yrkande 1)" bort ha följande
lydelse:

De kulturpolitiska målen från 1974 står fast. Att etablera reklamfinansierade
markbundna svenska TV-sändningar strider mot dessa
grundläggande mål. Även de ursprungliga skälen för en TV i allmänhetens
och samhällets tjänst kvarstår. Något väsentligt nytt har egentligen
inte inträffat som föranleder ändring i den nuvarande grundläggande
inställningen till etableringskontroll.

Utskottet konstaterar att remissbehandling av utredningen TV-politiken
därvid inte kan bidra till någon förändring. Det måste vara ett
både konsument- och kulturpolitiskt mål att hålla svensk TV fri från
kommersiell reklam, reklam som konsumenterna inte bett om.
Grundsynen är att uppnå köpfrid. De ovan redovisade motionerna
avstyrks därför.

Att i (= utskottet 11 rader) eller sponsring.

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om etableringskontroll
avstyrks motionerna 1987/88:K418 (m) yrkande 3 i motsvarande del,
1988/89:K411 (m) yrkande 4 i motsvarande del och 1987/88:K426 (m)
yrkande 2. Även motion 1988/89:K411 yrkande 3 avstyrks.

Med hänvisning (= utskottet 4 rader) behandlats ovan.

Utskottet är inte motståndare till all slags reklam, men vi vill
begränsa den eller ge den nya former. Den "reklam" som vi kallar
produktinformation, dvs. sådan som konsumenterna själva får söka
upp, är acceptabel. Grundsynen är köpfrid; vi skall själva fa välja den
produktinformation vi vill ta del av. Däremot är reklam som tränger
sig på oss utan att vi bett om det oacceptabel. Detta gäller särskilt
reklam i radio och TV, som ju anses ha stor genomslagskraft. Utskottet
finner det särskilt angeläget att skydda speciellt barn och ungdom mot
den.

Människorna skall få rätt att ostört kunna välja den varu- eller
produktinformation som de önskar för att kunna göra rationella och
kunniga köpval som konsumenter. Det är också förutsättning för ett
väl fungerande marknadsekonomiskt samhälle.

Därmed skulle vi slippa mycket av den manipulerande kommersiella
reklamen som vi inte efterfrågar, framför allt reklam i radio och
TV. Det måste vara ett både konsument- och kulturpolitiskt önskvärt
samhällsmål. Utskottet tillstyrker därför motion 1988/89:K414 (mp)
såvitt däri yrkas att riksdagen skall begära förslag till lagstiftning om
köpfrid innebärande att alla former av reklam i etermedia förbjuds
(yrkande 1).

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
har" och på s. 9 slutar med "redovisade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt med ett demokratiskt inflytande över
utbyggnaden av kabel-TV. Utskottet tillstyrker det i två motioner

— 1987/88:K411 (vpk) yrkande 2 och 1988/89:K418 (vpk) yrkande 5

— framförda förslaget om ett medieråd. I medierådet bör experter av

1989/90:KrUly

olika slag mötas och kabelutbyggnaden prövas i ett samhälleligt och
kulturpolitiskt perspektiv. Rådet skall, som namnet säger, ha endast en
rådgivande funktion. Till hjälp bör medierådet, som föreslås i motion
1988/89:K418, ha en medieombudsman med talerätt vid domstol (yrkande
6). Det är också nödvändigt med ett moratorium för kabelutbyggnaden.
Utskottet tillstyrker därför också motion 1987/88:K411
yrkande 1.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "I en"
och på s. 10 slutar med "satellitens art" bort ha följande lydelse:

Kabellagstiftningen och de^ efter endast ett par år havererade
tillämpning äventyrar möjligheterna att förverkliga de kulturpolitiska
målen.

Kabelnämndens beslut den 23 februari 1989 om Astrasatelliten
innebär i princip att regelsystemet för vidaresändning av satellitprogram
i kabelnät upphävs. Det är numera helt fritt att via satellit sända
hur mycket reklam, våld. pornografi och rashets som helst rakt in i de
svenska hemmen.

Reklamregeln i kabellagen grundas på tanken att svensk radio och
TV skall hållas fria från kommersiell reklam. Tillåts reklam på ett
ställe så minskar motivet för att hålla den borta från andra ställen.

Det hänvisas i utredningen om TV-politiken till Europarådets konvention
om gränsöverskridande television, vilken undertecknats av den
svenska regeringen. Denna innehåller emellertid endast minimiregler
för våld, pornografi och rasdiskriminering. När det gäller reklamreglerna
ger de snarare utrymme för en ohämmad reklamutveckling.
Enligt konventionen får reklam avbryta program. Detta gäller även
seriösa kulturprogram.

Utskottet anser att utredningen om TV-politiken inte ger en förutsättningslös
syn på denna problematik. Den saknar diskussion om
konsekvenserna för kulturen och inte minst för barn och ungdom.
Utlandserfarenheter, särskilt från Frankrike, visar entydigt riskerna
med kommersiell TV.

1 vårt land sker tillvänjningsprocessen genom TV 3 som riktar sina
sändningar framför allt till barn och ungdomar. Det sker främst på
morgnarna. Varje kvart i genomsnitt förekommer våldsinslag. Det blir
också mycket stillasittande framför TV för barnen, vilket föranlett
sämre motorik och förändrat beteende i deras lekar.

Framtiden för satellit-TV är inte så ljus som TV-utredaren och
näringslivet vill ge sken av.

Enligt utskottets uppfattning får kommersiella krafter och teknik
inte bestämma över politiken. Det måste vara tvärtom. Sverige har en
ur västeuropeisk synvinkel unik mediesituation. Det finns all anledning
att slå vakt om den. Utskottet anser att de kulturpolitiska målen
från 1974 som också låg till grund för besluten om utformningen av
kabellagen och ansvarighetslagen alltjämt bör gälla och också nu ligga
till grund för bedömningen av satellit-TV- och kabel-TV-frågan.

1989/90:KrUly

Radiolagsutredningen har, som ovan angetts, ett uttryckligt uppdrag
att lägga fram förslag om sådana ändringar av lagstiftningen att regler
för vidaresändningen skall kunna tillämpas oberoende av satellitens
art.

Enligt utskottets mening måste alla satellittyper föras in under
kabellagen så att regler om reklam, våld, pornografi och rashets åter
kan tillämpas. Det regellösa tillståndet som nu råder kan inte accepteras.
Åtgärder måste vidtas omedelbart. Det finns således ingen som
helst anledning att avvakta ytterligare utredning.

Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet motion 1988/89:K418 (vpk)
yrkande 3. Motion 1987/88:K420 (c) yrkande 3 avstyrks.

Enligt utskottets mening är det viktigt att regeringen utan att avvakta
effekterna av konventionen om gränsöverskridande television arbetar
vidare mot målet att satellit- och kabelsändningar som tas emot i
Sverige skall uppfylla i allt väsentligt samma krav som nu gäller för
Sveriges Televisions sändningar. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionerna 1987/88:K410 (s) yrkande 1, 1987/88:K430
(vpk) yrkande 2 och 1988/89:K418 (vpk) yrkandena 1 och 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Kabelnämndens befogenheter bl.a. då det gäller att hindra vidaresändning
av satellitsändningar har berörts i ett tidigare yttrande av
utskottet (KrU 1987/88:ly). Samma eller liknande förslag som de i
yttrandet behandlade tas upp i motion 1987/88:K410 (s) yrkandena 2, 4
och 5. Yrkande 3 i samma motion har samband med yrkande 2.
Utskottet förutsätter att förslagen noga övervägs under det utredningsarbete
som görs av radiolagsutredningen. Med hänsyn härtill påkallar
yrkandena inte någon riksdagens åtgärd.

Särskilt yttrande

Reklamfinansierade marksända svenska
televisionssändningar

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anför:

1 anslutning till behandlingen av motioner om en reklamfinansierad
svensk TV-kanal vill vi erinra om att företrädare för centerpartiet i
olika sammanhang och senast i samband med behandlingen under
våren 1989 av frågor om Sveriges Radios verksamhet framlagt förslag
om finansiering av Sveriges Television genom reklam i en av kanalerna
som ett komplement till avgiftsfinansieringen (se bet.
1988/89:KrU21). Vårt förslag är nu i praktiken föremål för remissbehandling,
eftersom ett av de tre alternativ som lagts fram av TV -

1989/90: KrU ly

utredningen innehåller att reklam skall tillåtas i den ena eller i bägge
kanalerna i Sveriges Television (alternativ 1). Vi får anledning att i
annat sammanhang återkomma till vårt förslag.

1989/90:KrUly